Vi här nere – och dom där uppe

Hör av dig – hjälp till
Vi kämpar för ett krisprogram
Arbete åt alla – hejda höjda matpriser
Vi behöver Dig i arbetet för ett sådant krisprogram
_______________________________

– Om man driver på för litet så driver man en fattigdomsspiral, säger Tommy Wreeth, förbundsordförande i Transportarbetareförbundet.

Sverige behöver ett krisprogram – första avsnittet

Ingress
Den nuvarande regeringen + SD verkar helt sakna insikt om den allvarliga kris, både politiskt och ekonomiskt, som är på väg att ”sätta sig” på djupet i Sverige. Situationen kräver ett omfattande krisprogram. Den budget som Moderater, SD, KD och Liberalerna antog i höstas kunde knappast ha varit mer kraftlös. Det talades om hur de fördelade eller omfördelade 40 miljarder kr hit och dit. Men det huvudsakliga problemet låg inte där. Huvudproblemet fanns, och finns, i att 40 miljarder är en löjlig struntsumma utifrån dagens situation. De totala utgifterna för staten, landets 21 regioner och 290 kommuner ligger nämligen på 2406 miljarder! Det viktigaste är inte om regeringen+SD omfördelade dessa 40 miljarder på ett bra eller dåligt sätt genom sin budget. Huvudproblemet består i att regeringen+SD endast ”hanterade” 1,6 procent av de totala utgifterna för staten, regionerna och kommunerna!

De som kritiserade budgeten, och som koncentrerade sin kritik på vissa omfördelningar – neddragningar på ett område och ökningar på ett annat – kan mycket väl ha haft rätt. Men rätt eller inte: de flesta missade tyvärr det som borde ha varit själva kärnan i kritiken –  budgetens s.k ”reformutrymme” på endast 40 miljarder! Denna summa var, och är, så liten att den avslöjade både regeringens och Sverigedemokraternas brist på insikt rörande situationens allvar och brist på handlingskraft. Ta bara de bristande åtgärderna mot den redan höga arbetslösheten. Eller de bristande åtgärderna mot de skrämmande stora prisökningarna.

Och oppositionen är, tyvärr, inte mer insiktsfull än regeringen och SD. Vi ska återkomma till detta nedan.

Del I
Tillväxten. Sverige spås få sämst ekonomisk utveckling inom hela EU både detta år och 2024. Dessa uppgifterna kommer både från EU-kommissionens rapport och från Sveriges eget finansdepartementet. I år beräknas Sveriges ekonomiska tillväxt t o m hamna på minus – ekonomin krymper alltså! För nästa år beräknas BNP öka med endast 1 procent – vilket är en tillbakagång även det – i praktiken. Men lågkonjunkturen i Sverige kommer troligen att hålla i sig även under 2025. Detta kommer bland annat att resultera i högre arbetslöshet – vilket vi ska fördjupa oss i.

Del II
Arbetslösheten. Av EU:s 27 medlemsländer var det endast Spanien, Grekland, Italen och Cypern som hade högre arbetslöshet än Sverige i december ifjol. Den samlade arbetslösheten i Sverige låg då på 7,5 procent. Detta är väldigt högt. Men vad värre är: arbetslösheten splittrar inte endast befolkningen i de som har arbete och de som inte har. Splittringen är även etnisk. För de som är födda utomlands låg arbetslösheten på 16 procent och för de som var födda i Sverige låg arbetslösheten på 4,6 procent. På grund av den dåliga ekonomiska utvecklingen beräknas arbetslösheten öka ytterligare. Erfarenhetsmässigt kommer denna ökning att slå extra hårt mot de svagaste på arbetsmarknaden – de utrikes födda. Detta bygger i sin tur in väldiga motsättningar i det svenska samhället.

Del III
Inflationen. I mitten av mars presenterade SCB sina senaste siffror. Om ränteökningarna räknas in har priserna ökat med skrämmande 12 procent mellan februari ifjol och februari i år. Räknar vi inte med ränteökningarna har priserna ändå ökat med hela 9,4 procent under samma period. Matpriserna har dessutom ökat med drygt 20 procent – vilket givetvis drabbar de med minst ekonomiska marginaler – vilket ofta är de arbetslösa. Eller andra som lever på (låga) bidrag.

Del IV
Bristerna hos regeringen och SD. Med tanke på den minskade tillväxten, den redan höga och den förväntade ökningen av  arbetslösheten samt prisökningarna framstår regeringen och SD – med sitt ”reformutrymme” på 1,6 procent av utgifterna för stat, regioner och kommuner – som ett handlingsförlamad. Deras brist på viljeinriktning i budgeten kommer att förvärra arbetslösheten. Budgetens ”satsningar” inom exempelvis sjukvård och äldreomsorg motsvarar inte ens inflationen och kommer med största sannolikhet att öka nedskärningarna inom dessa verksamhetsområden – istället för att stärka dessa verksamheter vars anställda (hjältinnor och hjältar) nöttes så hårt under pandemin. Det är inte bara så att Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson saknar förmåga att åstadkomma den kraftsamling som krävs inför den kris som Sverige redan är väg in i. Kristersson och Åkesson saknar dessutom insikten om att det behövs en kraftsamling mot krisen. De förstår helt enkelt inte vad som händer.

Därför är det uppenbart att det behövs ett ekonomiskt krisprogram – bland annat för fler jobb och för att stoppa prisökningarna.

Del V
Bristerna går igen hos oppositionen. Bristerna hos regering + SD går tyvärr igen även hos oppositionen. Istället för att ta nödvändiga initiativ verkar Socialdemokratins metod vara att vänta på att regeringen ska spricka. Detta ger SD utrymme för dubbelspel. Det var SD-Åkesson som opponerade mot nye statsministern (M) om denne skulle sänka a-kassan – inte Socialdemokraterna!
Magdalena Andersson har gnällt – ja just det, gnällt – om följande:
* el-stödet: som inte betalades ut i tid  – men när väl el-stödet betalades ut tappade S denna fråga att ”opponera” på,
* priset vid pump: som inte blev tio kronor – men att det skulle bli så mycket trodde bara de mest inbitna SD:are på,
* att Ulf Kristerssons statssekreterare hade tjuvfiskat ål – ett år tidigare!

Avrundning av den första delen
Med tanke på den kris som hotar i form av minskad tillväxt, ökad och splittrande arbetslöshet samt höjda priser är detta knappast den opposition som Sveriges befolkning – arbetare och tjänstemän, unga och äldre, svenskar och invandrare – förtjänar. Och Socialdemokraternas passivitet har går igen även hos V och MP.

Återigen: Därför är det uppenbart att det behövs ett ekonomiskt krisprogram – bland annat för fler jobb och för att hejda prisökningarna. Grunderna för ett krisprogram ska vi återkomma till i nästa inlägg.

Det blir det andra avsnittet i denna bloggserie.

_______________________________

Hör av dig – hjälp till
Vi kämpar för ett krisprogram
Arbete åt alla – stoppa höjda matpriser
Vi behöver Dig i arbetet för ett sådant krisprogram

Hör av dig
Vi kämpar för ett krisprogram
Arbete åt alla – stoppa höjda matpriser
Vi behöver Dig i arbetet för ett sådant krisprogram
_______________________________

Om man driver på för litet så driver man en fattigdomsspiral, säger Tommy Wreeth, förbundsordförande i Transportarbetareförbundet.

Ingress
I ett tidigare blogginlägg (26 mars) skrev jag bland annat följande: ”Med tanke på inflationen och företagens stora vinster vore det ofattbart dumt av fackförbundens ledare att gå med på fleråriga avtal. Visar det sig att avtalen innebär ännu större reallönesänkningar än väntat är, på grund av fortsatta stora prisökningar, kan ett dåligt avtal – från löntagarnas synpunkt – för ”år ett” omedelbart kompenseras genom en bättre avtal ”år två”. Detta gäller alltså om avtalet endast blir ett-årigt.”

Men nu har fackpamparna sålt ut sina medlemmar genom att skriva på ett två-årigt avtal – detta i en situation då all facklig erfarenhet skriker ”skriv endast under ett ett-årigt avtal. Industrins avtal ger 7,4 procent under två-år och innehåller en viss låglönesatsning.

Innebörden av detta avtal är att löntagarna förlorar tio års löneökningar.

Del ett
Per Widorf, förhandlingschef hos Industriarbetsgivarna, säger bland annat att ”… vi är trots allt positiva till avtalet   ”.
Det stod klart redan från första början att arbetsgivarna skulle dominera denna avtalsrörelse. Alla tecken pekade nämligen på detta. Låt mig nämna några av dessa tecken:
* en massiv propaganda från arbetsgivarna, ekonomiska ”experter” och vissa politiker – som alla sade att höga löneökningar endast skulle drabba löntagarna själva genom den s.k. lön-pris-spiralen,
* medlemmarna i fackföreningarna hade ingen insyn alls i avtalsförhandlingarna – de stod helt och hållet vid sidan av,
* fackpamparna låtsades inte ens stå upp för sina medlemmar genom att, som de gör ibland, åtminstone skramla med strejkvapnet.

Del två
Löntagarna kommer att förlora tio års löneökningar med industrins löneavtal. Detta har Nordeas chefsanalytiker, Susanne Spector, räknat ut. SvD Näringsliv rapporterar även att Nordeas chefsanalytiker, Susanne Spector, säger att det finns en risk att löntagarna inte accepterar detta och därför kommer att kräva högre löner när de lokala avtalen ska förhandlas senare i år. Ett skäl till att detta skulle kunna ge upphov till spänningar är att tjänstemän har en starkare förhandlingsposition och kan ta ut mer och därför återhämta sina reallöner snabbare.

Risk för ännu större inkomstklyftor alltså – se min blogg 26 mars om just de ökade inkomstklyftorna i Sverige.

Del tre
Lön-pris-spiralen är ingen ekonomisk grundlag – som fackpampar kan gömma sig bakom. Både Internationella valutafonden (IMF) och Karl Marx har avvisat tanken på att detta samband skulle vara något självklart. Internationella valutafonden (IMF) har kommit fram till detta genom empiriska (erfarenhetsmässiga) studier. Karl Marx kom fram till sin slutsats genom teoretiska analyser. Två olika ideologier – samma slutsats.

Del fyra
Gör detta tankeexperiment: OM det skulle missgynna löntagarna att ställa krav på höga löneökningar i ett läge när prisökningarna redan är genomförda – varför kräver då inte fackpamparna istället direkta lönesänkningar för sina medlemmar? Enligt den teori som lön-pris-spiralen bygger på vore ju detta det bästa!

Sanningen är att industrins vinster är väldigt stora. Vinstprognosen för de 30 företag vars aktier köpts och sålts mest på Stockholmsbörsen (OMX S30) under andra halvåret visar på en vinst för dessa bolag på hela 468 miljarder under år 2022 – en vinstökning på nästa hela 19 procent! Denna prognos speglar trenden hos väldigt många andra företag.

Innebörden av detta är följande: Om arbetarna och tjänstemännen kräver en större del av den vinstökning som de har arbetat ihop till leder detta inte till ökad inflation – en ökad löneandel minskar däremot företagens höga vinster!

Det högljudda gapandet om lön-pris-spiralen gör anspråk på att vara vetenskap. Men det handlar om allt annat än vetenskap. Det handlar om ett ideologiskt ställningstagande – för aktieägarnas rätt till högre utdelningar och emot löntagarnas möjlighet att kompensera sig för de höga prisökningar som redan har genomförts! 

Det är därför som jag kallar fackpamparna för just … fackpampar. De har nämligen tagit ställning för kapitalägarna – och emot sina egna medlemmar genom detta två-åriga löneavtal.

Del fem
Hoppet står nu till Transportarbetareförbundet. Detta fackförbund ställer sig utanför industriavtalet. Transports orförande, Tommy Wreeth säger bland annat följande till Ekot: – Om man driver på för litet så driver man en fattigdomsspiral.
Jag hoppas att de övriga fackförbunden tar intryck av dessa ord från Transports orförande och inte från industriavtalet.
Jag hoppas att Transports ordförande klarar den press som han, och de övriga i Transports ledning, nu kommer att utsättas för.

Avslutning
Ett tips till Tommy Wreeth och Transports ledning. Det blir väldigt mycket lättare att stå emot det hårda trycket från arbetsgivarna, de ekonomiska ”experterna”, politikerna samt främst PAMPARNA INOM LO SAMT ANDRA FACK om ni i Transports ledning tar stöd hos era egna medlemmar. De övriga LO-ledarna kommer att tala om behovet av enhet – en enhet mellan arbetsgivarna och fackpampar. Men den enda enighet som gäller för en ärlig fackföreningskämpe är enigheten mellan fackförbundets ledning och fackförbundets medlemmar. Det bästa sättet att ”cementera” enigheten mellan Transports ledning och dess medlemmar är genom att förbereda förbundets medlemmar för den strejk som kan bli nödvändig inom kort – och en strejk är nu tillåten enligt alla tänkbara lagar och avtal.

Och väldigt motiverad.

_______________________________

Hör av dig
Vi kämpar för ett krisprogram
Arbete åt alla – stoppa höjda matpriser
Vi behöver Dig i arbetet för ett sådant krisprogram

Hör av dig
Vi kämpar för ett krisprogram
Arbete åt alla – stoppa höjda matpriser
Vi behöver Dig i arbetet för ett sådant krisprogram
_______________________________

Ingress
Tyvärr kan byråkratiska absurditeter göra det ännu svårare att ha funktionshinder. Och just detta – byråkratiska absurditeter – är vad som pågår bland annat i Umeå kommun. Den grupp som jag skriver om är funktionshindrade som av sjukvårdens läkare beviljats elrullstolar för utomhusbruk. Detta eftersom de funktionshindrades liv skulle påverkas positivt, på ett avgörande sätt, om de fick tillgång till en elrullstol för utomhusbruk. Men de funktionshindrade som, utan egen förskyllan, bosatt sig i fel hus har berövats detta hjälpmedel – en elrullstol för utomhusbruk. Det handlar om en tragikomisk historia.
*Djupt tragisk för de funktionshindrade som drabbas.
*Komiskt på grund av kombinationen av byråkratiska absurditeter och politisk handlingsförlamning.

Del I: Vägen till helvetet är stenlagd med goda föresatser
En ny lag rörande bostadsanpassningsbidrag (BAB) trädde i kraft i juli 2018. Syftet med lagen var att genom bidrag till anpassning av bostäder ge personer med funktionshinder möjlighet till ett självständigt liv i eget boende. Bra. Men i december 2020 meddelade Högsta förvaltningsdomstolen att bostadsanpassningsbidrag inte längre kunde lämnas till garage för elrullstolar för utomhusbruk. Detta då domstolen inte längre såg elrullstolsgaraget som en bostadsanpassning.

Innebörden av detta blev att de funktionshindrade, som sjukvården ville utrusta med elrullstolar för att detta (på ett avgörande sätt) skulle förbättra deras liv, nu inte längre kan få elrullstolar – om dessa inte kan förvaras i befintliga utrymmen i en fastighet. Den tidigare möjligheten att hjälpa de som sjukvården beviljat en elrullstol med ett garage att förvara elrullstolen i – denna möjlighet försvann alltså. Och med dessa de, av sjukvården beviljade, elrullstolarna för utomhusbruk. En ny tolkning av en ny lag – en lag som skulle innebära en förbättring – resulterade alltså i en avgörande försämring för vissa funktionshindrade människor. Vägen till helvetet är stenlagd med goda föresatser.

Del II.  Umeå kommunfullmäktige gånger två
Efter kontakt med funktionshindrade har vi, vid två tillfällen, tagit upp detta tragikomiska problem i Umeå kommunfullmäktige. Jag repeterar: Djupt tragisk för de funktionshindrade som drabbas. Komiskt på grund av kombinationen av byråkratiska absurditeter och politisk handlingsförlamning.

Den första gången vi tog upp frågan i Umeå kommunfullmäktige var i november i fjol. Den andra gången var i måndags den 27 mars – fyra månader senare.

I november i fjol höll ordföranden (S) för funktionshinderrådet med oss helt och fullt. Ordföranden (S) för funktionshinderrådet sade skriftligt att ”det stundtals [kändes] som ett besök i en Kafkavärld”. En Kafkavärld brukar avse något som känns overkligt och mardrömslikt (Jan H). Ordföranden skrev även följande ord: ”Det är inte acceptabelt” och syftade då på den situation som uppstått för de som beviljats elrullstol av sjukvården men som, på grund av en ny lag och en ny tolkning, inte kunde få tillgång till dessa. Dessa starka ord riktades mot bland annat mot konsekvenserna av den nya tolkningen av den nya lagen (se ovan).

So far so good.

Men när det sedan gällde vad Umeå kommun kunde göra åt frågan blev orden från ordföranden för funktionshinderrådet mindre starka. Det fanns en möjlighet att på studs bevilja pengar till dessa garage. Omedelbart alltså! Detta skulle göra så att de elrullstolar som beviljats av sjukvården skulle kunna användas. Enligt Socialtjänstlagen Kap 4, §2 finns det inget krav på ekonomisk behovsprövning om stöd beviljas i annan form än pengar – något som ledamoten Liv Zetterberg klarlade. (Just behovsprövningen var annars vad ordföranden hade använt sig av som argument för att Umeå kommun inte skulle göra något för att lösa problemet för de funktionshindrade).

Men efter detta klarläggande i debatten från Liv Zetterberg var situationen glasklar: Det enda som hindrade frågan från en lösning var bristande politisk vilja. Det var bara att höra av sig till Hiss- och liftteknik HB. Dessa kunde, mycket snabbt, leverera och installera garaget för elrullstolen för cirka 80 000 kr!

Efter att ha förlorat sitt enda, egentliga, argument gjorde ordföranden (S) i funktionshinderrådet sitt bästa för att retirera i god ordning genom att säga att problemet ska lösas (citat fritt ur minnet / Jh) ”så snart vi bara kan”, samt att ett förslag kommer från en arbetsgrupp (citat fritt ur minnet /Jh) ”som vi politiker kommer att få ta ställning till ganska snart”.

Del III.  Andra gången – inte gillt alls
I måndags hade det gått fyra månader och tidsgränsen för uttrycken så snart vi bara kan och ta ställning till ganska snart hade rimligtvis passerats.

Men ingen lösning hade uppnåtts.

Återigen ville ordföranden (S) i funktionshinderrådet, i första hand, rikta uppmärksamheten mot riksplanet. Regeringen hade gett Boverket i uppdrag att utvärdera den nya lagen från juli 2018 och redovisa sina slutsatser för Socialdepartementet senast den 28 februari. Men, tänka sig, detta hade ännu inte skett. (I måndags var det den 27 mars).

Arbetsgruppen som ordföranden talat om i november (bestående av Umeå och Skellefteå kommuner samt Region Västerbotten) – och som skulle komma med ett förslag som vi politiker kommer att få ta ställning till ganska snart – hade inte heller kommit med något förslag. Trots tre möten.

Återigen antydde ordföranden (S) i funktionshinderrådet att en snar lösning var att vänta. Underförstått: vi i Arbetarpartiet och de funktionshindrade vi varit i kontakt med måste ge oss till tåls.

Men det finns tre problem med detta:
1. Den i november antydda snara lösningen uteblev – varför skulle vi tro på en snar lösning denna gång,
2. De med funktionshinder har fått vänta ända sedan i december 2020 – i två år och tre månader – då den nya tolkningen av lagen kom och berövade dem deras elrullstolar för utomhusbruk; detta är alldeles för länge,
3. Umeå kommun kan, precis som i november, bara lyfta luren och ringa ovan nämnda företag och lösa frågan till en kostnad för cirka 80 000 kronor. Bara så där.

Ordföranden (S) i funktionshinderrådet och arbetsgruppen (Umeå och Skellefteå kommuner samt Region Västerbotten) vill uppenbarligen vänta på utvärderingen från Boverket innan de gör något. Alls. Och deras utvärdering kan dröja.

Men de funktionshindrade – som fått vänta sedan den nya lagen förvandlades från ett löfte till en Kafkaitisk fälla (overklig mardröm) – har fått vänta nog. De har getts förhoppningar som inte infriats.

Avslutning
Bristande politisk vilja. Frågan står nu så här: Ska Umeå kommun vänta passivt på Boverket, eller, under väntetiden hjälpa det fåtal – men desto hårdare drabbade – funktionshindrade som det handlar om. Valet står Umeå kommun helt fritt.

Umeå kommun behöver bara ringa till företaget som jag nämnt ovan och därmed, omedelbart, lösa de funktionshindrades problem. Som tidigare sagts: detta är helt möjligt för Umeå kommun enligt Socialtjänstlagen Kap 4, §2. Eller ska Umeå kommun låta de funktionshindrade tvingas vänta ännu längre – enbart på grund av bristande politisk vilja.

Till sist: Jag har varit hård mot ordföranden (S) i funktionshinderrådet i denna blogg. Med rätta anser jag. Men jag har inte uppfattat det som om något annat parti – som helhet – har ställt upp bakom oss och därmed gått emot ordföranden i funktionshinderrådet. Jag anser alltså att den bristande politiska viljan i detta fall även gäller för övriga partier i Umeå kommunfullmäktige.

Tyvärr.
Tyvärr för de funktionshindrade – som länge har hindrats från att få ut de elrullstolar som sjukvården anser att de har rätt till.

_______________________________

Hör av dig
Vi kämpar för ett krisprogram
Arbete åt alla – stoppa höjda matpriser
Vi behöver Dig i arbetet för ett sådant krisprogram

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

Situationen i Sverige blir mer och mer absurd.

Sverige har idag de största inkomstskillnaderna i Norden. Inkomstskillnaderna har ökat i alla de fem nordiska länderna sedan millennieskiftet. Men inkomstskillnaderna har ökat mest i Sverige. År 2000 hade Sverige de näst lägsta inkomstskillnaderna – endast Finland hade mindre inkomstskillnader än Sverige. Men sedan dess har klyftorna ökat snabbast i Sverige – vid en jämförelse med de övriga nordiska länderna. Sverige ”tog täten” när det gäller storleken på inkomstskillnaderna 2009 och låg kvar i toppen 2017. Det är så långt som statistiken sträcker sig. Inkomster av kapital, förutom lön och bidrag, ingår i jämförelsen. Detta visar en rapport från nordiska ministerrådets forskningscenter från 2020.

Ett annat mått på de ökade klassklyftorna i just Sverige är hur många industiarbetarlöner som det går på en VD- eller koncernchefslön.
1950: 26,1 industriarbetarlöner på en VD/koncernchefslön – i snitt,
1970: 14, 2 industriarbetarlöner på en VD/k
1980: 9,1 industriarbetarlöner på en VD/k
2020: 64,8 industriarbetarlöner på en VD/k

Kommentar:
Denna grova statistik följer andra mätningar när det gäller utvecklingen i Sverige. Först minskade klyftorna i samhället efter slutet på andra världskriget. År 1980 gick det långt färre industriarbetarlöner på en VD/k än 1950 (9 löner jämfört med 26). Men sedan har klassklyftorna ökat våldsamt. Idag går det 65 industriarbetarlöner på en VD/k.

Storföretagen gör väldiga vinster. Vinstprognosen för de 30 bolag vars aktier omsattes mest på Stockholmsbörsen ( OMXS30) under det första halvåret 2022 visar på en sammanlagd vinst för helåret på hela 468 miljarder. Detta skulle, om prognosen stämmer, innebära en vinstökning med nästan 19 procent (18,8) i jämförelsen med 2021. Uppgifterna kommer från Factset och har bearbetats av Finwire.
Detta innebär att dessa företag, vars vinstutveckling speglar utvecklingen för företagen i stort, kommer att klara inflationen. Med råge!

Inflationen. Då vi jämför februari 2021 med februari 2022 har prisökningarna legat på 12 procent – om ränteökningarna räknas in. Utan ränteökningarna har prisökningarna legat på 9,4 procent under samma tolvmånadersperiod. Detta enligt SCB (15/3-2023).

Lönekraven är väldigt låga. Förenklat uttryckt låg utgångsbudet från LO, inför årets löneförhandlingar, på 4,4 procent, plus en låglönesatsning. Arbetsgivarnas utgångsbud låg på provokativt låga 2,0 procent plus en engångssumma på 3000 kr. I båda fallen handlade det hela om ett-åriga avtal.

Arbetsgivarna siktar på tvåårsavtal – minst. Nu har de första lönebuden utväxlats och avvisats – som brukligt är. Det som hittills är värt att ta fast på är inte några procentsatser utan några andra saker:
1. Arbetsgivarna, som godkände ”medlarbudet”, uppger att de har nått ”smärtgränsen” – samtidigt har de fackliga organisationerna avvisat detta första bud,
2. Det bud som arbetsgivarna, trots deras smärta (jämför med vinstökningen), godkände är ett tvåårsavtal!

Med tanke på inflationen och företagens stora vinster vore det ofattbart dumt av fackförbundens ledare att gå med på fleråriga avtal. Visar det sig att avtalen innebär ännu större reallönesänkningar än väntat är på grund av fortsatta stora prisökningar kan ett dåligt avtal – från löntagarnas synpunkt – för ”år ett” omedelbart kompenseras genom en bättre avtal ”år två”. Detta gäller alltså om avtalet endast blir ett-årigt. Detsamma gäller i förhållande till företagsvinsterna. Fortsätter vinsterna att öka, och lönernas andel av produktionsresultatet att minska, ökar även detta både motiven och möjligheterna för arbetare och tjänstemän att omedelbart ställa högre lönekrav i nya löneförhandlingarna. Om avtalet blir ett-årigt.

Arbetarna och tjänstemännen måste bli delaktiga i avtalsrörelsen
Fackföreningarna måste förbereda sig för konflikt genom att ta vara på stridsviljan hos sina medlemmar. Lita på att stridsviljan finns efter de hårda pandemiåren och de rekordstora prisökningarna.
De fackliga ledarna får, under inga omständigheter, gå med på fleråriga avtal – det måste bli ett-årsavtal. Och medlemmarna måste förberedas för strejk. Kombinationen av väldiga företagsvinster och väldiga prisökningar gör att avtalsrörelsen måste bli alla arbetares och tjänstemäns angelägenhet.

Avtalsrörelsen får Inte fortsätta att vara en angelägenhet endast för några förhandlare, journalister och ekonomiska ”experter”. Detta borgar alltid för SVEK – med stora bokstäver.

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

En av våra medlemmar uppmärksammade mig, vänligt men bestämt, på att det var världs-poesidagen igår (21 mars). Vad innebär då detta?

Citat unesco.se

”Den 21 mars infaller årligen Unescos Världspoesidag. Dagen instiftades 1999 för att hjälpa Unescos medlemsländer att stärka muntliga berättartraditioner, att synliggöra samtida poesi och öka kontakterna mellan poesi och andra konstarter.

Många författare förföljs eller hålls fängslade för sin poesi och prosa och ett av Unescos viktiga uppdrag är att stärka yttrandefriheten för bland andra journalister och för författare.

– Poesin är en av de få uttrycksformer som är tillgänglig för alla och är i många fall en kraft som ger styrka till förändring. Låt internationella poesidagen bli en årlig manifestation till rätten för människor att uttrycka sina tankar och åsikter, säger Mats Söderlund ledamot i Svenska Unescorådet, ordförande i Författarförbundet och poet.

Världspoesidagen firas med uppläsningar, författarbesök och högläsning i många medlemsländer.”

Då detta citat, och därmed världspoesidagen, ligger i linje med min devis här ovan (Yttrande- och tryckfriheten måste försvaras …) vill jag självklart uppmärksamma denna dag.

Jag fick förslag på två dikter – en av Majakovskij och en av Eeva Kilpi.
Då Majakovskij, i mina konservativa ögon och öron, är för bullrande och påträngande väljer jag en kort dikt av Eeva Kilpi.

”Ja. Det finns skönhet. Det finns kärlek. Det finns glädje. Alla ni som lider av världens elände försvara dem!”

Sedan över till Bob Dylan.
Hans egentliga namn är Robert (Allen) Zimmerman. För er som känner till Bob Dylan behövs inga förklaringar och just denna del av detta blogginlägg är för er. Dylan fick Nobelpriset i litteratur 2016. Motiveringen till priset var att
han ”skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen”.Det är därför jag vill publicera något även av honom en dag som denna.

Det jag idag vill säga om Bob Dylan är detta: Det är få artister förunnat att kunna sätta fingret på, och uttrycka, den djupa stämning av uppbrott som fanns hos så oändligt många inom hela två generationer av människor under en av nutidshistoriens viktigaste epoker: 1960-talet. Detta lyckades Bob Dylan med i sin låt ”The Times They Are a-Changin”.
Han skrev och spelade in den låt redan i oktober 1963.

Lyssna gärna på denna låt av Bob Dylan

KLICKA PÅ DENNA LÄNK

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

Ingress
Idag finns det funktionshindrade som har beviljats elrullstolar för utomhusbruk av sjukvården men som inte kan använda elrullstolarna. Skälet är att Umeå kommun drar ut på beslutet när det gäller att bevilja de funktionshindrade de garage till elrullstolarna som krävs för att kunna ”hämta ut” dessa.

På kommunfullmäktige i november ifjol ställde Arbetarpartiet fyra frågor rörande Umeå kommuns ansvar för att personer med funktionshinder som beviljats elrullstol för utomhusbruk av läkare vid Region Västerbotten även ska ha rätt till ett garage för att förvara dessa i. Utan garage – fasta eller mobila sådana – får alltså inte de funktionshindrade ut sina elrullstolar.

Det har nu gått hela fyra månader sedan vi i Arbetarpartiet tog upp en diskussionen i Umeå kommunfullmäktige om kommunens ansvar för att de funktionshindrade verkligen ska få tillgång till de elrullstolar som sjukvården ansett att de är berättigade till. Vi har nämligen inte blivit informerade om att något har hänt. Därför tar vi nu upp en andra debatt i Umeå kommunfullmäktige om vad som har – eller inte har – hänt när det gäller Umeå kommuns hantering av detta problem. Vi gör detta genom en s.k. ”enkel fråga”.

Frågan kommer att debatteras på kommunfullmäktige den 27 mars.

Nedan kan du läsa vår enkla fråga.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Vilket besked har du i frågan om elrullstolsgarage?
Enkel fråga till Tomas Wennström (S)

I november förra året diskuterade vi frågan om beviljandet av stöd till funktionshindrade. Det stöd som diskuterades var garage till elrullstolar för utomhusbruk. Vi var överens om att det hade uppstått en orimlig situation efter lagändringen 2018 och Högsta domstolens beslut från december 2020 om att bostadsanpassningsbidrag inte längre kunde lämnas till rullstolsgarage. Det vi diskuterade var vad som kunde och borde göras för de som drabbats av dessa förändringar.

Tomas Wennström sa, i samband med diskussionen i november, bland annat följande:
– åtgärder skulle vidtas ”så snart vi bara kan”,
– att det är möjligt för kommunen att leasa eller köpa in elrullstolsgarage,
– att vi kommer att få ta del av arbetsgruppens förslag ganska snart.

I diskussionen framfördes, från en i socialtjänstlagen insatt person, att det inte fanns något krav på en ekonomisk behovsprövning om man beviljar stöd i annan form än pengar under förutsättning att man använder socialtjänstlagen 4 kap 2 §.

Detta öppnade för flera vägar framåt. En väg handlade om vad arbetsgruppen bestående av Region Västerbotten, Umeå kommun samt Skellefteå kommun skulle komma fram till ”ganska snart”. En annan väg handlade om att Umeå kommun kan bevilja stöd enligt 4 kap 2 § socialtjänstlagen genom att köpa in eller leasa elrullstolsgarage.

Det har nu gått fyra månader sedan vi diskuterade denna fråga i kommunfullmäktige.

Vi ställer därför följande fråga:
– Vilket besked har du idag till de som sjukvården anser har behov av en elrullstol för utomhusbruk men som inte kan börja nyttja denna eftersom de står utan garage?

Jan Hägglund
Arbetarpartiet

– – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Du kan se och höra på debatten den 27 mars från Umeå kommuns hemsida – gå in på följande länk: https://www.umea.se/kommunochpolitik/organisation/kommunfullmaktige/webbtv.4.5bc0956b1719ab0ae7f18b.html

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

Texten nedan är skriven av två av mina partikamrater. Rubriken är däremot min.

Vi är många som känner oron i maggropen när elräkningen trillar ned i brevlådan.
Dyrare mat och drivmedel samt högre hyror och bolåneräntor. Vi är många med låglöneyrken som tvingas fundera på hur pengarna ska räcka till. Under året 2022 var inflationen den högsta på drygt 30 år. Räknar vi in räntehöjningarna så landar inflationen på 12,3 procent – annars på drygt tio procent!

Mot den bakgrunden är LO-fackens lönekrav om löneökningar på 4,4 procent, blygsamma. Även om kraven skulle gå igenom blir resultatet en reallönesänkning. Detta innebär att det inte finns någon prutmån på kraven! Trots detta har signalerna från arbetsgivarsidan varit mycket aggressiva. IF Metalls motpart, Teknikföretagen, har lagt ett bud på enbart 2,0 procent plus en engångspeng på 3000 kr för helåret.

Frågan är om företagen är så fattiga att reallönerna måste sänkas så mycket? Enligt nyhetsbyrån Finwire kommer vinsterna för år 2022, hos de 30 mest omsatta företagen på Stockholmsbörsen, att landa på svindlande 468 miljarder kronor. Det handlar nästan uteslutande om svenska företag. Detta innebär en ökning med 18,8 procent jämfört med året innan! För 2023 väntas samma företags samlade vinster landa på 506 miljarder kronor.

Just nu förhandlar man om Metalls nya avtal, som är tänkt att börja gälla från den 1 april. Fackföreningstopparna, i Metall och andra fackförbund, måste förstå att vi är många som delar följande uppfattningar:

1. I den här avtalsrörelsen finns ingen prutmån på lönekraven. 4,4 procent är egentligen för lågt.
2. Om arbetsgivarna inte går med på de blygsamma kraven måste stridsåtgärder som övertidsblockader eller strejk övervägas.
3. Om IF Metalls ledning går med på ett lågt lönebud måste andra fackförbund våga bryta sig ur ordningen med det s.k. märket – dvs att Metalls löneökningsnivå automatiskt gäller för hela arbetsmarknaden. Detta har skett tidigare och kan ske igen.

Arbetsgivarsidan påstår att höjda löner ökar inflationen. Men de talar i egen sak. Att omfördela pengar från rekordvinster till löner ökar inte inflationen. Däremot skulle en sådan omfördelning minska den oro som många av oss känner när elräkningen dimper ner i brevlådan.

I år är det dags för facktopparna att, om så behövs, ta strid för avtalskraven.
På allvar.

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

Det sägs att ens liv kan passera revy då man riskerar att dö.
Det behöver inte vara lika dramatiskt att fylla år. Inte ens att fylla 70 – som jag har gjort i helgen. Däremot kan stora delar av ens liv passera revy i alla fall. Fast på ett mycket positivt sätt. Detta då många människor – både sådana som har stått en nära i över 50 år, men också senare bekantskaper – dyker upp.

Kom gjorde ett gäng vars kärna jag en gång lärde känna på Centralgården och två gäng kusiner. Kom gjorde den första tjej som jag flyttade ihop med – 1978. Kom gjorde personer som inte tillhörde något gäng – varav en kunde sjunga. Och som sjöng – tack för det. Kom gjorde också min dotter med karl. Upplägget var drop-in fr om klockan tolv. Under fredagen hade det varit samma upplägg på vår partilokal/redaktion för de personer som jag samarbetar med politiskt. Även den socialdemokrat som drog in mig i ett demonstrationståg för första gången i mitt liv – 1974 tror vi att det var – dök upp för ett par tårtbitar med kaffe. Utan honom är det inte säkert att jag hade tagit steget att bli aktiv, på allvar, även om det inte blev inom socialdemokraterna.

Inför helgen hade mina fotoböcker dammats av. Och flera andra bidrog också med foton. Då jag tittade på alla foton slogs jag av att det fanns ett antal personer som skulle ha kommit – om de fortfarande hade varit i livet. Själv överlevde jag en svår sjukdom förra året – men flera andra som jag känt har inte haft samma tur. När jag tänker på alla de som kom – och som inte kunde komma – väckte detta väldigt många minnen och starka känslor. Det var verkligen som om mitt liv passerade revy.

Detta är inget avsked – utan ett Tack!
Det var alltså mitt hittillsvarande liv som passerade revy. För detta blogginlägg är nämligen inget avsked. Långt därifrån. Jag ska återkomma till det.

Men först vill jag på detta sätt tacka alla som dök upp under dagarna två – just för att ni dök upp. Jag vill också tacka för alla hälsningar via telefonsamtal, brev, mail och sms. Jag vill tacka för alla fina blomsterarrangemang och andra presenter som bland annat riktar sig till mina smak- och hörselsinnen. Tack, alla. Mitt liv passerade verkligen revy. På finast tänkbara sätt.

Tack också Marika som hjälpte mig att arrangera detta. Du fyllde ju också år i helgen – även om du inte fyllde lika många år som jag.

85 kilo är fler än 70 år
När jag nu läser igenom vad jag har skrivit låter det (nästan) som ett avsked. Men i h-e heller! Jag tänker mig att mitt livs revy ska bli, väldigt, mycket längre innan det är dags att lämna in. Jag har ju exempelvis inte fått vara med om någon REVOLUTION än. Så nu ska vi – jag och Marika – iväg och köra ett rejält styrketräningspass. Så länge jag kan lyfta fler kilo i bänkpress än antalet år jag fyller är det ingen fara. Det bästa med den regeln är att man måste lyfta mer ju äldre man blir! Och det måste ju innebära att man bara blir piggare och piggare.

Idag har jag, bland annat, tänkt ”bänka” 85 kilo. Det gäller att ha lite till godo innan jag fyller jämt nästa gång.

– – – – – – – – – –

Efterord 18.30.
Jag tog verkligen 85 kg i bänk dagen till ära. Det var tungt – men jag kände direkt att det skulle gå bra. Efter operationen i slutet på april ifjol fick jag inte träna alls. Målet är att lyfta 100 i bänk. Men det kräver två träningspass i veckan. Och så får det bli. Ikväll blev det totalt åtta set bänkpress, nio set rodd och latsdrag plus tre set triceps (för att få lite synergieffekt av bänkpressen). Totalt 20 set. Man kan ju inte ställa in träningen bara för att man fyller år.
Så det så. Och hör sen.

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

Ingress.
Idag är det den internationella kvinnodagen 8 mars. De sällsynt modiga kvinnor som gått i spetsen för proteströrelsen mot diktaturen i Iran sedan i september ifjol förtjänar verkligen att uppmärksammas. Och inte endast idag. Naturligtvis.

Del ett
Protesterna bröt ut den 16 september, sedan den iransk-kurdiska kvinnan Mahsa (Jina) Amini gripits av den iranska regimens fruktade moralpolis – anklagad för att inte ha burit sin hijab ”på rätt sätt”.

Moralpolisens brutala misshandel av Amini – en misshandel som var särskilt brutal då hon hörde till den kurdiska minoriteten – ledde till att hon avled. Hon misshandlades till döds.

Under de följande dagarna och veckorna växte protesterna till en landsomfattande rörelse som har skakat den iranska religiösa diktaturen i grunden. Hundratusentals människor, kanske miljontals, har demonstrerat i över 80 olika städer i Iran med slagord som ”kvinna, liv, frihet” och ”död åt diktatorn”. Många av de unga kvinnor som stått i spetsen för proteströrelsen har även bränt sina slöjor och klippt av sig sitt hår. I Iran. På många håll slet demonstranterna även ned och brände upp bilder på den nuvarande storayatollan Khamenei – och även på den tidigare storayatollan Khomeini.

Del två
Regimen svarade med ett urskillningslöst våld – våld som i synnerhet riktats mot de kurdiska delarna av Iran. Rapporter från den kurdiska staden Sanandaj vittnade om att regimen där har utfört rena massakrer på värnlösa människor. Enligt siffror från människorättsgrupper i Iran har uppåt 500 människor dödats och nästan 20 000 fängslats. Regimen har även genomfört offentliga avrättningar av demonstranter. Detta är barbari.

Del tre
Idag har proteströrelsen avtagit något. Men så sent som den 17 februari genomfördes nya stora demonstrationer i Teheran och i ett tiotal andra städer – med krav på att regimen störtas. Och regimen håller på att förlora greppet. I dagens Teheran är det så många kvinnor som vägrar bära den påtvingade hijaben (slöjan) att moralpolisen inte längre förmår upprätthålla denna tvångslag.

En tvångslag som infördes så sent som 1979!

Del fyra
Proteströrelsen i Iran är inte första gången som kvinnor går i spetsen för revolutionära-demokratiska rörelser. Även i proteströrelsen mot den egyptiske diktatorn Mubarak under den arabiska våren 2011 spelade kvinnorna en viktig roll. Den internationella kvinnodagen har historiskt sett varit en kampdag. Kvinnodagen har sitt ursprung inom den socialistiska arbetarrörelsen i USA och i Europa från tiden i början av 1900-talet. Den första ”kvinnornas dag” organiserades av ett socialistiskt parti i New York i februari 1909. Den första internationella kvinnodagen uppmärksammades 1911, då över en miljon människor demonstrerade i Österrike, Danmark, Tyskland och Schweiz.

Den 8 mars 1917 demonstrerade kvinnliga textilarbetare i nuvarande Sankt Petersburg i Ryssland på kvinnodagen. Demonstrationerna spred sig och kom att omfatta hela staden. Kraven på ”bröd och fred” – alltså ett slut på första världskriget, på hungern och på tsardömet – innebar också startskottet för februarirevolutionen som störtade det ryska tsardömet (den 8 mars var den 23 februari enligt den julianska kalendern som användes i Ryssland 1917).

Avslutning
Idag har Internationella kvinnodagen blivit delvis kommersialiserad. Tyvärr ”firas” denna dag genom att män ger gåvor till kvinnor – ungefär som på mors dag. Det är sällan fel att ge bort presenter. Men i dagens situation – globalt och i Sverige – måste de organisationer som uppmärksammar den Internationella kvinnodagen försöka återföra denna dag till sina rötter – som en kampdag. Det är mot denna bakgrund som jag vill uppmärksamma de modiga, ofta unga, kvinnor som trots en fruktansvärd brutalitet från regimens sida har gått i spetsen för proteströrelsen i Iran.

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

Ingress
Med anledning av dagens klimatmanifestation i Umeå publicerar jag nedan en artikel skriven av en partikamrat

Del ett
Sedan den borgerliga regeringen med stöd av Sverigedemokraterna tillträdde i höstas har en rad energipolitiska mål ändrats. Resultatet är att kärnkraften ska stärkas och bland annat den havsbaserade vindkraften får stryka på foten.

Energi- och näringsminister Ebba Busch har ofta uttalat en vilja att stärka kärnkraftens roll och talat sig varm för förutsättningarna för nyinvesteringar. Busch menar att målet framåt är elektrifiering och att ”vägen dit stavas kärnkraft”. Samtidigt är det allmänt känt att ingen privat aktör är, i dagsläget, intresserad av att satsa på kärnkraft så länge det inte finns en bindande överenskommelse över blockgränserna.

Del två
Ofattbara 400 miljarder. Regeringspartierna tillsammans med SD är till och med beredda att ge statliga kreditgarantier på ofattbara 400 miljarder kronor för investeringar i ny kärnkraft. Det är uppenbart att en satsning på ny kärnkraft är ett mycket långsiktigt och kostsamt projekt, samtidigt som efterfrågan på elektricitet ökar markant redan inom de närmsta åren.

Del tre
När det gäller vindkraften, och särskilt den havsbaserade, har Kristerssons gäng dragit in de subventioner som den förra regeringen infört för att ansluta de havsbaserade vindkraftbyggena till elnätet. Man kan ställa sig frågan hur genomtänkt ett sådant förhållningssätt är.

Den största möjligheten att öka elproduktionen de närmaste år är genom utbyggnad av den havsbaserade vindkraften. Ett modernt vindkraftverk producerar el mer än 90 procent av tiden – men med varierande effekt. De havsbaserade vindkraftverken kan byggas högre och med större rotordiameter och därmed högre effekt. I dagsläget väntar åtta projekt i Syd- och Västsverige på beslut från regeringen om igångsättning (DN 12/2-23). Såväl Östersjön som Bottniska viken har potential för havsbaserade vindkraftverk på grund av det relativt grunda vattnet.

Del fyra
Det största problemet är tillståndsprocessen. Enligt Lars Andersson, ansvarig för vindkraft vid Energiföretagen, är många företag intresserade av att investera i havsbaserad vindkraft. Det största problemet är tillståndsprocessen. När det gäller den landbaserade vindkraften är kommunernas vetorätt en osäkerhet då den kan läggas in sent i en planeringsprocess. I södra Sverige har många, främst moderatstyrda, kommuner lagt in sina veton. Detta trots att behovet av mer el i den södra landsändan är skriande. När det gäller de havsbaserade vindkraftsparkerna har Försvarsmakten i en majoritet av ansökningarna lagt in sitt veto.

Avslutning
Den negativa opinionen som hörs mest. Lars Andersson anser att det är ett problem för vindkraften att det är den negativa opinionen som hörs mest. Andersson anser att det är många kommuner som inser behovet av elproduktion för att exempelvis möta industrins behov. Men den politiska ledningen klarar inte av att möta en högljudd opinion som är emot en utbyggnad. Detta trots att en rad studier har visat att oron för negativa effekter är större än vad som faktiskt upplevs efter utbyggnaden.

Men ska klimatkrisen lösas, och det ökade behovet av elenergi tillfredsställas, kommer det att kräva vissa uppoffringar. Även av moderatstyrda kommuner i södra Sverige.

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

Ingress
Jag var en dag sen. Sen igen! Det är inte ens lönt att be om ursäkt längre.

Om uteliggarna på Östra Station. Jag lovade att återkomma, igår tisdag, och redogöra för debatten kring dessa på Umeå kommunfullmäktige i måndags (27 febr). Det handlade om att uteliggare, varav vissa är hotfulla, inte sällan sover på Östra Station (Umeå Östra). Vi i Arbetarpartiet (AP) vill dels att det ska ordnas ett värdigare alternativ vad gäller boende för de hemlösa, dels att hotfulla personer måste avlägsnas från den offentliga platsen Umeå Östra.

Del ett
Nedan följer Arbetarpartiets fyra frågor och Andreas Lundgren, ordförande i Individ- och familjenämnden, svar på dessa. Observera: Nedan förkortar jag BÅDE frågor och svar – samt förklarar exempelvis förkortningar när det kan vara nödvändigt.

APs första fråga: Vilken del av Umeå kommunkoncern har ansvaret för att hemlösa personer inte sover på Umeå Östra?
För Svar från AL: INAB (Infrastruktur i Umeå AB) ansvarar för säkerhet och trygghet i sina lokaler, de avhyser t ex personer med hjälp av ordningsvakter.

APs andra fråga: Finns det några planer på att erbjuda de människor som idag sover på Umeå Östra ett värdigare alternativ?
Svar från AL: Bostadssituationen i Umeå är svår och det råder brist på bostäder. Om den enskilde ansöker om stöd ansvarar socialtjänsten för att utreda behoven hos den enskilde och fattar sedan beslut utifrån de individuella behoven samt utifrån vad lagstiftning och kommunens riktlinjer ger utrymme för.

Kommunen och Stadsmissionen har påbörjat ett samarbete kring metoden Bostad Först. De första platserna kommer att tas i bruk under detta år (2023). Metoden går ut på att inte ställa krav på nykterhet, drogfrihet, eller liknande. Först bostad – sedan stöttas individen för att bli drogfri och kunna arbeta.

APs tredje fråga: Har kommunen tillräckligt många platser på natthärbärgen för att erbjuda de som sover på Umeå Östra och andra platser ett bättre alternativ?
Svar från AL: Vid ett fåtal tillfällen nekas personer plats på akutboenden, och då är personerna ofta föremål för LPT (lag om psykiatrisk tvångsvård) eller LVM (lag om vård av missbrukare). Stadsmissionens akutboende har endast vid ett fåtal tillfällen under oktober-januari nekat personer plats på grund av att det varit fullbelagt. Under vintermånaderna har dessutom ett antal kyrkor haft nattöppet de kalla vinternätterna, för att de som inte vill ta del av socialtjänstens insatser ska kunna komma in och vila i varma utrymmen nattetid.

APs fjärde fråga: Bedrivs det någon form av uppsökande verksamhet mot hemlösa som uppehåller sig i lokaler som äga av kommunen, regionen och universitetet?
Svar från AL: Umeå kommun har i dagsläget ingen uppsökande verksamhet riktad mot hemlösa personer. Stadsmissionen, som kommunen samarbetar med, bedriver en viss uppsökande verksamhet riktad mot hemlösa personer. Men under 2023 kommer två personer att anställas. Syftet är att kommunen och Stadsmissionen ska försöka nå hemlösa som är fast i missbruk och psykisk ohälsa och erbjuda dessa frivilliga och individanpassade stödinsatser kopplat till metoden Bostad Först.

Del två
Min kommentar (Jan Hägglund).
Det jag tar fasta på i svaren är följande:
1. Det råder bostadsbrist och därför är det svårt att ordna boenden åt hemlösa,
2. Det finns hemlösa som inte vill ha med exempelvis socialtjänsten att göra. Detta kan bero på psykisk ohälsa, missbruk och kriminalitet. Därför behövs det bland annat fler bostäder till en grupp hemlösa. Det behövs resurser i form av personal för uppsökande verksamhet, och alternativa boendeformer, för en annan grupp av hemlösa. Socialstyrelsen har fyra definitioner av hemlöshet.
3. Kommunen bedriver idag ingen uppsökande verksamhet riktad till hemlösa. Stadsmissionen bedriver en viss (men inte stor) uppsökande verksamhet.
4. Kommunens plan är att under 2023 påbörja en uppsökande verksamhet. Denna kommer att ske i samarbete med Stadsmissionen. Två personer är tänkta att anställas. Planen är dessa ska söka upp personer som är missbrukare och/eller lider av psykisk ohälsa. Dessa ska erbjudas ett boende inom ramen för metoden Bostad Först – som går ut på att försöka lösa övriga problem, på ett individanpassat och frivilligt sätt, sedan boendet väl är ordnat.

Del tre
Min sammanfattning. Hittills har socialtjänsten inte gjort mycket för att avhjälpa hemlösheten. Detta har flera orsaker. Exempelvis: a) brist på bostäder i Umeå, b) brist på personal som kan avsättas till uppsökande verksamhet, c) avsaknad av metod för att ordna bostad åt de som inte vill sluta missbruka, och lösa andra problem, innan de kommer överens med kommunen om sitt boende.

Jag hoppas att försöket med metoden Bostad Först kommer igång som tänkt är under detta år. Arbetarpartiet kommer att följa utfallet av denna, i Umeå, nya metod.

Del fyra
Jag vill avsluta med en egen erfarenhet då en person jag kände blev vräkt. I november 2018. Då jag blev uppmärksammad på detta tog jag kontakt med socialtjänsten i Umeå i januari 2019. Det socialtjänsten då kunde erbjuda var ett begränsat antal platser på härbärgen. Min bekant skulle behöva stå i kö varje kväll och hoppas på att platserna räckte så att det blev möjligt med en varm natt. Detta var en kall januari och personen i fråga var skör och oföretagsam. Jag gjorde bedömningen att personen riskerade att frysa ihjäl. Därför anmälde jag min bekant till den kö som fanns hos socialtjänsten när det gällde boenden. I väntan på att något skulle dyka upp ordnade jag, tillsammans med andra som visste på råd inom partiet, ett temporärt boende. Det var för vanskligt att låta vederbörande spela rysk roulette utanför ett härbärge varje kväll. Efter cirka 2½ månad återkom socialtjänsten i Umeå med ett erbjudande om ett mycket bra boende. Min bekant accepterade. Idag är boendefrågan för min bekant under kontroll.

Avslutning
Läget är hårt för de hemlösa i Umeå. Det är angeläget att – det som jag dristar mig att kalla för försöket med – metoden Bostad Först kommer igång nu på vårvintern. Det är inte bra om det dröjer till hösten-vintern 2023/2024.

Det finns, som sagt, flera former av hemlöshet. Och metoden Bostad Först har inte kommit igång än. Behovet av uppsökande verksamhet och fler lägenheter har funnits under flera år. Risken finns att situationen för Umeås hemlösa inte hinner förbättras under vårvintern 2023. Detsamma gäller även för närvaron av hotfulla personer på Umeå Östra.

Detta är min, kanske kärva, tolkning av läget vårvintern 2023. 

_     _     _     _     _

De som vill kan läsa VK:s beskrivning av själva diskussionen i fullmäktige genom att klicka på länken nedan.

https://www.vk.se/2023-02-27/kommunen-satsar-pa-nytt-projekt-for-att-hjalpa-hemlosa

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

Ingress
Ibland går allt riktigt åt hel … och värst är det då det endast och allena är ens egen klumpighet det handlar om. Jag menar, hur underbart är det inte att kunna skylla misstag på andra?
Jag hade skrivit ett långt stycke i elva punkter om hot mot politiker – ett råmanus – och skulle sedan bearbeta detta råmanus till en serie av bloggar inriktade på att försöka göra främst tre saker:

* ge ett historiskt perspektiv på frågorna om hot mot politiskt aktiva,
* att problematisera den situation som har uppstått på grund av det ökande avståndet mellan politiskt aktiva och stora delar av partiernas väljarbas,
* ta upp utvecklingen mot åsiktskorridorer – inom vilka du ”måste hålla dig” – för att våga delta i den politiska debatten.

Jag började bloggserien med att, förra söndagen, redogöra för mina svar på de frågor som alla gruppledare för partierna i Umeå kommunfullmäktige fått av VK. Detta som ett led i ett forskningsprojekt om just hot mot politiker. So far so good. Och sedan publicerade jag, av misstag, hela råmanuset! Denna idiotmiss av mig skedde också förra söndagen. Min ilska över min klumpighet har gjort att jag inte ”orkat” skriva någon blogg förrän nu”.

Nåväl, jag ska ändå försöka skriva några bloggar med hjälp av detta råmanus – trots att jag redan (av misstag) har publicerat det hela. Men inte idag.

Del ett
Idag ska jag istället publicera den interpellation som jag och en partikamrat (mest partikamraten) har skrivit om de hemlösa som sover på Umeå Östra. En interpellation är en text som avslutas med frågor som alla i fullmäktige kan debattera. Vår interpellation kommer, förhoppningsvis, upp på måndagens möte med Umeå kommunfullmäktige den 27 februari.

Del två

”Interpellation till Individ- och familjenämndens ordförande

Hemlösa som sover på Umeå Östra

För den som passerar stationen Umeå Östra är det inte ovanligt at se hemlösa personer och missbrukare sova inne i stationsbyggnaden. Detta särskilt under vinterhalvåret. De flesta av dessa ligger endast och sover. Men bland de som använt stationen som sovplats finns även hotfulla personer och det har förekommit blodfläckar på golvet. Problemen med hotfulla nattgäster har också funnits på Umeå universitet, vilket lokala media uppmärksammat.

Umeå Östra ägs av Umeå kommun via det helägda kommunala bolaget INAB. Kommunen har antog en ”Handlingsplan mot hemlöshet” i januari 2018 som sträckte sig fram till 2021. Kommunen är även med och finansierar stadsmissionens natthärbärge Öst på stan. Trots att kommunen vid upprepade tillfällen har fått anmälningar om att det förekommer hotfulla personer och sovande personer i stationsbyggnaden så kvarstår problemen.

Mot denna bakgrund vill vi ställa följande frågor:
1. Vilken del av Umeå kommunkoncern har ansvaret för att hemlösa personer inte sover på Umeå Östra: socialtjänsten, INAB eller annan del av kommunen?
2. Finns det några planer på att erbjuda de människor som idag sover på Umeå Östra ett värdigare alternativ, eller råder det en situation där ansvaret har fallit mellan stolarna och olika myndigheter accepterar dagens situation?
3. Har kommunen tillräckligt många platser på natthärbärgen för att erbjuda de som sover på Umeå Östra och andra platser ett bättre alternativ?
4. Bedrivs det någon form av uppsökande verksamhet mot hemlösa som uppehåller sig i lokaler som ägs av kommunen, regionen och universitetet?

Davis Kaza
Jan Hägglund
Arbetarpartiet ”

Avrundning
Interpellationen är ställd till Andreas Lundgren – ordförande i Individ- och familjenämnden. Jag kommer att redogöra för debatten på tisdag den 28 februari.

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

Ingress
Ett bra initiativ. Den andra februari i år fick jag ett antal frågor av VK-journalisten Anders Wynne rörande hot mot politiker. Frågorna och svaren ingick i ett forskningsprojekt vid Umeå universitet. Det är ett bra och angeläget initiativ. Dock har jag, bland annat, funderat på främst två saker rörande :
a) vilka politiker fick frågorna om hot – det är nämligen inte alls säkert att det är partiernas gruppledare som är mest utsatta,
b) i vilken miljö har det politikernas engagemanget vuxit fram – genom tidningsförsäljning utanför systemet / fackligt arbete på jobbet eller via väl betalda positioner i stadshuset?

I den första delen av mina bloggar kring frågan om hot mot politiskt aktiva tänker jag redogöra för mina svar på de frågor som alla gruppledare för partierna i Umeå kommunfullmäktige fick. I kommande blogginlägg kommer jag att:
a) försöka ge ett historiskt perspektiv på frågorna om hot mot politiskt aktiva,
b) försöka problematisera den situation som har uppstått på grund av det ökande avståndet mellan politiskt aktiva och stora delar av partiernas väljarbas,
c) ta upp den utveckling i riktning mot åsiktskorridorer – inom vilka du ”måste hålla dig” – för att våga delta i den politiska debatten.

Återigen: jag anser att frågan om hot mot politiskt aktiva är angelägen. Därför tänker jag skriva om mina egna tankar kring detta ämne. Men jag börjar alltså med att publicera mina svar på de frågor som alla gruppledare fick. Du kan även läsa övriga gruppledares svar i fredagens (17/2) VK.

_     _     _     _     _

Fråga ett: Har du någon gång blivit utsatt för våld, hot och/eller trakasserier i din roll som politiker?
Ja, många gånger. Den första gången var 1987 och den senaste gången var 2018 – under mer än 30 år.

Fråga två: Om Ja: Har det hänt det senaste året?
Nej. Den senaste gången var i samband med valrörelsen 2018.

Fråga tre: Kan du ge exempel på vad du blivit utsatt för?

Dödshot via telefon, hakkors på ytterdörren, naziemblem på partilokalen, jag stod öga mot öga med 20 våldsverkare från Nordiska motståndsrörelsen när de angrepp Umeå i september 2013, jag fick ett dödshot uttalat mot mig, öga mot öga, på Rådhustorget i samband med valrörelsen 2018. Med mera.

Fråga fyra: Har du anmäld någon sådan händelse? Varför/varför inte?

Ja, vissa.
a) Hakkorsen på dörren 1994.
Vi var rädda för att vår treåring skulle drabbas av att nazisterna kastade in en sten genom fönstret – vi bodde på en loftgång.
b) Jag anmälde även den som hotade mig på Rådhustorget 2018 (jag ringde efter polisen) eftersom jag trodde att den som då hotade mig skulle gå till angrepp.
c) sedan har polisen kontaktat mig (tre gånger tror jag) och meddelat att jag stått på olika nazistgruppers ”dödslistor”. En av dessa blev mycket omskriven bl a i VK åren 1999 och 2006 (tror jag). Den grupp i vilkas register bland annat jag fanns med hade skjutit Björn Söderberg till döds med tre kulor i huvudet.

Man anmäler man inte allt. Även detta blir till slut en sorts vana. Det kanske låter nonchalant – men man lär sig att göra bedömningar av vilka hot som verkar vara farliga (svart) och vad som verkar vara ofarligt (vitt). Svårast är de grå mellanlägena.

Det är nu tio år sedan nazisterna riktade något hot mot mig. Då det var som värst kände jag mig aldrig ensam utan jag kände mig alltid skyddad av partiet.

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

Yttrandefriheten och kurderna offras för Sveriges Nato-ansökan.

Låt oss börja med att beskriva Turkiet under president Erdogan och då använda en rapport från regeringskansliet från den 15 maj 2021. I denna rapport från regeringskansliet, under S+MP-regeringen, beskrevs situationen i Turkiet bland annat på följande sätt:
de ”mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer urholkas fortlöpande … Lagar om terrorism … liksom anklagelser om förtal av presidenten, används för att tysta oliktänkande och regimkritiker … Regimen utför frihetsberövanden, hot och våld mot journalister, övervakning, regleringar och självcensur … Regimen utför inskränkningar av yttrande-, press- och informationsfriheten …” (A. Fraurud, blogg, 13/1-2023) Fortsättning nedan …

                     Bild: M. Salomonsson. Protestmöte lördag 18 febr, 2023

… Men idag är detta glömt. Idag kryper både regeringen och oppositionen för Turkiets odemokratiska president Erdogan. Yttrandefriheten inskränks på grund Sveriges Nato-ansökan. Och även kurderna offras av samma skäl. Den svenska Nato-ansökan går före nästan allt annat.

I spetsen för kryperiet går statsminister Ulf Kristersson och utrikesminister Tobias Billström. Kristersson har bland annat sagt att han ”förstår” Turkiets (Erdogans) ilska. Statsministern och har bland annat stämplat aktionen som ett ”sabotage” mot den svenska Nato-ansökan. Även Billström har uttalat ”förståelse” för Turkiet. Och han går längre. I ett skriftligt uttalande säger utrikesministern följande:
– ”Vi ser otroligt allvarligt på det som hänt”,
– ”Detta är också ämnat just som ett sabotage mot den svenska Natoansökan”,
– ”Aktionen spelar Ryssland i händerna och försvagar vårt land”.

Men längst går Carl Bildt som direkt hyllar Turkiets president Erdogan. Det är Bildt som leder angreppet på yttrandefriheten i Sverige. Så här beskriver denne, tidigare stats- OCH utrikesminister, Turkiets president: Erdogan är bland annat ”en kraftfull imponerande politiker” som har tagit itu med ”kurdfrågan” på ett ”imponerande sätt”!

”Kurdfrågan”! Så talar endast den som är för arrogant för att begripa de associationer som uttrycket väcker.

Kanske syftade Carl Bildt på att Erdogan sedan i december ifjol skjuter granater och fäller bomber på kurderna – samtidigt som han hoppas kunna genomföra en regelrätt markinvasion riktad mot de kurddominerade delarna av Syrien – med stöd från den ryske presidenten Vladimir Putin. Till saken hör att president Erdogan är idag en av de få som vill låta sig fotas tillsammans med president Putin.

Kurderna förtjänar allt stöd. Kurderna förtjänar vårt stöd. Både på grund av Turkiets angrepp och de fruktansvärda jordbävningarna. Detta speciellt som kurdernas tidigare ”vänner” – socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister – har övergivit dem. Också det på grund av Sveriges Nato-ansökan

Hyckleri och inkonsekvens. Under hela 2022 kunde Rasmus Paludan, i enlighet med den grundlagsstadgade svenska yttrandefriheten, åka runt och bränna Koraner. Trots kravallerna i sju svenska städer förra påsken – 300 skadade poliser och en kostnad på tiotals miljoner – hördes inte ett kritiskt ord mot den svenska yttrandefriheten varken från Ulf Kristersson, Tobias Billström eller från Carl Bildt. Men i samma stund som Turkiets president Erdogan opponerade sig – och sade att Sverige inte skulle få medlemskap i Nato – började den nämnda trions angrepp. Tydligast var Carl Bildt. Då Nato-ansökan ställdes mot yttrandefriheten offrade Bildt yttrandefriheten. Utan en sekunds tvekan. Deras agerande präglas av hyckleri och inkonsekvens.

Och ”oppositionen” – S, MP, V och C – är inte ett dugg bättre. Varken på att försvara grundlagen eller på att försvara kurderna.

Arbetarpartiet är helt emot att bränna Koranen eller några religiösa skrifter. Det går helt emot den enighet i kampen för att försvara välfärdssamhället och allas rätt till jobb som vi står för. Men vi försvarar även den svenska yttrandefriheten. Vi du veta mer om vår hållning: besök då NyA.nu och läs.

Till sist: Manifestationen blev lyckad trots vädret. Temat ”yttrandefriheten och kurderna offras för Sveriges Nato-ansökan” slog an. Vi kommer att fortsätta vår kampanj på detta tema.