Vi här nere – och dom där uppe

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet,”
Keith Richards
Stones

Under de sju åren 2019-2025 har felbudgeteringarna i Umeå kommun uppgått till sammanlagt två miljarder kr. Detta är oacceptabelt. De olika slutsatser som partierna dragit av sju års felbudgeteringar understryker att det existerar tre (3) politiska riktningar i Umeå kommunfullmäktige. Låt oss förklara.

Umeborna vet att det förekommer vanvård på kommunala boenden för äldre i Umeå. I två fall har vanvården sannolikt orsakat dödsfall. Umeborna vet också att det har förekommit sexuella övergrepp inom den kommunala hemtjänsten. Sannolikt har fyra kvinnor i åldern 85-90 år utsatts. Den skyldige har dömts för grov våldtäkt och grovt sexuellt ofredande.

Vad färre umebor känner till är kommunens väldiga felbudgeteringar som vi nämnde inledningsvis. Å ena sidan måste alla ekonomiska enheter som vill agera ansvarsfullt planera för överskott – om de har möjlighet. Både hushåll, företag och Umeå kommun behöver en ekonomisk buffert. Kommunen planerade också för överskott under de sju åren 2019-2025. Detta låg på sammanlagt ca 600 miljoner. Men på grund av systematiska felbudgeteringar hamnade det verkliga överskottet på över 2 600 miljoner!

Detta innebär att kommunens verksamheter, bl a äldreboenden och hemtjänst, har berövats hela två miljarder kr. Detta har bidragit till den vanvård och de sexuella övergrepp som uppdagats. Sju år av systematiska felbudgeteringar får konsekvenser.

Vilka slutsatser drar då de olika politiska riktningarna?

Socialdemokraterna + MP: Kommunalrådet Janet Ågren representerar de styrande partierna S och MP. För deras räkning fäller hon följande kommentar: ”Det här är ett kvitto på att Umeå kommun bedriver en långsiktig ekonomisk politik som både är stabil och hållbar … vi har lyckats kombinera ansvarstagande med investeringar i välfärden” (VK 21 okt). Vi undrar på vilken planet Janet Ågren (S) bor? Överskotten på två miljarder speglar inte en ”stabil och hållbar” politik. Överskotten är resultatet av sju år av felbudgeteringar! Hon påstår sedan att S och MP ”har lyckats kombinera ansvarstagande med investeringar i välfärden”. Men deras felbudgeteringar har ju berövat välfärden två miljarder – vilket är motsatsen till investeringar – och bidragit till vanvård och sexuella övergrepp. Ågren (S) försöker på ett ofattbart fräckt sätt förvandla katastrof till triumf. Hon representerar den första politiska riktningen i Umeå.

De borgerliga partierna: Den andra politiska riktningen i fullmäktige representeras av M, C, L och KD. Vilken slutsats drar dessa partier av vad de kallar för ”de omfattande och årligen återkommande överskotten” (VK 12 nov)? Den borgerliga slutsatsen är att Umeås kommunalskatt kan sänkas. Detta visar på en väldig underskattning av de satsningar som krävs för att vända trenden inom äldreomsorgen. Personaltätheten på kommunens särskilda boenden för äldre har minskat sedan 90-talet. Samtidigt har undersköterskorna, verksamhetens ryggrad, också minskat som andel av personalen. Detta samtidigt som de boende blivit äldre och multisjuka – något som innebär att de äldre både behöver mer vård och medicinering! Innebörden är att färre anställda med lägre utbildning ska ta hand om fler äldre – som har större behov.

Arbetarpartiet representerar den tredje riktningen i fullmäktige. Vi vill använda de två miljarderna till bl a följande: satsningar på ökad personaltäthet, utbildning av fler undersköterskor och förbättrade kunskaper i svenska – samt närvarande chefer med bakgrund inom branschen. Det kommer att ta tio år att vända trenden inom äldreomsorgen – men det går.

Där S och MP slår sig för bröstet ser vi deras felbudgeteringar – som berövar verksamheterna pengar. Där de borgerliga vill sänka skatten ser vi behovet av en satsning på äldreomsorgen – under tio år. När det gäller antalet mandat utgör Arbetarpartiet inget tredje ”block”. Än.

Men vi representerar en tredje riktning – politiskt sett – tillsammans med så många anställda, anhöriga och brukare.

 

 

 

 

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet,”
Keith Richards
Stones

Idag diskuterade och antog Umeå kommun en ”Policy för jämställdhetsarbete i Umeå kommun”. Jag ska kommentera detta kommunala dokument. Det finns nämligen problem med kommunens policy för jämställdhetsarbete. Låt oss lyfta fram två av problemen:
* först: den ensidiga, ohistoriska och klasslösa betoningen på motsättningen mellan kvinnor och män. Det finns skillnader och orättvisor mellan könen. Men när det gäller tiden från slutet på Andra världskriget 1945 och fram till 2025 visar utvecklingen på att kvinnor och män har mer gemensamt idag än någonsin tidigare i den moderna historien. Detta döljs i dokumentet.
* sedan: den speciella vikten av klass och klassmotsättningar försvinner i en uppräkning av en rad förtryck som – på typiskt identitetspolitiskt manér – syftar till att tona ned klassmotsättningarna och samtidigt försöka splittra arbetarna/löntagarna. I detta avseende kan borgerligheten vara mycket nöjda med kommunens dokument – som spelar dem i händerna.

Svagheterna i kommunens policydokument kommer fram i bland annat de stycken som heter ”Förståelse av makt och motstånd” samt ”Jämställdhetsarbete är utvecklingsarbete och en del av omställning”. Jag vill stryka all text som kommunen har producerat till dessa två stycken och ersätta den med min egen text. Den följer här:

”Förståelse av makt och motstånd
Strävan efter jämställdhet mellan könen utgör ett nödvändigt inslag i ett samhälle präglat av demokratiska fri- och rättigheter. Men den nödvändiga strävan efter jämställdhet måste kombineras med kampen mot klassamhället. Kvinnornas största steg mot jämställdhet i modern tid sammanfaller med utbyggnaden av den offentliga sektorn, tillsammans med en förändring av skattesystemet som tidigare hade ”låst fast” kvinnorna vid rollen som hemmafruar. Utbyggnaden av offentliga sektorn skapade väldigt många jobb i sig, samtidigt som utbyggnaden av barnomsorgen underlättade för kvinnan att ta klivet från rollen som hemmafru till rollen som arbetare/löntagare. Till detta ska alltså läggas införandet av särbeskattningen 1971. Särbeskattningen innebar att kvinnan i en familj med två löneinkomster fick behålla mycket mer av sin lön än tidigare, då systemet med sambeskattning inneburit att kvinnans lön lagts ovanpå mannens och därför till stor del ”skattades bort” p g a progressiviteten i skattesystemet.

Kvinnans avgörande steg genom omvandling från hemmafru till arbetare/löntagare
Ett ökande antal kvinnor tog steget från rollen som hemmafru till rollen som arbetare/löntagare redan under 1950-talet. Det stora genombrottet skedde dock under 60- och 70-talen. Kvinnornas intåg på arbetsmarknaden fortsatte under de påföljande årtiondena. På 90-talet hade uppåt 75 procent av kvinnorna någon form av lönearbete. Idag arbetar ca 80 procent av kvinnorna minst halvtid. Motsvarande siffra för män ligger på ca 90 procent.

Detta kliv, från rollen som hemmafru till rollen som arbetare/löntagare, var det största steget mot jämställdhet som kvinnan tagit i modern tid. Detta helt avgörande steg mot jämställdhet mellan könen tog kvinnan till helt övervägande del genom sin omvandling från rollen som hemmafru till den kvalitativt nya rollen arbetare/löntagare – med egen inkomst och den ökande individuella självständighet som följde av detta. Men denna omvandling av kvinnans roll innebar också att kvinnorna intog sin plats i det växande kollektiv som producerade varor och tjänster. Väl ute i arbetslivet fick tidigare relativt sett isolerade kvinnor ett växande yrkeskunnande, arbetskamrater och kunde ansluta sig till facket där de idag innehar förtroendeuppdrag. Den beskrivna processen har inneburit att kvinnor och män fått alltmer lika intressen av höjda löner, trygga anställningar och en god fysisk och mental arbetsmiljö. Orättvisor dröjer sig kvar.

Kvinnor och män har alltmer gemensamt då skattekvot och löneandel sjunker
Idag är både kvinnor och män huvudsakligen lönearbetare. Detta innebär att deras intressen sannolikt aldrig har sammanfallit lika mycket som idag. Detta speciellt i en situation då både skattekvoten och lönernas andelens av förädlingsvärdet sjunker. (Skattekvoten är den andel av BNP som samhället tar in i skatt och som utgör ramen för finansieringen av den offentliga sektorn. Lönernas andel av förädlingsvärdet antyder hur fördelningen ser ut mellan löneinkomster och vinster. Vinsternas andel av förädlingsvärdet har ökat och löneandelen har minskat).

Detta innebär att det är av helt avgörande vikt att kvinnor och män, som är arbetare/löntagare, kämpar tillsammans mot de ökade klassklyftor som blir resultatet av att skattekvoten liksom löneandelen av förädlingsvärdet krymper.

Kampen för jämställdhet och kampen mot klassklyftor går hand i hand
Till de ökande klassklyftorna hör inflytandet på arbetsplatserna – inom både privat och offentlig sektor. Ta Umeå kommun som ett exempel. Här måste kvinnliga och manliga arbetare/löntagare ena sig mot de chefer som inte identifierar sig med sin roll som arbetare/löntagare. Dessa chefer strävar uppåt och slår nedåt – det är detta som orsakat den rädslans tystnadskultur som gör vissa arbetsplatser i Umeå kommun både otrivsamma och ineffektiva. Bland dessa destruktiva chefer finns – vilket är mycket tydligt i Umeå kommun – både män och kvinnor.

Utvecklingsarbete och omställning
För att klassamhället inte ska ifrågasättas försöker kapitalägare, styrande politiker och deras chefer medvetet splittra och därmed försvaga arbetarna/löntagarna. Genom abstrakta resonemang försöker de ställa arbetare/löntagare som är kvinnor mot arbetare/löntagare som är män i syfte att fördunkla insikten om deras gemensamma intressen. Men vi har visat att kvinnor och män sannolikt aldrig har haft mer gemensam i historien än idag – detta genom kvinnans omvandling från rollen som hemmafru till rollen som arbetare/löntagare. När det gäller arbetet för utveckling och omställning strävar Arbetarpartiet efter att personalen ska stå enade. Detta skapar den kraft som krävs för att personalen ska kunna tillkämpa sig ett avgörande inflytande när det gäller frågor rörande personaltäthet, behov av utbildning-vidareutbildning samt tillsättning av chefer (vi anser att chefer måste vara närvarande och ha en bakgrund inom branschen).

Enad kamp mot klassamhället
Arbetarpartiet bekämpar även det förtryck som drabbar människor av andra skäl än att de är arbetare/löntagare – eller kvinnor. Vi bekämpar förtryck baserat på etnicitet, sexuell läggning, könsöverskridande identitet, funktionsnedsättning, ålder för att ta några exempel. Men identitetspolitik används ibland, även den, för att splittra arbetarna/löntagarna. Därför understryka vi att kvinnor och män har samma grundläggande intressen av att gå emot en politik som sänker skattekvoten (vilket underminerar den offentliga sektorn) och en sjunkande löneandel (som ökar klassklyftorna). Vi strävar efter att ena alla förtryckta bakom den kollektiva styrka som kommer från de kvinnor och män som producerar varor och tjänster i sin egenskap av att vara arbetare/löntagare. Vi slår vakt om enigheten. Vi bekämpar borgerlighetens försök till splittring.

Det är på detta sätt som Arbetarpartiet förstår ”makt och motstånd”. Det är också på detta sätt som vi förstår”utvecklingsarbete” och ”omställning”.

Detta anförande hölls av min partikamrat Patrik Brännberg på Kristallnatten den 9 november i år – i kamp mot antisemitismen.

Jag representerar Arbetarpartiet. Från Arbetarpartiets sida vill understryka vikten av att vi, här i Umeå, fortsätter att träffas den 9 november – den dag som har gått till historien som ”Kristallnatten”. Detta dels för att hedra minnet av alla som föll offer för Nazitysklands försök att utrota alla judar i Europa under Andra världskriget, dels för att bekämpa dagens växande antisemitism.

Historien är fylld av fruktansvärda övergrepp och massmord. Även i nutid. Nämnas kan resultatet av Stalins tvångskollektiviseringar av jordbruket, i främst Ukraina, under 1930-talet. Ett annat exempel är effekterna ”det stora språnget” – som var Mao Zedongs försök att genomföra en snabb industrialisering av Kina mot slutet av 1950-talet. I båda dessa fall var antalet döda enormt stort. Inte endast som ett resultat av det direkta våldet. Det enorma antalet döda var också, och främst, ett resultat av de katastrofala svältkatastrofer som följde. Det är svårt att uppskatta antalet som dog. Men historiker anser att tvångskollektiviseringarna kan ha skördat uppåt tio miljoner liv, och ”det stora språnget” skördade många, många fler.

Men det som gör Hitlers Nazitysklands försök att utrota judarna till den mest ohyggliga och skrämmande handlingen, någonsin, är:
– det enorma antalet offer
de planerade, vetenskapligt-industriella metoder som användes.
– Men också av att det inte räckte, för nazisterna, med att döda. I sitt perverterade judehat plundrade nazisterna systematiskt de döda kropparna på guldtänder och försökte till och med göra produkter av offrens hår.

Medan katastroferna i samband med tvångskollektiviseringarna och ”det stora språnget” inte endast präglades av våld, utan även av nästan obegripliga misstag, präglades nazisternas försök att utrota judarna inte av misstag.

Nazityskland hämtade judar från nästan alla Europas länder till dödslägren.

Förutom Nazityskland självt kan nämnas Österrike, Polen, Ungern, dåvarande Tjeckoslovakien, Estland, Lettland, Litauen, Sovjetunionen, Frankrike, Belgien, Nederländerna, Luxemburg, dåvarande Jugoslavien, Grekland, Italien, Rumänien, Bulgarien, Danmark, Norge. Judar hämtades även till koncentrations- och dödslägren från Nordafrika via Vichyregimen – som bestod av medlöpare till de tyska nazisterna och som av Hitler tilläts styra den del av Frankrike som inte ockuperades av Nazityskland. För att klara transporterna av så oändligt många människor använde Nazityskland sig av nästan hela Europas tågtransportnät. De använde sig av samma logistiska kunnande som tillverkningsindustrin.

De flesta av nazisternas läger var både arbets- och dödsläger. Men vissa var enbart dödsläger. Dessa var Sobibór, Treblinka och Bełżec. Där använde sig nazisterna av ett system som – och detta känns svårt att säga – idag skulle ha kallats för ”just-in-time”. Det fanns en tidsplan. Processen från ankomsten till dödslägren – via massmorden genom gas, förflyttningen av de döda kropparna till kremeringsugnarna där dessa förintades – tog endast några timmar. Detta gjorde det möjligt för nästa tågtransporter med judar att anlända nästan omedelbart efter den föregående. Historien har aldrig sett något liknande.

Det är detta – en i historien aldrig tidigare skådad kombination av massmord på folkgruppen judar i syfte att döda alla i hela Europa tillsammans med de vetenskapligt-industriella metoderna för transport och avlivning som användes plus försöken att använda de döda kropparna för att producera varor – som gör nazisternas agerande mot judarna till den mest ohyggliga och skrämmande handlingen i historien.

___          ___          ___

Jag vill avsluta med att säga följande:
Det finns en oenighet bland många politiskt aktiva idag. I världen, i Sverige och sannolikt även här ikväll. Det handlar om ifall det som händer på Gaza ska kallas för folkmord eller inte. Denna motsättning finns även bland dem som inte stöder Israels nuvarande regering och dess politik på Gaza och Västbanken.

Många som inte vill använda begreppet folkmord – även om de är helt emot det som sker i Gaza och på Västbanken – anser att begreppet folkmord skulle relativisera – förringa – nazisternas övergrepp mot judarna, och att begreppet folkmord dessutom skulle kunna dölja ett stöd för Hamas massaker den 7 oktober 2023.
Många som vill använda begreppet folkmord anser att allt annat vore att stötta dagens regering i Israel i dess agerande mot palestinierna i Gaza och på Västbanken, och att den som inte stöder begreppet folkmord kanske även förvägrar palestinierna rätten till en egen stat.
Jag vill att vi ska kunna hålla ihop även i framtiden. Detta oavsett synen på begreppet folkmord. Och det som jag och Arbetarpartiet ser som det politiska kitt som kan hålla oss samman är uppfattningen att det som nazisterna gjorde mot judarna, under Andra världskriget, utgör världshistoriens värsta och mest skrämmande brott.

Tack.

 

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet,”
Keith Richards
Stones

Carin Nilsson (S) har avgått. Det som blev droppen var att den tidigare ordföranden i äldrenämnden försökte vältra över skulden för det senaste, kända, fallet av vanvård till döds på den äldre kvinna som dog av vanvården. Men problemen tar inte slut bara för att Nilsson avgår. Omständigheterna är sådana att det bl a måste göras en utredning som klarlägger om det nämnda dödsfallet beror på bristande medicinsk vård. Detta kräver en Lex Maria-anmälan. En sådan bygger på patientsäkerhetslagen och bygger på att vårdgivaren är skyldig att anmäla och utreda allvarliga händelser som kan ha inneburit allvarlig skada eller sjukdom för en patient. Detta utreds sedan av IVO (Inspektionen för vård och omsorg). Men Umeå kommun har inte gjort någon Lex Maria-anmälan. Varför?

Pernilla Henriksson är äldreomsorgsdirektör. Hon kan inte sitta kvar. Henriksson har försökt hålla sig undan i samband med alla avslöjanden. Men ytterst vilar ansvaret på Henriksson för vanvården till döds och för sexuella övergrepp (inklusive våldtäkt) på de äldre; för att den anställde, som misstänktes för övergreppen och senare dömdes för dessa, inte stängdes av (vilket möjliggjorde två ytterligare övergrepp). När Henriksson slutligen tvingades träda fram i TV skyllde hon vanvården på personalen på golvet. Hon påstod att anställda inte klarar grundläggande uppgifter rörande hygien och sängbäddning. Men det överväldigande antalet som jobbar på golvet klarar sina uppgifter – om de får tillräckligt med tid. De få som inte klarar sina uppgifter har anställts av direktör Henriksson och andra chefer. Henrikssons förtroende är förbrukat. Avgå.

Hans Lindberg är ordförande i kommunstyrelsen och Umeås ”regeringschef”. Han kan inte sitta kvar. Lindbergs specialitet är att gömma sig. Ibland bakom en stadsdirektör, ibland bakom utredningar. Han talar gärna om rallybilar. Men när det gäller väldigt allvarliga ting som vanvård till döds och sexuella övergrepp, inom kommunens äldreomsorg, klarar Lindberg inte av situationen. Han kan inte ens säga följande: det vore helt fel att ansvariga chefer själva ska få utreda katastrofer som ägt rum inom deras egna verksamhetsområden.

De hårda motsättningarna rörande kommunens visselblåsarfunktion handlar om just detta. De som vill placera chefer i visselblåsarfunktionen vill också att cheferna ska få fortsätta att utreda sig själva. Vi som anser att det är absolut fel att chefer ska utreda sig själva vill hålla cheferna utanför visselblåsarfunktionen.

Istället för att ta tydlig ställning i denna fråga som är avgörande när det gäller ansvaret för vanvård till döds och sexuella övergrepp yttrade Lindberg följande meningslöshet. ”Det finns inte så mycket att säga då vi inte har fått upp informationen till politiken ännu. Vi har beställt utredningen men inte fått underlaget till KSNAU. Svårt att säga så mycket mer. Däremot är det lättare att uttala sig när vi har fått underlaget” (VK 19/9).

Lindberg: allt du hade behövt säga var att chefer inte ska får utreda sina egna misslyckanden. Till detta behövs ingen utredning. Men du klarar inte ens det. Ditt förtroende förbrukat. Avgå.

Slutligen: Vi föreslår inte att borgerliga partier som förespråkar skattesänkningar ska ta över. Men vi anser att Hans Lindberg (S) och Pernilla Henriksson måste följa Carin Nilssons exempel och avgå. Snarast. De måste ersättas av politiker och chefer som är beredda att göra en långsiktig satsning på ökad personaltäthet och utbildning inom äldreomsorgen.

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet,”
Keith Richards
Stones

Det finns tre (3) politiska riktningar i Umeå kommun idag: Del ett av två

Den första politiska riktningen är den som representeras av Socialdemokraterna och de högre cheferna inom kommunens mest omfattande verksamheter. Dessa är äldreomsorgen, socialtjänsten, skolverksamheterna och AB Bostaden. (S) och de högre cheferna har smält samman på grund av det långa maktinnehav som (S) haft i Umeå. Denna politiska riktning – S och deras högre chefer – har havererat under åren 2024 och 2025. Utrensningen av kommunens visselblåsarfunktion i mars blev starten på en allt våldsammare debatt rörande en rad frågor inom Umeå kommun: vanvård till döds, våldtäkter och andra sexuella övergrepp, försök att förfalska Lex Sarah-anmälningar, ovilja att omplacera anställda som dömts för försök till sexuella övergrepp – samt den tystnadskultur på grund av rädsla som kommunens högre cheferna lyckats injaga i de anställda på golvet.

Den andra politiska riktningen är den som främst representeras av Moderaterna tillsammans med de övriga traditionella borgerliga partierna. Vissa politiker i dessa partier – exempelvis i M och KD – är uppriktigt indignerade över de brutala försöken att tysta visselblåsare och över bristen på information. Anders Ågren (M) har, exempelvis, sagt till media att han vill bryta med traditionen att de högre cheferna får utreda sin egen verksamhet. Veronica Kerr (KD) anser sig inte ha fått den information som hon borde ha fått i sin egenskap av vice ordförande i Äldrenämnden. Deras uttalanden är trovärdiga. Men denna – den andra – politiska riktningen i Umeå kommun har stora politiska svagheter. Låt oss nämna några:
* De saknar ett långsiktigt och konkret handlingsprogram för att reformera äldreomsorgen,
* Detta beror i grunden på att de inte vill satsa de pengar som krävs – över en tioårsperiod – för att exempelvis öka personaltätheten och höja kunskapsnivån. Detta går nämligen inte ihop med deras samtidiga strävan efter att sänka skatten och därmed minska kommunens resurser,
* De traditionella borgerliga partierna – exempelvis Moderaterna – har i praktiken samregerat med (S) under för lång tid. Detta samregerande har inneburit att många missförhållanden har tidigt ihjäl. Arbetarpartiets förslag om att öka personalens makt över arbetets organisering och därmed ett ifrågasättande av chefernas orimliga, och växande, makt borde ha diskuterats för minst ett årtionde sedan.

Den tredje politiska riktningen partipolitiskt representeras av Arbetarpartiet (AP) – men även av många inom personalen och av anhöriga. AP har under årtionden påtalat de destruktiva effekterna av nedskärningarna inom bland annat äldreomsorgen. Personaltätheten har nästan halverats sedan 1990-talet! Då gick det i snitt 9 heltidsanställda på 10 brukare. Nu ligger siffran under 5. Det handlar i praktiken om en halvering av personaltätheten. Detta samtidigt som de äldre blivit äldre och därmed oftare multisjuka, något som innebär att de behöver mer omvårdnad och medicinering. Trots denna utveckling har andelen undersköterskor minskat och den andel av personalen som har bristande kunskaper i svenska språket ökat.

Arbetarpartiet stöder inte Socialdemokraternas (och Vänsterpartiets) linje som går ut på att politikerna ska styra verksamheterna – vilket i realiteten har inneburit att dessa har överlämnat en orimligt stor makt till de högsta cheferna. Inklusive makten att utreda sig själva. Vi stöder inte heller de traditionella borgerliga partiernas övertro på att de privata företagen ska ta över driften av verksamheter som vård- och omsorgsboenden, grund- och gymnasieskola, vårdcentraler eller sjukhus. Istället har vi – som representanter för en tredje politisk riktning – velat släppa lös ”styrkan från golvet” och öka personalens makt över arbetets organisering. Till detta kommer att AP har ett mycket konkret program för att vända trenden inom äldreomsorgen. Detta konkreta handlingsprogram kräver att det avsätts mer pengar till äldreomsorgen – under en tioårsperiod.

Vi ska återkomma till detta handlingsprogram i nästa blogg. Liksom till Hans Lindberg, Carin Nilsson och Pernilla Henriksson.

Kommentarer: om Vänsterpartiet, Miljöpartiet och SD
Inte med i matchen: Vänsterpartiet och SD. Vänsterpartiet vågar aldrig kritisera (S) på ett sätt som innebär en verklig utmaning. (V) i Umeå är alltid ”besvikna” på Hans Lindberg och (S) – men aldrig ursinniga. Vänsterpartiet i Umeå vågar aldrig opponera mot (S) på allvar. Skälet till detta är att (V) vill styra Umeå kommun tillsammans med Hans Lindberg och Socialdemokraterna efter nästa val. (V) agerar därför lika halvhjärtat i Umeå som de gör på riksplanet.
SD kan helt enkelt ingenting. SD gör enbart plumpa försök att skylla det problem som beror på att äldreomsorgen har fått för lite pengar under 30 år, samt på chefernas allsmäktighet, på … invandrarna. SD är inte bara isolerade i kommunfullmäktige. De klarar inte av att kompensera detta genom förmågan att agera utanför fullmäktige på torg, arbetsplatser och i bostadsområden. SD får enbart röster i kommunvalet i Umeå p g a det Jimmie Åkesson gör i riksdagen. SD utgör ingen självständig politisk riktning i Umeå kommun. De hänger de traditionella borgerliga partierna i kjolarna. Men AP är beredda att samarbeta med (V) i olika sakfrågor – exempelvis när det gäller att öka pengarna till äldreomsorgen.
Miljöpartiet. Detta parti styr Umeå kommun tillsammans med (S). Så formellt är (MP) med i matchen. Men inte reellt. Dessa båda partier har visserligen en gemensam budget. Men det är Socialdemokraternas budget. (MP) är okunnigt i det mesta. Detta har reducerat partiet till att bli röstboskap åt (S) – utom vid några få enstaka tillfällen under varje mandatperiod. (MP) utgör liksom (V) och (SD) inte någon självständig politisk riktning i Umeå kommun. De får många av sina röster p g a vad partiets språkrör säger i riksdagen. (MP) hänger – precis som (V) – i det socialdemokratiska partiets kjolar. Men AP är beredda att samarbeta med (MP) i olika sakfrågor – exempelvis när det gäller att öka pengarna till äldreomsorgen.

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet,”
Keith Richards
Stones

Ansvar måste utkrävas även i Umeå. I Uppsala begicks våldtäkter inom kommunens hemtjänst. Precis som i Umeå. I Uppsala tvingades hela äldrenämnden att avgå. I Göteborg avslöjades vanvård på ett boende för funktionshindrade. Vanvård precis som i Umeå. I Göteborg tvingades de två högsta cheferna att avgå. Men i Umeå utkrävs inget ansvar.
En av de viktigaste frågorna idag handlar om cheferna för en verksamhet ska få utreda sig själva då allvarliga missförhållanden uppdagas. Detta har med ansvarsutkrävande att göra. I Umeå kommun har bl a följande uppdagats:

Vanvård. På ett av kommunens särskilda boenden för äldre har det förekommit vanvård som lett till dödsfall. Den gamla personen levde sin sista tid under förhållanden som var tortyrliknande. Detta blev känt genom en visselblåsare. Ingen chef eller politiker har stått till svars.
Förfalskning. Av chefernas Lex Sarah-anmälan framgick att den gamla hade utsatts för vanvård och att detta hade krävt ett besök på NUS. Cheferna ”glömde” att den gamla dog av vanvården. Lex Sarah-rapporten förfalskades. Även detta blev känt genom en visselblåsning. Ingen chef eller politiker har stått till svars.
Sexuella övergrepp. En anställd inom den kommunala hemtjänsten dömdes till 5½ års fängelse för bl a grov våldtäkt. Ingen chef eller politiker har stått till svars.
Anmälningar tas inte på allvar. Anhöriga till ett av offren polisanmälde övergreppet. Men förövaren stängdes inte av under förundersökningen och kunde därför jobba vidare! Om förövaren stängts av hade sannolikt två av de sexuella övergreppen inom kommunens hemtjänst inte skett. En hög chef begick ett oacceptabelt misstag. Men ingen chef eller politiker har stått till svars.
Makthavare skyddar varandra. För att skydda den höga chef som begick det oacceptabla misstaget (att inte stänga av den misstänkte) myntade en annan hög chef följande yttrande: Det var en ”sällanhändelse”! Detta kreativa uttryck är menat som ett argument för att umeborna ska hysa förtroende för den chef som inte stängde av förövaren. Och även för ordföranden i äldrenämnden.
Ju värre desto sämre. Men logiken bakom uttrycket ”sällanhändelse” är denna: man kan inte vänta sig annat än oacceptabla misstag vid sällanhändelser – eftersom sådana inte finns beskrivna i instruktionsboken. Denna logik är dåraktig. Den innebär att om ett massmord begås, genom arsenik i saften, kan vi inte heller då förvänta oss att den misstänkte stängas av. Ett massmord är ju en ännu ”sällare” händelse. Uttrycket sällanhändelse speglar tankegången: ju värre händelser desto sämre beslut.
Chefer emellan. I mars avsatte dåvarande stadsdirektör Margaretha Alfredsson de fyra ”behöriga personer” som utgjorde styrgruppen för kommunens  visselblåsarfunktion. Det var till denna styrgrupp som anställda dittills kunnat vända sig om de ville slå larm om förekomsten av vanvård – alltså göra en visselblåsning. Skälet till att den dåvarande stadsdirektören avsatte de fyra i styrgruppen var att höga chefer hade blivit intervjuade om sitt ansvar för den vanvård som, i minst ett fall, inneburit döden. Höga chefer blev då ”kränkta”. De klagade sedan hos Margaretha Alfredsson (den högsta av chefer) som därefter rensade ut personerna i styrgruppen för kommunens visselblåsarfunktion. De hade ju ”kränkt” cheferna genom att ställa frågor kring vanvård, dödsfall och chefers ansvar. Det är denna typ av kompisskap, chefer emellan, som bidrar till den tystnadskultur som präglar Umeå kommun.

S och traditionen att utreda sig själv. Då stadsdirektör Alfredsson tystade de fyra i styrgruppen var vi många som kritiserade hennes utrensning. Till kritikerna hörde dock inte kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg. Vi tror faktiskt att Hans Lindberg stödde denna utrensning. Margaretha Alfredsson hade nämligen tidigare varit direktör på samhällsbyggnadskontoret. Under hennes ”direktörsskap” på detta kontor avslöjades en större skandal. Det handlade om fester med inslag av bland annat skotersafari och whiskeyprovning. För skattemedel. Vi anser att Alfredsson borde ha avskedats för detta. Men istället tilläts hon utreda sig själv! En tillfrågad statsvetare ansåg att detta var värre än jäv! Ett drygt år senare befordrades hon, helt otroligt, till stadsdirektör! Återigen: hon borde ha blivit avskedad på grund av skandalen på Samhällsbyggnadskontoret istället för att nå maktens högsta tinnar. Denna sällsynt unkna historia ägde rum under Hans Lindbergs tid som kommunstyrelsens ordförande. Mot denna bakgrund utgår vi ifrån att S i Umeå, så länge ingen säger något annat från detta håll, vill återinföra traditionen att cheferna utreder sig själva.

Men vi varnar för de konsekvenser som detta kommer att få. För Umeå. Och S.

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”
Keith Richards
Stones

Någon måste ställas till svars – även i Umeå
Detta är temat i det Umeblad.se som väldigt många hjälper Arbetarpartiet med att dela ut. Vi börjar dela idag. Det blir 25 000 hushåll i Umeå kommun som får Umebladet.se i papper. Vi delar både i Umeås centrala delar och i Hörnefors, Sävar, Holmsund, Obbola och i vissa av byarna. Vill du hjälpa till – hör av dig till mig. Jag har 070-293 74 61

Bakgrund: Vi kan inte längre acceptera följande förhållanden:
* människor vanvårdas till döds på kommunens äldreboenden,
* Lex Sarah-anmälan om detta förfalskas – för att dölja att vanvården ledde till döden,
* kvinnor utsätts för sexuella övergrepp av anställd i kommunens hemtjänst,
* förövaren, senare dömd till 5½ i fängelse, stängdes inte av under förundersökningen,
* om mannen stängts av hade två ytterligare övergrepp sannolikt inte ägt rum. Höga chefer försvarade misstaget (att inte stänga av den skyldige under förundersökningen) med att våldtäkterna var en ”sällanhändelse”. En gnutta civilkurage är alltså inte att räkna med. Om något inte finns med i verksamhetschefernas instruktionsbok eller kan de inte agera.

Eller dessa missförhållanden
* de som slår larm om grova missförhållanden i kommunen hotas – och tvingas ta avsked.
* de personer som utgjorde kommunens visselblåsarfunktion, dit anställda kunde anmäla missförhållanden, rensades ut av den tidigare stadsdirektören. Det blev för besvärande att sanningen kom ut. Och sanningen var vanvård – till döds; sanningen var att cheferna försökte dölja att den vanvårdade dog i den Lex Sarah-anmälan de gjorde.
* På ett LSS-boende förekommer vikthets mot de boende, ett grovt sexualiserat språkbruk som både drabbar personal och de boende. På privata chattar hånas de boende för sina kroppar. Allt detta är oacceptabelt. En kartläggning av arbetsmiljön visade på ett frånvarande ledarskap vilket gett upphov till informella ledarstrukturer. Ny personal kände sig tvingade att välja mellan att anpassa sig till den osunda jargongen – eller riskera utfrysning.

Det kanske allra värsta med Umeå kommun är att ingen ställs till ansvar för dessa oacceptabla övergrepp. Ingen hög chef ställs till svars. Ingen av de styrande politikerna – som är ytterst ansvariga – ställs till svars.

Trycket underifrån är inte tillräckligt stort. Jämför med Uppsala. Där avslöjades också våldtäkter inom den kommunala hemtjänsten – och även där hade gärningsmannen tillåtits arbeta kvar – precis som i Umeå. Men i Uppsala tvingade trycket underifrån hela Äldrenämnden att avgå. Men återigen: I Umeå ställs varken de höga cheferna eller de styrande politikerna till svars – vad som än händer.

Det är detta vi måste hjälpas åt att ändra på.

I Umebladet.se finns bland annat följande innehåll:
Vanvård eller tortyr – se sid 2, blå ruta, spalt ett. Gå in på Umebladet.se – läs ur avvikelserapporter, Lex Sarah-anmälningar och lyssna till en avslöjande intervju.
Arbetarpartiet position i förhållande till de två blocken i svensk politik, sid. 3,
Arbetarpartiets alternativ för äldreomsorgen i Umeå, sid 4,
Försvara äldreomsorgen:
Välkommen till manifestation lördag 18 oktober, Rådhustorget 12.00

Hjälp oss vinna striden i följande tre frågor:
* Nej. Höga chefer ska inte få utreda missförhållanden den verksamhet de själva leder,
* Ja. Äldreomsorgen i Umeå kommun måste få mer resurser,
* Ja. Personalen måste vidareutbildas och få mer att säga till om i förhållande till cheferna

Ursinnig kamp – bära eller brista

 

”If you’re going to kick authority in the teeth
you might as well use both feet”
Keith Richards

 

Det har förekommit vanvård på Umeå kommuns äldreboenden. Det finns exempel på att vanvården har skapat sådan fysisk smärta, och varit så förnedrande, att upplevelsen för de drabbade måste ha varit tortyr-liknande. Det finns exempel på att vanvården har lett till dödsfall. Ansvariga chefer i Umeå kommun försökte dölja dödsfallet. Men vi känner till det som har hänt – tack vare visselblåsarna. Det gäller flera exempel på missförhållanden som vanvård och det nämnda dödsfallet.

Visselblåsarna ute i kommunens verksamheter vågade slå larm på grund av att det fanns en pålitlig visselblåsarfunktion – bestående av fyra modiga personer  – som inte sprang till cheferna (för den verksamhet där missförhållanden hade upptäckts) och skvallrade. Tidigare fick cheferna veta vilka anställda som slagit larm om missförhållanden (alltså visselblåsa) och exempel finns på att visselblåsare i Umeå kommun har råkat väldigt illa ut. Innan förbättringen i juni 2024.

Men i juni 2024 upprättades det alltså en ny och förbättrad visselblåsarfunktion i Umeå kommun. Denna nya visselblåsarfunktion bestod alltså av fyra modiga personer med integritet – som inte tjallade för cheferna. Därför vågade anställda slå larm (visselblåsa). Den nya visselblåsarfunktionen innebar bl a följande:

* det blev allmän känt att det förekom vanvård,
* antalet visselblåsningar ökade mycket kraftigt,
* det blev känt att vanvården till och med lett till dödsfall,
* slutligen blev det känt att chefer hos kommun försökt dölja dödsfallet.

Det går att reagera på två sätt på detta: Antingen satsar man beslutsamt på ökad personaltäthet och ökad kunskapsnivå för de anställda – eller så satsar man på att tysta visselblåsarna. I Umeå kommun satsade man på att tysta visselblåsarna. Stadsdirektören och två andra chefer – och kanske även S-politiker som Hans Lindberg – gjorde sig av med den nya och förbättrade visselblåsarfunktion som hade inrättats i juni 2024.

Den 13 maj beslöt stadsdirektören att göra sig av med de fyra modiga personer som utgjorde den nya visselblåsarfunktionen. De som berett ärenden åt stadsdirektören var HR-chefen och chefsjuristen i Umeå kommun. Efter att ha gjort sig av med de fyra modiga, icke-tjallarna, med integritet tillsatte stadsdirektören bl a just HR-direktören och chefsjuristen som ny ”besättning” i visselblåsarfunktionen. Cheferna avsatte alltså de modiga fyra, som blivit obekväma, och tillsatte sedan i praktiken sig själva. Vem vågar nu visselblåsa – alltså slå larm om missförhållanden. Vi minns alla hur det gick för två modiga socialarbetare som slog larm innan förbättringen i juni 2024. De blev så brutalt behandlade att de kände sig tvingade att lämna all verksamhet i Umeå kommun!

Kände kommunalråden Hans Lindberg och Janet Ågren (båda S) till detta?

Detta är vad Arbetarpartiet vill veta. Därför har vi skrivit en interpellation (med ett antal frågor) till Hans Lindberg på vilka han – i ärlighetens namn – borde svara. Vi har frågat om att Hans Lindberg (S) kände till vad stadsdirektör Margaretha Alfredsson planerade, tillsammans med HR-direktören och chefsjuristen, innan stadsdirektören den 13 mars beslutade att avsätta de fyra modiga personerna i den förbättrade visselblåsarfunktionen och ersätta dem med HR-direktören och chefsjuristen.

Här är alltså ett visst datum av helt avgörande betydelse – den 13 mars – den dag beslutet om att göra sig av med de fyra modiga fattades.

Jag understryker: Det var alltså den 13 mars som stadsdirektören, HR-direktören och chefsjuristen slog till mot de fyra i visselblåsarfunktionen. Det vi frågar om i interpellationen är alltså om Hans Lindberg visste vad stadsdirektören (och de två andra cheferna) planerade. Annorlunda uttryckt: vi vill veta vad Hans Lindberg kände till före beslutet den 13 mars?

Allt annat är oväsentligt när de gäller de frågor som vi ställer till Hans Lindberg. Alla våra fyra frågor handlar om vad Hans Lindberg (S) Kände till före den 13 mars? Kände han till detta hade han kunnat stoppa stadsdirektören, och de båda andra cheferna, innan de gjorde sig av med de fyra modiga personerna den 13 mars – om Lindberg ville ha kvar den nya och förbättrade visselblåsarfunktionen.
Kände Lindberg till vad stadsdirektören (tillsammans med HR-direktören och chefsjuristen) planerade att göra den 13 mars, men underlät att agera, visar detta att även Hans Lindberg – och Socialdemokraterna i Umeå – ville bli av med den nya och förbättrade visselblåsarfunktionen.
Läsaren av denna blogg förstår alltså betydelsen av den 13 mars.

Jag skrev ovan att Hans Lindberg – i ärlighetens namn – borde svara på våra frågor. Dessa frågor handlar alla om vad han visste före den 13 mars. Men Hans Lindberg vägrar att göra detta. Istället för att svara på vad han visste FÖRE den 13 mars svarar han på vad han blev informerad om – den 22 april! Hans Lindberg verkar tro att vi i Arbetarpartiet är idioter. Det är vi inte.

Vår slutsats är att Hans Lindberg och Socialdemokraterna i Umeå med största sannolikhet känt till vad stadsdirektören och de andra båda cheferna planerade att göra den 13 mars och att de godkänt – om de inte själva hade uppmanat till – beslutet att göra sig av med de fyra modiga personerna i visselblåsarfunktionen och ersätta dem med chefer.

Du som vill sätta dig in i denna fråga bör läsa följande:
1. Vår interpellation och Hans Lindbergs svar nedan,
2. Umebladet.se – kan fås hos Arbetarpartiet,
3. VK-papper, onsdag 30 april, första sidan samt sid. 6-7.

Interpellation
Kände Socialdemokraterna till att visselblåsarfunktionen skulle förändras?
I slutet av mars i år nåddes vi av nyheten att de fyra personer som utsetts till styrgrupp för Umeå kommuns interna visselblåsarfunktion hade skiljts från sina uppdrag. Beslutet att avsätta styrgruppen för visselblåsarfunktionen togs av stadsdirektör Margaretha Alfredsson den 13 mars. De fyra personerna i den tidigare styrgruppen ersattes med tre personer knutna till stadsdirektören, varav två chefer: HR-direktören och chefsjuristen.

Enligt Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet, är detta ett brott mot Lag (2021:890) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden – även kallad ”visselblåsarlagen”. Personer får nämligen inte avlägsnas från sina uppdrag i visselblåsarfunktionen om de inte har misskött sig. Och att någon skulle ha misskött sig påstod inte stadsdirektören då hon i P4 Västerbotten sa följande: ”Jag utgår ifrån att ingen har misskött sitt uppdrag” (26/3).
Däremot har stadsdirektören i flera medier nämnt ”arbetsmiljöfrågor” som en orsak till att personer i styrgruppen för visselblåsarfunktionen skiljdes från sina uppdrag. En process som handlar om eventuella arbetsmiljöproblem borde dock ha sett helt annorlunda ut.
Den naturliga gången vore att först träffa hela styrgruppen, tillsammans med facket, för att reda ut om det verkligen existerar arbetsmiljöproblem – eller om det som uppfattats som brister i arbetsmiljön endast är rykten.
Om det skulle visa sig att det finns arbetsmiljöproblem borde hela styrgruppen ha erbjudits stöd för att kunna stanna kvar. Detta exempelvis genom att personerna erbjudits att avsätta mer tid från sina vanliga tjänster till arbetet med visselblåsningar – eller genom att styrgruppen utökats med en femte (eller sjätte) person.
Under alla förhållanden borde Umeå kommuns ledning ha gjort sitt yttersta för att behålla så många ur styrgruppen som möjligt – för kontinuitetens skull. Under inga förhållanden borde alla fyra ha avsatts eller bytts ut under den ena eller den andra förevändningen.

Mot denna bakgrund vill vi ställa följande frågor:

1. Kände du, Hans Lindberg, till att stadsdirektören planerade att avsätta styrgruppen för den interna visselblåsarfunktionen?
2. Kände du, Hans Lindberg, till att ett sådant förfarande kunde utgöra ett brott mot Lag (2021:890) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden – även kallad ”visselblåsarlagen”?
3. Känner du till huruvida styrgruppen för visselblåsarfunktionen har haft arbetsmiljöproblem?
4. Om ja: Vilka åtgärder har vidtagits för att lösa eventuella arbetsmiljöproblem?Davis Kaza (AP) och Patrik Brännberg (AP)

 

Hans Lindberg (S), kommunstyrelsens ordförande lämnar följande skriftliga svar:

Svar på fråga 1
Vi har fått en information på kommunalrådsberedningen där vi också valde att lyfta upp frågan till politiken i kommunstyrelsens näringslivs- och arbetsutskott (KSNAU). På KSNAU den 22 april fick den politiska församlingen information från stadsdirektören om att visselblåsarfunktionens organisation har hanterats som ett arbetsmiljöärende. Det har inget att göra med de ärenden som visselblåsarfunktionen ska hantera. Utifrån den information vi har fått har också två personer slutat på egen begäran och en person slutar på grund av övergång till annat jobb hos en annan arbetsgivare. Stadsdirektören har därför uppmärksammat att arbetsbelastning, arbetsmiljö och funktion behöver ses över.
Det kommer nu att genomföras en oberoende utredning med en genomlysning av arbetsmiljösituationen och hur styrgruppen ska organiseras för att säkerställa att den fungerar på det sätt som är syftet med lagstiftningen. Utredningen kommer att presenteras någon gång efter sommaren. Man kommer bland annat att göra djupintervjuer med medarbetare och fackliga organisationer för att tydliggöra roller ochfunktioner. Jag känner mig trygg med att vi alla, i såväl KSNAU som inom förvaltningen, delar målbilden om att vi ska ha en stark, självständig och välfungerande visselblåsarfunktion.

Svar på fråga 2
Utifrån den information KSNAU har fått har det inte framgått att kommunen brutit mot lagstiftningen. Däremot välkomnar vi den föreslagna genomlysningen av verksamheten av oberoende part.

Svar på fråga 3
Stadsdirektören har fått informerat om att delar av den interna styrgruppen vid flera tillfällen uppmärksammat att arbetsbelastning, arbetsmiljö och funktion behöver ses över. Stadsdirektören har också blivit kontaktad av huvudskyddsombud som varit i kontakt med Arbetsmiljöverket och i beredskap att utfärda skyddstopp.

Svar på fråga 4
Den kommande översynen av visselblåsarfunktionens dimensionering, ansvarsfördelning, arbetsformer/arbetsprocess, arbetsmiljö, organisation och gränssnitt till upphandlad extern part ska förhoppningsvis kunna ge förslag till förbättringar, så att vi kan säkerställa en god arbetsmiljö och en väl fungerande visselblåsarfunktion.

Västerbottens-Kuriren lägger ned alla bloggar.
Sista dagen jag kan publicera nya blogginlägg blir troligen 16 mars.
Mina blogginlägg kommer du alltid att kunna läsa på Veckans Nyheter.se

 

Men jag hoppas att ALLA som har bloggar hos VK idag ska kunna fortsätta att skriva blogginlägg
om vad som händer i Umeå och världen – fast på en ny bloggportal.
Jag återkommer.
___      ___      ___

Ingress
Äldreomsorgen i Umeå är i skriande behov av en långsiktig upprustning. Detta för att bryta den negativa spiral som skapats under 30 år av nedskärningar. Den negativa spiralen har skapat problem som måste lösas. Två exempel:

* Personaltätheten. Under 90-talet gick det ca nio anställda på tio äldre på de särskilda boendena. Idag har personaltätheten nästan halverats.

* Personalutbildning. Andelen utbildad personal har minskat kraftigt. År 2016 var uppåt 70 % utbildade undersköterskor. Idag är andelen nere på ca 50 procent. Andelen som har bristande språkkunskaper har däremot ökat.

Samtidigt som resurserna blivit mindre har behoven ökat. Idag är brukarna äldre än för 30-35 år sedan. Med detta följer att de äldre oftare är multisjuka och därför både kräver mer medicin och omvårdnad.

 

Del ett
Ryggraden inom äldreomsorgen har länge bestått av kunniga och plikttrogna undersköterskor. Många av dessa är nu på väg bort samtidigt som återväxten inte alls är tillräcklig. Situationen tär på alla – på de äldre, på personalen och på de anhöriga. Behovet av ett trendbrott är akut. Trendbrottet måste innebära en ökad personaltäthet samt en ökad andel utbildad personal. Men för att åstadkomma detta krävs en målmedveten satsning under minst tio år. Detta är vad som krävs om äldreomsorgen i Umeå ska kunna erbjuda de äldre ett anständigt liv.

Arbetarpartiet anser att Socialdemokraterna m fl, tillsammans med delar (inte hela) av äldreförvaltningen, saknar insikt om problemens allvar. Några exempel:

* Äldreomsorgen i Umeå blev av med hela 60 miljoner bara ett par månader efter att S+MP-budgeten antagits i juni. 50 miljoner berodde på att S beslutat skära ned i sin egen budget!

* Personalen tvingas skriva insändare om hur de nekas pauser och toalettbesök, är konstant stressade och dessutom känner sig ständigt övervakade via nya digitala verktyg. Svaren från tjänstepersoner på äldreförvaltningen har skett i form av hurtiga fraser präglade av okunskap – svar som avfärdat personalens oro och kritik.

* De styrande talar om behovet av ”kompetensförsörjning” och personal. Samtidigt har Arbetarpartiet träffat tillfälligt anställda inom den kommunala hemtjänsten som sagts upp för att de inte skulle hinna bli ”inlasade” och få en fast anställning hos kommunen!

 

Del två
Istället för att ta itu med det trängande behovet av ett trendbrott försöker nu S – understödda av Vänsterpartiet – att skifta fokus. De försöker undvika en debatt om behovet av ett trendbrott genom ökade resurser till äldreomsorgen. Istället gör S och V ett nytt försök att avskaffa lagen om valfrihet (LOV) inom hemtjänsten i Umeå. Deras motiv, denna gång, är att det skulle gå bättre att bekämpa välfärdskriminalitet inom hemtjänsten med hjälp av lagen om offentlig upphandling (LOU). Men detta stämmer inte. Det går att bekämpa välfärdskriminalitet lika bra med hjälp av lagen om valfrihet – förutsatt att politikerna och tjänstemännen är kompetenta. Dessutom har S inte lyckats bevisa att det existerar någon välfärdskriminalitet i Umeå! En ”detalj” värd att nämna i sammanhanget.

 

Avrundning
Istället för att satsa mer resurser på ökad personaltäthet och utbildning inleder nu Socialdemokraterna – stödda av V – alltså ett nytt angrepp mot de privata hemtjänstföretagen. Precis som 2018-19 kommer detta att vålla stor oro hos de äldre, hos personalen och hos de anhöriga. Och precis som 2019 kommer AP att rösta för att de privata hemtjänstföretagen ska få finnas kvar och därmed också valfriheten inom hemtjänsten i Umeå – detta samtidigt som vi fortsätter vår kampanj för ett trendbrott inom äldreomsorgen. Det behövs mer pengar och personal, mer av utbildning och av personalinflytande.

 Ursprungligen skrivet av en partikamrat – men sedan bearbetat av mig så att det blivit en blogg

Ingress
Politiska nämnder i Umeå kommun som drar varandra inför domstol, bristande samarbete mellan nämnder och kommunala bolag vid legionellautbrott och bortglömda elräkningar. Under det senaste halvåret har en rad absurditeter avslöjats. Klarar Socialdemokraterna av att styra Umeå kommun?

Dessutom visade det sig att fastighetsägaren det kommunala bolaget INAB (med en socialdemokrat som styrelseordförande) och hyresgästen fritidsförvaltningen (med en socialdemokrat som nämndsordförande) haft olika uppfattningar om vem som hade ansvaret för att ta prover på bakterien och i vilka utrymmen proverna skulle tas. Sannolikt nöjde sig både INAB och fritidsförvaltningen med antagandet att den andra S-styrda verksamheten var ansvarig.

Del två
Det är nu det börjar bli absurt. ”Ägaren” och ”hyresgästen” är ju en och samma – nämligen S-styrda Umeå kommun! Kommunen har själv valt att äga badhuset via ett kommunalt bolag – och att driva verksamheten via kommunens fritidsförvaltning. Det är alltså en S-styrd del av Umeå kommun som inte är överens med en annan S-styrd del av samma kommun – om vem som är ansvarig för att hantera utbrott av legionella i badhuset Navet…

Del tre
Absurditeterna slutar dock inte där. I badhuset finns även ett gym. Detta drivs av det privata företaget Umeå Sport och Motion (USM). Det har nu visat sig att gymmet inte har behövt betala för sin elförbrukning under de nio (!) år som verksamheten har bedrivits. Detta är naturligtvis helt fel. Men också i detta fall hänvisar tre olika S-styrda delar av det S-styrda Umeå kommun på varandra. Fritidsförvaltningen (med en S-styrd nämnd) beskyller INAB (med en S-ordförande) som skyller på Umeå Energi (också med en S-ordförande) för den absurda situation som uppstått.

Del fyra
Historien om hur S i Umeå kommun inte kan kommunicera med S i Umeå kommun slutar inte i badhuset. I december kunde vi läsa att politikerna i Tekniska nämnden dragit politikerna i Byggnadsnämnden inför mark- och miljööverdomstolen rörande bygglovet för ett LSS-boende. Umeå kommun stämmer alltså Umeå kommun inför domstol. Detta trots att ordföranden i Byggnadsnämnden är sosse liksom ordföranden i Tekniska nämnden. Man undrar vilken socialdemokrat som Umeå kommuns jurister ska företräda…

Tillsammans drar dessa incidenter ett löjets skimmer över Umeå kommun. Men de blottlägger också en skrämmande avsaknad av politiskt ledarskap. Samtliga ovan beskrivna nämnder och kommunala bolag i Umeå styrs – som framgått – av Socialdemokraterna! Problemen Det handlar alltså om att företrädare för Socialdemokraterna saknar förmåga att komma överens med företrädare för Socialdemokraterna – vilket leder till att en rad verksamheter inom samma (Umeå) kommun till och med dragit varandra inför domstol!

Avrundning
AP har tidigare kritiserat den kurs som S i Umeå valt tillsammans med MP. Den senaste tidens händelser gör att vi frågar oss om kaptenerna på Umeås kommunskuta ens är kapabla att hålla någon kurs över huvud taget. Den som har ansvaret för att kommunens verksamheter sluter fred med varandra och istället börjar samarbeta är naturligtvis kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg (S). Vårt råd till Lindberg är att inrätta en samverkansgrupp – inom det egna partiet.

 

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet” — Keith Richards
Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________

 

Två partikamrater skrev en så bra insändare i VK att jag väljer att publicera den här – fast uppdelad på mitt sätt och något bearbetad

 

Ingress
Kommunens hemtjänstpersonal varnar för personalflykt. I en insändare (”Ska Umeå kommun få en hemtjänst utan arbetare?”, VK 1/2-25) varnar personal inom Umeå kommuns hemtjänst om att kombinationen av dålig arbetsmiljö och låga löner riskerar att leda till personalflykt. Skribenten pekar på en ständig stress på grund av allt för korta restider mellan brukarna samt att det inte finns tillräcklig tid för dokumentation. Dessutom känner sig personalen ständigt övervakad genom kommunens nya digitala system (Intraphone).

 

Del ett
Personalen får hurtiga tillrop och klatschiga fraser. Denna situation är djupt oroande för alla oss som vill värna om de anställda och brukarna inom äldreomsorgen. Men oro är inget som präglar det svar som personalen har fått. Istället för seriösa svar på hur arbetsmiljön ska förbättras får personalen hurtiga tillrop och klatschiga fraser. Bristen på personal bemöts exempelvis med följande formuleringar från förvaltningen (VK 8/2-25): ”Vi ska arbeta så smart och tryggt som möjligt … så att vi tillsammans lyckas möta dessa stora utmaningar”.

Personalens känsla av övervakning kallas för ”upplevd tidsstyrning” och avfärdas med orden ”förändringar tar på krafterna men vi behöver hänga med i samhällsutvecklingen”.

 

Del två
60 miljoner i nedskärningar på den egna budgeten. I förvaltningens svar påstås också att kommunen ”arbetar med fokus på att förbättra, både för de äldre med insatser och för alla medarbetare”. Men sanningen är att nedskärningarna fortsätter. Den budget som Socialdemokraterna + MP har antagit för i år innebär att äldreomsorgen drabbas av hela 60 miljoner i nedskärningar! Dessa nedskärningar sker i den budget som S+MP själva hade antagit endast 2-3 månader tidigare.

De styrande i Umeå – idag S och MP – har prioriterat ned äldreomsorgen i över 30 år. Under denna period har personaltätheten på äldreboendena nästan halverats och andelen utbildade undersköterskor sjunkit. Samtidigt har brukarna blivit äldre och är oftare multisjuka.

 

Del tre
Det krävs långsiktiga satsningar. Äldreomsorgen i Umeå bärs upp av en krympande skara av engagerade, kunniga och plikttrogna undersköterskor. Ska äldreomsorgen räddas måste denna skara bli större. Det kräver långsiktiga satsningar på ökad personaltäthet, vidareutbildning och möjlighet att utvecklas i yrket.

 

Avrundning
Personalen måste ges större makt. Men viktigast av allt: Personalen måste ges ett långt större inflytande över schemaläggning, dokumentation och arbetsmiljö. Samt vilka datasystem som ska köpas in – och vilka som inte ska köpas in. Personalens stora kunnande måste tas tillvara.

Och det vore klädsamt om ansvariga politiker kunde ta sig tid att besvara den oro som finns hos personalen. Skicka inte ut optimistkonsulter, som saknar varje insikt i hemtjänstens problem, att svara.

 

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet” — Keith Richards
Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________

 

Ingress
Nästa vecka inleds Svenska rallyt (Rally Sweden) i Umeå. Det unika med det svenska rallyt är att det går på snö och is. Det var tillgången på just snö och is som gjorde att Rally Sweden flyttade till Umeå 2022. Snömängden i Värmland var för liten. Arbetarpartiet motsatte sig inte att Rally Sweden flyttade till Umeå. Men vi tillhör inte de partier i kommunfullmäktige som försvarar att Rally Sweden nu får ta över stan – och tillåts köra över umeborna. Jag ska förklara.

Del ett
Innan själva tävlingarna kör igång genomförs en s.k. shakedown – en fullfartsträning – där rallystallen får visa upp sina bilar inför publik. Det stora problemet är att denna fullfartsträning inför publik både ska gå längs Häradsvägen (som vi gamla umebor vet utgår från Backens kyrka) och Strandpromenaden. Att fullfartsträningen inför publik tillåts genomföras längs med Häradsvägen och Strandpromenaden har fått många umebor – både motorintresserade och andra – att se rött. Däribland oss i Arbetarpartiet. Vi uppfattar detta som en form av övergrepp på ett av kommunens mest omtyckta och stämningsfulla promenad- och cykelstråk.

Del två
Sträckan där ”Shakedown” genomförs börjar vid Älvtået – ett av Umeås finaste stadsnära natur- och kulturområden. (Det sammanhängande natur- och kulturområdet sträcker sig från Backens kyrka fram till Tvärån). Bilarna ska sedan köra, i full fart, mot centrala Umeå. Den sista biten kör bilarna längs med älven – alltså på själva den smala och för fotgängare avsedda Strandpromenaden. Även målgången för denna fullfartsträning är planerad att ske på Strandpromenaden. I höjd med Hemgården.

Fullfartsträningen innefattar fordon, servicepersonal och publik. Men miljön längs Strandpromenaden är känslig, det vet alla umebor, med höga erosionsbranter som sluttar ned mot älven. Strandpromenaden är dessutom, det vet alla umebor, inte anpassad för biltrafik. Och naturligtvis ännu mindre för bilar i rallyfarter. Till detta ska läggas att starten ute vid Älvtået innebär en olägenhet för boende och näringsidkare i detta område.

Del tre
Det har funnits stora oklarheter kring hur länge Rally Sweden ansett sig behöva använda sträckan Häradsvägen och Strandpromenaden. I sin ansökan angav Rally Sweden att de behövde obegränsad tillgång till träningssträckan – detta under hela nio dagar! Umeå kommun, å sin sida, hävdade på sin hemsida att Strandpromenaden skulle stängas av under endast en halv dag. Det är en viss skillnad mellan nio dagar och en halv dag … De markägare som finns längs sträckan har fått besked om att vägen kommer att stängas av under nästan 24 timmar – från 18.00 dagen innan ”shakedown” till 16.00 nästa dag. Informationen till de närmast berörda har genomgående varit uppseendeväckande dålig. Ett typexempel på hur berörda körts över.

Del fyra
Det finns även djupare orsaker till att många upprörs över att rally tillåts längs Häradsvägen och Strandpromenaden. Under mer än 15 år har kommunens styrande hänsynslöst drivit på en omvandling av centrala stan. En rad byggnader – bland annat Väven och Hotell Winn ovanpå Utopia – har kraftigt förändrat stadsbilden. Omvandlingen av Umeås stadskärna har varit så omfattande att Länsstyrelsen riktat hård kritik mot kommunen för att kommunen har förvanskat riksintresset för kulturmiljön inom centrumfyrkanten. Det har handlat om en tondövhet och arrogans från Umeå kommuns styrande politiker. Umebornas åsikter har under lång tid bara sopats åt sidan.

När kommunstyret nu tillåtit rallybilar att köra i full fart längs Häradsvägen och Strandpromenaden – alltså på ett väldigt omtyckt promenad- och cykelstråk där man stundtals upplever sig förflyttad tillbaka till 1800-talet – är vi många som ser detta som en form av helgerån. Återigen böjer sig kommunens styrande för särintressen – på samma sätt som när de tillät välkända byggherrar att förvanska stadsbilden i centrala Umeå.

Idag gömmer de sig bakom olika myndigheter. Men naturligtvis hade kommunens ledande politiker en möjlighet att säga ifrån på ett tidigt stadium i sina informella kontakter med Rally Sweden. Allt annat är rent skitsnack.

Avslutningsvis – en BONUS !
Här nedan kan du se mina partikamrater debattera frågan i Umeå kommunfullmäktige i oktober 2024.

Och kom ihåg: Rallyt flyttade till Umeå på grund av snö och is. Det är snö och is som gör det svenska rallyt speciellt. Inte fullfartsträning på Umeås unika promenad- och cykelstråk.

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet” — Keith Richards
Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________

 

Ingress
Det som hänt på Komvux på Risbergska i Örebro är den värsta masskjutningen i svensk historia. Liksom så många, många andra går mina tankar till offren och deras anhöriga. Till de människor som tvingats äta frukost i morse utan sin bror, syster, son eller dotter. Jag vet hur ont det gör. Jag vet att såren aldrig kommer att läka helt.

Vid dagens presskonferens berättade polisen att elva personer dödats i skjutningen. Alla i vuxen ålder. En av dessa tros vara gärningsmannen. Man berättade dessutom att fem personer opererats för livshotande skador men att läget för dessa nu är stabilt. En sjätte person var mer lindrigt skadad. Polisen berättade också att de första poliserna på plats hade blivit beskjutna av gärningsmannen. När polisen sedan gick in i skolan påträffades den misstänkte död.

I övrigt är mycket kring händelsen ännu oklart. Identifieringen av offer och gärningsman är, enligt polisen, ännu inte avslutad. Polisen understryker att de ännu bara har påbörjat sin utredning om bland annat eventuella motiv till skjutningen. Det finns än så länge, också enligt polisen, ingenting som pekar på att detta skulle vara ett terrorbrott eller ha ideologiska motiv. Tidigare har polisen sagt att inget tyder på att det har med gängens brottslighet att göra. Det skulle alltså kunna handla om en ”ensam gärningsman”. Men ännu är alltså ingenting klarlagt vad gäller motiv.

Vad vi däremot vet är att både sociala medier och gammel-media surrar av rykten. Det handlar om gärningsmannens identitet och eventuella motiv. Jag anser att det är fel – och respektlöst – att sprida rykten kring denna fruktansvärda händelse. Identifieringen av de döda ännu ju inte är klarad!

Varje falskt rykte och en upphetsad stämning, som händelser som denna ofta skapar, riskerar att innebära ett onödigt lidande för offrens anhöriga. Detta är en situation där var och en har ett ansvar att hålla huvudet kallt och hjärtat varmt. Detta är en tid när offrens anhöriga ska sättas i centrum. Tids nog kommer svaren på varför och hur denna tragedi kunde inträffa.

Fram till dess borde våra tankar och handlingar fokusera på de skadade och de anhöriga.