Vi här nere – och dom där uppe

Det är främst socialarbetare som gör de utredningar som ligger till grund för besluten att omhänderta barn och ungdomar och därmed skilja dem från föräldrarna. Socialarbetarna kontrollerar därmed hur familjerna fungerar. Men vem kontrollerar kontrollanterna – är socialarbetarnas utredningar rättssäkra?

Frågan är viktigare än någonsin p g a trenden i de utredningar som nu genomförs i syfte att lägga grunden för nya lagar. Här följer en sammanfattning av vad juridiska fakulteten vid Stockholms universitet skriver om nämnda trend: Trenden är utan tvekan sammantaget att vi går från ett system som betonar frivillighet, förebyggande arbete och återförening till att nu prioritera mer tvång och kontroll genom större befogenhet för socialtjänsten att agera utan samtycke, liksom fler och längre placeringar utanför hemmet.

Detta är skrämmande och hotar rättssäkerheten. Vårt mål är att färre barn och unga ska omhändertas och utplaceras. Detta oavsett om barnens familjer har sina rötter i Sverige, Europa, Mellanöstern, Afrika, o s v. Vi föreslår inte att målet om färre omhändertaganden ska vara ett resultat av att lagar och regler börjar tolkas annorlunda, eller ett resultat av att socialtjänsten ges minskade resurser. Vi vill att färre barn och unga omhändertas genom en satsning från samhällets sida på att minska skälen till omhändertagande.

Då barn och unga omhändertas måste en utgångspunkt vara att kontakten mellan barnet och föräldrar/syskon ska bibehållas – med sikte på en återförening. Detta måste vara en uttalad målsättning för socialtjänsten. Då barnen skiljs från sin familj måste hemkommunen ta ansvar för att familje- och HVB-hemmen håller hög standard.

En förutsättning för att våra målsättningar ska lyckas är att det utbredda utanförskapet minskas. Alla resurser måste mobiliseras. Det krävs en landsomfattande satsning på fler jobb, men även på uppbygget av en kommunal kvarterspolis i samarbete med en socialtjänst som ansvarar för ungdomsgårdarna.

De styrande i Umeå har sparat och skurit ned på äldreomsorgen under 30 års tid. Dessa nedskärningar utgör bakgrunden till den negativa spiral som resulterat i skandalerna med vanvård till döds och sexuella övergrepp inklusive våldtäkt. Ledningen i form av politiker och höga chefer har inte klarat av situationen. Bristerna har varit så allvarliga att kommunens revisorer riktade en anmärkning mot äldrenämnden.

Vi citerar revisorerna:

”Vår sammantagna bedömning är därmed att äldrenämnden uppvisat stora brister i förhållande till fullmäktiges uppdrag och mål samt vad som anges i lag och föreskrifter för verksamheten. Vi anser även att äldrenämnden brustit i sitt ansvar att aktivt vidta åtgärder i förhållande till de brister som framkommit. Därtill bedömer vi att äldrenämnden inte säkerställt att verksamheten arbetat utifrån beslut, föreskrifter, riktlinjer, rutiner med mera. Vår bedömning är att bristerna medfört/riskerar att medföra skada för enskilda äldre och utöver det allvarligt påverkat allmänhetens förtroende för kommunen och i synnerhet verksamheten för äldre.”

Revisorernas kritik understryker att dagens ledning är oförmögen att lösa problemen. Detta oavsett vilka utspel som representanter för S och MP kan tänkas göra inför valet. Detsamma gäller för vissa höga chefer. Den negativa spiralen kan inte brytas utan att hela eller delar av ledningen byts ut. Någon måste ställas till svars.

Problemen präglar inte alla delar av äldreomsorgen. För att vända trenden krävs en satsning på att det engagemang och yrkeskunnande som länge funnits hos personalen överförs till nya generationer. Arbetarpartiets handlingsprogram bygger på denna insikt.

Vi kämpar för:

• Ökad personaltäthet – grundläggande förutsättning för trendbrott
• Större andel undersköterskor – för en höjd kunskapsnivå
• Alla ska ha minst en utbildning till vårdbiträde
• Vidareutbildning i svenska språket för de som behöver
• Utbildnings- och karriärstege: vårdbiträden uppmuntras att bli undersköterskor, undersköterskor ges möjlighet att specialisera sig inom demens, psykiatri, handikapp eller palliativ vård. Detta måste subventioneras av kommunen – och synas i lönebeskedet.
• Ökat personalinflytande över schemaläggning, tillsättning av chefer och arbetsmiljö.
• Närvarande chefer med vårdutbildning eller bakgrund inom verksamheten.

Bristen på ledarskap i Umeå kommun märks på allt fler områden. Istället för en genomtänkt plan för hur staden och trafiken borde expandera har bristen på ledarskap skapat en ”vilda västern”-attityd. Vi tänker på det otillräckliga bostadsbyggandet och på årtionden av farliga utsläpp från trafiken; vi tänker på brutaliseringen av stadens centrala delar med bland annat ödsliga torg och offrandet av nödvändiga grönytor i centrala lägen. Denna brist på ledarskap måste åtgärdas.

Det byggs för få bostäder i Umeå
I Umeå kommuns bostadspolitiska mål ingår att skapa ”förutsättningar för att det färdigställs minst 2000 bostäder per år”. Men så mycket byggs inte. Inte alls. Under de fem åren 2021-2025 har det i snitt färdigställts ca 850 nya bostäder per år. Tittar vi framåt visar kommunens befolkningsprognos att det behövs cirka 720 nya bostäder per år fram till 2034. Prognoser visar dock också att endast 300 nya bostäder per år kommer att färdigställas 2026 och 2027. Detta är långt under behovet på 720 nya bostäder – och mycket långt från kommunens bostadspolitiska mål (2000 bostäder). Mot denna bakgrund vågar vi påstå att det byggs för få bostäder i Umeå.

Om det inte byggs fler bostäder riskerar bostadsköerna att bli längre. Många unga vuxna kommer inte att kunna flytta hemifrån. Trångboddheten kommer att växa. Ansvaret för detta misslyckande vilar tungt på Socialdemokraterna och MP. De har hållit tillbaka utvecklingen genom sin ovilja att detaljplanelägga och påbörja byggandet av ett antal större bostadsområden. Istället har det ofta ”duttats” ut ett hundratal bostäder, ofta på små men viktiga grönområden.

Arbetarpartiet anser att kommunen snarast måste komma igång med några större bostadsprojekt. Exempel (se karta):

Röbäcksliden (1). Här kan 1000 bostäder börja byggas mycket snart. I en första etapp. På  sikt kan området sannolikt byggas ut ytterligare. Här finns möjlighet att bygga både flerfamiljshus och villor. Om viljan fanns. Området började planeras redan 2017. Men sedan 2022 har inget hänt. Detta understryker motståndet från S + MP.

Tegelbruksberget (2). Här skulle det vara möjligt att bygga 1500-2500 bostäder relativt snart. Området har stora fördelar i form av befintlig infrastruktur: Holmsundsvägen, Strömpilens handelsområde och busslinje 9. Det som krävs är en utredning för att klarlägga det avstånd som måste hållas till Grössjöns naturreservat.

I20-området (3). Området innanför ”norra länken” är det naturliga reservatet för huvuddelen av kommunens framtida expansion. I20 är det enda område som kan skapa en sammanhållen stad istället för dagens alltmer bläckfiskliknande utbredning. Området utgör en väldig trekant vars spets når nästan ända fram till centrumfyrkanten, och vars breda sida utgörs av norra länken. Skulle området bebyggas kan det inre vägnätet anslutas både till norra länken och gamla E4:an. På sikt finns det plats för mer än 20 000 bostäder på detta område.
Det som krävs för att kunna ta tillvara denna fantastiska möjlighet är att kommunen bekostar en flytt av militärens skjutbana till mark utanför norra länken – en relativt liten utgift. Denna långsiktiga lösning på behovet av mark för Umeås framtida expansion hindrar inte att området kan bebyggas redan idag. Den naturliga platsen att börja på vore innanför den triangel som skapas av norra länken och gamla E4:an i höjd med Ersboda handelsområde.

Sammanfattningsvis: Dessa tre exempel visar både på hur kommunens akuta behov av bostadsmark kan lösas – och på hur I 20-området kan lösa det helt dominerande behovet av att skapa en sammanhållen stad. Det som saknas är en ledning med handlingskraft.

Den bristande stadsplaneringens höga pris

Bristen på ledarskap i Umeå kommun märks på allt fler områden. Istället för en genomtänkt plan för hur staden och trafiken borde expandera har bristen på ledarskap skapat en ”vilda västern”-attityd.

* Under årtionden har kommunledningen brutit mot miljökvalitetsnormerna för kvävedioxid i centrumfyrkanten. Därmed har umebor utsatts för en ökad risk att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar, lungcancer, demenssjukdomar som Alzheimers samt av astma och allergier.

* Idag planeras med berått mod för nya problem. Där Motorcentralen och gamla badhuset låg, och OKQ8-Haga ligger, planeras en ny stadsdel (Hagaliden) med minst fem nya bostadskvarter och ca 600 bostäder. Trots att det redan existerar trafikproblem i området verkställs planen – utan en absolut nödvändig trafikutredning. Kaos hotar.

* Stadens centrala delar har brutaliserats. De en gång levande torgen har blivit ödsliga platser. Vid kajen har kulturbyggnader som gav staden identitet förvandlats till dvärgar – i skuggan av ett ständigt ökat antal jättebyggen.

* Alltför många grönytor har försvunnit då förtätningen drivits för långt. Idag ropar centrum efter fler parker. God stadsplanering kräver en bättre balans. Vi vill därför påskynda omvandlingen av p-platsen på kajen till ett torg/evenemangsyta. Både för unga och lite äldre. Särskilt viktigt är det att bevara grönområden som Hamrinsberget, området nedströms Backens kyrka och Nydalasjön.

Jag och två av mina partikamrater har skrivit en debattartikel som publicerades i VK:s nätbilaga idag (måndag 11 maj). Artikeln publiceras här nedan.

Det finns ett akut behov av en långsiktig satsning på äldreomsorgen i Umeå. En sådan satsning är fullt möjlig. Umeå kommun har goda inkomster på grund av en hög sysselsättningsgrad, en hög kommunalskatt och en låg arbetslöshet. De styrande borde därför kunna erbjuda alla umebor ett bra, eller i alla fall anständigt, liv. Detta gäller för äldre som behöver äldreomsorg, för barn och föräldrar som kommer i kontakt med socialtjänsten, för barn i förskolan samt för kommunens 13 000 anställda. Men de styrande har inte gjort sig kända för att erbjuda ett bra, eller ens anständigt, liv till alla grupper av umebor. 

Tvärtom. Misskötsel är vad Umeå kommun har blivit känt för under de senaste åren. Det handlar om vanvård på äldreboenden som har lett till dödsfall som chefer försökt dölja; om våldtäkt och andra sexuella övergrepp inom hemtjänsten. Det handlar om en rad missförhållanden inom socialtjänsten. Bakom ligger en tystnadskultur bland stora delar av personalen som beror på rädsla för chefer – en rädsla som ökat på grund av jakten på modiga visselblåsare med hjälp av kronofogden! Och rädslan har haft ett högt pris. Den leder till bristande effektivitet på grund av vantrivsel, samt att personalens initiativkraft hålls tillbaka, vilket resulterar i att vi får ut mindre per satsad skattekrona. 

Men det finns även andra källor till problemen. Kommunens budgeterade överskott för de sju åren 2019-2025 var tänkt att uppgå till ca 700 miljoner. Men det kom att uppgå till hela 2 700 miljoner – nästan två miljarder mer än budgeterat! Innebörden är att verksamheterna, bland annat äldreomsorgen, fick två miljarder mindre. Ansvaret för dessa brister ligger främst på de styrande – sossarna och MP samt de högsta cheferna.

Det krävs en politisk kursändring i Umeå kommun. Det finns tre olika politiska riktningar att välja emellan. I Umeå utgör vi i Arbetarpartiet den nya tredje politiska riktningen – ett alternativ till de två gamla trötta blocken – i valet till bl a Umeå kommunfullmäktige. Vi står för den grundläggande förändring som kommunen så förtvivlat väl behöver. 

Den styrande riktningen utgörs alltså av S och MP. Vi respekterar de väljare som röstar på dessa partier i rädsla för de borgerligas skattesänkningar. Men vi saknar respekt för ledningen inom S och MP. Inte endast för deras uppenbara misslyckanden utan även för deras absoluta vägran att erkänna fel och ”ta tag” i situationen. Behovet att förbättra läget ju uppenbart akut.

Den gamla oppositionen, bestående av Moderater och andra borgerliga, utgör en annan riktning. M och KD har på senare tid riktat berättigad kritik mot missförhållandena inom äldreomsorgen. Detta har ökat tyngden i den kritik som Arbetarpartiet, under lång tid, riktat mot att äldreboenden och hemtjänst har fått för lite pengar och haft för låg bemanning. De borgerliga partierna i Umeå har dock dragit slutsatsen att kommunens överskott gör att det går att sänka skatten. Men detta visar att M och KD gör en farlig underskattning av de behov som finns inom äldreomsorgen efter 30 år av nedskärningar.

Det finns omedelbara behov av ökad personaltäthet och en ökad andel undersköterskor – den utbildade ryggraden inom verksamheten. Men 30 år av nedskärningar har gjort att alltför många idag uppfattar äldreomsorg som en sektor med ”genomgångsyrken”. Det måste bli mer attraktivt att arbeta inom själva sektorn äldreomsorg. Fler måste känna yrkesstolthet och vilja stanna länge. Detta kräver en uthållig satsning på minst tio år med förbättrade arbetsvillkor både vad gäller lön och arbetstider. Dessa behov finns även i andra verksamheter. För Arbetarpartiet är därför skattesänkningar uteslutna. Detta utgör en skarp skiljelinje mellan oss och de borgerliga partierna.

Vår utgångspunkt är de 13 000 anställda i Umeå kommun. Vårt mål är att befria alla från rädslans tystnadskultur och därmed släppa lös ”styrkan från golvet”. Detta genom att ge personalen makt över arbetets organisering och därmed skapa trivsel istället för vantrivsel och initiativkraft istället för passivitet. Vårt mål är att skapa närvarande chefer – med vårdutbildning eller bakgrund inom verksamheten. 

För att bryta den negativa trenden inom äldreomsorgen hoppas vi att de tre riktningarna i Umeå kommunfullmäktige kan enas om en tioårig satsning på äldreomsorgen. Detta kräver att S och MP tar ansvar och erkänner att det krävs ett trendbrott. Det kräver också att de borgerliga inte endast riktar kritik utan även lägger skattesänkningar på hyllan för att kunna vara med i en långsiktig satsning på äldreomsorgen.

Jan Hägglund, ordförande
Davis Kaza, gruppledare kommunfullmäktige
Patrik Brännberg, ledamot kommunfullmäktige
Arbetarpartiet

Strax före jul skickades det ut två förslag till gruppledarna för partierna i Umeå kommunfullmäktige. De två förslagen syftade till att de nio partierna i Umeå kommunfullmäktige frivilligt skulle avstå från delar av sina grundlagsstadgade rättigheter att muntligt och skriftligt föra fram sin kritik bland annat mot de styrande politikerna och de höga cheferna för de övergrepp som har skett både mot brukare och visselblåsare exempelvis inom äldreomsorgen och socialtjänsten i Umeå kommun. Även om förslaget, formellt sett, kom från presidiets tre ledamöter var det i praktiken Socialdemokraterna som låg bakom de två skrivelserna genom sin ordförande i fullmäktige (och dess presidium) Marie-Louise Rönnmark (S).

Här nedan publicerar vi Arbetarpartiets svar och kommentarer till detta förslag.

Ingress
Presidiet har skickat ut två förslag till frivilliga överenskommelser mellan partierna. Det ena handlar om ”en frivillig överenskommelse om ordnings- och uppfaranderegler under fullmäktigesammanträdena”. Det andra handlar om ”partipolitisk information och politikers besök på arbetsplatser i Umeå kommun och i kommunens lokaler”.

Arbetarpartiet kommer inte att underteckna något av dessa förslag från presidiet.

Vi ska förklara varför. Presidiet bortser i sina förslag fullständigt från de sedan några år tillbaka pågående sammanbrotten av politisk, juridisk och moralisk karaktär inom vissa delar av Umeå kommuns verksamheter. Presidiet bortser också från de styrande politikernas och de höga chefernas ansvar för dessa sammanbrott och vad deras agerande eller brist på agerande betyder för debattklimatet i kommunen. Presidiet förnekar den delen av verkligheten. Istället lägger presidiet fram förslag som syftar till att dämpa kritiken mot kommunens makthavare. Vi ser förslagen till överenskommelser som fällor som syftar till att dämpa kritiken mot kommunens makthavare. Och AP tänker inte gå i någon fälla.

Låt oss börja med förslaget om regler för ”ordning och uppförande”

* Det enda som sätter gränser för hur en person får uttrycka sig ute på Rådhustorget eller inne i fullmäktige är Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) och Brottsbalken (BrB). AP:s representanter kommer inte att frivilligt begränsa sina rättigheter att – på starkast möjliga sätt, inom ramarna för YGL och BrB – uttrycka sin kritik mot det vi anser vara oacceptabla företeelser. Detta oavsett om vi befinner oss på Rådhustorget eller inne i fullmäktigesalen; oavsett om vi talar om Umeå kommun – eller Sverige och världen (då exempelvis regeringens budget, EU eller Nato berörs). Om presidiet menar att det finns ”förväntningar” på att presidiet ska ta ett längre gående ansvar och än vad som regleras i lag och arbetsordning när det gäller att begränsa vad en ledamot får ta upp och hur ledamoten får uttrycka sig måste detta bero på att ”förväntningarna” speglar en farlig okunskap om vad som gäller. Eller också döljer ”förväntningarna” ett angrepp på yttrandefriheten.

Förhoppningsvis finns det inte partier i fullmäktige som frivilligt vill begränsa sin egen yttrandefrihet i syfte att även försöka begränsa andra partiers yttrandefrihet. Men om så är fallet utgör detta ytterligare ett exempel på de pågående sammanbrotten inom Umeå kommun. Arbetarpartiet kommer även i fortsättningen att använda vår fulla yttrandefrihet och endast låta oss begränsas av YGL och BrB. Vi kommer inte att låta oss påverkas av några diffusa ”förväntningar”, förslag på regler för ordning och uppförande från presidiet eller andra partiers eventuella vilja till självcensur.

* Vi nämnde ovan att presidiets förslag fullständigt bortser från de politiska, juridiska och moraliska sammanbrott som just nu pågår inom Umeå kommun. Förslaget till överenskommelse innehåller bland annat formuleringen att man ska ”skilja på person, sakfråga och politiskt ställningstagande”. Detta har tidigare varit enkelt. Även om det inte alltid skett. Men idag uppstår situationer då detta är svårt – för att inte säga omöjligt – och skälet är de pågående sammanbrotten av politisk, juridisk och moralisk karaktär inom vissa delar av Umeå kommuns verksamheter.

I äldreomsorgen: vanvård till döds, försök att dölja dödsfall eller att skylla på dementa samt passivitet trots rapporter från anhöriga om sexuella övergrepp som våldtäkt.
I socialtjänsten: hetsjakt på visselblåsare (finns även inom äldreomsorgen), försök från höga tjänstemän att pressa gruppledarna så att partierna inte träffar missnöjda umebor.
På stadsledningskontoret: Den förra stadsdirektören rensade, utan grund, ut styrgruppen på fyra behöriga personer och lamslog därmed kommunens hela visselblåsarfunktion. De som beredde ärendet var kommunens chefsjurist och HR-direktör. Planen var att bland annat dessa två sedan skulle ersätta de fyra i styrgruppen som de själva varit med om att rensa ut! Ofattbart. Mot denna bakgrund har det vuxit fram en tystnadskultur – som beror på rädsla. Denna måste brytas. Men detta kräver konflikter med de som skapat och upprätthåller tystnadskulturen. Konflikter leder till ett högre tonläge än då alla är eniga. Ett högre tonläge tolkas alltid, av vissa, som motsatsen till ”god ton” (presidiets uttryck). Att skriva under på dessa förslag innebär självcensur. Vilket är en fälla.  

* I en situation av politiskt, juridiskt och moraliskt sammanbrott är det viktigare än någonsin att ha en ordförande i Kommunstyrelsen – en KSO – som förmår att ”ta tag ” i situationen. Men Hans Lindberg använder sig, alltför ofta, av metoden att gömma sig bakom utredningar (som inte är klara) eller bakom höga chefers framtida klargöranden. Umeå kommuns KSO saknar alltför ofta egna åsikter – då det bränns. I ett läge då KSO-Lindberg borde ”step up” gömmer han sig istället. I den situation som råder i kommunen är det ett politiskt ställningstagande, en sakfråga, att kräva att vissa ansvariga personer ska avgå. Det gäller både styrande politiker och höga chefstjänstemän. Men då man kräver att ansvariga ska avgå, och även motiverar detta, är risken mycket stor att kraven och motiveringarna uppfattas som personliga. Ett krav på att en person ska avgå är nämligen personligt. Och motiveringarna riskerar att uppfattas som ”kränkande personangrepp, förtal eller förolämpningar [som ej är] acceptabla” (för att citera en annan formulering från presidiet). I samband med krav på att vissa personer ska avgå finns risken att det blir svårt, för att inte säga omöjligt, att hålla isär sak och person. Inte av illvilja, utan för att vissa makthavare står för vissa saker som andra anser vara oacceptabla.

Arbetarpartiet ansåg att Carin Nilsson kom att stå för status quo – och därför skyllde vanvården (till döds?) på en dement person – i stället för att själv ta på sig skulden och samtidigt ta strid för resurser i syfte att åstadkomma ett trendbrott inom äldreomsorgen. Då Nilsson skyllde på den avlidna dementa personen passerades en gräns och vi tillhörde de som krävde hennes avgång. Vi anser att även Hans Lindberg i sin roll som KSO står för en oacceptabel passivitet och därför ska avgå. Vi kräver även Pernilla Henrikssons avgång. Vi kommer att fortsätta att driva dessa avgångskrav inom ramen för YGL och BrB. Därför kommer vi inte att underteckna presidiets förslag.

Över till partipolitisk information och politikers besök på arbetsplatser

* Formuleringar. I detta förslag till överenskommelse finner vi under rubriken ”Spridning av partipolitisk information” bland annat följande formulering: ”Partipolitisk information i närheten av kommunens lokaler ska präglas av återhållsamhet, gott omdöme och hänsyn till ovanstående principer” (vi återkommer till ovanstående principer).

Arbetarpartiet vill börja med att fästa uppmärksamheten på att presidiet dels försöker lura partierna att införa självcensur när de utformar sina tryckta material. Presidiet försöker även koppla sitt påverkansförsök till närheten av kommunens lokaler. Presidiet uttrycker sig som om presidiet var en myndighet. Men inget kunde vara mer felaktigt. Vi ska inleda vår kritik i den något komiska änden. I sitt förslag till regler för ”ordning och uppförande” nämner presidiet bl a behovet av att minska risken för godtycke (då presidiets ordförande ska hantera en situation). Men hur skulle något kunna bli mer godtyckligt än att presidiet ska avgöra vad som präglas av återhållsamhet och gott omdöme när det gäller andra partiers material och man själv eventuellt är utsatt för kritik i sin egenskap av makthavare? Vi hoppas presidiet själva inser det komiska i detta.
AP kan naturligtvis inte underteckna ett så komiskt dokument.

* Upplysningsvis. När partierna utformar sina tryckta material är det Tryckfrihetsförordningen (TF) som gäller. Det är inte presidiets tyckande. Sverige var det första landet i världen som grundlagsfäste tryckfriheten 1766. Den senaste TF antogs 1949. Besluten från 1766 och 1949 gäller upplysningsvis även här i Umeå. TF är den grundlag som ger alla i Sverige, även umebor, rätt att skriva och trycka vad de vill (utan självcensur) samt att sprida det tryckta materialet utan föregående censur och andra hinder medföljande undantag: ingen får förtala eller kränka andra och inte heller trycka material som kan utgöra hets mot folkgrupp eller rasism. Detta är vad som gäller. Det som inte gäller är presidiets uppfattning om vad som präglas av återhållsamhet och gott omdöme.

Presidiet har ingen möjlighet att inskränka rättigheterna i Tryckfrihetsförordningen (TF). Men genom sitt tal om återhållsamhet och gott omdöme – på de nervösa makthavarnas vägnar – försöker presidiet lura partierna att införa självcensur (som alltid sker i förväg) vilket alltså TF är tänkt att utgöra ett skydd emot! För AP är det otänkbart att bidra till att legitimera en skrivelse som inskränker yttrande- och tryckfrihet.

* Vi lovade att återkomma till de ”ovanstående principer” som presidiet hänvisade till. Det handlar om att presidiet försöker införa ”andra hinder” – något som TF inte heller tillåter. Presidiet skriver bl a följande: ”partipolitisk information … ska inte förekomma inom de lokaler som Umeå kommun nyttjar” … eller ”i närheten av kommunens lokaler” (om de inte präglas av återhållsamhet och gott omdöme i de kritiserade makthavarnas ögon). Men låt oss klargöra följande: Presidiet kan inte hindra någon från att stå vid en arbetsplats och dela ut trycksaker med budskapet att vanvården inom äldreomsorgen inte är personalens fel utan att ansvaret ligger på de styrande politiker som anslagit för lite pengar till verksamheten, samt även på de höga chefer som inte vågar säga att det finns för lite pengar utan istället skrämmer sina underordnade till tystnad.

Om personalen gillar det tryckta budskapet, vilket detta budskap än må vara, och tar med sig detta in på arbetsplatsen för att visa sina arbetskamrater, finns det absolut ingenting som presidiet kan göra åt detta. Ingenting.

Socialdemokraterna har genom sin dominans av främst LO-facken under lång tid haft något av en monopolställning när det gäller att, på olika sätt, sprida sitt partipolitiska budskap till folk på arbetsplatserna. Partiet vill behålla denna monopolliknande ställning. Därför försöker Socialdemokraterna nu lura andra partier att frivilligt begränsa sina grundlagsskyddade rättigheter när det handlar om yttrande- och tryckfrihet och var i kommunen andra partier får verka rent geografiskt. AP tänker inte låta lura sig att gå i denna fälla. 

Ska de som anser det vara rätt att döda homosexuella få tala i kommunens lokaler 

* Presidiet talar mycket om lokaler och deras användning. Det har även Arbetarpartiet gjort sedan ett årtionde tillbaka. Vårt syfte har varit att fästa uppmärksamheten på det uppseendeväckande missbruk som har förekommit när det gäller kommunens lokaler. Nu skriver presidiet bl a följande: ”Lokaler får inte upplåtas om syftet med mötet, dess innehåll eller aktiviteter strider mot gällande lagar och regler eller på annat sätt kan förmodas leda till störning, hot eller skadegörelse för den ordinarie verksamheten”.

Men lokaler ägda av Umeå kommun har används för mycket olämpliga ändamål.
År 2016 talade en Hussein Halawa på Ersboda Folkets Hus. Halawa hyste vid denna tidpunkt bl a åsikten att det fanns tre typer av homosexuella. De som var födda homosexuella, de som blev homosexuella av politiska skäl och de som försökte påverka andra att också bli homosexuella. Halawa hyste åsikten att det kunde vara rätt att döda de sistnämnda. Dessa åsikter var kända då Hussein Halawa talade på Ersboda Folkets Hus. Vi försökte uppmärksamma ledande socialdemokrater som KSO Hans Lindberg på det ytterst olämpliga i att en person med Halawas åsikter tilläts tala i lokaler ägda av Umeå kommun. Tyvärr fick vi ingen respons från Hans Lindberg eller från någon annan inom S.

År 2018. Mönstret upprepade sig igen 2018 då Abu Muadh tilläts tala i Ålidhemsskolans matsal. Abu Muadh har bland annat uppmärksammats i Uppdrag Gransknings program ”Jihad i Göreborg” (från 2015) bl a på grund av att han har glorifierade martyrskap kopplat till jihad. Han ansågs tillhöra de som bland annat bidrog till att skapa den radikala miljö som underlättade rekrytering till organisationer som Islamiska Staten (IS). Det finns långt mer att säga när det gäller det olämpliga i att låta en person med dennes åsikter tala i lokaler ägda av Umeå kommun. Till dessa hör synen på kvinnan och månggifte – en syn som inte är förenlig med svensk lag.

År 2019. En person vid namn Hussein Al-Jibury var en av sex personer som greps i maj 2019. Han var då imam i en moské i Umeå och verkade i en lokal som Umeå kommun hade kontroll över via Bostaden. De sex personerna ansågs utgöra ett hot mot säkerheten i Sverige. Hussein Al-Jibury ansågs ha koppling till radikal islamism där han uppfattades vara en ledargestalt med sympatier för terrororganisationer som Islamiska Staten (IS). Hussein Al-Jibury blev utvisad både av regeringen och Migrationsverket (dock utan att utvisningen kunde verkställas). Han har sedan dess dömts för grovt bokföringsbrott kopplat förskolan Bilaal (som numera är nedlagd). Den verksamhet som Hussein Al-Jibury bedrev har haft kopplingar till – alternativt möjliggjorts av – en förening i Umeå kommun. Såvitt vi känner till har denna förenings tillgång till lokaler aldrig ifrågasatts av någon ledande instans eller ledande politiker i Umeå kommun. Det finns allvarliga brister i kommunen när det gäller vilka som får nyttja dess lokaler. Men inget i vad presidiet skriver tyder på någon djupare kunskap om detta.

Sammanfattningsvis

Vi inledde med att förklara varför vi inte kommer att skriva under något av de två dokument som presidiet lägger fram. Det handlar bland annat om att presidiet i sina förslag fullständigt bortser från de sedan några år tillbaka pågående sammanbrotten av politisk, juridisk och moralisk karaktär inom vissa delar av Umeå kommuns verksamheter. Presidiets bortser också från de styrande politikernas och de höga chefernas ansvar för dessa sammanbrott och vad deras agerande eller brist på agerande betyder för debattklimatet i kommunen. Presidiet förnekar den delen av verkligheten. Istället lägger presidiet fram förslag som syftar till att dämpa kritiken mot kommunens makthavare. Och AP tänker inte gå i någon fälla.

Vi hoppas att även andra partier än AP ser igenom detta försök att dämpa kritiken mot de styrande partierna S+MP och mot dessa partier närstående högre chefer.

Umeå, 21 december 2025

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet,”
Keith Richards
Stones

Under de sju åren 2019-2025 har felbudgeteringarna i Umeå kommun uppgått till sammanlagt två miljarder kr. Detta är oacceptabelt. De olika slutsatser som partierna dragit av sju års felbudgeteringar understryker att det existerar tre (3) politiska riktningar i Umeå kommunfullmäktige. Låt oss förklara.

Umeborna vet att det förekommer vanvård på kommunala boenden för äldre i Umeå. I två fall har vanvården sannolikt orsakat dödsfall. Umeborna vet också att det har förekommit sexuella övergrepp inom den kommunala hemtjänsten. Sannolikt har fyra kvinnor i åldern 85-90 år utsatts. Den skyldige har dömts för grov våldtäkt och grovt sexuellt ofredande.

Vad färre umebor känner till är kommunens väldiga felbudgeteringar som vi nämnde inledningsvis. Å ena sidan måste alla ekonomiska enheter som vill agera ansvarsfullt planera för överskott – om de har möjlighet. Både hushåll, företag och Umeå kommun behöver en ekonomisk buffert. Kommunen planerade också för överskott under de sju åren 2019-2025. Detta låg på sammanlagt ca 600 miljoner. Men på grund av systematiska felbudgeteringar hamnade det verkliga överskottet på över 2 600 miljoner!

Detta innebär att kommunens verksamheter, bl a äldreboenden och hemtjänst, har berövats hela två miljarder kr. Detta har bidragit till den vanvård och de sexuella övergrepp som uppdagats. Sju år av systematiska felbudgeteringar får konsekvenser.

Vilka slutsatser drar då de olika politiska riktningarna?

Socialdemokraterna + MP: Kommunalrådet Janet Ågren representerar de styrande partierna S och MP. För deras räkning fäller hon följande kommentar: ”Det här är ett kvitto på att Umeå kommun bedriver en långsiktig ekonomisk politik som både är stabil och hållbar … vi har lyckats kombinera ansvarstagande med investeringar i välfärden” (VK 21 okt). Vi undrar på vilken planet Janet Ågren (S) bor? Överskotten på två miljarder speglar inte en ”stabil och hållbar” politik. Överskotten är resultatet av sju år av felbudgeteringar! Hon påstår sedan att S och MP ”har lyckats kombinera ansvarstagande med investeringar i välfärden”. Men deras felbudgeteringar har ju berövat välfärden två miljarder – vilket är motsatsen till investeringar – och bidragit till vanvård och sexuella övergrepp. Ågren (S) försöker på ett ofattbart fräckt sätt förvandla katastrof till triumf. Hon representerar den första politiska riktningen i Umeå.

De borgerliga partierna: Den andra politiska riktningen i fullmäktige representeras av M, C, L och KD. Vilken slutsats drar dessa partier av vad de kallar för ”de omfattande och årligen återkommande överskotten” (VK 12 nov)? Den borgerliga slutsatsen är att Umeås kommunalskatt kan sänkas. Detta visar på en väldig underskattning av de satsningar som krävs för att vända trenden inom äldreomsorgen. Personaltätheten på kommunens särskilda boenden för äldre har minskat sedan 90-talet. Samtidigt har undersköterskorna, verksamhetens ryggrad, också minskat som andel av personalen. Detta samtidigt som de boende blivit äldre och multisjuka – något som innebär att de äldre både behöver mer vård och medicinering! Innebörden är att färre anställda med lägre utbildning ska ta hand om fler äldre – som har större behov.

Arbetarpartiet representerar den tredje riktningen i fullmäktige. Vi vill använda de två miljarderna till bl a följande: satsningar på ökad personaltäthet, utbildning av fler undersköterskor och förbättrade kunskaper i svenska – samt närvarande chefer med bakgrund inom branschen. Det kommer att ta tio år att vända trenden inom äldreomsorgen – men det går.

Där S och MP slår sig för bröstet ser vi deras felbudgeteringar – som berövar verksamheterna pengar. Där de borgerliga vill sänka skatten ser vi behovet av en satsning på äldreomsorgen – under tio år. När det gäller antalet mandat utgör Arbetarpartiet inget tredje ”block”. Än.

Men vi representerar en tredje riktning – politiskt sett – tillsammans med så många anställda, anhöriga och brukare.

 

 

 

 

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet,”
Keith Richards
Stones

Idag diskuterade och antog Umeå kommun en ”Policy för jämställdhetsarbete i Umeå kommun”. Jag ska kommentera detta kommunala dokument. Det finns nämligen problem med kommunens policy för jämställdhetsarbete. Låt oss lyfta fram två av problemen:
* först: den ensidiga, ohistoriska och klasslösa betoningen på motsättningen mellan kvinnor och män. Det finns skillnader och orättvisor mellan könen. Men när det gäller tiden från slutet på Andra världskriget 1945 och fram till 2025 visar utvecklingen på att kvinnor och män har mer gemensamt idag än någonsin tidigare i den moderna historien. Detta döljs i dokumentet.
* sedan: den speciella vikten av klass och klassmotsättningar försvinner i en uppräkning av en rad förtryck som – på typiskt identitetspolitiskt manér – syftar till att tona ned klassmotsättningarna och samtidigt försöka splittra arbetarna/löntagarna. I detta avseende kan borgerligheten vara mycket nöjda med kommunens dokument – som spelar dem i händerna.

Svagheterna i kommunens policydokument kommer fram i bland annat de stycken som heter ”Förståelse av makt och motstånd” samt ”Jämställdhetsarbete är utvecklingsarbete och en del av omställning”. Jag vill stryka all text som kommunen har producerat till dessa två stycken och ersätta den med min egen text. Den följer här:

”Förståelse av makt och motstånd
Strävan efter jämställdhet mellan könen utgör ett nödvändigt inslag i ett samhälle präglat av demokratiska fri- och rättigheter. Men den nödvändiga strävan efter jämställdhet måste kombineras med kampen mot klassamhället. Kvinnornas största steg mot jämställdhet i modern tid sammanfaller med utbyggnaden av den offentliga sektorn, tillsammans med en förändring av skattesystemet som tidigare hade ”låst fast” kvinnorna vid rollen som hemmafruar. Utbyggnaden av offentliga sektorn skapade väldigt många jobb i sig, samtidigt som utbyggnaden av barnomsorgen underlättade för kvinnan att ta klivet från rollen som hemmafru till rollen som arbetare/löntagare. Till detta ska alltså läggas införandet av särbeskattningen 1971. Särbeskattningen innebar att kvinnan i en familj med två löneinkomster fick behålla mycket mer av sin lön än tidigare, då systemet med sambeskattning inneburit att kvinnans lön lagts ovanpå mannens och därför till stor del ”skattades bort” p g a progressiviteten i skattesystemet.

Kvinnans avgörande steg genom omvandling från hemmafru till arbetare/löntagare
Ett ökande antal kvinnor tog steget från rollen som hemmafru till rollen som arbetare/löntagare redan under 1950-talet. Det stora genombrottet skedde dock under 60- och 70-talen. Kvinnornas intåg på arbetsmarknaden fortsatte under de påföljande årtiondena. På 90-talet hade uppåt 75 procent av kvinnorna någon form av lönearbete. Idag arbetar ca 80 procent av kvinnorna minst halvtid. Motsvarande siffra för män ligger på ca 90 procent.

Detta kliv, från rollen som hemmafru till rollen som arbetare/löntagare, var det största steget mot jämställdhet som kvinnan tagit i modern tid. Detta helt avgörande steg mot jämställdhet mellan könen tog kvinnan till helt övervägande del genom sin omvandling från rollen som hemmafru till den kvalitativt nya rollen arbetare/löntagare – med egen inkomst och den ökande individuella självständighet som följde av detta. Men denna omvandling av kvinnans roll innebar också att kvinnorna intog sin plats i det växande kollektiv som producerade varor och tjänster. Väl ute i arbetslivet fick tidigare relativt sett isolerade kvinnor ett växande yrkeskunnande, arbetskamrater och kunde ansluta sig till facket där de idag innehar förtroendeuppdrag. Den beskrivna processen har inneburit att kvinnor och män fått alltmer lika intressen av höjda löner, trygga anställningar och en god fysisk och mental arbetsmiljö. Orättvisor dröjer sig kvar.

Kvinnor och män har alltmer gemensamt då skattekvot och löneandel sjunker
Idag är både kvinnor och män huvudsakligen lönearbetare. Detta innebär att deras intressen sannolikt aldrig har sammanfallit lika mycket som idag. Detta speciellt i en situation då både skattekvoten och lönernas andelens av förädlingsvärdet sjunker. (Skattekvoten är den andel av BNP som samhället tar in i skatt och som utgör ramen för finansieringen av den offentliga sektorn. Lönernas andel av förädlingsvärdet antyder hur fördelningen ser ut mellan löneinkomster och vinster. Vinsternas andel av förädlingsvärdet har ökat och löneandelen har minskat).

Detta innebär att det är av helt avgörande vikt att kvinnor och män, som är arbetare/löntagare, kämpar tillsammans mot de ökade klassklyftor som blir resultatet av att skattekvoten liksom löneandelen av förädlingsvärdet krymper.

Kampen för jämställdhet och kampen mot klassklyftor går hand i hand
Till de ökande klassklyftorna hör inflytandet på arbetsplatserna – inom både privat och offentlig sektor. Ta Umeå kommun som ett exempel. Här måste kvinnliga och manliga arbetare/löntagare ena sig mot de chefer som inte identifierar sig med sin roll som arbetare/löntagare. Dessa chefer strävar uppåt och slår nedåt – det är detta som orsakat den rädslans tystnadskultur som gör vissa arbetsplatser i Umeå kommun både otrivsamma och ineffektiva. Bland dessa destruktiva chefer finns – vilket är mycket tydligt i Umeå kommun – både män och kvinnor.

Utvecklingsarbete och omställning
För att klassamhället inte ska ifrågasättas försöker kapitalägare, styrande politiker och deras chefer medvetet splittra och därmed försvaga arbetarna/löntagarna. Genom abstrakta resonemang försöker de ställa arbetare/löntagare som är kvinnor mot arbetare/löntagare som är män i syfte att fördunkla insikten om deras gemensamma intressen. Men vi har visat att kvinnor och män sannolikt aldrig har haft mer gemensam i historien än idag – detta genom kvinnans omvandling från rollen som hemmafru till rollen som arbetare/löntagare. När det gäller arbetet för utveckling och omställning strävar Arbetarpartiet efter att personalen ska stå enade. Detta skapar den kraft som krävs för att personalen ska kunna tillkämpa sig ett avgörande inflytande när det gäller frågor rörande personaltäthet, behov av utbildning-vidareutbildning samt tillsättning av chefer (vi anser att chefer måste vara närvarande och ha en bakgrund inom branschen).

Enad kamp mot klassamhället
Arbetarpartiet bekämpar även det förtryck som drabbar människor av andra skäl än att de är arbetare/löntagare – eller kvinnor. Vi bekämpar förtryck baserat på etnicitet, sexuell läggning, könsöverskridande identitet, funktionsnedsättning, ålder för att ta några exempel. Men identitetspolitik används ibland, även den, för att splittra arbetarna/löntagarna. Därför understryka vi att kvinnor och män har samma grundläggande intressen av att gå emot en politik som sänker skattekvoten (vilket underminerar den offentliga sektorn) och en sjunkande löneandel (som ökar klassklyftorna). Vi strävar efter att ena alla förtryckta bakom den kollektiva styrka som kommer från de kvinnor och män som producerar varor och tjänster i sin egenskap av att vara arbetare/löntagare. Vi slår vakt om enigheten. Vi bekämpar borgerlighetens försök till splittring.

Det är på detta sätt som Arbetarpartiet förstår ”makt och motstånd”. Det är också på detta sätt som vi förstår”utvecklingsarbete” och ”omställning”.