Folkhälsan hotas av corona. 30-talets spöke, massarbetslösheten, skymtar. Risken för samhällsupplösning kräver politiskt alternativ. + ny smittstatistik

Sverige har idag lägst antal vårdplatser i hela EU – och många äldre.
År 1993 hade landet 4 300 intensivvårdsplatser utrustade med respirator.
År 2019 hade Sverige endast 526 intensivvårdsplatser utrustade med respirator.
Sannolikt innebär detta en ökning av antalet dödsfall i landet – coronavirus eller inte.

Varken SD eller S – det behövs ett nytt arbetarparti

Passa på att bli medlem i Arbetarpartiet
_________________________

 

Ingress
Detta är del ett av ett blogginlägg i två delar. Del två kommer på tisdag.

Den 31 december ifjol meddelade den kinesiska ledningen WHO om ett nytt, tidigare okänt, virus. Dagen före hade Ai Fen, centralsjukhusets chef i Wuhan, berättat om viruset i WeChat. Hon fick order av myndigheterna i Wuhan att inte sprida mer information. Samma dag offentliggjorde läkaren Li Wenliang uppgifter om detta nya, och Sars-liknande, virus. Kort därpå togs han in på förhör (han dog en tid därefter). Dagen efter, den 1 januari, tog ”byrån för allmänhetens säkerhet” i Wuhan in åtta läkare för förhör. Detta eftersom de hade publicerat information om det nya viruset i sociala medier.

Resten är, som det brukar heta, historia.

Den kris som nu snabbt fördjupas innebär den allvarligaste rubbningen av balansen i samhället efter slutet på andra världskriget år 1945. Krisen i Sverige, och i många andra länder, består av tre delar som förstärker varandra: den redan inledda upplösningen av samhällskontraktet, coronasmittan samt en mycket djup nedgång i världsekonomin.

 

Del ett
Samhällskontraktet faller
Knegare förväntas arbeta, betala skatt och sköta sig i största allmänhet. I utbyte mot detta förväntas regering och riksdag, myndigheter och arbetsgivare garantera utbildning, sjukvård, säkerhet utanför hemmet samt anständig lön eller pension i förhållande till insatsen i arbetslivet. Detta är vad som brukar kallas samhällskontraktet. Men sedan lång tid tillbaka har detta kontrakt varit statt i upplösning. Rekordstora inkomstklyftor och mycket hög arbetslöshet, en asyl- och invandrarpolitik som inneburit framväxten av parallella samhällsstrukturer med organiserad brottslighet, hedersförtryck och islamism samt en misslyckad integrationspolitik utgör de kanske viktigaste skälen till att det politiska systemet höll på att vittra sönder. Och att samhällskontraktet höll på att falla samman.

Det är mot denna bakgrund socialdemokratins tillbakagång, och Sverigedemokraternas framgång, måste ses.

 

Del två
Pandemin hanteras illa.
Sådan var situationen då samhället rammades av den coronapandemi som hittills inneburit 2 267 361 bekräftade smittfall och 155 173 dödsfall (Worldometers, 18 april). Enligt samma källa är det i skrivande stund endast sju länder i världen som har fler döda, i förhållande till befolkningens storlek, än vad Sverige har (vi har räknat bort de tre små staterna med färre än 100 000 inv). Även om denna statistik har felkällor, bland annat eftersom dödsfall på äldreboenden inrapporteras på olika sätt, är Sveriges dödstal väldigt höga. Detta även i förhållande till de övriga länderna i Norden.

Räknat per miljon invånare har Sverige 150 döda, Danmark 60, Norge 30, Island 26 och Finland 15 döda per miljon invånare. Sveriges höga dödstal beror på ett antal faktorer: a) nedskärningar i sjukvården och i äldreomsorgen under årtionden, b) avvecklingen av beredskapslagren tillsammans med militärtjänstgöringen för alla unga män c) för lite av tester, smittspårning och isolering samt d) för sena och för tvehågsna beslut om social distansering, e) en brist på transparens, när det gäller bakgrunden till olika beslut, och i vad den övergripande strategin består.

Sverige följde inte Sydkorea i spåren. Men det gjorde WHO i sina rekommendationer. Jämför vi Sveriges statistik över döda med Finland, Norge och Danmark blir Sveriges misslyckande skrämmande tydligt.

 

Del tre
Världsekonomin krymper
Hack i häl på coronapandemin följde en ekonomisk nedgång som kan sluta i en ytterligare katastrof. Den 12 mars föll Stockholmsbörsen med över elva procent. Det var det största raset i modern tid. Vid samma tid förekom även fria fall på börserna i en rad europeiska länder och i USA. En nyligen publicerad prognos från Internationella valutafonden IMF spår att den globala BNP-tillväxten kommer att minska med tre procent. Detta skulle vara den första gången som den globala tillväxten föll sedan slutet på andra världskriget! För Sveriges del spår Konjunkturinstitutet (KI) en krympande tillväxt på 3,2 procent. Den hotfulla innebörden av detta blir lättare att förstå om man vet att Sverige, som redan har en hög arbetslöshet, behöver en tillväxt på två procent (enligt Handelsbanken) för att arbetslösheten inte ska öka. Redan i slutet av år 2019 hade Sverige en ungdomsarbetslöshet på nära 20 procent. Det var endast tre länder inom EU som hade en högre ungdomsarbetslöshet än Sverige. Men med ett direkt fall i tillväxten, på hela 3,2 procent, riskerar Sverige att få en massarbetslöshet – speciellt ibland unga. I en sådan situation kan det bli extra svårt för de med invandrarbakgrund att få jobb. Krispaketen duggar tätt. Siffrorna kan tyckas vara enorma. Men stannar pandemin ett längre tag kommer dessa krispaket inte att räcka till. Och de ska, under alla omständigheter återbetalas. Inget krispaket är gratis.

Samhällskontraktet var redan statt i upplösning då Sverige drabbades av pandemin. Det är mycket sannolikt att invandrare, som har det svårt med språket, kommer att drabbas hårdare av corona än andra. Pandemin och en djup ekonomisk nedgången, med en massarbetslöshet bland ungdomar (ofta med invandrarbakgrund), kommer att förstärka varandra och ytterligare underminera samhällskontraktet.

 

Del fyra
Vi får inte tillbaka situationen som den var före pandemin – i november ifjol.
Vi är fostrade att tänka ungefär så här: – när väl coronasmittan avtagit, och ekonomin vänder uppåt igen, ska jag göra det som jag hade planerat att göra i november 2019. Men det är min fasta övertygelse att den situation som rådde i samhället i november 2019 aldrig återkommer.

Kombinationen av ett samhällskontrakt i upplösning, det lidande och den misstro som kommer att skapas då det uppdagas att människor i utanförskap och med låga inkomster har drabbats hårdare av pandemin än andra, tillsammans med den lågkonjunktur som kommer att drabba oss, kommer att förändra det svenska samhället.

Då coronan drar sig tillbaka, och ekonomin börjar få ned arbetslösheten, kommer det redan att ha skett en rad bestående förskjutningar i samhället. Många företag kommer att ha gått under för alltid. Arbetslösheten kommer att vara större – kanske dramatiskt mycket större. Inkomst- och förmögenhetsklyftorna kommer att ha ökat, ytterligare. De som befinner längst ned på samhällsstegen kommer att ha halkat ännu längre ned. Detta innebär ökad rädsla i samhället. Och även desperation. Resultatet blir att de parallella samhällsstrukturerna – i form av organiserad brottslighet, hedersförtryck och våldsbejakande islamistisk extremism – kommer att ha växt sig ännu starkare. Klassamhället kommer att stärkas. Och ovanpå detta kommer motsättningar mellan etniska svenskar och invandrare (av andra, tredje eller fjärde generationen) att skärpas. Å ena sidan. Å andra sidan finns risken att även statens koncentration av makt har växt sig starkare. Detsamma gäller för statens villighet att använda auktoritära metoder. I det läget riskerar samhället att rämna.

Därför tror jag inte att läget i november 2019 – före pandemin – återkommer.

 

Avslutningsvis
Balansen har rubbats permanent – nu krävs ett långsiktigt program mot en hotande samhällsupplösning .
Det går inte att skruva tiden tillbaka. Vi förutspår ett sönderfall av det – på den ekonomiska liberalismens kapitalism uppbyggda – svenska samhället. Men vad ska komma i dess ställa. Inte Jimmie Åkesson, Muslimska brödraskapet eller en auktoritär stat. Det går inte att avsluta ett resonemang på detta dystopiska sätt. Det åligger den som bloggar, eller skriver artiklar, att peka på ett positivt alternativ.
Det ska jag också försöka. I min nästa blogg.

Som kommer på måndag. Eller vid närmare eftertanke på tisdag. 

 

Statistik över antalet smittade, avlidna och tillfrisknade

Det finns endast sju länder i världen som har högre dödstal än Sverige
Detta i förhållande till storleken på ländernas befolkning. Uppgifterna kommer från Worldometers. Liksom tidigare har jag räknat bort San Marino, Andorra och Sint Maarten då dessa länder har under 100 000 invånare.
Danmark, Norge och Finland har långt färre döda än Sverige. Även USA, som har det största antalet dödsfall i världen, har färre avlidna sett till befolkningens storlek än Sverige. Se den tragiska listan över de stater som har flest döda i världen i förhållande till storleken på sin befolkning nedan:.

1. Belgien: 471 avlidna per 1 miljon invånare
2. Spanien: 429 avlidna per 1 miljon invånare
3. Italien: 376 avlidna per 1 miljon invånare
4. Frankrike: 286 avlidna per 1 miljon invånare
5. United Kingdom: 215 avlidna per 1 miljon invånare
6. Nederländerna: 210 avlidna per 1 miljon invånare
7. Schweiz: 155 avlidna per 1 miljon invånare
8. Sverige: 150 avlidna per 1 miljon invånare
* USA: 112 avlidna per 1 miljon invånare
* Danmark: 60 avlidna per 1 miljon invånare
* Tyskland: 52 avlidna per 1 miljon invånare
* Österrike: 49 avlidna per 1 miljon invånare
* Norge: 30 avlidna per 1 miljon invånare
* Finland: 16 avlidna per 1 miljon invånare

Källa: Worldometers (18 april kl 14:15)

Statistiken globalt 18 april
* 210 länder och territorier samt 2 internationella transportmedel är drabbade
* 2 267 361 människor har bekräftats smittade
* 155 173 har bekräftats avlidna
* 581 878 har bekräftats tillfrisknade

Källa: Worldometers (18 april kl 14:15)

Spridningen av coronasmittan i Västerbotten
Måndag 6 april:              123 bekräftade smittfall, 1 avliden
Lördag 11 april:              181 bekräftade smittfall, 5 avlidna
Lördag 18 april:              230 bekräftade smittfall, 10 avlidna

Källa: Folkhälsomyndigheten den 6, 11 respektive 18 april

 

Passa på att bli medlem i Arbetarpartiet

___________________