Vi här nere – och dom där uppe

Vi behöver dig
i kampen för ett krisprogram
mot arbetslöshet, nedskärningar, sänkta reallöner
_______________________________

Ingress
Innan jag avslöjar ”budgettricket” som döljer sanningen om de s.k ”satsningarna” som den styrande minoriteten S+MP påstår att de gör vill jag säga några ord om den period som vi har gått in i. Man bör säga sanningen – även om sanningen är smärtsam. Smärtsamt är också att flera andra partier använder sig av samma budgettrick som S+MP.

Men tillbaka till den röda tråden. Sverige är på väg in i en lågkonjunktur. Tyvärr.

Del ett
Arbetarpartiet har tidigare försökt bidra till en ökad krismedvetenhet. Detta genom att visa på att Umeå kommuns kostnadsutveckling är snabbare än utvecklingen av intäkterna. Vi har döpt detta till krokodilgapet. Och vi använder de tandfyllda käftarna på en gapande krokodil som en hotfull symbol för den period vi är inne i.

Se vårt Hungriga Husdjur till höger.

Del två
Innebörden är att de lagstadgade basverksamheterna måste prioriteras upp. Annat måste prioriteras ned.

Dock. De extra statliga bidragen, under pandemiåren 2020-2021-2022, har gjort att kommunstyret har kunnat bortse från de underliggande problemen under några år.
Ja, ledningen för Umeå kommun har till och med kunnat sätta in 581 miljoner av sina överskott till resultatutjämningsreserven (RUR) och även kunnat avsätta 195 miljoner för att lösa in en del av den pensionsskuld som kommunen har till sina anställda. Detta under de tre pandemiåren 2020-2021-2022.

Och alla är naturligtvis glada över överskotten.

Situationen hade självklart varit värre utan statliga pandemibidrag – efter ett antal år med ekonomiska underskott. Men pandemidopningen (extra statliga bidrag) av kommunens ekonomi har även sänkt krismedvetenheten hos de styrande. De har inte ansett sig behöva ta itu med det långsiktiga problemet som består i att kostnaderna kommer att öka snabbare än intäkterna.

Del tre
För många anställda, brukare och anhöriga har det varit kris hela tiden. Det är deras slit som, tillsammans med pandemibidragen, har möjliggjort kommunens stora ekonomiska överskott.

Del fyra
Men nu är krokodilgapet tillbaka! Vi är åter inne i en period då kommunens kostnader kommer att öka snabbare än intäkterna. Därför måste åter följande understrykas: det är de lagstadgade basverksamheterna som måste prioriteras – och annat måste prioriteras ned. Sanningen är smärtsam: a) det får inte bli några nya jippon som kulturhuvudstadsåret, b) eller skrytbyggen som Väven och Badhuset.
Arbetarpartiet kommer inte att motsätta sig nya arenor i Umeå: c) bara det är samma privata aktörer som vill ha en ny och kostsam arena som också betalar densamma d) Umeå kommunen ska bygga i egen regi och inte hyra lokaler – dyrt, dyrt – av bland annat Thorengruppen och Balticgruppen.

Del fem
Arbetarpartiet ser sin Alternativbudget för 2024 som en ”övergångsbudget”. Den markerar en övergång från en period av pandemidopning av kommunens ekonomi tillbaka till en period bestående av krokodilgap. För att underlätta övergången har vi ianspråktagit en del av resultatutjämningsreserven (RUR). Detta i syfte att dämpa smällen för skola, omsorger och tekniska (tekniska = kommunens gator, fastigheter, parker, lokalvård, matservice, mm). Vi tar därför ca 60 miljoner från RUR. Detta är, anser vi, ansvarsfullt. Syftet är alltså att mildra smällen för omsorgerna, skolan och tekniska under den omställning som nu sker från en period till en annan – och ännu hårdare period.

Avrundning
Arbetarpartiet ser sin Alternativbudget för 2024 som det första steget på vägen mot 2033. Vi är övertygade om att det krävs ett långsiktigt, tioårigt, arbete för att dra kommunen ut ur krokodilens käftar och få intäkter och kostnader i balans – utan att detta slår för hårt mot personal, brukare, elever och anhöriga.

Vi lovar att visa på en väg framåt där två (2) inslag är avgörande:
* Ökat personalinflytande och bättre ledarskap,
* Färre förvaltningar – vi vill minska dagens cirka tio till 3 eller max 4.

Jag återkommer med själva budgettricket i nästa blogginlägg

Vi behöver dig
i kampen för ett krisprogram
mot arbetslöshet, nedskärningar, sänkta reallöner
_______________________________

Ingress
”För S är ord viktigare än välfärd” – så skriver Petter Nilsson (SD) på sin blogg. Detta är, som vi ska se, ett sällsynt billigt försök att skapa en motsatsställning mellan jämställdhetsutskottet och välfärden.
Petter Nilsson agerar på detta billiga sätt eftersom han saknar riktiga argument då han försvarar sin partikollega Lars Forsgren – den Forsgren som helt tappade koncepterna under mötet med Umeå kommunfullmäktige 29/5. SD-gruppledaren Lars Forsgren försökte, i sin tur, försvara en motion från sitt parti. Denna motion handlade, på ytan, om att avskaffa jämställdhetsutskottet. Men motionens egentliga syfte var att få ledamöterna i Umeå kommunfullmäktige att acceptera den ton i debatten som förekommer bland grupper som:
a) SD-medlemmar internt
b) nättroll,
c) nazister.

Del ett
Nilssons blogginlägg och SD-motionen har satt fingret på viktiga saker. Jag syftar på:
a) att SD medvetet försöker att fördumma väljarna,
b) att deras motion inte handlade om att, logiskt, motivera ett avskaffande av jämställdhetsutskottet utan om att få sitt språkbruk normaliserat,
c) att logik inte är SD:s starka sida – se Nilssons blogg,
d) att motionen och debatten kring denna, tillsammans med Nilssons blogginlägg, visat upp den riktiga SD-identiteten.

Låt oss börja med att studera (utdragen ur) Petter Nilssons bloggtext från 30/5 nedan (mina kursiveringar / Jh).

Del två
Här kommer ett utdrag ur Petter Nilssons bloggtext:

”För S är ord viktigare än välfärd:
… detta är en recension av de blogginlägg som kommit att lyftas i ljuset av att Lars Forsgren (SD), gruppledare i Umeå kommun, kallat jämställdhetsutskottet för ‘överklasskärringar’.
Nu kan jag personligen tycka att ordet är en aning olämpligt för ett formellt forum såsom kommunfullmäktige. Samtidigt är frågan om huruvida ett jämställdhetsutskott verkligen ska prioriteras före kärnverksamheten? …
Dess syfte är inte att syssla med jämställdhet … Svensk lagstiftning reglerar dessutom redan detta; hur kommuner och regioner ska behandla individer oavsett kön eller härkomst. Ett jämställdhetsutskott är således överflödigt…
Återigen. För S är ord viktigare än välfärd. ”

Så långt Petter Nilsson (SD)

Del tre
Låt oss nu analysera vad SD-Nilsson verkligen säger – detta både i det han skrev och i det han inte skrev.

1. Det billigaste tricket är den motsatsställning Nilsson försöker skapa mellan jämställdhetsutskottet och ”kärnverksamheten”. Varje ärlig debattör skulle, som ett minimikrav, ha redogjort för vad jämställdhetsutskottet kostar. Och sedan jämfört denna kostnad med något som gör att läsaren förstår proportionerna. Men denna ambition av minimal ärlighet saknas hos SD. Varken i motionen eller i Nilssons blogg finns några fakta – bara känslomässiga signalord. Därför ska jag redovisa ett par fakta.

Kostnaden för jämställdhetsutskottet var 496 000 kr under fjolåret. Hotar detta välfärden? Svaret är nej. Umeå kommuns driftbudget för nästa år kommer att uppgå till över 9 100 miljoner kr. Investeringsbudgeten till över 1 600 miljoner. Detta betyder att den budgeterade kostnaden för att ”driva” Umeå kommun under nästa år uppgår till cirka 10 700 miljoner. Jämställdhetsutskottet kostade cirka 5 hundradels promille av denna summa (0,000047).
SD:s representanter försöker fördumma väljarna, och även bloggläsarna, genom metoden att undvika fakta och istället (slappt) spela på känslor. Återigen: kombinationen att medvetet undanhålla fakta och samtidigt använda uttryck som syftar till att förnedra andra syftar till att fördumma. Men jag tror att SD-väljarna, steg för steg, ser igenom detta partis olika tricks.

2. Nättrolls-attityden tittar fram. Ordet överklasskärringar ”är en aning olämpligt för ett formellt forum såsom kommunfullmäktige”, skriver Nilsson. a) En aning olämpligt – inte mycket olämpligt. b) Och bara olämpligt när det gäller kommunfullmäktige. När är då begreppet ”överklasskärringar”, som beteckning på ledamöterna i jämställdhetsutskottet, lämpligt? På denna fråga svarade Lars Forsgren själv då han intervjuades av VK i samband med kommunfullmäktige. Uttryck som ”överklasskärringar”, med flera, är lämpliga på sociala media! Forsgren sade att han skulle fortsätta att använda dessa uttryck på just sociala medier. Detta sätt att resonera är nättrollens.

3. Logiken lyser med sin frånvaro. Lagstiftningen gör jämställdhetsutskottet överflödigt! Detta påstod SD under debatten i fullmäktige och nu även SD-Petter Nilsson i sin blogg. Denna logik innebär att OM det finns lagar på något område behövs det eventuellt ingen förvaltning som ser till att lagen verkställs. Och det behövs absolut inga valda politiker som styr, och tar ansvar för, förvaltningarna och lagarna! Detta är SD:s logik.
Låt oss överföra detta SD-resonemang till andra områden. Vi har en Socialtjänstlag. Enligt SD:s logik skulle detta innebära att det inte behövs några politiker i någon Äldrenämnd. Frågan är om det behövs någon hemtjänst eller några särskilda boenden?
Och varför ha en regering? En av landets fyra grundlagar är ju regeringsformen! Logik är varken Petter Nilssons eller motionären Wilhelm Vikbergs starka sida.

Del fyra
SD:s riktiga identitet avslöjad. SD:s debattmetoder utgör en väsentlig del av detta partis sanna identitet. SD visar, vanligtvis, upp en sida i Umeå kommunfullmäktige. Denna sida innebär bland annat att både kunna yrka bifall till vad såväl Arbetarpartiet som Moderaterna som Vänsterpartiets föreslår. Detta är det normala för SD-ledamöter som (främst) Lars Forsgren och Maria Nilsson. De gör, vanligtvis, precis allt för att SD ska verka som vilket parti som helst.

Men kombinationen av Petter Nilssons skrivande om ”en aning olämpligt”, i fullmäktige, och Lars Forsgrens ”försäkran” om att han kommer att fortsätta använda alla kritiserade begrepp, inklusive ”överklasskärringar”, på sociala medier visar på SD:s sanna identitet. Återigen: den ljusskygga nättrolls-mentaliteten tittar fram. Istället för fakta.

Avslutning
Vi har nu sett SD:s riktiga ansikte. Det allra viktigaste är inte det brutala tonfallet. Det allra viktigaste är det brutala tonfallet i kombination med SD-sättet att argumentera. Alltså: inga fakta utan istället billiga försök att kanalisera ett berättigat missnöje (hos personal, brukare och anhöriga) med bristerna i välfärden genom att låtsas att SD kan lösa problemen – detta genom att ta bort jämställdhetsutskottet som motsvarar 5 hundradels promille. Detta är SD:s riktiga ansikte – detta är själva kärnan i partiets metod. Detta är vad som Sverigedemokraterna inte vill att väljarna ska inse.

Skälet till att vi, i Arbetarpartiet, tog i så hårt under fullmäktige 29/5 var att vi såg en chans att visa upp SD:s riktiga ansikte. Och tack vare  Wilhelm Vikbergs motion, Lars Forsgrens agerande i fullmäktige och senast Petter Nilssons bloggtext har vi kommit en bit på vägen.

Jag vill avsluta med att gratulera Lars Forsgren. Hans utbrott i fullmäktige har gjort honom till en rikskändis. Och säkert till en populär person inom partiets interna kretsar – där nättrollen just nu hyllar honom!

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

Ingress
Idag, måndag 29 maj, föll den civiliserade masken från SD i Umeå. På ytan föreslog Jimmie Åkessons lokala adepter i en motion till Umeå kommunfullmäktige att jämställdhetsutskottet skulle avskaffas. Men partiets egentliga syfte var att förskjuta gränsen för HUR ett partis representanter får angripa något det ogillar. Då detta försök av SD att vulgarisera diskussionerna, från att vara baserad på fakta till vara baserad på ”alternativa” fakta, stötte på kraftfullt motstånd (bland annat från undertecknad) rasade SD:s polerade yta samman – fullkomligt samman.

Sverigedemokraternas (SD) gruppledare, Lars Forsgren, tappade helt koncepterna.

Del ett
Efter att Lars Forsgren fått veta att traditionen att använda begreppet ”kulturmarxist” har sina rötter hos Hitlers nazister (kulturbolsjevism), samt spelade en central roll för högerterroristen och massmördaren Anders Behring Breivik, påminde SD:s gruppledare om en boxare som träffats av ett hårt, rakt, vänsterslag.

Han började sluddra. Och hasplade ur sig uttryck som ”överklasskärringar” och ”syjuntor”. Sedan verkade Forsgren ångra vad han sagt. Sedan ångrade han att han hade ångrat sig. Och lovade använda dessa uttryck igen! Illa.

Del två
Låt mig understryka följande: Alla kommunens verksamheter måste kunna utvärderas och kritiseras. Detta gäller även jämställdhetsarbetet – både dess innehåll och form. Inklusive jämställdhetsutskottet. SD:s osedvanligt vulgära utbrott får inte leda till att fullmäktiges partier och ledamöter inte vågar ifrågasätta det nuvarande jämställdhetsarbetet – av rädsla för att bli jämförda med SD. Då vinner SD – igen.
Allt ska kunna tas upp och diskuteras. Men oavsett vilken verksamhet det handlar om ska eventuell kritik bygga på fakta och på seriösa jämförelser med andra sätt att utföra ett arbete på. Inte på utbrott som att de som sysslat med jämställdhetsarbetet är ”överklasskärringar” och ”syjuntor”.

Avslutning
Du kan, i följande ordning, se och höra:
1. Mitt angrepp på SD:s vulgära användande av begreppet ”kulturmarxism”,
2. SD:s gruppledare Lars Forsgren som tappar koncepten och kallar de som sysslar med jämställdhetsarbete för ”överklasskärringar”, m.m., och tvingas be om ursäkt av kommunfullmäktiges ordförande Marie-Louise Rönnmark (S),
3. Arbetarpartiets Davis Kaza angriper SD för att de har egna, alternativa, sanningar,
4. Mitt avslutande inlägg som handlar om att SD:s vulgära utfall mot jämställdhetsarbetet inte ska leda till självcensur – där seriös kritik mot alla kommunens verksamheter, inklusive jämställdhetsarbetet, hålls tillbaka på grund av rädsla att kopplas samman med SD. En sådan utveckling skulle nämligen göra dagens förlorare i SD till morgondagens vinnare.

Se och hör själva på utdragen från debatten i fullmäktige – samt på SD-gruppledaren Lars Forsgrens förvirrade, vulgära och faktalösa utfall.

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

Kära läsare:
* På måndag den 29 maj kommer vi i Arbetarpartiet (AP) att, bland annat, ta upp nedanstående frågor till diskussion genom en Interpellation som vi har skrivit till Äldrenämndens ordförande Carin Nilsson.
* När det gäller frågorna kring Region Västerbottens nya IT-system som kostar över en miljard och som har ett sekretessbelagt tilläggsavtal återkommer jag. Garanterat. Jag har nämligen försökt beställa ut det sekretessbelagda tilläggsavtalet. Vi får se hur detta går!

Men åter till Äldreomsorgen.

”Interpellation
Har kommunen fört dialog med omsorgspersonalen?
Den 28 april skrev VK om slopningen av de delade turerna inom äldreomsorgen. Artikeln gav det bestämda intrycket att den omsorgspersonal som jobbar på äldreboenden under natten riskerar att tvingas arbeta på andra boenden än sitt eget. Då vi följde upp artikeln genom att tala med olika ansvariga inom äldreomsorgen framgick det att både politiker och tjänstemän är inne på den linjen. Syftet är att minska antalet arbetspass för ”nattarna”.

Enligt VK skulle ytterligare 24 medarbetare rekryteras för denna nattreform. Men dessutom uppgavs att det krävdes 11 nya enhetschefer samt en person till schemastöd och en annan biträdande verksamhetschef. Denna proportion i antal mellan de på golvet och cheferna verkar minst sagt underlig.

Mot denna bakgrund ställer vi följande frågor:

1. Är detta förslag förankrat bland den omsorgspersonal som jobbar natt på Umeå kommuns särskilda boenden?
2. På vilket sätt har dialogen med personalen genomförts?
3. Om ingen dialog med den berörda personalen har genomförts frågar vi oss varför så ej har skett?
4. Krävs det verkligen 13 nya personer på chefsnivå för att öka antalet på golvet med 24?

   Jan Hägglund,
   Davis Kaza,
   Arbetarpartiet”

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

Ingress
Region Västerbotten håller på att införa ett nytt vårdinformationssystem tillsammans med åtta andra regioner. Detta var gårdagens, och dagens, största nyhet i Västerbottens-Kuriren. Det är, enligt tidningen, ett av Europas största IT-projekt.

Del ett
Sekretess. Som den enda av de nio regionerna har just Region Västerbotten valt att sekretessbelägga delar av denna stora affär – som beräknas att kosta över en miljard fördelat över ett antal år.

Del två
Revisorerna menar att regiondirektör Tommy Svensson har fått alltför omfattande befogenheter delegerade till sig av politikerna. Revisorerna menar att varken regionens politiska styrelse, eller de politiker som sitter regionens nämnder, har säkerställt att de kan styra, följa upp och kontrollera kostnaderna när det gäller införandet av detta nya IT-systemet som gäller information och journaler.

Detta är häpnadsväckande.

Politikerna har, i praktiken, noll koll. Detta är min egen slutsats. Men de vet alltså hur man sekretessbelägger stora delar av affären – något som tydligen inte de övriga åtta regionerna behöver göra. Umeå vill mer. Och Region Västerbotten vill uppenbarligen också mer.

Del tre
Peter Olofssons kommentar i VK är näst intill obetalbar. Enligt VK säger regionens högsta politiker så här:
– Sedan är det grymt många tekniska saker som jag inte är säker på om politiken ska röra i, säger Peter Olofsson enligt VK. Se där vilket modernt språk den kan slänga sig med som umgås med en yngre generation. Grymt modernt språk av Olofsson. Ungdomligt – modernt på något sätt.

Del fyra
Men revisorernas kritik riktade sig inte mot att Region Västerbottens politiker, klåfingrigt, rörde i ”grymt många tekniska detaljer”. Kritiken från revisorerna riktade sig, enligt tidningen, mot att politikerna, vars uppgift det är att se till att skattemedlen används på bästa sätt, inte har säkerställt att de kan styra, följa upp och kontrollera kostnaderna när det gäller införandet av detta nya IT system.

Typiskt av makthavare som Peter Olofsson att slingra sig. Grymt modernt, på något sätt.

Avslutning
Det som vore grymt, Peter Olofsson, är om du kunde berätta två saker. Helt frivilligt:
a) på vilket sätt det nya IT-systemet förbättrar hanteringen av information och journaler – det nya systemet är ju rätt dyrt
b) på vilket sätt som du och de övriga makthavarna i Region Västerbotten har fört en dialog med sjukvårdens olika personalgrupper om hur det nya IT-systemet ska underlätta arbetet – i förhållande till det nuvarande IT-systemet.

Berätta gärna, Peter Olofsson. Hemligstämpla inte även förbättringar och dialog med personalen
Lite transparens vore, som omväxling, nästan  … grymt. Modernt, på något sätt.

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

Ingress
Det har nu gått hela sex månader sedan vi i Arbetarpartiet tog upp en diskussionen i Umeå kommunfullmäktige om kommunens ansvar för att de som av sjukvården har beviljats en elrullstol för utomhusbruk inte kan använda dessa. Skälet är att Umeå kommun inte leasar de elrullstolsgarage som krävs. Situationen är både orimlig och oacceptabel. Vi tar nu upp denna fråga för tredje gången – på måndag den 29 maj.

Nedan kan du läsa vår interpellation.

–  –  –  –  –  –  –  –  –  –  –  –  –  –

Interpellation till Tomas Wennström och Andreas Lundgren om el-rullstolsgarage

I november 2022 tog vi, för första gången, upp frågan om de uteblivna el-rullstolsgaragen. Då skrev vi bland annat så här:
”För att en person ska få en elrullstol krävs att två villkor ska vara uppfyllda. Det första villkoret är att sjukvårdens medicinska bedömning visar att en person har en funktionsnedsättning av en sådan art att en elrullstol skulle innebära en påtaglig förbättring av personens liv. Det andra villkoret är att elrullstolen måste kunna förvaras i ett utrymme där den är skyddad.

Tolkningen av lagen om bostadsanpassningsbidrag har förändrats. Tidigare har en person som av medicinska skäl beviljats en elrullstol kunnat erhålla bostadsanpassningsbidrag från sin kommun för att bygga ett mindre fristående elrullstolsgarage – om den funktionsnedsattes bostad saknade nödvändiga förvaringsutrymmen… Men en ny tolkning av lagen om bostadsanpassningsbidrag har gjort att denna lag inte längre kan användas för att bevilja pengar till ett mindre fristående elrullstolsgarage som uppfyller nämnda villkor…

Vi anser att det är oacceptabelt att personer som har så allvarliga funktionshinder att de har beviljats en elrullstol inte ska kunna använda denna på grund av att det saknas ett fristående elrullstolsgarage. Kommunen kan både bevilja bidrag enligt socialtjänstlagen eller leasa ett sådant.”

I mars 2023 återkom vi, med en enkel fråga, i samma ärende. Då skrev vi detta:
”Tomas Wennström sa, i samband med diskussionen i november, bland annat följande:
– åtgärder skulle vidtas ”så snart vi bara kan”,
– att det är möjligt för kommunen att leasa eller köpa in elrullstolsgarage,
– att vi kommer att få ta del av arbetsgruppens förslag ganska snart.

I diskussionen framfördes, från en i socialtjänstlagen insatt person, att det inte fanns något krav på en ekonomisk behovsprövning om man beviljar stöd i annan form än pengar under förutsättning att man använder socialtjänstlagen 4 kap 2 §.

Detta öppnade för flera vägar framåt. En väg handlade om vad arbetsgruppen bestående av Region Västerbotten, Umeå kommun samt Skellefteå kommun skulle komma fram till ”ganska snart”. En annan väg handlade om att Umeå kommun kan bevilja stöd enligt 4 kap 2 § Socialtjänstlagen genom att köpa in eller leasa elrullstolsgarage.”

Det har nu gått ett halvt år sedan vi diskuterade frågan första gången här i fullmäktige. Det går inte längre, för bland annat Tomas Wennström, att kombinera uttalanden om att ”vi” kommer att få ta del av arbetsgruppens förslag ganska snart å ena sidan, med uteblivna resultat för funktionshindrade å den andra.
Det är oacceptabelt att lagändringen försatte de som sjukvården beviljat en elrullstol för utomhusbruk i en limbo-situation. Det är oacceptabelt att Umeå kommun fortsätter att vägra agera då det – under det halvår som gått sedan i november (och längre tid än så) – har varit möjligt att omedelbart lösa frågan genom att lyfta telefonluren och leasa ett elrullstolsgarage – helt i enlighet med 4 kap 2 § Socialtjänstlagen.

Vi ställer därför följande fråga:
– Tänker du bidra till att lösa problemet för de som har beviljats en elrullstol av sjukvården, men ännu inte fått någon, genom att agera för att kommunen använder ovan nämnda lagrum och leasar nödvändiga elrullstolsgarage?

Jan Hägglund
Davis Kaza
Arbetarpartiet

Hör av dig – hjälp till
Vi kämpar för ett krisprogram
Arbete åt alla – hejda höjda matpriser
Vi behöver Dig i arbetet för detta krisprogram
_______________________________

Jag har fått hjälp med detta blogginlägg av en annan medlem i Arbetarpartiet. Jag tackar för hjälpen.

Ingress
De senaste veckorna har lokala media rapporterat väldigt mycket om ett kriminellt nätverk som sålt knark i Umeå. Nätverket har hanterat och sålt stora mängder amfetamin, kokain och cannabis.

Del ett
I onsdags dömdes sex personer som ingått i nätverket. Ledaren, en 26-årig man, dömdes till sex års fängelse. Ytterligare tre av personerna som ingick i nätverket dömdes till fängelse. I samtliga fall handlar domarna om narkotikabrott eller om grovt narkotikabrott. Den 26-årige ledaren dömdes även för vapenbrott. Domarna har överklagats.

Del två
Vad media inte har skrivit om är att en av personerna som har förekommit i utredningen, men inte tillhör de dömda, har kopplingar till det släktbaserade kriminella Ali Khan-nätverket i Göteborg! Detta framgår direkt av förundersökningsprotokollet. Denna person har, i sin tur, starka band till den 26-årige ledaren för det umeåbaserade kriminella nätverket – bland annat genom en misstänkt gemensam narkotikaskuld. Även detta framgår av polisens förundersökningsprotokoll.

Del tre
Koppling mellan ledaren för narkotikanätverket i Umeå och en person ur Ali Khan-klanen i Göteborg måste tas på största allvar – och som en varning inför framtiden. Å ena sidan: det nu aktuella nätverket är av allt att döma Umeå-baserat. Å andra sidan: den dömde ledarens koppling till Ali Khan-klanen kan tyda på en strävan hos vissa umeåbaserade kriminella att bygga upp kontakter med ”tyngre” aktörer från storstadsområdena.

Till saken hör att det råder en hård konkurrens mellan kriminella nätverk och klaner i storstadsområdena. Dessa nätverk och klaner letar ständigt efter nya ”marknader” för sin verksamhet. Antingen för att expandera och bli ännu större eller för att fly en alltför hård konkurrens och bygga upp en ny verksamhet på annan ort. Och Umeå, med sin stora befolkning – mätt med norrländska mått – utgör tyvärr en attraktiv marknad.

Avslutning
Vi får vara tacksamma för polisens arbete som nu har lett fram till fällande domar. Vi kan bara hoppas att detta har haft en avskräckande effekt både på lokala ”förmågor” och på tyngre aktörer söderöver. Åtminstone för en tid.

För hoppas – det kan man alltid.

En sak är absolut säker: polisen i Umeå behöver all hjälp som den kan få i arbetet mot kriminella nätverk – bland annat mot deras knarkhantering. Själv kommer jag att fortsätta att bekämpa alla, förbannade, knarkliberala politiska ungdomsförbund.
Skoningslöst.

Hör av dig – hjälp till
Vi kämpar för ett krisprogram
Arbete åt alla – hejda höjda matpriser
Vi behöver Dig i arbetet för detta krisprogram
_______________________________

Ingress
Amineh Kakabaveh är ett av de mest kända namnen i Sverige när det gäller kampen mot hedersförtryck och för kvinnors rättigheter. År 2016 utsågs hon till ”årets svensk” för detta arbete. Men arbetet mot hedersförtryck har även haft sitt pris. Kakabaveh har utsatts för angrepp – ibland hårda angrepp. Ett par exempel:

I maj 2022 ville Turkiets ambassadör i Sverige att Amineh Kakabaveh skulle utlämnas till Turkiet. När ambassadören pressades av media backade han och kallade det hela för ett ”missförstånd”. Vi ska strax återkomma till ambassadören. Amineh Kakabaveh har även hängts ut som ”terrorist” i turkiska medier och Erdogan lär ha syftat på henne då han i september ifjol påstod att ”terrorister har infiltrerat svenska riksdagen”.

Då Amineh kommer från den del av Kurdistan som ligger i Iran syftade ambassadörens ”misstag” med största sannolikhet till att skrämma alla kurder, både i Sverige och i andra länder, till tystnad. Den turkiske ambassadören visste naturligtvis att det är svårt – omöjligt – att få en svensk medborgare som  är född i Iran utlämnad till Turkiet …

Ett politiskt utspel i syfte att skrämma till tystnad. Från den turkiska regimens sida.

Del ett
Tyvärr har många låtit sig skrämmas till tystnad. Till dessa hör både den förra S-ledda regeringen och den nuvarande M-ledda regeringen. Men Kakabaveh själv har inte låtit skrämma sig till tystnad. Hennes engagemang för kurdernas rättigheter verkar istället ha stärkts. Under påsken 2023 deltog hon i en konferens i det franska parlamentet – om kurderna, kvinnokampen, demokrati och mänskliga rättigheter bland annat i Turkiet. En vecka senare var Kakabaveh inbjuden till en konferens i Oslo. Där talade hon om kurdernas svåra situation och kopplingen mellan den ökande pressen på kurder i Sverige och landets ansökan om Natomedlemskap.

Del två
Amineh Kakabaveh är ordförande i föreningen Varken Hora eller Kuvad. Föreningen, som bildades 2005, kallar sig feministisk och antirasistisk. Förebilden var den franska organisationen ”Ni Putes Ni Soumises” som arbetar för kvinnors rättigheter i utsatta förortsområden – bland annat i Paris. Även den organisation som Kakabaveh grundade arbetar ute i förorterna.

Del tre
Aminehs politiska engagemang grundlades under hennes uppväxt i den iranska delen av Kurdistan. När hon var 13 år gammal rymde hon hemifrån för att ansluta sig till peshmerga. Hon var en del av peshmerga under 5-6 år innan hon beslöt sig för att fly till Sverige.

I Sverige fortsatte Amineh att kämpa för kvinnors rättigheter och emot hedersförtrycket. Hon gick även med i Vänsterpartiet. Som ett led i sitt arbete som socialarbetare i Botkyrka kommun presenterade hon en kartläggning rörande förekomsten av hedersförtryck bland ungdomar i Botkyrka. I detta läge var det många som drog öronen åt sig. Kakabaveh uppmanades att inte tala så högt om kartläggningen. Hon blev rasande. Och hoppades på att få stöd inom Vänsterpartiet. Det fick hon inte. Istället växte en djup motsättning fram mellan Kakabaveh och ledningen inom V – en motsättning som ledde till att hon lämnade partiet 2019.

Under åren fram till valet 2022 satt Amineh Kakabaveh kvar i riksdagen som en s.k. ”politisk vilde”. Eller som en oberoende socialistisk riksdagsledamot, som hon själv föredrog att kalla sig. Detta kom att få dramatiska effekter.

Del fyra
Det blev Amineh Kakabaveh som avgjorde att Magdalena Andersson (S) valdes till statsminister i november 2021. Valet av statsminister kom nämligen att avgöras av ett enda riksdagsmandat – Amineh Kakabavehs.

För att få hennes stöd lovade regeringspartiet Socialdemokraterna att fördjupa sitt samarbete med det Demokratiska unionspartiet PYD, som är det dominerande partiet i det kurdiska självstyret i nordöstra Syrien. Detta fördjupade samarbete var en framgång för kurderna.

Denna uppgörelse mellan Kakabaveh och S kolliderade med Sveriges Nato-ansökan. Kollisionen blev våldsam. Ett fördjupat samarbete mellan ett regeringsparti som S i Sverige och en kurdisk organisation som det Demokratiska unionspartiet PYD, som kunde inspirera kurder även i Turkiet, var bland det värsta som kunde hända i den turkiska presidenten Erdogans ögon.

Avslutning
För att släppa in Sverige i Nato krävde därför, som alla vet, Erdogan att Sveriges dåvarande S-ledda regering skulle avbryta samarbetet med det kurdiska självstyret i Syrien. Och den S-ledda regeringen gav efter för Erdogan. Dagens M-ledda regering har gått ännu ett steg. Den har tagit direkt avstånd från bland annat det Demokratiska Unionspartiet PYD. Båda regeringarna har alltså gett efter för Erdogan. Och därmed svikit kurderna.

Amineh Kakabaveh har varit en av de skarpaste kritikerna av detta kryperi för Turkiets president. Det är mot denna bakgrund som den turkiske ambassadörens begäran om att få Kakabaveh utlämnad till Turkiet ska ses. Detsamma gäller skälet till att hon har kallats för terrorist i turkiska medier.

I dag lördag besöker Amineh Kakabaveh Umeå.

Du är välkommen – se affischen nedan.

Hör av dig – hjälp till
Vi kämpar för ett krisprogram
Arbete åt alla – hejda höjda matpriser
Vi behöver Dig i arbetet för detta krisprogram
_______________________________

Söndag 13:00. Jag ber om ursäkt – det jag publicerade i går lördag var inte det som var tänkt att publiceras. Det var blogginlägget under bearbetning i ett stadium som jag själv aldrig skulle ha godkänt. Det du nu kan läsa är inte heller det färdiga arbetet från igår. Men något jag kan stå för. Håll tillgodo.

Acceptabel version
Just nu går arbetet med Umeå kommuns budget för 2024 in i sin slutfas. I samband med detta publicerar jag en serie blogginlägg. Serien innehåller två röda trådar. Dels en fråga: Vad får vi för pengarna? Dels svaret: Det beror på hur väl arbetsorganisationen fungerar!

Ingress
Socialtjänsten i Umeå kommun är en av de verksamheter som måste synas utifrån frågan: Vad får vi för pengarna. Socialtjänsten kostar näst mest av alla verksamheter som ligger under de politiska nämnderna. Socialtjänsten får nära 1,6 miljard för innevarande år (2023). Jag kommer att ge mitt svar på frågan om vi får den individ- och familjeomsorg som vi betalat för i ett kommande blogginlägg.

Del 1.
Personalinflytande måste prägla arbetsorganisationen. En satsad miljard ger oss tyvärr inte alltid en miljard tillbaka. I en väl fungerande arbetsorganisation kan en satsad miljard resultera i en produktion av individ- och familjeomsorg som motsvar hela 1½ miljard – eller mer! Präglas arbetsorganisationen av personalinflytande tillsammans med ett kunnigt och demokratiskt ledarskap, där initiativ från golvet uppmuntras, skapas trivsel samt låg sjukfrånvaro och låg personalomsättning. Då kommer brukare och anhöriga att visa uppskattning. Detta ger en positiv och uppåtgående spiral. Det kan exempelvis ta kortare tid innan beslut fattas – och de beslut som fattas kan komma att hålla högre kvalitet.

I en sådan situation kan vi få tillbaka mer i form av individ- och familjeomsorg än vad vi har satsat i form av skattepengar. I slutänden handlar det om hur bra personalorganisationen fungerar – eller inte fungerar.

Del 2
I en dåligt fungerande arbetsorganisationen kan en satsad miljard resultera i en produktion av individ- och familjeomsorg som endast motsvarar 750 miljoner – eller mindre! Präglas arbetsorganisationen av en auktoritär ledarskapskultur tillsammans med bristande personalinflytande, där en tystnadskultur kväver initiativen underifrån, skapas vantrivsel. Detta leder vanligtvis till högre sjukfrånvaro och högre personalomsättning. I ett sådant läge kommer kritik att uppstå. Först från brukarna och brukarnas anhöriga. Sedan från granskande myndigheter och media. Slutligen finns risk för att sprickor uppstår inom verksamheten: a) mellan chefer och underordnad personal inom förvaltningen (socialtjänsten), b) mellan ledande politiker och cheferna inom förvaltningen (socialtjänsten), c) mellan de politiker som ska styra förvaltningen (socialtjänsten).
Om, i en sådan situation, den övergripande politiska nivån saknar kraft och mod att ta tag i – och styra upp – situationen är det inte ovanligt att alla negativa drag förstärks. Förvaltningen kan exempelvis ”sluta leden” genom att cheferna kräver ännu större ”lojalitet” = underordning. Allt detta innebär en stor risk för en negativ och nedåtgående spiral. Resultatet kan exempelvis bli att en rädsla för kritik från cheferna innebär att handläggarna tar längre tid på sig innan de vågar fatta beslut. Men också att kvaliteten på besluten blir sämre genom att nya idéer underifrån (förbättringar) kvävs på grund av samma rädsla – skapad av tystnadskulturen.

I en sådan situation får vi mindre individ- och familjeomsorg än vad vi har satsat i form av skattemedel. Även i detta fall handlar det om hur bra arbetsorganisationen fungerar – eller inte fungerar.

Sammanfattning
Arbetarpartiets viktigaste enskilda fråga har sedan lång tid tillbaka handlat om hur väl arbetsorganisationen fungerar. Vi anser att personinflytande tillsammans med en ledarskapskultur som släpper fram kraften underifrån skapar de bästa förutsättningarna för att använda de satsade skattemedlen på bästa sätt. Arbetsorganisationens sätt att fungera avgör alltså, enligt vår uppfattning, vad vi umebor får för varje satsad skattekrona – och därmed även kommunens ekonomiska utveckling på både kort och lång sikt.

Men det handlar om ännu mer än så. Arbetsorganisationens sätt att fungera avgör både volymen på all kommunal verksamhet som produceras men också kvaliteten på, exempelvis, den individ- och familjeomsorg som brukarna får. Detta innebär att arbetsorganisationens sätt att fungera på sikt kommer att påverka umebornas inställning till hela den kommunala verksamheten.

En positiv inställning kommer att underlätta nyrekrytering och kompetensförsörjningen. En negativ inställning ger motsatt resultat.

I ett kommande blogginlägg kommer jag att gå in mer specifikt på vissa delar av socialtjänsten i Umeå kommun.

Hör av dig – hjälp till
Vi kämpar för ett krisprogram
Arbete åt alla – hejda höjda matpriser
Vi behöver Dig i arbetet för detta krisprogram
_______________________________

Ingress
Vad får vi för skatten? I mitt förra blogginlägg redogjorde jag för de beräknade kostnaderna för att driva de verksamheter som Umeå kommuns politiska nämnder ansvarar för. Driften av dessa uppgår till ca 8,6 miljarder kronor – varav 80 procent återfinns inom 1) för- och grundskola, 2) socialtjänst, 3) äldreomsorg, 4) gymnasium och komvux samt 5) tekniska (gator, byggnader, IT, mm). Till detta kommer att de beräknade investeringarna uppgår till nästan 1,5 miljarder. De verksamheter som Umeå kommuns politiska nämnder ansvarar för uppgår enligt drift- och investeringsbudgetarna till 10,1 miljarder för 2023. Dessa kostnader måste finansieras genom lika stora intäkter. Det var mot denna bakgrund som jag i blogginlägget den 25 april ställde frågan: Vad får vi för skatten, för pengarna eller för slanten?

Del ett
Låt oss då titta på vad vi får, och varför, inom äldreomsorgen och socialtjänsten – två av Umeå kommuns största och viktigaste verksamheter. Låt oss börja med äldreomsorgen. En beskrivning av utvecklingen inom äldreomsorgen – bestående av särskilda boenden och av hemtjänst – bör ta den dramatiskt minskade personaltätheten som utgångspunkt.

Personaltäthetens utveckling

I mitten på 1990-talet gick det 0,9 årsarbetare på varje brukare. Tjugo år senare hade personaltätheten sjunkit till cirka 0,5 årsarbetare per brukare. Detta innebär att det tidigare var nio (9) årsarbetare som tog hand om tio brukare. Idag är det endast fem (5) årsarbetare som tar hand de tio brukarna. Detta innebär, naturligtvis, en starkt ökad press på personalen. Men detta ger definitivt inte hela bilden. Brukarna har nämligen under samma period blivit äldre, och är därför oftare multisjuka, och behöver på grund av detta mer av omsorg och vård inklusive mer mediciner. Därför borde en högre personaltäthet ha varit på sin plats. Men personaltätheten har alltså, i det närmaste, halverats!

Del två
Det krävs fler undersköterskor på särskilda boenden för att möta de ökade behov som fler multisjuka ställer .Utvecklingen ökar alltså kraven på de anställda: de måste tillhandahålla mer vård och omsorg – vilket ställer högre krav på deras utbildning. Kort sagt: andelen undersköterskor av personalstyrkan måste öka. Men även här, precis som när det gäller personaltätheten, har utvecklingen gått åt fel håll. Låt oss beskriva utvecklingen när det gäller andelen undersköterskor på kommunens särskilda boenden under de fyra senaste åren. (Sjuksköterskorna finns ej med i denna beskrivning eftersom dessa är så fåtaliga inom kommunen).

Tillbaka till undersköterskorna. I september 2018 var 60 procent av personalen på Umeå kommuns särskilda boenden utbildade undersköterskor. I september 2022 – fyra år senare – hade andelen undersköterskor sjunkit till strax över 50 procent! Sedan dess har andelen undersköterskor fortsatt att sjunka. Detta är en skrämmande utveckling. Det är extra skrämmande med tanke på att denna minskning av andelen undersköterskor skedde under pandemin – då det var extra viktigt med utbildad personal!

Den övriga omsorgspersonalen, de som inte är utbildade undersköterskor, är anställda som vårdbiträden. Men en ökande andel av dessa saknar vårdutbildning då de börjar arbeta inom äldreomsorgen. Att en person är anställd som vårdbiträde betyder alltså inte att personen är utbildad till vårdbiträde.

Även inom den kommunala hemtjänsten minskade andelen undersköterskor under de fyra åren 2018-2022 – även om trenden där inte var lika markerad som inom kommunens särskilda boenden.

Del tre
Bristande språkkunskaper. För att göra bilden så fullständig som möjlig måste vi även ta upp det växande problemet med bristande språkkunskaper. Förra hösten presenterade IVO (Inspektionen för vård och omsorg) en delrapport från sin granskning av Sveriges särskilda boenden för äldre. Jag vill lyfta fram två siffror ur denna IVO-rapport:

* Nästan nio av tio sjuksköterskor uppger att personalens bristande kunskaper i svenska språket innebär risker för patientsäkerheten,

* Mer än sju av tio anhöriga upplever att personalen inte förstår vad de säger på grund av bristande kunskaper i svenska.

Del fyra
Äldreomsorgen har drabbats av en förödande krock.  Å ena sidan har vårdbehovet ökat genom att brukarna blir äldre och därför oftare är multisjuka. Å andra sidan har personaltätheten över tid sjunkit kraftigt och är sedan länge alldeles för låg. Till detta ska läggas att andelen utbildade undersköterskor krymper, snabbt, samtidigt som kunskaperna i det svenska språket brister. Brukarnas behov av vård och omsorg ökar alltså samtidigt som resurserna minskar.

Denna krock kommer att prägla arbetsorganisationen. I ett sådant läge är minskar utrymmet för en arbetsorganisation där initiativen från golvet uppmuntras. I stället ökar risken för a) högre sjukskrivningstal, b) ökad personalomsättning c) svårigheter med att värva en utbildad yngre generation till yrken inom äldreomsorgen – i en negativ spiral.

Del fem A
Äldreomsorgen bärs idag upp av en krympande skara plikttrogna och yrkeskunniga undersköterskor – med ett stort engagemang för sitt arbete. Men vi står inför ett generationsskifte. Det är uppenbart att det krävs ett trendbrott inom äldreomsorgen. Det krävs ökad personaltäthet samt en utbildnings- eller ”karriärstege”.

Del fem B
Utbildningsstegens syfte måste vara att personalen ska kunna vidareutveckla sig i jobbet. Arbetsgivaren måste ge alla outbildade chansen till en vårdbiträdesutbildning. Vårdbiträden måste sedan uppmuntras att vidareutbilda sig till undersköterskor. De som är undersköterskor måste i sin tur uppmuntras till att specialisera sig inom demens, psykiatri eller handikapp. Hela processen förutsätter även ökade resurser till undervisning i svenska språket.

Med uppmuntran menas, i detta fall, att kompetenshöjningen hos personalen måste synas i lönekuvertet. Med uppmuntran menas också att hela, eller delar av, personalens vidareutbildning betalas av arbetsgivaren.

Avslutning
Vad får vi för pengarna? Jag vill avsluta där jag började: med frågan om vad vi får för pengarna. I mina ögon är det ojuste att ställa denna fråga idag. En personalorganisation som är för liten, saknar det nödvändiga antalet undersköterskor och utbildade vårdbiträden samt brister när det gäller språkkunskaper i svenska kan inte vara effektiv.

Först måste äldreomsorgen genomgå en grundläggande upprustning för att ha en chans att svara upp mot de ökande behoven. Äldreomsorgen måste få kosta mer per brukare. Det är först därefter som vi har rätt att ställa frågan: Vad får vi för pengarna?

Det förhåller sig annorlunda med socialtjänsten –
som jag, återigen, ska ta upp i kommande blogginlägg

Hör av dig – hjälp till
Vi kämpar för ett krisprogram
Arbete åt alla – hejda höjda matpriser
Vi behöver Dig i arbetet för detta krisprogram
_______________________________

Ingress
Vad får vi för pengarna? Den samlade kostnaden för alla politiska nämnders verksamhet i Umeå kommun under innevarande år (2023) beräknas uppgå till 8 615 miljoner kr (eller 8,6 miljarder). Detta kallas för driftbudgeten.
Investeringsbudgeten beräknas uppgå till 1 490 miljoner (eller 1,5 miljarder). Totalt beräknas alltså nämndernas verksamhet kosta 10 105 miljoner kr (eller 10,1 miljarder) bara under innevarande år. Det är en hel del. Minst sagt.

Vi umebor har därför rätt att ställa oss frågan: Vad får vi för våra skattemedel?

Del ett
En satsad miljard ger oss, tyvärr, inte alltid en miljard tillbaka. Vi ska utveckla denna tanke noggrannare i ett kommande blogginlägg. Men låt oss först titta på kostnaderna för de fem nämnder som har störst verksamhet inom Umeå kommun:

* för- och grundskola 2,2 miljarder

* socialtjänst 1,6 miljarder

* äldreomsorg 1,3 miljarder

* gymnasier och komvux 0,5 miljarder

* tekniska (gator, lokaler, IT) 1,4 miljarder

Summa: 7,0 miljarder

Kommentar: Kostnaden för verksamheterna i tabellen ovan beräknas uppgå till 7 miljarder kr under 2023. Detta utgör hela 80 procent av den samlade driftbudgeten för Umeå kommun. När vi talar om Umeå kommuns verksamheter talar vi därför, oftast, om just verksamheterna i denna tabell.

Del två
Alla vet att kommunens kostnader måste täckas av lika stora intäkter – annars kan inte verksamheterna finansieras. Och kan de inte finansieras måste de krympas. Det är nu vi närmar oss själva kärnfrågan: Vad får vi för våra inbetalade skattemedel?
Vad får vi tillbaka för kommunal service:
a) för driftbudgeten på 8 515 miljoner – varav 80 % går till verksamheterna i tabellen,
b) för investeringsbudgeten på 1490 miljoner,
c) för de 10,1 miljarder som det beräknas kosta att driva Umeå kommuns samlade verksamheter – drift och investeringar – under 2023?

Avslutning
Används verkligen dessa väldiga summor på bästa sätt? Arbetarpartiet (AP) anser inte att så är fallet. Vi anser att det krävs, minst, fyra trendbrott i Umeå kommun – för att umeborna ska få valuta för sina inbetalade skattemedel.

Vi ska förklara vilka trendbrott som vi anser vara nödvändiga. Detta genom att titta närmare på några av kommunens absolut viktigaste verksamheter i kommande blogginlägg.

Hör av dig – hjälp till
Vi kämpar för ett krisprogram
Arbete åt alla – hejda höjda matpriser
Vi behöver Dig i arbetet för detta krisprogram
_______________________________

Strejken lönade sig
Ett 60-tal taxiförare i Umeå har strejkat i protest mot låga ersättningar och för att de känt sig utnyttjade av taxiföretaget Cabonline Group. Vissa av de strejkande var taxi-åkare som äger en eller några bilar – och ofta kör själva. Andra strejkande äger inga bilar utan är taxichaufförer. Strejken var kulmen på en längre tids missnöje bland förarna. De hade lämnat över en skrivelse till Cabonline Group i början av februari men ansåg sig inte ha fått något gehör.

Del ett
Strejken tvingade dock Cabonline Group till förhandlingsbordet. Resultatet blev ett antal förbättringar för förarna. Oavsett storleken på de rent materiella förbättringarna har taxiförarna vunnit en annan sak: ökad respekt från arbetsgivaren. Cabonline Group vet numera att de inte kan köra över sina anslutna taxi-åkare, och deras taxichaufförer, ostraffat.

Del två
Nya strejker kan bli följden. Det ligger i tiden. Titta på Tyskland, Frankrike och de brittiska öarna. För att ta några exempel. Ett ytterligare exempel är lokförarna i Stockholm. Vi har för övrigt skickat ett stöduttalande till dessa. Det borde fler göra.

Avslutning
Stämningen kanske är på väg att vända – även i Sverige. Fast i Sverige rör det sig om vilda strejker. Jag och Arbetarpartiet stöder både taxi- och lokförarnas strejker. Fullt ut. För full hals.

PS. Jag drar mig plötsligt till minnes en gammal progglåt: ”Vilda strejker” – framförd av orkestern ”Nynningen”.
Jag brukade aldrig lyssna på proggmusik på den tiden då det begav sig. Proggbanden tog alltför ofta sig själva, och sina texter, på alldeles för stort allvar. Därför var proggmusiken nästan helt humorbefriad – fast ofta väldigt humoristisk. Den var humoristisk på ett ofrivilligt och omedvetet sätt. Själva humorlösheten och tendensen att ta sig själv på alldeles för stort allvar blev, i sig, väldigt rolig. Rätt så ofta.

Den låt vi ska få höra är ett exempel på detta.

Apropå ofrivillig humor: ni skulle bara se ett av Nynningens andra skivomslag. Där kan man skåda en manlig person, i långt hår och moderiktiga snickarbyxor, gå till anfall mot kravallpolisen – beväpnad med hammaren i ena handen och skäran i den andra!  Intill står en ung kvinna och skriker, stumt, ut sin fasa. Det går att läsa in influenser från Skriet av konstnären Edvard Munch i just denna del av skivomslaget. Det omslaget hör till en annan skiva av Nynningen än den som innehåller låten ”Vilda strejker”.

Men Nynningen kunde både spela och sjunga. Och dessutom bra. Det är mer än man kan säga om alla proggband. Mitt problem var alltså bristen på självdistans. Och att politiska manifest är så svåra att sjunga – oavsett om man gillar eller ogillar innehållet.

Lyssna och jämför dåtid med nutid. Dåtiden var år 1974.

Hör av dig – hjälp till
Vi kämpar för ett krisprogram
Arbete åt alla – hejda höjda matpriser
Vi behöver Dig i arbetet för detta krisprogram
_______________________________

Ingress
Taxichaufförerna strejkar – och deras motpart är Cabonline Group.

Del ett
Vissa av de strejkande äger egna bilar. Dessa är taxi-åkare och de kan äga en, eller några, bilar – och de kör nästa alltid själva en av bilarna. Andra som strejkar äger inte någon bil utan de är taxichaufförer. Men oavsett om taxiförarna äger sin bil/bilar eller inte så har de Cabonline Group som motpart.

Del två
Vilka är Cabonline? Det kommer att visa sig i samband med denna konflikt. Det jag ska börja med är att berätta lite om detta företags för-historia.

Företaget hette tidigare Fågelviksgruppen. Ägaren var den s.k. taxikungen Rolf Karlsson. Bolaget Fågelviksgruppen granskades 2015 i en P1 dokumentär som hetten ”Taxikungen”. Vid denna tid ägdes bolaget fortfarande av Rolf Karlsson. I dokumentären framkom bland annat att förarna kritiserat löner och övriga arbetsvillkor under många år. En organisation, Taxi för Bättre Villkor, ansåg att verksamheten präglades av skandalöst låga löner, ingen semesterersättning, ingen tjänstepension, ingen sjukersättning eller föräldraledighet.

Detta tillbakavisades av Svenska Taxiförbundet.

Del tre
Företaget såldes. Senare samma år som granskningen av ”Taxikungen” gjordes i radions dokumentär (2015) sålde Rolf Karlsson företaget till det amerikanska riskkapitalbolaget H.I.G. Capital. Året efter bytte företaget namn till dagens Cabonline Group.

Det är emot Cabonline Group som taxiförarna riktar sin strejk.

Del fyra
Denna blogg kommer att uppdateras i takt med händelseutvecklingen. Min sympati ligger hos förarna. Jag vistades mycket i Malmö-Lund under åren 2015-2016-2017. Då kom jag i kontakt med många förare på en taximarknad som var rena ”Vilda västern”. De förare som arbetade där kunde knappast ha en familj – detta på grund av de låga lönerna som innebar att de tvingades arbeta nästan jämt. Jag hoppas slippa se en liknande utveckling här i Umeå.

Avslutning
Det är min mening att Umeå kommun både har ett ansvar och en möjlighet att påverka utvecklingen när det gäller framtiden för taxiförarna. Detta i sin egenskap av storkund hos taxi-åkarna genom sina beställningar av färdtjänst och skolskjutsarna.

Hör av dig – hjälp till
Vi kämpar för ett krisprogram
Arbete åt alla – hejda höjda matpriser
Vi behöver Dig i arbetet för detta krisprogram
_______________________________

I radions P1 hörde jag häromdagen någon journalist säga att, enligt nya siffror från SCB, har inflationen börjat minska!

Minska?

Låt oss reda ut detta.
Från februari i fjol till februari i år, under denna tolvmånadersperiod, ökade priserna med 12 procent – om ränteökningarna medräknas. Under samma tolvmånadersperiod ökade priserna med 9,4 procent – om räntehöjningarna inte medräknas. Dessa prisökningar känns för oss med låg eller normala inkomster .

De nya siffrorna från SCB visade följande:
Från mars i fjol till mars i år (en lite annan tolvmånadersperiod) ökade priserna med 10,6 procent – om ränteökningarna medräknas. Utan ränteökningarna medräknade ökade priserna med 8,0 procent. Innebär detta att inflationen minskar?

Låt oss ställa frågan på följande sätt: innebär utvecklingen under den senare tolvmånadersperioden att priserna har börjat sjunka?
Svaret är naturligtvis Nej med stort N!
Priserna fortsätter att öka – i rekordfart. Det är takten i prisökningarna som har avtagit något. Men jag repeterar – priserna fortsätter att öka – i rekordfart !

För att understryka detta vill jag berätta att Riksbanken, för något år sedan, trodde att prisökningarna vid den här tiden år 2023 skulle ligga på 4,5 procent. Det gör de inte. Prisökningstakten ligger på nästan det dubbla! Mot denna bakgrund är det sannolikt – om än inte säkert – att Riksbanken kommer att höja räntan ytterligare. Detta riskerar att, bland mycket annat, öka arbetslösheten. Syftet med en ytterligare räntehöjning är att minska takten i prisökningarna. Men en räntehöjning kommer att innebära ett hopp uppåt när det gäller räntekostnaderna för alla de som har lånat till sina bostadsrätter – vilket kan innebära en katastrof för vissa av dessa. Och återigen: en ytterligare ränteökning riskerar att öka arbetslösheten än mer.

Jag vill understryka några saker extra mycket:
* Prisökningarna på livsmedel och alkoholfria drycker har ökat med 21 procent under den senaste tolvmånadersperioden. För att hitta en lika stor prisökning under en tolvmånadersperiod tvingas vi gå tillbaka hela 72 år i Sveriges historia – till året 1951! Under Koreakriget.
* Det är mot denna bakgrund som löneavtalen ska värderas – 7,4 procent på två år plus en viss låglönesatsning på 1350 kr.
* För att förstå hur dåligt avtalet blev ska vi (återigen) ta Nordeas chefsanalytiker, Susanne Spector, till hjälp: hon har räknat ut att tio års reallöneökningar sopas bort på grund av kombinationen av prishöjningarna och de ingångna löneavtalen!

För att sluta där vi började: med radions besked om att inflationen minskar.

Detta besked betyder ingenting. Det som däremot betyder allt är att priserna fortsätter att öka i rekordfart – nästan dubbelt så snabbt som den takt som Riksbanken hade förutsett vid denna tid i år.

Sveriges arbetare och tjänstemän, landets alla knegare, behöver kämpande fackföreningar. Men besvikelsen över avtalet får inte innebära att knegarna vänder ryggen åt fackföreningarna. Knegarna ska däremot vända ryggen till bossarna inom fackförbunden. Arbetarna och tjänstemännen måste påbörja en medveten kamp för att de, medlemmarna, ska kunna återta kontrollen av de fackliga organisationerna. Några saker som jag anser vara extra viktiga:

* Avtalen måste ut på medlemsomröstning,
* Teorin om lön-prisspiralen måste förkastas. Denna teori är ett ideologiskt ställningstagande – från arbetsgivare, politiker och fackbossarna – riktat mot jobbarna. Tron på lön-pris-spiralen är allt annat än vetenskap,
* Fackföreningarna i länder som Tyskland, Frankrike och på de brittiska öarna tar strejken till hjälp för att driva sina krav. Ser vi vad som strejkerna handlar om varierar skälen från att gälla medlemmarnas reallöner till att handla om framtiden för sjukvårds- och pensionssystemen

Även den svenska fackföreningsrörelsen måste sätta kraft bakom orden genom stridsåtgärder som strejk. Men för att så ska bli fallet verkar det behöva en sorts ”kulturrevolution” med början bland medlemmarna, samt bland klubb- och sektionsstyrelser, riktad uppåt – mot bossarna i fackförbunden.

PS. Volvos vinst för första kvartalet i år var beräknad till 12 800 miljoner kr. Den blev 18 400 miljoner kr! Det är 43 procent bättre än det förväntade, goda, resultatet på 12 800 miljoner. Om jobbarna krävt mer än fackbossarnas s.k. ”märke” hade en del av dessa jättelika vinster gått till löner – inte till ännu att aktieägarna nu blir ännu rikare.

Däremot hade det inte startats någon lön-prisspiral!

Medlemmarna måste återerövra sina fackföreningarna – inte ge fackbossarna ännu friare tyglar genom att lämna fackföreningarna. DS.