Vi här nere – och dom där uppe

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Texten nedan publicerades som en debattartikel i VK idag fredag och under torsdagens kväll i VK:s nätupplaga

DEMOKRATIN  INSKRÄNKS  I  UMEÅ

”Vi tror följande har hänt: fullmäktiges ordförande låg inte på tillräckligt för att få en digital lösning för fullmäktiges möten på plats under våren. Då smittan avtog inför sommaren avtog även arbetet med den digitala lösningen. Då nu smittan åter ökar drabbar detta demokratin. Det skriver Jan Hägglund och Davis Kaza.

Innebär coronapandemin att demokratin inskränks i Umeå kommun? Mycket tyder på detta. Trots att det har gått hela åtta månader har de politiskt ansvariga inte fått fram ett system som gör det möjligt för kommunfullmäktige, det högsta beslutande organet, att genomföra digitala möten. I stället föreslås att mötet med fullmäktige i november ställs in!

En lika känslig som viktig rapport innehållande en beskrivning av den sociala situationen på Umeås olika stadsdelar stoppas i kommunstyrelsen (KS) med 15 minuters varsel. Tanken var ursprungligen att analysen skulle debatteras offentligt i fullmäktige för eventuellt godkännande. Men så blir det inte.

Ett tredje exempel är utbrottet från Andreas Lundgren (s). Den elfte november skrev denne ”Kalla mig demokratihatare om ni vill”. Vi vill själva inte använda begreppet ”demokratihat” när det gäller hur den styrande minoriteten S+MP behandlar de påfrestningar som demokratin nu utsätts för.

Vi nöjer oss med att upprepa: det finns tecken på att smittspridningen leder till att demokratin inskränks i Umeå! Om detta beror på inkompetens eller på bristande respekt för demokratin låter vi vara osagt.

Men Andreas Lundgrens agerande är oacceptabelt. Han angriper beslutet att alla 65 ledamöter i fullmäktige fick närvara fysiskt i samband med att budgeten för nästa år diskuterades. Men budgetfullmäktige är årets viktigaste möte då nästan åtta miljarder fördelas till driften av skola, omsorg med mera.

Demokratin kräver att alla partier ges rimliga möjligheter att föra fram sitt alternativ. I en demokrati ska inte endast ett alternativ läggas fram. Om detta var gruppledarna i alla nio partier så eniga att saken inte ens behövde diskuteras. I beslutet deltog kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg (S)!

Men Lundgren anser ändå att upplägget visar att det finns partier som inte fokuserar på att ”att rädda liv”. Han insinuerar därmed att andra partier än S+MP är beredda att offra liv! Detta är en lögn och ett övertramp av en sådan dignitet att det kommer att få konsekvenser.

Dessutom måste frågan ställas: Har inte KS-ordförande Hans Lindberg informerat sin partikollega Andreas Lundgren om att även S var helt med på och delansvariga för debattens upplägg? Eller är Lundgren även ute efter att kritisera sin partikollega Lindberg?

Till frågan om viljan att rädda liv: Under våren smittades uppåt hälften av alla svenskar som dog i covid inom äldreomsorgens särskilda boenden. Den 19 mars och den 23 förde Arbetarpartiet fram uppfattningen att ett besöksförbud borde införas. Tyvärr utan respons. Slutligen utfärdade regeringen att nationellt besöksförbud som även Umeå då följde.

Låt oss avsluta där vi började. Det är fullmäktiges presidium, främst fullmäktiges ordförande, som har ansvaret att den demokratiska debatten nu upprätthålls utan att fullmäktiges ledamöter drabbas av covid eller ger fel signaler vad gäller smittspridning.

Detta kan klaras via digitala möten. Men trots att hela åtta månader gått finns inget system på plats. Detta blir särskilt anmärkningsvärt då många klarade detta redan i våras. Vi kan nämna kommunerna Borås, Botkyrka, Värmdö, Uppsala, Täby och Norrtälje samt regionerna Värmland, Uppsala och Östergötland.

Vi tror följande har hänt: fullmäktiges ordförande låg inte på tillräckligt för att få en digital lösning för fullmäktiges möten på plats under våren. Då smittan avtog inför sommaren avtog även arbetet med den digitala lösningen. Då nu smittan åter ökar drabbar detta demokratin.

Jan Hägglund, ordförande
Davis Kaza, gruppledare, Arbetarpartiet”

Efter blogginlägget följer statistik rörande coronavirusets
angrepp på folkhälsan – i Europa och Sverige
_____________________

Ingress
I våras varnade experterna för en ”andra våg” av Corona under hösten. Nu har smittspridningen tagit ny fart såväl i Sverige som i en rad andra länder i och utanför Europa. Den andra vågen är alltså här. Detta kräver ledarskap. Men olika rekommendationer som utfärdas ”samtidigt”, där vissa underlättar spridning av coronaviruset medan andra försvårar spridningen, kommer att underminera förtroendet för alla rekommendationer rörande smittspridning. Regeringen skapar förvirring – och riskerar kaos.

Detta är motsatsen till ledarskap.

På frågan om vilken strategi regeringen har svarade Löfven: -målet är att göra rätt sak vid rätt tillfälle!
Kommentar: -Är det någon som hade trott att regeringens mål var att göra fel sak vid rätt tillfälle …? Dessutom: en strategi är inte detsamma som ett övergripande mål – utan en strategi är vägen till det övergripande målet. Regeringen dubbla budskap är ingen strategi – den är en parodi.

Men ingen rolig parodi utan en farlig sådan.

Antalet dödsoffer för coronapandemin uppgår idag till 6164 i Sverige. För att kunna jämföra Sverige med de tre nordiska grannländerna Danmark, Norge och Finland har jag dels lagt samman antalet människor som bor i dessa tre länder, dels lagt samman antalet dödsoffer för pandemin i samma tre länder, som alltså behandlats som om de vore ett enda land. När man sedan jämfört visar det att antalets som dött p g a covid-19 ”endast” uppgår till 23 procent av antalet avlidna i Sverige! Detta antyder den negativa betydelsen av bristerna i Sveriges ledarskap och strategi i kampen mot coronapandemin.

Del I
Smittspridningen ökade markant under början av oktober och tog verklig fart mot slutet av samma månad. Under den sista veckan i oktober och under den första veckan i november rapporterades det, i snitt, in fler än 3 000 nya bekräftade smittfall – varje dag! Den 11 november rapporterades det 5 764 nya smittfall endast denna, enda, dag!

Detta är mer än dubbelt så många nya fall per dag som under den tidigare ”toppen” som ägde rum i samband med en bredare testning av coronasmittan bland svenskarna. Vi måste, naturligtvis, komma ihåg att en tiodubbling av antalet testade ger fler bekräftade smittfall – samtidigt som det innebär att mörkertalet krymper.

I Region Stockholm har andelen som påvisat smitta, av de som testats, ökat snabbt. Mellan den 12-18 okt (v 42) var det 5,4 procent av de testade som visade smitta. Antalet testade var drygt 34 000 testade. Mellan den 2-8 nov (v 45) hade andelen som visade smitta ökat till skrämmande 20,3 procent! Antalet testade var drygt 42 000t.
Siffrorna kommer från Karolinska Sjukhusets universitetslaboratorium.

Och siffror talar sitt tydliga språk: spridningen av coronaviruset har tagit ny fart under hösten. Och det handlar om en kraftig ökning.

Del II
Sverige beslutade om en rad ”lättnader” – trots att landet genomgick samma utveckling som en rad andra länder i Europa. Vi kan nämna Frankrike och Spanien. I dessa båda länder ökade smittspridningen kraftigt redan i september. I slutet av oktober infördes därför hårda restriktioner i exempelvis Spanien, Irland, Belgien, Storbritannien, Tjeckien, Nederländerna, Portugal och Danmark.

Men, trots att smittspridningen ökade runtom i Europa, och att det redan i början av oktober kunde skönjas en ökning av antalet smittfall i Sverige, så var budskapet från ansvariga politiker och myndigheter att det inte handlade om en andra våg av smittspridning i Sverige. Återigen var budskapet, och agerandet, inte här. Inte i Sverige.

Regeringen beslutade därför att – tvärtemot andra länder och även utvecklingen av smittspridningen i Sverige – lätta på en rad restriktioner.

• Den 1 oktober hävdes det besöksförbud på äldreboenden som hade infördes den 1 april.
• Den 22 oktober höjdes gränsen för antalet personer som tillåts delta på sittande evenemang från 50 till 300 (exempelvis teater, konserter och idrottsevenemang) .
• Samtidigt avskaffades också de särskilda rekommendationerna för 70-plussare på nationell nivå.

De s.k lättnaderna innebär dubbla risker.
* För det första ökade sannolikt smittspridningen – inte minst till de mest sårbara – under den period då lättnaderna genomfördes.
* För det andra skickade ”lättnaderna” signaler om att trenden i utvecklingen var att smittspridningen minskade  – detta trots att siffrorna för smittspridningen redan hade vänt åt fel håll vilket påverkar den allmänna försiktigheten på ett negativt sätt. Regeringens agerande var därför fullständigt omdömeslöst.

Del III
Samtidigt som regeringens ”lättnader” signalerar att pandemin höll på att klinga ut tvingades allt fler regioner att, länsvis, skärpa restriktioner. Regionerna står uppenbarligen närmare verkligheten än regeringen. Regionernas skärpta restriktioner var ett försöka begränsa den ökande smittspridningen. I skrivande stund har hela 15 av Sveriges totalt 21 regioner – omfattande cirka 90 procent av landets hela befolkning – i samråd med Folkhälsomyndigheten (FHM), utfärdat s.k. ”lokala allmänna råd”. I nästan alla av dessa 15 regioner innebär de allmänna lokala råden bland annat följande:

• människor uppmanas att undvika fysisk kontakt med andra än med de personer man bor med,
• folk uppmanas att avstå från att vistas i inomhusmiljöer med risk för trängsel som t.ex. butiker, köpcentrum, museer, bibliotek, badhus och gym – med undantag för nödvändiga besök på livsmedelsbutiker och apotek,
• onödiga resor både inom och utanför regionen ska undvikas,
• gränsen på max 50 personer vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar återinförs

Som de allra flesta säkert känner till så ingår sedan i tisdags även Västerbotten i dessa 15 regioner.

Del IV.
Västerbotten tillhör de län där smittspridningen av corona har ökat kraftigt på sistone. Antalet bekräftade smittfall ökade från 1057 bekräftade smittfall den 1 oktober till 2609 bekräftade fall den 13 november. Den 11 november rapporterades hela 211 nya bekräftade smittfall bara under en enda dag i Västerbottens län!

Det är mot denna bakgrund som vi har kritiserat Peter Vigren (S). Denne ordförande i Gymansie- och vuxenutbildningsnämnden (GVN) i Umeå tog den 19 oktober – i ensamt majestät, fast på hela nämndens vägnar – beslutet att avskaffa distansundervisningen (varannan vecka) för tvåorna och treorna på kommunens gymnasieskolor. Beslutet trädde i kraft från och med den 2 november.

Både Vigrens beslut den den 19 oktober, och beslutets verkställighet den 2 november, ägde rum just under den period då smittspridningen ökade och lokala restriktioner infördes i region efter region. Peter Vigrens (S) agerande ger ett ansikte åt de dubbla budskap som regeringen sänt ut. Vigren borde givetvis ha lagt märke till den ökade smittspridningen före beslutets verkställighet den 2 november.

Om inte annat.

Del V
Nästan 9 av 10 svenskar omfattas av nu de hårdnande lokala restriktioner  som syftar till att begränsa smittspridningen. Detta samtidigt som regeringens rekommendationer – på nationell nivå – drar åt helt motsatt håll. De nationella rekommendationernas syfte är nämligen att lätta på restriktionerna. Detta skapar en helt orimlig situation med dubbla budskap. Och ”trippla” ledarskap:
a) regeringen,
b) Folkhälsomyndigheten (FHM),
c) de länsvisa regionerna.

Å ena sidan har vi alltså en snabbt ökande smittspridning. I en rad regioner har dessutom antalet coronasmittade som kräver sjukhusvård börjat öka med allt vad detta innebär i form av mänskligt lidande och ökad belastning på en redan hårt ansatt sjukvård.
Å andra sidan sänder ansvariga politiker och myndigheter (FHM) på nationell och regional nivå ut dubbla budskap: regeringen meddelar lättnader medan regionerna meddelar skärpningar.

Vilket budskap ska folk lyssna till? Dessa dubbla budskap, och detta ”trippla” ledarskap, är direkt farligt i ett läge då allt fler börjat tröttna på att behöva följa restriktioner. Dessa brister har konstaterats i samband med utvärderingar av smittspridningen under våren. Men uppenbarligen saknar regeringen kraft att agera för att undanröja bristerna i ledarskapet.

Avslutning
Ansvariga politiker och myndigheter måste tala med en (1) röst i syfte att öka krismedvetenheten i samhället. Vi minns tyvärr alla alltför väl de tragiska konsekvenserna av politikernas och myndigheternas senfärdighet i samband med utbrottet av coronapandemin i våras. Trots tidiga varningssignaler infördes åtgärder som social distansering, reserestriktioner och besöksförbud på äldreboenden alltför sent. Detsamma gäller masstestningen.

Låt mig repetera: resultatet blev att antalet som avled till följd av coronasmittan i Sverige idag uppgår till över 6 000 människor. Detta är mångdubbelt högre än i jämförbara länder som Danmark, Norge och Finland.

Jag har alltså lagt samman befolkningen i dessa tre nordiska grannländer, samt antalet som avlidit i coronapandemin i samma tre länder, och jämfört med Sverige. Resultatet blir att antalet som avlidit i covid-19 i dessa tre länder uppgår till cirka 23 procent av antalet avlidna i Sverige! Detta antyder den negativa betydelsen av bristerna i Sveriges ledarskap och strategi i kampen mot coronapandemin.

De dubbla budskapens, och det trippla ledarskapets
tid måste få ett slut i Sverige. Medborgarna är
värda  ett (1) ledarskap – värt namnet.

                                                                           _____________________

Statistik över antalet avlidna per 1 miljon invånare I Europa
Inklusive Sverige

1.Belgien: 1 231 avlidna per 1 miljon invånar
2. Spanien: 869 avlidna per 1 miljon invånare
3. United Kingdom: 770 avlidna per 1 miljon invånare
4. Italien: 731 avlidna per 1 miljon invånare
5. Frankrike: 655 avlidna per 1 miljon invånare
6. Sverige: 603 avlidna per 1 miljon invånare
7. Tjeckien: 556 avlidna per 1 miljon invånare
8. Bosnien-Hercegovina: 548 avlidna per 1 miljon invånare
9. Moldavien: 491 avlidna per 1 miljon invånare
10. Nederländerna: 483 avlidna per 1 miljon invånare

* Österrike: 178 avlidna per 1 miljon invånare
* Tyskland: 149 avlidna per 1 miljon invånare
* Danmark: 130 avlidna per 1 miljon invånare
* Finland: 67 avlidna per 1 miljon invånare
* Norge: 55 avlidna per 1 miljon invånare

Källa: EU:s smittskyddsmyndighet (ECDC) 14 november

Ingress
Steve Bannon heter den person som tog tag i Donald Trumps kaotiska valkampanj 2016 och som kom att spela en avgörande roll i att Trump blev president 2016. Liksom så många andra som förargade Trump, exempelvis genom att kunna mer än presidenten och hans familjemedlemmar i allt, blev chefsstrateg Bannon avskedad av den president han hjälpt till makten cirka 1½ år efter Trumps makttillträde. Bannon varnade för de opinionsmätningar som förutspådde att Joe Biden skulle vinna en jordskredsseger i årets presidentval. ”Kom ihåg, sade Bannon, ”det handlar inte om höger mot vänster, utan om globalism mot nationalism …” (DN 5 nov).

Detta har betydelse utifrån frågeställningen om trumpismen kan leva vidare utan Trump. För vad är egentligen ”trumpism”? Svaret finns att söka i citatet från Steve Bannon. Det handlar om ”globalism mot nationalism”.

I. Globalism vs ”America First”
Globalism handlar om de världsomspännande ekonomiska-politiska-militära maktcentra som vuxit fram. Ursprungligen i form av kolonialmakter där Storbritannien var den största under 1800-talet. Sedan tog USA över. Men idag har maktcentra i form av nationalstater som, åtminstone på papper, styrdes av grundlagar samt viljan hos väljarna fått konkurrens av en rad nya aktörer. Det handlar om gigantiska företag vars omsättning (inkomster och utgifter) är större än de flesta länders BNP. Det kan gälla banker, hedgefonder och it-företag. Låt oss nämna några exempel:
-Banken J P Morgan Chase & Co bedriver verksamhet i uppåt 60 olika länder,
-Hedgefonden Bridgewater Associates förvaltar värden motsvarande 138 miljarder dollar,
-Det gamla bilmärket Ford  ligger fortfarande på 31 plats i världen vad gäller företagens räknat på omsättningen,
-Företaget Amazon, som bl a sysslar med e-handel, hade en omsättning på 281 miljarder dollar ifjol.

Amazons hade en omsättning som var klart större än Finlands och Tjeckiens respektive BNP! Detta har skapat nya umgängesformer i världspolitiken. Det handlar bland annat om en återfödelse av idéer som växte fram under slutet på 1800-talet och som gick ut på att politiken vad gäller ekonomi, militär styrka och utrikespolitik bör planeras av de som är starka nog att göra sig gällande.

II. Inte endast stater utan även företagsgiganter
Idag handlar detta allt mindre om enskilda stater och allt högre grad om gigantiska företag. Och dessa företagsgiganter har aldrig ens låtsas att de skulle vara demokratiska. Tvärtom. En av Amazons grundläggande idéer är att skapa ökad vinst genom att pressa sin personal till det yttersta. Företaget är ökänt för att vilja undvika kollektivavtal. Det motarbetar aktivt anställda som vill gå med i facket. Det finns inga globala kollektivavtal eller någon global arbetsrättslig lagstiftning. På det globala planet gäller den starkes rätt. Detta oavsett om det handlar om militär styrka, arbetsvillkor som löner och arbetsmiljö eller inflytande över var vinsterna ska investeras och i vad. Eller delas ut till aktieägarna. Globalism handlar till väldigt stor del om den starkes rätt. Stora företag som Amazon slår inte endast mot fackföreningar. Det slår även ut en rad företag/butiker som säljer varor och tjänster över disk. Runt om i hela världen.

III. Europas Förenta Stater vs nationalism
Det är mot denna bakgrund som vi ska se agerandet hos de som ivrar för mer överstatlighet för EU. Exempelvis EU-skatter, EU:s centralbank, EU-armé och i förlängningen ett Europas Förenta Stater (EFS). Frankrikes president Emmanuel Macron tillhör de som förespråkar ett EFS. Men detta projekt kan inte förverkligas om inte nationalstater som Sverige, Tyskland, Finland, Frankrike, Italien Danmark, o s v, upplöses. Brexit ska, åtminstone delvis, ses mot denna bakgrund. Vissa inom borgerligheten anser inte att globalismen är rätt väg att gå.

IV. Arbetarrörelsen saknade alternativ
Tyvärr har arbetarrörelsen i Europa – arbetarpartier och fackföreningar – inte lyckats formulera något alternativ till globalismen. Utrikeshandel måste Sverige givetvis ha. Detsamma gäller för alla länder. Men betyder detta att vi behöver acceptera EU:s ständigt ökande överstatlighet? Naturligtvis inte. Under årtionden var exempelvis Socialdemokraterna och LO-facken motståndaren till en svensk EU-anslutning (EEC). När dessa plötsligt bytte fot tog Vänsterpartiet och Miljöpartiet över rollen som EU-motståndare. I Sverige. Och deras motsvarigheter i andra länder tog över EU-motståndet på många andra håll i Europa. Men idag har även dessa (V och MP) lydigt ställt in sig i ledet och för inte längre fram någon kritik av det borgerliga etablissemangets strävan efter ytterligare överstatlighet för medlemsländerna inom EU. Det vill säga: dessa partier bekämpar inte längre den globalisering som det överstatliga EU-projektet innebär.

V. Marine Le Pen och SD
Istället för arbetarpartierna och vänster- och miljöpartier har det blivit en annan riktning inom borgerligheten som har tagit strid mot globalismen. I Frankrike är det Marine Le Pen och hennes rasistisk-nationalistiska parti Nationell Samling som har stått för anti-globalismen i form av ett Nej till alltmer av överstatlighet inom EU. I Sverige var det, under en period, Jimmie Åkesson och SD som försökte fylla den rollen. Detta har förvridit den, i grunden, sunda anti-globalismen och gett den ett nationalistiskt-rasistiskt ansikte.

Men även om dessa två delar av borgerligheten är oense i frågan om hur långt globaliseringen ska tillåtas gå, är borgerlighetens olika flyglar ense om en sak: att pressa tillbaka löner och fackliga rättigheter.

VI. I USA satte de extrema sin prägel på anti-globalismen
I USA har det aldrig funnits en stark fackföreningsrörelse och något arbetarparti av betydelse. Därför var det redan från början självklart att motståndet mot globaliseringen i USA skulle ta sig alldeles speciella uttryck. Detta kom inte att ske gradvist genom att fackföreningar och stora arbetarpartier, och därefter vänster- och miljöpartier, stegvis gav upp sitt motstånd mot globaliseringen i form av EU-projektets strävan efter överstatlighet.

Istället kom en rad förvridna sociala formationer – som växt fram i USA på grund av det tomrum som fanns beroende på avsaknaden av fackföreningar och ett arbetarparti – att sätta sin prägel på antiiglobalismen.

Det handlar om den extrema kristna högern, den s.k. tea-party rörelsen, rasister och rasbiologer som tror på vitas överlägsenhet (strömningar som är extra starka i USA p g a slaveriet); den sexism som aldrig utmanats på arbetsplatserna i brist på fackföreningar och kollektivavtal samt alla de som bekämpar varje försök att begränsa innehavet av vapen, o s v.

Dessa extrema strömningar kom alltså att sätta sin prägel på den anti-globala rörelsen i USA. Och till detta kom så Donald J Trump.

Avslutning: trumpismen kan leva vidare utan Trump. I dagsläget.
Det är mot denna bakgrund som det senaste presidentvalet i USA måste ses. Trump kommer, när den sista rösten är räknad, att ha samlat minst 73 miljoner väljare bakom sig. Detta är till helt övervägande del vanliga och vettiga – men ekonomiskt trängda och av pandemin, orättvisor och våld pressade – knegare. Men de som sätter sin prägel på en rörelse är ofta inte de vanliga och de vettiga. Det är de extrema. Och så är det även med ”trumpismen”.

För att sluta där vi började. Steve Bannon sade: ”det handlar inte om höger mot vänster, utan om globalism mot nationalism”.

Så behöver det inte vara. Men så har det blivit. Detta eftersom socialdemokratiska arbetarpartier, fackföreningar, olika vänsterrörelser, o s v, inte har förmått formulera ett hållbart alternativ till globalismen. Just därför kan trumpismen i dagsläget leva vidare utan Trump. De problem som trumpismen tar upp är verkliga. Detta även om trumpismens svar är overkliga.

I kommande blogg:
medias förrädiska roll samt en möjlig
grund för ett arbetarrörelsens alternativ till globalismen.

Jag blev helt förstummad !

Den makabra scenen med de bisarra frågorna, utspelade sig inne i fikarummet på ett studieförbund här i Umeå. Detta studieförbund höll sig vid denna tidpunkt med en ”kulturchef” som uppenbarligen såg det som nödvändigt att försöka förstöra den viktigaste resan i mitt liv, sedan den resa som jag gjort tillsammans med mina föräldrar 23 år tidigare. Det var när farsan körde vår Volkswagen ”bubbla” Umeå – Rom, tur och retur, via dåvarande Östtyskland och Alperna som vi fick ”klättra” över. Detta var år 1964. Den väg vi tog innehöll inga tunnlar under den vackra bergskedjan men väl serpentinvägar där det ibland var två decimeter mellan däcket och evigheten – en kilometer eller två längre ned – på någon av Alpernas dalbottnar. Till saken hörde dessutom att farsan tvingades köra på ”fel sida” av vägen. Inte endast högt uppe i Alperna utan även i städer som Västberlin, Köln, Hamburg, Milano och Rom. I Sverige var det fortfarande vänstertrafik. Men sedan var det högertrafik som gällde. Jag förstår fortfarande inte hur han klarade det. Resan 1964 förändrade mitt liv. Detta skulle även resan till USA 1987 komma att göra. Det förstod jag. Men jag visste ännu inte hur.

Och då får jag alltså dessa anklagande frågor, inne i ett fikarum, av denna väktare av oförvitlig moral,  god smak och politisk korrekthet. Frågorna ställdes inte enskilt. De uttalades inför de övriga cirka tio som då var anställda på detta studieförbund.

Jag fattade först inte ens kulturchefens frågor. ”Varför ska du fara till USA?” Och ”vad finns det väl där?”

Det uppstod en pinsamt lång tystnad. Jag bara stirrade på människan. Och jag kände att det hettade i kinderna. De andra i fikarummet betraktade mig, uppfordrande. Det var inte OK att resa till USA. Sedan lade sig min ilska. Den gav vika för en – om jag ska vara ärlig – påtaglig känsla av hämndbegär. Och med en stark visshet om att jag kunde platta till denna fräcka och oförskämda ”kulturchef” som, med sina obeskrivligt korkade frågor, försökte förstöra den viktigaste resan i mitt liv (sedan resan med föräldrarna då jag var elva) gick jag till motangrepp. Med kirurgisk precision.

-Du menar förutom de jeans som ungdomar i nästan hela Västeuropa inklusive Sverige har burit sedan slutet av 50-talet och som även vuxna bär idag, föra att säga några ord om modet, inledde jag med och fortsatte;
-Du menar förutom hela grunden till dagens pop- och rockmusik. Eller du kanske aldrig har hört talas om en kille som hette Elvis och som dog för tio år sedan, eller exempelvis Chuck Berry, Jerry Lee Lewis, Fats Domino, Buddy Holly och Roy Orbison, Beach Boys, Bob Dylan och Johnny Cash; du vet sådana som i sin tur inspirerade grupper från England som Beatles, Rolling Stones, Animals och Hollies – som för övrigt tog sitt namn efter Buddy Holly då hans plan störtade och alla i planet dog? Sedan har vi musiker och sångare som Frank Sinatra, Sammy Davis, Ella Fitzgerald och Louis Armstrong

-Jamen, försökte kulturchefen på studieförbundet, är det nåt att åka …

-Du menar förutom den musikkultur som även inspirerat till det svenska popundret med killar som Jerry Williams och Björn Skifs eller 60-tals band som Hep Stars, Shanes och Tages och senare Abba, Europe och Roxette?

-Jamen allt är ju inte bara musik …

-Nej. Vi har ju även filmer som Gudfadern och Gudfadern II samt tusen andra fantastiska filmer plus de flesta TV-serier; du menar alltså vad finns det i USA förutom mode, musik och film, alltså hela ungdoms- och halva vuxenkulturen. Vare sig vi vill det eller inte!

-Jamen, jag trodde att du var politiskt intresserad, retirerade kulturchefen, nu själv röd i ansiktet.

-Du menar förutom det som finns kvar av den medborgarrättsrörelse som leddes av Martin Luther King i södra USA; och Malcolm X i New York samt Black Panther Party i Oakland;
-du menar förutom en mycket trängd fackföreningsrörelse som vi har skrivit till och kommer att träffa delar av;
-du menar förutom att det går att besöka indianreservaten med USA:s mest utsatta minoriteter (ja, man sade indianreservat på den tiden, och inte reservat för ursprungsbefolkningen) som vi tänkt besöka.

Jag hade kommit upp i varv och blev mer och mer förbannad för varje ord jag hörde mig själv säga. De övriga på studieförbundet satt kvar, efter eftermiddagsfikat, och lyssnade till den numera ojämna debatten. Jag öste på…

-Du vet den amerikanska befolkningen består inte endast av en president, och en utrikespolitik som vi är många som ogillar sedan Vietnamkriget, utan USA har en befolkning på nästan 250 miljoner människor, och landet har påverkat kulturen i just det svenska samhället mer än i de allra flesta länder i Europa; det finns, apropå naturen, några av de mäktigaste nationalparkerna i världen som Grand Canyon och Yellowstone; när det gäller kultur så finns det mer kultur enbart i New York än i hela Sverige vilket du, som kulturchef på detta studieförbund, borde känna till!

-Men varför blir du så arg?

Jag hade tveklöst redan vunnit debatten om den ursprungligen ifrågasatta rätten att åka till USA utan att , indirekt, behöva bli kallad för imperialist-lakej. Men det var ändå inte nog för mig. Så jag drog till med följande, i mina egna ögon, dräpande svar som avslutning på meningsutbytet med studieförbundets kulturchef om värdet av att besöka USA.
– Jag blir förbannad därför att dina frågor till mig om varför jag ska åka till USA påminner om motståndsrörelsen mot romarna i filmen ”Life of Brian”.

Jag tänkte på följande scen – se nedan

https://www.youtube.com/watch?v=Y7tvauOJMHo

Förintelseöverlevande Livia Fränkel ger oss ett historiskt och skakande vittnesmål. Du kan se och höra detta i de två videoklippen du finner via länken nedan. När det första slutar tar det andra vid.

https://www.facebook.com/watch/1031222040353933/702293053737115

Initiativtagare till arrangemanget var jag själv och Carinne Sjöberg. Föreläsningen genomfördes i samarbete med Föreningen Förintelsens Överlevande i Sverige.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Ingress
Joe Biden kommer att bli USA:s nye president. Det räcker med att Biden tar hem någon av de tre delstaterna Georgia, Pennsylvania eller Nevada av de fem – i skrivande stund – ännu oräknade delstaterna nedan för att han ska vinna presidentvalet:

Georgia:           16 elektorsröster,
Nevada:              6     – ” –
Pennsylvania:   20     – ” –
Alaska:               3     – ” –
North Carolina: 15    –  ”  –

Källa: SVT

Dessa fem delstater är alltså fortfarande oklara. Just nu har Biden hela 264 elektorsröster. Han behöver endast ytterligare sex elektorsröster för nå upp till de 270 som krävs för att bli utsedd till USA:s 46 president. Det rösträkningen visar är att Joe Biden mycket sannolikt kommer att ta Georgia, Pennsylvania och Nevada. Och då når Biden upp till hela 306 elektorsröster vilket är över 50 fler än vad som krävs för att besegra Trump.

Del ett
Trump var först uträknad på förhand i årets presidentval. På själva valnatten verkade det däremot som om han, precis som 2016, hade en chans att vinna. Mot alla odds. Men de 100 miljoner poströster som avgivits på förhand, bl a på grund av coronaviruset, har generellt sett gynnat Biden. Denne har stadigt knappat in i de flesta av de delstater som fortfarande är oräknade.

Trenden är sådan att det ska hända någon exceptionellt för att inte Demokraterna ska ta hem segern och Joe Biden bli USA:s näste president. Den 46.

Trump har all rätt i världen att begära att rösterna ska räknas om i de delstater där valresultatet blir väldigt jämt. Faktum är att i vissa delstater räknas rösterna om, automatiskt, om resultatet blir väldigt jämt (skillnaden mellan de två kandidaterna blir under 0,5 procent). Georgia har inte denna bestämmelse. Men myndigheterna har, frivilligt, redan beslutat att räkna om rösterna för att det inte ska råda något tvivel om valutgångens legitimitet i denna delstat.

Del två
Trump har däremot inte rätten, moraliskt sett, att föra fram anklagelser om ett utbrett valfusk – utan bevis. Detta är att ta på sig ett enormt ansvar när det gäller risken för att våld ska bryta ut. Det är en sak att när en och annan privatperson uttalar sig utan bevis. Det är en annan sak när USA:s president kommer med anklagelserna. I den allra mest demokratiska av stater kan privatpersoner begå övertramp. Även i Sverige. Men det Donald Trump och hans närmaste påstår är att det har skett ett organiserat valfusk och detta i en sådan omfattning att det skulle kunna ändra HELA valutgången. Han talar alltså inte endast om valfusk som skulle kunna ändra valutgången i ett speciellt county eller ens i en speciell delstat. Detta blir tydligt genom att Trump bland annat sa ”they can try to steal the election from us” (L A Times) i sitt tal från Vita Huset i torsdags.

Även om Trump säger att valet ska avgöras i domstolar så riskerar effekten av hans, gång på gång, uttalade anklagelser om omfattande valfusk att leda till våld. Donald Trump kan helt enkelt inte vara omedveten om detta.

Det verkar som om Trump befinner sig i ett tillstånd av mental upplösning.

Han verkar helt enkelt inte klara av att förlora det enskilt viktigaste politiska ämbetet i världen. I vissa avseenden påminner Trumps agerande om den mentala upplösning som Richard Nixon verkar ha befunnit sig i strax före sin avgång 1974. Det finns naturligtvis även skillnader mellan Trump idag och Nixon 1974. Nixon tvingades avgå på grund av sin inblandning i Watergateaffären samt på grund av att han hade gått bakom ryggen på Kongressen genom att i hemlighet utvidga kriget i Vietnam till att även omfatta det dåvarande Kambodja. Men likheterna är tillräckligt stora. Det är sunt att vara orolig när en amerikansk president, i nederlagets stund, uttrycker sig på det sätt som Trump gör. Detta utan att presentera både många, konkreta och övertygande bevis.

Del tre
Men de som röstat på Trump ska inte blandas samman med Trump själv. De som röstat på honom 2016 och i år är inte alls någon ”Basket of deplorables”. Detta skandalösa och föraktfulla uttalande om Trumps väljare fälldes av det demokratiska partiets presidentkandidat Hillary Clinton under 2016 års valrörelse. Med detta menade Hillary Clinton att ”hälften” av Trumps väljare var ”rasistiska, sexistiska, homofoba, främlingsfientliga”. Det enda Clinton säger sig ångra med detta uttalande är att hon gick så högt som till ”hälften”. Det hör till saken att Trump fick 61,2 miljoner väljare för fyra år sedan och har, i skrivande stund, hela 70,5 miljoner väljare i årets presidentval!

Så varken smutskastning eller vedervärdiga uttalanden är något unikt för Donald Trump och hans närmaste. Hillary Clintons  uttalande för fyra år sedan förolämpade då alla som röstade på Trump samt deras familjer. Detta uttalande är inte glömt – liksom många andra och liknande från det politisk-byråkratisk-mediala Washington-etablissemang vars kandidat Hillary Clinton var – i presidentvalet 2016.

Men just nu framstår det, i mina ögon, som om Trump inte klarar av detta nederlag. Och jag anser att hans anklagelser om ett valfusk så omfattande att det skulle kunna avgöra hela valet riskerar att hetsa fram en situation som mycket väl kan leda till att vissa – anhängare av Trump eller inte anhängare av Trump – tar till våld på grund av dessa anklagelser.

Trumps nederlag i detta presidentval framstår som det mest ovärdiga slutet på ett presidentskap sedan Nixon tvingades att avgå för 46 år sedan.

Del fyra
Jag har försvarat Donald Trumps väljare mot det arbetarförakt som många av Trumps kritiker har visat. Ett av de tydligaste exemplen är Hillary Clintons uttalande om ”Basket of deplorables”. Men denna attityd av arbetarförakt har framförts av många. Både politiker, journalister och andra opinionsbildare. Och detta inte endast i USA utan även exempelvis i Sverige – oftast av folk som översätter sitt eventuella kunnande om politik i Europa till förhållandena i USA – något som inte är möjligt.

Men att vägra att stämma in i kören som vill idiotförklara de som röstar på Donald Trump är naturligtvis inte detsamma som att försvara Donald Trump och hans politik. I den onyanserade debatt som har förts, och som förs, under Trumps tid i Vita Huset verkar detta vara nödvändigt att betona. Men jag kan inte känna någon glädje över att Joe Biden, en representant för det amerikanska politiska-byråkratiska  Washington-etablissemanget, nu kommer att ta över som president. Han har definitivt rätten att ta över som president. Men jag anser inte att Biden och det demokratiska partiet har det som krävs för att på allvar ta itu med de väldiga klyftorna inom USA och den stadigt växande otryggheten för så många tio-tals miljoner amerikaner.

Låt mig påminna om att det var nära 32 procent av alla amerikaner som levde under den officiella fattigdomsgränsen under två månader eller mer åren 2009-2011. Detta under efterdyningarna av den djupa ekonomiska nedgången (recessionen) åren direkt innan. Och nu riskerar coronapandemin att åter skapa en djup ekonomisk nedgång – förutom att pandemin i sig själv har slagit hårt mot USA. Den har hittills skördat drygt 240 000 amerikaners liv.

Avslutning
Det är, enligt min uppfattning, politiskt oacceptabelt att låta ens motstånd mot Åkessons SD eller Marine Le Pens Nationell Samling resultera i att man stöder de politiker och partier som vill ha ytterligare EU-överstatlighet och som siktar på att bilda ett Europas Förenta Stater (exempelvis som Frankrikes president Emmanuel Macron). Ett Europas Förenta Stater kan nämligen endast bildas på ruinerna av dagens nationalstater som Sverige, Danmark, Finland, Tyskland, Italien, Spanien och Frankrike!

På samma sätt är det, enligt min uppfattning, politiskt oacceptabelt att låta ens motstånd mot Donald Trump leda till att man hamnar i knät på Washington-etablissemangets andra parti ”Demokraterna”. Det var detta parti som bland annat startade Vietnamkriget. Inrikespolitiskt har det demokratiska partiet innehaft presidentposten under totalt 28 år utan att ha tagit ett seriöst initiativ för att avskaffa den djupt anti-fackliga lagstiftning (Taft-Hartley) som röstades igenom 1946 och som partiet ursprungligen var emot!

Min uppfattning är att USA behöver en stridbar fackföreningsrörelse och ett arbetarparti baserat på denna rörelse. Bernie Sanders skulle nu kunna bryta med ”Demokraterna” och slutligen ta initiativet att bilda ett arbetarparti redan fyra år före nästa presidentval. Detta steg borde ha tagits för hundra år sedan – då det skedde i Europa.

God bless the American people.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Ingress
Den 29 okt publicerade jag ett inlägg där jag starkt ifrågasatte det beslut som Peter Vigren (S) tagit rörande gymnasieelverna. Peter Vigren är socialdemokratisk ordförande för Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden i Umeå.

Den 19 oktober tog han, ensam, i sin egenskap som ordförande följande beslut: ”…att åter öppna upp gymnasieskolorna för ordinarie undervisning i skolans lokaler från och med vecka 45”.

Innebörden av detta beslut, som alltså togs av ordförande Vigren allena – utan de övriga tio ledamöterna i Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden – innebar att alla elever i Umeås kommunala gymnasieskolor återgick till undervisning i skolans lokaler från och med måndag den 2 november. Tidigare hade eleverna i årskurserna två och tre i Umeås gymnasieskolor haft distansundervisning varannan vecka. Detta på grund av risken för coronasmittan.

Ordförande Vigrens beslut riskerar att få långtgående konsekvenser för spridningen av coronasmittan i Umeå med kranskommuner.

Del ett
Spridningen av coronasmittan ökar nu rejält i länet och i landet. Under den senaste veckan har smittspridningen i Västerbotten ökat i en direkt oroväckande takt. Under helgen rapporterades nya ”rekordsiffror”. Hela 127 nya bekräftade smittfall kunde rapporteras under lördag, söndag och måndag! Dessutom kunde VK bland annat rapportera, under tisdagen, om ett coronautbrott på ett av Umeås gymnasier nämligen Dragonskolan. Detta precis efter att skolan, på ordförande Vigrens uppmaning, helt och hållet återgått till klassrumsundervisning.

Enligt VK har fyra elever i en klass insjuknat. Hela klassen får nu återgå till distansundervisning.

Även på riksplanet har nya ”rekord” slagits när det gäller antalet bekräftade smittfall. I fredags (30 oktober) rapporterades för första gången över 4 000 bekräftade smittfall. Detta under ett enda dygn. I en rad regioner börjar också antalet sjukhusvårdade patienter med coronasmitta öka. I Stockholm säger sjukvårdsdirektören att sjukvården håller på att ”tappa greppet” när det gäller antalet inlagda coronapatienter.

Del två
Ordförande Vigrens beslut – som han alltså fattade ensam – går på tvärs mot utvecklingen i övriga Sverige. Och i resten av Europa! I andra delar av Sverige – och i stora delar av Europa – införs nu nya restriktioner. I bland annat Storbritannien, Tyskland och Frankrike stängs återigen samhället ned för att bromsa smittspridningen. En rad svenska regioner – bland annat Skåne, Västra Götaland, Östergötland, Stockholm, Halland, Jönköping och Uppsala med över hälften av landets befolkning – har infört lokala restriktioner kallade ”Lokala allmänna råd”. Det rör sig bland annat om rekommendationer om att avstå från att vistas i inomhusmiljöer som butiker, köpcentrum, museer, bibliotek, badhus och gym. Ställen där många människor vistas samtidigt.

Enligt smittskyddsläkaren Stephen Stenmark vid Region Västerbotten, som intervjuats av VK, sker den största smittspridningen när människor umgås inomhus.
”Det gör vi på jobbet, när vi pluggar, när vi träffar vänner, när vi tränar tillsammans och inom familjen” sa Stephen Stenmark till VK.

När vi pluggar … !

Bara för att förekomma missförstånd.
Jag och övriga i Arbetarpartiet har aldrig varit för nedstängning av samhället som en övergripande strategi. Vi stöder den linje som WHO förespråkade i våras och som går ut på masstestning, smittspårning och isolering av de som smittats. Men vi är inte emot att samhället – eller delar av samhället som exempelvis gymnasieskolorna – håller stängt under en period fram till dess att metoden med masstestning, smittspårning och isolering har kommit igång. Ordentligt. Det är mot denna bakgrund umeborna ska se vår kritik.

Del tre
Men de som ska vara opposition i Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden har ännu inte tagit bladet från munnen. Detta trots att ordförande Vigren går på tvärs emot utveckligen i övriga Sverige och Europa. Jag vill inte tro att denna tystnad betyder att även Robert Axebro, vice ordförande och centerpartist, ställer upp på ordförande Vigrens ansvarslösa beslut?

Centerpartiet är nämligen ett av de partier i Umeå kommunfullmäktige som tidigast tog coronapandemin på största allvar.

Ordförande Peter Vigrens beslut av den 19 oktober måste rivas upp. Och detta måste ske NU. Det vill säga idag, i morgon, under denna vecka. Det borde inte behövas några onödiga tragedier– bland eleverna på Umeås gymnasier. Det borde inte heller behövas några onödiga tragedier på andra institutioner i samhället genom en snabbare allmän smittspridning endast av det skälet att politikerna i Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden har svårigheter med att förstå allvaret i situationen.

Avslutning
Jag anser att oppositionen inom Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden – som jag hoppas finns – kliver fram. Den ökade smittspridningen i samhället måste leda till åtminstone två diskussioner:
a) är det rätt att alla gymnasieelever som Umeå kommun ansvarar för har återgått till klassrumsundervisning på heltid. Speciellt mot bakgrund av coronautbrottet på Dragonskolan,
b) vad ska göras framöver?

Även om det är pinsamt för Vigren att tvingas återta sitt beslut, efter bara två veckor, är hälsan hos eleverna och risken för ökad takt i smittspridningen inom Umeå med kranskommuner viktigare än ordförande Vigrens prestige.

Någon måste förbanne mig ta ansvar för att begränsa smittspridningen. Ansvaret vilar bland annat på vice ordförande i Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden Robert Axebro (C).

Även nämndens andre vice ordförande, Mariam Salem Nya Miljöpartiet i Umeå,
har ett stort ansvar. Nya MP regerar nämligen Umeå kommun
tillsammans med Socialdemokraterna.
De har en gemensam budget.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Ett nytt bestialiskt terrordåd genomfördes i torsdags i den franska staden Nice.
Det känns viktigt att alla umebor får veta att det hölls en manifestation på Rådhustorget i Umeå lördagen den 24 oktober. Manifestationen syfte var att ta avstånd från terrorism och att uppmana alla att stå upp för yttrandefriheten. Manifestationen syftade även till att hedra minnet av den franske läraren Samuel Paty. Denne mördades på det mest brutala sätt för att han hade undervisat sina elever om yttrandefriheten och dess värde.

Jag vill återigen betona att manifestation för en vecka sedan känns extra viktig att påminna om idag – efter det bestialiska dådet nu i torsdags vid en katedral i den franska staden Nice.

Talade på mötet gjorde Michel Gautier, Elmer Eriksson och Peder Westerberg. Konferencier var Davis Kaza. Gautier talade som privatperson från Frankrike. Eriksson, Westerberg och Kaza deltog som representanter för Moderaterna, Liberalerna och Arbetarpartiet.

(Socialdemokraterna var inbjudna men kunde inte delta).

Manifestation mot terrorism och till försvara av yttrandefriheten – samt för att hedra terrorns offer.

Bild: Marika Atlegrim.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Inledning
Peter Vigren, socialdemokratisk ordförande för Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden i Umeå, har ensam fattat ett beslut som riskerar att få långtgående konsekvenser för spridningen av coronasmittan i Umeå med kranskommuner. Det ordförande Vigren bestämde den 19 oktober, helt på egen hand, var följande: ”…att åter öppna upp gymnasieskolorna för ordinarie undervisning i skolans lokaler från och med vecka 45”. Det är nästa vecka!

Innebörden av detta beslut – som alltså inte har fattats av Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden i sin helhet, eller ens av nämndens presidium, utan just av ordförande Vigren själv – är att alla elever i Umeås kommunala gymnasieskolor kommer att återgå till undervisning i skolornas lokaler från och med måndag den 2 november! Fullt ut. Sedan terminsstarten har det endast varit eleverna som går första året på gymnasiet som varit i skolan på heltid. De som går andra och tredje året har enbart varit i skolan varannan vecka. Och fått plugga på distans varannan vecka.

Del ett
Ordförande Vigren har ensam tagit detta beslut i ett problematiskt läge vad gäller smittspridningen. Just nu ökar nämligen spridningen av coronasmittan i stora delar av Europa. I Frankrike och Tyskland – EU:s två största stater befolkningsmässigt och ekonomiskt – införs nu omfattande nedstängningar av samhället. Detta i syfte att få stopp på smittspridningen. Hårda restriktioner har även införts i en rad andra europeiska länder: exempelvis Spanien, Irland, Belgien, Storbritannien, Tjeckien, Nederländerna, Portugal och Danmark.

Även i Sverige ökar antalet smittfall kraftigt. Låt oss titta på vad som händer i andra delar av Sverige. Bilden nedan är en skärmdump från Expressens hemsida idag.

Statsepidemiolog Anders Tegnell uppgav på Folkhälsomyndighetens pressträff den 27 oktober att antalet bekräftade smittfall ökade med 70 procent under förra veckan jämfört med veckan dessförinnan (Expressen 28 okt). Onsdag den 28 oktober rapporterades 3 396 nya bekräftade smittfall i Sverige. Detta är det största antalet någonsin under en och samma dag sedan pandemin inleddes. Det ökade antalet bekräftade fall av coronasmitta beror delvis på att kapaciteten för testning och smittspårning är mycket bättre idag än under våren. Men ökningen av antalet bekräftade smittfall beror även på att antalet smittade individer i samhället verkligen ökar.

Sverige utgör inget undantag i världen.
Umeå utgör inget undantag i Sveriges avlånga land.
Därför var ordförande Vigrens, egenhändigt, fattade ”delegationsbeslut” mycket märkligt. Detta i två avseenden.

Del två
Märklighet ett: Även i Umeå och Västerbotten ökar nu antalet smittade. Onsdag den 28 oktober uppmätte Region Västerbotten det största antalet coronasmittade på en och samma dag sedan pandemins början. Även i här i länet har ökningen kommit under de senaste två veckorna. Enligt smittskyddsläkaren Stephen Stenmark vid Region Västerbotten, som intervjuats av VK, sker den största smittspridningen när människor umgås inomhus.
”Det gör vi på jobbet, när vi pluggar, när vi träffar vänner, när vi tränar tillsammans och inom familjen” sa Stephen Stenmark till VK.

När vi pluggar tillsammans …

Vi får heller inte glömma att höstlovet, som pågår denna vecka, är en tid då det både organiseras fester med många ungdomar och då många reser bort – trots att myndigheter avråder från detta. Ordförande Vigrens, egenhändigt, fattade beslut framstår mot denna bakgrund som ovanligt dåligt tajmat. Vigrens beslut går också tvärsemot den försiktighetsprincip som präglat Umeå kommuns agerande sedan coronapandemins utbrott. I samband med sportlovet i våras beslutade nämligen Umeå kommun att alla anställda, elever och förskolebarn som varit i områden med coronasmitta skulle stanna hemma i minst två dagar – oavsett om de hade symptom eller inte. Detta utökades senare till först fem och sedan till 14 dagar. Och kom dessutom att omfatta alla som varit och rest utomlands. Dessa försiktighetsåtgärder har med största sannolikhet bidragit till att smittspridningen i Umeå och Västerbotten hittills varit så pass låg. Men nu drar – inte Umeå kommun eller länet – utan ordförande Vigren åt ett annat håll än övriga Sverige. Jämför Vigrens attityd med den oro som nu sprider sig över landet.

Titta exempelvis på vad som beslutas i de tre länen Stockholm, Västra Götaland och Östergötland. Där uppmanas invånarna ”…att avstå från möten, besöka butiker och undvika kontakt med personer som man inte bor med. Personer äldre än 15 år uppmanas undvika både idrottsträningar och matcher. Samtidigt kan antalet besökare på offentliga evenemang begränsas till 50 personer i regionerna…” (Expressen 29 oktober)

Tidigare – under våren, sommaren och hittills under hösten – har beslutsfattarna i Umeå och Västerbotten framstått som mer insiktsfulla än de flesta andra runt om i landet. Men detta positiva exempel riskerar nu att förbytas till ett negativt exempel.

Del tre
Märklighet två. Den ökande smittspridningen i det svenska samhället och åtgärder i andra län gör det ytterst anmärkningsvärt att ordförande Vigren ensam tagit på sig ansvaret för beslutet att öppna gymnasieskolorna helt och hållet. Det hade inte varit svårt att kalla in övriga tio ordinarie ledamöter i Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden för att lyssna på vad dessa hade att säga. Och om ordförande Vigren ansåg sig ha haft skäl för denna brådska hade han i alla fall kunnat tala med de övriga två i nämndens presidium: vice ordförande och andra vice ordförande.

Det hade inte tagit lång tid att genomföra ett sådant möte via videolänk. Umeå kommun har ju haft cirka sju – åtta månader på sig att träna för just denna typ av situationer.

Avslutning
Peter Vigren, Socialdemokratisk ordförande i Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden i Umeå, går på tvärs i förhållande till smittspridning och åtgärder mot smittspridningen i andra delar av världen och Sverige. Han går även på tvärs mot själva andemeningen med att försöka fatta beslut rörande smittskyddsbekämpningen i största möjliga enighet. Detta genom att fatta beslutet om att öppna gymnasieskolorna i Umeå kommun fullt ut på egen hand. Trots att detta framstår som helt onödigt.

Ordförande Vigrens beslut framstår även som minst sagt olyckligt.

Eller, för att tala klarspråk, alldeles förbannat självsvåldigt. Förhoppningsvis finns det andra inom S som agerar så att denna självsvåldighet stannar vid ordförande Vigrens negativa exempel.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Ingress
Nästan alla partier i Umeå kommunfullmäktige har försökt lura Umeås journalister. Detta när det gäller partiernas påståenden om hur mycket de har satsat på olika kommunala verksamheter. Dessa försök har varit påfallande framgångsrika. Låt oss titta på hur de styrande S+MP, tillsammans med så gott som samtliga partier från den tidigare Alliansen har lyckats lurat journalisterna i Umeå.

Låt mig ta två exempel:
S+MP påstår att de har ”satsat” 50 miljoner på Äldreomsorgen. Men sanningen är att S+MP i det verkliga livet skär ned med 24 miljoner inom äldreomsorgen. Allianspartiet påstår att de har ”satsat” 80 miljoner på äldreomsorgen. Men i det verkliga livet stannar satsningen på 6 miljoner. Hur går detta till?

Det går till så här.

För varje år ökar kommunens kostnader automatiskt. Det handlar dels om stigande stigande löner och priser. Detta kallas för indexökningar. Dels handlar det om att antalet barn, elever och äldre ökar. Detta innebär naturligtvis att även behovet av lärare, omsorgspersonal ökar tillsammans med behovet av nya lokaler till barnen, eleverna och de äldre. Denna kostnadsökning kallas för demografi eller tillväxt eller volymökningar.

Del ett
Nettokostnaden för Umeå kommuns verksamheter kommer nästa år att ligga på cirka 7,8 miljarder. Detta innebär att den automatiska kostnadsökningen är stor. Mycket stor i absoluta tal. Då vi räknar upp årets budget med den kostnadsökning som automatiskt följer av index och demografi (eller tillväxt eller volymökningar) visar det sig att den automatiska kostnadsökningen för budgeten 2021 jämfört med årets blir ganska exakt 400 miljoner kr!

Dessa fördelar sig på följande sätt:
Index:           + 190 miljoner kronor,
Demografi:    + 210 miljoner kronor,
Summa:       + 400 miljoner kronor

Kommentar: Denna uppställning motsvarar kommunens budget före det statliga tillskottet till äldreomsorgen på 41,4 miljoner.

Innebörden av ovanstående är denna: Om inte kommunens olika verksamheter, som automatiskt fördyras med upp till 400 miljoner, kompenseras med lika mycket (400 miljoner) inför budgeten 2021 blir nästa års budget en nedskärningsbudget! Med nedskärning menar jag det som brukar avses med detta ord: d v s att personaltätheten och ambitionsnivån (eller kvaliteten) i kommunens verksamhet minskar!

Del två
Vad blir då innebörden av att en majoritet av partierna i fullmäktige inte räknar upp tillskotten till kommunens verksamheter med 400 miljoner i budgeten för nästa år (2021)?
Låt oss återkomma till detta om en liten stund.

Vi börjar istället med att titta på vad partierna faktiskt har gjort. En majoritet av partierna i fullmäktige har tillskjutit pengar som täcker den automatiska kostnadsökningen för verksamheterna när det gäller index (190 miljoner). Däremot har de flesta partier inte räknat upp de ekonomiska tillskotten inför nästa års budget så att de täcker den automatiska kostnadsökningen för demografin (fler barn, elever och äldre samt den ökning av lokalbehovet som följer). De styrande S+MP, samt de flesta av de övriga partierna, har alltså endast räknat upp tillskotten till kommunens verksamheter med 190 miljoner kr.

Genom att utelämna uppräkningen för demografin (volymökningarna) började S+MP, och nästan alla andra partier, sitt budgetarbete inför nästa år med en gigantisk nedskärning på hela 210 miljoner!

Denna metod har präglat budgetarbetet för nästan alla partier som sitter i Umeå kommunfullmäktige!

Det är inte många journalister som har förstått hur vilseledande detta är. Och journalisterna är inte ensamma om att bli lurade. Många som sitter i kommunfullmäktige har inte heller förstått att de blivit vilseledda. Trots att det är dessa ledamöter som ska fatta beslut om nästa års budget för verksamheterna i Umeå kommun nu måndag den 26 oktober.

Del tre
Ovan visade jag hur S+MP:s satsning inom äldreomsorgen som, enligt dem själva, ligger på 50 miljoner i realiteten innebär en  nedskärning på 24 miljoner. Jag visade hur ett av partierna i den tidigare Alliansen som, enligt egna ord, har gjort en satsning på 80 miljoner på äldreomsorgen för 2021 i realiteten har gjort en satsning på mer blygsamma 6 miljoner. På äldreomsorgen. Detta sedan hänsyn tagits till demografin (volymökningarna). För S+MP samt för detta Alliansparti låg bluffen på hela 74 miljoner!

När det gäller Individ- och familjeomsorgen ser det – i realiteten – ut på följande sätt:
S+MP påstår att de satsar 82 miljoner. Men när hänsyn tas till demografin visar det sig att dessa istället skär ned med 20 miljoner. När det gäller Allianspartiet är situationen nästan densamma. Partiet påstår att det satsar hela 47 miljoner. Men när hänsyn har tagits till demografin visar det sig att Allianspartiet i realiteten skär ned med 55 miljoner. I detta fall ligger bluffen, både för S+MP samt för Allianspartiet, på 102 miljoner!

Lägger vi ihop verksamheterna i dessa två, så viktiga, nämnder blir bluffen hela 74+102 = 176 miljoner! Det är verkligen att vilseleda journalister, andra folkvalda politiker samt umeborna!

Del fyra
Sådär skulle jag kunna gå vidare, parti för parti, verksamhet för verksamhet, och avslöja alla dessa bluffar som blir resultatet av att nästan alla partier i fullmäktige struntade i att tillskjuta ekonomiska medel på 210 miljoner. Pengar som motsvarar den ökade kostnaden i verksamheterna som den demografiska tillväxten innebär samtidigt som tongivande partier inte har talat om vilka konsekvenser som detta kommer att få.

Alternativt uttryckt: genom att de tongivande partierna först skar ned med 210 miljoner, utan att tala om det, har dessa lyckats framställa vad som egentligen är nedskärningar som ”satsningar”.

Detta är verkligen en medvetet vilseledande metod att redovisa de olika verksamheternas situation under nästa år. Sanningen är att de behöver ett tillskott på 210 miljoner för nästa år ”bara” för att bibehålla samma kvalitet och ambitionsnivå som har gällt för detta i år (2020).

Jag anser att det inte råder något som helst tvivel om att det verkligen är så här som det har gått till. Sanningen framgår dels genom det övergripande resonemanget om det tillskott på 400 miljoner som krävs för att ”ta igen” den automatiska kostnadsökningen på 400 miljoner. Dels genom exemplen från äldreomsorgen samt från individ- och familjeomsorgen. Utan täckning för de ökande volymerna kommer inte fjolårets kvalitet att kunna bibehållas.

Avslutning
Dessa saker är svåra för journalister, som inte följer Umeå kommuns ekonomi på ett kontinuerligt sätt, att tränga in i. Detsamma gäller även för många av de folkvalda ledamöterna i Umeå kommunfullmäktige. Samt för umeborna. Speciellt ogenomträngligt har denna budgetmetod blivit eftersom flera partier i fullmäktige har gjort sitt bästa för att journalister – men även folkvalda och umeborna i allmänhet – inte ska förstå.

Du som vill slå vakt om skola, omsorger och de lokaler som verksamheterna behöver – sprid gärna detta inlägg. NU!

                                                                                           Följ gärna budgetdebatten under måndagen.
                                                                                                  Debatten inleds 09.00

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Ingress
Det är en fruktansvärd tragedi att den franske läraren Samuel Paty har blivit halshuggen. Det är ett fruktansvärt hot mot yttrandefriheten att han mördades för att han undervisade sina elever i yttrandefrihet.

Kom till Rådhustorget på lördag 16.00. Antingen står vi nu upp för denna grundlagsstadgade rättighet även i Sverige och i Umeå. Eller så står vi inte upp för yttrandefriheten. Det senare innebär att acceptera självcensur på grund av våld och hot om våld. Detta är ett sanningens ögonblick.

Därför tänker vi ge umeborna en chans att samlas till en partipolitiskt neutral men politiskt viktig manifestation mot terrorism och för yttrandefrihet.

Återigen: Nu på lördag kl 16.00 på Rådhustorget.

Del ett
Historieläraren Samuel Paty ville förklara händelseförloppet bakom terrordådet mot satirtidningen Charlie Hebdo 2015 för sina elever. Detta som en del i sin undervisning om yttrandefrihet. Mot denna bakgrund visade han bland annat upp karikatyrbilder på profeten Muhammed hämtade från tidningen Charlie Hebdo. Före läraren visade bilderna hade han erbjudit muslimska elever att lämna klassrummet.

Det brutala mordet hade föregåtts av en sällsynt våldsam våg av hat och hot på sociala medier. I denna hatvåg hade bland annat lärarens namn samt namnet på skolan där han undervisade nämnts. Initiativtagare till denna våg av hat och hot riktad mot Samuel Paty var en förälder till en av Samuel Patys elever. Bland de elva gripna finns, förutom föräldern, även en känd islamistisk extremist.

Samuel Paty blev 47 år. Han undervisade i historia och geografi på College du Bois d’Aulne i Paris-förorten Conflans-Saint-Honorine.

Del två
De islamistiska riktningarna bland muslimerna har, genom våld och hot om våld, framtvingat en självcensur bland vissa journalister, författare, politiker och andra samhällsdebattörer. Detta har inneburit att det går att utnyttja den grundlagsskyddade yttrandefriheten till att driva med exempelvis kristendom och judendom. Men inte med islam. Där upphör yttrandefriheten. Denna process har pågått ända sedan 1989 då ayatollah Khomeini, Irans dåvarande religiöse diktator, utfärdade en fatwa (religiöst påbud) som uppmanade alla rättroende muslimer i hela världen att döda författaren Salman Rushdie på grund av dennes bok Satansverserna.

I praktiken har alltså att islamistiska extremister inskränkt yttrandefriheten även i länder som ska ha denna rättighet. Detta utgör ett grovt och mycket allvarligt angrepp på alla demokratiska-sekulära samhällen. Även Sverige. Å ena sidan.
Å andra sidan ska inte den majoritet av muslimer som tar avstånd från handlingar av detta slag lastas för mordet på Samuel Paty och andra liknande handlingar.

En majoritet av muslimerna i Sverige accepterar att grundlagen står över sharia. I Sverige.

Del tre
Den franska befolkningen sluter upp bakom lärarkåren samt yttrandefriheten som bland annat har sin grund i Frankrikes starka sekulära tradition. Detta inger hopp. Och glädjande nog träder även imamer fram och tar avstånd ifrån detta illdåd. Låt mig citera imamen Tareq Oubrou i Bordeaux:

”Målet med denna terrorakt är att splittra oss men det måste vi stå emot”

Tareq Oubrou anses vara en tolerant imam som gjort ett pionjärarbete för att anpassa muslimska lagar i syfte att muslimer ska kunna leva upp till de krav som ställs av den sekulära franska republiken.

Avrundning
I högtidliga sammanhang säger sig alla vara för yttrandefrihet. Särskilt då det inte kostar något att sluta upp bakom denna grundlagsfästa princip. Men nu kostar det allt oftare något att stå upp för yttrandefriheten. För allt fler vissa kostar yttrandefriheten livet.

De som inte förmår eller vågar förstå innebörden av verklig yttrandefrihet – att verklig yttrandefrihet även innebär rätten att driva med såväl hög som låg, såväl alla religioner som deras ledare även på ett hädiskt sätt – är inga försvarare av yttrandefriheten. Inte när det verkligen gäller. Inte när det verkligen kostar något.

Jag och det parti jag tillhör hädar inte någon religion. Å ena sidan. Å andra sidan står vi upp för den grundlagsfästa rätten att häda. Detta innebär att klara av göra två saker, eller tänka två tankar, samtidigt. Ungefär som att både gå och samtidigt tugga tuggummi. Det sistnämnda är inte svårt. Det kräver nämligen inget mod att både gå och samtidigt tugga tuggummi.

Men det förstnämnda – att inte häda själv men samtidigt försvara andras rätt att utnyttja den grundlagsfästa rätten att häda – har alltid visat sig vara betydligt svårare. Skälet är att det krävs mod till detta. Och mod är en bristvara i dagens Sverige. Inte minst politiskt mod.

Je suis Samuel

Ingress
Sverige befinner sig i en permanent regeringskris. Kriserna uppstår inte då Jonas Sjöstedt och V gång efter annan hotar med en misstroendeomröstning för att fälla regeringen. Regeringskrisen uppstod genom en kombination av faktorer. De två grundläggande faktorerna är att det faktiskt råder skilda politiska uppfattningar mellan partierna, på riktigt, samt att inget av de två traditionella blocken erhöll en egen majoritet för sin politik i det senaste valet.

Del ett
Låt oss titta på en tabell över fördelningen av mandaten i riksdagsvalet 2018:

Kommentar: Regeringen bestående av S och MP erhöll endast 116 av riksdagens 349 mandat. Det är endast en tredjedel. Två tredjedelar av mandaten tillföll alltså andra partier än S och MP. Stefan Löfvens regering lider därför av tre inneboende svagheter. Låt oss räkna upp dessa:

* Regeringen består av en koalition. Den politik som läggs fram av en koalition är, i nästan alla viktiga frågor, resultatet av en kompromiss. Detta är den första inbyggda svagheten.

* Den andra svagheten består av att V ursprungligen räknades in i regeringsunderlaget. Det var detta som gjorde det s.k röd-gröna blocket större än de fyra allianspartierna och innebar att Stefan Löfven var den förste som fick chansen att bilda regering. Hade däremot S och MP inte kunnat räkna in V skulle de tidigare allianspartierna ha blivit det största blocket med sina 143 mandat mot S och MP:s 116. Då hade Ulf Kristersson troligen blivit statsminister. (Under valrörelsen var det inget av allianspartierna som förklarade sig vara villigt att bilda regering med stöd av SD). Idag är det uppenbart att det var förhastat att bara räkna in V i samma block som S och MP. Det är ju V som gång på gång har hotat med en misstroendeomröstning. Den politiska oenigheten mellan regeringspartierna och V stod klar redan då regeringen slöt Januariavtalet med C och L. Vänsterpartiet villkorade redan då sitt stöd till Stefan Löfven. Jonas Sjöstedt förklarade att V exempelvis inte skulle acceptera försämringar av arbetsrätten – såvida inte LO-facken själva var med och förhandlade fram försämringarna.

* Den tredje svagheten består naturligtvis i att S och MP, för att ”tolereras” som regering, bland annat måste lova Centern och Liberalerna exakt de försämringar i arbetsrätten som var och är oacceptabla för Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet.

De ständiga diskussionerna om en misstroendeomröstning i riksdagen som kan fälla regeringen beror alltså inte på något okynne från exempelvis Vänsterpartiet eller andra partier. Den permanenta regeringskrisen, som först manifesterades genom att det tog fyra månader att sluta Januariavtalet och överhuvudtaget få en regering på plats, beror på att det redan från början fanns minst tre inbyggda svagheter i regeringsbildandet. Den mest akuta är att ledarna inom S och MP inte har tagit Vänsterpartiets försvar av främst arbetsrätten på allvar. Analyserna om regeringskrisen borde handla om de motsättningar som byggdes in redan i samband med att Januariavtalet slöts. Innehållet i avtalet utgjorde en tickande bomb och det är detta som gör att vi skriver att det har funnits en permanent regeringskris ända sedan valnatten 2018.

Del två
Sanningens ögonblick för allianspartierna

Januariavtalet, tillsammans med förhandlingarna mellan de fackliga federationerna LO och PTK samt arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv, köpte tid åt Löfvens regering samt C och L som ju var med och slöt Januariavtalet. Men nu har tiden runnit ut. Redan i juni presenterades Las-utredningen med de försämringar i arbetsrätten som C och L kräver. I slutet på september bröt förhandlingarna mellan fack och arbetsgivare samman. Därmed befinner sig det svenska parlamentariska systemet i stor utsträckning åter på ruta ett – d.v.s. i samma situation som dagen efter riksdagsvalet 2018.

Vi skriver ”i stor utsträckning” – men definitivt inte helt och hållet. Det har även hänt saker mellan allianspartierna. Å ena sidan blev Centern och Liberalerna samarbetspartier till regeringen. Denna roll verkar idag passa Annie Lööf och C bättre än Nyamko Sabuni och L. Vi ska återkomma till denna skillnad mellan C och L. Å andra sidan har Moderaterna och KD nu definitivt öppnat för att bilda en regering med SD:s aktiva stöd. I samband med att Januariavtalet ingicks stod de tidigare allianspartierna längre ifrån varandra än på årtionden.

När det snart har gått två år sedan Januariavtalet har Liberalerna varit fast parkerade under fyra procent och paniken över att hamna under spärren i nästa riksdagsval sprider sig inom partiet. Samtidigt finns en kritik mot Sabuni för att hon inte har lyckats ta plats i den offentliga debatten. I detta läge måste Liberalerna göra något.

Till skillnad från Annie Lööf, som förespråkar extra tid till fack och arbetsgivare (och även till Stefan Löfven) för att komma överens när det gäller arbetsrätten, uppträder Sabuni långt mer aggressivt. I en intervju i Dagens Nyheter var hennes huvudbudskap att hon längtade tillbaka till alliansens dagar. Vi tror att det just nu pågår en intern debatt inom Liberalerna om de ska ”gå över” till det läger som skulle rösta för att fälla regeringen. Och i förlängningen även för eller emot att ansluta sig till den ståndpunkt som M och KD har när det gäller att kunna bilda en regering med stöd av SD. Partierna i den forna Alliansen står inför ett sanningens ögonblick.

Del tre
Sanningens ögonblick för fackföreningarna

Grundproblemet består fortfarande i följande: Ska LO och PTK svika sina medlemmar genom att acceptera en stor maktförskjutning på arbetsplatserna via lagstiftning? En sådan maktförskjutning innebär inte enbart direkta försämringar när det gäller arbetstryggheten för nästan tre miljoner löntagare. Den innebär också en förskjutning när det gäller vem som ska utforma spelreglerna på arbetsmarknaden. Sedan Saltsjöbadsavtalet 1938 har fackföreningar och arbetsgivare i stort sett fått sköta sig själva. Om det tänkta huvudavtalet mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv nu ersätts med lagstiftning har det skapats ett helt nytt prejudikat inför framtiden i form av ett ökat statligt inflytande.

Gång på gång beskrivs det som att fackföreningarna står maktlösa i denna situation. Men nu börjar de ordinarie förhandlingarna om löner och arbetsvillkor. Här förhandlar fackföreningarna utan fredsplikt. Det finns inget som förhindrar att fackföreningarna använder sin konflikträtt både för att försvara dagens anställningstrygghet och även i syfte att flytta fram sina positioner, exempelvis genom att avskaffa allmän visstidsanställning – något som ligger LO:s största medlemsförbund Kommunal särdeles varmt om hjärtat. Även fackföreningsrörelsen står alltså inför ett sanningens ögonblick.

Del fyra
Sanningens ögonblick för Socialdemokraterna

Ska S åter svika löntagarna? Stefan Löfven gjorde detta då han skrev under Januariavtalet. Han gjorde det igen i den nyss framlagda budgetpropositionen. Där lånade regeringen pengar till skattesänkningar på uppåt 30 miljarder och kallade sedan detta för ”sossepolitik när den är som bäst”. Detta trots att partiet, på sin kongress 2017, deklarerade att ”skattesänkar-eran i svensk politik är över”! Eller ska S, helt plötsligt, underkänna Las-utredningen och därmed sätta löntagarna före sin uppgörelse med C och L? En sådan omvändelse under galgen vore önskvärd. Det skulle naturligtvis kräva att S omedelbart gör partiet redo för ett extraval! För sviker S de löften partiet har gett Centern och Liberalerna i samband med Januariavtalet riskerar de att tappa stödet från dessa partier och därmed regeringsmakten.

Men låt oss påminna om det vi skrev i inledningen. Socialdemokraterna har endast 100 av riksdagens 349 mandat (och 116 tillsammans med MP). Kom även ihåg de tre motsättningar vi beskrivit tidigare. Det var aldrig självklart att S, med ett så litet parlamentariskt underlag, skulle bilda regering. Det vore bättre att gå till nyval genom att försvara löntagarnas intressen: det handlar om arbetstryggheten, kollektivavtalens ställning och att bekämpa marknadshyror. För mer än något annat parti utgör detta ett sanningens ögonblick för Socialdemokraterna.

Del fem
Sanningens ögonblick för Vänsterpartiet

Som vi skrev inledningsvis deklarerade Jonas Sjöstedt att Vänsterpartiet ”tolererar” Löfven som statsminister så länge han inte lägger fram förslag i riksdagen om försämrad anställningstrygghet eller marknadshyror. Tiden håller på att rinna ut även för Jonas Sjöstedt. Satt under press vägrar Sjöstedt att tala om när han kommer att ta initiativ till en misstroendeomröstning i riksdagen som skulle fälla regeringen. Det går inte att undvika att ställa sig följande fråga: Ska Sjöstedt göra allvar av sitt hot – eller tänker han förhala processen till dess att han avgår som partiledare i månadsskiftet oktober-november? Detta skulle ha den fördelen att ytliga betraktare, i bästa fall, kommer att minnas Sjöstedt för två saker. Han försvarade anställningstryggheten och han släppte inte fram M, KD och SD efter att han fällt Stefan Löfvens regering!

Mindre ytliga betraktare skulle naturligtvis dra den riktiga slutsatsen av ett sådant agerande. Denna består i att Sjöstedt helt enkelt är för feg för att fatta något beslut och därför vräker över ansvaret på sin efterträdare Nooshi Dadgostar och den nyvalda partistyrelsen.

Allt detta under förutsättning att Sjöstedt inte tar initiativ till en misstroendeomröstning före sin avgång. Såväl Sjöstedt som Vänsterpartiet står inför ett sanningens ögonblick.

Avrundning
Dags för strid. Socialdemokraterna inledde perioden efter valet 2018 genom att regera på en budgetreservation från M och KD. Partiet följde upp detta genom Januariavtalet, som förutom försämringen av anställningstryggheten även inneburit att S tagit över borgerlighetens politik med ofinansierade skattesänkningar som kommer att drabba sjukvård och äldreomsorg i ett läge när det krävs långsiktiga upprustningar av dessa verksamheter.

Arbetarpartiet vill betona att eran för reträtter måste vara slut. Fackföreningarna går in i en avtalsrörelse utan fredsplikt. De kan använda konflikträtten till att försvara anställningstryggheten och kollektivavtalens ställning samtidigt som de tar strid för anständiga löner. Socialdemokraterna måste, parallellt med detta, förbereda sina medlemmar och sidoorganisationer för ett nyval/extraval.

Det enda sättet att försvara arbetsrätt, sjukvård och omsorger är ett nyval där S backas upp av facken som använder sin konflikträtt i den nu pågående avtalsrörelsen. För S måste myglet i riksdagskorridorerna ersättas med en offensiv på arbetsplatser och i bostadsområden. För LO gäller det att förklara att det kan komma att krävas stridsåtgärder i den kommande avtalsrörelsen om arbetsrätten ska stärkas istället för försvagas.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Ingress

Regeringen har hävt besöksförbudet på särskilda boenden inom äldreomsorgen. Detta skedde den 1 oktober. Den 2 oktober rapporterade Folkhälsomyndigheten 712 nya bekräftade fall av coronasmitta i Sverige!

Detta var den största ökningen på en enskild dag sedan den sista juni.

Jämför detta med att då besöksförbudet infördes på särskilda boenden inom äldreomsorgen hade antalet smittfall – på en enda dag i landet Sverige – inte överstigit 475!

Besöksförbudet infördes den 1 april – och fick alltså verka under sex månader.

Tänk efter

* När besöksförbudet nu avskaffats sker detta i ett läge då smittspridningen ökar i stora delar av landet. Och i stora delar av världen,
* Sveriges statsepidemiolog Anders Tegnell säger att det internationella nödläget när det gäller coronapandemin kommer att vara över tidigast om ett år. Men att nödläget är över innebär inte att själva pandemin är över,
* I Region Dalarna har ”smittskyddet” tagit beslut om att behålla besöksförbudet tills vidare. Detta just på grund av den senaste tidens ökning av antalet bekräftade smittfall i Dalarna. ”Vi har Sveriges största smittspridning just nu och vi vill inte få in den på äldreboenden” säger smittskyddsläkaren i Region Dalarna, Anders Lindblom, till SvD.
* En annan kritiker av att besöksförbudet hävs precis i ett skede då det sker en ökning av antalet bekräftade smittfall är den tillförordnade smittskyddsläkaren i Region Stockholm. Även Sveriges kommuner och regioner (SKR) är kritiska till att besöksförbudet hävs just nu och anser att det behövs tydligare riktlinjer för personalen på de särskilda boendena inom äldreomsorgen.
* Någon flockimmunitet har inte uppnåtts – inget vaccin har framställts som myndigheterna har kunnat börja  massdistribuera.

Därför anser jag att avskaffandet av besöksförbudet är oöverlagt och ansvarslöst. Jag anser att besöksförbudet måste återinföras – i en eller annan form. Men genom att först ha avskaffat besöksförbudet har regeringen gjort det svårare att föra en ansvarsfull politik.

– – – – –

Det var ett tag sedan jag publicerade statistik från EU:s smittskyddsmyndighet ECDC rörande pandemin.
Tre kommentarer:

a) sedan jag senast publicerade statistik har antalet smittade och avlidna i Sydamerika och USA exploderat,
b) Sverige ligger fortfarande väldigt högt upp i jämförelse med andra länder i Europa. Det är bara i Belgien, Spanien, United Kingdom och Italien som kommer högre upp på denna skammens lista.
(Andorra, San Marino, m fl, räknar jag inte in i statistiken).
c) Sverige ligger fortfarande skrämmande högt i förhållande till länder som Danmark, Finland och Norge.
d) Antalet avlidna i dessa tre länder tillsammans blir lite mer än en femtedel av antalet avlidna i Sverige. I tabellen nedanför, där vi jämför antalet avlidna i förhållande till befolkningens storlek, kan alla se den skrämmande skillnaden.
e) Finland har exempelvis enbart en tiondel av antalet avlidna i jämförelse med Sverige  – sett till storleken på respektive lands  befolkning.

Se nedan den tragiska listan:

1. Peru: 1018 avlidna per 1 miljon invånare
   2. Belgien: 884 avlidna per 1 miljon invånare
   3. Bolivia: 715 avlidna per 1 miljon invånare
   4. Brasilien: 706 avlidna per 1 miljon invånare
   5. Ecuador: 699 avlidna per 1 miljon invånare
   6. Spanien: 696 avlidna per 1 miljon invånare
   7. Chile: 695 avlidna per 1 miljon invånare
   8. Mexiko: 651 avlidna per 1 miljon invånare
   9. USA: 647 avlidna per 1 miljon invånare
   10. United Kingdom: 639 avlidna per 1 miljon invånare
   11. Italien: 598 avlidna per 1 miljon invånare
   12. Panama: 580 avlidna per 1 miljon invånare
   13. Sverige: 576 avlidna per 1 miljon invånare

* Tyskland: 116 avlidna per 1 miljon invånare
* Danmark: 115 avlidna per 1 miljon invånare
* Österrike: 96 avlidna per 1 miljon invånare
* Finland: 63 avlidna per 1 miljon invånare
* Norge: 52 avlidna per 1 miljon invånare

Källa: EU:s smittskyddsmyndighet (ECDC) 9 oktober

Statistiken globalt 9 oktober
* 36 583 084 människor har bekräftats smittade
* 1 062 978 har bekräftats avlidna
* 25 486 188 har tillfrisknat

Källa: Siffrorna för antalet bekräftade smittfall och avlidna kommer från EU:s smittskyddsmyndighet (ECDC) 9 oktober. Siffran för antalet tillfrisknade kommer från Johns Hopkins University 9 oktober.

Sverige totalt
bekräftade smittfall: 98 451
bekräftade avlidna:   5 894

Källa: Folkhälsomyndigheten 9 oktober

Västerbotten totalt
bekräftade smittfall: 1 108
bekräftade avlidna:       31

Källa: Folkhälsomyndigheten 9 oktober