2013-09-06
Rösta ja – såklart
De sakfrågor folkomröstningen handlar om är viktiga. Men för många inlandsbor handlar folkomröstningen också om något mycket djupare: om rätten att bo kvar i sitt eget samhälle och om den egna kommunens möjligheter att överleva.
Ett JA stärker kampen mot nedskärningarna
En seger för JA-alternativet i folkomröstningen skulle kunna förbättra sjukvården i Åsele och Dorotea. Men en JA-seger skulle också stärka kampen mot vårdnedskärningarna i andra delar av länet. Att det över huvud taget blev en folkomröstning berodde nämligen på ett brett folkligt motstånd: 24 000 västerbottningar stödde uppropet för en folkomröstning. Till detta ska läggas 30 000 namnunderskrifter mot nedskärningar på Skellefteå lasarett samt protester från personalen på NUS i Umeå mot minskat antal vårdplatser.
Folkomröstningen visar vägen – även NUS och vårdcentralerna i Umeå måste försvaras
Det högsta priset för nästan två decennier av nedskärningar inom sjukvården i Västerbotten har betalats av personalen. Ständiga överbeläggningar, kombinerat med brist på personal, har skapat en oacceptabel arbetsmiljö som fått kritik av Arbetsmiljöverket. Det finns en risk för en ond cirkel. Stress och låga lönenivåer gör att personal säger upp sig, vilket ökar stressen ytterligare. I grunden kan denna cirkel bara brytas om mer resurser tillförs vården.
Att en folkomröstning över huvud taget kommit till stånd visar att engagemang från personal, patienter och anhöriga kan rubba beslutsfattarna. En JA-seger vore därför ett steg framåt. Men om resurserna till vården ska öka, och inlandet överleva, krävs fler namninsamlingar, demonstrationer och kanske även ockupationer också på andra ställen i länet – och i landet.
Ett första steg är att rösta JA i folkomröstningen den 8 september.
PS Rent formellt handlar Folkomröstningen främst om tre konkreta nedskärningar, på totalt tre miljoner, som drabbat kommunerna Åsele och Dorotea. Västerbottningarna får rösta om de tre försämringarna ska återställas eller inte.
– I Dorotea minskade antalet akutvårdplatser från fyra till två, som dessutom flyttades.
– I Dorotea försvann också den s.k. ”läkarjourkedjan”. Detta innebär att det inte längre finns en jourläkare på plats i Dorotea på kvällar och nätter.
– I Åsele byttes ambulansen ut mot en ”akutbil”, som har något sämre utrustning och en begränsning när det gäller vilka kommuner den får trafikera. DS
2013-08-26
I skuggan av folkomröstningen
Gröna industrijobb – stark offentlig sektor – rikare fritid
Det som kan rädda inlandet är en satsning på gröna industrijobb – samtidigt som sjukvård, skola, barn- och äldreomsorg tryggas. Arbetsmarknaden måste också blir mer differentierad. Till detta måste vi lägga en rikare utbud av handel och fritid. Det är främst kvinnornas vilja att bo kvar i inlandskommunerna som måste uppmärksammas.
Industrisatsningar – och ökat miljömedvetande
1. Syntetisk diesel baserad på biomassa. En stor möjlighet vore en industriell satsning på mindre miljöfarligt fordonsbränsle. Det gäller att kombinera olika förutsättningar som finns i länet: a) det vetenskapliga kunnande som finns vid de två universiteten i Umeå, b) skogsråvaran i inlandet, c) odling av energigräs, t ex rörflen, på nedlagd åkermark, d) det stora industriella kunnande som finns i länet, bl a inom skogsteknikföretagen.
Det finns uppåt en miljard personbilar, bussar och lastbilar i världen. Och antalet växer. Genom syntetisk diesel, baserad på biomassa, skulle utsläppen av koldioxid kunna minska med uppåt 80 procent – detta utan att förändra motorer, bränslepumpar eller transportsystem! För att rädda klimatet krävs ett arbete på två (minst) fronter. Dels snabba förbättringar, inom ramen för den rådande infrastrukturen, för att vinna tid. Dels stora satsningar på en kraftig ökning av energitillgång från sol, vind och vatten. Och Västerbotten har möjlighet att bidra på båda dessa fronter.
2. Bygg vindkraftverk i länet. Vid sidan av mindre miljöfarligt fordonsbränsle måste en kraftfull utbyggnad av vindkraft starta redan nu. Glädjande nog finns långt gående planer på att göra detta. Det finns många lämpliga platser för vindkraftverk i länet. Inte minst i fjälltrakterna och vid kusten. Den siffra som brukar nämnas är att det finns planer på att bygga 1 100 vindkraftverk. Det som då är viktigt, när det gäller framtiden för inlandet, är att produktionen av miljövänligt fordonsbränsle och byggandet av vindkraftverk sker ”på plats” här i Västerbotten. Annars kan inte trenden av tillbakagång brytas. När det gäller exempelvis syntetisk diesel baserad på biobränsle är det naturligt att en sådan produktion sker i Västerbotten – om det är här som initiativet till produktionen tas. Men när det gäller vindkraften är situationen annorlunda. Här kommer det att krävas en verklig kamp för att olika komponenter till vindkraftverken ska byggas i länet.
3. Gruvdrift en möjlighet – men hårdare miljökrav krävs. Det finns en väldig potential för ökad gruvproduktion i Sverige – inte minst på grund av tillväxten i exempelvis Kina och Indien. Men riskkapitalister, med snabba klipp som mål, går definitivt inte ihop med den långsiktighet som gruvdrift kräver. Snabba klipp går inte heller ihop med behovet av att skydda miljön. Det måste ställas hårdare miljökrav på gruvdriften. Och det finns numera långt mer kunskaper om hur miljöförstöring ska förebyggas vid gruvdrift än tidigare.
Det krävs också en långt positivare syn från regeringen än idag. De styrande måste ta ett mycket större ansvar för att få till stånd en allsidig utveckling, både av arbetsmarknad och samhällsservice, på de platser där stora och lönsamma mineralfyndigheter finns. Här skulle statliga gruvbolaget LKAB kunna spela en viktig roll när det gäller branschkunskap. Pensionsfonder är en aktör som skulle kunna garantera den långsiktiga finansiella styrka som krävs vid gruvdrift.
När det gäller skatten måste frågan ställas om vad gruvföretagen ska betala. Idag betalar de endast 0,5 promille (0,0005) av de värden som utvinns. I Australien är motsvarande siffra hela 30 procent. En anständig skatt skulle hålla lycksökarna borta från gruvbranschen och bidra till att finansiera den allsidiga utveckling av ”gruvkommunerna” i glesbygden som är nödvändig för att folk ska flytta till dessa och bo kvar. Liksom när det gäller vindkraft måste det s k ”oljeplattformssyndromet” bekämpas. Innebörden är att folk flyger in, från Umeå eller Stockholm, för att arbeta i gruvorna i två veckor och sedan åka hem i två veckor, o s v. Det betyder att de nya jobben varken leder till en ökning av antalet invånare eller av skatteunderlaget.
Sammanfattningsvis måste gruvorna ses som en tillgång när det gäller möjligheten att stoppa den utarmning som präglar stora delar av Sverige. Gruvbranschen, med sina krav på en utbyggd infrastruktur i form av järnvägar och djuphamnar, innebär en möjlighet att öka antalet jobb och invånare utanför de tre storstadsområdena. Detta gäller både för Norrland och Mellansverige. Men ska trenden kunna vändas till en positiv utveckling måste särskild uppmärksamhet ägnas åt kvinnornas situation.
Regionalpolitik för hela landet
Västerbotten får inte reduceras till en råvaruproducerande koloni där folk bara arbetar men inte bor. Ska detta lyckas måste kampen föras för något. Inte bara emot. Vi ser en aktiv industri- och regionalpolitik som grunden för att rädda glesbygden och övriga regioner utanför storstadsområdena. För oss är industrisatsningar, baserade på miljömedvetenhet, centrala. Det är mot denna bakgrund vi vill satsa på miljövänligt fordonsbränsle, vindkraft och en ansvarsfull gruvdrift. Detta kräver att de tillgängliga resurserna samordnas. Detta är vad Arbetarpartiet kallar för en socialistisk regionalpolitik – för att hela landet ska leva.
2013-08-02
Moderaten Ågren har missförstått
Moderaten Anders Ågren har missförstått det mesta. På sin blogg skriver Ågren att Arbetarpartiet fruktar en socialdemokratisk vänstersväng. I verkligheten är det precis tvärtom. Ingen skulle vara gladare än vi i Arbetarpartiet om Socialdemokraterna verkligen återvände till sina rötter inom arbetarrörelsen. Vi skulle välkomna ett socialdemokratiskt budgetförslag som ökade personaltätheten inom vård och skola. Eller som gav fasta jobb åt kommunens vikarier. Eller som innebar att den individuella lönesättningen i kommunen avskaffades. Tyvärr har inga sådana s-budgetar presenterats.
Istället har vi sett hur Socialdemokraterna tagit över allt mer av Anders Ågrens allianspolitik av nedskärningar och privatiseringar. Tillsammans har S,V och Alliansen beslutat om att satsa uppåt hundra miljoner av umebornas skattepengar på K14-året. Vi har också sett hur de lokala socialdemokraterna, tillsammans med Ågrens Allianspartier, gett frikort åt de lokala byggherrarna när det gäller exploatering av Umeå centrum. Exempel på detta är Kulturhuset och de nya tvillingtornen vid älven. Dessa beslut har dessutom stötts av Vänsterpartiet – som lydigt följt Socialdemokraternas marsch högerut.
Mot den bakgrunden, dvs de konkreta beslut som fattas av Vänsterpartiet och Socialdemokraterna i kommunfullmäktige, är Ågrens anklagelse om ”vänstersväng” helt enkelt inte överensstämmande med verkligheten – varken vad gäller S eller V.
Socialdemokraterna har inte svängt till vänster. Tyvärr.
2013-08-01
Ågren vill ha makt men saknar program för jobben
Moderaten och kommunalrådet Anders Ågren vill ta över makten i Umeå stadshus efter valet 2014. I en debattartikel den 6 juli (både VK och Folkbladet) skriver Ågren att det är dags för ”nytt kapitel i boken om Umeå”. Ågrens konkreta politik för Umeå är dock höljd i dunkel.
Ågren hävdar att socialdemokraten Holmlund bidragit med många positiva beslut för kommunen. Ågren tycker också att Socialdemokrater och Moderater samarbetat på ett konstruktivt sätt ”på många områden” genom åren. Men nu står alltså (M) och övriga Allianspartier redo för ett maktskifte
Vad är då orsaken till att Ågren anser att samarbetet mellan Socialdemokrater och Moderater nått vägs ände? Jo, Ågren anser att Socialdemokraterna gått flera steg åt vänster och, minsann, blivit ”mer hårdföra ideologiskt”. Som exempel nämner Ågren att S i Umeå sagt sig vilja införa sex timmars arbetsdag, att man vill ”begränsa Umebornas möjlighet till valfrihet” samt att man styr tillsammans med Vänsterpartiet. För en nykter betraktare ter sig anklagelsen mot Socialdemokraterna om ”hårdför” vänsterpolitik som mycket fantasifull, ja nästan konstuerad.
Förkortad arbetstid var visserligen en motion från Umeås socialdemokrater till partiets nationella kongress. Men förslaget har inte förts fram i S budget alternativ för Umeå kommuns anställda. Lokalt har debatten istället handlat om hur Vänsterpartiet och Socialdemokraterna ska kunna försämra arbetstiderna inom bland annat äldreomsorgen. Värt att notera är också att S i Umeå gått i spetsen när det gäller utvecklingen mot en större del privat äldreomsorg och hemtjänst i kommunen. Och när det gäller det lokala ”regeringssamarbetet” är det som vanligt S som vridit V till höger och inte tvärtom.
Ågrens artikel har mycket lite att komma med när det gäller på vilket sätt Alliansen vill förändra Umeå efter ”epoken” Holmlund. Egentligen är det bara i en enda mening som han berör detta: ”Tillväxt, nya jobb och fler bostäder står i centrum för Moderaterna i Umeå”. Men denna formulering kunde lika gärna vara skriven av Socialdemokraterna. Alla stora satsningar – Kulturhuvudstadsåret, Äventyrsbadet, Kulturhuset på kajen osv – har skett i största samförstånd mellan S+V och Alliansen.
När det gäller rikspolitiken ser vi en tydlig trend av avindustrialisering och flytt av jobb till låglöneländer. Riktiga jobb ersätts med Fas 3-jobb, lönebidrag och praktikplatser. Inom byggbranschen och transportnäringen ersätts fackliga rättigheter och kollektivavtalsenliga löner av lönedumpning och rent kriminella företag. Fortfarande står över en miljon människor utanför arbetsmarknaden.
Så länge Ågren, och Alliansen, inte presenterar något konkret program för jobben i Umeå är deras trovärdighet är lika med noll vad gäller ”tillväxt, nya jobb och fler bostäder”. Moderaternas och Alliansens utspel handlar mycket mer om längtan efter makten än om ett seriöst alternativt program för jobben i Umeå.
2013-07-05
Strejkbryteri under busstrejken – högerextrema moderater låg bakom
Organiserade strejkbrytare utmanar öppet fackföreningarnas strejkrätt i Sverige! Strejkbryteri är en aktiv handling riktad mot den 100-åriga fackliga rätten att strejka för att understryka sina krav. Angreppet mot strejkrätten utfördes av ”Fria Moderata Studentförbundet” i samband med den bussförarstrejk som utlysts av fackförbundet Kommunal. Bakom strejken låg en allvarlig konflikt mellan Kommunal och de privata Bussarbetsgivarna. Facket ansåg att arbetsgivarna ville tvinga igenom för låga löneökningar samt försämringar av andra arbetsvillkor.
Organiserat strejkbryteri var vanligt under 20- och 30-talen. Läs vårt mittuppslag (sidorna 4 och 5). Där sätter vi in de ”fria moderata studenternas” försök att sabotera strejkrätten i sitt historiska sammanhang. För det finns verkligen en historisk koppling mellan dagens strejkbryteri, från överklassens ungdomar, och det strejkbryteri som gårdagens överklass organiserade under 1900-talets första årtionden. Och det är ingen tillfällighet att högerextremister vågar att organisera ett politiskt strejkbryteri riktat mot facket just nu.
Framväxten av högerextrema politiska riktningar runt om i världen, både rena nazister som Gyllene Gryning i Grekland, och rasistiska Dansk Folkeparti, har stärkt självförtroendet hos de svenska högerextremisterna. Men minst lika viktigt för självförtroendet hos de överklassungdomar som agerat strejkbrytare i Stockholm är den feghet som präglat fackföreningarna i Sverige, ända sedan Storkonflikten tog slut, år 1980. Resultatet av att facket inte har tagit någon allvarlig strid för sina medlemmar på 33 år har inneburit att lönernas andel av samhällsinkomsten idag är den lägsta på uppåt hundra år.
Facklig feghet inbjuder till strejkbryteri
Fackets ovilja att ta strid för medlemmarna har inneburit att många – arbetsgivarnas organisationer, enskilda bemanningsföretag och politiskt högerextrema grupper – har tappat respekten för fackföreningarna. Därför vågade nu Fria Moderata Studenter (FMS) bryta strejken genom att själva köra minibussar mellan Karolinska och Södersjukhuset. Men de fria moderata studenterna i FMS gick ännu längre. De motiverade också sitt korta, men provocerande, strejkbryteri med uttalanden som stämplade Kommunals krav vad gäller lön och arbetsvillkor som ”orimliga”. FMS förbundsordförande Victoria Nilsson uppmanade också fler ”både i allmänheten och fackets medlemmar, att bryta strejken”. Detta framgår av FMS pressmeddelande 19/6!
Skuggan av hakkorset
Under många år efter nederlagen för Nazi-Tyskland och det fascistiska Italien i andra världskriget har strejkbryteri varit otänkbart i Sverige. Planerna att med våld slå ned fackliga och demokratiska rättigheter tvingades gömmas efter krigsslutet. Men inte glömmas. De högerextrema åsikter som en gång gjorde sig breda, under hakkorsets epok, tvingades backa ned i källarens mörkaste håla. Men nere i dunklet har hatet mot fackliga rättigheter, och sociala reformer som minskat klassklyftorna, hållits vid liv. Borgerlighetens mest högerextrema uppfattningar har burits vidare av organisationer som under decennier har hållit låg profil. Nu kommer de åter upp ur källarmörkret. De har lämnat hakkorset men inte hatet.
En av de organisationer som har spelat en avgörande roll för att hålla borgerlighetens mest reaktionära idéer vid liv är strejkbrytarna i Fria Moderata Studenter. Privatskolan Lundsberg är en annan institution som också hållit borgerlighetens mest reaktionära idéer vid liv. FMS och Lundsberg har kompletterat varandra. De vill se en reservarmé av arbetslösa med låg a-kassa, sänka minimilönerna och avskaffa anställningstryggheten; de vill utplåna traditionen av kollektivavtal och fackföreningar. Samtidigt vill de sänka skatterna vilket leder till nedskärningar inom skola, vård och social trygghet. Målet är ett samhälle med dramatiskt ökade klassklyftor – både vad gäller inkomster och demokratiska möjligheter att påverka samhällets utveckling.
FMS – en plantskola för högerns elit
FMS har spelat en viktig roll då förbundet har bidragit till att forma många makthavare. Moderatledarna Ulf Adelsohn och Carl Bildt utgör två exempel. Bildt står i en klass för sig. Som ”regerande” utrikesminister och tidigare statsminister har han byggt upp ett politiskt-ekonomiskt kontaktnät på det internationella planet som saknar motsvarighet i Sveriges historia. Bildt är bland annat medlem i ”Trilateral Commission”, ”Bilderberggruppen” och ”Committee for the Liberation of Iraq” (som drev på för att USA skulle invadera Irak). När det gäller affärer har Bildt haft privata intressen i Ryssland och Sudan via Lundin Petroleum och Vostok Nafta.
I början av sin politiska bana var Bildt alltså aktiv i Fria Moderata Studentförbundet. Han har varit vice ordförande, ordförande samt redaktör för förbundets mörkblå tidning ”Svensk Linje”. Bildt har definitivt slagit vakt om FMS, under många år en av de mest högerinriktade organisationerna inom den politiska delen av borgerligheten. Nu har de fria moderata studenterna (FMS) utmanat facket på ett sätt som för tankarna tillbaka till 20-talet.
Amalthea – ett historiskt namn
Busslinjen som dessa extrema moderata studenter drev, i sitt strejkbryteri, döpte de till ”Amalthealinjen”. Namnet hade FMS valt efter ett fartyg där brittiska strejkbrytare bodde under en stor strejk bland hamnarbetare i Sverige 1908. Strejkbrytarna bodde ofta på just båtar. Det ansågs säkrare för de hatade strejkbrytarna att bo en bit ut i vattnet än på land. Just båten Amalthea sprängdes som en hämnd för att strejkbrytarna hade beskjutit en arbetardemonstration. Bomben var till för att skrämmas och inte döda men då strejkbrytarna sov på däck, p g a värmen, dödades en person och över tjugo skadades.
En av de tre som utförde sprängningen hette Anton Nilsson och dömdes till döden. Domen kom att omvandlas till livstids fängelse. Efter en massiv kampanj, både inom Sverige och utomlands, släpptes Nilson 1917. Han reste till Ryssland och deltog i inbördeskriget efter revolutionen som stridsflygare på de rödas sida. Då han dog var han nästan 102 år gammal. Under hela sitt liv agiterade han för socialismen och kom efter händelsen 1908 att gå under namnet ”Amaltheamannen”. Då Anton Nilsson besökte Umeå vid slutet av 70-talet hade undertecknad äran att få ta hand om inkvartering, bokning av föreläsningar samt en biltur där stadens sevärdheter beskådades och kommenterades. På skånska. Anton Nilsson höll anföranden på socialdemokratiska, syndikalistiska och kommunistiska partiers möten. Och Amaltheamannen drog ofta stor publik.
Inspiration från 20-talets professionella strejkbrytare
Utan minsta tvekan valde FMS namnet på ett sprängt strejkbrytarskepp (Amalthea) för att provocera alldeles extra mycket. Först provocerar de genom strejkbryteri i praktisk handling. Sedan höjer de temperaturen genom att uppmana andra till strejkbryteri – i syfte att försöka splittra och försvaga facket. Slutligen trappar de upp provokationen ytterligare genom valet av namn på sin aktion. Det finns ingen tvekan: FMS hoppades provocera fram våld. Allt detta sammantaget understryker den högerextrema karaktären på FMS. Denna aktion har hämtat sin inspiration från det professionella strejkbryteri som förekom i början på 30-talet. Detta strejkbryteri speglar samma hat mot arbetarrörelsen som fanns i början på 1900-talet.
Det är upp till fackföreningsrörelsen hur fortsättningen ska bli. Agerar facket för en massiv uppslutning, för att stoppa strejkbrytare genom strejkvaktskedjor, då blir det ingen upprepning. Men om fackpamparna nöjer sig med några kritiska ord så kommer facket att fortsätta att tappa i respekt – och i medlemsantal. En fortsatt feghet från fackets sida inbjuder till mer av strejkbryteri. Och då är det troligt, till och med mycket troligt, att de fria moderata studenterna kommer att lyckas i sin avsikt att provocera fram våld.
Det vore synd om någon dog.
2013-06-19
Lennart Holmlunds återremiss räddade ofrivilligt motionen om att införa F6-skolor – men har Miljöpartiet övergett förslaget?
1. Jag och övriga i Arbetarpartiet beklagar djupt att föräldrar och personal samt eleverna i skolor som Brännland och Sörfors inte fick uppleva beslutet att omvandla deras F5-skolor till F6-skolor då Umeå kommunfullmäktige sammanträdde måndagen 17 juni. Vi beklagar även att andra berörda skolor, både de som finns idag och de som kommer att byggas i framtiden, inte kan dra nytta av ett beslut om att införa F6-skolor. De som är emot saknar riktiga argument. Argument som att reformen kostar pengar, och inte är finansierad, håller inte. Det handlar om väldigt små summor sett över en tioårsperiod. Och om man håller med om inriktningen i motionen kan man skriva så här: ” vi stödjer motionen – återkom i samband med budgeten så ska vi hjälpas åt att lösa kostnadsfråga. Men så skriver inte (S) och (V). Faktum är att de saknar riktiga argument för att gå emot denna reform.
2. Kampen för att driva igenom denna viktiga lokala skolreform måste fortsätta. Reformen går ut på att eleverna i grundskolan ska få gå kvar i samma skola de sex första åren. Idag får de endast gå i samma skola de fem första åren. Så är det exempelvis i Sörfors och Brännland. Tanken som vi i Arbetarpartiet stöder är att eleverna ska slippa flytta till en högstadieskola redan i sjätte klass och då byta lärare för att sedan, redan i sjuan, byta lärare en andra gång. Detta innebär nämligen en uppsättning lärare i femman, en andra i sexan och en tredje uppsättning lärare i sjuan. Detta är naturligtvis inte bra. Dessa nackdelar utgör ett av flera skäl till att vi i Arbetarpartiet stödjer FP-motionen om att införa F6-skolor i Umeå kommun.
3. Media har gett en felaktig bild av vad som hände på kommunfullmäktige måndagen den 17 juni. Verkligheten är mycket mer komplicerad. Och oroande. Enligt media skulle Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ha förlorat om det blivit en omröstning för eller emot Peter Sedlaceks (FP) motion att införa F6-skolor i Umeå kommun. Media för ut budskapet att motionen skulle ha vunnit med stöd av sammanlagt 33 röster (av fullmäktiges 65), från följande 6 partier: FP, M, C, KD samt Miljöpartiet och Arbetarpartiet. Men detta är HELT fel. Om det verkligen hade blivit en omröstning så hade motionen om att införa F6-skolor förlorat!
4. Skälet till att motionen från Peter Sedlacek (FP) skulle ha förlorat omröstningen beror på att en moderat och en miljöpartist var frånvarande – utan ersättare! Detta innebär att motionen, i bästa fall, hade kunnat få 31 röster. Men mot motionen hade Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tillsammans kunnat ställa 32 röster. Detta innebär att OM det verkligen hade blivit en omröstning så skulle motionen om att införa F6-skolor ha blivit nedröstad. Föräldrar och lärare samt elever, bland annat i Sörfors och Brännland, hade fått vidkännas ett svidande nederlag. Nederlaget skulle ha berott på ett svek från Moderaterna och Miljöpartiet – som inte sett till att vara fulltaliga då denna viktiga fråga skulle avgöras.
Det verkligt ironiska i situationen är alltså detta: Lennart Holmlund, kommunalråd (S), räddade FP-motionen om att införa F6-skolor genom att föreslå en återremiss – vilket betydde att frågan inte avgjordes på fullmäktige den 17/6!
5. Men det förekom ytterligare konstigheter under mötet med fullmäktige som media inte verkar ha förstått – eller uppmärksammat. Då Lennart Holmlund föreslog återremiss, för att förhala frågan, röstade partierna i fullmäktige på följande sätt:
För återremissen:
S = 25, alla röstade för, vilket är naturligt om man vill förhala,
V = 7, alla röstade för, vilket är naturligt om man vill förhala,
M = 1, det är inte naturligt och väcker frågor,
C = 1, detta är inte naturligt och väcker frågor,
MP = 3, detta är inte alls naturligt och väcker stora frågor.
Mot återremissen:
M = 11, dessa röster är naturliga då M sagt sig stödja motionen,
FP = 5, dessa röster är naturliga då det är FP:s motion,
C = 2, dessa röster är naturliga då C sagt sig stödja motionen,
KD = 4, dessa röster är naturliga då KD sagt sig stödja motionen,
MP = 2, dessa röster är naturliga då MP sagt sig stödja motionen.
AP = 1, denna röst var naturlig eftersom AP stöder motionen.
Nedlagda röster:
C = 1, denna röst var konstig, eftersom partiet sagt sig stödja motionen.
6. Kommentarer:
Om omröstningen genomförts hade alltså motionen från Peter Sedlacek förlorat. Detta då en moderat och en miljöpartist var frånvarande. Men låt oss titta närmare på just Miljöpartiet. Tre av MP:s totalt sex ledamöter röstade tillsammans med Lennart Holmlund (S) och Tamara Spiric (V). Detta väcker frågan om MP håller på att dra tillbaka sitt stöd för motionen?
Centerpartiets agerande är också konstigt. En ledamot röstade med (S) och (V) medan en annan lade ned sin röst. Frågan måste ställas: är något på gång även inom (C) eller var detta bara misstag?
7. Dessa frågetecken måste rätas ut. Vi i Arbetarpartiet är oroliga för att Socialdemokraterna har bearbetat Miljöpartiet. Detta parti (MP) är inte pålitligt. När det gäller regeringsfrågan har partiets språkrör tydligt sagt att den regering som ska bildas efter valet 2014 ska innehålla ministrar från Miljöpartiet. Det spelar uppenbarligen ingen roll för MP om det är en Alliansregering som man tar säte i eller om det är en S-regering. MP kräver inte att få igenom sina viktigaste miljökrav för att stödja ett av de två huvudpartierna – de ställer krav på att få sitta med vid maktens grytor.
Tänker vi oss att denna strategi tillämpas på lokalplanet i Umeå så kan vi inte undgå att oroa oss för att MP är på väg att överge sitt stöd till F6-reformen – i utbyte mot något. Vi hoppas verkligen att vi har fel och att MP:s stöd till motionen står fast. Men MP:s svek vad gäller närvaron, och det faktum att halva partiet röstade med (S) och (V), gör att vi anser att alla som stöder motionen om att införa F6-skolor har anledning att oroa sig.
8. Mitt råd till alla föräldrar och lärare som vill se motionen om F6-skolor genomförd är följande:
a) Ge inte upp – förslaget återkommer till fullmäktige,
b) Ta kontakt med partierna igen och kolla ”tempen” på alla som tidigare har sagt sig stödja motionen,
c) Kolla speciellt tempen på Miljöpartiet.
2013-06-13
Varför är budgethandlingarna hemliga?
En demokratiskt sett ohållbar situation har uppstått. De senaste veckorna har präglats av en omfattande debatt i lokala medier kring diverse besparingsförslag rörande åren 2014-2015. Samtidigt kan inte alla delta i debatten på lika villkor. Detta eftersom att varken den absoluta majoriteten av kommunfullmäktiges ledamöter, eller umeborna, har tillgång till de förslag och den information som är utgångspunkt för debatten – dvs det icke offentliga underlag till budgeten som presenterats för budgetberedningen.
Detta gör att debatten, och möjligheten att delta i densamma, koncentreras till några få kommunalråd och företrädare som sitter i budgetberedningen samt till tidningen VK, som på något sätt fått tag på handlingarna.
Ett absurt exempel på detta är att fritidsnämndens ordförande, till VK (5 juni), inte vill besvara frågor om fritidsverksamheternas framtid med hänvisning till att han inte läst de handlingar som VK baserar sina frågor på. Media vet alltså mer om fritidsverksamheternas framtid än nämndsordföranden.
Andra exempel på den förvirrade situationen är att underlaget till budgetberedningen, som ju ska vara sekretessbelagt, citeras av kommunalråd från både höger och vänster när de behöver argument i debatten. I VK (8 juni) hänvisar kvartetten Ågren (m), Westerberg (fp), Larsson (C) och Kerr (kd) till skrivningar i budgetunderlaget om att nytillkomna statsbidrag bör användas 2015 – inte 2014. I VF (28 maj) avslöjar Tamara Spiric (v) att underlaget till budgeten innehåller ”130 miljoner som är önskemål från verksamheterna”.
Vi har alltså en politisk debatt, om en av de viktigaste framtidsfrågorna någonsin för Umeå kommun, där bara några få har tillgång till den information som är själva utgångspunkten för debatten. Delar av detta informationsövertag används sedan som argument i debatten. Ingen utomstående kan kontrollera om de använda argumenten är korrekta eller ej. De partier, medier och umebor, som inte har grundinformationen, kan inte delta i debatten på lika villkor.
Enligt de signaler vi fått hittills kommer underlaget för budgeten att offentliggöras först någon gång till hösten. Detta innebär att den odemokratiska situationen, där några få har ett orimligt informationsövertag i den offentliga debatten, kan komma att fortlöpa i uppåt fem månader.
Arbetarpartiets slutsats är att tjänstemannaunderlaget för budgeten måste offentliggöras snarast. Detta för att alla umebor, medier och partier ska kunna delta i debatten om Umeå kommuns ekonomiska läge. Allt annat vore en demokratisk skandal.
Om Vänsterpartister och Socialdemokrater i kommunledningen vägrar lämna ut materialet borde någon annan ställa upp och läcka underlaget till umeåborna. Personerna i budgetberedningen – eller VK – borde ta ansvaret och publicera den information som hittills varit hemlig. Demokratin i Umeå behöver sin egen Bradley Manning. Eller vad sägs om ett "VK-leaks".
2013-04-26
Morgondagens politiker måste lära sig demokrati redan i grundskolan
Arbetarpartiets studentförening varnade för att det var öppet för valfusk i årets kårval vid Umeå universitet. SVT Västerbottensnytt har nu avslöjat att så blivit fallet.
Uppgifterna bekräftades av en representant för Umeå Studentkår i SVT:s sändning. I SVT:s sändning intervjuades två studenter vars rätt att rösta hade använts av andra för att fuska i valet. I reportaget talades det om att ytterligare ett fall av fusk hade uppdagats och anmälts till studentkåren. Medlemmar i Arbetarpartiets studentförening har själva träffat fyra studenter som alla uppgivit att deras personnummer missbrukats genom valfusk.
Fem procent – oacceptabelt valfusk
Kårens valnämnd har sagt sig tolerera ett valfusk på upp till fem procent av de avgivna rösterna. Detta framkom i SVT-inslaget. Att acceptera ett valfusk som omfattar hela fem procent av antalet avgivna röster är helt oacceptabelt. Låt oss göra ett par jämförelser för att leda detta i bevis:
Fjolårets kårval. I detta val röstade 761 personer. 5 % av detta motsvarar 38 röster. Detta är fler röster än vad både Centerstudenter och Arbetarpartiet fick, var och en för sig. Dessa två partier fick ett mandat var – med 28 respektive 27 röster. Översatt till fjolårets val skulle detta kunna betyda följande: Ett nytt parti skulle kunna komma in i Umeå Studentkårs fullmäktige enbart via fuskröster. Den gräns som valnämden satt för fuskrösterna räcker nämligen med god marginal för att ta minst ett mandat i kårvalet. Kanske även två. Antalet fuskröster skulle också kunna betyda att ett parti som borde tagit plats i kårfullmäktige skulle riskera att hamna utanför – om en gräns på 5 % fusk tillåts.
Valen 2010. Hur skulle en 5 %-gräns för "acceptabelt valfusk" uppfattas i samband med ett riskdags- eller kommunalval? Efter valet 2010 genomfördes omval i Västra Götalands läns landsting på grund av felaktigheter som berörde 174 av ca 1 000 000 avlagda röster. I Örebro län genomfördes ett omval på grund av 17 felaktigt behandlade röster i en valkrets med 22 000 röstande. I varken Västra Götaland eller Örebro handlade det om något valfusk, utan om att det lilla antalet felaktigt behandlade rösterna riskerade påverka valresultatet. I Västra Götaland rörde det sig om 0,17 promille. I Örebro om 0,77 promille. Trots detta gjordes alltså båda valen om!
Mot bakgrund av dessa exempel anser jag att en 5 %-gräns för "acceptabelt valfusk" är, demokratiskt sett, fullständigt oacceptabelt, oavsett om det handlar om val till riksdag, landsting, kommun eller EU-parlamentet. Att acceptera en femprocentig gräns för vad som är "acceptabelt valfusk" vore att utmana det allmänna rättsmedvetandet. Både Olof Palme och Ulf Adelsohn startade sina karriärer inom studentpolitiken. Årets kårval vid Umeå universitet visar att morgondagens politiker måste lära sig demokrati – innan de hamnar på universitetet.
2013-04-10
Var femte elev på Haga har testat knark
Arbetarpartiet anser att kampen mot drogerna måste intensifieras. Missbruket bland Umeås unga är omfattande. Samtidigt pågår en strid i hela Europa och Västvärlden inklusive USA. I denna har drogliberalerna har vunnit mark. De måste slås tillbaka.
Umeå Kommuns undersökning ”Unga 10” är skrämmande. Den avslöjade att var femte elev i högstadiet och gymnasiet som bor på Haga har provat narkotika. Andra stadsdelar att oroa sig över är Mariehem, Ålidhem, Ersboda och Carlshem. Men problemen finns i hela Umeå. Se tabellen på sid 2. Även användandet av s.k ”nätdroger” ökar. En av tio högstadie- och gymnasieelever på Haga och Carlshem har någon gång använt nätdroger. Missbruket av nätdroger har gett Umeå öknamnet ”spice city” i vissa kretsar (efter nätdrogen spice)!
Siffrorna kommer från en nätbaserad enkät för elever i grund- och gymnasieskolans klasser, från åk 6 till sista året på gymnasiet. Totalt svarade 6 974 elever (75 procent). Varje enkät av denna sort innehåller osäkra faktorer. En felkälla är att elever som ”skolkade” från undersökningen kan vara de som har de största problemen. En annan felkälla kan vara att alla inte svarar sanningsenligt.
Men hur som helst är siffrorna skrämmande. De tyder på en attitydförändring bland ungdomar i Umeå. Dagens ungdomar underskattar drogernas skadliga inverkan. Detta är en farlig utveckling.
Det är viktigt att våga ta ställning mot droger. Man får inte backa för konflikter. Föräldrar måste våga markera mot sina barn. Ungdomar måste våga markera mot sina vänner. Men ska kampen mot drogerna vinnas måste det till förebyggande åtgärder.
- Satsning på fler meningsfulla jobb. Idag står ca 250 000 unga i åldrarna 15-24 år utanför arbetsmarknaden i Sverige. Även i Umeå går unga arbetslösa – samtidigt som exempelvis äldreomsorgen skulle behöva mer personal. Kommunen har råd att anställa fler. De senaste 11 åren har kommunen och dess bolag, t.ex Umeå Energi och Bostaden, haft ett sammanlagt överskott på 2 200 miljoner kr. Pengar och resurser finns.
- Ungdomsgårdar behövs på varje större stadsdel. Dessa måste ha en allsidig verksamhet och kunna ta hand om både musik- och motorintresserade. Gårdarna måste kompletteras med ett drogfritt kafé – öppet både på kvällar och nätter. Tidigare bedrev personalen på ungdomsgårdarna i Umeå uppsökande verksamhet ute på stan under helgerna. Denna verksamhet måste återinföras.
Ta strid mot de drogliberala ungdomsförbunden inom alliansen! Olika ungdomsförbund till svenska regeringspartier vill idag legalisera vissa typer av knark.
Folkpartiets ungdomsförbund LUF är värst. De vill helt legalisera försäljning av hasch och marijuana. Innebörden är att cannabis ska få säljas över disk. Men LUF vill dessutom avkriminalisera alla andra droger. Personer som bär runt på heroin, kokain eller amfetamin ska inte kunna straffas för narkotikainnehav. Detta om personen hävdar att innehavet är för eget bruk och inte till försäljning (hur nu detta ska kunna bevisas). Detta kommer att skapa enorma gråzoner vilket spelar knarklangarna rakt i händerna.
Även Centerpartiets ungdomsförbund, CUF, håller på att tas över av drogliberaler. På sin kongress ifjol hade ledningen föreslagit avkriminalisering av narkotika. Delar av CUF:s ledning ville även legalisera hasch och marijuana – precis som LUF. Ledningen i CUF blev dock nedröstad. Denna gång.
Jag skrev inledningsvis att det är viktigt att ta ställning mot knarket. Men LUF och CUF gör tvärtom. I Arbetarpartiet anser vi att avkriminalisering och försäljning över disk kommer att leda till ett ökat missbruk. Den oansvariga politik som främst LUF står för måste bekämpas.
2013-03-15
Alla Umeå kommuns anställda borde ha fått en löneförhöjning
Här är en interpellation (fråga) som kommer upp på nästa kommunfullmäktige i Umeå måndag 25 mars. Du kan lyssna på debatten på Radio Umeå 102,3 MHz vid kl 9-tiden.
2013-02-12
Umeå måste skärpa kampen mot drogerna
– Hur ser du på olika ungdomsorganisationers, inklusive de politiska ungdomsförbundens och idrottsföreningarnas, roll i kampen mot knarket?
2013-01-28
Massprotesterna mot våldtäkter utgör en strimma hopp
Jag läste just att en tränare vid alpina gymnasiet i Tärnaby gått på bordell för kommunens pengar. Man borde inte bli chockad. Däremot förbannad. Det är uppenbart att vad som krävs är stora folkliga mobiliseringar mot en kvinnosyn som allt för länge tillåtits överleva inte bara inom idrottsvärlden utan också runt om i världen. Men det finns också sådant som inger hopp i det smärtsamma mörkret.
Att fler våldtäktsoffer vågar och orkar polisanmäla utgör ett hopp i det mörker som övergreppet utgör. Det gäller i Indien och USA såväl som i Sverige. Men när hundratusentals människor tar gatorna i besittning, i ursinne över den fruktansvärda våldtäkten med dödlig utgång, utgör detta även ett symptom på en djupare rörelse i det indiska samhället.
För protesterna i Indien är historiska. Att män och kvinnor demonstrerar över hela subkontinenten för kvinnors rättigheter saknar motsvarighet. Den geografiska spridningen, antalet deltagare och ursinnet som präglar protesterna visar på att Indien befinner sig i en brytningstid. Allt större delar av det enorma landet håller på att bryta upp från bondesamhällets feodala kast- och patriarkala strukturer. De senaste decennierna har både Indien och Kina industrialiserats allt snabbare. Hundratals miljoner bönder har under de senaste decennierna lämnat byarnas efterblivna isolering och flyttat in till städerna. Där har de blivit en del av de större kollektiv som utgörs av den nya arbetarklassen. Och medelklassen. För parallellt har hundratusentals yrkesskickliga datatekniker, ekonomer, civilingenjörer, m.fl, lämnat universiteten och befolkar, även de, de stora städerna.
Förr eller senare skulle det indiska samhället komma till en brytpunkt. De kvinnor och män som befolkar fabriker och kontor i storstäderna kommer förr eller senare att göra upp räkningen med de kvarlevande feodala strukturerna där kvinnan fortfarande ses som mannens egendom. De väldiga protesterna mot våldtäkterna utgör en del av denna uppgörelse. Då väldiga protester äger rum har dessa en egen dynamik. Även andra frågor, som att den nya rikedomen fördelas ojämlikt, kan ha bidragit till att ytterligare bredda demonstrationerna.
Om protesterna i Indien speglar ett allt modernare samhälles uppbrott mot föråldrade värderingar ger våldtäkten i Steubenville, USA, bilden av en helt annan samhällsutveckling, nämligen en struktur i förfall. Och utgör ytterligare ett nytt exempel på de svinaktiga attityder som frodas inom idrottsvärlden. I kretsen av unga spelare har det uppenbarligen utvecklats en primitiv syn på de tjejer som ofta cirkulerar kring spelarna i ett lag. De är fans – precis som de manliga supportrarna. Men bara mer utsatta. Den brutala våldtäkt som en 16-årig flicka blev utsatt för, då hon medvetslös släpades från fest till fest, speglar dels en grundläggande primitiv kvinnosyn. Dels hur idrottens gängmentalitet, tillsammans med alkohol och andra droger, kan få unga människor att degenerera på ett nästan ofattbart sätt. Men tyvärr var denna händelse inte den första i sitt slag. Och den kommer heller inte att bli den sista.
De i laget som deltog i gruppvåldtäkten kallade sig ”the rape crew”. För många är detta ett uttryck som man hittills enbart skulle ha förknippat med ett ökänt gäng som Hells Angels. Nu användes begreppet av stadens unga stoltheter. Händelsen innebär att staden aldrig mer kommer att bli densamma. Tyvärr gäller det även för den unga kvinna som utsattes för denna sällsynt förnedrande och brutala våldtäkt.
Även i USA ger dock reaktionerna på våldtäkten någon form av hopp. Demonstrationer mot våldtäkter tillhör inte vardagsmaten i det stora landet i väst. Att över 1 000 personer demontrerade i Steubenville är också det en unik händelse. Det krävs tyvärr mycket mod att ta ställning för någon och mot några trots att detta borde vara en fullständig självklarhet. Att så inte är fallet visar hur djupt rotat kvinnoföraktet och kvinnans underordning sitter i USA. Det som hände i Steubenville får inte stanna vid att vara ytterligare ett exempel på en tragedi som drabbat en ung människa. De olika massakrerna på en rad skolor har gett upphov till en debatt kring USAs vapenlagar. På samma sätt måste fackföreningar, kvinnorättsorganisationer och andra rörelser ta händelsen i Steubenville som utgångspunkt för att utmana både den groteska mentalitet som råder även bland unga idrottsutövare, och den allmäna bristen på jämställdhet och jämlikhet som råder i USA.
2012-11-09
Arbetet för att rädda Nydalasjön har bara börjat
Bristen på sakkunskap har präglat debatten om Nydalasjön. Då Arbetarpartiet redogjorde för hotet mot Nydalasjön under fullmäktige 29/10 gick hela alliansen till angrepp: Ågren (M) förnekade, Johansson (M) dömde ut och Sellström (KD) var aggressiv. Degerliden (FP) hänvisade till 70-talet och ”kände sig trygg”. MP satt mest tysta och lät Alliansen föra ordet. Alla saknade de dock fakta när det gäller risken för algblomning.
2012-10-24
Arbetarpartiet inte i någons ledband
”Arbetarpartiet … rättar in sig i vänsterledet”, skriver Anders Ågren på sin blogg och hänvisar till vårt ställningstagande vad gäller Nydalasjöns framtid.
Detta är en felaktig beskrivning – av två skäl:
För det första: Beslutet om att lösa in stugorna runt Nydalasjön är inget ”vänsterled”. Initiativet till att avveckla sommarstugeområdet runt sjön föddes nämligen redan 1979 då de borgerliga partierna styrde Umeå. Beslutet om dagens detaljplan för Nydalasjön fattades sedan i Umeå kommunfullmäktige 1981. De tre partier som röstade igenom detaljplanen var S, V och …M (!). Det intressanta är istället varför Moderaterna har gjort helt om och ställt in sig i borgarledet i denna fråga?
Jag har suttit i fullmäktige sedan 1991. Mig veterligen har inte Moderater invänt mot att 127 av de ursprungliga 141 stugorna lösts in av Umeå kommun under denna tid. Inte på ett sätt som märkts i alla fall. Inte förrän nu, då den fördjupade översiktsplanen ska antas. Jag har heller inte märkt att Ågrens Moderater har protesterat mot att 77 av de ursprungliga stugorna har rivits. Moderaternas uppbragta protester har istället kommit nu, när de sista 14 stugorna ska lösas in. Plötsligt har Moderaterna drabbats av ”principer”. Nu ska den privata äganderätten försvaras – även till priset av att Nydalasjöns överlevnad sätts på spel.
Ett ärligt agerande från Ågrens sida vore som följer:
1. att redovisa när, och varför, Moderaterna plötsligt lämnade ”Nydalaledet”. Just M behöver göra en sådan förklaring. Inom FP, C och KD var en majoritet emot att kommunen skulle lösa in stugorna redan 1981.
2. Ågren borde förklara varför Moderaterna inte under 30 år har bekämpat kommunens stuginköp under denna långa process, där kommunen arbetat för att öka allmänhetens tillgång till Nydalasjöns stränder, genom att minska sommarstugeområdet?
Hade Moderaterna inga ”principer” när det gällde den privata äganderätten 1981? Eller insåg dåtidens Moderater att allmänhetens intresse – ibland – måste gå före det privata ägandet då ett samhälle växer?
Det är uppenbarligen så att Moderaternas ”principer” inte är så principiella. Även idag kan Ågrens Moderater faktiskt stödja kommunala markinköp – till förmån för ”något större”. Ta inköpen av fastigheter på Teg inför etableringen av IKEA. Där såg vi inga moderater som kämpade för den privata äganderätten – trots att det fanns exempel på att folk förlorade sitt fasta boende (och inte sina sommarstugor)!
Det andra felet: Arbetarpartiet har inte rättat in sig i något led över huvud taget. Vi kommer att rösta med S och V i frågan om Nydalasjön. Vi vill nämligen öka sjöns chanser att överleva. Men vi kommer att fortsätta vår opposition mot S och V – och även mot Moderaterna som är med och styr Umeå – i andra frågor.
Ett exempelvis är den bristande personalpolitiken i Umeå kommun där vi har tagit itu med psyktester och snusförbud. Vi kommer att givetvis även att fortsätta att bekämpa de miljöbrott, i form av smutsig luft, som de styrande gör sig skyldig till i Umeå. Däribland Moderaterna.
———————–
PS. Ågren säger på sin blogg att ”Nydalastugorna kring sjön utgör en värdefull kulturmiljö”. Det är första gången som jag, under alla debatter kring den dramatiska omvandlingen av centrala Umeå, sett eller hört Ågren använda begreppet ”kulturmiljö”! Moderaterna har, helt plötsligt, upptäckt ett nytt intresse – som vårt parti har försvarat under lång tid. Det måste göra ont för Ågren att ens ta ordet i sin mun.
Tyvärr tror jag att Ågrens intresse för kulturmiljön snabbt kommer att avklinga när debatten om Nydalasjön är över. För detta egendomligt nyfunna kulturintresse, tillsammans med det faktum att moderaterna inte förklarat varför de plötsligt bytt fot, får mig att tro att Ågrens agerande i Nydalafrågan helt och hållet är baserad på populism – och inte alls på principer. Partiets agerande i samband med inköpen av fastigheter för att bereda väg åt IKEA stärker mig i den tron.
Några röster extra i valet 2014 borde inte vara viktigare än att stärka chanserna för Nydalasjöns ekosystem att klara de ökade påfrestningar som Moderaternas bidragit till – detta genom sitt ivriga stöd till förvandlingen av Kolbäcksleden till en motorväg. DS.
2012-10-24
För Arbetarpartiet är sjöns överlevnad viktigast
Mattias Larssons blogginlägg om Nydalasjön präglas tyvärr av samma okunnighet som hela debatten om sjön gjort hittills. Larsson, som representerar ett parti med ambitionen att vara Alliansens gröna röst, framhåller att den fördjupade översiktsplanen ”berör vattenkvaliteten i sjön rätt översiktligt”. Larsson har uppenbarligen varken läst eller ens lagt märke till den 46 sidor långa rapporten ”Kartläggning och utvärdering av närsaltstillflöde till Nydalasjön” som finns med som underlag till planen och som handlar just om vattenkvaliteten. Läs utredningen här.
Larsson föreslår ett framtida kontrollprogram för att säkerställa vattenkvalitén i sjön. Men ett sådant förslag finns redan i utredningen om vattenkvalitén – fast mycket skarpare än Larssons. Utredarna föreslår en modell med en s.k. ”fosforbudget”. Detta skulle innebära att kommunen, för varje åtgärd som ökar utsläppen av fosfor i sjön, måste vidta en åtgärd som minskar utsläppen lika mycket.
I rapporten framgår att redan fattade beslut innebär att snitthalten av fosfor beräknas stiga till 20 – 25 mikrogram/liter i sjön. Detta ligger omedelbart under gränsvärdet på 25 mikrogram. Men Kolbäcksleden och E4-rondellen ökar belastningen på sjön ytterligare. Dess ekosystem står och väger. Även en liten knuff i fel riktning kan leda till en katastrof med algblomning som i sin tur löser ut stora mängder fosfor ur bottensedimenten, vilket ger ännu värre algblomning osv. Risken för ett sådant scenario gör att antalet stugor måste begränsas.
Från Arbetarpartiets sida beklagar vi Centerpartiets ställningstagande när det gäller Nydalasjöns överlevnad. Det skulle nämligen vara bra om det hade funnits en ”grön röst” i Alliansen. Men tyvärr låter Centerpartiet i Umeå ”principen” om den privata äganderätten gå före sjöns överlevnad. De bokstavstrogna nyliberalerna i partiets nationella ledning måtte jubla.
Till sist: Mattias Larssons blogginlägg har rubriken ”Tänk om Jan Hägglund osv…”. Jag sitter visserligen i kommunfullmäktige för Arbetarpartiet. Men jag vill understryka att beslutet om att stödja S och V:s förslag om Nydalasjön har fattats av hela Arbetarpartiet. Detta efter att vi cirkulerat beslutsmaterial till våra medlemmar, diskuterat tillsammans och sedan gemensamt beslutat på våra partiföreningars möten. Arbetarpartiet är inget ”top-down”-parti. Hos oss har alla medlemmar möjlighet att påverka de beslut som fattas i kommunfullmäktige. Det kan vara bra för er riksdagspartier att känna till detta.
Presentation
Om kommentarer på bloggen
Jag kommer endast att publicera kommentarer av seriös karaktär som relaterar till innehållet i blogginläggen.
Vill du kontakta mig – om innehållet i bloggen eller något annat? Hör av dig!
Telefon: 070-293 74 61,
090-19 47 35
E-post: janlennart.hagglund
@gmail.com
Sysselsättning: Ansvarig utgivare för Veckans Nyheter och ordförande för Arbetarpartiet
Född: På Umeå lasarett, har förblivit Ume trogen och är tillräckligt gammal för att ha tagit körkortet
Familj: Dotter född på Första Maj (när annars?) 1991 samt Marika
Bor: Nydalavägen, Berghem, Umeå
Bil: Volvo S80
Hobby: Styrketräning, fotografering och Andra världskriget
Bästa maträtten: Marikas Janssons frestelse
Förebilder: Sonny Liston (boxare), Keith Richards (Stones), Inga-Britt Ahlenius (anti-korruptionskämpe), Saga Norén (Länskrim Malmö) och Susanne Aidanpää-Ernstson (koncern-VD)
Musik: Rolling Stones, Dylan och i stort sett allt annat
Bästa egenskaper: Uthållig och stabil då det blåser
Sämsta egenskaper: Kolerisk, störande tidsoptimist och ofta för hjälpsam