Vi här nere - och dom där uppe

2012-10-19

Arbetarpartiet vill rädda Nydalasjön från ekologisk katastrof i form av algblomning

Vi i Arbetarpartiet vill rädda Nydalasjön från ekologisk katastrof – i form av algblomning. Vi återkommer till vad detta innebär nedan.

Motsättningar i andra frågor får inte hindra oss att rädda sjön.

Det parti som har visat en förståelse för hotet mot vattnet i sjön, och en vilja att rädda sjön från den katastrof som en algblomning skulle innebära, är Socialdemokraterna. Trots alla våra hårda strider med S, inte minst i miljöfrågor, kan vi inte låta detta stå i vägen när den akuta uppgiften idag är att rädda Nydalasjöns ekosystem. Vår plikt att rädda sjön innebär att vi kommer att stödja det alternativ som kan bidra till detta. Och det är Socialdemokraternas alternativ som kan lägga en grund till de ytterligare åtgärder som krävs i framtiden – för att rädda sjön.

Vi räknar med att stugägarna inser värdet av att sjön överlever.

Vi förstår att enskilda stugägare kan känna sorg över att just deras stuga kommer att försvinna. Men vi är övertygade om att de flesta stugägare, som är beredda att sätta sig in i den katastrof som en algblomning skulle innebära, också förstår att värdet på att ha en stuga intill Nydalasjön skulle försvinna ifall sjöns ekosystem kollapsar. Detta både för stugägarna själva – men också för de tiotusentals övriga umebor för vilka Nydalasjön betyder väldigt mycket. Och det dessutom även för kommande generationer. Drabbas Nydalasjön av algblomning – då kommer detta i sin tur att även drabba generationer av umebor framöver.

Vissa vill förenkla debatten – de verkar rädda för kunskaper som komplicerar

Debatten har hittills präglats en stor okunskap när det gäller sjöns dåliga kondition. Vi är övertygade att vårt ställningstagande kommer att innebära inledningen på en debatt som bygger på ett större mått av kunskaper, dels rörande hoten mot sjön, dels när det gäller vilka åtgärder som krävs för att rädda sjön. Men det första steget är att över huvudtaget slå larm om det farliga läget.

Hotet mot Nydalasjön är akut

Nedan ger vi en kortfattad beskrivning på hotet som vilar över Nydala – baserat på kommunens egen utredning samt på intervjuer med kommunens miljöexperter. Argumenten är inte nya. Men de har, tragiskt nog, inte förts fram i debatten med den nödvändiga tyngden – tidigare. Vi hoppas nu vrida debatten till att handla om sjöns överlevnad. Frågan om sjöns överlevnad berör tiotusentals umebor. Och det handlar om flera generationer.

Nydalasjön klassas som en ”ekologiskt känslig sjö”. Anledningen till att sjön är känslig för påverkan av närsalter och föroreningar är följande:

– Sjöns tillrinningsområde är relativt litet i förhållande till sjöns storlek.

– Sjöns avrinning är begränsad vilket gör att sjöns vatten omsätts långsamt.

– Först efter 2,5 år har hela sjöns vattenvolym omsatts.

Fosforhalten i sjön, med dagens belastning, kommer att balansera på gränsen till det riktvärde där risken för algblomning ökar kraftigt. Kommunens utredning beskriver följderna av en algblomning på följande vis:

Algblomningens onda cirkel

”Följderna av en ökad algproduktion kan då vara att det uppstår syrefria bottnar under senhösten/vintern. Vid syrgasbrist upphör sedimentens förmåga att binda fosfor och redan bundet fosfor kan frigöras vilket i sin tur ger ett ytterligare tillskott av fosfor till våren när produktionen av biomassa drar igång. Detta ger upphov till en ytterligare produktion av alger, som i sin tur ger upphov till en ännu större syreåtgång. På så sätt kommer sjön in i en ond cirkel av produktion och nedbrytning. Konsekvensen av detta är oftast en omfattande algblomning. Sjön åldras och växer igen i allt snabbare takt.”

Med dagens belastning kommer genomsnittshalten av fosfor att stiga till mellan 20-25 mikrogram per liter. Detta ligger strax under gränsvärdet på 25 mikrogram per liter. De regelbundna mätningarna av fosforhalten har dock varierat kraftigt. År 2002 var halterna av fosfor 22 mikrogram – dvs mycket nära den gräns där risken för algblomning ökar kraftigt. En (1) sådan tillfällig topp kan utlösa algblomning – även om genomsnittshalten ligger under gränsvärdet. Risken för algblomning ökar ytterligare på grund av stor tillgång på kväve i sjön.

Redan idag tar Nydalasjön emot mer fosfor än vad som försvinner med utloppsvattnet. Nästan hälften av all fosfor (42%) sjunker ned och lagras i sjöns bottensediment. Nydalasjön fungerar därmed som en ”fosforfälla”. Provtagningar bekräftar stigande halter av fosfor i sjöns ytliga bottensediment. En hög fosforhalt i sjövattnet riskerar att utlösa algblomning. Algblomning innebär i sin tur att syre binds, används, av algerna. Detta skapar ett syrefattigare sjövatten. Detta gör, i sin tur, att den fosfor som finns bunden i sjöns bottensediment frigörs.

Algblomning dödar

En sjö som drabbas av algblomning blir inte bara en ”ful” sjö. Det blir en direkt farlig sjö! Det kommer att bildas en farlig "massa" innehållande toxiner. Detta är gifter. Gifterna kan döda en simmande hund. Människor kan få skador på lever, njurar och i muskulaturen. Vi talar alltså om risken för en dödande utveckling i begreppets bokstavliga bemärkelse.

Mycket svårt att återställa en drabbad sjö

Att åtgärda en sjö som hamnat i en negativ algspiral kan vara mycket krävande. I värsta fall kan man tvingas att muddra bort ett tjockt lager bottenslam för att komma ner till ett skikt utan förhöjda fosfornivåer. De åtgärder som krävs för att återställa en drabbad sjö kan bli mycket omfattande: biologiskt krävande, tidsmässigt utdragna och ekonomiskt kostsamma. I Boden har Svartbyträsket haft problem sedan mitten av 1980-talet, något som inte beräknas ha åtgärdats innan år 2021 – dvs nästan 40 år senare. År 2007 hade Bodens kommun satsat 18 miljoner kronor, under minst 17 år, för att få bukt med övergödningen.

Nya hot …

Utbyggnad av Kolbäcksled, E4-rondell, Mariestrand och Tomtebo 1B har ökat den totala belastningen på sjön sedan utredningen gjordes 2006. Åtgärder i form av avskiljningsdammar har dock vidtagits i dessa fall. Det har halverat de utsläpp som annars skulle ha uppstått.

… och nya åtgärder

Utsläpp från enskilda avlopp utgör ett relativt stort problem nationellt. 30-40 % av alla fosforutsläpp i Östersjön kommer från enskilda reningsanläggningar. I Nydalasjön har man uppmätt förhöjda halter av tarmbakterien E-coli både 2005 och 2006. Detta kommer troligen från ett läckage i någon av de befintliga enskilda avloppsanläggningarna. Ett annat problem är användandet av gödsel och bekämpningsmedel på gräsmattor och trädgårdar i sjöns avrinningsområde. Detta kommer att kräva att ytterligare åtgärder vidtas. Och diskussionerna om sådana pågår på olika håll.

Alliansens förslag öppnar för ökade framtida hot mot sjön

Om alliansen vinner omröstningen i fullmäktige måndagen den 29 oktober så öppnar redan detta för att ägarna till fjorton stugor får möjligheten att bygga om, med inriktning mot ett ökat nyttjande, och bara detta innebär en ökad belastning på sjön.

Men alliansens förslag öppnar även, bland annat, för överlåtelse av äganderätten av 50 ytterligare stugor – från kommunen till privata ägare. Detta får som resultat att kommunen då "lämnar över det långsiktiga inflytandet över stugorna till efterföljande planerings- och bygglovsskede" (citat ur alliansens förslag).

Skulle sedan alliansen vinna valet 2014 öppnar detta i sin för en – för sjöns ekosystem – ännu värre utveckling mot ett ökat nyttjande, med fler toaletter och hushållsmaskiner, för hela 64 stugor. Och detta innebär en dramatisk ökning av risken för algblomning. Visserligen har alliansen även en annan skrivning, med långa hyreskontrakt, men till detta sätter vi ingen tillit. Alls.

Varför man inte kan lita på Moderaterna och alliansen när det gäller sjöns överlevnad

Moderaterna var med och tog beslutet om att avveckla stugorna 1981. Då låg det 141 stugor vid sjön. M gjorde ingen sak av att 77 stugor försvann p.g.a bland annat ålder. M gjorde inte heller någon sak av att ytterligare 50 ägare sålde, både tomt och stugbyggnader, till kommunen. Men nu, då bara fjorton stugor återstå, "drabbas" M av vad de kallar "principer". Men för att vara trovärdiga skulle detta ha skett för länge sedan.

Med tanke på att M varit med på resan under så lång tid (de deltog till och med i beslutet 1981) så är det vår uppfattning att Moderaterna, för att vara trovärdiga,:

a) inte haft med ett privatiseringsalternativ i sitt alternativa förslag,

b) istället uttryckligt tagit avstånd ifrån privatiseringar!

c) och slutgiltigt arbetat för att få stugorna byggnadsminnesmärkta!

Men M har inte gjort något av detta.

Moderaternas enda skäl för att göra helt om, i elfte timmens sista minut, är att de tror sig kunna vinna en och annan röst.

Till sist: är det någon som hört Moderaterna tala om miljöhotet mot Nydalasjön?

2012-10-05

Umeå kommuns personlighetstest = skandalös ledarskapskultur

Användningen av MMPI-testet – brott mot anständigheten

Men testerna är också ett tecken på den ledarskapskultur som utvecklats bland kommunens högsta politiker och chefer. I detta fall tycks de se sina anställda som livegna! För hur kan annars en arbetsgivare komma på att tvinga sina underlydande att besvara frågor som:

– Är du nöjd med ditt sexliv?”,

– Går du i kyrkan eller deltar du i religiösa möten?,

– Äter du onyttig mat,

– Är din avföring växlande trög/lös?

Exorcism hör inte hemma i personalpolitiken

I en annan del av testet har de anställda fått bedöma sin förmåga att gå i trappor samt tvingats redovisa om de kan rabbla alfabetet baklänges.

För de som inte vet brukar konstarten att kunna rabbla alfabetet baklänges – i skräckfilmer som exempelvis ”Exorcisten” – enbart behärskas av personer som blivit besatta av djävulen och som därför behöver en exorcism – vilket betyder att de får djävulen utdriven ur kropp och själ!

Jag är fast i tron att Umeå kommunens anställda INTE är besatta av djävulen. Jag är helt enkelt övertygad i denna min tro!

Men efter detta direkta ÖVERGREPP mot personalen är jag osäker på om detsamma gäller för de politiker och chefer som är ansvariga. Mer om detta nedan.

Åter till personlighetstestet MMPI:

Testet används i normala fall inom psykiatrin för att undersöka depressioner och, enligt uppgift, också inom rättspsykiatrin. Kommunens sätt att tvinga sina anställda att besvara psyktestet kan innebära brott mot A. grundlagens regeringsform samt B. mot personuppgiftslagen (PUL).

Test-drabbade anses ha problem med arbetsuppgifterna

Detta enligt sina arbetsledare. Och med en personalstyrka på ca 10 000 måste det finnas problem. Men frågan är hur dessa anställda ska behandlas? Det har betraktats som arbetsvägran att inte svara på frågorna, något som kan leda till disciplinära åtgärder, i värsta fall till uppsägning. Bedömningar har lett till att några anställda har fått beskedet att de besitter en lägre prestationsgrad än de borde ha.

Andra anställda har blivit hänvisade till arbetsuppgifter inom ett annat verksamhetsfält än man arbetat i tidigare. Enligt tidningen Kommunalarbetaren fick en anställd, på basis av testet, valet mellan att säga upp sig själv eller att bli uppsagd – med dåliga omdömen. Tala om ett val mellan pest och kolera! Om dessa tester utgör brott mot grund- och personuppgiftslagen (två av Sveriges tyngsta lagar) så innebär anständigheten följande:

1. de anställda måste ÅTERFÅ sina tidigare (eller jämförbara) jobb,

2. de drabbade måste erhålla ett mindre, eller STÖRRE, skadestånd för a) ekonomiskt bortfall och b) psykiskt lidande,

3. personalen måste få en OFFENTLIG URSÄKT av ansvariga politiker och av personalchefen.

Varför då bråka om bossarna har backat – därför att MMPI-testerna utgör ett uttryck för en osund ledarskapskultur

Denna ledarskapskultur har utvecklats bland kommunens högsta politiker och chefer.

Personlighetstestet är det hittills värsta, men ABSOLUT inte det första, exemplet på att kommunens bossar verkar tycka att det är självklart att köra över de anställda. Andra exempel:

– för låg personaltäthetinom bland annat äldreomsorg,

– cykel inom hemtjänsten– även snöiga och kalla vinterdagar då något annat än bil är orimligt,

– metoden att införa hela-tiden-projektet på: flera anställda tvingas nu själva att jaga arbetstimmar, får att nå upp till en heltid som tidigare var självklar; anställda tvingas nu arbeta fler helger; anställda tvingas nu arbeta fler delade turer,

– lustkontraktet: kommunens ledning ville tvinga de anställda inom äldreomsorgen att skriva under ett kontrakt där de fick lova att ”visa lust och vilja för arbetet” (vilket givetvis raderar ut all vilja att föra fram konstruktiva förslag på hur mycket bättre arbetsmiljö, och brukarvård, skulle bli med mer personal – för vem skulle våga),

– hälsoprojektet: personal på vissa arbetsplatser har tvingats väga sig och uppge vad de äter!

– snusförbud för alla anställda – ett förslag som drogs tillbaka efter protester!

Så MMPI-testet har dragits tillbaka. Men ledarskapskulturen består. Liksom oförrätterna mot de anställda som drabbats av dem.

Det har kommit till min kännedom att flera anställda har bett frågvisa arbetsgivare att dra … dit där det är varmt, folk har horn i pannan, klövar på fötterna samt är utrustade med en treudd. Detta gläder mig. Mycket.

Bossarna och behovet av kulturrevolution

Men, med tanke på vad jag skrev inledningsvis (att jag var stark i tron på att kommunens personal inte var besatta men att jag var osäker när det gäller vissa bossar), så vill jag uppmana kommunens anställda att inte önska vissa chefer att åka till ovan angiven plats. Om mina misstankar stämmer så kommer bossarna bara hem – och kan bilda chefsgäng. Detta riskerar att gör dem kaxigare. I media hävdade exempelvis en av cheferna, inledningsvis, att kommunen KAN tvinga anställda att genomgå testerna – och försvarade även uppfattningen att ett ”svagt” resultat i testet kan innebära förlust av jobbet. Först efter de första rubrikerna i riks- och lokalpressen backade ansvariga.

Min slutsats är att det behövs en ”kulturrevolution” bland kommunens högsta politiker och chefer. Speciellt inför 2014. Den kraft som kan åstadkomma denna kulturrevolution måste komma underifrån. För att skapa ett sundare förhållande mellan bossar och personal måste facket och dess medlemmar få vetorätt mot chefer som överskrider sina befogenheter. Huruvida facket ska få rätt att utföra exorcism kräver en stunds eftertanke.

Men, om brott har begåtts, då ska de anställda:

a) återfå sitt jobb – eller ett likvärdigt,

b) erhålla skadestånd,

c) samt en ursäkt.

Detta kräver inte någon längre betänketid för att inse.

2012-09-21

Kulturhuvudstadsåret – tillväxtfaktor eller jippo?

På flera områden har Kulturhuvudstadens ledning hamnat på kollisionskurs med stadens kulturutövare. När det nya kulturhuset skulle byggas protesterade biblioteks-personal och besökare som menade att färre skulle hitta till biblioteket när det lämnade Umeås absoluta centrum. Dessutom protesterade Umeå teaterförening som inte ville lämna sina lokaler på Sagateatern. Mest omfattande blev protesterna när kommunledningen ville sälja Scharinska Villan – en klassisk konsertlokal i centrala stan. Många av stadens musiker hotade med bojkott av K14-året och kommunen tvingades att backa.

Skandalerna kring K14-året visar att projektet inte vuxit fram bland kulturutövarna. Istället speglar det behoven hos kommunalråd och fastighetsspekulanter, vägledda av teorin om s.k. ”kulturledd tillväxt”. Tanken är att jippon, som K14-året, ska kombineras med hämningslösa satsningar på utökade handelsområden och hotellverksamhet. Dessa ska ta emot de människor som man hoppas ska dras till Umeå. Beslutet att tillåta skyskrapor i centrala Umeå, som riskerar att pressa upp tomtpriser och lägga grunden för en fastighetsbubbla, är en del av detta. I grund och botten handlar kulturåret alltså om ekonomi – inte om kultur.

Frågan är då om den ”kulturledda tillväxt” som Umeås kommunledning talar om har potential att lyckas? Utgångsläget är svårt för Umeå. Med ett invånarantal på 115 000 och ett glest befolkat omland är publikunderlaget för olika evenemang relativt begränsat. Mot den bakgrunden framstår kommunledningens ambition att göra Umeå till ”en ledande kulturstad i Europa vad gäller såväl bredd som spetskultur…” som verklighetsfrånvänd.

Det är en sak att kultur är viktig för vilken stad som helst och att det finns många duktiga kulturutövare i Umeå. Det är en helt annan sak att slunga ur sig att Umeå skulle vara en ”internationell kulturstad”. Att behandla kulturen som en ekonomisk tillväxtfaktor är dessutom att göra den en otjänst. Istället för jippon borde man satsa på längre öppettider på stadsdelsbiblioteken och mer resurser till läsprojekt på skolorna.

Kommunledningens ”kulturledda tillväxt”, som bygger på fastighetsspekulation och storslagna jippon, riskerar att leda till konkurser och krascher. När det gäller tillväxt borde man istället rikta blickarna mot den industri som redan finns i Umeregionen och som både måste försvaras och utvecklas. Ett exempel är det skogstekniska klustret, med företag i Umeå, Vindeln, Nordmaling osv, som har en potential att delta i utvecklandet av tekniska lösningar för framställande exempelvis biobränsle. Med en långsiktig industriell tillväxt, med miljövänlig grön teknologi, kan en grund skapas för både välfärd och kultursatsningar. Satsningar som bygger på behoven hos kulturutövare och medborgare – inte hos byggherrar och kommunalråd.

2012-09-14

Mer resurser krävs inom äldreomsorgen

Kampen för mer resurser till äldreomsorgen handlar om mer än bara kronor och ören. Det handlar om självkänsla, både för de äldre och för personalen.

Varje boende har rätt att ses som en individ, med individens behov av att se ett visst TV-program eller att komma ur lägenheten. Finns inte tillräckligt med personal, som kan tillgodose detta, drabbas just självkänslan. Både hos den äldre och hos den personal som inte hinner eller orkar med sitt jobb.

Vi i Arbetarpartiet har tagit initiativ till en kampanj för att öka resurserna till äldrevården i Umeå. Under de tio åren 2002-2011 minskade andelen umebor – 80 år och äldre – som fick plats på ett äldreboende från 31 av 100 till 21 av 100. Detta motsvarar cirka 350 platser.

På äldreboendena har personaltätheten dessutom sjunkit. Under de tre åren 2005 till 2008 minskade personaltätheten på sjukhemmen med 20 procent under dag/kväll. Detta berövade varje boende fem timmars omvårdnad i veckan.

En plats på ett boende kan innebära ökad trygghet. Att kunna äta tre måltider om dagen, tillsammans med andra, innebär dessutom en helt annan social situation. För vissa innebär en plats på ett boende att ensamheten bryts. Äldreensamheten är ett stort samhällsproblem.

Den låga personaltätheten minskar möjligheten till sociala kontakter mellan personal och brukare – man hinner inte prata i egenskap av medmänniskor, som man gör exempelvis när man promenerar tillsammans. Stressen gör att en sorts ”objektifiering” riskerar att smyga sig in. Det kan hända att man börjar se de gamla som ”arbetsuppgifter” som måste ”klaras av” så snabbt som möjligt – och inte som medmänniskor. En sådan utveckling är negativ både för de gamla och för personalen.

När platser på äldreboenden försvinner och personaltätheten minskar så återstår, för de äldre, att förlita sig på hemtjänsten. Men år 2009 skar man bort 6 miljoner kronor även inom hemtjänsten i Umeå. Detta innebar att möjligheten för de anställda att träffas och diskutera jobbet minskade. Stressen ökade. Under sommaren 2012 kom SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, med en kartläggning som visade att Umeå var en av de kommuner i Sverige som satsade minst på hemtjänsten.

Både personaltätheten och antalet boenden måste öka – det gynnar både personal och brukare. Den gamla Ålidhemsskolan skulle t ex kunna byggas om till äldreboende. I varje stadsdel borde det finnas ett centra för äldre som erbjuder boende, men också social samvaro för de som bor i närheten. Får man en boendeplats i sin egen stadsdel och dessutom möjlighet att komma ut ur lägenheten ökar möjligheten att behålla vänner och bekanta.

Det är en skandal att makthavarna i Umeå inte satsar mer på äldreomsorgen trots att kommunen går med stora överskott år efter år. De tio åren 2001-2011 hade Umeå kommun och dess bolag, som Bostaden och Umeå Energi, ett sammanlagt överskott på 1 914 miljoner kronor. Det visar att Umeå kommun är en rik kommun – som har råd att satsa mer på äldreomsorgen.

2012-09-10

Riskerar Umeås skattebetalare nya utgifter i samband med kulturhuvudstadsåret?

Denna sommar har varit ovanligt händelserik inom lokalpolitiken i Umeå. Det gäller både de lokala miljöfrågorna – där IKEA och de ökade utsläppen från trafiken stått i centrum – och kommunens snålhet mot bl a hemtjänsten och övriga delar av äldreomsorgen.

Till detta kommer nu att staten presenterat hur mycket pengar de tänker bidra med till kulturhuvudstadsåret i Umeå. Summan blir endast 80 miljoner! Det är 100 miljoner mindre än vad kommunen hade räknat med. Tillsammans med de 100 miljoner som Umeå kommun (dess skattebetalare) satt av, samt de 12-13 miljoner man hoppas på att få från EU, så innebär det att det fortfarande saknas hela 220 miljoner (!) kronor innan man når upp till kulturhuvudstadsårets totala budget på 410 miljoner kr! Att denna situation sannolikt skulle uppstå är något som vi i Arbetarpartiet har varnat för hela tiden. Nu har våra farhågor besannats. Tyvärr.

Med anledning av detta har vi skrivit följande interpellation (fråga) till kommunstyrelsens ordförande Lennart Holmlund:

Riskerar Umeå kommuns skattebetalare nya utgifter i samband med kulturhuvudstadsåret?
Frågan måste ställas med tanke på att det i skrivande stund är mindre än ett år och fyra månader kvar till 2014. Inkomsterna ligger långt under den nivå som kommunen byggde sin storstilade kulturhuvudstads- ansökan på. Umeå kommuns ansökan, och resonemangen kring denna, var verkligen storslagen. Den siffra som presenterades låg på hela 410 miljoner svenska kronor! Och detta gav ekonomiskt utrymme för vidlyftiga resonemang.

Låt oss citera från kulturhuvudstadsansökan där öppningsceremonin beskrivs på följande sätt: ”Umeå kommer att höras långt ut i världen och vara synligt från rymden”, något som bland annat skulle uppnås genom ”tusentals renar som bildar fond för en multidisciplinär kollision mellan det nordliga rummet och resten av det europeiska huset”. Staden skulle dessutom lysas upp av ett konstgjort norrsken och en symfoni framföras på instrument ”specialkonstruerade för att klara kyla och vind”. Samtidigt skulle isen på älven sprängas bort!

I det överdådiga språkbruk som tynger kulturhuvudstadsansökan finns öppningsceremonin beskriven med bland annat följande så typiska ord: ”Den brinnande snön blir en metafor för de starka kontraster som det nordliga rummet representerar” (våra kursiveringar av citaten från sidan 13 i ansökan).

Det krassa nuläget
I dagsläget har Umeå kommun, som vi förstår det, säkrat offentliga intäkter på totalt 178,3 miljoner kronor. Av dessa står Umeås skattebetalare för 98,3 miljoner och Sveriges alla skattebetalare för 80 miljoner. Till detta ska läggas dels en tidigare uppgift om att en privat sponsor, från Bygdsiljum, hade bidragit med 200 000 kronor, dels Melina Mercouri-priset på idag motsvarande 12,6 miljoner kr (1,5 miljoner euro). Detta motsvarar ganska exakt 191 miljoner kronor.

I diskussionen har det även förekommit en siffra på 45 miljoner kronor, från EU, men dessa pengar var enligt ett tidigare interpellationssvar inte avsedda direkt för budgeten rörande kulturhuvudstadsåret i Umeå utan även för ” t ex utvecklingen av turismen i Umeåregionen”.

Det saknas alltså nära 220 miljoner kronor för att komma upp till den summa på 410 miljoner som kulturhuvudstadsansökans språkbruk är baserat på. Umeå kommun hade begärt 170 miljoner kronor av regeringen men fick sammanlagt 80 miljoner kr, d v s 90 miljoner mindre än vad kommunens ledande politiker hade hoppats på. I en insändare i SvD 21/8-2012 skriver bland andra kommunfullmäktiges ordförande Marie-Louise Rönnmark: ”För att Umeå ska kunna göra Europas kulturhuvudstad till en framgång för hela Sverige krävs en nationell uppbackning som minst motsvarar den Stockholm fick när huvudstaden hade motsvarande uppdrag 1998.” I dagens penningvärde fick Stockholm ganska exakt 170 miljoner. Men Umeå kommun fick alltså endast halva detta belopp. Vi är oroliga för vad detta kan komma att betyda, dels för stadsbibliotek och annan vardagskultur, dels för vård-skola-omsorg.

Mot denna bakgrund vill vi ställa fyra konkreta frågor:
1. Finns det ytterligare några säkra inkomster än de 191 miljoner kr som vi har redogjort för här ovan?
2. Kommer programverksamheten för kulturhuvudstadsåret att bantas med skillnaden mellan de 410 miljonerna och intäkterna (som i skrivande stund ligger på 191 miljoner)?
3. Kommer ambitionsnivån för kulturhuvudstadsprojektet att sänkas i jämförelse med den nivå som motsvarade 410 miljoner?
4. Kan det uppstå en situation där Umeås skattebetalare tvingas att ställa upp med ytterligare pengar för att ro kulturhuvudstadsprojektet iland – exempelvis i en situation då ambitionsnivån sänks för mycket i förhållande till vad EU kräver och vad kommunen utlovade i sin ansökan ?

2012-06-29

Miljön och demokratin förlorare

Pampar vilseledde folkvalda beslutsfattare då IKEA hamnade på Teg

Ingress. Sedan 28 juni rasar en ursinnig strid i Umeå. Det som utlöst striden är att medlemmar i Arbetarpartiet överklagat beslutet att IKEA ska få etablera sig på området Entré Syd söder om umeälven. Det som ligger bakom striden är att de kommunala makthavarna har brutit mot miljökvalitetsnormerna varje år under minst ett årtionde. Till detta ska läggas den odemokratiska beslutsprocessen som ledde fram till att IKEA fick sin drömplacering.

Sex olika alternativ diskuterades – i hemlighet mellan IKEA och utvalda makthavare som t ex Lennart Holmlund, S, Anders Ågren, M, och Tamara Spiric, V. Men i Umeå är det en tradition att även medborgarna deltar i diskussionerna, kring exempelvis placeringen av ett badhus. Eller IKEA. Detta engagemang från medborgarna irriterar de kommunala makthavarna. Omåttligt. Deras nya giv går därför ut på att hålla medborgarna utanför. Detta gäller även för de folkvalda till kommunfullmäktige.

Det beslut i kommunfullmäktige som gjorde det möjligt för IKEA att bygga på Entré Syd baserades på medvetet vilseledande underlag. Nya Arbetartidningen kommer här att redogöra för striden. Vi tror att miljöbrotten och den odemokratiska beslutsprocessen har ett intresse utanför Umeå. Vi tror även att själva striden har ett allmänintresse.

Makthavarnas nonchalans

Bakgrund. Sedan årtionden spyr trafiken i Umeå ut alltför stora koncentrationer av farliga avgaser. Det senaste årtiondet har mätningar visat på förekomsten av väldigt höga koncentrationer av kvävedioxid – särskilt längs Västra Esplanaden i centrala Umeå. År 2010 var det bara två platser i hela Sverige där koncentrationerna var högre, mätt som årsmedelvärde, och det var på Hornsgatan i Stockholm och i Gårda i Göteborg.

Den s k Lucas-studien (Lungcancer i Stockholm) visar på ett starkt samband mellan höga koncentrationer av kvävedioxid och lungcancer. Men makthavarna i Umeå bryr sig inte, utan utsätter umeborna för en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och astma. Än mindre bryr de sig om miljökvalitetsnormerna (MKN), vilka sedan 2006 har ställning av lag. Istället skriver makthavarna provokativt att ”Umeå även under kommande tioårsperiod kommer att ha öjökvalitetsnormerna…”! Makthavarna bedriver ett rent krig mot umeborna och mot de miljölagar som ska skydda oss. De känner till hälsoriskerna men visar en farlig nonchalans för umebornas hälsa.

Förakt mot miljölagarna i tabellform

Tabellen visar makthavarnas förakt mot miljökvalitetsnormen (MKN). När det gäller snittutsläppen per dygn får en viss koncentration av kvävedioxid per kubikmeter luft endast överskridas vid sju tillfällen under ett år. Men 2011 överskreds MKN efter V:a Esplanaden i Umeå vid 64 tillfällen. Det är nio gånger så ofta som lagen tillåter!

Tabell.

År antal dygnsöverskridanden

av MKN för kvävedioxid

2003 27

2004 46

2005 fullständig uppgift saknas

2006 53

2007 62

2008 41

2009 59

2010 67

2011 64

Trafikutsläppen innebär att koncentrationen av kvävedioxid överstiger MKN (som är en miljölag) både på dygns- och årsbasis. Och vi upprepar: makthavarna planerar att fortsätta bryta mot miljölagarna och riskera umebornas hälsa i åtminstone tio år till. Enligt egen utsago. De bryr sig inte om att de år 2005 fick i uppdrag (läs beordrades) av regeringen att utarbeta ett åtgärdsprogram för att minska de halten koldioxid i luften. Allt visar på deras förakt för miljölagar och hälsorisker.

IKEA krossar Holmlunds miljöplan

Under drygt tio år har Lennart Holmlund, S, vägrat att vidta mer än marginella åtgärder för att minska de farliga halterna av kvävedioxid. Förslag att samordna företagens varutransporter – något som halverat utsläppen från lastbilstrafiken i centrala Linköping – har ”holmlundarna” alltid sagt NEJ till. De har satt allt hopp till ringledens länkar.

Och visst skulle ringleden sprida trafiken och utsläppen, från en väldig koncentration till Umeås centrum, ut mot stadens periferi. Men i detta läge dök IKEA upp. Och företagets krav, i de hemliga förhandlingarna, var att få placera sina anläggningar på området Entré Syd – söder om umeälven. Det var då temperaturen började stiga.

Ett IKEA i Umeå! Holmlundarna visste knappt till sig. Samtidigt innebar IKEAs krav på en placering söder om älven en ökning av trafiken i centrala Umeå, där luften är som farligast, med i snitt 3 000 bilar per dygn. Trafikökningen skulle minska positiva effekter av ringleden vad gällde bl.a. utsläpp av kvävedioxid. Så välkommen IKEA. Men adjö till stora delar av miljövinsterna från ringleden – som totalt kostar uppåt 2 miljarder varav hälften ligger på den ännu obyggda V:a Länken!

Hur lösa dilemmat? Ett IKEA på Entré Syd minskade miljövinsterna genom ökad trafik genom Umeå centrum. Bevarade miljövinster krävde att kommunen satte hårt mot hårt och vägrade företaget att etablera sig på Entré Syd – det fanns trots allt fem områden norr om älven for IKEA att välja mellan. Makthavarna ”löste” dilemmat genom att lägga sig platt för Kamprad och Co genom att offra miljön. Samtidigt tappade Holmlund och Co ansiktet. Deras drygt tioåriga tjat om att V:a Länken och ringleden i övrigt skulle lösa miljöproblemen i Umeå föll samman. En gigantisk presigeförlust för både sossar och allians.

Det magiska nollalternativet

För att slippa erkänna att ringleden, inklusive den dyra Västra Länken, inte längre kunde stoppa överutsläppen av kvävedioxid, måste ett fikonlöv skapas. Kejsar Holmlund stod utan kläder. Metoden blev det magiska ”nollalternativet”.

Ett nollalternativ är den spontana utveckling som skulle ha ägt rum på Entré Syd om IKEA inte hade etablerat sig där. Så hur förklara bort de försämringar som ytterligare 3 000 bilar skulle innebära för luften inne i centrala Umeå – där antalet dagar då halten kvävedioxid överskrider miljölagarna redan är nio gånger för många. Svaret blev ofattbart dumt.

Idag ligger det åkermark med kvittrande fåglar på Entré Syd (eller kv Marknadsplatsen). Det är där IKEA ska bygga. Åkermark och fåglar är det nollalternativ som borde jämföras med de effekter på miljön som en etableringen av IKEA, inklusive en p-plats för 2 500 fordon, borde jämföras med. Om allt gick ärligt till. Men denna jämförelse skulle ju, för böveln, visa att bygget av IKEA innebar en gigantisk ”miljöförlust”. Och det är här som den underbart idiotiska lösningen i form av det magiska nollalternativet kommer in.

Pamparna beslutade helt enkelt att låtsas att det finns ett handelsområde på Entré Syd (där det idag alltså bara finns åkermark och fåglar) och sedan jämföra sitt tänkta handelsområde (som i fantasin var lika stort som IKEA) med just – IKEA! Tala om genialt. Rena magin. Man jämför ett handelsområde som inte kommer att finnas med ett handelsområde som kommer att finnas”! Och då ett påhittat IKEA jämfördes med ett riktigt IKEA blev skillnaden mycket mindre, nästan ingen. Detta var ett långt bättre resultat för Holmlund och Co än då IKEA jämfördes med åkermark och fåglar! Men, men. Misstanken gnagde. Skulle folk verkligen gå på denna idioti?

Byggnämnd utan ritning

För att inbilla umeborna att etableringen av IKEA på Entré Syd inte skulle bli någon miljömässig försämring så var det säkrast att visa folk att det skulle ha växt fram ett handelsområde på Entré Syd även utan IKEA. Rent spontant alltså. Och lika stort som IKEA dessutom. Bristen på företag som ens kom i närheten av IKEAs storlek lämnades därhän. Det gällde att inte hänga upp sig på futtiga detaljer. Istället måste kreativiteten få flöda. Mycket fritt.

Avgörande för att makthavarna skulle kunna hävda att ett handelsområde skulle ha kunnat växa fram även utan IKEA var att det överhuvudtaget skulle ha funnits ett handelsområde utan IKEA. Här kommer vi in på frågan om översiktsplaner och handelspolicy. Sverige är inget vilda västern. Här är markområden planlagda. Ett handelsområde måste vara utsett till handelsområde. Om så inte är fallet kan inte företag flytta dit. I Sverige råder ordning och reda vad gäller planer. Och tur är det.

Utan att kolla fakta uttalade sig Byggnadsnämndens Åsa Ögren tvärsäkert om att Entré Syd varit avsatt som handelsområde, sedan lång tid. Detta framgick Handelspolicyn från år 2000. Men också av den fördjupade översiktsplanen från 2011. Därför skulle det säkert ha vuxit fram ett handelsområde på Entré Syd – även om inte IKEA velat etablera sig där. Påstod alltså Åsa Ögren och Byggnadsnämnden. Men, säg den lycka som varar?

En enkel koll visade vilka handelsområden som fanns i handelspolicyn år 2000. Tre handelsområden omnämndes utanför Umeå centrum: Ersboda/Mariedal, Strömpilen och Prästsjön/ Klockarbäcken. Men inget om Entré Syd! Området fanns inte med som ett handelsområde i policyn av år 2000. Vilken miss av Byggnamnden! Detta gjorde det mycket osannolikt att det ”spontant” skulle ha växt fram ett handelsområde på Entré Syd.

Nåväl. Byggnadsnämnden i Umeå ger sig inte för en liten fadäs. Åsa Ögren trodde sig också veta att den fördjupade översiktsplanen från 2011 bestämt att Entré Syd var ett riktigt handelsområde. Och då skulle en ”spontan” framväxt av ha kunnat ske ändå. Men, men. Här kommer problem nummer två. Översiktsplanen 2011 talar om Entré Syd som ett ”reservområde” för ”ett möjligt” fjärde handelsområde. Inte bra alls. Men sämre blir det. Översiktplanen 2011 är nämligen överklagad (detta är ju Umeå)! Därmed gäller idag en annan översiktsplan daterad 1998. Och i ÖPL 98 utgör Entré Syd inte ens ett handelsområde i ”reserv”.

Slutsats: det finns ingen chans att Entré Syd ”spontant” skulle ha kunnat blivit ett handelsområde av IKEAs storlek – med samma inverkan på trafik och miljö – eftersom Entré Syd inte var ett handelsområde (före de hemliga kontakterna med IKEA). Men utan kontakten med IKEA – inget handelsområde på Entré Syd.

Innebörden av detta är att nollalternativet inte kan utgöras av ett påhittat handelsområde av IKEAs storlek. Ett sådant skulle aldrig ha tillkommit spontant. Det enda som tillkommit spontant är åkermarken och fågelsången. Det är detta som ska jämföras med IKEA, inklusive IKEAs p-plats för 2 500 fordon. Och en jämförelse med detta riktiga nollalternativ kommer att visa på en kraftfull försämring, vad gäller trafik och miljö, om IKEA etableras på Entré Syd.

Nu stod detta klart redan från början. Det som hänt är ”bara” att Byggnadsnämndens dribblande har visat att kommunens makthavare är beredda att trampa, inte bara på miljölagarna, utan också på allt annat för att att försöka lura umeborna. Tillvägagångssättet med ett påhittat nollalternativ är en skandal. Och för denna skandal står Sossarna, Moderaterna och Vänsterpartiet. Vi tänker avslöja dem.

Nytt åtgärdsprogram för dagens miljöhot – inte för gårdagens

Arbetarpartiet gick inte i fällan med nollalternativet som V gjorde. Istället har vi avslöjat bluffen. Men vi missade att anlägga synpunkter på översiktsplanen under utställningsfasen. Hade vi gjort detta så hade vi haft långt större chans att påverka Miljökonsekvensbeskrivningen (MKB). En sådan miss får inte hända igen.

Vi måste vi nu genast ta upp behovet om ett nytt åtgärdsprogram. Det regeringen beordrade fram 2005 var tänkt att åtgärda situationen som den var då. Men det har gått fem år sedan dess. Och nya starkare trafikflöden kommer att bli resultatet genom centrala Umeå genom IKEAs etablering söder om älven.

Vi måste också slå tillbaka de hatfulla angrepp som Holmlund dragit igång mot oss för vår överklagan i miljöns och demokratins intresse. Om vi agerar kraftfullt kommer striden att handla om just miljö och demokrati. Då har både umeborna och vi vunnit en seger. Men om vi agerar kraftlöst kommer Holmlunds och Co lögner att dominera striden. På detta förlorar både vi och umeborna. Så det ligger mycket i vågskålen. Men vissa strider måste Arbetarpartiet helt enkelt ta.

Annars saknar vi existensberättigande.

Jan Hägglund.

PS. Ser i Folkbladet 29/6 att Holmlund bett en journalist att ”hålla käften” och hotat att lägga ned socialnämnden. Låt er inte skrämmas av den gubben. Han är på upphällningen. DS.

2012-06-28

Därför överklagar vi detaljplanen för IKEAs etablering på Entré Syd

Vår grund för – och syfte med – denna överklagan

Vi anser att beslutet i Umeå kommunfullmäktige den 18 juni, om att godkänna detaljplanen för kvarteret Marknadsplatsen, ej har tagits i laga ordning. Detta är bakgrunden till vår överklagan.

Vi bygger vår överklagan på att Miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) för kv Marknadsplatsen inte hade skickats ut till kommunfullmäktiges ledamöter före beslutet.

Med tanke på den avgörande roll som miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) spelade i detta ärende anser vi det vara helt oacceptabelt att denna inte hade skickats ut. I nämnda MKB presenteras ett s k ”nollalternativ”. Vi anser att detta nollalternativ utgör ett rent bedrägeri. Därför är det vår moraliska och politiska plikt att försöka avslöja detta bedrägeri. Vår kritk har följande inslag:

1. MKB:s konsekvenser innebär, i praktiken, ett förnekande av att etableringen av IKEA/Ikano på Teg skulle innebära en dramatisk försämring av möjligheterna att klara miljölagstiftningen i form av miljökvalitetsnormen,

2. MKB:s konsekvenser innebär att Umeås politiska makthavare kan hävda att det åtgärdsprogram som antogs 2007 – för att klara brotten mot miljökvalitetsnormen (MKN) i form av för stora utsläpp av kvävedioxid – fortfarande kan användas i dag (d v s efter fem år och med IKEA som ny trafikmagnet),

3. MKB:s bedrägliga metod – att jämföra miljöeffekterna av ett påhittat handelscentrum med det högst verkliga IKEA – är bara möjlig om man hävdar att det skulle ha växt fram ett handelscentrum på Röbäcksslätten under alla förhållanden. För att göra detta troligt agerar bl a Byggnadsnämnden medvetet vilseledande. Nämnden hävar kommunens Handelspolicy från år 2000 öppnar för handel på Entré Syd där nu IKEA ska ligga. Men sanningen är att handelspolicyn inte ens nämner Entré Syd överhuvudtaget. Två ytterligare exempel på samma sorts bedrägliga agerande finns i handläggningen.

I arbetsordningen för Umeå kommunfullmäktige § 13 står att ”Kommunstyrelsens och övriga nämnders förslag till beslut eller yttranden i de ärenden som tagits in i kungörelsen bör tillställas varje ledamot och ersättare före sammanträdet”. Grunden för vårt överklagande bygger på denna paragraf. Överklagandet skulle vara solklart, anser vi, om formuleringen hade varit ”ska” istället för ”bör” – då det gäller utskicket av olika beslutsunderlag. Samtidigt innebär ett ”bör”, enligt vår mening, att varje överklarande sim bygger på denna paragraf (§ 13) måste avgöras från fall till fall.

Vår uppfattning är att MKB i just detta fall var av en så avgörande betydelse att § 13 måste tolkas som ett ”ska”. I den kommande texten ska vi göra vårt bästa för att förklara varför.

Syftet med denna överklagan är inte att förhindra att IKEA/Ikano etablerar sig i Umeå. Vår överklagan har överhuvudtaget inte med agerandet från IKEAs handläggare att göra. Detta är ett privat företag som agerar för sina mål och efter sina spelregler. Men som antytts har vår överklagan däremot ”allt” att göra med agerandet från Umeå kommuns ansvariga politiker. En kommun och dess folkvalda ska agera för helt andra mål och i enlighet med helt andra spelregler. Till en kommuns mål hör skyddet av människa och miljö. Till spelreglerna mellan folkvalda hör tillräckliga och korrekta beslutsunderlag – vilka alltså inte funnits tillhanda i detta ärende.

Vår förhoppning är att denna överklagan ska leda dels till en diskussion bland umeborna om en annan och miljömässigt sett bättre placering av IKEA – i Umeå, dels till en mer demokratisk beslutsprocess i framtiden i liknande ärenden.

Bakgrund och historik

Miljökvalitetsnormerna har ställning av lag sedan den första januari 2006.

”I juni 2005 gav regeringen Umeå Kommun i uppdrag att ta fram ett åtgärdsprogram i samarbete med bl. a. länsstyrelsen och Vägverket. Av åtgärdsprogrammet ska det enligt regeringens beslut framgå vem som är ansvarig för åtgärderna och när de ska vara vidtagna.”[1]

Trots detta uppdrag från regeringen, som hade sin utgångspunkt i att Umeå Kommun bröt mot miljökvalitetsnormen (MKN) för kvävedioxid, har de styrande majoriteterna efter beslutet att anta åtgärdsprogrammet inte lyckats vända trenden. Mängden av kvävedioxid per kubikmeter luft har tvärtom fortsatt att öka efter Västra Esplanaden. Vår tabell åskådliggör detta.

Tabell.

År antal dygnsöverskridanden av

MKN för kvävedioxid

2003 27

2004 46

2005 fullständig uppgift saknas

2006 53

2007 62

2008 41

2009 59

2010 67

2011 64

Det tillåtna antalet dygnsöverskridanden per år ligger på sju. År 2011 överskreds således miljökvalitetsnormen (MKN) vad gäller halten kvävedioxid längs V:a Esplanaden med drygt nio gånger. MKN överskrids även vad gäller årsmedelvärde. Den högsta tillåtna koncentrationen av kvävedioxid per kubikmeter luft ligger här på 40 mikrogram. År 2010 låg årsmedelvärdet längs V:a Esplanaden på 45! Trenden när det gäller mängden kvävedioxid har alltså inte minskat sedan åtgärdsprogrammet antogs 2007, även om den ekonomiska nedgången resulterade i en tillfällig nedgång under åren 2008 – 2009, utan fortsätter att öka. Men detta ger tyvärr inte hela bilden.

Trots att regeringen 2005 gav Umeå Kommun i uppdrag att ta fram ett åtgärdsprogram, i samarbete med bl. a. länsstyrelsen och Vägverket, så fortsätter kommunen att medvetet planera för fortsatta – och t o m ökande – utsläpp av kvävedioxid. Detta framgår mycket tydligt av kommunens agerande i flera sammanhang. Vi vill framhålla följande exempel:

a) I samband med att Umeå kommunfullmäktige antog detaljplanen för kvarteret Magne i januari 2012 hade en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) upprättats. I denna MKB kan följande läsas: ”Mot bakgrund av dagens luftföroreningssituation vid Västra Esplanaden och framtida prognoser vad gäller luftföroreningsutsläppen är risken dock stor för att miljökvalitetsnormen för kvävedioxid kommer att överskridas år 2020”. Vidare står att läsa ”De negativa hälsoeffekter som luftföroreningarna har idag i centrala Umeå bedöms följaktligen komma att bestå under kommande tioårsperiod”.

Bakgrunden till denna bedömning är bl. a. antagandet om en fortsatt trafikökning längs V:a Esplanaden. Till detta ska läggas effekten av den planerade förtätningen av centrala Umeå som avspeglas i flera andra detaljplaner. Förtätningen beräknas innebära en ytterligare ökning av trafiken till och från centrum. Ett mått på denna trafikökning är att behovet av p-platser i centrala Umeå beräknas öka med cirka 1 000.

Kommentar: Formuleringarna i miljökonsekvensbeskrivningen är häpnadsväckande. Trots att regeringen redan 2005 gav Umeå Kommun i uppdrag att upprätta ett åtgärdsprogram för att komma tillrätta med utsläppen av kvävedioxid, som redan då (2005) överskred miljökvalitetsnormen (MKN), planerar Umeås styrande att fortsätta att bryta mot MKN ända fram till år 2020. De styrande planerar även att, under ytterligare tio år, utsätta umeborna för de negativa hälsoeffekter som brotten mot MKN innebär. Allt enligt den egna miljökonsekvensbeskrivningen!

b) Det är mot denna bakgrund som den planerade lokaliseringen av IKEA på Kvarteret Marknadsplatsen / Entré Syd måste ses. I miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) för Kv Marknadsplatsen står följande: ”IKEAs och övrig handels etablering riskerar att öka trafiken på Västra Esplanaden med överskriden MKN för kvävedioxid om inga parerande åtgärder vidtas. Utifrån IKEAs erfarenheter på andra platser prognosticeras ett bidrag med 3000 fordon per årsmedeldygn över Tegsbron”. Trots denna väsentliga ökning av trafiken längs Västra Esplanaden – som sker trots bygget av ringlederna – skriver kommunen i sin MKB att de åtgärder som den presenterat i sin nu fem år gamla åtgärdsplan (för att minska mängden av kvävedioxid) kommer att räcka för att klara luftkvaliteten. Både Länsstyrelsen och Trafikverket har uttryckt sig kritiskt mot detta agerande.

Trafikverket skriver: ”Åtgärdsprogrammet togs fram för att hantera de problem som redan fanns innan etableringen av handelsområdet. Det går därför inte att hänvisa till dessa åtgärder för att hantera ökad trafik från handelsområdet. MKN blir allt svårare att klara och behovet av åtgärder för att begränsa trafiken i centrala Umeå ännu större”.

Länsstyrelsen fyller på med: ”För att MKN ska uppnås längs Västra esplanaden inom en snar framtid krävs kraftfulla åtgärder, sannolikt mer än det som föreslås i gällande åtgärdsprogram. Att i detta läge belasta denna känsliga sträcka med ytterligare nästan 3000 fordon per dygn är att väsentligt försvåra för MKN att uppnås inom en rimlig tid”.

Kommentar: Vi anser att dessa citat talar för sig själva. Det som kan tilläggas är att när regeringen år 2005 ålade Umeå kommun att ta fram ett åtgärdsprogram mot utsläppen av kvävedioxid skulle detta ske tillsammans med bl. a. just Länsstyrelsen och Trafikverket (dåvarande Vägverket). Men trots regeringens åläggande fortsätter alltså Umeå Kommun att planera för fortsatta – och t o m ökade – utsläpp av kvävedioxid.

Som vi sett, bland annat i de yttranden (se ovan) som lämnats av Trafikverket och Länsstyrelsen, finns en kritik mot hur Umeå Kommun agerar för att klara miljökvalitetsnormens (MKN) krav vad gäller koncentrationen av kvävedioxid.

Trafikverket påpekar exempelvis att åtgärdsprogrammet från 2007 togs fram för att komma till rätta med de miljöproblem som fanns redan innan tanken fötts om att etablera ett nytt handelsområde på kv Marknadsplatsen. Länsstyrelsen understryker att den beräknade trafikökningen, på nästan 3 000 fordon per dygn längs V:a Esplanaden, gör det väsentligt mycket svårare att klara MKN inom en rimlig tid.

Vilseledande underlag inför beslut Umeå Kommunfullmäktige

Mot denna bakgrund framstår beskrivningen av handelsområdet Entré Syd (numera kv Marknadsplatsen) som extra anmärkningsvärd. I Översiktsplan Umeå kommun, ”Fördjupning för Umeå”, rörande Umeås framtida tillväxtområden beskrivs det området där vi nu vet att IKEA är tänkt att placeras på följande sätt: ”Entré Syd som finns redovisat i ÖPL 98 som reservområde för verksamheter och service kvarstår som ett möjligt fjärde handelsområde”.

Detta var den formulering som beslutet i Umeå kommunfullmäktige den 29 augusti 2011 grundade sig på. Alltså att Entré Syd / kv Marknadsplatsen var ett ”reservområde” för ”ett möjligt” fjärde handelsområde.[2] Men bara åtta dagar senare, den 6 september, offentliggjordes överenskommelsen mellan de styrande i Umeå Kommun och IKEA. Denna överenskommelse gick ut på att IKEA skulle etablera sig på just detta ”reservområde” för ”ett möjligt” fjärde handelsområde.

De ledamöter som röstade igenom den fördjupade översiktsplanen för Umeås framtida tillväxtområden förutsatte att de kunde lita på vad som stod i det utsända beslutsunderlaget.

Men uppenbarligen var så inte fallet. Under det möte med Umeå kommunfullmäktige, då beslutet om den fördjupade översiktsplanen rörande de framtida tillväxtområdena antogs, fanns det två sorters folkvalda ledamöter. Dels kommunalråden och andra utvalda som kände till överenskommelsen med IKEA. Dessa ledamöter visste att formuleringen rörande Entré Syd som ett ”reservområde” för ”ett möjligt” fjärde handelsområde var helt överspelat. Dels de övriga ledamöter som faktiskt trodde på beslutsunderlagets formuleringar och därför antog att, om någon mer dramatisk förändring skulle ske (exempelvis en etablering av IKEA/Ikano samt alla verksamheter som detta drar med sig inklusive en p-plats för 2 500 fordon) så skulle en ny, övergripande, prövning av områdets användning göras.

Detta antagande var särskilt rimligt mot bakgrund av formuleringarna om Entré Syd, som ett ”reservområde” för ”ett möjligt” fjärde handelsområde (eller som ett ”arbetsplatsområde för service och annan företagsverksamhet”). Entré Syds karaktär av reservområde understryks än mer av Umeå kommuns handelspolicy från år 2000. I denna talas det endast om tre (3) handelsområden, vid sidan om stadskärnan, och dessa tre handelsområden benämns Ersboda/Mariedal, Strömpilen och ett nytt västligt externläge (det som idag kallas Klockarbäcken). Däremot nämns inte Entré Syd överhuvudtaget i kommunens handelspolicy från år 2000 – inte ens som ett ”reservområde” för ”ett möjligt” fjärde handelsområde! Detta har mycket stor betydelse, något vi ska återkomma till.

Vissa ledamöter, som kommunalråden, kände alltså till överenskommelsen med IKEA. Trots detta lät de ändå andra ledamöter i kommunfullmäktige godkänna den fördjupade översiktsplanen, som baserades på beskrivningen av Entré Syd / kv Marknadsplatsen som ett ”reservområde” för ”ett möjligt” fjärde handelsområde. Detta innebär att beslutet att anta den fördjupade översiktsplanen den 29 augusti skedde på medvetet vilseledande grunder!

Någon annan slutsats är inte möjlig att dra. För om överenskommelsen med IKEA hade varit känd för alla ledamöter i kommunfullmäktige den 29 augusti i fjol, och inte bara för en utvald grupp, så skulle en helt annat debatt ha utvecklat sig före beslutet. Möjligheten finns även att själva beslutet i fullmäktige skulle ha blivit annorlunda. Detta inte minst utifrån de minskade möjligheterna att klara miljökvalitetsnormen (MKN) för kvävedioxid vid en etablering av IKEA på Entré Syd – aspekter som påpekats både av Trafikverket och Länsstyrelsen (se ovan).

Två vilseledande tolkningar i Byggnadsnämnden

I den planbeskrivning som antogs av Byggnadsnämnden den 25/5-2012, och som gäller det område som idag kallas Entré Syd / kv Marknadsplatsen, har plötsligt området slutat att vara ett ”reservområde” för ”ett möjligt” fjärde handelsområde. Istället återfinns följande formulering i planbeskrivningen: ”även den hittills gällande översiktsplanen för Umeå kommun, ÖPL 98, antagen av kommunfullmäktige 1998 utvisar Entré Syd-området som handels- och verksamhetsområde”. Detta är häpnadsväckande. Det är en sak att förändra den framtida karaktären på Entré Syd/kv Marknadsplatsen till att bli ett fullfjädrat handelsområde likt Ersboda/Mariedal, Strömpilen och Klockarbäcken. Men Byggnadsnämnden har tagit sig friheten att skriva om historien. Genom citatet ovan försöker nämnden påskina att området inte varit begränsat genom formuleringarna ”reservområde för verksamheter och service … som ett möjligt fjärde handelsområde”.

Men Byggnadsnämndens försök att skriva om historien blir ännu tydligare när den försöker använda sig av kommunens handelspolicy från år 2000! Detta genom följande formulering i nämnda planbeskrivning: ”tidigare gällande Handelspolicyn för Umeå kommun antagen år 2000, visade även den Entré Syd som handels- och verksamhetsområde”. Men i Umeå kommuns handelspolicy från år 2000 finns Entré Syd överhuvudtaget inte omnämnt! Dessa försök att skriva om historien gör även Byggnadsnämndens agerande medvedet vilseledande.

Kommentar: Vi anser oss kunna påvisa tre medvetet vilseledande ageranden:

a) Beslutsunderlaget till den fördjupade översiktsplan som antogs av Kommunfullmäktige var vilseledande eftersom underlaget beskrev Entré Syd/kv Marknadsplatsen som ett ”reservområde” för ”ett möjligt” fjärde handelsområde samtidigt som en uppgörelse hade skett i hemlighet mellan vissa kommunalråd och IKEA utan att beslutsfattarna i fullmäktige var medvetna om detta,

b) Byggnadsnämndens tolkning av ÖPL 98 var vilseledande eftersom tolkningen innebär att området Entré Syd inte har varit klassat som ett ”reservområde”,

c) Byggnadsnämnden tolkning av Handelspolicyn från 2000 var vilseledande eftersom även denna tolkning innebär att området Entré Syd inte har varit klassat som ett ”reservområde” – detta trots att Entré Syd överhuvudtaget inte omnämns i denna handelspolicy!

Orimlig tolkning av ett nollalternativ

Dessa tre medvetna vilseledanden har fyllt en viktig funktion då Umeå Kommun har utformat sitt så kallade ”nollalternativ”. Ett nollalternativ är det utgångsläge mot vilket olika förändringar ska jämföras. I detta fall är nollalternativet den spontana utveckling som skulle ha skett på det markområde, på Röbäcksslätten, där nu Entré Syd/kv Marknadsplatsen är tänkt att etableras.

I miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) för Entré Syd/kv Marknadsplatsen utgörs nollalternativet av ett påhittat handelsområde med ungefär samma trafik- och miljöpåverkan som etableringen av IKEA/Ikano. När sedan miljökonsekvenserna av IKEAs etablering mäts mot ”nollalternativet” i MKB:n jämförs alltså IKEA med ett påhittat handelsområde – och inte med den åkermark som idag finns på platsen som betecknas Entré Syd/kv Marknadsplatsen. Slutsatsen av denna jämförelse mellan det högst reella IKEA/Ikano och den påhittade handelsplatsen blir, enligt MKB, att en lokalisering av IKEA till Entré Syd/kv Marknadsplatsen inte kommer att innebära någon avsevärd försämring jämfört med nollalternativet. Frågan är då om det nollalternativ som MKB förutsätter är trovärdigt – eller ens lagligt.

En sak är dock säker: ska det vara möjligt att använda sig av metoden med ett påhittat handelsområde som nollalternativ så måste de begränsningar som idag finns för Entré Syd elimineras. Om inte de begränsningar som idag gäller för Entré Syd elimineras så blir det omöjligt att hävda att en spontan utveckling skulle kunna frambringa ett handelsområde som kan jämföras med IKEA/Ikano vad gäller trafik- och miljöpåverkan. Det är detta som gör att Byggnadsnämnden måste förneka de begränsningar som sätts för Entré Syd/kv Marknadsplatsen av såväl översiktsplaner som handelspolicyn från år 2000.

Låt oss ställa frågan: vilken är den spontana utveckling som skulle ha ägt rum på det markområde, på Röbäcksslätten, där nu IKEA/Ikano ska etableras? Det är i samband med svaret på denna fråga som eventuella begränsningar för områdets användning för handel blir av avgörande vikt. Och dessa begränsningar framgår både av den fördjupade översiktsplanen från augusti 2011 och i ännu högre grad av kommunens handelspolicy från år 2000. I kommunens fördjupade översiktsplan från 2011 beskrivs Entré Syd som ett ”reservområde” för ”ett möjligt” fjärde handelsområde. I kommunens handelspolicy från år 2000 existerar inte ens Entré Syd som ett handelsområde.

Handelspolicyns begränsningar av den spontana utvecklingen

Detta har alltså betydelse för nollalternativet. Om börjar med handelspolicyn så skulle en etablering av IKEA, eller av någon annan handel, inte kunna komma ifråga på Entré Syd. Entré Syd existerar ju inte som ett handelsområde enligt kommunens policy från år 2000. Därför är det högst osannolikt att någonting som ens avlägset påminner om IKEA skulle utvecklas på Entré Syd. Utifrån handelspolicyn år 2000 vore det sannolika nollalternativet den åkermark som vi återfinner på Röbäcksslätten idag.

Översiktsplanernas begränsningar av den spontana utvecklingen

När det sedan gäller översiktsplanerna – både i ÖPL 98 och i den fördjupade översiktsplanen från 2011 – så beskrivs Entré Syd som ett ”reservområde”. Entré Syd har för övrigt betecknats som ett ”reservområde” ända sedan 1990 i en tidigare översiktplan. Detta, i kombination med den intensiva debatten kring Klockarbäckens etablering (eftersom redan detta tredje externa handelsområde av många ansågs splittra handeln alltför mycket), gör en spontan utveckling av ett fjärde externt handelscentra ytterst osannolikt – inom överskådlig framtid. Det sannolika nollalternativet utifrån översiktsplanerna är därmed också den åkermark som vi kan se på Röbäcksslätten idag.

Slutsats: Miljökonsekvensbeskrivningens (MKB) definition av ett nollalternativ saknar förankring i verkligheten. För att kunna motivera att en ”spontan” utveckling ska kunna frambringa ett nollalternativ som kan jämföras med IKEA/Ikano vad gäller miljö- och trafikpåverkan krävs bl.a. att de begränsningar som sätts av översiktsplaner och handelspolicyn förnekas. Vi anser att detta förfarande är ett brott mot Miljöbalken 6 kap 12 §. Där står bl. a. följande: ”Miljökonsekvensbeskrivningen skall innehålla … 2. en beskrivning av miljöförhållandena och miljöns sannolika utveckling om planen, programmet eller ändringen inte genomförs, … 7. en beskrivning av de åtgärder som planeras för att förebygga, hindra eller motverka betydande negativ miljöpåverkan”.

Miljökonsekvensbeskrivningen bryter mot Miljöbalken samt Plan- och Bygglagen

Vi anser att miljökonsekvensbeskrivningen innehåller en fullständigt osannolik beskrivning av ett nollalternativ.

* Därför hävdar vi att MKBn inte kan sägas uppfylla Miljöbalkens 6 kap 12 § andra punkten (en beskrivning av miljöförhållandena och miljöns sannolika utveckling om planen, programmet eller ändringen inte genomförs).

* Detta leder i sin tur till att vi hävdar att MKB inte heller uppfyller Miljöbalkens 6 kap 12 § sjunde punkten (en beskrivning av de åtgärder som planeras för att förebygga, hindra eller motverka betydande negativ miljöpåverkan).

Mot bakgrund av den allmänt erkända ökningen av trafik och miljöpåverkan – 3000 fordon per dygn på Västra Esplanaden – förordar inte MKB några nya åtgärder.

Istället hänvisar man till det åtgärdsprogram som antogs i augusti 2007 – ett program som utgjorde ett svar på de miljöproblem som hade manifesterats före tillkännagivandet av etableringen av IKEA/Ikano.

* Slutligen anser vi att detaljplanen bryter mot Plan- och Bygglagen (PBL) 2 kap 10 §: ”Vid planläggning och i andra ärenden enligt denna lag ska miljökvalitetsnormerna i 5 kap Miljöbalken eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 5 kap Miljöbalken följas”. Mot bakgrund av att etableringen av IKEA på Entré Syd/kv Marknadsplatsen väntas innebära en betydande ökning av trafiken på Västra Esplanaden (3000 fordon per dygn), en trafikled där MKN bryts redan idag, så anser vi att nämnda detaljplan bryter mot PBL 2 kap 10 §.

Vi äger dock inte den formella rätten att överklaga den detaljplan som antogs i Umeå kommunfullmäktige den 18 juni 2012 utifrån ovanstående lagrum.

Däremot anser vi att dessa lagrum är näst intill ovärderliga när det gäller att rätt värdera de brister som vi anser att den gjorda MKB är behäftad med. Den gjorda MKB står i motsatsställning till andemeningen i alla dessa lagrum och detta understryker behovet av att MKB borde har sänts ut till varje ledamot i kommunfullmäktige – och dessutom i god tid.

[1] Direkt citat ur Umeå kommuns åtgärdsprogram för att uppfylla miljökvalitetsnormen för kvävedioxid, antaget av Umeå kommunfullmäktige i augusti 2007.

[2] För fullständighetens skull vill vi även påpeka att den beskrivning som gällt för Entré Syd i översiktsplanen från 1998 (ÖPL 98) och fram till beslutet i augusti 2011 löd så här: ”Arbetsplatsområde för service och annan företagsverksamhet”.

2012-06-15

Motverka ensamheten bland äldre

Det är samhällets, de yngre generationernas, skyldighet att ta till vara de äldres rättigheter. Det handlar exempelvis om:

– rätten att slippa ensamhet på ålderns höst

– rätten att få komma ut ur lägenhet åtminstone en gång i veckan

– rätten till självkänsla. Även äldre har rätt att få känna sig fräsch och snygg. Att få håret lagt och naglarna målade, att vara välklippt och välrakad, kan betyda mycket för självkänslan.

I dagens samhälle är inga av dessa rättigheter någon självklarhet. Många äldre lämnas ensamma då deras barn flyttat dit jobb och utbildningar finns. Denna samhällsutveckling, kombinerat med nedskärningarna inom kommunerna, har skapat ett dolt samhällsproblem – äldreensamhet.

Något om nedskärningarna i Umeå:

a) Platser på äldreboenden: Mellan åren 2002 och 2011 minskade andelen umebor – 80 år och äldre – som hade plats på äldreboenden, från 30,8 procent till 20,8 procent. Det skulle krävas ytterligare 354 platser på äldreboenden för att samma andel äldre skulle få plats på ett kommunalt boende som för tio år sedan. En plats på ett boende kan innebära ökad trygghet. Att kunna äta tre måltider om dagen, tillsammans med andra, innebär dessutom en helt annan social situation. För vissa innebär en plats på ett äldreboende att ensamheten bryts.

b) Personaltätheten: bara under de tre åren 2005-2008 minskade personaltätheten på sjukhemmen med 20 procent under dag/kväll. Detta berövade varje boende 5 timmar omvårdnad i veckan. En liknande utveckling har skett inom hemtjänsten där á-priserna sänkts, vilket gett mindre tid till varje brukare. Detta har inneburit att möjligheten att ta ut de gamla på promenad minskat ytterligare.

Möjligheten till sociala kontakter mellan personalen och brukarna har också minskat. Stressen riskerar att leda till att personal och brukare aldrig hinner träffas och tala som medmänniskor – som man gör exempelvis under en promenad. Istället riskerar en sorts ”objektifiering” att smyga sig in där de gamla ses som ”arbetsuppgifter” vilka måste ”klaras av” på en så kort tid som möjligt.

Arbetarpartiet arbetar för att pensionärer som är tillräckligt pigga – fysiskt och psykiskt – ska garanteras hjälp att komma ut på promenad åtminstone en dag i veckan. Därför vill vi öka personaltätheten inom äldreomsorgen. Vi vill också öka antalet platser på äldreboenden – gärna i form av seniorboenden där ”piggare” pensionärer erbjuds trygghet och social samvaro. Därför borde den gamla Ålidhemsskolan byggas om till ett äldreboende under den kommande treårsperioden. I varje stadsdelscentra borde det finnas ett seniorboende som inte bara erbjuder lägenheter – utan också en social samvaro för de boende och för andra äldre som bor i stadsdelen.

Istället för skrytbyggen för 750 miljoner borde Umeås maktelit se till att det fanns äldreboenden för alla som behöver.

2012-04-18

Historien bakom planerna på att sälja Scharinska villan

Protesterna för att stoppa försäljningen av Scharinska villan lyckades – Scharinska får vara kvar. Arbetarpartiet är mycket glada för denna viktiga seger. I samband med protesterna utlovade vi en utredning om bakgrunden till försäljningsplanerna. Här nedan presenterar vi resultatet av vår utredning.

År 2008 antog kommunen ett Lokalförsörjningsdirektiv som innebar att kommunen ska göra sig av med fastigheter som inte har med kommunens kärnverksamheter att göra (dvs vård-skola-omsorg). Undantag kunde göras för fastigheter som Kommunstyrelsen anser vara av ”strategisk betydelse”. Två partier röstade emot lokalförsörjningsdirektivet i kommunfullmäktige – nuvarande Arbetarpartiet och Miljöpartiet (samt en enskild vänsterpartist). De partier som röstade för direktivet var S, M, V, FP, C och KD.

I detta läge upprättade tjänstemännen på Fastighetskontoret en s.k ”försäljningslista”. Denna lista är inte en offentlig handling, utan ett slags arbetsmaterial. Detta arbetsmaterial presenteras för Kommunstyrelsens arbetsutskott (KS:au) med jämna mellanrum. Vid dessa presentationer kan KS:au komma med synpunkter på de fastigheter som är uppe på förslag till försäljning. Även om inga formella beslut tas, så kan KS:au i dessa lägen stoppa eller ge ett informellt ”go ahead” åt eventuella försäljningar. År 2009 presenterades en sådan ”försäljningslista” för KS:au, i vilken Scharinska villan ingick. Eftersom arbetet med att sälja Scharinska fortsatte efter presentationen 2009, så tyder allt på att inget av partierna i KS:au haft något att invända mot en försäljning av Scharinska. Om något parti haft seriösa invändningar skulle detta ha lett till ett offentligt avståndstagande mot en försäljning redan 2009. Se lista nedan med ledamöterna i KS:au 2009.

Både under 2010 och 2011 var Umeå kommun i kontakt med Umeå studentkår, som hyr Scharinska villan av kommunen. Vid ett tillfälle (våren 2011) ställdes t.o.m frågan om studentkåren var intresserad av att köpa villan! Även kårstyrelsen vid Umeå Studentkår hörde alltså till den utvalda skara som fick ta del av planerna på att sälja Scharinska villan.

Allt detta skedde alltså bakom lyckta dörrar, utifrån en ”försäljningslista” som finns men ändå inte finns, inom en krets av vissa ”betrodda” partier i Umeå kommun (S, V, M, FP, C och KD). Så odemokratiskt behandlas alltså ärenden som rör framtiden för Umeås viktiga kulturinrättningar.

Uppståndelsen kring Scharinska har avslöjat att kommunledningen vill påverka flera kulturverksamheter genom att sälja hus eller dra in bidrag. Det handlar bl a om det s.k Kulturmejeriet på Röbäck och Sagateatern. Även dessa kulturverksamheter förtjänar att försvaras.

Segern i kampen mot försäljningen av Scharinska villan visar att det går besegra kommunledningen. Samtidigt är den stoppade försäljningen endast en delseger. Kommunen har under många år slarvat med underhållet på Scharinska – troligtvis då de planerade att sälja villan och låta den nye ägaren stå för renoveringskostnaderna. De totala kostnaderna för att rusta upp villan beräknas till 10-20 miljoner kronor. Det krävs ett fortsatt tryck på kommunen – tills renoveringen är genomförd. Men även för att bevara musikverksamhet på Scharinska villan.

De ansvariga som ingick i Kommunstyrelsens arbetsutskott 2009

ordinarie

Lennart Holmlund (S)

Anders Ågren (M)

Marie-Louise Rönnmark (S)

Christer Lindvall (S)

Sven-Olov Edvinsson (C)

Britt-Marie Lövgren (FP)

Tamara Spiric (V)

ersättare

Åsa Ögren (S)

Christer Paulsson (S)

Margareta Rönngren (S)

Nicklas Sandström (M)

Pernilla Djärv (C)

Björn Kjellsson (FP)

Lasse Jacobsson (V)

2012-04-13

Hur mycket får ett badhus kosta?

Badhusfrågan är aktuell igen. Detta efter att kommunen sagt upp avtalet med Lerstenen. Jag och mina partikamrater fick några frågor från TV4 om hur mycket ett nytt badhus ska få kosta. VF har också skrivit om frågan. TV4:s frågor och Arbetarpartiets svar nedan:

Fråga ett: Hur mycket får badhuset kosta att bygga?

Svar: Vårt svar utgår ifrån att innehållet ska vara a) en 50-metersbassäng plus b) en enklare äventyrsdel. Vi utgår dessutom ifrån att c) det nya badhuset ska drivas i kommunal regi

(våra beräkningar faller om det nya badhuset byggs/drivs tillsammans med en privat byggmästare/företag).

I Borås kostade det 56 miljoner kr att bygga en 50-metersbassäng (för två-tre år sedan). Mot denna bakgrund anser vi att en rimlig kostnad för Umeås del är cirka 100 miljoner kr.

PS. Umeå kommuns övriga stora engagemang, t ex kulturhuvudstadsåret och kulturhuset på kajen, begränsar tyvärr det ekonomiska handlingsutrymmet.

Fråga två: Hur mycket badhuset kosta kommunen att driva/år?

Svar: Vårt svar ligger på 10 – 15 miljoner.

Bakom siffran ligger följande beräkning.

I. Om bygget kostar 100 miljoner att bygga leder detta till följande utgifter

a) 5 miljoner i kapitalkostnader/år

b) 5 miljoner i personalkostnader/år

c) 5 miljoner i övriga kostnader/år

Summa 15 miljoner kr/år

II. Vi räknar med att 20 procent av driftskostnaderna täcks av ”biljettintäkter”,

det vill säga 3 miljoner kr.

III. Utgifterna för personal, och uppvärmning, kan minska om badhuset byggs på Nolia-området. Skälen är följande: dels kan receptions- och teknisk personal samutnyttjas med de omfattande verksamheter som redan finns på Noliaområdet, dels kan kostnaden minskas genom att man tar tillvara överskottsenergin från ishallarnas kylanläggningar.

Fråga tre: är det möjligt att i nuläget fatta ett avgörande beslut kring badhuset, eller bör frågan utredas igen?

Svar: Vi anser att frågan bör utredas igen. Speciellt med tanke på den kritik som länsstyrelsen har riktat mot den bristande trafiklösning som kommunen presenterat (begreppet ”trafikinfarkt” har använts).

Våra svar ska ses mot bakgrund av att vi inte tror att kommunens politiska makthavare, av prestigeskäl, kommer att kosta på sig den tid som ett demokratiskt förfarande skulle kräva. Och för att kunna presentera ett eget alternativ svarar vi på detta sätt – med ovanstående uträkningar.

2012-03-27

Nej till försäljning av Scharinska Villan

Med anledning av den senaste tidens rykten kring en eventuell försäljning av Scharinska Villan vill vi från Arbetarpartiet säga följande:

1. Arbetarpartiet anser att kommunen inte ska sälja Scharinska Villan, utan behålla den själv.

2. Vi anser att kommunen har resurser att lägga ut de ca 10 miljoner kronor som en renovering av Scharinska skulle kosta. De senaste 6 åren har Umeå kommun, inklusive kommunens företag, haft sammanlagda överskott på 1 323 miljoner kronor.

3. Arbetarpartiet har även startat en egen ”utredning” vad gäller planerna på att sälja Scharinska, i syfte att reda ut: a) om något beslut tagits, b) om det finns en politisk majoritet i Umeå bakom en försäljning av Scharinska, och c) vem den eventuelle köparen kan tänkas vara. Vi återkommer med detta samt eventuella andra resultat av vår ”utredning”.

2012-03-21

Därför vill Arbetarpartiet ha IKEA på Klockarbäcken – nej till Entré Syd

Det finns tre viktiga skäl att placera IKEA på Klockarbäcken.

Först: Enligt Trafikverkets beräkningar kommer trafiken längs Västra Esplanaden/E4 att öka med 3 000 bilar per dygn om IKEA placeras på Teg (Entré Syd).

Trafikökningen understryks av den jätteparkering för 2500 bilar som planeras vid Entré Syd. Umebladet har tidigare rapporterat om att de kraftiga överskridandena av gränsvärdena för luftföroreningar leder till en ökad frekvens av både astma och lungcancer för de som bor eller arbetar vid Västra Esplanaden.

Det andra skälet att lokalisera IKEA till Klockarbäcken är att de nya ringleder som ska att byggas runt Umeå kommer att leda trafiken (både från norr, söder och väster) rakt till Klockarbäcken. Detta UTAN att bilarna passerar genom Umeås luftföroreningsdrabbade centrum. En lokalisering av IKEA på Klockarbäcken kommer alltså att minimera trafikökningen i centrala stan. Placeras IKEA däremot på Teg kommer en stor del av trafiken norrifrån att gå längs Västra Esplanaden.

Tredje skälet: Att placera IKEA på Umeås två andra externa köpcentra, Ersboda eller Strömpilen, är orealistiskt. Vid Ersboda råder redan idag platsbrist och hög trafikbelastning. Strömpilen, som är intryckt mellan Holmsundvägen och älven, skulle helt enkelt inte kunna rymma en IKEA-etablering.

Arbetarpartiet har inget emot att IKEA etablerar sig i Umeå. Men vi är däremot mycket kritiska till att etableringen sker på Teg. Detta innebär en ytterligare försämring av luften. En placering på Klockarbäcken vore mycket bättre för miljön – och för Umeåbornas lungor.

2012-03-13

Arbetarpartiets sjupunktsprogram för bättre luft i Umeå

* Planeringen av stadens centrala delar
Idag vore en omprövning av var den tänkta befolkningsexpansionen ska förläggas den enskilt viktigaste åtgärden. Beslutet är att tränga in ytterligare 10 000 människor i centrala Umeå, till stor del nära de två nuvarande europavägarna, kommer att medföra ytterligare biltrafik och avgasutsläpp i centrum. Detta understryks av ett ökat behov av 1 000 nya P-platser.

Arbetarpartiet vill förlägga de nya bostadsområdena nära de köpcentra som finns. Detta skulle både minska behovet av biltransporter och ge de boende en god närservice. Lämpliga platser för nya bostadsområden är Tegelbruksberget (vid Strömpilen), I20-skogen (vid Coop-Forum). Dessutom bör nya bostadsområden läggas i Holmsund-Obbola, detta skulle både skapa underlag för bättre kollektivtrafik och en förbättrad närservice.

* IKEA till Klockarbäcken – nej till Entré Syd
Den tänkta placeringen av IKEA på Tegssidan kommer att generera en väldig ökning av antalet bilresor över broarna. Detta understryks av den jätteparkering för 2 500 bilar som ingår i den detaljplan som nu utarbetas. Arbetarpartiet vill förlägga IKEA till Klockarbäckens köpcentra, dit trafiken numera har en naturlig länk efter Trafikverkets beslut att bygga Västra Länken. Den önskvärda befolkningsexpansionen på Tegssidan anser vi ska ske på Ön. Men dessutom måste genomfartsleden, dagens E4:a, grävas ned och täckas över, på samma sätt som när tunnelbacken byggdes på Ålidhem. Sedan kan dagens centrum på Teg växa genom att bostäder, affärer och även parker byggs ovanpå den nedgrävda genomfartsleden.

* Samordna varutransporterna – nu
Den tunga trafiken står för tio procent av antalet fordon men för 50 procent av de farliga utsläppen.

Idag sker många transporter till butiker med halvfulla lastbilar som ibland tvingas vänta på varandra med motorn igång. Genom att omlasta godset utanför Umeå, och samordna transpoterna, skulle antalet lastbilsresor inom Umeå kunna redoceras med 300-350 stycken. I Linköping innebar samordnade varutranspoter att att avgasutsläppen från lastbilar, i stadskärnan, minskade med upp till 50 procent.

Det finns även positiva resultat från andra kommuner. Arbetarpartiet har under fem år kämpat, i stort sett ensamma, för att en kraftfull satsning på samordnade varutransporter för hela handeln i Umeå – och inte bara för kommunens egna relativt blygsamma transporter. En satsning på 5-10 miljoner skulle ge en större effekt än för hela Östra Länken (Kolbäcksleden) som kostar hundratals miljoner. Makthavarnas handlingsförlamning oförklarlig.

* Försök med gratis kollektivtrafik
Ska en satsning på att öka andelen persontransporter med buss, på bekostnad av biltransporterna, krävs det troligen flera komponenter: a) tätare turer på vissa linjer, b) fler direktlinjer mellan stadsdelarna, c) ett försök med gratis busstrafik. Försöket har troligen störst chans att påverka den yngre generationen. De som är vana att ta bilen kräver en längre omställningstid för att ställa om sina resevanor. Det är viktigt att försöket inte avbryts efter några månader utan får 2-3 år på sig, för att sedan utvärderas. Gratis busstrafik är inte lika viktigt för äldre med ordnad ekonomi. Här avgör turtätheten. Men för många yngre skulle gratis buss vara viktigt. ”Gratis buss” är dessutom en kraftfull markering när det gäller kommunens viljeinriktning.

* Motorvärmare på alla p-platser i centrum
Det är under vinterhalvåret som luften i Umeås centrala delar är som mest hälsovådlig. När en bilmotor är kall släpper den ut mer avgaser. Motorvärmare på alla p-platser skulle motverka denna ”kallstartseffekt” – under den mest kritiska årstiden.

* Satsning på mer miljövänliga bilbränslen
Mindre miljöskadliga bränslen som kan användas i vanliga bilmotorer gör entré. Redan idag blandas 5 % biodiesel i vanlig diesel. Ett nytt diesel lanserades för några år sedan som sänkte utsläppen av koldioxid med 12 %. Både Scania och Volvo har tidigare garanterat att deras lastbilar kan köras på 100 % biodiesel. Detta är särskilt viktigt då lastbil och buss idag står för 50 % av utsläppen från fordonstrafiken. Till detta ska läggas de satsningar som görs på att bygga upp en ny bilspark i form av olika el-hybridbilar för persontrafik.

* Trafiksystem och ringleder
Det mest effektiva medlet i kampen mot luftföroreningarna hade varit en trafiktunnel under Västra Esplanaden (längs Esplanaden). Denna trafiklösning hade varit mer effektiv än Västra och Östra länken tillsammans! Arbetarpartiet kämpade för en tunnel under V:a Esplanaden så länge det fanns en chans.

2012-02-17

Ska umeborna behöva inandas dålig luft under 50 år?

Luftföroreningarna i centrala Umeå har diskuterats vid många tillfällen i Umeå kommunfullmäktige. En kombination av tre saker ligger bakom att vi i Arbetarpartiet anser oss föranledda att återigen ta upp frågan om luften.

1. beskedet i handlingarna inför förra kommunfullmäktige där det bl a skrivs att umeborna löper ”stora risker” att tvingas att leva med överskridanden av Miljökvalitetsnormen ”även under kommande tioårsperiod”,

2. den undersökning som gjorts vid Umeå universitet och som visar på helt oacceptabla risker för barn att drabbas av astma om de vistas i förskolor som ligger nära E4,

3. nya uppgifter som vi fått fram om hur länge luftmätningar gjorts i Umeås centrala delar med anledning av farhågor om effekterna av den dåliga luften:

* 1969: Av ”Handlingsprogram för miljövård i Umeå Kommun” från 1973 framgår att man i Umeå haft luftmätningar ända sedan 1969! I programmet framgår att ”större panncentraler, motorfordon och större industrier” var de största förorenarna.

* 1973: Vad gäller biltrafiken oroade man sig vid denna tidpunkt främst för utsläpp av koloxid, kolväten och bly. Man kan också utläsa att man redan 1973 förstod att biltrafiken orsakade ökad halt av partiklar i luften. I utredningen påpekas också att ”bilar skiljer sig från de flesta andra föroreningskällor genom att utsläppen sker i marknivå, vilket…betyder dålig utspädning”. Slutsatserna i programmet var att nya mätningar av stoft och koloxid måste göras vid starkt trafikerade trafikkorsningar.

* 1977: kom ett direktiv gällande bilavgaser från regeringen. Detta ledde fram till att Umeå kommun 1981 genomförde en utredning om luftföroreningar och trafik kallad ”Umeå år 2000”. I ledningsgruppen fanns kända representanter Umeås maktpartier som Bo Sjöstedt (S), Nils Häggström (C) och Ingemar Dahlgård (M). Här framgår att ”vid god ekonomisk tillväxt och mild politisk styrning uppstår på de mest trafikerade gatorna…en avgaskoncentration som klart överstiger WHO:s rekommendationer”.

I slutet av 70-talet hade man också börjat oroa sig för utsläpp av kvävedioxid. I utredningen från 1981 pekas Västra Esplanaden, Järnvägsallén och Östra Kyrkogatan ut som problemområden vad gäller höga halter av kvävedioxid. I utredningen föreslås höjda parkeringsavgifter och en minskning av antalet arbetsplatser i centrala delarna av Umeå som åtgärder för att minska utsläppen. Men för Umeås makthavare sätts det stora hoppet, redan 1981, till byggande av ringleder och teknikförbättringar av fordonsparken. Det vill säga, för över 30 år sedan lät argumentationen från Umeås makthavare exakt som idag – år 2012!

På 1990-talet antogs EU:s riktvärden för kvävedioxid och partiklar också som svenska riktvärden och 2006 blev de lag i de s.k. Miljökvalitetsnormerna (MKN). Ända sedan 2003, och eventuellt ännu längre tillbaka, har luftföroreningarna brutit mot gränsvärdena vid Västra Esplanaden. Eftersom MKN är att betrakta som lag så har Umeås ledande politiker systematiskt brutit mot lagen under hela sex år, från 2006 – 2011 (under förutsättning att MKN överskridits även det sista året – vilket vi kan utgå ifrån). Men än värre: samma politiska makthavare har, helt medvetet, utsatt umebornas hälsa för ökande risker under flera årtionden!

Idag har vi år 2012. Luftmätningar har genomförts i Umeå från 1960-talet till 2010-talet – det innebär under 5-6 decennier. Oron för luftföroreningar har alltså funnits sedan 1960-talet, d v s i över 40 år! Ändå kan vi i Miljökonsekvensutredningen för Kv Magne läsa att risken är stor för att MKN kommer att fortsättas att brytas – d v s för fortsatta lagbrott som drabbar umeborna i form av en ökad risk för exempelvis cancer och astma (speciellt barn) – i ytterligare 10 år! Och vi får höra att Umeås politiska makthavare knyter hoppet (vad gäller renare luft) till ringleder och teknikförbättringar – precis som för 30 år sedan!

Detta är varken mer eller mindre en skandal.

Mot denna bakgrund bör kommunledningen besvara följande frågor:

* Känner kommunledningen till LUCAS-studien från Stockholm, som visar på ett tydligt samband mellan en ökad förekomsten av cancer och en hög förekomst av kvävedioxid?

* Anser kommunledningen det acceptabelt att umeborna, i ytterligare tio år, ska leva med hotet av ökad risk att få cancer?

* Anser kommunledningen det acceptabelt att barn, som vistas i närheten av E4:an löper påtagligt större risk att få astma än andra barn i kommunen?

* Är kommunledningen – mot bakgrund av sambanden mellan höga koncentrationer av kvävedioxid och cancer samt närheten till E4:an och ökad förekomst av astma bland barn – beredd att minska den tid som Miljökvalitetsnormerna bryts till mindre än tio år?

* Anser kommunledningen att det är acceptabelt att Umeå, genom att år efter år bryta mot MKN, även år efter år bryter mot lagen?

* Tycker kommunledningen att det är acceptabelt att umeborna, då de vistas i kommunens centrala delar, ska tvingas inandas hälsovådlig luft under en period på 50 år. Minst!

2012-02-03

Vänsterpartiet i opposition mot sig själv, igen!

Denna gång handlar det om luftföroreningarna i Umeå

I gårdagens VK gjorde Vänsterpartiet ett utspel om att stänga av Storgatan för biltrafik.

Vi i Arbetarpartiet (tidigare Rättvisepartiet Offensiv) fick inget stöd av Vänsterpartiet i kampen mot luftföroreningarna längs Storgatan. Detta vare sig när det gällde flytten av Stadsbiblioteket/bygget av Kulturens hus eller när det gällde bygget av ett nytt höghus vid Thulehuset. Därför är det med stor förvåning som jag läste att V, helt plötsligt, har upptäckt luftföroreningarna på Storgatan – en fråga som vi alltså har drivit under lång tid. Men som Vänsterpartiet inte brytt sig om.

Problemet är följande: hur kan Vänsterpartiet godkänna förändring efter förändring i centrala Umeå, som alla ökar utsläppen från trafiken (bland annat på just Storgatan), å ena sidan – och å andra sidan plötsligt göra detta utspel?

Vänsterpartiet utgör tillsammans med Socialdemokraterna "regeringen", dvs kommunstyrelsen, i Umeå. Samtidigt agerar V i fråga efter fråga som en opposition mot sig själv! Förra gången handlade det om kommunalrådet Tamara Spiric (V) gåvor till sju stycken anställda inom äldreomsorgen. Som arbetsgivare stöder inte Spiric fackföreningen Kommunals avtalskrav, där bland annat en jämställdhetspott ingår. Som vänsterpartist är hon ute och delar ut pengar till några få kommunalare som råkar arbeta just den dagen på just den platsen. Det går inte ihop.

På facebook kan man läsa att en vänsterpartist tyckte det var en bra idé att dela ut pengarna eftersom de fick så stor uppmärksamhet i media. Ungefär som om de köpt reklamplats! Vi i Arbetarpartiet tycker att detta sätt att utnyttja anställda är cyniskt och vi kan inte fatta hur media går på något så genomskinligt.

I grunden handlar det dock om två allvarliga saker.
1. Är Vänsterpartiet med i Umeås "regering" eller tillhör de oppositionen? Det går nämligen inte att vara i opposition mot sig själv i hur många frågor som helst – och samtidigt bevara sin trovärdighet.
2. Vänsterpartiet saknar en genomtänkt miljöpolitik för Umeå kommun – och gör därför desperata utspel.

Här nedan kan du läsa en interpellation som vi från Arbetarpartiet har skickat in. Vi vill nämligen diskutera dessa frågor på nästa kommunfullmäktige, den 27 februari. Vårt syfte är att få reda på vilka partier som umeborna kan lita på när det gäller bland annat luftföroreningarna från trafiken.

"Interpellation om stängning av Storgatan
Till tekniska nämndens ordförande Lasse Jacobsson (V)

Sedan valet 2010 styrs Umeå kommun av en koalition bestående av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Det är deras gemensamma budget som bestämmer vilka nedskärningar eller eventuella satsningar som ska göras av kommunen i Umeå. När det gäller de olika översikts- och detaljplaner som nu i mycket rask takt omvandlar centrala Umeå, exempelvis flytten av Stadsbiblioteket och bygget av Kulturens hus vid älven är S och V eniga.

Mot denna bakgrund uppstår en orimlig situation då Vänsterpartiet både utgör en del av kommunens regering och, gång på gång, samtidigt agerar opposition mot sig själv. Det senaste exemplet handlar om Vänsterpartiets utspel om Storgatan.

I Västerbottens-Kuriren (2 februari 2012) säger tekniska nämndens ordförande Lasse Jacobsson samt Annika Herrström, ledamot i kommunstyrelsens näringslivs- och planeringsutskott, att de vill stänga av Storgatan för biltrafik och bygga om den till ett gång- och cykelstråk. Detta i syfte att minska trafiken i centrum. Dagen därpå tar dock kommunstyrelsens ordförande, Lennart Holmlund, direkt avstånd från en stängning av Storgatan. Förslaget döms ut som ”fullständigt vansinnigt” (VK 3 feb 2012). Holmlund menar att kommunen redan har tittat på möjligheten att stänga av Storgatan, men att det visat sig inte fungera. Detta då en stängning av Storgatan skulle medföra en ökning av trafiken längs Strandgatan.

Detta innebär att vi har en situation där tekniska nämndens ordförande samt en ledamot i näringslivs- och planeringsutskottet vill stänga av Storgatan, medan kommunstyrelsens ordförande inte vill stänga av Storgatan.

Mot denna bakgrund vill vi ställa följande frågor:

–   Är det Umeå kommunlednings uppfattning att Storgatan bör stängas av för trafik?
–   Hur stor del av Storgatan är tänkt att stängas av?
–   När, tidigast, kommer en stängning att ske?
–   Har det genomförts någon utredning för att kartlägga vart de 8 000 fordon som varje dygn kör längs Storgatan kommer att ta vägen vid en stängning?

Jan Hägglund,
Patrik Brännberg,
Tomas Westerström."

Nyare inlägg Äldre inlägg

Presentation

Om kommentarer på bloggen
Jag kommer endast att publicera kommentarer av seriös karaktär som relaterar till innehållet i blogginläggen.

Vill du kontakta mig – om innehållet i bloggen eller något annat? Hör av dig!
Telefon: 070-293 74 61,
090-19 47 35
E-post: janlennart.hagglund
@gmail.com

Sysselsättning: Ansvarig utgivare för Veckans Nyheter och ordförande för Arbetarpartiet
Född: På Umeå lasarett, har förblivit Ume trogen och är tillräckligt gammal för att ha tagit körkortet
Familj: Dotter född på Första Maj (när annars?) 1991 samt Marika
Bor: Nydalavägen, Berghem, Umeå
Bil: Volvo S80
Hobby: Styrketräning, fotografering och Andra världskriget
Bästa maträtten: Marikas Janssons frestelse
Förebilder: Sonny Liston (boxare), Keith Richards (Stones), Inga-Britt Ahlenius (anti-korruptionskämpe), Saga Norén (Länskrim Malmö) och Susanne Aidanpää-Ernstson (koncern-VD)
Musik: Rolling Stones, Dylan och i stort sett allt annat
Bästa egenskaper: Uthållig och stabil då det blåser
Sämsta egenskaper: Kolerisk, störande tidsoptimist och ofta för hjälpsam

Vi här nere – och dom där uppe

Jan Hägglund, ordförande Arbetarpartiet