Du kan rösta olika i de tre valen den 13 september. Arbetarpartiet ber om din röst i två av dessa val: de till Umeå kommun och Region Västerbotten – oavsett hur du röstar i riksdagsvalet.
Framtiden för äldreomsorg, sjukvård, förskola/skola, socialtjänst, mm, avgörs av beslut i kommuner och regioner. I Umeå kommun och Region Västerbotten krävs djupgående förändringar – som vi vill genomföra. I förra valet fick vi 3000 röster i kommunen. Mycket pekar på att vi får fler röster i detta val. Vill även du stödja Umeås tredje politiska riktning i valen till kommun och region – rösta på Arbetarpartiet. Du tar vår vita valsedel i kommunvalet och vår blå valsedel i regionvalet.
De som formellt styr kommunen är Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Dessa partier utgör (med stöd av V) en av Umeås tre politiska riktningar. De borgerliga partierna, med M i spetsen, utgör den andra politiska riktningen i Umeå. Arbetarpartiet (AP) utgör den tredje riktningen. Vår politik baseras på kommunens 13 000 anställda och på den “styrka från golvet” som dessa besitter. Vi tror varken på politisk toppstyrning (som S+MP+V gör), eller på marknadskrafter och skattesänkningar (som borgarna gör). Vi baserar vår politik på kommunens 13 000 anställda. Detta skiljer oss från de andra två politiska riktningarna.
AP står för något annorlunda.
S + MP har misslyckats
Umeå kommun har goda inkomster p g a hög sysselsättning, hög kommunalskatt och låg arbetslöshet. Därför borde de styrande i S+MP ha kunnat erbjuda alla umebor ett bra liv. Det gäller bl a alla som behöver äldreomsorg, socialtjänst, förskola/skola och det gäller alla kommunens 13 000 anställda. Men trots goda förutsättningar har så inte blivit fallet. Det kommunen blivit känd för under senare år är misskötsel. Det handlar om vanvård inom kommunala äldreboenden som lett till dödsfall – som höga chefer försökt dölja; om sexuella övergrepp inom kommunens hemtjänst – som höga chefer inte stoppat trots larm från anhöriga. Inom socialtjänsten har missförhållanden drabbat både anställda och hjälpsökande.
Nedskärningar och tystnadskultur
Den viktigaste förklaringen till de oacceptabla bristerna inom äldreomsorgen är 30 år av nedskärningar. En annan avgörande faktor är den tystnadskultur som vuxit fram. Tystnadskulturen har förvärrats av att de höga cheferna – som ställer upp på nedskärningarna – bedriver en brutal hetsjakt på visselblåsare för att tysta dessa. Resultatet blir rädsla, vantrivsel, sjukskrivningar och självvalda uppsägningar vilket underminerar personalens initiativkraft. Tystnadskulturen har ett högt pris – både mänskligt och ekonomiskt. Ansvaret för detta vilar på S+MP.
Borgerlig skattesänkning inte lösningen
Arbetarpartiet respekterar alla som har tänkt rösta på S – i rädsla för borgarnas skattesänkningar. Men S+MP förtjänar inte någon ny chans i Umeå kommun. Frågan som då måste ställas lyder: Utgör de borgerliga ett trovärdigt alternativ?
Under de sju åren 2019 – 2025 uppgick felbudgeteringarna i kommunen till totalt två miljarder kr – vilket är helt oacceptabelt. Ansvaret för detta ligger på S+MP samt höga chefer. Resultatet blev att verksamheter som äldreomsorg, socialtjänst och förskola/skola berövades 2 000 miljoner. Detta bidrog till vanvård och sexuella övergrepp p g a svårigheter att rekrytera och behålla kvalificerad personal. För dessa haverier borde S+MP ha erkänt sitt ansvar. Men dessa partier erkänner aldrig misstag.
Fel slutsatser av M och KD
M och KD har också riktat kritik mot de missförhållanden som avslöjats. Detta har ökat förståelsen för Arbetarpartiets 20-åriga kamp för ökad bemanning inom äldreomsorgen, och delvis även för behovet av en bättre ledning av socialtjänsten – något vi också drivit. Men tyvärr ser M, KD, L och C felbudgeteringarna som ett argument för att sänka skatten. Detta visar på borgarnas farliga underskattning av den satsning som krävs för att vända trenden inom äldreomsorgen. Deras skattesänkarpolitik visar att de inte utgör något trovärdigt alternativ.
Personalen – viktigaste resursen
Arbetarpartiet vill ge de anställda makt över arbetets organisering samt över rekryteringen av chefer – som både ska vara närvarande och ha rätt utbildning eller erfarenhet av verksamheten. Detta innebär en maktförskjutning till personalens fördel på höga chefers bekostnad. Detta är att släppa lös styrkan från golvet. Vi är övertygade om att detta gör det lättare att rekrytera och behålla kvalificerad personal samt att öka effektiviteten. En miljard som satsas där personalen vågar ifrågasätta och ta egna initiativ kommer att ge långt mer, i form av vård och omsorg, än om pengarna satsas där verksamheten präglas av rädsla och passivitet.
Äldreomsorgen kräver samarbete
AP avvisar inte samarbete. Efter årtionden av nedskärningar inom äldreomsorgen har en farlig attityd växt fram där vissa ser omsorgen som genomgångsjobb. Denna attityd ökar risken för vanvård och övergrepp. För att vända trenden krävs ökad personaltäthet, fler undersköterskor, bättre löner och arbetstider – en satsning på minst tio år. Detta kräver samarbete – även med partier vars allmänna politik vi är kritiska till. Att avvisa möjligheten till förbättringar, även mindre, vore att svika de äldre och den personal som vi baserar vår politik på. AP kan göra två saker samtidigt: bedriva oppositionspolitik mot de andra riktningarna och samarbeta i sakfrågor – om det gynnar de äldre och personalen.
