Vi här nere – och dom där uppe

Oavsett hur du
röstar till riksdagen – rösta
på Arbetarpartiet i valet till Umeå
kommun och Regionen. Ska du sedan
bidra till verklig förändring krävs
att du även engagerar dig de
1460 dagarna fram till
nästa val 2026.
__     __     __

 

Ingress
Moderaterna vill alltid sänka och Vänsterpartiet vill alltid höja skatten. Men debatten om höjda, eller sänkta, skatter missar huvudfrågan när det gäller offentlig verksamhet – nämligen kvalitetsfrågan. Istället för frågan om vi ska höja eller sänka skatten måste vi börja med att ställa följande tre (3) frågor:
a) Vad får skattebetalarna för pengarna de idag betala i skatt?
b) Vad får barn, skolelever, äldre och alla andra för skattepengarna?
c) Vad får de kommunanställda för skattepengarna?
Vi ska titta på de av Umeå kommuns verksamheter som drivs i förvaltningsform. Vi lämnar därför kommunala bolag som Bostaden, Umeå Energi och Umeva/Vakin utanför analysen denna gång.

 

1. Umeå kommun under ett år: Hur mycket skattepengar?
Det handlar om över 10 miljarder under ett enda år! Driftbudgeten för de politiska nämnder som ansvarar för kommunens olika förvaltningar beräknas landa på 8 600 miljoner nästa år (2023). Kommunens investeringsbudget ligger på 1500 miljoner för nästa år. Tillsammans blir detta cirka 10,1 miljard! Det är väldigt mycket skattemedel. Jag repeterar därför frågorna: Vad får skattebetalarna för dessa pengar; Vad får barn, skolelever, äldre och alla andra ut; Vad får de kommunanställa?

 

2. Vilka verksamheter handlar det om
De största nämnderna och verksamheterna är Individ- och familjenämnden, Äldrenämnden, För- och grundskolenämnden, Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden samt Tekniska nämnden.
Verksamheten hos dessa fem nämnder står tillsammans för hela 75 procent av kommunens hela driftbudget på 8 600 miljoner. Det handlar bland annat om socialtjänst, äldreomsorg, andra omsorger, förskolor och skolor samt fysisk och digital infrastruktur som fastigheter (ej bostäder), gator, parker och IT.

 

3. En miljard är inte alltid en miljard
Det är Individ- och familjenämnden (IFN) som ansvarar för kommunens socialtjänst. Dess driftbudget ligger på nära 1 600 miljoner (1,6 miljard). Det är här som frågan om vad Umeås skattebetalare får för pengarna ställs på sin spets. I en väl fungerande arbetsorganisation – präglad av demokratiskt ledarskap, personalinflytande, trivsel, låg sjukfrånvaro, låg personalomsättning och egna initiativ – kan en socialtjänst som förfogar över 1,6 miljarder/år producera omsorg motsvarande ett värde på hela 2 miljarder. Detta skulle innebära en väldig vinst – både för de hjälpsökande med anhöriga, för personalen och även ekonomiskt för skattebetalarna.
Men i en icke fungerande arbetsorganisation – präglad av auktoritärt ledarskap, repressalier, hög sjukfrånvaro, hög personalomsättning, tystnadskultur och rädsla för egna initiativ – är risken uppenbar att en socialtjänst som förfogar över 1,6 miljarder endast förmår producera omsorg för 1 miljard. Detta innebär en väldig förlust. Dels ekonomiskt för skattebetalarna. Dels, och vad som är ännu värre, i form av lidande för hjälpsökande med anhöriga. Men också för personalen. En satsad miljard är inte alltid en miljard. De satsade pengarna kan både ge mycket mer, och mycket mindre, tillbaka.

Det som gäller för socialtjänsten gäller även för andra verksamheter. Bara under de senaste veckorna har vi kunnat läsa i lokal media om mycket allvarliga problem inom äldreomsorgens särskilda boenden och på vissa skolor.

Hur mycket kan Umeå kommun tänkas förlora, enbart i pengar på en mindre bra, eller icke-fungerande, arbetsorganisation?

 

4. Revirtänkandet är tillbaka
Det kan handla om uppåt en halv miljard! Det är medvetet valda siffror då jag skriver att en satsning på 1,6 miljarder både kan resultera i ett utfall på två miljarder eller en miljard – allt beroende på hur arbetsorganisationen fungerar. Att det verkligen handlar om väldiga skillnader åskådliggörs av en av Umeå kommuns mest oförklarliga, kostsamma och dåliga helomvändningar någonsin.

Under nästan tio år hade politikerna önskat – och de anställda på bland annat stadshuset strävat efter att skapa – en gemensam förvaltning för kommunens över tio politiska nämnder. Tanken var bland annat att få bort revirtänkandet. Alla olika förvaltningar – det fanns över tio stycken – skulle dela på exempelvis ekonomi- och personalfunktionerna. Tanken var att bryta ned de olika revir som varje politisk nämnd och förvaltning tillsammans hade byggt upp under årtionden.

Då den kommungemensamma förvaltningen, efter många års slit, väl hade börjat ”sätta sig” inom Umeå kommun visade det sig att den kunde spara in 300–500 miljoner – om året! Och det fanns dessutom ytterligare utvecklingspotential!

Av något helt obegripligt skäl beslöt, i detta gynnsamma läge, de fyra borgerliga partierna tillsammans med Vänsterpartiet att lägga ned den gemensamma förvaltningen. Efter nära tio års slit. Därmed kastade dessa bort mellan 300-500 miljoner per år. Socialdemokraterna och MP ville behålla den kommungemensamma förvaltningen. Men de höll endast emot i en vecka. Till  skillnad från oss i AP tog S och MP ingen som helst strid för att försvara den kommungemensamma förvaltningen. Idag har därför  de drygt tio olika politiska nämnderna återuppbyggt sina egna förvaltningar – med ekonomi- och personalfunktioner. Umeå kommun är alltså tillbaka på ruta ett. Därmed är också revirtänkandet är tillbaka.

 

5. Vänsterpartiets slängde pengarna i sjön – för att straffa S
Vänsterpartiet hjälpte alltså de borgerliga att förstöra den kommungemensamma förvaltningen. Detta raserade nästa tio års arbete. De var sura på (S) och straffade därför … umeborna. Kom ihåg att Vänsterpartiet var med om att slänga mellan 300-500 miljoner i sjön, varje år, då detta parti nu ständigt förespråkar skattehöjningar. V har nämligen inget val bättre val än ständiga skattehöjningar sedan de, på ett obeskrivligt ansvarslöst sätt, hjälpte Moderaterna och de övriga borgerliga partierna att skrota den kommungemensamma förvaltningen. V bidrog därför även till att det tillbakaträngda revirtänkandet återkom! Med full kraft.

 

6. Socialtjänstens brister
Socialtjänsten har utsatts för hård kritik. En arbetsmiljöbeskrivning som kommunen själv beställt 2020 visade på ett auktoritärt ledarskap, repressalier och en tystnadskultur inom socialtjänsten. Dessa problem har sedan bekräftats av granskningar av media och i skrivelser från tidigare anställda. Inom verksamheten ”Barn och Unga” valde 27 socialsekreterare att inte arbeta med myndighetsutövning under 2021. De slutade, tog ledigt, o s v. Tyvärr har de ansvariga politikerna i Individ- och familjenämnden inte visat sig vara situationen vuxen. Men, som vi kunnat läsa om under de senaste veckorna, finns allvarliga problemen när det gäller arbetsorganisationen även inom äldreomsorgen och skolan. Problem finns, mer eller mindre, inom hela Umeå kommuns organisation.

Arbetarpartiet (AP) vill i dagsläget varken ha skattehöjningar eller skattesänkningar. Vi vill diskutera hur vi ska få ut mer för de drygt tio miljarder som vi satsar på Umeå kommuns verksamheter, i form av skattemedel (85 % kommunala, 15 % statliga) varje år.

 

Avrundning
AP vill komma tillrätta med de problemen som skapas av en odemokratisk arbetsorganisation med ett auktoritärt ledarskap som tystar personalen och hämmar deras kreativitet genom repressalier. Detta skapar lidande hos brukarna, deras anhöriga och hos väldigt många kommunanställda. Det gör även att Umeå kommun förlorar hundratals miljoner i form av ineffektivt använda skattemedel.

De högsta chefernas och politikernas auktoritära revirtänkande måste brytas.

Och vi måste börja detta reformarbete med att låta en extern revisionsbyrå genomföra en oberoende granskning av problemen inom socialtjänsten.

 

Oavsett hur du
röstar till riksdagen – rösta
på Arbetarpartiet i valet till Umeå
kommun och Regionen. Ska du sedan
bidra till verklig förändring krävs
att du även engagerar dig de
1460 dagarna fram till
nästa val 2026.

Arbetarpartiet anser
att det krävs en förändring av
socialtjänstens högsta ledning i Umeå
både på chefs- och politisk nivå.
Detta är ett skäl att rösta på AP
i kommunvalet den 11 sept.
Det finns fler skäl.
_     _     _     _     _

 

1. Bottennapp för socialtjänstens ledning
Tyvärr är det nu bekräftat – från två håll. Umeå kommuns socialtjänst var inte anslutet till den livsviktiga tjänsten ”Placeringsstöd HVB och stödboenden” då frågan diskuterades under mötet med Umeå kommunfullmäktige i måndags (29/8).

 

2. Två av varandra oberoende källor
Idag ons 31 aug har Arbetarpartiets Davis Kaza fått detta bekräftat – även från ansvarigt håll i Umeå kommun! Se skärmdump i slutet av detta blogginlägg.

Alla som följer denna blogg vet att enheten Placeringsstöd på IVO redan för två dagar sedan uppgav att Umeå kommuns socialtjänst inte var anslutna till tjänsten ”Placeringsstöd HVB och stödboenden”. Se skärmdump längst ned i mitt blogginlägg den 29 aug.

Dessa båda, av varandra oberoende, källor måste tillsammans anses vara helt tillförlitliga. Detta betyder alltså att socialtjänsten i Umeå kommun inte var anslutna till den livsviktiga tjänsten ”Placeringsstöd HVB och stödboenden” då frågan diskuterades under mötet med Umeå kommunfullmäktige i måndags.

 

3. Andreas Lundgren besvarade AP:s interpellation med en lögn
I måndags ljög Lundgren med berått mod alla rakt i ansiktet. Lundgren kan inte gömma sig bakom att han blivit felinformerad. Som ordförande i den politiska nämnd som ansvarar för socialtjänsten i Umeå har han, naturligtvis, samma möjlighet som Arbetarpartiet att ta reda på hur det verkligen förhåller sig.

Den tragiska sanningen är alltså att socialtjänsten i Umeå kommun – då de har placerat barn och ungdomar i bland annat HVB-hem –  inte har haft all tillgänglig information om ifall dessa HVB-hem var destruktiva eller direkt livsfarliga!

Det är detta som svaret från IVO, och nu även svaret från Umeå kommun, visar.

Det var också detta som Andreas Lundgren försökte dölja – både i sitt skriftliga svar på Arbetarpartiets interpellation och under den muntliga debatten kring våra frågor (om ifall socialtjänsten i Umeå var ansluten till placeringsstödet, eller inte) i Umeå kommunfullmäktige.

Lundgrens aggressivitet under debatten i fullmäktige understryker den desperation som sannolikt bidragit till hans lögn.

 

4. Det värsta är dock följande:
Placeringarna av barn och ungdomar har skett utan all tillgänglig information! Jag upprepar vad jag skrivit tidigare: Placeringar på vissa HVB-hem kan vara destruktiva – eller direkt livsfarliga!

Det fanns minst två faktorer som borde ha varnat (om inte Andreas Lundgren så i alla fall hans partikamrater) socialdemokraterna om att något inte stod rätt till. Dessa faktorer är:
a) Den kritik som revisorerna riktat mot nämnden / socialtjänsten för bristande uppföljning av placeringar på HVB-hem både 2017 och 2021. Det uppseendeväckande här är att kritiken mot socialtjänsten 2017 kvarstod hela fyra (4) år senare!
b) Det faktum att KD:s representant i Individ- och familjenämnden inte hade kännedom om något placeringsstöd.

 

5. Andreas Lundgren borde avgå
a) Under hans ledning har inte Individ- och familjenämnden åtgärdat revisionens kritik för bristande uppföljning av placeringar av barn och ungdomar på HVB-hem – trots att det gått fyra år,
b) Han har visat att han inte kan hantera chefer som agerar oförsvarligt ansvarslöst,
c) Lundgren har inte sett till att all information i form av ”IVO:s placeringsstöd HVB och stödboenden” funnits tillgänglig trots att denna kan utgöra skillnad mellan liv och död,
d) Slutligen ljuger Lundgren om detta: Han ljuger inför den politiska nämnd han är ordförande för, inför fullmäktiges ledamöter, inför media, inför föräldrarna till de placerade barnen och ungdomarna samt inför sina partikamrater inom (S).

Men det värsta, det vill jag understryka, är alltså att all tillgänglig informationen inte funnits då placeringarna har skett. Återigen: Det handlar om livsviktig information. SVT:s kartläggning visade att det på många av HVB-hemmen förekom:
a) att alkohol och droger flödade – mer eller mindre fritt,
b) att flickor prostituerade sig – alltför ofta utan att personal ingrep eller informerade socialtjänsten i hemkommunen,
c) att personalen agerade brutalt – exempelvis genom att brotta ned barn på golvet eller sätta ett knä i ryggen på dem,
d) att kollektiva bestraffningar förekom – bland annat i form av hot och isolering av barn.

Kommentar: Det är placeringsstödet som ska varna socialtjänsten – exempelvis i Umeå – om missförhållanden på olika HVB-hem. Detta så att barn och ungdomar (vissa tvångsomhändertagna) inte placeras på destruktiva och direkt farliga HVB-hem. Och som alla förstår är detta en fråga om liv eller död.

Avgå Lundgren!

 

PS.  Skulle Andreas Lundgren – eller någon som agerar springpojke eller springflicka åt honom – försöka utsätta någon identifierbar kommunanställd för repressalier, då kommer detta att uppmärksammas. DS

 

 

 

 

Arbetarpartiet anser
att det krävs en förändring av
socialtjänstens högsta ledning i Umeå
både på chefs- och politisk nivå.
Detta är ett skäl att rösta på AP
i kommunvalet den 11 sept.
Det finns fler skäl.

Arbetarpartiet anser
att det krävs en förändring av
socialtjänstens högsta ledning i Umeå
både på chefs- och politisk nivå.
Detta är ett skäl att rösta på AP
i kommunvalet den 11 sept.
Det finns fler skäl.
_     _     _     _     _

 

1. Ljög Andreas Lundgren (S) rakt ut på dagens möte med Umeå kommunfullmäktige?
Frågan om Lundgren ljög för ledamöterna i kommunfullmäktige, media och alla andra måste ställas efter det skriftliga besked som Arbetarpartiets Davis Kaza fått, denna morgon (29/8), från Inspektionen för vård och omsorg (IVO) klockan 11.18.

Klockslaget har betydelse i sammanhanget.

Davis Kaza är gruppledare för Arbetarpartiet i Umeå kommunfullmäktige. Under måndagens (29/8) interpellationsdebatt frågade han, bland annat, Andreas Lundgren om ifall socialtjänsten i Umeå har tillgång till det så viktiga placeringsstödet. Lundgrens svarade JA på denna fråga. Socialtjänsten i Umeå har tillgång till placeringsstödet.

Vi hoppas alla att så är fallet.

 

2. Men Arbetarpartiets gruppledare, som hade skrivit till IVO och frågat om just detta, fick efter debatten mellan honom och Andreas Lundgren ett skriftligt svar – i form av ett mail – från IVO. Mailet kom klockan 11.18. Jag ska redogöra för IVO:s svar genom att nedan citera exakt vad som stod i mailet:

”Vi kan bekräfta att Umeå kommun inte har frilistat sig / anslutit sig till placeringsstödet.

Med vänliga hälsningar

Placeringsstödet”

Se skärmdump efter texten i blogginlägget.

Kommentar: Enligt svaret från IVO har alltså Umeå kommun inte tillgång till placeringsstödet!  Stämmer uppgiften från IVO är det verkligen uppseendeväckande. Och det på två sätt:
a) det utsätter barn och ungdomar – som socialtjänsten i Umeå placerar på HVB-hem – för oacceptabla risker,
b) lögnen i sig själv – uttalad av Andreas Lundgren!

 

3. Varför är placeringsstödet så viktigt?
Därför att kommunerna i Sverige placerar tvångsomhändertagna ungdomar och barn på bland annat HVB-hem (hem för vård eller boende). Umeå är en av de kommuner som placerar många ungdomar och barn på HVB-hem. Tyvärr förekommer alltför ofta väldiga missförhållanden på dessa. De senaste åren har en rad granskningar visat på just detta. Under 2019 fick en femtedel av de ca 1000 HVB-hem som då fanns kritik från den statliga myndigheten IVO (Inspektionen för vård och omsorg).

En granskning som SVT gjorde i slutet av 2020 visade att det på många av HVB-hemmen förekom:
a) att alkohol och droger flödade – mer eller mindre fritt,
b) att flickor prostituerade sig – alltför ofta utan att personal ingrep eller informerade socialtjänsten i hemkommunen,
c) att personalen agerade brutalt – exempelvis genom att brotta ned barn på golvet eller sätta ett knä i ryggen på dem,
d) att kollektiva bestraffningar förekom – bland annat i form av hot och isolering av barn.

Kommentar: Det är placeringsstödet som ska varna socialtjänsten – exempelvis i Umeå – om missförhållanden på olika HVB-hem. Detta så att tvångsomhändertagna inte placeras på destruktiva och direkt farliga HVB-hem. Som alla förstår är detta en fråga om liv eller död.

 

4. Om Placeringsstödet på IVO har rätt så ljuger Andreas Lundgren. Men, det finns utrymme för missförstånd. Och, återigen, vi hoppas alla att socialtjänsten i Umeå verkligen har tillgång till, och arbetar utifrån, placeringsstödet. Men svaret från IVO till Davis Kaza kastar onekligen en mörk skugga över Andreas Lundgrens påstående om att socialtjänsten i Umeå kommun verkligen har tillgång till placeringsstödet. Svaret från IVO till Davis Kaza innebär att Andreas Lundgren har en del att förklara.

Frågan måste alltså ställas:
Ljög Andreas Lundgren övriga ledamöter, media och alla andra rakt i ansiktet under morgonens debatt i Umeå kommunfullmäktige?
Eller finns det någon annan förklaring till att IVO ger ett annat besked än Andreas Lundgren?

Det duger inte med tystnad från Andreas Lundgrens sida.

 

5. De tidiga nyheterna idag, måndag 29 augusti, berättade om vad som hänt på ett ungdomshem som drivs av Statens Institutionsstyrelse (SiS hem). En anställd uppges ha haft en relation med en tonåring som tvångsvårdades på SiS -boendet i fråga. Uppgiften är tyvärr inte den första i sitt slag.

I en rapport, som publicerades i juni 2020, berättas bland annat om både sexuella och andra övergrepp på ungdomar som begås av personal på olika SiS hem. Rapporten innehåller exempel på hur det som ska vara vård dels kan innebära att intagna ungdomar erbjuds droger och cigaretter i utbyte mot sex, dels att intagna ungdomarna utsätts för övergrepp som även innefattar våldtäkter.

Rapporten visade att både tjejer och killar utsattes för övergrepp.

___          ___          ___

 

Skärmdump

Arbetarpartiet anser
att det krävs en förändring av
socialtjänstens högsta ledning i Umeå
både på chefs- och politisk nivå.
Detta är ett skäl att rösta på AP
i kommunvalet den 11 sept.
Det finns fler skäl.

 

 

 

Jag måste skriva ett
sjätte inlägg om bristerna inom
ledningen för socialtjänsten i Umeå.
Men inte idag. Idag skriver jag om alla våra
medlemmar, och andra, som hjälpt oss
i konkurrensen i valet mot
de stora drakarna i
riksdagen.
___          ___          ___

 

Ingress
Vårt viktigaste budskap från och med idag lördag 27 augusti – och fram till och med valdagen söndag 11 sept – lyder på detta sätt: ”Rösta på Arbetarpartiet (AP) i valen till Umeå kommunfullmäktige och Regionen – oavsett vad du röstar på till riksdagen”.
Förutom att stödja AP genom din röst – kan du även hjälpa partiet genom att föra fram budskapet ovan till familj, vänner och arbetskamrater.

 

Del ett
Denna helg delar vi ut vårt valmaterial till 23 000 hushåll. Post Nord ”delar ut” till 3 000 av dessa – vilket kostar 10 000 kronor. Vi måste använda Post Nord på vissa områden. Det handlar om att vi inte, längre, kommer in i vissa trappuppgångar på grund av att AB Bostaden och övriga fastighetsägare har satt lås (kod eller blipp) på ett antal dörrar till våra bästa områden väljarmässigt sett. Som tur var gav två tidigare medlemmar Arbetarpartiet en gåva på 10 000 kronor förra veckan. Dessa pengar kom väl till pass just nu.

I övrigt: Vi är 72 personer som tillsammans delar ut 15 000 ex. av vårt valmaterial denna helg. Det blir totalt 18 000 ex. På måndag har vi 5 000 ex. kvar att dela ut. Det klarar vi – fast du som vill hjälpa till är välkommen att göra detta. Ring bara vår partilokal.

Vanligtvis brukar vi vara hela 90 utdelare, medlemmar och sympatisörer, som tillsammans hjälps åt att dela ut Umebladet till mellan 23 – 25 000. Men på grund av allt annat valarbete hann vi inte ringa och fråga lika många som vanligt (för att få ihop cirka 90 utdelare brukar vi ringa och fråga hela 150 personer).

 

Del två
Du kan även hjälpa Arbetarpartiet med ytterligare två saker:
a) Dela ut valsedlar på valdagen söndag 11 september – ring partilokalen 19 47 35 / 19 47 34,
b) Förtidsrösta. Alla som ska hjälpa till på valdagen måste förtidsrösta – men jag uppmanar också alla andra av våra väljare att förtidsrösta. I omicrontider kan alla bli sjuka (även på valdagen) – och vi behöver varje röst för att kunna göra skillnad. Varje röst.

 

Del tre
Några kommentarer valrörelsen hittills:
– Aldrig har riksdagspartierna lovat så mycket – i så många utspel. Men C och V riskerar att blockera varandra. Detsamma gäller för SD och L. Utspelen från Socialdemokraterna och Moderaterna handlar därför inte längre om löften, utan om ”målsättningar”. Och som förhandlingarna efter de två föregående valen (2014 och 2018) visar, har målsättningar väldigt lätt att försvinna. För alla partier.

– Arbetarpartiet (AP) anser att den politik som båda riksdagsblocken står för måste bekämpas. Det block som leds av Ulf (M) Kristersson bekämpas med valsedeln. Låt mig förtydliga: Rösta emot det block som leds av M+SD.
Det block som leds av Magdalena (S) Andersson bekämpas på arbetsplatser och i fackföreningar genom förberedelser för demonstrationer och strejk, mot den högerpolitik som S och C kommer att fortsätta att bedriva efter valet. Om detta block vinner.

– AP uppmanar dig alltså att rösta. Röstskolk eller blankröstning innebär att inte våga se verkligheten i ansiktet. Den som vågar se verkligheten i ansiktet förstår att det inte längre finns något riksdagsparti som, likt en snäll ombudsman på 1960-talet, kommer att ordna livet åt dig och åt alla andra. Den tiden är borta med vinden.

 

Avrundning
Det går 1461 dagar mellan valen. Idag räcker det inte med att vara aktiv endast under en av alla dessa dagar – valdagen. Idag måste du även engagera dig under (många) av de 1460 dagarna mellan valen.
Slutsats ett: Bekämpa den knegar-fientliga politik som det M+SD-ledda blocket står för genom att rösta emot detta alternativ i riksdagsvalet. Du väljer naturligtvis ett annat partis valsedel som instrument – röstskolka inte och blankrösta inte.
Slutsats två: Börja förbereda en strejk mot det S+C-ledda blockets knegarfientliga politik – redan dagen efter valet.
Det handlar om att bekämpa den politik som båda blocken står för – fast med olika medel (valsedeln samt genom andra protester).

Till sist: ”Rösta på Arbetarpartiet i valen till Umeå kommunfullmäktige och Regionen – oavsett vad du röstar på till riksdagen”.

 

// Tack för Din hjälp,
Jan  Lennart  Hägglund,
ordförande Arbetarpartiet (AP)

 

Jag måste skriva ett
sjätte inlägg om bristerna inom
ledningen för socialtjänsten i Umeå.
Men inte idag. Idag skriver jag om alla våra
medlemmar, och andra, som hjälpt oss
i konkurrensen i valet mot
de stora drakarna i
riksdagen.

Här följer ett femte
inlägg om de brister som
framkommit inom socialtjänstens
högsta ledning i Umeå, på både högsta
politiska- och chefsnivå.
Ett sjätte följer!
___________________

 

Ingress
Varför har inte kommunen / socialtjänsten kopplat upp sig mot varningsregistret? De senaste åren har en rad granskningar visat på allvarliga brister på s.k. HVB-hem (hem för vård eller boende) runt om i Sverige. Under 2019 fick en femtedel av de ca 1000 HVB-hem som då fanns i Sverige kritik från den statliga myndigheten IVO (Inspektionen för vård och omsorg).

 

Del ett
I en granskning som SVT gjorde i slutet av 2020 framkom att på många HVB-hem:
a) flödade alkohol och droger mer eller mindre fritt,
b) prostituerade sig flickor – alltför ofta utan att personal ingrep eller informerade socialtjänsten i hemkommunen,
c) agerade personalen brutalt exempelvis genom att brotta ned barn på golvet eller sätta ett knä i ryggen på dem,
d) förekom det kollektiva bestraffningar – exempelvis i form av hot och isolering av barn.

 

Del två
Dessa ytterst allvarliga avslöjanden föranledde regeringen att ge IVO i uppdrag att upprätta ett nationellt register över HVB-hem, stödboenden för barn och unga samt särskilda ungdomshem. Syftet med detta nationella register var att (citat):”stärka kommunernas kännedom om en viss verksamhet innan placering, för att exempelvis undvika att barn och unga placeras där det tidigare framkommit missförhållanden”.

 

Del tre
Sedan den 2 maj i år har IVO infört en e-tjänst. Denna ska utgöra ett stöd för kommunerna / socialtjänsten i deras arbete med placeringar av barn och unga. E-tjänsten kallas ”IVO:s placeringsstöd HVB och stödboenden”. Och återigen: Syftet med detta nationella register är att ”stärka kommunernas kännedom om en viss verksamhet innan placering, för att exempelvis undvika att barn och unga placeras där det tidigare framkommit missförhållanden”.

 

Del fyra
I somras hade ett 40-tal kommuner anslutit sig till denna utomordentliga e-tjänst samtidigt som ytterligare 18 kommuner hade visat intresse. Detta enligt IVO. Bland de kommuner som har anslutit sig finns Sundsvall och Örnsköldsvik – men inte Umeå!

Detta trots att Umeå lägger ut stora summor på placeringar i HVB-hem och i stödboenden för barn och unga – även i förhållande till andra jämförbara kommuner (VK 24/6-20). Men, detta varningssystem handlar naturligtvis om så mycket mer än kronor och ören. Det kan handla om liv eller död.

 

Del fem
Så sent som den 19 augusti hade fortfarande inte Umeå kommun / socialtjänsten anslutit sig till den e-tjänst som kan varna för, mycket, olämpliga placering av barn och unga. Återigen: Det handlar om bland annat HVB-hem där placerade barn och ungdomar har prostituerat sig; där det förekommer alkohol och droger; där personal agerar brutalt och där det förekommit kollektiva bestraffningar i form av hot och isolering av barn.

 

Avslutning
Mot denna bakgrund måste följande frågor ställas – om och om igen:

1. Varför har inte Umeå kommun / socialtjänsten anslutit sig till IVO:s placeringsstöd HVB och stödboenden?

2. Finns det planer på att ansluta Umeå kommun / socialtjänsten till detta varningsregister,

3. Om så är fallet: NÄR kommer Umeå kommun / socialtjänsten ansluta sig till IVO:s placeringsstöd HVB och stödboenden?

_____               _____               _____

 

Detta var det femte inlägget
om Umeås socialtjänst.
Jag måste skriva
ett sjätte.

Jag återkommer med det avslutande
blogginlägget om socialtjänsten –
nu när vi har slagit tillbaka
Paludans ”invasion”.

 

Ingress
Högerextremisten Rasmus Paludan misslyckades i Umeå. Han uppfattade, sannolikt genom sina kontakter lokalt, att det inte var läge att bränna Koranen – eller att hälla urin och grisblod på densamma. Det var nämligen för att göra precis detta som högerextremisten från Danmark hade sökt tillstånd. Och dessutom intill en av Umeås två moskéer!

Rasmus Paludan led ett nederlag i Umeå. Men hans nederlag kom inte av sig själv. Det är många som har bidragit till hans nederlag genom ett gediget förarbete.

 

Del ett
Polisen. Jag fick höra att Rasmus Paludan skulle komma till Umeå i mitten av veckan. Från olika håll. Jag insåg att han skulle beviljas ett polistillstånd. Sådan är lagen. Men det som polisen, naturligtvis, inte behöver göra är att bevilja Paludan ett tillstånd intill någon av de två moskéerna eller på Renmarks- eller Rådhustorget. Paludan kan anvisas en mindre central plats. Ett av flera skäl till att det aldrig, hittills, spårat ur i Göteborg (till skillnad från på en rad andra orter) beror på att polisen i Göteborg inte har hänvisat Paludan till de platser där högerextremisten helst velat vara.

Då jag kontaktade polisen i Umeå fick jag klart för mig att de tänkte i just dessa banor. Jag ska återkomma till detta.

 

Del två
Civilpersoner. En annan som kontaktat mig om Paludans s.k. ”valturné” till Umeå, via e-mail, var en kvinna som var orolig för vad som kunde hända i stan. Hon ville veta vad som kunde göras i syfte att förebygga det som hänt på andra orter. Detta motiverade mig att presentera en plan för henne som jag först stämde av med en integrationspolis som jag känner. Kvinnans e-mail fick mig alltså att vara på tårna. Jag är därför skyldig henne ett stort tack. Jag hade även kontakt med en muslimsk man från Palestina för att bolla idéer inför Paludans besök. Denna kontakt var också mycket värdefull.

Under måndagen talade jag också med en ungdomsledare från Ersboda. Denne förstod planen och höll med. Själv skulle han dra sitt strå till stacken. På bilderna från Paludans möte såg jag att han höll ord. Här skedde den, troligtvis, viktigaste enskilda insatsen. Very, very good.

 

Del tre
Min egen plan gick ut på två saker: a) att kolla att polisen i Umeå arbetade på samma sätt som i Göteborg, b) att arrangera ett möte som gick ut på att dra folk BORT FRÅN PALUDAN.

Det man absolut inte ska göra är att dra samman folk i syfte att ”stoppa Paludan”. Den typen av manifestationer är nämligen exakt vad Paludan vill ha. När den första stenen kommer genom luften i riktning mot Paludan, och när de första poliserna skadas – då har Paludan segrat. Därför ska manifestationerna syfta till att dra folk till ett annat ställe (fast vid samma tidpunkt) som då Paludan planerat att bränna Koranen.

Vissa har tidigare agerat ”nyttiga idioter” åt Paludan. De har dragit folk till högerextremistens framträdanden och därmed bidragit till det våld och kaos som Paludan är ute efter att skapa.

 

Del fyra
Moskéerna. Under lördag eftermiddag kontaktade jag en rad personer. Två av dessa var representanter för Umeås två moskéer. Dessa berättade att de rekommenderat sina medlemmar att stanna hemma, eller komma till moskén, men inte gå till Paludans möte. Detta var riktigt bra. Vid den tidpunkten framstod det, i lokala media, som om det var oklart OM Paludan skulle få något tillstånd. Detta var bra. Men det var egentligen aldrig oklart. Däremot var det utmärkt att tid och plats kom ut sent. Jag ska återkomma till detta.

Återigen: Det var bra av moskéerna att uppmanade sina medlemmar att hålla sig borta från högerextremisten Paludan.

 

Del fem
Föreningar, företag och privatpersoner. Även ”Vän i Umeå” hade ett matnyttigt möte i Broparken – också det i syfte att dra folk bort från Paludans politiska tillställning. Detta var ju exakt vad jag hade planerat – vid Ålidhems centrum 17.30. Jag fick klart besked för manifestationen mycket sent. Det var inte många timmar mellan tillstånd och möte. Polisens dator fungerade inte så tillståndet dröjde. Apropå polisen: Det var bra gjort av polisen att fundera, extra länge, på precis VAR Paludan skulle få tala. Beskedet kom inte media tillhanda förrän vid tio-tiden på måndagens förmiddag. Ibland krävs det att man funderar in i det sista.

Tillbaka till Ålidhem. Trots den sena starten kom det cirka 40 personer – som fast publik – samt ett 30-tal som passerade förbi under mötets gång och som stannade till för att lyssna en stund.

Det var flera personer som, spontant, tog den erbjudna mikrofonen och talade om vikten av att slå vakt om både religionsfrihet, yttrandefrihet och ömsesidig respekt – mot rasism. Både muslimer och icke-muslimer. Både ”Raggare mot rasism” och andra mot rasism. En ljudanläggning behöver el. För detta stod en av de lokala restaurangerna. Ett stort tack.

Det kändes verkligt bra att kunna bidra till att högerextremisten Paludan misslyckades här i Umeå. Jag vill tacka er som kom till Ålidhems centrum – och särskilt ni som stannade kvar och fortsatte samtalet efteråt.

 

Avslutning
Det var inte självklart att Paludan skulle misslyckas i Umeå. Denna kommun är inte bättre än andra. Även här har bilar brunnit. För de som glömt vill jag påminna att bilar har brunnit i Holmsund, på Klintvägen, Mariehem, Ersboda och Ålidhem. I skrivande stund är det oklart vad som hände i natt på Tomtebo. Även i Umeå finns hetsporrar beredda att ta till våld. Vissa av oss minns 90-talet.

Rasmus Paludan misslyckades i Umeå. Men detta berodde på en rad AKTIVA insatser – både från privatpersoner, moskéer och föreningar.

 

Jag återkommer alltså med ett
avslutande blogginlägg
om socialtjänsten nu
när Paludans
”invasion”
är över.
För denna gång?

Käre läsare.

* Du kan göra en insats idag måndag den 22 augusti 17.30. Detta genom att sluta upp på manifestationen ”Umebor för religionsfrihet, yttrandefrihet och ömsesidig respekt – mot rasism”.
Platsen blir Ålidhems centrum – framsidan.

Det finns två syften med manifestationen ”Umebor för religionsfrihet, yttrandefrihet och ömsesidig respekt – mot rasism”:
1. Dra bort uppmärksamheten från Rasmus Paludans manifestation,
2. Försvara religionsfriheten och yttrandefriheten samt visa en ömsesidig respekt och inte rasism i en svår situation.

* Högerextremisten Rasmus Paludan utgör hotet. Han har lyckat i sitt uppsåt att skapa kaos och tumult samt så splittring och hat på flera orter. Paludans metod går ut på att bränna Koranen. För att göra sitt agerande ännu mer provokativt har han, i sin ansökan, även berättat att han kanske kommer att använda sig av både urin och grisblod. Allt för att förnedra de som tror på islam. Genom att spela ut yttrandefriheten mot religionsfriheten vill högerextremisten skapa hat och splittring, kaos och tumult.

Vi umebor måste hålla ihop i detta läge. Vi får inte låta Rasmus Paludan spela ut oss mot varandra.

* Därför har jag tagit initiativ till manifestationen ”Umebor för religionsfrihet, yttrandefrihet och ömsesidig respekt – mot rasism”. Tanken är att vi umebor ska visa upp ett beteende som utgör raka motsatsen till Rasmus Paludans eget beteende samt till det beteende som han vill provocera fram hos andra – något som han tyvärr har lyckats med vid en rad tillfällen.

* Dessa upprepade provokationer utgör själva kärnan i Rasmus Paludans valkampanj. Denne högerextremist kandiderar nämligen till den svenska riksdagen! Paludan vill, genom att spela på de mest primitiva strömningarna, vinna väljare. Detta är hans taktik.

 

Kommentar
Jag hoppas att du som läser detta förstår vikten av att sluta upp. Hjälp till i försvaret av ett civiliserat beteende. Kom själv och ta med med dig så många som du kan.
Ålidhems centrum
17.30.

Kom inte sent.

Arrangör: Jan Hägglund

Jag gör ett uppehåll i min serie bloggar
om socialtjänsten då Umeå hotas av
Rasmus Paludan vars mål är att
splittra samhället genom sitt
hat mot muslimer. Vi måste
alla hålla huvudet kallt.

 

Ingress
Rasmus Paludan hotar Umeå. Högerextremisten från Danmark har låtit polisen veta att han vill genomföra en manifestation i Umeå under måndagen – alltså den 22 augusti. Detta framgår av en nyhetsannons i VK (20/8). Högerextremisten har, i sin ansökan, uppgett att han tänkt använda sig av en megafon, tändare, böcker, och kanske även grisblod samt urin.

 

Del ett
Gång på gång har manifestationer genomförts av högerextremisten Rasmus Paludan. Hans manifestationer har alltid syftat till att förnedra och provocera de människor vars trosuppfattning är islam – och även skapa hat och splittring i samhället. Paludans metod har varit att bränna Koranen. Och vad denne Paludan skulle använda grisblod och urin till förstår alla.

Högerextremisten har alltför ofta varit framgångsrik i att skapa tumult och kravaller. I Umeå vill han, för att riktigt skapa hat och splittring, genomföra sin manifestation i anslutning till en moské!

 

Del två
Paludan använder sig av yttrandefriheten för att förnedra muslimer – och skapa en motsättning mellan religionsfriheten och yttrandefriheten. Paludan vill att vi som både stöder religionsfriheten och yttrandefriheten ska tvingas välja. Men Paludans agerande ger alla oss som både vill slå vakt om yttrande- och religionsfrihet ett alternativ: Vi kan enas mot högerextremisten Rasmus Paludans primitiva försök att förnedra och provocera – och slå vakt om både religionsfriheten och yttrandefriheten.

 

Del tre
Polisen är, troligen, tvingade att bevilja Paludan ett tillstånd. I detta läge skulle vi kunna genomföra en egen manifestation. Jag menar inte att vi ska genomföra en motdemonstration – i anslutning till Paludans. Detta är nämligen vad han vill för att skapa kaos och tumult, hat och splittring.

Vår manifestation skulle genomföras på en annan plats än Paludans manifestation. Vår demonstration skulle syfta till att ”slå vakt om både religionsfrihet och yttrandefrihet – och för att visa respekt för andra”. Vår demonstration skulle hållas på en helt annan plats än Paludans. Vi ska inte hjälpa Paludan att skapa kaos och tumult, hat och splittring. Något som talar för oss är att Paludan, även om han får tillståndet, aldrig kommer att få tillstånd till sin manifestation i närheten av någon moské.

 

Avslutning
Paludan använder yttrandefriheten på ett sätt som både hotar religionsfriheten – och yttrandefriheten! Vi måste försvara både yttrandefriheten och religionsfriheten. Rasmus Paludan är en hatet och våldets predikant. Vi kan inte låta honom lyckas i Umeå.

 

Jag återkommer med det avslutande
blogginlägget om socialtjänsten –
efter att vi har slagit tillbaka
Paludans ”invasion”.

 

Här följer det fjärde inlägget
om de brister som framkommit inom
socialtjänstens högsta ledning i Umeå – på
både politisk och på chefsnivå
___________________

 

Ingress
I början på året genomförde cheferna ett mördande angrepp på Andreas Lundgren. Detta, skriftligt dokumenterade, angrepp är det hårdaste som några chefstjänstemän någonsin utsatt en nämndsordförande i Umeå för (i modern tid och offentligt).

Detta angrepp förklarar sannolikt varför Lundgren vägrar att följa rekommendationerna från alla partiernas gruppledare i Umeå kommunfullmäktige (inklusive sin egen gruppledare Hans Lindberg). Trycket från socialtjänstens chefer är helt enkelt hårdare än trycket från alla andra. Och Lundgren klarar inte av detta tryck. Detta är min tolkning.

Socialtjänstens allra högsta chef i Umeå kommun skrev bland annat följande om Lundgren:

Citat ett: ”Ordförandes agerande och styrning av nämnden i enskilda ärenden under myndighetsutövning medför rättsosäker handläggning och otillbörlig påverkan. Vilket påverkar möjligheten att fullfölja socialtjänstens uppdrag…
Chefen för socialtjänsten i Umeå fortsatte sedan med bland annat följande:
Citat två: ”Flera av riskerna har varit kända av kommunledningen, förvaltningen och huvudskyddsombud sedan 2019 kopplat till ordförandes ledarskap och har eskalerat under 2021”.

Två andra höga chefer instämde. De vidgade, dessutom, kretsen av anklagade politiker. Men Lundgren var den ende som namngavs. Chefernas anklagelser är extremt allvarliga.

 

Bakgrund – repetition
Individ- och familjenämndens ordförande, Andreas Lundgren (S), motsatte sig en extern granskning av socialtjänsten utförd av en från Umeå kommunen fristående revisionsbyrå. Skälet till att just en extern revisionsbyrå skulle titta på vad som hade hänt var för att utesluta alla jävsförhållanden. Behovet av en extern granskning har formulerats mycket bra av en borgerlig gruppledare. Denne uttryckte sig offentligt på följande sätt: ”Hela historien har minst tre olika dimensioner som alla bör belysas i en granskning”. De frågor som, fortfarande, kräver svar är bland annat följande: Fick tonårsflickan tillräckligt med stöd – och undanhöll chefer uppgifter i detta ärende; råder generella missförhållanden på socialtjänsten; har de socialsekreterare som fråntogs sina arbetsuppgifter behandlats korrekt av Umeå kommun?

Tyvärr lyckades ordförande Lundgren, och den nya vice ordföranden, få med sig tillräckligt många i Individ- och familjenämnden för att stoppa en extern granskning. Detta är:
* tragiskt för de hjälpsökande och de som är anställda av socialtjänsten,
* häpnadsväckande. Andreas Lundgren (S) borde inte ha bearbetat de övriga ledamöterna i nämnden i syfte att stoppa den externa granskning som gruppledarna i alla fullmäktiges partier (även S) stod bakom och som verkligen hade behövts för att återskapa förtroendet för socialtjänsten. Han borde istället ha ställt sig bakom granskningen – eller avgått.
* en bekräftelse på hur destruktiv splittringen bland Umeås socialdemokrater är för Umeå kommun.

 

Del ett
Åter till chefernas extremt allvarliga anklagelser mot Lundgren. Varför är anklagelserna så allvarliga? Därför att anklagelserna siktar in sig på Andreas Lundgrens agerande i samband med myndighetsutövning. Myndighetsutövning är ett uttryck för samhällets maktbefogenheter i förhållande till medborgarna. Myndighetsutövning kan innebära att barn omhändertas för placering i foster- eller HVB-hem. Myndighetsutövning kan även innebära att exempelvis missbrukare omhändertas och tvångsvårdas.

Cheferna anklagar alltså Lundgren för att agera på ett sätt som a) innebär rättsosäkerhet, b) otillbörlig påverkan, c) påverkar hela socialtjänstens möjlighet att fullfölja sitt uppdrag (underförstått negativt). Om detta är sant är Lundgren inte bara oduglig – han är direkt farlig – om det cheferna skriver är sant. Jag återkommer till detta nedan.

Sedan vidgar cheferna sina anklagelser till att gälla hela kommunledningen. Se citat två. Detta innebär att cheferna, i princip, återigen ger sig på just de partier vars gruppledare rekommenderade en extern granskning av socialtjänsten! Jag skriver återigen. Detta eftersom samma chefer tidigare hade mage att ha synpunkter på att gruppledarna skulle träffa medborgaren/pappan!

I mina ögon har dessa chefer, återigen, agerat på ett fullständigt oacceptabelt sätt.

 

Del två
Cheferna verkar ha glömt att det inte är de, utan de folkvalda, som bestämmer. Även Andreas Lundgren verkar ha glömt att de folkvalda politikerna står över tjänstemännen. Och att kommunfullmäktige (riksdagen) står över den Individ- och familjenämnd som han är ordförande för.

Faktum är att Umeå kommun, juridiskt sett, endast behöver ha en enda nämnd – Kommunstyrelsen. Nu skulle detta bli väldigt opraktiskt. Men så är det om vi ska tala maktspråk. Och chefernas agerande, respektive Andreas Lundgrens brist på agerande mot cheferna, gör att maktspråk är nödvändigt.

Det är alltså partierna i Umeå kommunfullmäktige som både utser vilka nämnder som ska få finnas och vilka politiker som ska få sitta i nämnderna. Detta innebär att efter valet kan det nya kommunfullmäktige avskaffa hela Individ- och familjenämnden! Efter valet kan det nya kommunfullmäktige behålla Individ- och familjenämnden men vägra att utse Andreas Lundgren till ordförande i denna nämnd! Makten ligger alltså, i slutänden, varken hos cheferna eller hos Andreas Lundgren. Den ligger hos de partier vars gruppledare rekommenderade en extern granskning av socialtjänsten. Jag skriver detta eftersom det är uppenbart att vissa, grundläggande, maktförhållanden måste klargöras.

 

Del tre
I mina ögon framstår det som att trycket på Lundgren från socialtjänstens chefer är hårdare än trycket från alla övriga partiers gruppledare (inklusive det egna partiets gruppledare Hans Lindberg). Detta är alltså vad jag tror. Men jag VET naturligtvis inte. Däremot vet jag en del ANNAT.

Jag vet att det fanns NÅGOT skäl till att den externa granskning som skulle vara så viktig för allmänhetens förtroende för socialtjänsten hittills INTE har blivit av. Jag vet att den politiska ledningen för Umeå kommun kan omplacera cheferna väldigt snabbt (och utse nya chefer). Jag vet också att både cheferna och Andreas Lundgren, vilken kritik de än riktar mot varandra offentligt och i tysthet, har ett gemensamt intresse av att stoppa en extern och oberoende granskning av socialtjänsten. Både chefernas och Lundgrens karriärer står nämligen på spel. Jag VET också att cheferna läser detta. Och att de inte gillar vad de läser.

 

Del fyra
Det är uppenbart att cheferna inte förstår att de dömer ut sig själva genom sin kritik mot Lundgren. De påstår nämligen att situationen har varit ohållbar ända sedan 2019. Men ändå höll samma chefer tyst om vad som var en ”rättsosäker handläggning och otillbörlig påverkan. Vilket påverkar möjligheten att fullfölja socialtjänstens uppdrag”!

Det var först efter att cheferna kände marken gunga under sina fötter och de själva utsattes för kritik – bland annat för de stod för ett auktoritärt ledarskap, repressalier och tystnadskultur – som de började agera. Och de agerade nästan ofattbart ansvarslöst.

Detta år började nämligen med en lögnaktig hetskampanj mot alla socialtjänster i Sveriges hela 290 kommuner. Det påstods, felaktigt, att Sveriges socialtjänster medvetet skulle kidnappa och hjärntvätta barn till muslimer! De som drev denna kampanj ville minska förtroendet för socialtjänsten över huvud taget – i hela Sverige.

I detta läge går ändå de tre cheferna för socialtjänsten i Umeå ut och ger de som drev denna hänsynslösa kampanj vatten på kvarn genom sina påstående om att nämndens (och allla kommunledningens) politiker gjort socialtjänsten i Umeå rättsosäker (något cheferna själva alltså blundat för i minst två år).

Jag kan inte bedöma om chefernas mördande kritik mot Andreas Lundgren är riktig. Jag kan däremot säga att chefernas agerande skadade socialtjänsten. Och att detta skedde enbart för att cheferna ville rädda sitt eget skinn. Deras agerande är helt oacceptabelt. Men jag anser också att Andreas Lundgren har varit fullständigt oförmögen att tygla dessa chefer.

Båda sidor kan inte ha rätt. Men både Lundgren och cheferna kan ha fel. Och båda sidor har verkligen agerat oförlåtligt – i mina ögon.

 

Avslutning
Extern granskning och ny ledning. Socialdemokraternas gruppledare Hans Lindberg kan inte hantera sin partikamrat Andreas Lundgren – utan backar. Nämndsordförande Andreas Lundgren kan inte hantera socialtjänstens högsta chefer – utan backar. Alla motsättningar finns kvar. Både motsättningarna mellan olika falanger inom (S) och motsättningarna mellan nämndens politiker och socialtjänstens högsta chefer – även om motsättningarna tillfälligt har dolts inför valet. I de inblandades intresse.

Men Umeås hjälpsökande, och de kunniga anställda på socialtjänsten, har alla ett STORT intresse av att sakerna inte döljs utan reds ut. Jag är säker på att nästan alla som följt granskningarna av socialtjänsten i media håller med.

Den nödvändiga nystarten för socialtjänsten i Umeå kräver minst två förändringar:
* Den externa granskningen måste genomföras
* En ny besättning måste tillsättas – både vad gäller nämndsordförande och på högsta chefsnivå.

 

Detta var det fjärde blogginlägget
om socialtjänsten i Umeå.
Fortsättning följer
i ett femte och
avslutande
inlägg.

Här följer det tredje inlägget
om de brister som framkommit inom
socialtjänstens högsta ledning i Umeå – på
både politisk och på chefsnivå
___________________

 

Ingress
Socialtjänstens chefer gick till motangrepp mot sina kritiker. Det blev för mycket för de högsta cheferna då de utsattes för kritik både utifrån och inifrån. Men kritiken drabbade även främst ordföranden för den politiska nämnd som ansvarar för socialtjänsten (Individ- och familjenämnden). Detta, att kritiken både drabbade de högsta cheferna och nämndens ordförande Andreas Lundgren (S), kom att prägla det som sedan hände.

Låt oss repetera: Kritiken från Umeå kommuns egen arbetsmiljökartläggning 2020 pekade på förekomsten av ett auktoritärt ledarskap, repressalier och en tystnadskultur inom socialtjänsten. Dessa problem bekräftades både av granskningar från lokala media och i skrivelser från tidigare anställda. Kritik kom även från den statliga myndigheten IVO (Inspektionen för vård och omsorg). IVO riktade skarp kritik mot politikerna i Individ- och familjenämnden som har ansvaret för socialtjänsten. Det var denna kritik som främst kom att drabba nämndens ordförande Andreas Lundgren. Men kritik kom även inifrån den egna förvaltningen. Socialsekreterare hade pekat på förekomsten av allvarliga oegentligheter i handläggningen av ett uppmärksammat ärende rörande en utsatt tonårsflicka. Kritiken från socialsekreterarna gick bland annat ut på att chefer hade undanhållit uppgifter till de politiker som skulle fatta beslut om stödet till flickan, att lagstiftning hade frångåtts och att en förälder hade utsatts för negativ särbehandling.

Låt mig understryka följande. Denna kritik får aldrig skymma att de allra flesta medarbetare inom socialtjänsten i Umeå gör ett bra arbete – i de allra flesta fall. Min och Arbetarpartiets kritik riktar sig mot ett fåtal chefer samt mot brister i den politiska ledningen (Individ- och familjenämnden) – och då främst mot nämndens ordförande. Tyvärr antyder kritiken att agerandet från detta fåtal personer drabbar både hjälpsökande umebor och socialtjänstens egen personal.

 

Del ett
Chefernas motangrepp skedde på flera plan. Först tog cheferna itu med den interna kritiken. Här var deras agerande särskilt brutalt. Och denna brutalitet hade varit omöjlig om den inte varit politiskt sanktionerad av nämndens ordförande Andreas Lundgren. De nya socialsekreterarna som fått ansvaret för ärendet med den utsatta tonårsflickan fråntogs först detta ärende. Sedan avstängdes från allt arbete. Och slutligen köptes de ut av kommunen. Detta var verkligen brutalt. Agerandet underströk, och stärkte naturligtvis, det auktoritära ledarskapet inom socialtjänsten som konstaterats i arbetsmiljöutredningen med dess repressalie- och tystnadskulturen. Var fanns, i detta läge, socialsekreterarnas fackförening eller nämndens socialdemokratiske ordförande?

 

Del två
Cheferna försökte sedan skrämma politiker från alla partier. De som leder de olika partierna i Umeå kommunfullmäktige kallas formellt för gruppledare. Gruppledarna skulle träffa en medborgare som, förutom medborgare, även var pappa till ovan nämnda tonårsflicka. På ett möte med gruppledarna begick socialtjänstens högsta chef flera oförlåtliga övertramp. Dels genom att fråga efter ”syftet” med träffen mellan gruppledarna och medborgaren. Dels genom att framföra påståenden som att träffen skulle innebära en ”misstroendeförklaring” mot socialtjänsten i Umeå – och dess politiska ledarskap – samt att träffen skulle innebära att hela ”rättssystemet” ifrågasattes! Chefens verklighetsförankring var helt borta. Kvar fanns endast vad som kan ha varit ett uttryck för desperation. Men faktum kvarstår: Det som sades det sades. Det avgörande misstaget som socialchefen begick var att fråga efter ”syftet” med träffen. Ingen tjänsteman, chef eller inte chef, har någon som helst rätt att fråga om ”syftet” då politiker träffar medborgare! Det var tre chefer med på mötet – även om det var högsta chefen som förde ordet. Den som förde ordet borde ha fått en formell reprimand.

Det är absurt i att denna träff ens kom till stånd. Men detta stod klart, åtminstone för vissa av gruppledarna, först i efterhand. Ett av skälen var att ingen på förhand visste hur långt högsta socialchefen skulle gå. Ett annat skäl var att det var politikern Hans Lindberg – gruppledare för (S), kommunstyrelsens ordförande och 1:e kommunalråd – som hade sammankallat till mötet med cheferna för socialtjänsten. Detta gav mötet en sorts formell legitimitet.

 

Del tre
Splittring inom S stoppar extern granskning. Under hösten 2021 såg dock saker och ting, återigen, ut att gå åt rätt håll. Partiernas gruppledare i Umeå kommunfullmäktige, inklusive Hans Lindberg (S), enades vid ett möte om att det krävdes en verklig, extern, granskning av allt som skett – utförd av en från kommunen fristående revisionsbyrå (Skälet till att en extern revisionsbyrå skulle titta på vad som hade hänt var för att utesluta alla jävsförhållanden).

I samband med detta sade en av gruppledare följande till media: ”Hela historien har minst tre olika dimensioner som alla bör belysas i en granskning”. Bland de frågor som krävde svar fanns:
1. Själva ärendet som rör flickan – om exempelvis information undanhållits var (och är) detta oerhört allvarligt,
2. Finns det generella missförhållanden inom socialtjänsten som bl a framkommit i arbetsmiljöutredningen,
3. Har de socialsekreterare som fråntogs sina uppgifter behandlats korrekt?

 

Del fyra
Alla gruppledare trodde att en extern granskning skulle genomföras. Jag har kvar tidningsklippen från denna tid. Och gruppledarna för alla partier – samt den nye vice ordföranden i Individ- och familjenämnden – gav uttrycker en lättnad över den gemensamma uppfattningarna i frågan. Alltså, att det behövs en extern, oberoende, granskning för att stärka allmänhetens skadade förtroendet för socialtjänsten. Samt reda ut eventuella interna problem. Representanter för alla partier gav, vid denna tidpunkt, uttryck för sin övertygelse att en extern granskning verkligen skulle genomföras. INGEN verkade tro annat än att då gruppledarna från alla partier skickar ett budskap till socialtjänsten, och till den politiska nämnd som ansvarar för socialtjänsten, om att det måste göras en extern granskning – då görs det också en extern granskning.

Men, denna uppfattning tog inte splittringen inom socialdemokratin i Umeå med i beräkningen!

Andreas Lundgren, ordförande i Individ- och familjenämnden och S-märkt – precis som gruppledaren Hans Lindberg – motsatte sig en extern granskning av ”sitt” politiska revir socialtjänsten. Tyvärr fick ordförande Lundgren med sig tillräckligt många i Individ- och familjenämnden (inklusive den nya vice ordförande – som gjorde en helomvändning på en vecka!) för att stoppa den externa granskningen. Men Andreas Lundgren var, uppenbarligen, även tillräckligt stark inom (S) i Umeå för att kunna strunta i att även partikollegan Hans Lindberg stod bakom uppfattningen att det behövdes en extern granskning!

Detta var verkligen tragiskt. Den externa granskningen hade, verkligen, behövts för att stärka det skadade förtroendet för socialtjänsten samt reda ut eventuella interna problem uteblev alltså. Detta beroende på motsättningar inom (S)!

Tyvärr drabbar dessa problem både hjälpsökande och alla hårt arbetande och kunniga medarbetare inom socialtjänsten i Umeå.

 

Avrundning
Ordförande Lundgrens vägran att efterfölja rekommendationen från alla partiernas gruppledare, inklusive sitt eget partis, är häpnadsväckande. Vad detta kan bero på ska vi återkomma till.

 

Detta var det tredje blogginlägget
om socialtjänsten i Umeå.
Fortsättning följer.

Här följer det andra inlägget
om de brister som framkommit inom
socialtjänstens högsta ledning i Umeå – på
både politisk och på chefsnivå
___________________

 

Ingress
Kritik mot socialtjänsten. En arbetsmiljökartläggning som Umeå kommun beställt 2020 visade bland annat på följande: ett auktoritärt ledarskap, repressalier och tystnadskultur inom socialtjänsten. Dessa problem har senare bekräftats både av granskningar från lokala media och i skrivelser från tidigare anställda. Ett exempel: Inom ”Barn och unga” valde 27 socialsekreterare att inte arbeta med myndighetsutövning under 2021. De slutade, tog ledigt, o s v.

Situationen drabbade både familjer och individer i behov av stöd – samt alla kunniga och erfarna inom socialtjänsten i Umeå – socialsekreterare och andra anställda.

 

Del ett
Problemen inom socialtjänsten har även speglats i enskilda fall. Under våren 2021 riktade den statliga myndigheten Ivo (Inspektionen för vård och omsorg) skarp kritik mot politikerna i Individ- och familjenämnden i Umeå som har ansvaret för socialtjänsten. Ordföranden för nämnden är Andreas Lundgren (S). Kritiken från Ivo handlade bland annat om att en tonårsflicka, som befann sig i en mycket utsatt situation, inte hade fått tillräckligt med stöd från socialtjänsten. Detta ärendet kom att uppmärksammas i lokala media – främst genom en rad artiklar publicerade i Västerbottens-Kuriren.

 

Del två
När det gällde flickan byttes handläggare. Detta var en utmärkt åtgärd. Utvecklingen såg, i detta skede, ut att gå i rätt riktning. De nya socialsekreterarna var både kunniga och erfarna. De kom fram till att att flickans ärende hade skötts illa tidigare. De ansåg, bland annat, att allvarliga oegentligheter hade förekommit i handläggningen. Exempel: Chefer hade undanhållit uppgifter till de politiker som skulle fatta beslut om stödet till flickan, lagstiftning hade frångåtts och en förälder hade utsatts för negativ särbehandling. De nya socialsekreterarna var även mycket oroade för flickan. Denna oro delades av såväl skolan som Bup på den ort där flickan då bodde.

Jag upprepar: Utvecklingen såg, i detta skede, ut att gå i rätt riktning.

 

Del tre
Detta borde ha lett till förändringar inom socialtjänsten i Umeå – på mer än ett sätt. Beslut borde ha fattats om att flickan skulle ha fått ett mer kraftfullt stöd. Socialtjänstens chefer borde, dessutom, ha inlett en självkritisk granskning utifrån vad de nya – erfarna, kunniga och modiga – socialsekreterarna hade kommit fram till. Det kan ju nämligen begås misstag i vissa fall – även om socialtjänstens arbete i övrigt sköts bra.

 

Avrundning
Men istället hände något chockartat. Detta bekräftade, och stärkte, vad som Umeå kommuns egen arbetsmiljökartläggning från 2020 hade kommit fram till. Låt mig repetera vad som (bland annat) framkommit: Förekomsten av ett auktoritärt ledarskap, repressalier och en tystnadskultur inom socialtjänsten i kommunen.

De allra högsta cheferna inom socialtjänsten startade en, brutal, motoffensiv. Syftet var att tysta alla kritiker – och slå vakt om status quo (det rådande läget) och förhindra nödvändiga förändringar.

 

Detta var det andra blogginlägget
om socialtjänsten i Umeå.
Fortsättning följer.

Här följer en rad blogginlägg
om de brister som framkommit inom
socialtjänstens högsta ledning i Umeå – på
både politisk och på chefsnivå
___________________

 

Ingress
Det krävs en rad förändringar inom Umeå kommuns verksamheter. Djupgående förändringar. Ett av de mest akuta behoven handlar om att åtgärda de brister som framkommit inom socialtjänstens högsta ledning. Detta både på högsta politiska nivå och på högsta chefsnivå.

De maktkamper och den motvilja till verkliga förändringar som kunnat iakttas inom socialtjänsten antyder de problem som finns inom hela Umeå kommun – fast i större eller mindre utsträckning. Både på högsta politiska nivå och på högsta chefsnivå.

En av de faktorer som bedragit mest till dagens situation har att göra med det splittrade, och därför obeslutsamma, politiska ledarskapet.

 

Del ett
Dagens politiska ledarskap i Umeå klarar inte av att förändra någonting. Inte förändra på allvar – eller på djupet. Detta beror bland annat på att Umeå styrs av en a) splittrad, b) minoritet, c) som därför präglas av obeslutsamhet. Formellt styrs kommunen av S+MP. Men dessa två partier har tillsammans endast 24 av totalt 65 mandat. Slutligen d) är S ett parti som i sig självt innehåller två partier – minst.

Den borgerliga oppositionen utgörs av de fyra partierna M+C+L+KD. Dessa har, tillsammans, också bara 24 mandat. Vid sidan av de två blocken finns 17 mandat fördelade på AP, V och SD.

 

Del två
Det var länge sedan de två blocken kunde bilda ett fungerande majoritetsstyre. Efter förra valet (2018) kunde exempelvis inte S och C diskutera ihop sig. Därför präglas Umeå idag av minoritetsstyrets obeslutsamhet. Det finns ingen folkvald majoritet som stakar ut en tydlig kurs för kommunen. Alltför ofta är det, istället, några få privata aktörer som stakar ut kursen.

 

Del tre
Arbetarpartiet vill genomföra ett antal verkliga förändringar. Med en valframgång i ryggen hoppas vi kunna genomföra några av dessa förändringar redan under nästa mandatperiod (2022-2026). I ett antal bloggar tänker jag redogöra för de problem som framkommit inom socialtjänsten, i Umeå kommun, under åren 2021 och 2022. Dessa problem har nu sopats under mattan eftersom det är ett valår! Men denna metod är oacceptabel – och drabbar såväl hjälpsökande som alla duktiga anställda (socialsekreterare och andra).

Avslutning
Jag tänker också avslöja vad Arbetarpartiet vill göra åt problemen inom socialtjänsten.

När det gäller kommunen i allmänhet strävar Arbetarpartiet efter att genomföra sju djupgående förändringar. Vilka dessa förändringar är (vid sidan av behovet att förändra ledarskapet inom socialtjänsten) framgår i det valmaterial som vi snart kommer att distribuera till 24 000 hushåll – samt till de som hör av sig till mig.

Vi strävar också efter att Umeå ska styras av en politisk majoritet. Den obeslutsamhet som präglar dagens situation beror till mycket stor del på dagens splittrade minoritetsstyre.

För att sluta där jag började: Problemen inom socialtjänsten utgör ett extra tydligt exempel på en situation som präglar stora delar av kommunens verksamhet – i större eller mindre utsträckning.

Detta var det inledande blogginlägget
om socialtjänsten i Umeå.
Fortsättning följer.

Större partier ogillar konkurrens.
S+M+V+C införde spärr på 3 % för
att få bort AP, MP, L, KD ur fullmäktige. 
Låt inte S+M lyckas – Rösta på AP 11 sep

 

Ingress
Umeå kommun behöver en långsiktig plan för vilka grönområden som ska fredas. Tyvärr har begreppet förtätning missbrukats då staden byggts ut på höjden och på längden. En rad mindre grönområden i Umeås centrala delar – exempelvis Brinken, Lundåkern, Fridhemsskogen och Rosendalsparken – har offrats. Motivet har varit bygget av bostäder – alltför ofta varit bygget att skett med motivet att kommunen behöver ”offret” har inte sällan skett för Ofta för bygget av väldigt få nya bostäder. Dagens trend måste brytas. Här krävs förändring.

 

Del ett, två och tre
Arbetarpartiet anser att det är särskilt viktigt att bevara följande grönområden i Umeås centrala delar:

* Nydalasjön

* Hamrinsberget

* Grönområdet nedströms Backens kyrka

Avslutning
Det mest akuta hotet finns idag mot Hamrinsberget. Där planerar nämligen Balticgruppen en ny gräddhylla – som kommer att radera ut detta värdefulla och centralt belägna grönområde – om denna kapitalstarka grupp för som de vill. Och det brukar de. Åtminstone för De Styrande partierna i Umeå kommun.

Men. Hamrinsberget är värt att försvara. Och måste försvaras. Både som en grön lunga och för dess kulturhistoriska värden.

Större partier ogillar konkurrens.
S+M+V+C införde spärr på 3 % för
att få bort AP, MP, L, KD ur fullmäktige. 
Låt inte S+M lyckas – rösta på AP 11 sep
_     _     _     _     _

 

Ingress
De styrande i Umeå kommun har länge agerat som om det fanns hur mycket pengar som helst. Detta har lett till satsningar på en rad skrytprojekt. Och illa skötta upphandlingar. Det finns en rad exempel.

 

Del ett
Låt oss nämna kulturhuset Väven, badhuset Navet och hela Kulturhuvudstadsåret 2014. Vi vill även fästa blicken på den överdrivet dyra färjan mellan Umeå och Vasa. Men även på de idrottsanläggningar som kommunen hyr (dyrt) av Thoréngruppen. Vi glömmer inte heller den oförlåtligt amatörmässiga upphandlingen av Lundabron – som ursprungligen skulle kosta 46 miljoner men som slutligen kom att kosta skattebetalarna i Umeå hela 157 miljoner!

Men låt oss inte stanna där. Det finns fler exempel. De styrande har skaffat sig både vänorter och ”samarbetsorter” som de kan besöka. En av dessa ”besöksorter” utgörs av semesterparadiset Seychellerna! Tre av dem ligger i Kina, en ytterligare i Mexiko och en ytterligare-ytterligare i Japan.

Del två
Nu har både S och M öppnat för nästa skrytprojekt – en evenemangsarena! Tunga aktörer inom näringslivet har pekat ut den gamla bangården som en tänkbar plats för en sådan arena. Arbetarpartiet anser att en evenemangsarena vore en helt felaktig prioritering – för Umeå kommuns del. Jag har tidigare beskrivit de långsiktiga ekonomiska problemen för kommunen. Det handlar främst om att antalet arbetande, som arbetar och betalar skatt, minskar i förhållande till andelen barn, elever och äldre som behöver kommunal service. Jag har även pekat på den tilltagande lågkonjunkturen med rekordhög inflation, höjda räntor och hotande arbetslöshet.
Vi motsätter oss inte att privata aktörer bygger en evenemangsarena – bara det inte sker där det vore lämpligare med bostäder. Men många erfarenheter visar att då privata intressen tar initiativet till ett sådant projekt hamnar hela, eller stora delar av, notan hos skattebetalarna!

 

Avslutning
Det måste bli ett slut på skrytprojekt, dåliga upphandlingar och ”besöksresor”. Det är dags att prioritera de lagstadgade basverksamheterna som skola, omsorger samt underhåll av gatu- och fastighetsbeståndet. För detta krävs en krismedvetenhet – eller självbevarelsedrift.

Och den gamla bangården borde användas till att bygga fler bostäder!

Större partier ogillar konkurrens.
S+M+V+C införde spärr på 3 % för
att få bort AP, MP, L, KD ur fullmäktige. 
Låt inte S+M lyckas – rösta på AP 11 sep
_     _     _     _     _

 

Ingress
Bostadsbristen utgör ett allvarligt och växande problem i Umeå. Målsättningen i kommunens bostadsförsörjningsprogram för åren 2017-2024 är att det ska byggas 2 000 bostäder i Umeå varje år. Men här har De Styrande misslyckats. Se figur nedan.

 

 

Del ett
Under de fem åren 2017- 2021 borde det alltså ha färdigställts 10 000 bostäder i kommunen. Men endast 4 418 blev klara. Istället för 2 000 färdigställda bostäder / år låg snittet endast på 884. Det ser inte heller bättre ut för de kommande åren. Tjänstemän på kommunen beräknar att antalet färdigställda bostäder under åren 2021 – 2024 kommer att ligga på 3 829. Detta blir ett snitt på endast 957 färdigställda bostäder / år. Detta är alltså ett riktigt misslyckande. Om bostadsbristen ökar kommer trångboddheten att tillta – och personer som vill bosätta sig i Umeå tvingas välja andra orter.

Ansvaret för detta misslyckande faller tungt på Socialdemokraterna. Dessa saknade den nödvändiga framförhållningen för att kunna erbjuda batterifabriken Northvolt en tillräckligt stor industritomt! (S) har även saknat viljan och förmågan att ta fram detaljplaner för ett antal större bostadsprojekt – och sedan få igång byggande på fler än ett av dessa (större) områden samtidigt. Istället har det alltför ofta ”duttats” ut 100 bostäder hit och 100 bostäder dit. Och dessutom inte sällan på mindre, men för staden värdefulla, grönområden.

 

Del två
Vi anser att kommunen måste komma igång både med planering av, och byggande på, några större bostadsprojekt så snart som möjligt. Några exempel:

* Röbäcksliden. Detta ligger åt Skravelsjöhållet till. Där kan 1000 bostäder byggas relativt snart. Området har dock planerats ända sedan 2017 – vilket understryker Umeå kommuns svårigheter att gå från ord till handling. Att det nu börjar göras upp konkreta planer beror på ett initiativ från oppositionen – från vänster till höger – i Byggnadsnämnden.

* Tegelbruksberget. Först krävs en ordentlig utredning om ifall området är lämpligt att bebyggas. Detta bland annat för att klarlägga vilket avstånd som måste hållas till Grössjöns naturreservat. Det behövs många fler bostäder, till överkomliga hyror, i Umeå. Inte minst för unga vuxna. Fördelarna med Tegelbruksberget är att man kan utnyttja befintlig infrastruktur. Vi tänker på Holmsundsvägen som biltrafiken kan ansluta till; vi tänker på Strömpilens köpcenter; vi tänker på kollektivtrafiken i form av 9:ans busslinje! Allt detta kommer att bidra till lägre hyror i jämförelse med att bebygga ett område som saknar infrastruktur. Om utredningen kommer fram till att området kan bebyggas kan det bli fråga om 1500-2500 nya bostäder.

* I20-området. Ett nytt bostadsområde ryms självklart på det väldiga I20-området. En naturlig plats vore närmast Ersboda – i ”triangeln” mellan Norra Länken och gamla E4:an. Även här finns en existerande infrastruktur i form av dessa två vägar samt Ersboda handelsområde. Tyvärr verkar De Styrande vara så rädda för att stöta sig med Försvaret att de inte ens tar upp frågan om områdets framtid. Men Försvaret förstår naturligtvis att en ”framstöt” från kommunen handlar om ett försök att lösa bostadsbristen. Istället för en obefogad rädsla för Försvaret borde De styrande istället vara rädda om alla trångbodda och bostadssökande i Umeå.

Detta är tre exempel. Fler exempel finns. Det som krävs för att få fart på bostadsbyggandet i Umeå är handlingskraft. En sådan har saknats i många år.

Avslutning
(S) upprepar, gång på gång, att något har varit ”fel” i handläggningen av Tegelbruksberget. Men det är inget fel i att en majoritet i byggnadsnämnden ger tjänstemännen i uppdrag att utreda. Detta även om (S) hamnade i minoritet och blev överkörda – i sina egna ögon. Men sådant kommer att hända då (S) endast har 20 av totalt 65 mandat i fullmäktige – men trots detta uppträder som om de hade egen majoritet! Socialdemokraterna har en tydlig dragning åt att stämpla alla initiativ som de själva inte är med på som ”felaktiga”. Men det är (S) som har FEL. Och detta kommer befolkningen i Umeå kommun att förstå.

Med mindre än en tredjedel av väljarna, och mandaten, bakom sig måste (S) uppträda mer ödmjukt och lyssna på andra.