Det fanns ursprungligen fem olika budgetförslag:
* S+MP förslag: stöddes av dessa två partier = 27 ledamöter,
* Alliansens (M+C+L+KD) förslag: stöddes av dessa fyra partier = 24 ledamöter,
* Vänsterpartiets förslag: stöddes av detta parti = 8 ledamöter,
* SD-förslaget: stöddes av detta parti = 4 ledamöter,
* Arbetarpartiets förslag: stöddes av detta parti = 2 ledamöter.
Den första omröstningen
Som alla förstår blev budgetförslaget från S+MP huvudförslaget. Detta eftersom det hade störst stöd (27 ledamöter). Detta fastställdes även i den första omröstningen. Och som alla också förstår borde motförslaget ha blivit Alliansens förslag. Detta förslag stöddes ju av 24 ledamöter.
Men då S anser att de har en självklar rätt att styra Umeå trots att de inte fick mer än 21 platser i fullmäktige av totalt 65 (mindre än en tredjedel) agerade S tillsammans med MP på ett kuppartat sätt. S+MP styr formellt Umeå tillsammans (men i verkligheten har MP bara ställt sig bakom Socialdemokraternas budget).
Den andra omröstningen
Sedan huvudförslaget fastställts skulle ett motförslag till S+MP-förslaget röstas fram. Som vi tidigare sagt var det självklara motförslaget Alliansens budgetförslag med 24 röster. Det var då som S+MP agerade på ett kuppartat sätt. Det demokratiska sättet att agera på är att de partier vars budgetförslag blivit huvudförslag (S+MP) avstår från att delta i den andra omgången. Den andra omgången handlar om vilket budgetförslag från Alliansen, SD, V och AP som får flest röster. Detta budgetförslag blir sedan motförslag och ställs mot huvudförslaget från S+MP.
Men S+MP gjorde något riktigt fult. De röstade själva på Vänsterpartiets budgetförslag. Då V ansåg att detta var odemokratiskt avstod V från att rösta på sitt eget budgetförslag och lade ned sina egna röster. Detta hjälpte dock inte. V-förslaget fick ändå 27 röster – de röster som S+MP förfogade över. Och eftersom 27 röster är fler än Alliansens 24 röster föll alltså Alliansens förslag (det naturliga motförslaget). Genom att lägga sig i den andra omröstningen utsåg alltså S+MP ett budgetförslag till motförslag som endast hade ett riktigt stöd av åtta ledamöter (Vänsterpartiets egna ledamöter).
Alternativt uttryckt: S+MP utsåg sin egen opposition! Och det var inte Alliansens budgetförslag med riktigt stöd av 24 ledamöter utan (på grund av ”kuppröstningen” av S+MP) Vänsterpartiets budgetförslag med riktigt stöd av endast åtta ledamöter. Detta var fult, odemokratiskt och kuppartat. Men inte olagligt – än så länge.
Den tredje omröstningen
Nu ställdes alltså S+MP-förslaget mot Vänsterpartiets förslag. Och omröstningen utföll självklart på följande sätt:
S+MP förslaget: 27 röster – från dessa två partier
V-förslaget: åtta röster – från detta parti (vars förslag kidnappats och blivit motförslag).
Hur röstade då övriga partier i den tredje omröstningen?
Alliansen: 24 nedlagda röster – de ville inte ha V:s budget
Sverigedemokraterna: fyra nedlagda röster – de ville inte ha V:s budget
Arbetarpartiet: två nedlagda röster – vi ville inte ha V:s budget
Kommentar A
Varför accepterade inte S+MP att Alliansen budgetförslag med sina 24 röster som stöd blev motförslaget? Därför att alla partier har rätt att rösta på det budgetförslag som man tycker är det minst dåliga – sedan det egna förslaget har fallit – och ofta gör man det också. Jämför med exempelvis valet av president i Frankrike. I den första omgången röstar man på den presidentkandidat som man tycker är bäst. Det blir sedan två kvar. Då röstar man på den minst dåliga.
SD kunde ha gjort så i detta fall. Sedan deras eget budgetalternativ fallit hade detta parti kunnat rösta på Alliansens förslag. Då hade Alliansens budgetförslag fått 28 röster och därmed besegrat S+MP förslaget. För att förebygga detta kidnappade S+MP Vänsterpartiets förslag och använde sina egna 27 röster till att göra V:s förslag till motförslag istället för Alliansens. Återigen: Detta var fult, odemokratiskt och kuppartat. Men inte olagligt – än så länge.
Kommentarer B
Situationen i Umeå kommunfullmäktige är idag denna:
* S saknar folkligt stöd
Socialdemokraterna gick bakåt i valet och tappade tre mandat och har idag endast 21 av fullmäktiges 65 mandat. De har varken ett folkligt mandat eller mandat i fullmäktige eller mandat i de viktiga politiska nämnderna för att kunna styra Umeå kommun själva. Ändå är det precis vad de försöker göra,
* Voteringsnederlag nödvändigt?
Genom Socialdemokraternas mygel tillsammans med MP (kidnappningen av V:s budgetförslag) undgick S det voteringsnederlag i fullmäktige som verkar vara nödvändigt för att S ska förstå att de måste förhandla med andra partier – som Arbetarpartiet (och V) – för att kunna styra Umeå kommun. Men sannolikt närmar sig detta voteringsnederlag.
Kom ihåg begreppet pyrrhusseger.
