Här ser ni mentaliteten hos den Socialdemokratiske politikern i Region Västerbotten då han diskuterar med en av våra ledamöter i Umeå kommunfullmäktige. Lägg märke till hans ordval, speciellt när det gäller min person.

Det som slår varje insatt människa är att det var hans parti Socialdemokraterna som införde valfrihet inom hemtjänsten i Umeå kommun. Där är 17 av 18 privata utförare lokala och de har påfallande ofta sin bakgrund i den kommunala hemtjänsten.

Men efter uppgörelsen med C, L och MP har Alejandro Caviedes parti Socialdemokraterna släppt lös privata utförare i 290 kommuner och 20 landsting/regioner – inom hela välfärdssektorn (Arbetsförmedlingen, skolor och vårdcentraler). Detta borde få Alejandro att agera med lite ödmjukhet. Men detta ligger inte för honom.

Istället påstår han om mig personligen: ”Jan Hägglund är helt ute och cyklar”; ”… har inte en djävla aning om vad han talar om … ” . I ett annat inlägg påstår Alejandro, stilfullt, att jag ” … verkar leva i en helt annan planet!!!”

Det jag vill att du som läsare ska minnas, när du läser Alejandro Caviedes påhopp på mig här nedan, är att det inte finns något som Socialdemokraterna har talat om att de vill förändra inom hemtjänsten i Umeå, som inte också kan göras inom ramen för den nuvarande lagstiftningen LOV. Som Socialdemokraterna själva var med om att införa.

Jag tänker återkomma, efter dagens debatt i Umeå kommunfullmäktige, och dels bemöta vad Alejandro Caviedes skriver på sina inlägg (bl a här nere), dels vad hans partikamrater inom Socialdemokraterna sade under fullmäktigedebatten om hemtjänsten idag.

Återigen: tänk på vad Socialdemokraterna har kommit överens om med C, L och MP när det gäller privata utförare i hemtjänsten och vinster i välfärden. Alejandro Caviedes tillhör den typ av politiker som underskattar väljarna och arbetarna i synnerhet. De ser vilket parti som står på deras sida. Detta oavsett om de har en privat eller kommunal arbetsgivare.

Ett sådant parti heter Arbetarpartiet. Jag är stolt över att tillhöra detta.

Klicka här för att följa debatten live.

 – – –          – – –          – – –

 INLÄGG från Alejandro Caviedes 

Gun Sandström, du har ju fel. Andelen visstidsanställningar inom privat hemtjänst är ju redan hög. Personalomsättningen är hög. Det beror bl a på att det råder total etableringsfrihet från företagens sida, vilket leder till att företag drar sig från att tillsvidareanställa i viss utsträckning eftersom de inte vet hur deras kundunderlag kommer att se ut i framtiden (ena året kan du ha 20 utförare, nästa år 50, nästa år 10, etc). Vid långa upphandlingar däremot kan du ha bättre stabilitet. Jämför t ex med lokaltrafiken som är upphandlad. Om det är som du säger, nämligen att LOU skulle leda till otrygga anställningar, hur kommer det sig att andelen tillsvidareanställningar är högre inom t ex lokaltrafiken (som går efter lou) än inom privat hemtjänst? Snacket om att lou innebär 3-åriga avtal är bullshit! Detvdär bestäms av huvudmannen. Inom lokaltrafiken har man t ex 10-åriga avtal. Betydligt mer stabilt än med loven, där alla utförare förutom kommunen kan dra sig ur när de vill.

Med lou kan du också ställa krav på personalävertagande så att personalen varken förlorar jobbet eller las-tiden om företaget går i konkurs eller förlorar upphandlingen. Med lov:en så kastas personalen ut på gatan om ett företag går i konkurs eller drar sig ut. På sin höjd kan man få nytt jobb hos ny arbetsgivare, eftersom alla skriker efter uskor, men du tappar din las-tid. Känns det som en trygg anställning?

Jag är ledsen, Gun, men Janne Hägglund är helt ute och cyklar. Han har ingen jävla aning. Han har svalt allt som de privata hemtjänstföretagen sagt i fråga om anställningsvillkoren i branschen och vänt Kommunal ryggen i den här frågan. Sen skriver han ett blogginlägg där han påstår att Kommunal lokalt inte vill ha lov, men det är faktiskt Kommunals kongress som beslutat att driva avskaffandet av lov. Ursäkta, men ditt partis gruppledare har inte en jävla aning om vad han pratat om. Han springer hemtjänstföretagens ärenden i den här frågan. Hur fan kan man som arbetarparti tro mer på arbetsgivarna när det gäller anställningsvillkoren i bramschen än på den fackliga organisation som organiserar medlemmarna i den branschen? Det är fullständigt galet.

Han sviker Kommunals medlemmar!!

 Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Ingress

Hej Thomas, Mikael och Jonsson. Jag beklagar att ni har fått vänta så länge på till era kommentarer. Nu har jag dock svarat på dessa. Och jag är tillbaka som bloggare. Det var tretton dagar sedan jag sist publicerade ett blogginlägg.

Del I
Under den tiden som jag har varit osynligt har Arbetarpartiet kollektivt och jag som person:
1) tagit ställning till om vi ska ställa upp i valet till riksdagen – eller inte. Och vi har klargjort motiven som avgjorde vårt beslut,

2) Jag har varit med och skrivit en debattartikel till en storstadstidning. Vi var en ”blocköverskridande” (i mer än en bemärkelse) grupp som tillsammans utarbetade en analys av det vi alla anser:
a) att det politiska systemet inte har klarat av de påfrestningar som de senaste två valen utsatt systemet för utan befinner sig i en kris,
b) att dagens politiker och partier är de skyldiga – inte väljarna,
c) ett första (och kanske även ett andra) försiktigt förslag till en förbättring av dagens politiska system,
Debattartikeln innebär en skarp uppgörelse dels med bristerna hos politiker/partier, dels med bristerna i själva det politiska systemet samt med början till förslag på förändringar av det politiska systemet (politikerna/partierna går ju inte att förbättra). Sedan vår debattartikel publicerats i en av storstadstidningarna känner jag mig fri att återkomma med analysen bakom debattartikeln i denna blogg.

Det är krävande, men viktigt, att då och då pröva på att samarbeta med folk som har en annan ideologi och även en annan sysselsättning än vad man själv har. I gruppen ingick en forskare, en klassisk liberal, en borgerlig utanför riksdagen, jag, och så vidare. Analysen av vad som gått fel kan IBLAND bli bättre om man har olika bakgrund. Detta även om de längst gående slutsatserna, när det gäller vad som behöver göras åt krisen, kommer att vara olika mellan exempelvis en klassisk liberal och en demokratisk socialist. Men detta behöver inte innebära att det finns omedelbara behov av förbättringar som vi alla kunde enas om. Vi hoppas nu på en snar publicering av vår debattartikel. Sedan kan jag publicera mitt bidrag till debattartikeln som ett blogginlägg och samtidigt redogöra för vårt ställningstagande när det gäller valet 2022 och våra motiv till detta ställningstagande.

3. Vi kommer att fortsätta angreppen på de islamister som förtrycker andra muslimer, kvinnor, barn, homosexuella och som vill skapa ett parallellsamhälle uppdelat i ett ”vi” och ett ”dom”. Islamisterna vill att deras samhälle ska styras av sharia och inte via allmänna och demokratiska val – för män och kvinnor – till en lagstiftande församling som kan kallas för riksdag, parlament eller förbundsdag. Detta kan etniska svenskar få behålla tillsammans med andra. Men islamisterna vill att människor från länder som huvudsakligen är muslimska ska styras av sharia: det vill säga av ett självutnämnt prästerskap som baserar tron på att de står för en gudomlig lagstiftning baserad på delar av Koranen, och på berättelser om profeten Muhammeds handlingar och uttalanden, som kallas för sunna.

Dessa islamister finns även här i Umeå.

4. Jag kommer att återuppta bloggserien om grunden till den svenska politiska fegheten: en serier där jag varit inne på medlöperiet under andra världskriget och oviljan att göra upp med de cirka 50 000 organiserade hemmanazisterna efter krigsslutet 1945. Men det finns långt mer att säga.

Del II: Debatt och beslut rörande LOV vs LOU
I morgon, på morgonen, kommer jag att publicera en blogg rörande LOV vs upphandling via LOU. Det är meningen att ge en rejäl bakgrund inför morgondagens möte med Umeå kommunfullmäktige. Det blogginlägget kommer att bemöta Socialdemokraternas och Vänsterpartiets bluffargument i debatten. Jag ska även publicera ett par av de mest vulgära angrepp som jag har utsatts för av en tidigare ordförande för Kommunal Umeå. Och socialdemokratisk politiker.

Darra du lille pojke. Sanningen om ditt beteende kommer i morgon.

Del III
I övermorgon kommer jag att referera debatten om varför Umeås kommunfullmäktige vägrar att hedra en person som var öppet transsexuell bland annat under 60- och 70-talen. Personen var döpt till Gustav Bertil Lindgren men kallades för ”Bertilda”. i hela länet. Bertilda var biologiskt sett en man men bar läppstift, en annorlunda klädsel och uppträdde feminint. Bertilda var ursprungligen ett öknamn som begreppet ”bög”. Men begreppet bög övertogs av de homosexuella själva och har inte samma negativa klang (för många) idag som under exempelvis 60- och 70-talen. Det finns en sorts parallell med namnet ”Bertilda”. Under alla år som jag hörde Bertilda kallas för just detta blev svaret alltid ett leende och ord som ”vilka fina kavaljerer jag har”.
Jag hörde aldrig Bertilda be om att få bli kallad för något annat än just ”Bertilda”. Sammansättningen av det manliga namnet Bertil och den feminina ändelsen ”tillda”(som i Matilda) innebar troligen ett sorts kvitto på att Gustav Bertil Lindgren var en transperson – eller transvestit som man sade på den tiden. Det finns, åtminstone delvis, en parallell mellan hur det ursprungliga skällsordet bög har övertagits av många homosexuella män och hur namnet ”Bertilda” bekräftade Bertil Lindgren som transperson. Vad Bertilda innerst inne kände inför detta namn vet varken jag eller någon av de som jag har träffat och talat med om personen som döptes till Gustav Bertil Lindgren.

De som motsätter sig att Umeå kommun ska hedra Bertilda kryper bakom argumentet att han var född och skriven i Nordmaling. Men det var i Umeå som han fick ett helvete. Det var här i Umeå som han blev fredlös!

För fredlös var just vad Bertilda blev.

Det var inte ”skolan i Umeå” som uttalade att Bertilda var fredlös – men ”vår” rektor på Mimer bidrog, det var inte ”polismyndigheten i Umeå” som uttalade att Bertilda var fredlös – men vissa poliser struntade blankt i Bertildas klagomål och just dessa bidrog, det var inte alla vuxna som uttalade att Bertilda var fredlös – men alltför många undvek att ta Bertilda i försvar och alltför många visade istället sitt gillande då vi kastade snöbollar vilket bidrog.

En unge som kastar en snöboll en gång är ingenting. Många barn i de yngre tonåren som omringar och kastar många hårda snöbollar vid många tillfällen innebär trakasserier. Detta, och mycket värre trakasserier från de som var äldre, under åratal, kan endast ske med myndigheternas och vuxenvärldens gillande och indirekta uppmuntran. Vilket var just det som skedde.

Jag var tretton år höstterminen 1966 på Mimerskolan. Vi ville inte skada, och vi skadade inte eller heller Bertilda, fysiskt. Det fanns däremot äldre killar som låg i bakhåll för honom då han körde fram och tillbaka Levar – Umeå, periodvis nästan varje dag, på sin moped. De sköt med luftgevär då han kom på E4:an. Åtminstone enligt en lokaltidning. Du dör inte av ett skott från ett luftgevär. Men om du träffas av skottet i ansiktet eller halsen, och vinglar till i trafiken på E4:an, kan du hamna under hjulen på en lastbil. Eller framför kylaren på en personbil. Och då dör du.

Bertilda var fredlös. Bertilda var mans niding. Bertilda var så långt borta från Christer Lindarw och After Dark som det går att komma. Samhället tog avstånd från Bertilda.

I Nazityskland, bara 10 – 15 år innan Gustav Bertil Lindgren gjorde entré i Umeå, hade Bertilda hamnat i ett dödsläger. Detta om Bertilda hade vågat vara sig själv på det sätt som Gustav Bertil Lindgren vågade. I Umeå på 60-talet hamnade inte Bertilda i ett dödsläger. Men  blev verkligen fredlös.

Del IV.
Jag har aldrig förlåtit mig själv för allt våld som jag var en del av på Mimerskolan under högstadiet. Ni som har följt min blogg sedan hösten 2017 vet att detta var huvudskälet till att jag började blogga överhuvudtaget. Mimerskolans högstadium hösten 1966 till våren 1969 påminde skrämmande mycket om filmen ”Ondskan”. Inte boken. Men filmen.

Då jag siktade på Bertilda med snöbollar, tillsammans med mina jämnåriga från Mimer, var jag alltså tretton år och gick i sjuan. Jag gjorde mycket värre saker också. Mot andra elever. Och andra elever mot mig. Men jag var aldrig ensam och övergiven. Jag var aldrig fredlös. Jag var en del av ett gäng. Och denna delaktighet gjorde livet uthärdligt. Även om ärren aldrig går bort.

Men Bertilda var inte en del av något gäng.För honom måste livet ofta ha känts outhärdligt.

Många anser att samhället är mycket bättre och öppnare idag. Och det stämmer på många sätt. Och Umeå kommun jagar sina utmärkelser. Men när det kommer till kritan är det mesta bara yta. Det verkliga testet består, som jag ser det, i att kunna erkänna begångna misstag.
*  Att göra upp med arvet som de 50 000 organiserade nazisterna efterlämnat är något som Sverige hoppade över – vilket underlättade för nynazismen under 80- och 90-talen,
*  Att erkänna att Umeå kommun har brutit mot Miljökvalitetsnormen (MKN) sedan 2003, när det gäller koncentrationen av kvävedioxid i luften på grund av avgasutsläpp är något som kommunens politiker hoppat över, med resultat att de riskerat att umeborna fått sina friska liv förkortade på grund av demenssjukdomar som Alzheimer, hjärt- och kärlsjukdomar, lungcancer samt astma och allergi,
*  Att gottgöra en person som blev fredlös på grund av att dåtidens politiker, myndigheter och vuxenvärld svek, genom att hedra denna människa även om det sker efter döden, är inget för dagens politiska makthavare i Umeå kommun.

Om Umeå och Sverige har utvecklats åt rätt håll när det gäller frågor som berör HBTQ beror det mer på personer som Bertilda än på Christer Lindarw och After Dark. Sådana som Bertilda var droppen som urholkade stenen. Vem kunde låta bli att bli upprörd och tänka till när man fick läsa om att några idioter hade beskjutit denna människa på sin moped! Man eller kvinna. Men Bertilda var som alla vi andra först och främst en människa. Vi beskjuter inte människor. På moped. På E4:an.

Men Umeås styrande tänker inte bifalla min motion att hedra Bertilda (Gustav Bertil Lindgren) som dog den 19 maj 1988. Argumenten är krystade och fegt formalistiska. En sak är säker: Umeås ledande politiker kommer inte att erkänna sin egen och sina föregångares skuld.

Del V
I dödsrunan som publicerades bland annat i VK kan man läsa följande:
”…
Det stämmer. Det fanns absolut ingen som det skvallrades, och ljögs, om så mycket som om Bertilda.

Till sist: låt mig avsluta med den vers som fanns införd i Bertildas dödsannons:

Du somnade så tyst
Från sol och vår
Somnade stilla från smärtans tår
Ljuv är vilan ljuset och friden
Fjärran borta från livet och
striden

Denna dikt är en oändligt bra sammanfattning av Bertildas liv.
En dikt så full av smärtsam kunskap.
Den som valde, eller själv skrev, versen visste det som jag med hjälp av andra har berättat om – här och tidigare.

Låt mig sluta med att säga följande:
genom att vägra hedra Gustav Bertil Lindgren, eller Bertilda för dem som så vill, utsätter de ledande politikerna i Umeå kommun Bertilda för ett andra övergrepp.

Detta enligt min mening.

Då gäller det LOV vs LOU ses vi i morgon.

_________________________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

Angående uppgörelsen om en ny regering – och hånet av Vänsterpartiet!

Ingress
Socialdemokraterna har tillåtit att Annie Lööf har hånat dem. Detta genom att tvinga fram att det nu blivit rumsrent att frångå kollektivavtal och införa marknadshyror. Det må handla om etableringsjobb och nyproduktion. Men tabut att inte röra dessa principer är spräckt. Nu kan kraven på större eftergifter när det gäller att försvaga kollektivavtalens ställning och utökade marknadshyrornas andel av bostadsbeståndet ställas i framtiden – som inte behöver vara långt borta.

Och vad fick Socialdemokraterna och Stefan Löfven för detta?

Det enda som S fick för sina principiella eftergifter, de här nämnda eftergifterna och andra, är ett löfte om att Centern (och Liberalerna) kommer att rösta ”gult”. Det vill säga ”släppa fram” Stefan Löfven som regeringsbildare. Men Annie Lööf kunde inte motstå frestelsen att understryka att hon och Centerpartiet kommer att fortsätta att vara ett oppositionsparti – trots uppgörelsen som kostat Socialdemokratin så mycket.

Socialdemokraterna och Stefan Löfven har låtit sig förnedras. Väldigt mycket.

I. Men hur är det med Vänsterpartiet?

De har också tvingats se en rad av sina hjärtefrågor försvinna från den politiska agenda. Men till detta kommer att Vänsterpartiet under dessa förhandlingar har blivit jämställda med SD – gång, på gång, på gång. Av Annie Lööf och Jan Björklund. Även detta är ett sätt att förnedra Socialdemokraterna. Så sent som i valet 2010 gick nämligen S, MP och V till val som en sorts ”röd-grön” allians.

Vänsterpartiet är inte det stora nya i svensk politik som har skapat den stora låsningen som nu inneburit fyra månader av förhandlingar. Lika länge som i Tyskland. Det stora nya är Sverigedemokraterna!

II. Trots detta har Vänsterpartiets status, under dessa många och långa regeringsförhandlingarna efter fjolårets riksdagsval, reducerats på det mest uppseende väckande sätt.
Vänsterpartiet har reducerats från att ha haft statusen av en likvärdig del i den ”röd-gröna” alliansen i valrörelsen 2010 till att idag gång på gång jämställas med SD under rubriker som ytterkantspartier eller ytterlighetspartier.

Som demokratisk och sekulär socialist har jag ofta fört fram kritik, hård kritik, mot Vänsterpartiet i en rad frågor. Både vad gäller politiken i Umeå samt på riksplanet. Men detta är ändå inte något som jag anser vara riktigt. Vänsterpartiet kan helt enkelt inte acceptera att reduceras, på åtta år, från att ha varit en självklart del av en regering med ministerposter ifall de ”röd-gröna” hade vunnit valet 2010 – till att idag jämställas med det som alla vet är det stora nya i svens politik – själva den utlösande faktorn till dagens regeringskris – nämligen SD.

III. Alltså: Hur mycket klarar V av att hånas – partiet har jämställts med SD samtidigt som det sagts att V ska hållas utanför allt inflytande.

Vänsterpartiet måste rösta Nej till uppgörelsen mellan S, MP, C och L. Detta för att inte göra sig själv till något som inga andra partier behöver ta någon hänsyn till i framtiden. Detta skulle även skada Socialdemokratin – när dessa underlåtit att protestera mot att V jämställts med SD. Detta är ytterligare ett resultat av att Stefan Löfven lät Annie Lööf gå ut och berätta om uppgörelsen.

Inget parti kan acceptera hur mycket hån som helst och klara sig i framtiden. C och L har velat försvaga Socialdemokraterna ännu mer genom att försöka göra deras traditionella parlamentariska allierade Vänsterpartiet omöjligt i de politiska finrummen – lika omöjliga som SD.

Mitt tips: V röstar Nej till uppgörelsen – för att överleva!

UPPDATERING SÖNDAG  14:30

Socialdemokraterna verkar inte förstå vidden av vad de har gjort respektive inte har gjort.

Låt oss börja med vad S har gjort. På grund av den uppgörelse som Socialdemokraterna har gjort med C och L är det numera politiskt rumsrent att kräva införande av marknadshyror samt avskaffande av kollektivavtal – med utgångspunkt i den uppgörelse som Socialdemokraterna själva har deltagit i. Under Reinfeldts åtta år som regeringschef och ledare för Alliansen försökte sig borgerligheten aldrig på en sådan offensiv. Borgerligheten räknade med att S och fackföreningarna skulle slå tillbaka – hårt. Detsamma gäller marknadshyror. Men nu är vi där – genom att Socialdemokraterna hjälpt Annie Lööfs Centerparti.
Någon kan invända att det bara gäller nyproduktion och etableringsjobb. Men det spelar ingen roll! Dörren är öppnad för införande av marknadshyror och avskaffande av kollektivavtal – med Socialdemokratins hjälp!
Vi ska inte trötta ut läsaren med att försöka gå igenom alla 73 punkterna i uppgörelsen. Med reservation för de politiska skillnader som, naturligtvis, råder mellan oss och Expressens ledarskribent kan vi dock rekommendera ledaren i denna tidning från igår (lördag) när det gäller några av de politiska problem – i olika sakfrågor och i principiella frågor – under den kommande mandatperioden.

Du kan läsa artikeln genom att klicka här.

Jag vill dock understryka en sak extra mycket, och det är följande: Socialdemokraterna verkar inte ha fattat att Centerpartiet inte bara har förnedrat arbetarrörelsen och dess traditioner genom uppgörelsen. Centerpartiet kommer också att förnedra Socialdemokraterna i omröstningen i riksdagen. Detta genom att ”rösta gult” = lägga ned rösterna. Stefan Löfven har inte lyckats få till stånd en koalitionsregering i vilken Centern och Liberalerna ingår. Det enda som Socialdemokraterna har fått, trots sina historiskt stora eftergifter vad gäller principerna kring marknadshyror och kollektivavtal, är att partiet ”släpps fram”.

Men Stefan Löfven har inte klarat av att bilda en koalitionsregering i vilken C och L ingår. Annie Lööf – vem annars? – var den som presenterade uppgörelsen (inte Stefan Löfven). I sin presentation underströk Annie Lööf (och förnedrade därmed socialdemokratin en tredje gång) att Centerpartiet skulle fortsätta att vara ett ”oppositionsparti” under den kommande mandatperioden! Det enda som Socialdemokraterna under Stefan Löfvens ledning har åstadkommit är alltså att C och (troligtvis) L + V ”släpper fram” Löfven som regeringsbildare. Samtidigt förbehåller sig alltså Annie Lööf och Centern rätten att fortsätta att driva sina egna frågor som ett oppositionsparti – och givetvis att kritisera Socialdemokraterna och MP. Detta är vad oppositionspartier gör.

Detta betyder att Centern, som det oppositionsparti det alltså är, även fortsättningsvis kan driva frågan om att även det existerande bostadsbeståndet ska omfattas av marknadshyror. Annie Lööf har också gett sig själv och Centern fria händer att – som det oppositionsparti Centern fortfarande är – fortsätta angreppen mot kollektivavtal och turordningsregler!

Jag återupprepar: Stefan Löfven och Socialdemokraterna har alltså, trots sina principiellt väldigt långtgående eftergifter, inte vunnit något annat än att ”släppas fram”. S och MP är en regering ”på nåder”.

Dessutom kommer relationerna mellan S och MP att oifrånkomligen förändras till Socialdemokraternas nackdel.

I de fyrpartiförhandlingar (S, MP, C och L) som kommer att föras i framtiden, i alla viktiga beslut, kommer Miljöpartiet att kunna luta sig mot C och L ! Detta innebär alltså att socialdemokratin, inom ramen för den formella koalitionsregeringen S+MP, försvagas påtagligt i relation till regeringskollegan.

Sedan till vad Socialdemokraterna inte har gjort.
S har inte ens gjort ett seriöst försökt att vinna tillbaka väljarna från Sverigedemokraterna. SD är idag inget nazistiskt parti. Men SD har ett nazistiskt ursprung. Det är detta som förklarar varför deras motsvarigheter i exempelvis Norge, Danmark och Finland har suttit, eller sitter, i regeringar medan det i Sverige finns en ”beröringsskräck” för SD. Denna beröringsskräck är förståelig när det gäller ledningen för SD. Denna SD-ledning arbetar för att skapa ett ny-reaktionärt borgerligt block som även skulle omfatta M och KD (även om arbetsnamnet är ett ”konservativt” block.

Men denna beröringsskräck är fullständigt orimlig när det gäller den dryga miljon väljare som la sin röst på SD i det senaste valet. Arbetarförakt vore ett betydligt bättre uttryck – med speciell hälsning till ”radikala” vänsterpartister, yngre socialdemokrater och SSU:are.

Väldigt många av SD:s väljare hör till grupper som tidigare skulle ha lagt sin röst på Socialdemokraterna och även aktiverat sig – kanske både inom partiet och inom LO eller inom fackföreningar som hör till TCO och SACO. Det är endast genom att vinna dessa väljare, förslagsvis för arbetarrörelsens idéer, som SD:s styrka kan reduceras och Jimmie Åkesson och co tillfogas politiska nederlag som bryter deras uppåtgående trend. Och som på sikt även förpassar SD ut ur riksdagen och innebär att detta parti börjar förlora sitt idag ökande politiska inflytande. Men detta kan alltså inte ske utan en medveten satsning från S och fackföreningarna tillsammans – en satsning som kommer att vara helt omöjlig efter uppgörelsen med C, L och MP.

Socialdemokraterna verkar helt oförmögna att förstå att kombinationen av det egna partiets tillbakagång och Sverigedemokraternas framgång egentligen utgör den största partisplittringen av S sedan 1917.

Denna splittring kan komma att vidgas till att även omfatta LO-facken. 

Genom uppgörelsen med C, L och MP har Socialdemokraterna, istället för att satsa på att reducera SD:s styrka, sannolikt skapat en garanti för SD:s fortsatta tillväxt.

Jag vill avsluta denna uppdatering med följande: kombinationen av vad Socialdemokraterna har gjort och vad de inte har gjort utgör bakgrunden till att Arbetarpartiets partistyrelse, idag söndag 13 januari, har beslutat att rekommendera det övriga partiet – dess föreningar och enskilda individer – i Umeå och runt om i Sverige, att ställa upp i valet till riksdaget 2022.

I. Bakgrund: S historiska tillbakagång utgör den största partisplittringen sedan 1917
Den stora förändringen i det politiska landskapet under det senaste kvartsseklet är Socialdemokratins tillbakagång och framväxten av en ny sorts borgerlighet. Den som inte ser detta i nedanstående tabell är blind. Den som inte förstår att Socialdemokratin, för att överleva, måste återvinna väljarna från SD är politiskt blind. Och detta är vad Socialdemokraterna nu visat sig vara. Politiskt blinda. Eller förblindade av innehavet av regeringsmakten.

Återigen: Socialdemokraterna verkar dessutom helt oförmögna att förstå att kombinationen av det egna partiets tillbakagång och Sverigedemokraternas framgång egentligen utgör den största partisplittringen av S sedan 1917.

II. Det är en sak att samarbeta med Centern lokalt i Umeå – som endast är en av Sveriges 290 kommuner.

Det är en helt annan sak när det gäller rikspolitiken.

Centerpartiet är Sveriges mest fackföreningsfientliga parti (kom ihåg Centerns ungdomsförbunds paroll i valrörelsen 2010: ”Fuck facket forever”). Förutom att Annie Lööf vill försvaga facket, på samma sätt som sin förebild Margaret Thatcher, vill hon och Centerpartiet ha marknadshyror och stora skattesänkningar. Centern är idag inte en del av något politisk ”mittfält”. Centern är mer borgerligt aggressivt än Moderaterna – på riksplanet.

Annie Lööf och hennes parti (det framstår verkligen som om C är hennes personliga parti) har redan fått igenom en hel del av sina krav i den uppgörelsen som presenterats mellan Socialdemokraterna å ena sidan och de tre borgerliga partierna C, L och MP å den andra.

Eftersom Socialdemokraterna kommer att vara beroende av Centern och Liberalerna, samt av MP, kommer Annie Lööf att kunna fortsätta att strida för en fackföreningsfientlig politik under hela mandatperioden. Samt för större inslag av marknadshyror,  skattesänkningar och andra borgerliga förslag.

III. Socialdemokraterna verkar inte förstå att de måste låta borgerligheten genomdriva borgerlig politik.
Deras plikt består i att försvara det internationellt sett trygga, jämlika och jämställda samhälle som de varit huvudkraften i att bygga upp – om än inte ensamma. Men dagens två generationer av socialdemokratiska maktpolitiker har UPPENBARLIGEN endast makten, pengarna och prestigen för ögonen.

Socialdemokraterna har valt att lägga sig platt för borgerligheten – främst i Centerns form.
Detta innebär att sossarna medvetet valt bort att inte försöka återerövra de arbetarväljare, och andra väljare, som partiet förlorat till SD (titta på tabellen igen).

V. Folkpartiet SocialdemokraternaSocialdemokraternas vägval gör det sannolikt att detta parti, om ett antal år, kommer att ha bytt namn till ”Folkpartiet Socialdemokraterna”. Så sent som i valet 2018 stod det ”Arbetarepartiet Socialdemokraterna” på dess valsedlar. S håller nu på att ömsa skinn. Partiet befinner sig i en övergångsprocess från att vara ett arbetarparti, om än med borgerlig politik och borgerliga privilegier till sina ledare, till att bli ett borgerligt parti – som de övriga borgerliga partierna.

Skillnaden hittills har varit att Socialdemokraterna har präglats av sina band med fackföreningarna, medan de borgerliga partierna har präglats av sina band med företagen (de större internationella företagen och de mindre inhemska). Då banden klipps mellan socialdemokratin och fackföreningarna kommer partiets omvandling till ett renodlat borgerligt parti att vara fullbordad.

Detta är vad Mona Sahlin stod för och vad Tomas Boström fortfarande står för.

Beslutet att regera vidare – tillsammans med de borgerliga partierna C, L och MP – innebär ett stort steg i riktning mot att omvandla Arbetarepartiet Socialdemokraterna till det rent borgerliga ”Folkpartiet Socialdemokraterna”.

VI. Det är mot denna bakgrund som vi i Arbetarpartiet under en tid har fört en diskussion om ifall vi ska ställa upp i riksdagsvalet 2022.
Eller inte.
Vår partistyrelse har alltså, idag söndag 13 januari, beslut att rekommenderande Arbetarpartiet i sin helhet att ställa upp i valet till riksdagen. Vår interna beslutsprocess kommer att vara klar under fredagen den 18 januari.

 Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Ingress

Det bör till en diskussion om hur hemtjänsten ska kunna vidareutvecklas. Hittills förslagen lyst med sin frånvaro eller dolts av debatten för eller emot LOV. Jag och det parti som jag tillhör har lagt vissa förslag. Läs vad en av mina kritiker säger samt mitt svar.

Inlägg från en av mina kritiker …

Från en som jobbat i hemtjänsten i 11 år som uska så håller jag inte med om ” att omsorg dominerar hemtjänsten”.

Det var nog så för 10 -20 år sen. Tvärtom är det en stor andel multi-sjuka äldre ( ialla fall var det så inom Umeå Kommuns hemtjänst där jag jobbade, hur friska/ sjuka kunderna inom privat hemtjänst är vet jag inte ) som behöver utbildad personal som kommer och ge dom den vård dom behöver.
Andelen ökar hela tiden dessutom, eftersom det krävs att man är i princip döende numera för att få plats på särskilt boende om man önskar det, vilket innebär att det numera ofta är svårt sjuka människor hemtjänsten möter. Jag tycker mig ana lite fördomar och okunskap från dit håll vad hemtjänst är, det är inte en verksamhet som kan prioriteras ner vad gäller utbildningsnivå, tvärtom är det min bestämda uppfattning att uska utbildning behövs som kompetens – dessutom sätter det press på arbetsgivaren att höja lönerna och statusen på yrket.
Men då var det ju då den lilla detaljen då att det är lönerna som är den mest kostsamma biten för privata företag som vill gå med vinst inom välfärds-branschen…

… och mitt svar

Du har missuppfattat allt.

Idag finns inga krav på hur stor andel undersköterskor som ska arbeta inom hemtjänsten – i förhållande till det totala antalet anställda för varje utförare av hemtjänst – oavsett om utföraren är Umeå kommun eller de privata hem-tjänstföretagen!

Regeln som handlar om 7 undersköterskor av tio (70 procent) gäller endast i förhållande till vilka som ska få tillsvidareanställningar. Eller omvänt: Av de som får tillsvidareanställningar måste sju av tio vara undersköterskor (uskor). Däremot finns det, idag, inga krav på hur många uskor (undersköterskor) som det ska finnas i förhållande till alla inom anställda hemtjänsten.

Du förstod uppenbarligen inte den mycket enkla matematiken i mitt blogginlägg. Därför ska jag ge dig en ny chans: om ett företag har 100 anställda och sju av dessa är undersköterskor så är det endast tio av dessa hundra som kan få tillsvidare-anställningar. Detta då sju av tio som får tillsvidareanställningar ska vara uskor. De övriga 93 kan arbeta med bristfällig utbildning eller utan utbildning alls – samt ofta med bristande språkkunskaper.

Och dagens regler tillåter mer än så.

Om en utförare av hemtjänst bestämmer sig för att inte ha några tillsvidareanställda alls, utan endast driva verksamheten med visstidsanställda, går detta i princip bra. Och dessa visstidsanställda kan alltså helt sakna utbildning, eller ha en bristfällig sådan, tillsammans med dåliga språkkunskaper. Detta är inte acceptabelt anser jag.

Som tur är har jag inte träffat någon sådan utförare.

Arbetarpartiets strävan efter att alla ska ha en vårdbiträdesutbildning (minst) samt goda språkkunskaper skulle höja nivån på basbaskunskaperna inom hemtjänsten. Regeln om att det behövs sju undersköterskor för att tio ska få tillsvidareanställning säger ingenting om den allmänna utbildningsnivån. Det enda som regeln innebär är att hindra anställda som inte är utbildade uskor från att få tillsvidareanställning. Detta är negativt eftersom visstidsanställningar stärker trenden att göra arbetet inom hemtjänsten till ett genomgångsyrke.

Du säger att du anar ”lite fördomar och okunskap” från min sida. Tillåt mig säga att du ÄR okunnig och HAR fördomar, detta då du uppenbarligen har blandad ihop andelen undersköterskorna (7 av tio ) med alla anställda – istället för med de som får TILLSVIDAREANSTÄLLNING!

I det jag skrev föreslog jag inte någon minskning av antalet undersköterskor – i förhållande till det totala antalet anställda.

Om andelen uskor – i förhållande till det totala antalet anställda – finns inga krav idag och jag har heller inte föreslagit någon sänkning av antalet uskor. Jag skrev uttryckligt att det skulle finnas undersköterskor inom hemtjänsten även i fortsättningen. Våra två poänger är:
A) en strävan efter att alla ska ha en vårdbiträdesutbildning (minst), istället för dagens tricksande med utbildningskraven, vilket kommer att höga snittnivån på kunskapen inom hemtjänsten,
B) att avskaffa kravet på att sju av tio, som ska få tillsvidareanställning, måste vara en uska. Detta behöver inte alls innebära att antalet uskor minskar – i förhållandet till det totala antalet anställda. Däremot skulle antalet anställda med tillsvidareanställning komma att öka. Vilket minskar karaktären av att arbetet inom hemtjänsten ses som ett genomgångsyrke. Detta kommer att öka kunskapernas inom hemtjänsten även det.

Du verkar förneka att undersköterskorna har ett större inslag av vård i sitt arbete om de återfinns på lasarett och vårdcentraler än inom hemtjänsten, och att de uskor som arbetar inom hemtjänsten har en större andel av omsorg. Ditt argument är att de äldre idag är multisjuka. Detta har jag aldrig förnekat.

Men samtidigt har även antalet multisjuka inom sjukvården ökat. De kommer ju, ofta, från hemtjänst och särskilda boenden och har då blivit sämre och behöver nu sjukvård. Detta är ingen tävling om vilka som har det mest krävande jobbet. Det jag påstod var att de som arbetar inom sjukvården har ett större inslag av vård i sitt arbete än de som arbetar inom hemtjänsten. Samtidigt vill jag slå ett slag för en vårdbiträdesutbildning. För råder det brist på uskor måste dessa, i första hand, i framtiden gå till sjukvården.

_________________________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

 Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Ingress

Debatten om ifall LOV ska behållas, eller ersättas med upphandling via LOU, har dolt andra behov. Jag och Arbetarpartiet har bland annat fäst uppmärksamheten på behovet av en förbättrad grundutbildning. Det krävs en strävan efter att alla inom hemtjänsten (minst) ska ha en vårdbiträdesutbildning i botten. Detta skulle höja den utbildningsmässiga grundnivån inom hemtjänsten i Umeå. Vi har även visat på behovet av att slopa den av Umeå kommun påhittade regeln om att 70 procent av alla tillsvidareanställda ska vara utbildade undersköterskor (uskor). Om den regeln slopas kan antalet tillsvidareanställda öka.

I. Det finns även andra saker som måste belysas inom äldreomsorgen.
En av dessa handlar om nivåerna på ersättningen per hemtjänsttimme. Dels ersättningsnivån per hemtjänsttimme för omsorgen. Dels ersättningsnivån per hemtjänsttimme för service.
Enligt Umeå kommuns beskrivning handlar omsorg om hjälp med matlagning, personlig hygien/dusch, uppstigning och läggning, på- och avtagning av kläder. Service handlar om att erbjuda hjälp med inköp samt tvätt, städning, fönsterputs och liknande.

Omsorg, tätort dagtid

Service, tätort dagtid

Källa: SKL:s jämförelse mellan kommuner som
infört LOV inom hemtjänsten (2018)

II. Fortsättning
Som läsaren kan se av tabellerna ovan betalar Umeå mindre per producerad hemtjänsttimme både i jämförelse med Sundsvall och i jämförelse med genomsnittet för hela Sverige. Men när vi jämför Umeå med SKL:s statistik för hela Sverige får vi fram rent skrämmande uppgifter, nämligen följande:

* Umeå är ”snålast i Sverige” vad gäller nivån på ersättningen per hemtjänsttimme när det gäller omsorg inom hemtjänsten – både vad gäller den egna kommunala utföraren och ersättningen till de privata utförarna.

* När det gäller service inom hemtjänsten är Umeå näst snålast i Sverige vad gäller nivån på ersättningen per hemtjänsttimme för den egna kommunala utföraren. När det gäller nivån på ersättningen till de privata utförarna är Umeå den sjunde snålaste kommunen i Sverige – vilket alltså betyder att endast sex kommuner betalar ut mindre ersättning per hemtjänsttimme än vad Umeå kommun gör.

(Du som själv vill studera uppgifterna kan klicka här för den fullständiga statistiken från SKL:s hemsida)

III. Umeås snåla ersättning beror inte på LOV – den beror på de styrande politikernas nedskärningar
Många, både anställda inom äldreomsorgen och andra umebor, har fått det felaktiga intrycket att det var införandet av LOV inom hemtjänsten i Umeå hösten 2010 som innebar sänkningen av ersättningen per hemtjänsttimme som skedde under samma period. Sanningen är att införandet av LOV råkade sammanfalla, tidsmässigt, med att de styrande politikerna beslutade att göra ”effektiviseringar” (läs: nedskärningar) inom hemtjänsten på sju miljoner. Denna nedskärning innebar framförallt en sänkning av ersättningen per producerad hemtjänsttimme med 20 kr. Men denna nedskärning skulle ha ägt rum oavsett om det rått valfrihet när det gäller hemtjänsten eller inte; oavsett om LOV hade införts eller om hemtjänsten reglerats i enlighet med någon annan lagstiftning. Nedskärningen handlade helt enkelt om en … nedskärning!

Till detta kom att kommunen skar ned på den s.k. ”kringtiden”, dvs den mycket väsentliga tid som personalen behöver för att ta sig från en brukare till en annan, till nödvändiga raster, till att överföra information om brukarna eller för att hålla arbetsplatsträffar för personalen där man diskuterar arbetsförhållandena. Nedskärningen av ”kringtiden” var ett resultat av att denna tid ska vara lika för den kommunala utföraren och de privata utförarna.

Här gjorde de styrande politikerna en verkligt ful manöver. Före införandet av LOV hade de privata utförarna endast ca 11 minuter ”kringtid” medans den kommunala utföraren hade nästan 19 minuter ”kringtid”. Eftersom införandet av LOV kräver ”neutralitet” ställdes de beslutande politikerna inför ett val: skulle de öka kringtiden för de privata utförarna till 19 minuter – eller skulle de sänka kringtiden för den kommunala utföraren till de privata utförarnas 11 minuter? Vad tror ni de styrande politikerna fattade för beslut? Självklart sänkte de tiden för den kommunala utföraren! Inte heller detta hade något med LOV att göra. Det utgjorde en annan del av de ”effektiviseringar” (läs: nedskärningar) på sju miljoner som skulle genomföras!

IV. I nästa blogginlägg kommer vi att belysa ytterligare saker inom äldreomsorgen.
Vi kommer dels att redogöra för hur andelen av de som är 80 år och äldre som bereds plats på ett särskilt boende inom Umeå kommun har minskat över åren. Vi kommer dessutom att redogöra för hur personaltätheten inom kommunens särskilda boenden har minskat över tid i Umeå kommun. Vi hoppas kunna publicera detta blogginlägg på onsdag.

—    —    —    —    —    —

Kommentarer:
SKL:s siffror gäller den ersättning som betalas ut per hemtjänsttimme i tätort dagtid. I många kommuner – däribland Umeå – tillkommer det extra ersättningar per timme för hemtjänst som utförs på kvällstid samt för brukare som bor i glesbygd. Detta förändrar dock inte Umeås placering som ”snålast i Sverige”.

I Umeå och ungefär hälften av alla kommuner betalas ersättningen ut per timme hemtjänst som beviljats vårdtagaren. I den andra hälften betalas ersättningen ut för varje utförd timme hemtjänst. Kommuner som betalar per utförd timme har i regel något högre ersättning per hemtjänsttimme. Men inte heller detta har någon påverkan på Umeås placering som ”snålast i Sverige”.

_________________________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Ingress

Den 28/1 avgör fullmäktige om hemtjänsten i Umeå även fortsättningsvis ska regleras genom lagen om valfrihet (LOV). Eller om det blir nya spelregler via lagen om offentlig upphandling (LOU). Valfrihet har gällt inom hemtjänsten sedan 2005. Socialdemokraterna vill att de privata ska utföra 50 % av hemtjänsten i framtiden. Idag utför de privata 54 % av hemtjänsten. Utifrån vad som sagts av partierna i Umeå kommunfullmäktige kommer LOV att bli kvar med siffrorna 34-31.

I. Det har aldrig varit ”vänster” att kräva upphandling av offentlig verksamhet.
Tvärtom. Ett viktigt skäl är att de privata aktörer som vinner en upphandlingarna aldrig kan vara säker på att även vinna nästa gång, exempelvis 3 år senare. För de tidigare, av staten drivna, järnvägarna inom vissa EU-länder har upphandlingar alltför för ofta inneburit ett förfall av infrastrukturen. Viljan att investera i underhåll och förnyelse av exempelvis räls, växlar, vagnpark, data- och säkerhetssystem minskar, naturligtvis, då företaget kan förlora nästa upphandling och förlora värdet av sina investeringar redan efter ett i sammanhanget fåtal år! Det har därför aldrig varit en ”vänsteråsikt” att det är bra med upphandling av vissa offentliga verksamheter. ”Vänsteråsikten” har tvärtom varit att upphandling av offentlig verksamhet är dåligt. Bland annat av nämnda skäl.

När det gäller hemtjänsten är principen densamma fast här handlar det om personalen. Någon kanske invänder att kommunen kan ta över allt. Men detta är inte vad Socialdemokraterna och Vänsterpartiet (i Umeå) föreslår. Delvis för att 94 % är nöjda med den hemtjänst den får. Socialdemokraterna vill alltså att de privata utförarna ska ombesörja hälften umebornas framtida hemtjänst. Men samtidigt vill S använda LOU så att det sker en ”omförhandling” vart tredje år när det gäller vilka av de privata utförarna (hemtjänstföretagen) som ska få bedriva hemtjänst. Detta innebär att företagen riskerar att gå i konkurs vart tredje år – om de förlorar nästa upphandling. Idag med LOV behåller däremot företagen sina brukare så länge brukarna är nöjda med den privata eller kommunala utföraren. Men införs upphandling enligt LOU tvingas företagen börja tänka i korta 3-årsetapper. Och detta kommer att minska viljan att satsa på en bättre personalpolitik i form av exempelvis utbildning och tillsvidareanställningar.

II. Det finns saker som kan bli bättre inom hemtjänsten.
Men detta kan ske inom ramen för dagens lagstiftning. Vi tänker bland annat på möjligheten att öka andelen tillsvidareanställda samt på behovet av en bättre grundutbildning för de som inte är undersköterskor (uskor).

Umeå kommun har, på mycket oklara grunder och på eget (nyckfullt) initiativ, infört en  ”ume-regel” som innebär att hela 70 % av de tillsvidareanställda måste vara undersköterskor (uskor)! Regeln hindrar naturligtvis personal att få en tillsvidareanställning. Logiken lyser med sin frånvaro. För de som inte är utbildade ”uskor” erbjuds dessutom en otillräcklig utbildning samtidigt som kommunen även accepterar helt outbildad personal med – dåliga språkkunskaper (gäller både kommun och privata). Glappet mellan ”uskor” och de anställda med ringa eller ingen utbildning har blivit väldigt stor. Alltför stor.

Till detta ska läggas att det råder en stor och ökande brist på undersköterskor. Inom sjukvården dominerar naturligtvis inslaget av vård. Inom hemtjänsten dominerar inslaget av omsorg. ”Uskor” bör därför gå till sjukvården, på lasarett och vårdcentraler, i första hand samt till särskilda boenden inom kommunerna. Även i Umeå. Men självklart ska det finnas kvar undersköterskor inom hemtjänsten. Dessa behövs och det finns uskor som gillar att jobba inom just hemtjänsten.

Samtidigt krävs en kraftfull nysatsning på en vårdbiträdesutbildning – med målsättningen att denna ska utgöra grunden för personalen inom hemtjänsten. Detta skulle höja basnivån på kunskaperna. Den omotiverade regeln om att hela 70 % av de tillsvidareanställda måste vara utbildade ”uskor” måste bort. Resultatet kommer att bli fler tillsvidareanställningar.

Låt mig visa hur fel denna regel kan slå.

Ett företag har 100 anställda. Sju av dessa är undersköterskor. Då sju av tio som får tillsvidareanställning ska ha undersköterskeutbildning kan endast tio av de 100 anställda få tillsvidareanställningar. Detta på en helt omotiverad regel av Umeå kommun. Men sedan måste vi fråga oss. Vilken utbildning har de övriga 93 ? Här råder det rena vilda västern. Ett skäl är att Umeå kommun själv måste fixa och tricksa för att klara sina egna krav. Ett annat skäl är att det inte finns någon rejäl basutbildning som är kortare än undersköterskeutbildningen. I alla fall som bjuds ut av Umeå kommun. För en bättre personalpolitik krävs bland annat två saker:
a) en vårdbiträdesutbildning: det ska finnas en strävan att alla inom hemtjänsten ska gå denna – då skulle alltså baskunskaperna och självkänslan öka för de inom hemtjänsten,
b) den omotiverade ”ume-regeln” som säger att sju av tio som kan få tillsvidareanställningar måste bort – vilket skulle öka antalet som kan få tillsvidareanställningar.
Båda dessa förbättringar kan genomföras med LOV. Frågan är varför dessa förbättringar inte redan är gjorda?

 III. S och V blandar äpplen och päron

S och V utnyttjar rädslan för att internationella privata storföretag, som undanhållit pengar från beskattning efter att ha tagit över verksamhet som tidigare varit offentlig, ska komma och ”ta” hemtjänsten i Umeå. Men nu måste vi förbanne mig vara ärliga nog att skilja på äpplen och päron. Det är en väldig skillnad mellan att låta privata utförare driva lasarett och vårdcentraler och skolor å ena sidan, och hemtjänst å den andra. Sjukvården behöver väldiga kapitalresurser för att hålla igång ett lasarett eller en vårdcentral med läkare, sjuksköterskor och avancerade instrument för att kunna genomföra både svåra och enkla operationer. Skolan påminner om detta fast det handlar om lärare och läromedel. Men hemtjänsten är något helt annat. Den är inte alls lika kapitalkrävande.

Jag har träffat ett personalkooperativ som endast hade sina egna kunskaper, en samlingsplats samt cyklar som kapital. Av 18 privata utförare i Umeå är 17 lokala. Det finns endast ett enda internationellt storföretag kvar i hela Sverige (av totalt 530 privata utförare). Och detta internationella företag startade, och har sin bas, i Sverige. De övriga internationella större företagen kom, insåg att det inte fanns några pengar att göra inom hemtjänsten, och försvann. Det fanns helt enkelt inga pengar för lycksökare inom hemtjänsten. Jag repeterar: av 18 privata utförare i Umeå är 17 lokala. Det 18:e är det internationella företaget.

De enda argument som jag anser att S och V lever på är att de blanda äpplen och päron. Eller får umeborna att tro att samma hot gäller för hemtjänsten som för de mer kapitalkrävande verksamheterna som lasarett, vårdcentraler och skolor. Men så är det alltså inte.

IV. Brukarna har fått välja fritt sedan 2005
Detta har resulterat i att drygt 1600 brukare har valt privata utförare. Detta beror inte på att kommunens personal är dålig, men på att kommunen som utförare av hemtjänst använder för många nya och okända ansikten, exempelvis vid toalettbesök då gamla och svaga behöver hjälp med väldigt känsliga och intima bestyr. Då så många har valt privata utförare, eftersom valfrihet har varit tillåtet sedan 2005 och det funnits en stark önskan om att ha färre personer i hemmet och med in på toaletten, blir det helt orimligt att att plötsligt säga ”ni har valt fel” och sedan ändra spelreglerna. Dessutom utan att tala om vilka de nya spelreglerna ska bli! Socialdemokraterna vägrar erkänna orimligheten i detta. Vänsterpartiet gjorde bort sig, så kapitalt, men det framgick att de egentligen vill göra sig av med alla privata utförare.

Avrundning

De förbättringarna jag ser behovet av kan ske inom ramen för LOV. Jag har redogjort för några. Det är inte ”vänster” att rösta för upphandling via LOU. Det finns helt enkelt inga, av S (eller V) redovisade skäl som motiverar att byta ut LOV mot upphandling via LOU. Däremot finns det väldigt starka skäl som talar för att behålla LOV och inte införa LOU.

_________________________________________

Du som vill läsa mina hittills åtta blogginläggen
om den svenska politiska fegheten kan göra det här.
Gå bara in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

”Om det finns tid och möjlighet att genom diskussioner visa på lögn och vanföreställningar, och på så sätt avvärja det onda genom en process av ökad insikt, är den metod som ska tillämpas mer av diskussion, inte påtvingad tystnad”.

Ingress

Jag avslutade min senaste blogg med följande rader:
Allt fler börjar inse att Sverige är sist i Europa med att förstå vilket hot som islamisterna utgör – och hur viktigt det är att vinna de övriga muslimerna (som förtrycks av islamisterna) till allierade.

Vissa har hört av sig och – även om de betonat att de huvudsakligen gillat det jag skrev – undrat om jag inte överdrev då jag formulerade raderna ovan.

Jag är mycket tacksam för all respons.
Och jag ska försöka ge ett antal skrämmande exempel på hur demokratiska fri- och rättigheter – som människor i upplysningens anda har kämpat och alltför ofta tvingats dö för under flera århundraden – idag pressas tillbaka av just den typ av islamistiska aktivister som jag nämnde i mitt förra blogginlägg.

I. Jag tänker använda mig av ett debattinlägg som forskaren Magnus Norell har skrivit för Ledarsidorna.se
Inlägget handlar om ett domslut från ”The European Court of Human Rights” (ECHR) som kom så sent som i slutet av oktober 2018. Den handlar om att det skulle vara hädiskt att kalla profeten Muhammed för pedofil.

Jag har själv aldrig fällt något uttalande om att profeten Muhammed var pedofil .
Men inte desto mindre anser även jag att denna seger för islamistiska aktivister innebär ett väldigt stort nederlag för de demokratiska fri- och rättigheterna!

Varför?

Därför att vi, som Norell mycket förtjänstfullt understryker det, måste kunna hålla isär å ena sidan känslor, å andra sidan demokratiska fri- och rättigheter (som yttrande- och tryckfrihet).

II. Känslor
Det finns flera skäl till att jag personligen aldrig fällt något uttalande om att profeten Muhammed var pedofil. Ett avgörande skäl är att jag, under inga som helst omständigheter, vill såra alla muslimer. Muslimerna är inte mina motståndare. Jag ser muslimerna som mina och Arbetarpartiets allierade. Liksom kristna, judar och ateister.

Och det är vår plikt att visa respekt för de troende.

Mina motståndare är de islamister och jihadister (som använder våld som IS) som vill skapa parallella samhällen och ersätta ett styre av allmänna och fria val – för män och kvinnor – med ett styre där ett självutnämnt prästerskap styr en muslimsk del av Sverige genom att tolka delar av Koranen och profeten Muhammeds uttalanden och gärningar (sunna). Jag fäller heller inga kränkande uttalanden om Jesus eller Gud eller Allah eftersom jag ser det som min uppgift att, tillsammans med andra, i och utanför Arbetarpartiet, slå vakt om ett sekulärt och demokratiskt samhälle där kristendom, judendom, islam och ateism liksom hinduism eller buddism etctera ska vara tillåtet. Så länge som tron är personlig och inte gör anspråk på att avskaffa de allmänna och fria valen till den lagstiftande församling som vi kallar riksdagen till förmån för religiösa diktaturer som i Iran eller i Saudi-arabien.

III. Demokratiska fri- och rättigheter
Men detta är min och Arbetarpartiets uppfattning och agerande. Vi vill inte såra de människor som är troende. Vi har och har även tidigare haft såväl kristna som muslimer som medlemmar. Vi strävar efter goda relationer med judar och dessa skulle vara välkomna i vårt parti – på samma villkor som alla andra.

Däremot anser vi att de demokratiska fri- och rättigheterna absolut måste tillåta en person, eller en tidning, att säga eller skriva vad den vill om vilken religion den vill. Och dessa rättigheter får inte någon domstol som ”The European Court of Human Rights” (ECHR) ta ifrån medborgarna i något EU-land. Det ska inte vara olagligt häda, vare sig det gäller Jesus umgänge med kvinnor eller män, eller att påstå att profeten Muhammed var pedofil. Det är olämpligt i mina ögon och öron men jag är helt emot att det får görs olagligt. Detta är en inskränkning av de demokratiska rättigheterna.

IV. Kom ihåg massakern på satirtidningen Charlie Hebdo för fyra år sedan.
Det var den 7 januari 2015 som två beväpnade islamister/jihadister trängde sig in på tidningen varvid tolv personer dödades. Då ställde sig nästan ”hela världen” upp och för en kort period blev det populärt att säga ”Jag är Charlie”. Dessa massprotester mot slakten på satirtidningens tecknare och skribenter var inte för att ”The European Court of Human Rights” (ECHR) skulle göra det olagligt att säga hädiska saker. Tvärtom. Protesterna som hölls av både statschefer och vanliga människor gick ut på att slå vakt om de demokratiska rättigheterna – inklusive rätten att häda.

Låt mig understryka att jag saknar all kunskap om Charlie Hebdos kvalitéer. Jag är alltså varken en anhängare eller en motståndare till tidningen Charlie Hebdo. Men det måste vara tidningens självklara rätt – oavsett om den är bra eller dålig, träffsäker eller plump – att skriva och teckna som de gjorde. Utan att bli mördade.

Om demonstrationerna till stod för satirtidningen Charlie Hebdo inte var för RÄTTEN att häda, utan att DÖDAS, så förstår jag inte vad demonstrationerna syftade till. Det är EN sak att jag och Arbetarpartiet inte hädar. Vi vill inte såra någon troende. Vi slår vakt om ett sekulärt och demokratiskt samhälle, och för oss är det endast destruktivt att häda. Men detta innebär inte att vi förvägrar någon annan rätten att häda. Därför fördömer vi domslutet från ”The European Court of Human Rights” (ECHR) som fällde kvinnan för hädelse.

V. Låt mig citera ur delar av hur domen för blasfemi (hädelse) motiveras

Domen i Strasbourg motiveras bland annat av domstolen ECHR med att ”den kan skärpa religiösa fördomar och riskera det religiösa lugnet” (fri tolkning / Jh). Detta är en sekulär motivering till att olagligförklara blasfemi eller hädelse.

Det verkligt farliga med denna motivering är att den backar för just de islamistiska eller jihadistiska mörkerkrafter som var ansvariga för att tolv personer dog vid angreppet på Charlie Hebdo samt för en oändlig rad andra – och ännu mycket blodigare – terrorattentat. Risken för att islamister ska få sin religion kritiserad, på samma sätt som kristendomen har blivit kritiserad, fällde utslaget. Den djupare innebörden av detta är att islamisterna och jihadisterna – genom sin beredskap att använda våld – både har lyckats skaffa sig en religiös särställning och inskränka de demokratiska fri- och rättigheter som så många av upplysningens barn har tvingats dö för att erövra!

Denna dom skapar ett prejudikat som bokstavligt talat innebär en dödlig fara. Personligen anser jag inte att denna dom är legitim!

Jag avslutar med ett citat från Norell:
”Domen i Strasbourg är problematiskt på flera andra sätt. ECHR blandar t.ex. ihop rättigheter med känslor. Alla troende har rätt till att fritt utöva sin tro men de har ingen rätt att slippa få sin tro kritiserad och hånad eller att få sina känslor sårade”… För de flesta tänkande människor torde det stå klart att inskränkningar i yttrande- och åsiktsfriheten är av ondo.

_ _ _               _ _ _               _ _ _               _ _ _

Här kommer forskaren Magnus Norells debattartikel

Ledarsidorna.se
Lördag 3 Nov 2018

Blasfemins återkomst

Är det olagligt att kalla profeten Mohammed för en pedofil? Det var den fråga som The European Court of Human Rights (ECHR, baserad i Strasbourg) hade att ta ställning till. Den 25 oktober föll domen. Domslutet blev ett ”ja”!

I domen skriver ECHR b.la. att ett sådant omdöme är kränkande mot islams profet och att uttalandet ”goes beyond the permissible limits of an objective debate”, samt att uttalandet ”could stir up prejudice and put at risk religious peace”. Ett domslut som innebär ett grundskott mot fri- och rättigheter som européer, under flera hundra år, dött och blött för att bli av med.

Bakgrunden är denna:

2009 kallade en österrikisk kvinna – ES – profeten Mohammeds äktenskap med Aisha för just pedofili. Hon dömdes av en österrikisk domstol för att ha ”talat nedsättande om religion”. Domen överklagades alltså och ECHR:s beslut betyder att den ursprungliga domen står fast.

ECHR menar vidare att den österrikiska domstolen “carefully balanced her (ES) right to freedom of expression with the rights of others to have their religious feelings protected”. ECHR menar också att ES uttalande “aimed at demonstrating that Mohammed was not a worthy subject of worship” och att “Presenting objects of religious worship in a provocative way capable of hurting the feelings of believers….could be conceived as a malicious violation of the spirit of tolerance”. EHCR menade också att ES uttalande var ärekränkande (defamatory) gentemot islams profet.

ECHR har tyvärr en historia av att stödja blasfemilagar och har tidigare hävdat att blasfemilagar är kompatibla med de mänskliga rättigheter (human rights law) som också finns inskrivna i EU-ländernas lagar. Flera EU-länder har t.ex. blasfemilagar kvar i sina statuter och även om de inte alltid följs utgör de en hämsko för sund demokratisk debatt och kritik mot religioner. Och så sent som dagen efter domen i Strasbourg (där ECHR håller till) höll Irland en folkomröstning om landets blasfemilagar där en förkrossande majoritet röstade mot att behålla dessa lagar.

I exempelvis Storbritannien hölls den sista blasfemirättegången 1977, där en privatperson (Mary Whitehouse) stämde tidskriften Gay News för att ha publicerat ett poem hon ansåg kränkande mot kristendomen. Hon vann när domen överklagades och Överhusets laglorder skrev i domen att blasfemilagar ”safeguard the internal tranquility of the Kingdom” och att ”not only to respect the differing religious beliefs, feelings and practices of all but also to protect them from scurrility, ridicule and contempt”. Det är 41 år sedan detta skrevs men det som har hänt sedan dess är i många stycken precis det att äldre tiders blasfemilagstiftning har bytts ut mot nya lagar riktade mot s.k. ”hate-speech” och inskränkningar i det som betraktats om hån eller liknande. Som exempel räcker det med att betrakta alla nya förordningar runt om i västvärlden (i synnerhet inom akademin) om ”trigger-warnings”, ”safe spaces” och krav att slippa lyssna till åsikter man inte gillar. Idén om att något är blasfemiskt försvann alltså inte även om blasfemilagar försvunnit (i England togs de bort så sent som 2008) och, som sagt, de finns kvar på en del håll även i Europa.

Domen i Strasbourg är problematiskt på flera andra sätt. ECHR blandar t.ex. ihop rättigheter med känslor. Alla troende har rätt till att fritt utöva sin tro men de har ingen rätt att slippa få sin tro kritiserad och hånad eller att få sina känslor sårade. 

Blasfemilagar var, precis som lorderna i England skrev 1977, lika mycket till för att skydda den interna sammanhållningen och säkerställa internt lugn. I början gällde det enbart kristendom, men under andra hälften av 1900-talet när Europa blivit betydligt mer religiöst pluralistiskt och kulturellt diversifierat, utsträcktes blasfemin till andra religioner. Det här tog aktivistiska islamister snabbt fasta på och en rad attacker på yttrande- och åsiktsfrihet har blivit allt vanligare runt om i Europa, inklusive polisanmälningar.

I USA kallar man detta förfarande för ”Lawfare”, alltså en sorts krigföring med andra medel. Syftet är inte i första hand att vinna, utan att skrämma andra till tystnad. Budskapet är att om ”ni kritiserar mig/oss blir det väldigt jobbigt”.  Ett samtida fall i Sverige är polisanmälningarna mot Göteborgspolitikern Ann-Sofie Hermansson (S).

Ett ytterligare problem uppstår också på grund av ECHR:s dom. Nämligen att eftersom det alltså är ärekränkande att kalla Mohammed för pedofil, följer att några av islams grundtexter blir ytterst problematiska. I t.ex. den hadithsamling som kallas Bukhari Hadith, av många ansedda som den mest trovärdiga hadithamlingen, står uttryckligen att Mohammed gifte sig med Aisha vid sex års ålder och fullbordade äktenskapet (alltså hade sex med) Aisha när hon var nio år, något som vi idag inte har några problem med att kalla för pedofili. De flesta av oss har samtidigt inga problem med att andra normer existerade tidigare och att kontext är viktigt. Men eftersom det enligt ECHR var ärekränkande att ens nämna detta faktum gör att problemet blir betydligt större, eftersom det i konsekvensens namn kan bli knepigt att citera islams grundtexter utan att riskera att fällas för ärekränkning.

Det bör också understrykas att ECHR nämner som skäl för att bekräfta den tidigare domen att det som alltså står i islamiska texter kan störa den religiösa freden (”could stir up prejudice and put at risk religious peace”). Fundera på den formuleringen; en europeisk domstol har alltså i det 20:e århundradet – och efter sekel av religiösa stridigheter och krig för att nå fram till en situation där sekulära och demokratiska överväganden ska styra – lämnat fältet fritt för religiösa dogmatiker att styra debatt och bestämma var gränsen för yttrandefriheten ska gå. För de enda religiösa som ”stir up prejudice and put at risk religious peacce”, är faktiskt de som tar till våld för att hindra, stoppa och förfölja de som kritiserar den egna religiösa traditionen. Och eftersom det, om man ska följa domen i Strasbourg, fortfarande är lagligt att kritisera andra döda individer, förutom Mohammed, skapar det ett kusligt prejudikat där våldsbejakande islamister får lagligt skydd att fortsätta ge sig på misshagliga individer. Trettio år efter Ruskdieaffären är vi tillbaka på ruta ett.

När sårade känslor blir föremål för rättsliga prövningar är vi illa ute och har både moralsikt och juridiskt hamnat på ett sluttande plan. Därför är det oerhört viktigt att bekämpa även dessa nya former av sekulära blasfemilagar, precis på samma sätt som vi bekämpat de äldre religiösa blasfemilagarna. Och det tål att påpekas att de som riskerar att råka mest illa ut av dessa nygamla tankar om blasfemi är just de minoriteter som dessa lagar är tänkta att skydda. För de flesta tänkande människor torde det stå klart att inskränkningar i yttrande- och åsiktsfriheten är av ondo.

För att citera Louis D. Brandeis – domare I USA:s högsta domstol 1916-1939 –  och en förkämpe för dessa fri- och rättigheter: “If there be time to expose through discussion the falsehood and fallacies, to avert the evil by the process of education, the remedy to be applied is more speech, not enforced silence”.  (Se tolkning nedan Jh).

Det måste därför även framöver vara helt i sin ordning att kalla Mohammed för pedofil, och för andra, om de så önskar, att bemöta det.

Magnus Norell

Adjunct Scholar vid The Washington Institute for Near East Policy i Washington DC.
Senior Policy Advisor vid The European Foundation for Democracy i Bryssel.

Tolkning
”Om det finns tid och möjlighet att genom diskussioner visa på lögn och vanföreställningar, och på så sätt avvärja det onda genom en process av ökad insikt, är den metod som ska tillämpas mer av diskussion, inte påtvingad tystnad”.

_________________________________________

Du som vill läsa mina hittills åtta blogginläggen
om den svenska politiska fegheten kan göra det här.
Gå bara in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Ingress

I den kamp som bland annat  jag bedriver mot islamister och jihadister – sådana jihadister som använder dödligt våld som IS – har jag och de andra som för samma kamp trampat folk med makt på tårna.

Låt mig upprepa begreppen ”folk med makt” och ”trampat … på tårna”.

Detta har inneburit att exempelvis jag har blivit utsatt för en ny typ av krigföring som kallas för LAW-FARE.

Vissa av er är bekant med detta begrepp. Andra inte. Men eftersom ni kommer att få se alltmer av den varan – krigföringen – i framtiden så är det dags att introducera begreppet ”Lawfare” ordentligt, både med exempel och en redogörelse för hur jag ser på Västerbottens-Kurirens roll i denna Lawfare som jag utsatts för.

I. Låt oss börja med att förklara vad ”Lawfare” är.
Vi kan se vad Wikipedia skriver på engelska. Sedan, för er som är osäkra på skolengelskan i nya sammanhang, har jag gjort en personlig tolkning av vad Wikipedia skriver om ”Lawfare” på svenska. Det handlar inte om en översättning, rakt av, utan om en tolkning. Låt oss titta.

Wikipedia om Lawfare:

Lawfare is a form of war consisting of the use of the legal system against an enemy, such as by damaging or delegitimizing them, tying up their time or winning a public relations victory. The term is a portmanteau of the words law and warfare.

Så lång Wikipedia. Sedan till min egen tolkning på svenska av Wikipedias engelska definition.

Lawfare är en form av krig där lagliga metoder används mot fienden, genom att exempelvis skada eller ta ifrån fienden dess legitimitet, involvera fienden i tidsödande aktiviteter eller vinna en seger över fienden i ögonen hos den allmänna opinionen. Begreppet är en kombination av orden lag och krigföring.

Och fienden, för islamisterna och/eller deras medlöpare, inom och utom det Nya miljöpartiet i Umeå var i detta fall jag och Arbetarpartiet i övrigt.

II. Jag och de andra, inom Arbetarpartiet och kunniga personer från andra ideologiska håll, försöker bygga upp en motkraft vars syfte är att stoppa islamisternas stadigt ökande inflytandet i Sverige.

Det mest effektiva sättet att bekämpa islamisterna, och deras mäktiga medlöpare – som även varit ministrar i den nu fallna S+MP-regeringen – är genom att synliggöra deras två huvudsakliga nätverk, eller rörelser, i detta Sverige. Det handlar om den starkaste och farligaste av dessa nämligen det Muslimska brödraskapet. Dessa ”muslimbröder” är farliga eftersom de har lyckats infiltrera olika ”samhällsinstitutioner”. Det gäller uppenbart Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Men Muslimska Brödraskapet har även lyckats knyta kontakter med folk som arbetar på studieförbund, ett steg upp till nyhetsredaktioner och ytterligare steg upp till statsförvaltningen.

Tillåt mig förebygga invändningar genom att påminna om den tidigare bostadsministern och islamisten Mehmet Kaplan (MP). Ni vet han som satt i den nu fallna regeringen – och avslöjades av en tillfällighet.

Jag och andra, inom Arbetarpartiet, och kunniga personer från andra ideologiska håll, försöker även synliggöra Salafist-rörelsens existens och aktiviteter. Dessa består bland annat av moskébyggen i missionssyfte. Islamic Center, den stora moskén i Malmö som uppfördes i början av 1980-talet, betalades av Saudiarabien samt av Libyen. Saudi-arabiens tolkning av islam kallas för wahhabism (eller salafism). Det kan vara intressant för läsaren att veta är att Daesh, eller Islamiska Staten, också bygger på en wahhabistisk (eller en salafistisk) tolkning av islam. Detta innebar att IS utgjorde ett väldigt hot mot just Saudi-arabien. För det var väldigt svårt för saudierna att kritisera Islamiska Staten, eller Daesh, av religiösa skäl.

Det mest hotfulla är dock den turkiska finansieringen, plus värdländernas egen ”bidragsindustri”, som tillsammans finansierar det farligare och mer framgångsrika Muslimska Brödraskapets ”dawa”, eller frälsningsarbete. ”Dawa” betyder frälsning, eller för att vara mer exakt “att kalla till islam”. Och detta är varje muslims plikt. Detta enligt den islamism som är vår – och andra muslimers, kvinnors, barns, homosexuellas med fleras – motståndare.

Jag ska återkomma till utvecklingen i Turkiet, kopplingen mellan den turkiske presidenten Erdogans parti AKP (Rättvise- och utvecklingspartiet), Muslimska brödraskapet och ”muslimbrödernas” kopplingar till olika personer och ”institutioner” i Sverige. Senare.

III. Det är skriverier som dessa som har gjort vi har trampat folk med makt på tårna. Jag menar inte endast i Umeå – det finns en hel värld utanför kommungränsen som alla vet – utan även på andra håll och av andra och kunnigare personer än oss i Arbetarpartiet. Men även vi här i Umeå har trampat folk med makt på tårna. Även jag har, med denna blogg, trampat folk med makt på tårna. Exempelvis miljöpartiet. Tänk efter. Miljöpartiet i Umeå utgjorde en del av miljöpartiet i Sverige. Miljöpartiet i Sverige utgjorde en del av regeringen. Och Miljöpartiet i Sverige hade ställt Miljöpartiet i Umeå under tvångsförvaltning. Innebörden är INTE att jag, då jag kritiserade Nya MP i Umeå för islamisering, angrep regeringen. Men jag angrep definitivt Miljöpartiet i Sverige som redan haft en rad skandaler bestående av en rad islamister som infiltrerat (Miljö)-partiet.

Så mitt angrepp på Nya MP i Umeå blev ytterligare ett hot mot det parti som knappt håller sig över fyra-procentsgränsen. Och tank om det blir nyval?

VI. Jag ska nämna tre tillfällen då jag, eller arrangemang jag varit delarrangör för, blivit utsatt för klockrena exempel på Law-fare:

a) Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd försökte sätta stopp för en föreläsning med forskaren Magnus Norell under hösten 2016 som jag och två andra privatpersoner samt ett studieförbund arrangerade tillsammans,

b) I ett försök att få folk att se mig som otillräknelig drog en medlem i Nya MP i Umeå in min familj i debatten på ett för mig absolut oacceptabelt sätt – i debatten kring islamisternas och/eller deras medlöpares roll, eller icke-roll, inom Nya MP i Umeå,

c) Den omtalade polisanmälan som Nya MP i Umeå påstods ha lämnat in mot mig för att jag påtalat alla positioner och den viktiga roll som en islamist, eller medlöpare till islamisterna, hade fått inom Nya MP i Umeå.

V.   Har även Västerbottens-Kuriren deltagit i den Law-fare som Nya MP i Umeå bedrivit mot mig?

Låt mig omedelbart säga följande: Västerbottens-Kuriren tillhör inte de nyhetsredaktioner som jag menar är infiltrerade av Muslimska brödraskapet. Detta måste sägas rakt ut annars hade det varit nära tillhands att dra denna slutsats.

Nej. Västerbottens-Kurirens roll är emellertid dubbel. Jag får skriva det jag skriver på denna blogg som tidningen upplåtit till mig. Och jag tillhör även de flitigaste debattörerna i papperstidningens (VK) spalter. Men inte desto mindre har Västerbottens-Kuriren utgjort instrumentet för det tyngsta av Lawfare-angreppet som islamisterna, och/eller deras medlöpare i Miljöpartiet, har utsatt mig för.

Det tyngsta angreppet när det gäller den allmänna opinionen. Låt oss repetera vad ”Law-fare” är – på engelska och på svenska.

Lawfare is a form of war consisting of the use of the legal system against an enemy, such as by damaging or delegitimizing them, tying up their time or winning a public relations victory. The term is a portmanteau of the words law and warfare (Wikipedia).

Lawfare är en form av krig där lagliga metoder används mot fienden, genom att exempelvis skada eller ta ifrån fienden dess legitimitet, involvera fienden i tidsödande aktiviteter eller vinna en seger över fienden i ögonen hos den allmänna opinionen. Begreppet är en kombination av orden lag och krigföring. (min egen tolkning av ovanstående).

OBS. ”…Vinna en seger över fienden i ögonen hos den allmänna opinionen”.

Instrumentet för Miljöpartiet, eller rättare sagt för islamisterna och/eller deras medlöpare, var Västerbottens-Kuriren!
Skälet till att jag påstår detta är att Västerbottens-Kuriren spelade med i det spel som Nya Miljöpartiet i Umeå spelade.

VK gjorde nämligen en mycket stor nyhet av att Nya MP i Umeå hade lämnat in en polisanmälan mot mig. För förtal! Varför? Därför att islamisterna och/eller deras medlöpare i Nya MP i Umeå hade alltså gått från att ”hota” mig med att lämna in en polisanmälan till att verkligen lämna in en polisanmälan. Detta var något nytt och föranledde både VK, och Folkbladet, att slå upp detta som en stor NYHET. Se nedan.

VI.  Västerbottens-Kuriren agerade verkligen som om de deltog i Nya MP i Umeås war-fare mot mig

Först kontaktade de en ”islamprofessor” (VK:s uttryck) vid namn Mohammad Fazlhasemi. Det kan vara bra att veta att denne islamprofessor står på god fot med regimen i Iran samt att han är född i huvudstaden Teheran. Denne Mohammad Fazlhasemi citeras i VK. Där säger han att mina ”islamistanklagelser” (Fazlhasemi) verkade vara ”grundlösa”.
Precis som om denne ”islamistprofessor” (VK:s uttryck), med goda relationer till makthavarna i Teheran, skulle vara någon sorts opartisk auktoritet i frågan.

Men det var alltså Västerbottens-Kurirens agerande som jag ville belysa.

Sedan kallade VK in en s.k. ”yttrandefrihetsexpert” vid namn Nils Funcke. Denne påstod att jag kunde fällas för förtal. Alltså: det blev rubriker som handlade om att en ”islamistprofessor” påstod att jag hade FEL samtidigt som en ”yttrandefrihetsexpert” påstod att jag kunde fällas för ett BROTT för mina ”islamistanklagelser”.

Detta skulle kunna vara ett kristallklart exempel på Law-fare.

Frågan är: spelade VK med i det spel som bedrevs av Nya MP i Umeå?

En del av svaret består av följande: Ännu idag har jag inte kontaktats av någon myndighet som berättat att någon anmält mig för förtal. Och det har nu gått två (2) månader. På den tiden skulle jag ha fått veta om något anmälan lämnats in som lett till en förundersökning. Detta har jag fått veta efter att ha tagit kontakt med polisen, Tingsrätten och Kammaråklagarmyndigheten.

Min slutsats är därför denna: Nya MP i Umeå har inte lämnat in någon anmälan.

VII. Har då ”Nya MP i Umeå”  lurat VK?
Detta genom att ljuga och påstå att de lämnat in en anmälan mot mig för förtal? Eller visste VK om att Nya MP i Umeå inte lämnat in någon anmälan – men valde att agera som om tidningen trodde att Nya MP i Umeå hade lämnat in en anmälan?

I det förstnämnda fallet är det endast Nya MP i Umeå som har bedrivit war-fare mot mig.

Men om VK kände till att ingen anmälan inlämnats, men spelade med och agerade (mot bättre vetande) som om tidningen verkligen trodde att en anmälan hade inlämnats, endast för att få ett skäl att ”klämma till mig” via en ”islamistprofessor” och en ”yttrandefrihetsexpert” då har även VK bedrivit war-fare mot mig.

Jag kan aldrig vara säker till 100 procent men jag skulle våga satsa väldigt mycket på följande:
1. Nya MP i Umeå vågar ljuga för VK – Norrlands största tidning och en av de verkliga makthavarna i Umeå,
2. Eftersom ingen anmälan har lämnats in, och jag är övertygad om att VK har känt till detta via MP, så har även VK bedrivit Law-fare. Mot de åsikter som jag står för och därför mot mig.

Det är inte endast det svenska politiska etablissemanget som inte fattar hotet från islamisterna och alla dess medlöpare. Denna underskattning gäller i lika hög grad det mediala etablissemanget.

Avslutning

Låt oss repetera – eftersom detta hör framtiden till:

* Lawfare is a form of war consisting of the use of the legal system against an enemy, such as by damaging or delegitimizing them, tying up their time or winning a public relations victory. The term is a portmanteau of the words law and warfare.

* Lawfare är en form av krig där lagliga metoder används mot fienden, genom att exempelvis skada eller ta ifrån fienden dess legitimitet, involvera fienden i tidsödande aktiviteter eller vinna en seger över fienden i ögonen hos den allmänna opinionen. Begreppet är en kombination av orden lag och krigföring.

Allt fler börjar inse att Sverige är sist i Europa med att förstå vilket hot som islamisterna utgör – och hur viktigt det är att vinna de övriga muslimerna (som förtrycks av islamisterna) till allierade.

Forts. följer:
Om den utveckling som varit i Turkiet, kopplingen mellan den turkiske presidenten Erdogans parti AKP (Rättvise- och utvecklingspartiet), Muslimska brödraskapet och ”muslimbrödernas” kopplingar till olika personer och ”institutioner” i Sverige.

_________________________________________

Du som vill läsa mina hittills åtta blogginläggen
om den svenska politiska fegheten kan göra det här.
Gå bara in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Ingress

När medias Årskrönikor, och de mer pretentiösa Nyårsrevyerna gjorda i Umeå, ska skrivas och spelas är det en sak som kommer att lysa med sin frånvaro: detta är hovnarrarnas avståndstaganden från de islamister som bland annat förtrycker andra muslimer samt kvinnor, barn och homosexuella och gör ofta anti-semitiska uttalanden. Hovnarrarna har hittills varit för fega för att ta avstånd från islamisterna och inget tyder på att det kommer att bli bättre när året 2018 ska sammanfattas.

I.   Den politiska majoriteten kunde ha stoppat islamisten Abu Muadh från att tala i Umeå kommuns lokaler (Ålidhemsskolan). Men den politiska fegheten tillät honom – och föreningar eller grupper som systematiskt bjuder in sådana islamister med knytningar till Muslimska brödraskapet och/eller Salafist-rörelsen – att tala i kommunens lokaler. Och detta borde inte personer få som har de åsikter som Abu Muadh. Denne imam hyser bland annat följande åsikter:

a) han förhärligar martyrdöden,
b) han förnekade ursprungligen terrordådet mot satirtidningen Charlie Hebdo,
c) Han kallar homosexualitet för ett virus (alla icke-muslimer bär också de på virus) och föräldrarna måste därför se till att deras söner har ett starkt immunförsvar.
d) Muadh ingår i en salafistisk-islamistisk miljö i Göteborgsområdet från vilken väldigt många ungdomar i Sverige har rekryterats till Daesh (Islamiska Staten) för att strida i Syrien med allt vad detta innebär av tortyr, våldtäkter och dödande.

Jag och det parti som jag tillhör anser alltså att en politisk majoritet i Umeå kunde och borde ha stoppat denne islamist från att tala i kommunens lokaler. Detta hade kunnat ske genom att hyresavtalet mellan Islamiska Föreningen i Västerbotten och AB Bostaden sades upp. Men den politiska fegheten stod i vägen.

II.  Till fegheten måste nu läggas ett annat och skrämmande inslag. Och det är SSU-Skånes koppling till islamisterna. De flesta som läser min blogg har själva följt Kvällspostens / Expressens avslöjanden om de nära kopplingarna mellan SSU i Skåne och olika islamister.

Denna koppling mellan SSU i Skåne och olika islamister (till och med till dem som inte tar tydligt avstånd från sympatisörer till IS) har visat sig vara är så stark att ”Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor”, Mucf, har beslutat att inte betala ut statliga bidrag till den del av SSU som utgörs av Skånedistriktet. Detta har nu föranlett att även Region Skåne (motsvarigheten till Region Västerbotten) har stoppat utbetalningen av bidrag till SSU i Skåne.

Totalt tappar SSU i Skåne 60 000 kr + 250 000 kr. Den granskning som Mucf har gjort visar på allvarliga brister i SSU-Skånes uppbyggnad. Dessutom förekommer rapporter om homofoba och anti-semitiska uttalanden av både medlemmar och förtroendevalda inom SSU i Skåne.

III. Det är förbanne mig dags för Socialdemokraterna och dess ungdomsförbund SSU att ta de kopplingar som Kvällsposten  /Expressen har påvisat mellan SSU och islamister, samt ännu värre, på allvar.

Detta gäller även för Socialdemokraterna och SSU i Umeå.
Även de måste ta detta på allvar. Det har nu gått nästan tre (3) år sedan jag tog upp dessa frågor för första gången med deras förtroendevalda. Då gällde det en islamist vid namn Hussein Halawa. Denne har varit i Umeå och hållit ”föreläsningar både 2014 och i början av 2016. Hussein Halawa anser att de homosexuella kan delas in i tre olika grupper: de som är födda homosexuella, de som valt att bli homosexuella av politiska skäl och de som påverkar andra att bli homosexuella även de (genom att gå med i Pride-paraden?). Den sistnämnda gruppen, som påverkar andra att bli homosexuella, kan det vara rätt att döda enligt Hussein Halawa.

Men Socialdemokraterna i Umeå har inte visat något intresse för dessa frågor. Oavsett om de varit äldre eller yngre.
Tvärtom.
De har visat alltifrån ett gäspande ointresse till direkt aggressivitet.
Nu kommer detta att slå tillbaka på Socialdemokraterna. År 2019 är det exakt tjugo år sedan S gjorde upp med Muslimska brödraskapet. Båda huvudorganisationerna använde sig av buffertorganisationer. S använde sig av dåvarande Broderskapsrörelsen (idag ”Tro och Solidaritet”) och ”muslimbröderna” använde sig av ”Sveriges Muslimska Råd”. Uppgörelsen gick ut på att Socialdemokraterna skulle få muslimska röster (via fredagsbönen) i samband med valen och ”muslimbröderna” skulle (själva) få tillsätta ett bestämt antal platser på S-listorna till kommuner, landsting och riksdagen. Dessa personer hade alltså inte S en aning om vilka de var eller vilka åsikter de hade. Denna väldigt affärsmässiga uppgörelse har avslöjats av tidigare S-riksdagsledamoten Carina Hägg och ligger ute på nätet i sin helhet för alla att ta del av.

Det som gäller för Socialdemokraterna gäller även för Miljöpartiet och för Vänsterpartiet. Det är bara att titta på vilka MP och V har valt att företräda sig och / eller hur motståndare till islamisterna behandlas. 

IV. Men all heder åt Ersboda Folkets Hus som sade NEJ till islamisten Rashid Musa, ordförande för ”Sveriges Unga Muslimer”, med VÄLDIGT nära kopplingar till Muslimska brödraskapet.

Jag och övriga medlemmar i Arbetarpartiet strävar efter samarbete med de muslimer som stöder att samhället styrs via allmänna och fria val till en lagstiftande församling som i Sverige kallas för riksdagen. Vi bekämpar uppfattningen hos islamisterna. Dessa strävar efter att splittra Sverige, och andra länder, så att det uppstår parallella samhällen inom de olika länderna där de som är muslimer inte ska styras av en riksdag utsedd via allmänna och fria val utan via sharia. Detta innebär ett styre där ett självutnämnt prästerskap styr samhället genom att tolka 350 verser ur Koranen samt profeten Muhammeds sunna (uttalanden och gärningar).

V. Debatten har kommit längre i andra delar av Sverige än i Umeå. I Stockholm, Göteborg och Malmö har de politiska beslutsfattarna exempelvis kartlagt förekomsten av hedersförtryck. Detta har den politiska majoriteten vägrat att göra i Umeå. Under två års tid!

För dig som har samma uppfattning som mig, när det gäller behovet av att bekämpa islamisternas inflytande, kan jag bland annat rekommendera läsning av följande två länkar (och mer kommer).

Länkarna handlar om följande:
a) att de IS-krigare (terrorister) som återvänder till Sverige möts med samma flathet och tystnad som de svenskar som en gång stred för Hitler i det tyska nazistpartiets SS-förband,
b) att i Stockholm försöker den politiska ledningen hindra personer som har knytning till det Muslimska brödraskapet från att använda kommunens lokaler – till skillnad från i Umeå.

Läs och lär du med.

http://www.gp.se/debatt/is-krigare-möts-med-samma-flathet-som-svenska-ss-soldater-1.10027644

https://ledarsidorna.se/2018/12/stockholms-stad-forsoker-hindra-muslimska-brodraskapet-att-anvanda-sig-av-stadens-lokaler/

Forts. följer.

_________________________________________

Du som vill läsa mina hittills åtta blogginläggen
om den svenska politiska fegheten kan göra det här.
Gå bara in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

Hej, och god fortsättning !

Om du kommer på att du har glömt att köpa en julklapp till någon du känner och som dessutom är anställd av, eller någorlunda införsatt i, Umeå kommun och dess svindlande affärer så vet jag räddningen. Köp och ge bort boken ”Dumskallarnas sammansvärning”.

Jag läste den själv en gång och höll på att skratta mig fördärvad.

Dumskallarnas sammansvärjning är en roman skriven av John Kennedy Toole. Den gavs ut 1980, tyvärr efter författarens död, och är som sagt väldigt rolig. Titeln får mig att tänka på mitt föregående blogginlägg samt andra manövrer från maktens män och kvinnor i Umeå kommun under åren 2017 och 2018. Det handlar om försäljningar, personalpolitik, båtar samt mer personalpolitik.

Eller mindre personalpolitik. Kanske politik mot personalen vore en bättre formulering.

Den enda kopplingen mellan maktens män och kvinnor i Umeå kommun och boken ”A Confederacy of Dunces” (som den heter på engelska) är egentligen titeln. Men den är desto mer på pricken.

Den enda förändring som behöver göras är att skriva titeln i pluralis: ”Dumskallarnas sammansvärjningar – ar”.

Återigen: God Fortsättning !

av John Kennedy Toole. Romanen utgavs 1980 postumt, elva år efter Tooles död, genom moderns försorg och belönades samma år med Pulitzerpriset för skönlitteratur.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Ingress

När året går mot sitt slut brukar det summeras upp.

Denna gång är det år 2018 som ska summeras upp. Men de som brukar göra summeringarna är ofta mesar och hoppar därför över vissa saker medan de skriver överslätande om andra. De som summerar är i de flesta fall är Maktens hovnarrar. Därför blir dessa summeringar av åren, inte alltid men alltför ofta, en förljugen och överslätande dynga.

Jag tänker på årets vidrigaste händelse i Umeå kommun: den stalinistiska häxprocessens lögner som riktades mot Susanne Aidanpää och Lennart Malm!

I.   Årskrönikor och Nyårsrevyer

Jag litar varken på medias årskrönikor eller på nyårsrevy-makarna. Jag litar inte på de glada amatörerna när det gäller att säga Sanningen, men det åligger inte heller de glada amatörerna att säga Sanningen, om allt djävulskap inne i stadshuset. Jag tänker på byarnas nyårsrevyer. Men det är de professionella, de som verkligen har till uppgift att säga Sanningen, som är farligast. Jag tänker på media och på de mer anspråksfulla nyårsrevyerna inne i Umeå.

Det är dessa som ÄR Maktens hovnarrar. Hovnarrarna har en väl utvecklad känsla för hur Smärtsamma saker ska tas upp, nämligen på ett överslätande och ”försonande” sätt. De duktigaste av hovnarrar hoppar dessutom, helt och hållet, över det Mörka-och-Hemska. På så sätt lyckas hovnarrarna, ofta, foga samman olika uppfattningar och utföra sin uppgift under uppskattande skrattsalvor som hjälper till att lindra vetskapen om det Smärtsamma, och att få ”oss” att glömma det Mörka-och-Hemska.

Visste ni att hovnarrarnas uppgift alltid varit, och fortfarande är, politisk. Deras uppgift är att bevara Status Quo (oförändrat tillstånd) mellan stridande parter. Ja, skickliga hovnarrar kan åstadkomma mer än så – de kan till och med försona stridande parter genom att få dem att skratta. Tillsammans. Hovnarrens jobb är i sanning en konstart. Balticgruppen höll sig med en egen hovnarr.

Kom därför ihåg, då ni läser medias Årskrönikor, och tittar på de mer pretentiösa Nyårsrevyerna här i Umeå, som gör anspråk på att sammanfattaa året 2018: ibland är händelserna valda (och bort-valda) och skämten gjorda för att omforma sanningen på offrens bekostnad.

På offrens bekostnad!

II.  Maktens män och kvinnor borde offentligt skriva så här:

”Vi förstörde två människors liv och gjorde framtiden svår för dem och för deras anhöriga. Vi tar vårt fulla ansvar för det fruktansvärda misstag vi gjorde. Vi är förkrossade och ber därför de båda drabbade offentligt om ursäkt. Vi vet att detta är otillräckligt. Men som vi hoppas att vår ärliga ursäkt, åtminstone delvis, kan lindra den smärta och skada som skett och för vilka vi ensamma är ansvariga”.

Men detta kommer aldrig att ske.

Istället viskas följande i maktens korridorer: ”Ja, VERKLIGHETEN visade sig VÄL inte vara så entydig som vi trodde och VISSA delar blev KANSKE inte riktigt så bra som vi hade ÖNSKAT men vi får försöka DRA LÄRDOM av vad som skedde och se till att DET blir bättre NÄSTA gång”.

Kommentarer:
– Nästa gång? Verkligheten? Vissa delar? Kanske (?) inte riktigt så bra? Dra lärdom? Se till att det blir bättre?
– Fy fan!
– All denna förljugna verbala dynga för att skydda er själva, ni maktens män och kvinnor, medan allt fortsätter på samma sätt som tidigare.

-Ni påstod att ni hade talat med SKL och hade ”torrt på fötterna”. Men jag vet bättre. Jag har ringt SKL (Sveriges kommuner och landsting) och frågat om olika saker ända sedan 1991. En av de jag talade mest med var en kompis som jag gått i samma klass som på gymnasiet. Jag har också talat med många, många andra på SKL under mina 27 år år i Umeå kommunfullmäktige. Och jag kollade omedelbart upp påståendet om att ni, maktens män och kvinnor, hade talat med SKL ”och hade torrt på fötterna”. Jag gjorde detta samma dag som jag fick höra ert påstående för första gången. Och vet ni vad jag upptäckte?
Det ni påstod var en ren lögn!

Ni hade ALDRIG, inte i detta tidigare läge, talat med SKL. Som ni påstod att ni hade. Och när ni väl talade med SKL föll ert ”case” mot Susanne Aidanpää sönder, precis som allt annat som ni slängde mot henne föll sönder. Jag måste säga att det var med en kafkaitisk känsla av overklighet som jag insåg att höga vederbörande ljög, rakt ut, och dessutom på ett sätt som var hur lätt som helst att avslöja. Och som jag kunde avslöja. Men jag behöll den kunskapen för mig själv. Varför inte berätta om detta. Därför att då fanns risken att diskussionen skulle ha kommit att handlat om ifall kommunen hade talat med SKL eller inte. Mitt syfte var ju att visa att kommunen gjort fel då den först stängt av Aidanpää-Malm och DÄREFTER inlett undersökningar om åtgärden, som slog sönder deras liv, var berättigad.

–Ni påstod att det hade förekommit felaktig bokföring inom kommunen, mellan åren, och lade skulden på Susanne Aidanpää. Men Ernst och Young förklarade att de inte hade fått tillräckligt med material för att kunna dra några slutsatser. Så dessa anklagelser föll sönder i era händer.

-Ni påstod att det förekommit övergrepp riktade mot personalen på ekonomiavdelningen. Men den utomstående konsult som ni hade hyrt in gav ett svar som var värt lika lite för er, eller egentligen ännu mindre, än det från EY. Även denna anklagelse som ni riktat mot Susanne Aidanpää föll sönder i era händer.

-Sedan, när förhandlingarna i Tingsrätten närmade sig, kröp maktens män och kvinnor till korset. Och ni, maktens män och kvinnor, tog initiativet till en uppgörelse med Susanne Aidanpää. Nu hade ni verkligen kollat med SKL och fått veta att ni var chanslösa eftersom ni inte hade någonting att komma med. Efter att ha avskedat och inte ”sagt upp” (en skillnad som ni var högdraget noga med att understryka) Susanne Aidanpää kom ni alltså krypande till korset och gjorde just det som så många av er sagt att ni aldrig skulle göra. Ni gav upp! I er omvändelse under galgen betalade ni 1,2 miljoner kr för att slippa förlora i Tingsrätten!

Ni står där där med skammen. Och Susanne Aidanpää, den kanske bästa ekonomichef Umeå kommun någonsin haft, står där som den moraliska och faktiska segraren.

III. Innebörden står nämligen klar för alla som har följt händelseutvecklingen:
Umeå kommun stängde, utan grund, av två medarbetare från deras jobb. Den ena, Susanne Aidanpää, utsattes sedan för en häxprocess av ovanligt vidrig art. Oskyldig har hon släpats i smutsen med en brutalitet som påminner om hur människor behandlades i Stalins Sovjet. Och i samband med häxprocesserna.

Tro det eller ej, men som rensades ut av Stalin och tvingades till Gulag dog inte. Vissa fick ”bara” sitt goda namn och rykte nedsmutsat, sitt liv förstört, för att sedan ofta begå självmord (om de inte hade ett extra stark psyke). Många hade inte styrkan att klara trycket trots att de visste att anklagelserna var felaktiga. De klarade inte av att börja om igen, och bygga upp ett nytt liv, sedan deras tidigare liv hade tagits ifrån dem (slagits sönder) av Maktens män och kvinnor.

Stalin hade lärt sig av katolska kyrkans inkvisition och av häxprocesserna.

IV.  Vissa av stalinismens offer blev rehabiliterade!
Dessa rehabiliteringar påbörjades under Stalins efterträdare Nikita Chrusjtjov. Maktens män och kvinnor erkände alltså att vissa av de dömda hade dömts felaktigt och var oskyldiga. Detta är vad som menas med rehabilitering i politiskt avseende. Rehabiliteringarna fortsatte sedan under bland andra Chrusjtjovs ”efterträdare” Leonid Brezjnev.

Umeå Kommun har en paroll som lyder, tror jag, ”Umeå kan bättre”.

Det vore önskvärt att maktens män och kvinnor, i Umeå kommun, åtminstone visade sig lika bra som Nikita Chrusjtjov och Leonid Brezjnev genom att ÖPPET erkänna att de hade fel i sin stalinistiska häxprocess, riktad mot Susanne Aidanpää. Detta så att alla fick veta detta. Inte endast de som var så insatta att de själva kunde tolka innebörden av att EY-rapporten föll sönder tillsammans med rapporten från Igeland, att SKL berättade för kommunen att den skulle förlora i Tingsrätten, och att maktens män och kvinnor därför betalade 1,2 miljoner, för att slippa lida nederlag i Tingsrätten, och därmed erkände sitt misstag. Ni viskar att ni hade fel, till ett fåtal, eftersom det inte går att dölja. Men ni behöver tala klarspråk.

Ni maktens män och kvinnor hade alltså fel. Ni har nu alltså ett antal personer som ni behöver rehabilitera. Och ni borde börja med ett par ekonomichefer. Om inte annat så för ert eget samvetes skull. Ni som har något. Ni andra kan brinna i helvetet – för att tala bibliskt.

V.  Men ni kommer aldrig att klara det som Nikita Chrusjtjov och Leonid Brezjnev klarade.

Detta då Umeå kommuns image alltför ofta bara är en fasad. Bara är en attityd. I alltför många sammanhang.

* När det kommer till kritan är inte Umeå någon SANN kulturkommun. I så fall hade ”rotundan”, ritad för nästan hundra år sedan (1921) för det gamla länssjukhusets räkning, fått stå kvar. Det fanns endast två (2) sådana kvar i hela sjukhus-Sverige! Men maktens män och kvinnor krossade denna byggnad på precis samma obekymrade sätt som de obekymrat krossar unika människor. Eller så krossar de byggnader och människor, inte trots att de är unika, utan just därför att de är unika. Börjar byggnader att få stå kvar bara för att de är unika så skapas ett farligt prejudikat. Nej, krossa.
Och får människor som inte går att korrumpera komma undan vore detta ett ännu värre prejudikat! Nej, krossa och krossa igen. Både position och rykte – så att inte någon annan blir inspirerad.
* För maktens män och kvinnor i Umeå kommun kan inte bättre.

Avslutning

På min blogg hade jag länge endast två förebilder.
De båda var Sonny Liston och Keith Richards. Men jag har sedan lagt till Ms ”fearless” Inga-Britt Ahlenius SAMT den f.d. umebon Susanne Aidanpää – som synade maktens män och kvinnor i Umeå kommun genom att stämma dem inför Tingsrätten och därmed tvingade detta gäng att backa.

Detta var i sanning en akt av fearlessness. Du kan agera med ”fearlessness” även om du är rädd, så rädd, eftersom du har mod.

Jag har aldrig haft äran att träffa Sonny Liston, Keith Richards eller Inga-Britt Ahlenius. Men jag hann träffa den modigaste och sannolikt bästa ekonomichef som Umeå kommun någonsin har haft. Det är jag glad för. Vi skulle ha behövt henne för att klara av de väldiga problem som Umeå kommun står inför. Idag och tio-femton år framöver. Minst.

Tyvärr blev det inte så. Jag önskar att det hade blivit så för umebornas skull. Men tyvärr blev det alltså inte så. En av parterna i denna strid betalade hellre 1,2 miljoner än att erkänna sitt fel och erbjuda jobbet åter samt fred.

Jag önskar Susanne Aidanpää, och hennes familj, en riktigt God Jul och en Bra Framtid –

en framtid som blir långt borta från Boteå.

_________________________________________

Du som vill läsa mina hittills åtta blogginläggen
om den svenska politiska fegheten kan göra det här.
Gå bara in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Ingress

Fråga: Vilket parti är mest ”till vänster” – Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet eller Arbetarpartiet?

Svar: Frågan är OK när man får den av någon som skyndar vårt torgmöte på stan. Men frågan är idiotisk då den ställs av en journalist eller politiker.

Kommentar: De flesta politiska analyser utgår ifrån höger-vänsterskalan  =  endimensionella analyser. Därför är analyser som utgår ifrån denna skala dåliga. Försök analysera en flyttlåda av papp utifrån höger-vänsterskalan. Lådan har bredd, längd och djup = tre (3) dimensioner. Använder vi sedan flyttlådan kommer den att utsättas för nötning. Och efter tio flyttar går den inte att använda längre. Tiden utgör alltså den fjärde (4) dimensionen. I Verkligheten. Med det vill jag säga att en analys INTE ska vara en-dimensionell. I idealfallet är analysen fyrdimensionell – som verkligheten.

Den som vill anpassa allt och alla till höger-vänsterskalan kommer aldrig att kunna använda papplådan om den personen envisas med att påstå att verkligheten består av en (1) enda dimension. Denna personen kommer omedelbart att pressa ihop papplådan så att den blir platt (endimensionell) och oanvändbar i flyttsammanhang. Det är bara att ställa ut den platta papplådan i soporna. Har man då otur så regnar det och den obrukbara papplådan blir ännu mer obrukbar eftersom den då omvandlas till en sorts gröt. Detta är för mig höger-vänsterskalan – omhuldad av politiker, journalister och andra opinionsbildare.

Vi som tar hänsyn till verklighetens fyra (4) dimensioner låter papplådan vara i fred (inomhus). Vi pressar inte ihop den och ställer heller inte ut den i regn. Vi låter helt enkelt papplådan vara i fred. Min historia kanske får någon att tänka på frågan om LOV vs LOU. I så fall var detta meningen.

Verkligheten har alltså fyra (4) dimensioner. Därför är endimensionella analyser är dåliga eftersom de inte beskriver verkligheten. Precis som höger-vänsterskalan inte beskriver verkligheten. Därför är frågan om vem som är mest ”till vänster” idiotisk. Den handlar om en tävling i fantasin. Eller om gröt – i huvudet.

Ser vi till frågan om LOV vs LOU anser sig säkert Vänsterpartiet och Schwänstern (yngre sossar som tävlar med V om att vara mest ”till vänster”) vara mest ”till vänster”. I frågan om LOV vs LOU handlade detta (att vara mest ”till vänster”) om att vilja ändra på lagstiftningen – utan att berätta vad man ville åstadkomma med detta. Detta blev till gröt. Jag hoppas att alla förstår att jag och Arbetarpartiet gärna förlorar tävlingen om att vara mest ”till vänster”. Hellre en hel papplåda ”till höger” på skalan än en hög med gröt ”till vänster”.

Höger-vänsterskalan handlar om tyckande. Den lodräta sidan av samhället – dom där uppe och vi här nere – handlar om verkligheten. Den handlar om växande klasskillnader. Arbetarpartiet strävar efter att bidra till trygga arbeten och anständiga pensioner, till löner som går att leva på och en värdig ålderdom. I dessa frågor vill vi utmärka oss. Här handlar det inte om att tävla i ”vänstertyckande” utan om förmåga att samarbeta för det som är bäst för löntagare och pensionärer.

Jag ska återkomma till dessa frågor i kommande blogginlägg.

– – –               – – –               – – –               – – –               – – –

I. Men över till frågan om ifall Arbetarpartiet ska ställa upp i riksdagsvalet eller inte – en debatt öppen för alla.

Det har blivit en folksport att gnälla för att ingen ny regering ännu har tillsatts efter valet 9 september. Detta gnäll fördummar. Svårigheterna med att tillsätta en ny regering speglar en samhällsförändring som är både komplicerad och djupgående. Det tar tid för trögtänkta politiker, ytliga journalister och ängsliga akademiker att förstå omfattningen av den förändring vi befinner oss i JUST NU. Speciellt då många representanter för dessa skrån (politiker, journalister och experter från något universitet) inte vill förstå denna förändring.

Låt oss repetera: vissa VILL inte förstå omfattningen på den samhälls­förändring vi befinner oss mitt i.

S-märkta politiker värjer sig mot att deras särställning sedan 1932 kanske är över, journalisterna värjer sig – med några undantag – mot allt som inte kan beskrivas som en match mellan två lag (endimensionell gröt) och statsve­tare/historiker värjer sig för att de inte har facit i hand – därför berättar de gärna om-och-om-igen  självklarheter som att inget av de två traditionella blocken har egen majoritet i riksdagen.

Och alla baserar de sina analyser på den endimensionella och därför felaktiga vänster-högerskalan.

II. Jag ska inte falla in i gnället för att en ny regering dröjer. Istället ska jag försöka förklara några av de kom­plicerade och djupgående föränd­ringar som pågår JUST NU. Låt oss börja med Socialdemokraterna. Detta parti, som haft en särställning i svensk politik ända sedan 30-talet, har förlorat nästan var fjärde väljare sedan valet 1994. Då erhöll S över 45 procent av rösterna! I årets riksdagsval stöddes partiet endast av lite över 28 procent av väljarna. Detta utgör en katastrof för socialdemokratin.

Just därför borde socialdemokratin försöka återerövra väljarna från SD. Men detta fattar inte ledningen för S. Eller SSU. Eller LO.
Dessa verkar tro att alla som har röstat på SD, exempelvis i de två senaste valen, numera är smittade av ett farligt virus och att dessa väljare (gäller inte endast för Jimmie Åkesson) måste hållas i politisk karantän under resten av sina liv.

Detta är den enda förklaringen till det politiska idiotbeteende från ledarna i dessa organisationer. Eller så handlar det om arbetarförakt.

Arbetarpartiet är mer intresserade av den lodräta klasskalan än av den vågräta vänster-högerskalan. Därför anser jag och de övriga i Arbetarpartiet att det vore alldeles utmärkt om socialdemokraterna återigen lanserade ”Ordningsregler för svensk arbetsmarknad” i tio punkter som presenterades första gången i november 2013. För fem år sedan.

Syftet då var att visa att S och LO fortfarande var de som slog vakt om löntagarnas intressen. De ville stoppa det snabbt växande stödet för SD inom LO-leden. En föresats som vi i Arbetarpartiet fortfarande har. Men tyvärr gick hela S och LO-satsningen i stöpet. De tio ”ordningsreglerna” passade inte galoscherna för det fackföreningsfientliga Miljöpartiet som S siktade på bilda regering med. Socialdemokraterna gav i praktiken MP vetorätt mot den tänkta kampanjen för en stärkt arbetsrätt. Och därmed föll planen på att förankra de tio ”ordningsreglerna” ute på arbetsplatserna liksom förhoppningen att försöka återerövra arbetarrösterna från SD i valet 2014.
Vi vet alla hur det gick sedan. SD fortsatte att växa bland alla samhällsskikt, däribland bland LO-väljarna. Åkessons parti mer än fördubblade sitt röstetal 2014. De ökade sedan ytterligare i årets val och SD är nu riksdagens tredje största parti med över 1,1 miljoner väljare! Detta var priset som S och LO fick betala för att de svek sin egen sociala bas genom att skrota satsningen på en stärkt arbetsrätt – och istället satsade på det fackföreningsfientliga Miljöpartiet som vägen till regeringsmakten.

III. Har Socialdemokraterna dragit några vettiga slutsatser av detta?

I alla fall inte Stefan Löfven. Han vill nu satsa på Annie Lööf. För varför nöja sig med att regera ihop med det fackföreningsfientliga Miljöpartiet då man kan försöka bilda regering med riksdagens MEST fackföreningsfientliga parti Centern OCH Miljöpartiet tillsammans?

Men varför stanna där?
Löfven är till och med beredd att regera Sverige med en M+KD-budget som bas – en budget som till och med Centern och Liberalerna med Annie Lööf och Jan Björklund i spetsen vägrade att stödja!

Det är svårt att tänka sig hur det skulle vara möjligt att krypa mer i skiten – och förnedra arbetarrörelsen – än vad Stefan Löfven nu gör just nu. Och han kommer dessutom att misslyckas. Han kan misslyckas på två sätt:
* antingen parlamentariskt genom att han inte blir statsminister,
* eller politiskt i form av att Löfven gör oacceptabla politiska eftergifter – hur det nu skulle vara möjligt att göra mer fel än att regera på grundval av vad hans ungdomsförbund SSU i onsdags kallade för en ”katastrofbudget”.

IV. Antingen återvinns väljarna från SD-väljarna eller så går Socialdemokratin i sin nuvarande form under.

Detta verkar vara ofattbart svårt att förstå för socialdemokratin. Jag har därför gjort en liten tabell – enkom för socialdemokraterna – även om du som INTE är sosse också får ta del av denna lilla tabell.

Låt oss jämföra de partier som kom in i riksdagen 1994 respektive 2018.
Årtal                                 1994                      2018             Differens
Socialdemokraterna        45,3  %                    28,3  %          –  17,0

Alliansen                           41,4  %                   40,2  %           –   1,2

SD                                        –                          17,5  %          + 17,5

Övriga                              11,2 %                    12,4  %           +  1,2

Kommentar:
Sedan riksdagsvalet 1994 har Socialdemokraterna tappat 17,0 procentenheter av väljarkåren. Detta innebär att partiet förlorat nästan fyra av tio väljare. De borgerliga partierna har, sammanvägda, endast tappat marginellt i parlamentarisk styrka. Detsamma gäller när vi lägger samman MP och V under rubriken ”Övriga”. Vinnarna är Sverigedemokraterna vars framgång saknar motsvarighet i svensk modern historia. Deras tillväxt i väljarkåren under tabellens 24 år motsvarar nästan exakt tillbakagången för Socialdemokraterna.

Dessutom:
De socialdemokratiska ledarna har länge hävdat att det är rätt strategi att klänga sig fast vid regeringsmakten. Varför? Därför att en ny alliansregering kommer att hinna förstöra så mycket brukar S-topparna upprepa likt ett mantra. Men med tanke på att Socialdemokratin:
a) rapporteras ha gjort STORA eftergifter i förhandlingarna med Sveriges mest fackföreningsfientliga parti Centern,
b) varit beredda att bilda en regering tillsammans med inte endast MP utan även tillsammans med C och L,
c) basera styret av Sverige på den M+KD-budget som röstats igenom med hjälp av Sverigedemokraterna …
… så väger detta argument inte så mycket. Numera. Nej, händelserna har visat att detta argument inte betyder något alls..

Och snart har S tappat så mycket av storlek och inre politisk styrka att partiet inte längre kan kräva någonting. Alls. Av någon.

Så till den nya frågan:
Vilket parti kan utmana SD:
a) Socialdemokraterna,
b) Vänsterpartiet,
c) Arbetarpartiet?

Denna debatt är öppen för alla.

_________________________________________

Du som vill läsa mina hittills åtta blogginläggen
om den svenska politiska fegheten kan göra det här.
Gå bara in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Keith Richards fyllde 75 år, igår, den 18 december.

Ingen trodde att Rolling Stones musikaliska drivkraft skulle leva så länge. ”The human riff”. Under tio år, i sina yngre dar, låg han i topp på ett musikmagasins lista över de rockstjärnor som troligast skulle dö under det kommande året. I sin starka självbiografi ”Life” från 2010, skriven ihop med journalisten James Fox, kan vi läsa att Keith blev besviken över att ha blivit borttagen från den listan. Jag rekommenderar boken  – på engelska.

Keith var förebilden till utseendet på Johnny Depps karaktär Kapten Jack Sparrow  i filmerna Pirates of the Caribbean och spelade även fadern till Sparrow i den tredje av filmerna.

Jag minns då jag spelade introt till Satisfaction för min dotter första gången. Hon var tre. Ljudet från Keiths gitarriff lät så olycksbådande att dottern sprang fram och slog armarna om sin mammas ben. Låten kom redan 1965. Den var verkligen annorlunda. Jag som själv satte Beatles först på den tiden var tvingad att erkänna att Stones hade gjort något alldeles, alldeles extra. Jag såg dem i Göteborg 1982. Jag fick tårar i ögonen då jag hörde de första ackorden på ”Under My Thumb” och visste att det var Keith som jag hörde men ännu inte kunde se. De jättelika ”gardinerna” var ännu inte fråndragna. Detta var ett av de största ögonblicken i mitt liv.

Vad kan jag säga.

Keith har inte levt ett hälsosamt liv. Eller som han en gång sa: ” I didn´t give up on drugs, they gave up on me”. Men han höll sina barn borta från det liv han själv levde.

Under mitt eget liv har jag mött en hel del människor genom åren som känner samma kärlek för Keith som jag. För dessa behöver man aldrig förklara denna underliga och fantastiska känsla av samhörighet. Och för alla andra går känslan inte att förklara.

Kanske kan kärleken till den människan bero på att bakom den stora talangen anas den stora sårbarheten.

Hur som helst har jag försökt leva upp till ett annat citat från Keith. Året var 1966 och han var 22. Själv hade jag fyllt 13. Citatet lyder: ”If you’re going to kick authority in the teeth, you might as well use both feet”.

– – –                                  – – –                              – – –                                – – –

News

The No. 1 Source For Breaking Music and Film Headlines

by Alex Young

on 2016-03-18T04:48:34+00:00″ title=”This date and/or time has been adjusted to match your timezone”>March 18, 2016, 5:48am

Keith Richards once pulled a knife on Donald Trump

The future Republican presidential candidate feuded with The Rolling Stones prior to a gig in 1989

In an alternate reality, the political landscape of 2016 would be without business mogul Donald Trump after he was stabbed 30 years prior by Rolling Stones guitarist Keith Richards. Salon has brought to light a fascinating anecdote from The Stones’ 1989 comeback tour.

As the story goes, The Stones booked a gig at Atlantic City’s Boardwalk Hall to conclude the American leg of their Steel Wheels tour. The show was sponsored by Donald Trump, but only after he agreed to not be involved in any of the concert’s promotion, or even attend the show for that matter (apparently The Stones weren’t fans of the future Republican presidential candidate).

Shockingly enough, Trump ended up reneging on his promise. As tour manager Michael Cohl recounted to Pollstar, “I get word that I have to come to the press room in the next building. I run to the press room in the next building and what do you think is happening? There’s Donald Trump giving a press conference, in our room!”

Cohl told Trump to leave; he initially obliged, only to return five minutes later.

When Richards got wind of Trump’s actions, “he pulls out his knife and slams it on the table and says, ‘What the hell do I have you for? Do I have to go over there and fire him myself? One of us is leaving the building – either him, or us.’”

Ultimately, Trump left the band’s press room, but not before “three shtarkers he’s with, in trench coats, two of them are putting on gloves and the other one is putting on brass knuckles.” Cohl said he responded by calling the band’s head of security, who “got 40 of the crew with tire irons and hockey sticks and screwdrivers.”

Det är främst två saker som präglat debatten om LOV vs LOU.

Först: Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har inte redovisat vad de vill förändra – som de inte kan förändra inom ramen för LOV. Arbetarpartiet har i tidigare blogginlägg lyft fram fyra – fem saker som vi vill förändra. De flesta av dessa, om inte alla, går att förändra om ramen för LOV.

En sak är att vi vill börja utbilda vårdbiträden i större skala. Vårdbiträdesutbildningen passar hemtjänsten. Det behövs naturligtvis även undersköterskor inom hemtjänsten. Men kravet att 70 procent av alla tillsvidareanställda ska ha undersköterskeutbildning är inte konstruktivt.

Undersköterskorna bör i första hand anställas av sjukvården och boenden inom omsorgerna. Vårdbiträden bör i framtiden utgöra ryggraden inom hemtjänsten. Kravet på att 70 procent av de fast anställda ska vara undersköterskor behöver inte nödvändigtvis påverka den allmänna kompetensnivån inom hemtjänsten på ett positivt sätt. Det som kravet på undersköterskor däremot innebär är att det minskar andelen anställda som får fast anställning.

Sedan: Debatten har förts i ett tonläge som om det inte fanns någon skillnad mellan att privata utförare drev sjukhus och hemtjänst. Men det är extremt krävande att driva sjukhus. Det är här som det kan finnas pengar att hämta och det är här som det behövs väldigt stora resurser för att en privat utförare ska kunna gå in. Kort sagt: här finns det risk för att stora internationella aktörer går in i syfte att tjäna pengar.

Därefter kommer, utan inbördes ordning, boenden inom omsorgerna och skolor, för att nämna några exempel. I den andra änden har vi hemtjänsten. Där finns det bl a små personalkooperativ som startat verksamhet baserad på sitt eget kunnande. Här handlar det varken om att det krävs väldiga personalresurser eller att motivet för att starta hemtjänstverksamheten/boendestöd skulle vara att tjäna en massa pengar.

Ändå har tonläget i debatten kring om Umeå kommun ska ha LOV eller LOU ofta inte gjort någon skillnad mellan om det handlar om att privata utförare ska driva sjukhus, skolor eller hemtjänst. I sitt debattinlägg från den 22 november använder Vänsterpartiet ett tonläge och påstådda fakta som definitivt inte passar in på de privata utförarna av hemtjänst i dagen Umeå.

Debatten har varit sorglig. Det går inte att först säga till folk att de ska få välja hemtjänst. När sedan 1600 väljer ”fel” föreslås ändrade förhållanden – men utan konkretiseringar. Detta har skapat en väldig oro hos brukare, anställda, anhöriga och hemtjänstföretag.

Detta har misskötts på ett väldigt tydligt sätt. Och en sak måste stå klar: det är skillnad med privata utförare i hemtjänsten å ena sidan, och privata utförare som tar hand om sjukhus eller skolor å andra sidan.

Om inte MP i Umeå ändrar sig, och jag ser ingen anledning till att de skulle göra det, kommer LOV att bli kvar.