Umeå har tre politiska riktningar. Den första representeras av Hans Lindberg, Carin Nilsson och Pernilla Henriksson. Dessa är oförmögna att sköta sina jobb

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet,”
Keith Richards
Stones

Det finns tre (3) politiska riktningar i Umeå kommun idag: Del ett av två

Den första politiska riktningen är den som representeras av Socialdemokraterna och de högre cheferna inom kommunens mest omfattande verksamheter. Dessa är äldreomsorgen, socialtjänsten, skolverksamheterna och AB Bostaden. (S) och de högre cheferna har smält samman på grund av det långa maktinnehav som (S) haft i Umeå. Denna politiska riktning – S och deras högre chefer – har havererat under åren 2024 och 2025. Utrensningen av kommunens visselblåsarfunktion i mars blev starten på en allt våldsammare debatt rörande en rad frågor inom Umeå kommun: vanvård till döds, våldtäkter och andra sexuella övergrepp, försök att förfalska Lex Sarah-anmälningar, ovilja att omplacera anställda som dömts för försök till sexuella övergrepp – samt den tystnadskultur på grund av rädsla som kommunens högre cheferna lyckats injaga i de anställda på golvet.

Den andra politiska riktningen är den som främst representeras av Moderaterna tillsammans med de övriga traditionella borgerliga partierna. Vissa politiker i dessa partier – exempelvis i M och KD – är uppriktigt indignerade över de brutala försöken att tysta visselblåsare och över bristen på information. Anders Ågren (M) har, exempelvis, sagt till media att han vill bryta med traditionen att de högre cheferna får utreda sin egen verksamhet. Veronica Kerr (KD) anser sig inte ha fått den information som hon borde ha fått i sin egenskap av vice ordförande i Äldrenämnden. Deras uttalanden är trovärdiga. Men denna – den andra – politiska riktningen i Umeå kommun har stora politiska svagheter. Låt oss nämna några:
* De saknar ett långsiktigt och konkret handlingsprogram för att reformera äldreomsorgen,
* Detta beror i grunden på att de inte vill satsa de pengar som krävs – över en tioårsperiod – för att exempelvis öka personaltätheten och höja kunskapsnivån. Detta går nämligen inte ihop med deras samtidiga strävan efter att sänka skatten och därmed minska kommunens resurser,
* De traditionella borgerliga partierna – exempelvis Moderaterna – har i praktiken samregerat med (S) under för lång tid. Detta samregerande har inneburit att många missförhållanden har tidigt ihjäl. Arbetarpartiets förslag om att öka personalens makt över arbetets organisering och därmed ett ifrågasättande av chefernas orimliga, och växande, makt borde ha diskuterats för minst ett årtionde sedan.

Den tredje politiska riktningen partipolitiskt representeras av Arbetarpartiet (AP) – men även av många inom personalen och av anhöriga. AP har under årtionden påtalat de destruktiva effekterna av nedskärningarna inom bland annat äldreomsorgen. Personaltätheten har nästan halverats sedan 1990-talet! Då gick det i snitt 9 heltidsanställda på 10 brukare. Nu ligger siffran under 5. Det handlar i praktiken om en halvering av personaltätheten. Detta samtidigt som de äldre blivit äldre och därmed oftare multisjuka, något som innebär att de behöver mer omvårdnad och medicinering. Trots denna utveckling har andelen undersköterskor minskat och den andel av personalen som har bristande kunskaper i svenska språket ökat.

Arbetarpartiet stöder inte Socialdemokraternas (och Vänsterpartiets) linje som går ut på att politikerna ska styra verksamheterna – vilket i realiteten har inneburit att dessa har överlämnat en orimligt stor makt till de högsta cheferna. Inklusive makten att utreda sig själva. Vi stöder inte heller de traditionella borgerliga partiernas övertro på att de privata företagen ska ta över driften av verksamheter som vård- och omsorgsboenden, grund- och gymnasieskola, vårdcentraler eller sjukhus. Istället har vi – som representanter för en tredje politisk riktning – velat släppa lös ”styrkan från golvet” och öka personalens makt över arbetets organisering. Till detta kommer att AP har ett mycket konkret program för att vända trenden inom äldreomsorgen. Detta konkreta handlingsprogram kräver att det avsätts mer pengar till äldreomsorgen – under en tioårsperiod.

Vi ska återkomma till detta handlingsprogram i nästa blogg. Liksom till Hans Lindberg, Carin Nilsson och Pernilla Henriksson.

Kommentarer: om Vänsterpartiet, Miljöpartiet och SD
Inte med i matchen: Vänsterpartiet och SD. Vänsterpartiet vågar aldrig kritisera (S) på ett sätt som innebär en verklig utmaning. (V) i Umeå är alltid ”besvikna” på Hans Lindberg och (S) – men aldrig ursinniga. Vänsterpartiet i Umeå vågar aldrig opponera mot (S) på allvar. Skälet till detta är att (V) vill styra Umeå kommun tillsammans med Hans Lindberg och Socialdemokraterna efter nästa val. (V) agerar därför lika halvhjärtat i Umeå som de gör på riksplanet.
SD kan helt enkelt ingenting. SD gör enbart plumpa försök att skylla det problem som beror på att äldreomsorgen har fått för lite pengar under 30 år, samt på chefernas allsmäktighet, på … invandrarna. SD är inte bara isolerade i kommunfullmäktige. De klarar inte av att kompensera detta genom förmågan att agera utanför fullmäktige på torg, arbetsplatser och i bostadsområden. SD får enbart röster i kommunvalet i Umeå p g a det Jimmie Åkesson gör i riksdagen. SD utgör ingen självständig politisk riktning i Umeå kommun. De hänger de traditionella borgerliga partierna i kjolarna. Men AP är beredda att samarbeta med (V) i olika sakfrågor – exempelvis när det gäller att öka pengarna till äldreomsorgen.
Miljöpartiet. Detta parti styr Umeå kommun tillsammans med (S). Så formellt är (MP) med i matchen. Men inte reellt. Dessa båda partier har visserligen en gemensam budget. Men det är Socialdemokraternas budget. (MP) är okunnigt i det mesta. Detta har reducerat partiet till att bli röstboskap åt (S) – utom vid några få enstaka tillfällen under varje mandatperiod. (MP) utgör liksom (V) och (SD) inte någon självständig politisk riktning i Umeå kommun. De får många av sina röster p g a vad partiets språkrör säger i riksdagen. (MP) hänger – precis som (V) – i det socialdemokratiska partiets kjolar. Men AP är beredda att samarbeta med (MP) i olika sakfrågor – exempelvis när det gäller att öka pengarna till äldreomsorgen.