Vi här nere – och dom där uppe

Semester!

Det är svårt med semester – speciellt under ett valår. Men det gäller att se humorn i det hela.

Först drar jag alltid ned på antalet semesterveckor under ett valår från fyra till två. Så det blir två veckors sommarsemester denna ”valsommar”. Som alla förstår inbillar jag mig att jag är oumbärlig. Sedan brukar jag listigt förlänga den tid då jag arbetar extra hårt före semestern. Detta för att få tillräckligt mycket gjort, i förväg, för att kunna ”känna” mig ledig under semestern och inte endast vara fysiskt frånvarande från arbetsplatsen. I år arbetade jag extra hårt under två månader (jag var huvudansvarig för att färdigställa vårt Handlingsprogram). Alltså: två månaders extra hårt arbete för att kunna vara ledig i två veckor. Okej. Jag överdrev nog lite. Det var sex veckors extra hårt arbete för att kunna vara (även mentalt) ledig under mina två semesterveckor.

Men sedan: Det är verkligen svårt att gå ned i varv under en semester? Själv brukar jag ta en vecka på mig för att gå ned i varv (då tänker jag på allt som jag borde ha gjort men inte hann göra, åtminstone inte tillräckligt bra, plus att jag fortsätter att skriva bloggar och insändare, och ringa till jobbet och ge andra ”goda råd”, samt gå på något ”litet” möte). Den sista semesterveckan brukar jag sedan använda till att gå upp i varv (fundera på vilka arbetsuppgifter som nu ligger och väntar, ringa till jobbet och ställa frågor om detta, och då passa på att ge andra ”goda råd”, samt åter börja skriva politiska bloggar och insändare plus gå på något ”litet” möte). De semesterveckor som jag brukar känna mig mentalt ledig på är semesterveckorna två och tre. Semesterveckorna i den breda mitten. Problemet är att det just är semesterveckorna två och tre, de i mitten, som jag har rationaliserat bort eftersom det ju är valår. Jag har alltså två veckors semester och brukar använda den första till att gå ned i varv och den andra till att gå upp i varv. Det hela påminner om vissa plastförpackningar för ost som fanns (enligt ryktet) under 70-talet. På dessa stod det ”ät inte de skivor som ligger närmast plasten”. Det blev problem då vissa plastförpackningar endast innehöll två skivor ost …

Åter till semestern. Det bestående är, i alla fall, att jag hann arbeta extra hårt under sex veckor för att kunna ta semester. Det gjorde att jag inte oroade mig lika mycket som jag annars skulle ha gjort för den sjukdom som jag har fått veta att jag har blivit av med enligt vad läkarna kan mäta och se. Och för detta är jag oerhört tacksam. Tack alla ni som skrivit och hälsat på andra sätt.

Givetvis lyckades jag arbeta på midsommarafton. Allt annat hade ju varit direkt skamligt. Men jag ska erkänna att började dagen med att vara ledig och åka till till Klabböle för att besöka Kraftverksmuseét tillsammans med den kvinna jag är gift med plus två kompisar. Bra träning var det att gå nedför backen och sedan upp igen. Vi hann höra de sista tonerna av ett uppträdande och se barn dansa då vi kom. Så det blev ett midsommarfirande även detta år – trots arbete senare på kvällen. Jag skrev ett valflygblad (hoppas att det inte händer något som gör att det jag skrev hinner bli inaktuellt under min semester).

Detta är alltså min första semesterdag. Och det är svårt med semester – speciellt under ett valår – och extra svårt blir det om man är dum i huvudet. Som jag.

Hur ska jag, och liknande personer, göra för att få någon (mental) ledighet på semestern? Svaret är – lämna stan. Man behöver inte åka långt. Om några timmar ska vi åka till en plats i höjd med Höga kusten. Fast inåt landet. Med ett bra boende med utsikt över en vacker sjö i vilken vi kan bada. Självklart tillsammans med mycket läsning, många filmer på DVD, musik på CD-skivor och träningsredskap. Allt för att lugna mitt dåliga samvete för att jag inte ska hinna vara tillräckligt aktiv på semestern och kunna ”ta igen” det som jag inte hunnit göra innan semestern.

Så dumt. Då jag väl kommer dit vi ska (vi har ofta åkt just dit) brukar jag endast kasta en blick på allt som jag har tagit med och sedan brukar jag nöja mig med en deckare, under ett parasoll, och dagsutflykter. Men det är roligt att packa allt man inte behöver. Och fysiskt tungt.

Ha en bra semester, käre läsare

Vi hörs. För nu ska jag packa allt jag inte behöver.

 

PS. Jag har givetvis datorn med. Det kan ju hända något… DS.

 

Våra motståndare har infört en gräns på
3 % för att få bort oss från fullmäktige. Det handlar
om S, M, V och C. Dessa angrep även KD, MP, L, SD och FI.
Låt inte Lindberg + Ågren segra. Rösta på AP den 11 sept
_     _     _     _     _

 

Ingress
På gårdagens kommunfullmäktige debatterades, förutom Umeå kommuns budget för 2023, även ett nytt arvodesreglemente för främst kommunens arvoderade politiker (de som betalas av skattemedel för att arbeta politiskt på hel- eller deltid). Vi övriga är fritidspolitiker. Innan jag går vidare vill jag passa på att nämna följande: I slutet av förra året framkom att de två mest framträdande kommunalråden i Umeå, Hans Lindberg (S) och Anders Ågren (M), fick 28 000 respektive 21 000 kronor extra i månaden för att samarbeta med sina egna partikamrater i Region Västerbotten (landstinget).

Umeå kommun har bland de högsta arvodena för kommunpolitiker i Sverige! I en granskning gjord av Dagens Samhälle hamnade kommunalrådet Hans Lindberg (S), med sitt årsarvode på 1 149 420 kr, på sjätte plats bland Sveriges bäst betalda kommunalråd. På tio-i-topp listan återfinns nio moderater – och Hans Lindberg. Grattis Hans. Det är viktigt att hålla svälten borta från dörren.

Trots att de arvoderade politikerna – både från S+Mp och från borgerligheten – inte var underbetalda tidigare innebar förslaget att många arvoden skulle höjas inför nästa år! Beslutet var stötande. Arbetarpartiets ledamöter röstade inte för dessa ökade arvoden. Istället yrkade vi på att arvodesreglementet skulle återremitteras och göras om utifrån nedanstående principer:

 

Fritidspolitiker
1) Den huvudsakliga ersättningsformen skall vara ” ersättning för förlorad arbetsinkomst”. De ledamöter som sitter i Umeå kommunfullmäktige, eller i en nämnd typ Äldrenämnden, och som inte har någon förlorad arbetsinkomst (t.ex. pensionärer och studenter) ska istället få ett arvode. Grundregeln ska alltså vara att en politiskt förtroendevald inte ska få både arvode och ersättning för förlorad arbetsinkomst. Sedan kan det uppstå speciella situationer då en pensionär eller student arbetar.

 

Hel- eller deltidsarvoderade politiker
2) När det gäller ersättningsnivåerna för hel- eller deltidsarvoderade har detta två sidor: Den ena sidan handlar om att de förtroendevalde i en kommun av Umeås storlek har ett stort ansvar och inte minst medias ögon på sig. Ansvaret innebär att den förtroendevalde förväntas vara till gänglig både på kvällar och helger, vilket bland annat sannolikt kommer att påverka den förtroendevaldes privatliv.

Den andra sidan består av risken för att förtroendevaldas ersättningsnivåer blir så höga att de börjar leva i en annan verklighet än huvuddelen av väljarna. Ersättningsnivåerna för, i första hand, heltidsarvoderade förtroendevalda politiker bör därför motsvara exempelvis rektorer med ansvar för större gymnasieskolor eller högre polisbefäl eller överläkare.

Den heltidsarvoderade ska inte ha någon annan, betald, sysselsättning.

 

Allmänt
3) Alla ersättningar till förtroendevalda politiker ska ge rätt till sjukersättning och pension – som i övriga samhället.

4) En heltidsarvoderad förtroendevald politiker i Umeå kommun ska inte kunna erhålla sidoinkomster från exempelvis Region Västerbotten, SKR eller Nordeas styrelse. Kontakter med omvärlden ska ingå i det arbete som en heltidsarvoderad förväntas utföra.

5) En hel- eller deltidsarvoderad förtroendevald politiker har inte samma anställningstrygghet som en tillsvidareanställd. Den som arbetat som kommunalråd under tre mandatperioder, från exempelvis 38 år fyllda fram till 50-årsdagen och då förlorar ett val, eller sina partikamraters förtroende, har små chanser att återfå det arbete som den förtroendevalde tidigare lämnat. Det måste därför finnas ett Omställningsstöd under den tid då den tidigare politikern söker arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. De principer som gäller i Umeå kommun idag, för hur länge en arvoderad får behålla sina arvoden, bör kvarstå. Detta med ett tillägg: Det ska inte gå att både få ut denna ersättning och samtidigt ta emot lön, utom då lönen är lägre än ersättningen från kommunen som då täcker mellanskillnaden.

 

Avrundning
Jag blev invald i Umeå kommunfullmäktige första gången år 1991. Kritiken mot höga politikerarvoden har varit en röd tråd för oss i Arbetarpartiet under alla år. För 30 år sedan var gapet mellan politikernas arvoden och vanliga medborgares löner långt mindre än idag. Antalet fritidspolitiker var också större. Idag lever många förtroendevalda verkligen i en helt annan verklighet än huvuddelen av väljarna.

 

PS. Den näst bäst betalde regionpolitikern i Sverige heter Peter Olofsson. Han är ordförande i regionstyrelsen för Region Västerbotten och tjänar 98 746 kr i månaden. Och Olofsson är socialdemokrat, även han. Grattis Peter. DS.

I januari satt jag sent på jobbet och skrev in ”PI-RADS 5” (plus några bokstäver till) i sökfältet. Förklaringen var ungefär så här: Mycket hög sannolikhet för kliniskt signifikant cancer … Det är graderingen 5 gör denna slutsats så gott som oundviklig. Det är bättre med en 4:a eller en 3:a, och så vidare.

 

I sitt liv får man ett antal besked som skakar om ens värld hårdare än andra. Detta var ett sådant. Jag minns att jag satt och stirrade på orden. Och den fråga som infann sig var, naturligtvis, om jag skulle dö på grund av det jag just läst. Jag är född 1953. Då jag växte upp användes ofta begreppet ”kräfta” om cancer. Och på den tiden dog nästan alltid de som fått diagnosen cancer. Så är det inte idag. Den typ av cancer som jag (”med hög sannolikhet”) hade fått hade en god prognos – förutsatt att den hade upptäckts i ett tidigt skede. Men jag visste inte om ifall de ”misstänkta fynden” hade upptäckts i ett tidigt skede, den kvällen, på jobbet. Och jag kunde inte frigöra mig ifrån den laddning som cancer har för folk i min generation – en dödsdom. Eller näst intill.

 

Jag var inte helt oförberedd.
Steg ett på denna resa hade varit ett likaså misstänkt blodvärde som, tidigare, hade fått min distriktsläkare att reagera. Kraftfullt. Han sände mig så snabbt som möjligt till NUS för provtagning. Syftet var att utesluta, främst, cancer. Eller att bekräfta förekomsten av cancer.

Steg två blev att en specialistläkare på NUS kände med händerna och kompletterade detta med en ultraljudsundersökning. I detta läge såg allt ut att vara okej. Det var ett bra besked.
– Men för säkerhets skull ska vi göra en magnetröntgen, berättade läkaren. I detta läge uppfattade jag att vi, både läkaren och jag, hyste förhoppningen att en magnetröntgen skulle ”fria” och inte ”fälla”. Alltså, för säkerhets skull, en magnetröntgen. Detta blev steg tre i undersökningen. Det är väldiga krafter igång inne i ”tunneln” i samband med en magnetröntgen. Det ryckte starkt i vissa av mina ryggmuskler. Det var faktiskt en fascinerande upplevelse.

Jag väntade sedan – med en blandning av oro och förhoppning, förhoppning och oro – på brevet med de 60-talsinspirerade bokstäverna RV i vänstra hörnet. Då jag fick brevet öppnade jag det genast med förväntningen att det skulle stå något som bekräftade att det inte var någon fara – i linje med den fysiska undersökningen plus ultraljudet. Men istället stod det, kort och koncist, att magnetröntgen skulle följas upp med ett nytt besök på NUS för en biopsi-provtagning. Då jag läste detta brev, som alltså inte innehöll ett ”friande” i linje med den fysiska undersökningen och ultraljudsundersökningen, utan istället ett fjärde steg i form ett biopsiprov så förstod jag att jag hade cancer. Det var som när jag fick beskedet om sjukdomen Sarkoidos många årtionden tidigare (som jag är fri ifrån).

Men jag ville ändå kämpa emot ett cancerbesked. Redan dagen därpå ringde jag till mottagningen för att få reda på vad som magnetröntgen hade visat, och som motiverade ett fjärde steg, i form av biopsiprover. Jag fick veta att det fanns ”två misstänkta fynd” samt att det gick att läsa mer på 1177. Samtidigt avråddes jag från att läsa själv. Det var ett mycket bra råd. Men då jag samtidigt hade fått redan på att det fanns ”två misstänkta fynd” blev det helt omöjligt att inte läsa mer på egen hand. Jag stod emot ända till kvällen. Men då var jag tvungen att läsa om dessa ”två misstänkta fynd”.

Det var i detta läge som jag slog in ”PI-RADS 5” i sökfältet och sedan kunde läsa att siffran 5 innebar, mycket hög sannolikhet, för klinisk signifikant cancer. Det var inte roligt alls. Det var värre än hemskt.

En mycket kort tid därefter skrev jag till specialistläkaren på NUS och berättade att jag inte ville befinna mig i den fruktansvärda ovisshet som jag befann mig i. Jag ville veta om det jag drabbats av var obotligt. Eller om det fanns hopp. Till min oändliga tacksamhet fick jag fick ett mycket snabbt svar i form av ett telefonsamtal. Det var ett av de bästa telefonsamtal som jag någonsin har fått. Det fanns hopp! RADS 5 var, delvis, en subjektiv bedömning. Specialistläkaren sade bestämt att det jag hade gick att bota. Nu gällde det att gå vidare till biopsiprovtagningen.

Tack vare en kompis, en röntgenläkare, fick jag veta att det fanns något som hette Gleasonskalan och Gleasonsumma. Och efter biopsiprovtagningen, och utvärderingen av denna, förstod jag att det verkligen fanns hopp om livet. Det blev lättare att andas igen. Men ett kort tag var det tungt att leva – eftersom jag inte visste hur länge jag skulle just leva. Eller vilken behandling som jag skulle genomgå och hur denna i så fall skulle påverka livet.

 

För sju veckor sedan genomgick jag en avancerad operation med avancerad utrustning och metod (steg fem). Detta i syfte att avlägsna cancern. Varje dag sedan dess påminns jag om denna operationen på grund av de biverkningar som den har inneburit. Men biverkningarna har minskat vecka för vecka. Nu har jag också fått ett besked vars innehåll är ungefär så här: a) utifrån dagens teoretiska kunnande, b) och praktiska erfarenheter, c) samt existerande mätmetoder, kan ingen cancer längre spåras. Detta är ett så tydligt besked som någon kan få. Operationen för att avlägsna cancern lyckades.

Jag är oerhört tacksam mot sjukvården och mot dess anställda. Jag vill tacka de läkare, sjuksköterskor och undersköterskor som jag mött under denna resa från oro till förtvivlan, från förtvivlan till hopp, från hopp till glädje.

Vad den avancerade operationen, två dygns inläggning i samband med operationen samt massor av rehabiliteringsartiklar kostade? Mig kostade det 220 kronor …
Jag tillhör de som anser att vi får en hel del för skatten.

 

Återigen: Tack alla ni på NUS och på vårdcentralen som har stöttat mig!
Tack alla vänner och bekanta som har hört av sig i samma ärende!
Tack, tack och åter tack.

Janne

 

Våra motståndare har infört en gräns på
3 % för att få bort oss från fullmäktige. Det handlar
om S, M, V och C. Dessa angrep även KD, MP, L, SD och FI.
Låt inte Lindberg + Ågren segra. Rösta på AP den 11 sept
_     _     _     _     _

 

Ingress
För en tid sedan kunde vi läsa om bristen på vikarier inom äldreomsorgen i Umeå kommun inför sommarens semestrar. Det saknades mer än 150 personer. Ledningen i Umeå kommun sade att detta var en ny situation, enligt lokalmedia.

 

Del ett
Att för få söker sig till äldreomsorgen är tyvärr begripligt. Under snart 30 år har grundbemanningen präglats av nedskärningar. I början av 90-talet gick det 0,9 årsarbetare på varje brukare. Idag ligger denna siffra på cirka 0,5. Det betyder att ett arbetslag på nio personer idag är nere på fem personer! Men antalet brukare som arbetslaget ska ta hand om har alltså inte minskat. Däremot har brukarna en högre medelålder idag och är därför oftare multisjuka. Detta beskriver den grundläggande utvecklingen inom äldreomsorgen. Till detta ska läggas tätare helgtjänstgöring och fler delade turer. Självklart har detta skapat en hårdare arbetsmiljö.

Del två
Då hälsoschemat infördes brast kommunikationen med personalen. Igen. Kommunikationen mellan ledning och personal har tidigare brustit, exempelvis i samband med det s.k. lustkontrakten 2010 och när det gällde sättet på vilket heltidstjänsterna infördes 2016.

 

Del tre
Det finns exempel på att erfaren och yrkeskunnig personal har sagt upp sig. Exemplen på detta är alltför många. Ofta är skälet att personalen vill ge mer till brukarna än vad som är möjligt utifrån personalens förutsättningar. Mot denna bakgrund är det inte svårt att förstå svårigheten med rekryteringen både av fast personal och sommarvikarier. Många av de anställda slits ned av arbetet. Både fysiskt och mentalt.

 

Del fyra
För att vända utvecklingen inom äldreomsorgen måste personaltätheten öka. Men det krävs även andra åtgärder för att göra yrket attraktivare. För att locka nya till äldreomsorgen i Umeå behövs även en ”karriärstege” för de anställda.

Karriärstegen borde bland annat innehålla följande:
* Grundutbildning: Alla som arbetar inom äldreomsorgen måste ges minst en utbildning till vårdbiträde – vilket inte är fallet idag,
* Språkutbildning: Alla som behöver måste genomgå undervisning i svenska språket,
* Vidareutbildning A: Vårdbiträden ges möjlighet till undersköterskeutbildning,
* Vidareutbildning B: Undersköterskor ges möjlighet att specialisera sig exempelvis inom demensvård, psykiatri eller handikappomsorg,
*Betald vidareutbildning: Kommunen måste bidra med lön under utbildningstiden,
* Utbildning ska löna sig: Den som har vidareutbildat sig måste märka detta i lönekuvertet.

Avslutning
De lagstadgade basverksamheterna måste prioriteras. En sådan satsning på äldreomsorgen är inte gratis. Men den är absolut nödvändig. Äldreomsorgen är en av kommunens lagstadgade basverksamheter. Och basverksamheterna måste prioriteras. framöver. Detta ingår i Arbetarpartiets Alternativbudget. Och har så gjort under en väldigt lång tid.

Våra motståndare har infört en gräns på
3 % för att få bort oss från fullmäktige. Det var
S, M, C o. V som angrep AP, MP, KD, L, FI o. SD.
Låt inte Lindberg+Ågren segra – rösta på AP den 11 sept.
_     _     _     _     _

 

Inledning
Hotet om ett krig rörande Taiwan måste nu tas på allvar. Jämvikten mellan Kina och USA har rubbats. Den som har rubbat jämvikten är USA:s president. Joe Biden har nämligen frångått sin egen och USA:s tidigare hållning när det gäller Taiwan. Tidigare gjorde USA sitt bästa för att inte utmana ledarna i Beijing – som anser att Taiwan utgör en del av Kina

 

Del ett
Nästan alla länder i världen har under lång tid accepterat vad som har kallats för ”One China Policy” (det finns endast ett Kina). Bakom denna politik har även USA slutit upp. Under lång tid. Men för drygt två veckor sedan förkastade Joe Biden denna politik – för tredje gången. Detta har nu har exploderat i ansiktet på Joe Biden och hans administration.

 

Del två
Joe Bidens sätt att förkasta USA:s, och sin egen, tidigare politik handlar om att presidenten har bundit upp USA. Detta genom att lova att försvara Taiwan militärt. Detta betyder att USA inte endast ska stödja Taiwan med vapenleveranser – vilket USA gjort under lång tid – utan Joe Biden har sagt att USA även ska sätta in soldater, flygplan och stridsfartyg mot Kina. Detta om Kina skulle angripa, om Taiwan utropar sig som en självständig stat. Joe Biden har, tidigare, sagt att USA:s åtagande mot Taiwan är lika starkt som artikel 5 i Nato-stadgan (en för alla, alla för en). Det var denna ”nyhet” som innebar att Joe Biden skrotade den – inte endast av Kina, utan även av USA och nästan alla övriga stater i världen accepterade – så kallade ”One China Policy”. Därmed rubbade Joe Biden jämvikten mellan Kina och USA.

 

Del tre
Genom sitt militära åtagande mot Taiwan tvingade Joe Biden Kina att svara. Det var otroligt dumt, för den som inte VILL ha krig, att tvinga in Kina i situation där väldens näst största militärmakt antingen tvingas till en förödmjukande underkastelse, eller tvingas svara med samma mynt. Kina valde – vilket alla som följt händelseutvecklingen förstått att landet skulle göra – att svara med samma mynt. I fredags gjorde Kinas försvarsminister Wei Fenghe följande uttalande: ”Om någon dristar sig till att avskilja Taiwan från Kina kommer Folkets befrielsearmé inte att ha något annat val än att ta strid, oavsett priset, för att krossa varje försök av Taiwan att förklara sig självständigt…”. Det fullständiga citatet – se nedan.

(”If anyone dares to split Taiwan from China the Chinese People’s Liberation Army (PLA) will have no choice but fight at any cost and crush any attempt of ’Taiwan independence’ and safeguard national sovereignty and territorial integrity”.) 

Till bakgrunden hör också att den regering som styrt Taiwan sedan 2016 har förkastat den politik som går under namnet ”One China Policy”. Detta grundas bland annat på att Taiwans president har sagt att ön redan är ett eget land. Ledarna i Beijing har tolkat detta som att Taiwans nuvarande regering siktar på att utropa Taiwan till en egen stat. Därför flyger nu Kinas stridsflygplan, ständigt, nära Taiwan. Den tidigare regeringen på Taiwan hade goda relationer med Kina. Men detta har blåst bort efter Hongkong.

 

Del fyra
Nu ligger bollen åter hos USA. Joe Bidens administration kan antingen trappa upp situationen ytterligare. Eller backa. Det som hittills har hänt är att USA, i realiteten, har backat. Detta genom att bland annat USA:s försvarsminister Lloyd Austin har sagt att Joe Biden inte menade vad han sade om att USA var beredd att försvara Taiwan militärt mot Kina. Men problemet är att Joe Biden faktiskt menade just det han sade. USA:s nuvarande president har nämligen sagt samma sak vid hela tre olika tillfällen: I augusti 2021, i oktober 2021 och nu senast den 23 maj 2022.

 

Avslutning
USA:s plan är att expandera Natos verksamhet till Asien, och Stilla havet, för att Natos övriga medlemmar ska hjälpa USA att pressa Kina militärt och ekonomiskt. Detta inkluderar Sverige. Allvaret i denna plan visas av de praktiska steg som redan tagits för att knyta upp Australien, Japan, Nya Zeeland och Sydkorea till Nato. Innebörden är att Sverige, via Nato, kan hamna i ett verkligt storkrig.

Om Natos ”globala” roll genom expansionen till Asien och Stilla havet – bland annat via Australien, Japan, Nya Zeeland och Sydkorea – stod det ingenting om i den säkerhetspolitiska ”analysen” (pinsamt). Detta trots att det bara är att läsa innantill på Natos egen hemsida. Nu måste några frågor ställas:

1. Varför är media så tyst om det reella hotet av en militär sammanstötning mellan USA och Kina över Taiwan,
2. Varför är media så tyst om Natos expansion, i Asien och Stilla havet, i syfte att pressa Kina,
3. Vill media inte vill informera medborgarna i Sverige om vad som händer i världen

Till sist: Det finns olika sätt att ljuga på. Du skall ”intet förtiga, tillägga eller förändra”. Tystnaden i Sverige, bristen på debatt, är en sorts lögn. Lögnen består i förtigandet. De som ljuger är riksdagspartierna, media och militären.

Våra motståndare har infört en gräns på
3 % för att få bort oss från fullmäktige. Det var
S, M, C o. V som angrep AP, MP, KD, L, FI o. SD.
Låt inte Lindberg+Ågren segra – rösta på AP den 11 sept.
_     _     _     _     _

 

Ingress
Luftföroreningar förkortar livet för 6000-7000 svenskar årligen. Detta enligt Umeå-forskaren Bertil Forsberg. Sedan drygt 15 år tillbaka har en rad försök med att samordna varutransporterna genomförts i svenska kommuner. Alla försök pekar åt samma håll: samordnade varutransporter kan kraftigt minska utsläppen från den tunga trafiken. Men i Umeå har intresset bland de styrande inte bara varit minimalt utan deras attityd har varit direkt negativ.

 

Del ett
Skulle samordnad varudistribution införas skulle detta leda till en minskning av både utsläpp av koldioxid (som är skadligt för klimatet) och utsläpp av kvävedioxid (som är skadliga för människors hälsa). Försöken med samordnad varudistribution i andra kommuner har sett olika ut, men det gemensamma är att kommunerna inrättat en omlastningscentral för gods samt köpt in ett datasystem för bland annat planering av körningar.

Med hjälp av dessa har transporterna till och från butiker eller kommunala verksamheter kunnat skötas mer effektivt. Lastbilarna har kunnat fyllas i långt större utsträckning, vilket minskat antalet lastbilar som snurrat runt i kommunernas centrala delar.

 

Del två
En av de större studierna kring miljöeffekterna av samordnad varudistribution har genomförts bland åtta kommuner på Södertörn söder om Stockholm (Botkyrka, Haninge, Huddinge, Nykvarn, Nynäshamn, Salem, Södertälje och Tyresö). Studien genomfördes av IVL Svenska Miljöinstitutet på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholm.

De åtta kommunerna har sedan 2014 samordnat transporterna av gods till olika kommunala verksamheter. Studien visade att mellan åren 2014 och 2017 så minskade de fossila koldioxidutsläppen med hela 73 procent! Detta var främst ett resultat av att kommunen ställde krav på biobaserade drivmedel i upphandlingen av transporterna. Utsläppen av kvävedioxid och partiklar har minskat med ca 70 procent.

 

Del tre
Samordningen gällde dock enbart transporter till kommunernas egna verksamheter, och inte alla transporter i kommunerna. Studiens resultat visar på de potentiellt mycket stora miljövinster som går att göra med en samordning av varutransporterna. Ska samordningen bli riktigt effektiv måste den dock omfatta en majoritet av alla varutransporter.

Ett försök i Linköping år 2005, som innefattade DHL, Posten och Schenker, resulterade i att lastbilarnas körsträcka i centrala Linköping – och därmed utsläppen – minskade med hela 50 procent.

Avslutning
Sedan i augusti 2007 har personer som idag representerar Arbetarpartiet, i och utanför kommunfullmäktige, arbetat för införandet av samordnad varudistribution i Umeå. Vi ser mycket positivt på försöket i Linköping 2005. Vi ser också mycket positivt på initiativet som har tagits av de åtta kommunerna söder om Stockholm. I vår Alternativbudget för Umeå kommun år 2023 har vi med ett förslag om att kommunen ska utreda hur och när Umeå skulle kunna genomföra samma satsning som har skett i en rad andra kommuner i Sverige.

Våra motståndare har infört en gräns på
3 % för att få bort oss från fullmäktige. Det var
S, M, C o. V som angrep AP, MP, KD, L, FI o. SD.
Låt inte Lindberg+Ågren segra – rösta på AP den 11 sept.
_     _     _     _     _

 

Ingress
Arbetarpartiet ställer upp i valen till Umeå kommunfullmäktige och Regionfullmäktige i Västerbotten. Vi vill att du röstar på Arbetarpartiet i dessa två val – oavsett vilket parti du röstar på i valet till riksdagen! Alla kan rösta på olika partier i de tre valen den 11 september.

 

Del ett
Men det politiska arbetet handlar inte bara om val. Arbetarpartiet är en politisk rörelse. Denna rörelse har flera målsättningar. En är att skapa en riksspridd veckotidning som innehåller poddradio och webb-TV. För att klara detta behöver vi medarbetare och lokalredaktörer över hela Sverige. Vi behöver Dig. Alla kan bidra i kampen mot de växande orättvisorna; alla kan bidra i försvaret av de demokratiska fri- och rättigheterna som hotas från en rad olika håll. Du kan vara troende eller ateist, kristen eller muslim. Du kan ha tidigare erfarenhet eller vara nybörjare. Alla kan bidra i arbetet för en ny, demokratisk socialistisk, arbetarrörelse.

 

Del två
Arbetarpartiet säger Nej till att Sverige ska anslutas till Nato. Ett sådant beslut ska föregås av en folkomröstning. Dagens riksdagspartier har kört över den demokratiska processen. Detta gäller de partier som säger Ja till Nato. Vi tänker på S, M, KD, C, SD och L.

Men vår kritik drabbar även de partier i riksdagen som säger Nej till Nato. Vi tänker på V och MP. Det finns miljoner svenskar som inte vill gå med i Nato. V och MP skulle ha kunnat arrangera demonstrationer i Sveriges 290 kommuner och gett alla svenskar som är emot att Sverige ska anslutas till Nato en möjlighet att sätta en verkligt hård press på Ja-partierna.

Men detta vågade inte V och MP. De vågade inte utmana Ja-till-Natopartiet Socialdemokraterna på allvar. Både V och MP vill nämligen hålla sig väl med S för att få en chans att regera tillsammans med statsminister Magdalena Andersson (S) efter valet. Detta är för ynkligt. Nato-frågan är för viktig för detta politiska spel. Arbetarpartiet kommer att fortsatta kämpa för en folkomröstning – Ja eller Nej till Nato. Vi behöver dig i denna kamp.

 

Del tre
Arbetarpartiets kritik mot dagens riksdagspartier gör att vi ställer upp i valet till riksdagen 2026. Men inte som ett eget parti. Vi kommer att dra samman ett antal modiga personer med starka övertygelser på en gemensam valsedel. Arbetsnamnet för detta är ”Det demokratiska initiativet”.

En person på valsedeln vill bekämpa de ökade klassklyftorna. En annan vill bekämpa korruptionen. En tredje fortsätta kampen mot Nato. En fjärde vill kämpa för bättre integration. En femte mot hedersförtrycket. Inne i riksdagen är de olika personerna fria att driva sina hjärtefrågor – ensamma eller tillsammans. En sådan valsedel syftar till att bryta det monopol som dagens riksdagspartier har över den politiska makten. Detta utgör en annan del av vårt arbete. Arbetarpartiet är en politisk rörelse med höga målsättningar.

 

Avslutning
Vi behöver Dig! Kontakta oss redan idag:

* Ring 090-19 47 34
* Maila info@arbetarpartiet.se

Våra motståndare har infört en gräns på
3 % för att få bort oss från fullmäktige. Det var
S, M, C o. V som angrep AP, MP, KD, L, FI o. SD.
Låt inte Lindberg+Ågren segra – rösta på AP den 11 sept.
_     _     _     _     _

 

Ingress
Den 20 juni ska Umeå kommuns budget för år 2023 antas. 
*Det handlar om hur 8,6 miljarder ska fördelas i driftbudgeten (främst löner, hyror och förbrukningsartiklar),
*Det handlar om hur 1,5 miljarder ska fördelas på investeringar.
Det blir mycket pengar. Vi talar om cirka tio miljarder kronor för nästa år.

Nu blir det ännu viktigare vilka som styr kommunen.

Del ett
Tillåt mig repetera: Socialdemokraterna har endast 20 av 65 mandat i Umeå kommunfullmäktige. Inte ens en tredjedel av ledamöterna i fullmäktige tillhör S. På papperet styrs Umeå kommun av S+MP tillsammans. Men MP har endast 4 mandat. Dessa två partier har, som alla räknekunniga förstår, endast 24 platser. Och det räcker inte till för att skapa en bestående och kontinuerlig majoritet. För detta krävs det 33 mandat.

Detta speglas även i de olika nämnderna. Nämnderna har oftast elva ledamöter (exempelvis Byggnadsnämnd eller För-och grundskolenämnd). Även i dessa befinner sig S+MP i minoritet. Som jag har skrivit tidigare: Bristen på en tydlig majoritet innebär att det sker ständiga uppgörelser, i det fördolda, med resultat att ”alla” i praktiken är med och styr. Innebörden av detta är, som jag också har skrivit tidigare, är att politikerna – sällan eller aldrig – ställs till ansvar då något går åt h … e. Denna situationen undergräver demokratin.

Med ”alla” menar jag i första hand S+MP och M+C+L+KD. Även V tillåts, ibland, vara med och styra.

 

Del två
Inför valet har de fyra traditionella borgerliga partierna (M, C, L och KD) lyckats enas om ett gemensamt budgetförslag. Men dessa fyra partier har inte heller fler än 24 mandat av 65.

Vems budgetförslag ska då gå igenom?
Ska det bli minoritetens budgetförslag (S+MP) ?
Eller ska det bli minoritetens budgetförslag (M+C+L+KD) ?

Svaret är att den minoriteter vinner som kan få stöd hos ett, eller flera, av de tre (3) övriga partierna i Umeå kommunfullmäktige. Och för att få stöd måste man vanligtvis vara beredd att kompromissa. De tre övriga partierna är:
*Arbetarpartiet (AP),
*Vänsterpartiet (V),
*Sverigedemokraterna (SD).

 

Del tre
Låt mig berätta hur det kan gå?

*Scenario ett: Om S+MP går med på krav från V får dessa tre partier tillsammans egen majoritet och saken är klar. Men enligt media vill inte S+MP gå med på något krav från V.
S+MP har ju redan presenterat sitt budgetförslag offentligt i media. Skulle S+MP vilja förhandla med V, förhandla på allvar, skulle ju S+MP har kontaktat V innan de presenterade sitt minoritetsförslag offentligt i media.

*Scenario två: De fyra traditionella borgerliga partierna får med sig SD. Den samlade borgerligheten blir då större än S+MP. Det blir 28 mandat för den samlade borgerligheten mot endast 24 mandat för S+MP. Detta gör S+MP beroende av stöd från Vänsterpartiet. Så går SD med på förslaget att sänka kommunalskatten, som M+C+L+KD har enats om, innebär det att S+MP måste söka stöd hos V.

*Scenario tre: SD vill inte sänka skatten tillsammans med de traditionella borgerliga partierna. Och Socialdemokraterna vill inte gå med på V:s förslag till skattehöjning eller på några andra förslag från V. I detta läge kan Arbetarpartiet avgöra vilket av de två minoritetsförslagen som ska antas som budget för 2023.

Först röstar vi naturligtvis på vårt eget förslag ”Arbetarpartiets Alternativbudget”.

I en ”andra valomgång” kan vi sedan rösta på budgetförslaget från S+MP – som då går igenom. Eller, så kan vi rösta på budgetförslaget från den traditionella borgerligheten  – som då går igenom.

*Scenario fyra: Vänsterpartiet och Arbetarpartiet kommer överens om tre-fyra krav. Tillsammans upplyser sedan V+AP Socialdemokraterna och Miljöpartiet om att de måste gå med på eftergifter för att få de 13 röster som V+AP har tillsammans i kommunfullmäktige. Om S+MP är oresonliga, och vägrar att gå med på några som helst eftergifter, kommer V+AP att lägga ned sina röster i ”andra valomgången”. Detta innebär att S+MP tvingas gå till budgetfullmäktige den 20 juni och riskera att få sin budget fälld.

Om V och AP agerar på detta sätt kommer Socialdemokraterna att bli arga.

De kommer att säga att V och AP utsätter kommunens ekonomi för risken att borgarnas skattesänkning går igenom. I detta läge kan AP och V svara att det var oviljan hos S+MP att gå med på någonting alls från V + AP som gjorde att S+MP:s minoritetsbudget föll.

Så ser maktspelet inför budgetfullmäktige den 20 juni ut.

Men bakom maktspelet döljer sig en vilja, från många av partierna, att förändra kommunen i en riktning som de tror leder till förbättringar. I vårt (AP:s) fall handlar det främst om att genomföra följande:
*en demokratisering av arbetsorganisationen,
*ett avskaffande av tystnadskulturen som ett antal chefer skapat.

 

Avslutning
Socialdemokraterna måste sluta uppträda som om de har en egen majoritet när sanningen är att de inte ens har en tredjedel av mandaten i kommunfullmäktige (endast 20 av 65). Detsamma gäller om S regerar tillsammans med MP. Socialdemokraterna ingår fortfarande i en minoritet med endast 24 av 65 mandat.

Socialdemokraterna måste antingen ingå en formell uppgörelse med fler, eller andra, partier än MP – vilket innebär kompromisser – och på detta sätt etablera sig som en del av en majoritet.
Eller så måste Socialdemokraterna, med eller utan MP, kompromissa i enskilda frågor med andra partier. Exempelvis på det sätt som vi beskriver i scenario fyra ovan.

Men kompromisser blir det.

Den tid måste få ett slut då Socialdemokraterna tillåts agera som om de har en egen majoritet bakom sig. Återigen: S har, ensamt, inte ens en tredjedel av väljarna, eller mandaten i fullmäktige, bakom sig.

Det är dags för socialdemokraterna att göra upp med sin självbild. De måste inse att deras självbild är ett arv från en svunnen tid. Uppvaknandet kan annars bli smärtsamt – och uppvaknandet kan komma redan på budgetfullmäktige måndag den 20 juni.

 

 

 

Våra motståndare har infört en gräns på
3 % för att få bort oss från fullmäktige. Det var
S, M, C o. V som angrep AP, MP, KD, L, FI o. SD.
Låt inte Lindberg+Ågren segra – rösta på AP den 11 sept.
_     _     _     _     _

Ingress
En demokratisk arbetsorganisation och ett mindre auktoritärt ledarskap är vägen framåt – inte skattesänkning eller skattehöjning

Det finns en sak vi kan vara säkra på i samband med varje budgetdebatt i Umeå kommunfullmäktige. Moderaterna kommer att föreslå en skattesänkning, och V kommer att föreslå en skattehöjning, fast båda partierna är medvetna om att de blir nedröstade. Varje år.

Del ett
För Arbetarpartiet finns lösningen på de bristande resurserna, först och främst, i hur arbetsorganisationen fungerar. Först sedan vi arbetat bort tystnadskultur och byråkrati (onödig dokumentation, onödiga möten, mm) kommer vi att få veta hur mycket produktion av välfärd som Umeå kommun kan få för dagens skattepengar.

En sak som vi i AP är övertygade om: Dagens arbetsorganisation och ledarskap brister inom många områden. Med en personal som inte är rädd, utan som känner sig fri att ta initiativ och prata öppet om olika problem, är vi övertygade om att umeborna skulle få mer välfärd för skattepengarna; brukarna få bättre service; personalen få en ökad trivsel och en bättre hälsa. Detta skulle, i sin tur, innebära en ökad trygghet för alla anhöriga.

Del två
Individ- och familjenämndens verksamhetsområden i Umeå tilldelas ca 1 500 miljoner kr varje år. Det är mycket pengar. Den fråga som måste ställas är denna: Hur mycket välfärd borde kunna produceras för dessa pengar? Svaret är att detta kommer att variera beroende på hur arbetsorganisationen och ledarskapet fungerar. Om arbetsorganisationen och ledarskapet präglas av uppmuntran och demokrati, delaktighet och trivsel, kommer de anställda att få en sänkt sjukfrånvaro och produktionen av välfärd att kunna öka. Kanske till att motsvara hela 2 000 miljoner kr.

Men om arbetsorganisationen präglas av ett auktoritärt ledarskap som skapar en tystnadskultur – där personalen är rädda för att ta egna och initiativ – då kommer sjukskrivningar, annan frånvaro och vantrivsel att dominera. I detta läge kommer produktionen av välfärd att minska. Kanske ända ned till att endast motsvara 1 000 miljoner (fast det satsas 1500 miljoner).

Det vi vill säga är alltså att en satsning på 1,5 miljarder både kan motsvara en produktion av välfärd på 1 miljard – eller på 2 miljarder – allt beroende på hur arbetsorganisation och ledarskap fungerar!

Det går inte att överskatta arbetsorganisationens och ledarskapets betydelse för hur personalen mår och därmed för hur mycket välfärd som produceras för varje skattekrona.

*Det är på detta som vi i AP vill rikta fokus!
*Frågor som har med arbetslivets demokratisering är vi, tyvärr, alltför ensamma om att driva idag.

 

Avslutning
Det är vår övertygelse att det finns väldiga vinster att göra genom ett bättre ledarskap och en demokratisering av arbetsorganisationen i olika verksamheter i Umeå kommun. Den turbulens som har präglat, bland annat, delar av individ- och familjeomsorgens verksamhetsområden utgör ett tydligt exempel på de vinster som finns att göra.

*Ytterst ligger ansvaret hos politikerna,
*Finns det ”omöjliga” chefer, som inte kan acceptera en nödvändig demokratisering, måste sådana kunna omplaceras.

Arbetarpartiets motståndare har infört en
gräns på 3 % för att få bort oss från fullmäktige.
Det var S, M, C o. V som angrep AP, MP, KD, FP, FI o. SD.
Men ge inte Lindberg & Ågren segern – ge AP rösten 11 sept.
_     _     _     _     _

 

Ingress
Det krävs snabbare handläggning och större byggprojekt i Umeå kommun. Detta Inte bara i centralorten utan även i Sävar, Holmsund, Obbola och Hörnefors – samt i de stadsnära byar som redan har en utbyggd infrastruktur. Bostadsbristen i Umeå är ett allvarligt problem.

Del ett
För att enbart klara befolkningstillväxten krävs att det byggs cirka 850 bostäder per år. Idag byggs cirka 400 bostäder årligen. Under en längre tid har olika fastighetsägare tillåtits att ”dutta” ut några få bostäder än här, än där. Inte sällan till priset av att grönområden byggts bort. Nu vill Balticgruppen bygga en gräddhylla på Hamrinsberget – ett grönområde som borde vara fredat.

Arbetarpartiet anser att kommunen, omedelbart, måste sjösätta några större bostadsprojekt.

 

Del två: några exempel.
*Röbäcksliden: 1000 bostäder kan tillskapas genom att Röbäck ”byggs ihop” med Skravelsjö. Området har planerats sedan 2017. Men S och MP har släpat fötterna efter sig.

*Tegelbruksberget: Ett nytt bostadsområde här kan dra nytta av befintlig service vid Strömpilen. Dessutom kan området försörjas av befintlig lokaltrafik. Vissa påstår att ett sådant bostadsområde skulle inkräkta på Grössjöns naturreservat. Detta är naturligtvis inte sant. Det finns inget som tvingar någon att bygga hus i naturreservatet. Och det finns heller ingen heller som vill bygga hus i naturreservatet. Allt framgår av översiktsplanen! De som påstår att bostäder på Tegelbruksberget innebär ett angrepp på naturreservatet har helt enkelt inte torrt på fötterna. Och de bryr sig absolut inte om Umeå som helhet. Speciellt bryr de sig inte om alla ungdomar i Umeå som inte har väldigt välbeställda föräldrar som kan köpa dyra bostadsrätter åt dem. Och det är mycket få av alla ungdomar som bostadslösa i Umeå som har det så bra förspänt.

*I20-området: En utmärkt start för detta projekt vore närmast Ersboda – i ”triangeln” mellan Norra Länken och gamla E4:an. De boende skulle bland annat kunna nyttja befintlig service på Ersboda handelsområde. Placeringen av ett bostadsområde just där skulle kunna minimera biltrafiken.

Men I20-området är stort. Stora delar av detta måste kunna användas som fritidsområde även i fortsättningen. Precis som det används idag. Till exempelvis alla hundägares stora glädje.

 

Avslutning
Bostäder måste även planeras i kommundelar som Sävar, Holmsund, Obbola och Hörnefors samt i stadsnära byar. Befolkningstillväxten utanför centralorten måste ske med infrastrukturen i åtanke. Servicen – i form av skolor, förskolor, vårdcentraler, VA, med mera – måste hinns med. Det får inte bli som i Stöcke. Där byggdes det en ny skola, jag tror det var 2016, som fem år senare hade blivit för liten. Med en rad problem som följd.

 

 

 

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards

Försvara yttrande- och tryckfriheten

_________________

 

Ingress
Samtidigt som Sverige ansöker om medlemskap i Nato har det, sedan en tid tillbaka, utformats planer på att ge Nato en fundamentalt ny, global, roll. Sedan grundandet 1949 har kärnan i Nato (North Atlantic Treaty Organization) varit att om någon medlemsstat i Europa eller Nordamerika utsätts för ett väpnat angrepp ska detta betraktas som ett angrepp på alla. Och den angripna staten ska då bistås av alla övriga Nato-medlemmar (artikel 5). Det är på denna drygt 70-åriga beskrivning av Natos roll för USA och Kanada samt för medlemsstaterna i Europa som den nya svenska säkerhetspolitiska rapporten (Ds 2022:7) bygger. Det är denna rapport som påstås visa att Sverige måste gå med i Nato.

 

Del ett
USA mobiliserar Nato +4 mot Kina
Men sedan 2020 har den USA-ledda militäralliansen Nato tagit konkreta steg för att expandera sitt inflytande långt utanför både Europa och Nordamerika! Ett tydligt exempel på detta är hur Nato, i denna stund, fördjupar sina kontakter med Australien, Japan, Sydkorea och Nya Zeeland. Denna expansion från Natos sida, bland annat i Asien och Stillahavsområdet, har redan fått ett namn. Namnet är ”NAC +4”. NAC är beteckningen på Natos ”styrelse”. Och +4 utgör beteckningen för Australien, Japan, Sydkorea och Nya Zeeland. I december 2020 deltog för första gången representanter för dessa fyra länder i ett möte tillsammans med Nato-ländernas utrikesministrar. På Natos egen hemsida kallas detta för en ”milstolpe” i Natos utveckling. På samma hemsida sägs också att Natos relationer med dessa fyra stater spelar en nyckelroll för den global attityd som är central i Natos ”2030 agenda”!

Innebörden av detta är att USA nu mobiliserar Natos övriga medlemsländer – tillsammans med Australien, Japan, Sydkorea och Nya Zeeland – i sin kraftmätning med Kina!

Och det är i detta nya, och ”globala”, Nato som Sverige har ansökt om medlemskap. Men varför ska riksdagspartier, militärer och media berätta för svenskarna om detta; varför uppträda anständigt?

 

Del två
Bedrägeriet mot svenskarna
Om denna fundamentalt nya roll för den USA-ledda militäralliansen – eller globala attityd som är central i Natos ”2030 agenda” – nämns inte ett enda ord i den säkerhetspolitiska rapport som ligger till grund för Sveriges ansökan om medlemskap i Nato. Inget av detta har varit hemligt för något av de åtta riksdagspartierna. Inget av detta har varit hemligt för militären eller för media. Det samlade etablissemanget i Sverige har alltså medvetet undanhållit de planer och konkreta steg som redan har tagits för att på ett fundamentalt sätt förändra Natos roll i världen, för svenskarna.

-Tror någon att stödet för ett svenskt medlemskap i Nato skulle vara lika stort om planerna på att använda militäralliansen som en del i USA:s kraftmätning med Kina hade kommit ut?
-Varför har varken V eller MP, som påstås vara emot ett medlemskap i Nato, brutit den tystnad kring Natos nya roll som måste betecknas som ett rent bedrägeri mot svenskarna?

 

Del tre
Sverige del av kraftmätning USA-Kina
Ett krig, militärt eller i handelskrigets form, mellan USA och Kina är kanske möjligt att undvika. Men en sak är säker: USA förbereder sig inför kraftmätningen med Kina som en världsmästare i tungviktsboxning förbereder sig inför en titelmatch. USA:s nedgång, i kombination med Kinas starka uppgång, hotar den världsordning där USA ensamt har kunnat dominera världen sedan Sovjetunionens upplösning 1991. Det är i denna situation – där USA och Kina står öga mot öga främst i Asien, Afrika och Latinamerika – som Sverige ansöker om medlemskap i Nato!

Den ena utgångspunkten för den säkerhetspolitiska rapporten är läget runt Östersjön med betoning på vad Finland gör. Den andra utgångspunkten är att världshistorien började den 24 februari i år. Detta är så inskränkt att det vore komiskt om det inte vore så tragiskt. Sverige går alltså med i ett Nato som i praktiken håller på att försvinna. Genom sin ansökan har Sverige, i bästa fall, valt sida i ett nytt kallt krig. I värsta fall har Sverige valt sida i ett framtida tredje världskrig – ekonomiskt och/eller militärt.

 

Avrundning
Rätten till en tredje ståndpunkt
Under alla omständigheter har etablissemanget i Sverige – riksdagspartier, militärer och media – medvetet undanhållit befolkningen att inträdet i Nato innebär att landet inte bara kommer att bli en frontstat mot Ryssland. Sverige kommer även att bli en frontstat mot Kina.

Kampen mot detta Nato-bedrägeri måste fortsätta.
Striden för rätten till en tredje ståndpunkt – att varken stötta USA och Nato, eller Kina och Ryssland, har bara börjat.

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards

Försvara yttrande- och tryckfriheten

_________________

 

Just nu klarar jag inte av att publicera och ha synpunkter på alla kommentarer. Detta beror på att jag genomgått en allvarlig operation. I takt med mitt tillfrisknande kommer jag stegvis att börja publicera och kommentera på samma sätt som tidigare.

_     _     _     _     _

Fråga
Varifrån kommer ondskan som lurar i Umeå kommun? Jag tog plats i Umeå kommunfullmäktige efter valet 1991. Under den tid som gått har jag träffat väldigt många anställda som mått dåligt på grund av hur de blivit behandlade av Umeå kommun. Men vid tre (3) tillfällen har de jag talat med, nästan skamset och med sänkt röst, berättat om sina tankar på att ”ta bort sig”.

Den första gången som jag talade med en anställd som haft självmordstankar på grund av en konflikt med arbetsgivaren Umeå kommun var under min första mandatperiod åren 1991-1994. De andra två som berättat för mig om självmordstankar har jag kommit i kontakt med senare. Jag har engagerat mig, på olika sätt, för att dessa personer ska må bättre. En sak som vill jag vill understryka: dessa tre personer var alla mycket högpresterande och de hade inte ett uns av rättshaveri över sig (jag har, under tre årtionden, träffat många rättshaverister som tagit för givet att jag skulle ställa mig på deras sida, något jag aldrig gjort). Alla de tre ”vann” också sina konflikter med chefer eller med Umeå kommun som sådan. Vann, men förlorade också.

När man träffar människor som har blivit så illa behandlade att de funderat på att ta sitt liv är det oundvikligt att man själv börjar fundera på varifrån ondskan inom Umeå kommun kommer. Alltså: Varifrån kommer ondskan i Umeå kommun?

 

Del ett – att bli en icke-person
Många som anser sig har blivit illa behandlade pekar ut en viss chef. Men de tre som berättat om sina självmordstankar har inte gjort detta. Dessa tre har (nästan) krossats av något osynligt. De har uppfattat att de blivit förvandlade till icke-personer och att tidigare arbetskamrater, som även varit deras vänner, har dragit sig undan dem. De har även blivit fråntagna arbetsuppgifter och information samtidigt som de upptäckt att andra personer känt till saker om dem som dessa inte borde ha kännedom om.

Det gick endast att dra en enda slutsats: Någon chef, eller några chefer, på högre nivå hade agerat bakom deras ryggar och skrämt deras tidigare vänner och arbetskamrater – samt släppt information som borde ha varit sekretessbelagd. Men detta har inte gått att bevisa. Det är i denna situation, när livet faller samman och motståndaren är ansiktslös, som självmordstankarna har dykt upp. Alla tre som berättat för mig om sina mörkaste stunder har återvänt till just detta – till den ansiktslösa motståndaren i kombination med upplevelsen av att bli en icke-person.

Jag har tagit mig tid att kontrollera vad som verkligen har hänt i dessa tre ärenden. Och det fanns alltid följande ingredienser: 1) i början hade en hård konflikt uppstått med en överordnad om en, eller flera, sakfrågor, 2) chefen eller Umeå kommun förlorade, 3) Den anställde vann alltså i själva sakfrågan men förlorade arbetskamrater, efter att ha förvandlats till en icke-person, och tvingades att sluta eller slutade ”frivilligt”.

Återigen: Varifrån kommer denna ondska?

 

Del två – hotad revisor
Varifrån kommer ondskan frågade jag mig även av ett annat skäl för fyra-fem år sedan. Detta i samband med att en politiskt tillsatt revisor ringde upp mig för att, väldigt skamset, berätta att han/hon hade gett efter för påtryckningar om att inte ge mig vissa offentliga handlingar som jag hade begärt ut rörande ett av Umeå kommuns största skrytprojekt (färjan). Låt mig citera fritt ur minnet vad revisorn hade fått höra och sedan återberättade för mig: ”Den där djävla Hägglund ska inte ha några dokument”.

Revisorn bad mig om ursäkt för att han/hon inte hade klarat av påtryckningarna / hoten. Och jag, som mer än väl förstod varför detta hade hänt, var själv vid tillfället alltför nedtyngd av arbete för att orka följa upp detta övergrepp. Jag var och är, till 95 procent, säker på från vilket håll som påtryckningarna/hoten mot revisorn hade kommit. Till saken hör att dokumenten som jag begärt ut var offentliga. Detta var alltså verkligen ett direkt övergrepp på demokratin. Revisorn var politiskt tillsatt och trycket från vissa ”personligheter” i andra partier hade blivit för stort. Detta, i kombination med min egen tunga arbetssituation, innebar att jag inte fick några dokument. Och därför ringde revisorn upp mig för att be om ursäkt för att han/hon inte hade pallat för trycket. Revisorn funderade inte på att ta livet av sig. Men det var uppenbart att revisorn hade upplevt det som hänt som något som djupt skakat dennes/dennas tro på demokratin i Umeå kommun och – vilket jag tror var det värsta – även hade skakat revisorns bild av sig själv.

 

Del tre – om alla styr läggs locket på
Det är de folkvalda politikerna som ska ha det yttersta ansvaret för Umeå kommun. Speciellt då något gått över styr. Men för att det ska fungera så måste det vara tydligt vilka som styr kommunen – och vilka som utgör oppositionen. I dagens Umeå är detta oklart. Fel. I dagens Umeå är detta väldigt oklart.

Socialdemokraterna har endast 20 av 65 mandat!

På papperet styr Socialdemokraterna Umeå kommun tillsammans med Miljöpartiet. Men MP har endast 4 mandat. Detta ger endast de styrande 24 mandat. Men det krävs minst 33 mandat för att samla en bestående majoritet i Umeå kommunfullmäktige. Det krävs 33 mandat för att vinna en omröstning, med minsta möjliga majoritet, mot en samlad opposition. Men Hans Lindberg, S-regeringschef i Umeå kommun, har i bästa fall 24 mandat.

Därför sker det ständiga uppgörelser – i det fördolda – istället. Och i dessa uppgörelser deltar olika konstellationer av partier. Resultatet har, sedan lång tid tillbaka, blivit att ”alla” är med och styr – samtidigt som ingen ställs till ansvar då det går åt helvete. I denna situation riskerar vänskapskorruption att växa fram tillsammans med en brist på transparens. I en situation då ”alla” är med och styr kommer, igen och igen, locket att läggas på då något går åt helvete. Eller då någon anställd försöker att bringa klarhet i en oreda. De ansvariga kommer att sluta leden och den anställde riskera att krossas. Den anställde vet nämligen inte vilka kompromisser mellan vilka partier som han/hon riskerar att rubba. Den anställde kan inte veta på vilka tår den trampar. Skälet är att det varit oklart vilka som bestämt att något ska vara si eller så. Men det är egentligen ännu värre. Jag återkommer strax till cheferna.

Nu kanske någon säger att det inte är o-vanligt med koalitionsregeringar i kommuner. På det svarar jag: Jovisst! Men det är en alldeles förbannat stor skillnad mellan en uttalad, öppen, koalitionsregering för att uppnå minst 33 mandat och en hemlig och därmed ogenomtränglig koalitionsregering. Och det är just en sådan, hemlig och ogenomtränglig, koalitionsregering som vi har i Umeå kommun. Och detta sedan lång tid tillbaka.

Låt mig repetera. Situationen i dagens Umeå undergräver demokratin. Den mest grundläggande förutsättningen för att en kommun ska vara transparent, och för att vänskapskorruption ska motverkas, är att det är tydligt vilka som styr och därmed tar ansvar för det som händer – eller inte händer. Och vilka som utgör oppositionen och kritiserar det som händer – eller inte händer. Men, återigen, så är inte fallet i Umeå kommun.

 

Del fyra – oklarheter mellan politiker och tjänstemän
Den ansiktslösa ondskan växer även fram ur en oklar arbetsfördelning mellan politiker och tjänstemän. En sådan oklarhet blir, på sikt, det oundvikliga resultatet då politikerna själva inte vet om de är en del av styret eller en del av oppositionen. En sådan situation riskerar att lamslå politikerna. I detta läge finns en risk att starka chefer ”tar över” från politiker som uppträder fegt. Det behöver inte handla om att politikerna är fega, som personer, utan det handlar snarast om att de inte förstår sin roll: Tillhör de den kommunala ”regeringen” eller den kommunala ”oppositionen”?

Och de chefer som ”tar över” politikernas uppgifter behöver inte vara ute efter makt. De vill, åtminstone till att börja med, bara få saker att fungera. Och om politikerna inte klarar sin roll måste någon fylla tomrummet. Detta blir inte sällan en stark chef. Men med tiden kommer den starka chefen, och de svaga politikerna, att tillsammans utgöra ett stort och växande PROBLEM.

Och det är denna dubbla oklarhet – vilka styr kommunen och vilka utgör oppositionen, var börjar politikernas ansvar och var slutar tjänstemännens – som utgör en stor del av förklaringen till den ansiktslösa ondskan i Umeå kommun.

 

Del fem – ”alla tillsammans”: regering, opposition och chefer!
Vore det klart vilka som styrde, och vilka som utgjorde opposition, skulle ingen våga hota en politiskt tillsatt revisor så att denne/denna inte vågade lämnade ut dokument till mig. Men de o-sunda lojaliteter som skapas när ”alla”, i hemlighet, är med och styr gör denna form av påtryckningar möjlig. Men hade det varit tydligt att den revisor som utsattes för påtryckningar exempelvis tillhört oppositionen, och att den som hotade exempelvis tillhörde de styrande, hade påtryckningarna lett till en katastrof för den som ”hotade”. Men nu vann istället den hotfulle. Jag fick inte ut dokumenten som jag hade rätt till. Och detta är ett nederlag för demokratin!

De anställda som i tre (3) fall behandlats så illa att det lett till tankar på självmord (och detta är endast de tre som valt att tala med just mig) skulle aldrig ha behövt råka så illa ut om det varit tydligt var gränserna gått mellan ”regering” och ”opposition”. Och hade detta ansvar varit klarlagt skulle även gränserna mellan tjänstemän och politiker vara tydligare. Och då skulle aldrig de tre personernas  ärenden har urartat på det sätt som skedde. Tjänstemän ska ha fria händer – men inte för fria – eftersom det i sista hand är de folkvalda politikerna som har ansvaret. Speciellt de politiker som tillhör kommunens regering! Men mitt intryck är att politikerna medvetet lät vissa tjänstemän sköta de tre ärendena – detta för att politikerna skulle slippa ta ansvar.

Vi får alltså ett kluster av beslutsfattare bestående av politiker som ska tillhöra kommunens regering, av politiker som ska tillhöra kommunens opposition OCH av chefs-tjänstemän. Tillsammans kompromissar dessa fram beslut i olika frågor. Vissa beslut, exempelvis mellan kommunen och privata aktörer, är därmed resultatet av väldigt delikata kompromisser.
* Ve den anställde som i detta läge påpekar att allt kanske inte har gått rätt till och pekar på besvärande fakta,
* Ve den revisor som vill lämna ut handlingar som inte tål se dagens ljus.
I denna situation kommer nämligen alla tre parter att skydda varandra – när det gäller beslutens innehåll – även om alla parter samtidigt talar illa om, och skvallrar på, varandra. För ingen av parterna har ju fått som de velat! Hemliga kompromisser, kompromisser och hemligheter.

Det är min mening att Umeå kommun, till för stor del, befinner sig i den av mig beskrivna situationen.

 

Avslutning
Arbetarpartiet kommer inte att stödja en uppgörelse efter valet den 11 september som inte, på ett klart och tydligt sätt, klargör vilka som STYR kommunen och vilka som utgör OPPOSITIONEN. Idag styrs alltså Umeå kommun av ett kluster av partier (och tjänstemän) som skapar motsatsen till transparens, nämligen en ogenomtränglighet.

Det är just ur denna ogenomtränglighet som en stor del av ondskan i Umeå kommun kommer.

Hans Lindberg (S) måste sikta på att skaffa sig en tydlig majoritet genom en icke-hemlig koalitionsregering på minst 33 mandat. Anders Ågren måste göra detsamma. Och ifall Hans Lindberg och Anders Ågren bildar en koalitionsregering tillsammans måste en sådan koalition också framträda öppet.

Vi måste alltså klargöra vilka partier som styr Umeå kommun och vilka partier som utgör oppositionen. Och får kommunen en koalitionsregering måste den vara öppen – inte hemlig. Gränsen mellan politiker och tjänstemän måste sedan bli långt tydligare än idag. Bara då kan vi komma tillrätta med, åtminstone en del av, den ONDSKA som tyvärr finns i Umeå kommun.

Kriget i Ukraina måste användas till att understryka behovet
av att minska fossila utsläpp – angreppet på Ukraina
får inte leda till att klimatkrisen döljs.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

_________________

 

Till mina kära läsare. Just nu klarar jag inte av att publicera och ha synpunkter på era kommentarer på det sätt som jag brukar ha. Detta beror på att jag genomgick en allvarlig operation för tre veckor sedan. I takt med att jag tillfrisknar kommer det stegvis att bli full fart på kommentarerna igen.

_     _     _     _     _

 

Ingress
Tyvärr har Socialdemokraterna inte längre kvar någon ledare som, likt Olof Palme, själv kastade sig in i striden tillsammans med partiet, LO och alla sidoorganisationer – i syfte att påverka opinionen; i syfte att försvara alliansfriheten; i syfte att vinna valet på att säga Nej till Nato-medlemskapet. För det är exakt vad Palme skulle ha gjort.

Det är nu länge sedan Olof Palme var min politiska idol.

Men jag kommer inte ifrån att Palme behöll en beundransvärd egenskap in i det sista. Han hade ideologisk övertygelse nog för att satsa både sig själv och ”rörelsen” för att skapa, påverka, opinionen i Sverige. Genom denna metod, genom att påverka, genom att skapa, opinion vann Palme folkomröstningen om kärnkraft 1980 med linje 2. På detta sätt vann Palme även valet 1985 – i strid med Moderaternas då lanserade ”systemskifte”. Detta blev Palmes sista strid. Tack för den segern, Olof, som utkämpades till försvar av den svenska modell som dina efterträdare håller på att göra sig av med i samarbete med bland annat Centerns Annie Lööf.

Dagens socialdemokratiska ledare saknar Palmes ideologiska övertygelse. Dagens S-ledare har bara ett enda förbannat mål för ögonen. De vill fortsätta att förvalta samhället i regeringsställning – oavsett om de förvaltar samhället på sin egen politik, eller på M+KD-politik, eller på Centerns politik eller på Vänsterpartiets politik. Det spelar ingen roll. För dagens socialdemokratiska ledarskap har själva innehavet av regeringsposterna blivit ett självändamål. Sedan spelar det ingen roll, för dessa tomma tunnor, att makten över själva politiken utformas av andra partier. Eller av mediala kampanjer som i Nato-frågan. Sossarna bara tar varje ”politik” och klistrar sedan ”Made in sosseland” på denna. Och förvaltar vidare.

Det är precis så som det har det gått till när det gäller Sveriges och Socialdemokraternas Nato-ansökan.

 

Del ett
Men först: I mitt förra blogginlägg skrev jag att S-ledningens hastiga omsvängning när det gäller Nato-medlemskapet inte alls har handlat om något Nytt Säkerhetspolitiskt Läge. Vad det handlar om, bakom alla STOR-ORDEN, är något så förbannat futtigt som att sosseledningen, passivt, hänger efter Moderaterna. Detta M-parti som i sin tur sett opinionen bli mer positiv till ett svenskt Nato-medlemskap och därför beslutade sig för att använda Nato-frågan som ett sätt att vinna valet. Inrikespolitik, inrikespolitik, inrikespolitik.

Svängningen i opinionen har främst orsakats av den överlägset mest MASSIVA mediala skrämselkampanj som jag upplevt sedan jag började följa den politiska debatten i Sverige någon gång i mitten av 1960-talet. Denna massiva mediala skrämselkampanj har haft ett enda mål. Att tvinga Sverige in i Nato.

Och då Moderaterna svängde, då svängde även socialdemokraterna – i jakt på samma väljare. Tanken att göra som Olof Palme, och själv ge sig in i debatten för att ”svänga tillbaka” opinionen, var aldrig ett alternativ för dagens S-ledare. ”Följ, passivt, den opinion som borgerlig media skapar”. Sådan har sosseledningens arbetsmetod varit. Detsamma gäller även för Vänster- och Miljöpartierna.

Låt mig visa på detta ovärdiga politiska spel genom en tidslinje.

 

Del två – en avslöjande tidslinje
3-7 November 2021, S-kongressen säger nej till Nato
Under kongressen stod försvarsminister Peter Hultqvist, grötmyndigt, i talarstolen och sade bland annat följande: ”Det blir inga ansökningar om något medlemskap så länge vi har en socialdemokratisk regering. Jag kommer definitivt aldrig, så länge jag är försvarsminister, att medverka i en sådan process. Det kan jag garantera alla!”

Återigen visar det sig hur lite besluten på en socialdemokratisk partikongress betyder.

24 februari 2022, Den ryska statsledningen inleder sitt militära angrepp på Ukraina
Detta var ett övergrepp som nästan alla i Sverige tog skarpt avstånd ifrån. Till dessa hörde (och hör) Arbetarpartiet.

8 mars, statsminister Magdalena Andersson håller en pressträff.
Under pressträffen säger statsministern bland annat följande: ”Om Sverige skulle välja att skicka in en Nato-ansökan i det här läget skulle vi ytterligare destabilisera läget i Europa”!

11 mars, ”Moderaterna ställer inga ultimatum”
I en DN-artikel säger M-ledaren Ulf Kristersson att han inte har något svar på när han anser att en ansökan om svenskt Nato-medlemskap ska skickas in. ”Jag ställer inga ultimatum”, säger Kristersson i intervjun. Kristersson hade tidigare sagt att i de frågor som berör svensk säkerhetspolitik är det en stor fördel om partierna är eniga och att det kan vara nödvändigt att vänta på Socialdemokraterna.

18 mars, Moderaterna tänker göra Nato-medlemskapet till en valfråga
En rad opinionsmätningar, bland annat en Sifo-mätning den 7 mars, visar på ett kraftigt ökat stöd för ett svenskt Nato-medlemskap. Efter att ha sneglat på opinionssiffrorna bestämmer sig Moderaterna för att göra Nato-medlemskapet till en valfråga. I ett utspel lovar Ulf Kristersson att om M vinner valet den 11 september 2022 så kommer partiet att ansöka om medlemskap i Nato.

Detta uttalande kritiseras av bland annat Jimmie Åkesson. Denne anser att det är olämpligt att göra valrörelsen till en folkomröstning för eller emot ett svenskt Nato-medlemskap. (Jimmie Åkesson överskattade, uppenbarligen, sosseledningens förmåga att ta strid).

30 mars, Socialdemokraterna börjar vackla – även offentligt
I en intervju i SVT:s 30 minuter säger Magdalena Andersson att hon ”utesluter inte” ett svenskt Nato-medlemskap. Sprickan i muren är tydlig. Nu är det bara fråga om i vilken takt som sprickan vidgas – och när muren ska falla.

8-11 april, Sverigedemokraterna lägger sig för M
Den 8 april säger Jimmie Åkesson, i en intervju med Svenska Dagbladet, att han har bestämt sig. Går Finland går med i Nato ska även Sverige ansöka om medlemskap. Tre dagar senare blir detta SD:s officiella politik. Skämtarna anser att SD bör byta namn till ”Finlands-demokraterna”.

11 april, S inleder ”säkerhetspolitisk dialog” = loppet är kört.
SD:s beslut att stödja en Nato-ansökan innebär att det finns en majoritet för ett Nato-medlemskap i riksdagen. Detta pressar den socialdemokratiska ledningen. Då S-ledningen inte kan tänka sig att, tillsammans med MP och V, försöka svänga opinionen genom att ta strid för det Magdalena Andersson sa så sent som den 8 mars (se ovan), meddelas att Socialdemokraterna ska inleda en ”säkerhetspolitisk dialog”. Denna ”dialog” ska pågå fram till i maj. Alla vet att ”dialoger” eller ”rådslag” är en ökänd metod som sosseledningen använder för att exempelvis köra över tidigare kongressbeslut. Eller en 200-årig tradition av alliansfrihet.

Därför vet alla som följer socialdemokratin att S-ledningen nu har bestämt sig för att lämna in en Nato-ansökan. Den massiva skrämselkampanjen i media, och Moderaternas vändning, har betalat sig. SD:s snöpliga svängning har också spelat en roll.

15 maj, S förespråkar svenskt Nato-medlemskap
Den socialdemokratiska partistyrelsen håller ett flera timmar långt möte som beslutar att Socialdemokraterna ska förespråka en svensk Nato-anslutning. Ingen i hela världen är överraskad.

16 maj, Magdalena Anderssons S-regering beslutar att Sverige ska söka medlemskap i Nato
Av det ena följer det andra. STORORDEN haglar. Ingen minns längre, inom S, Magdalena Anderssons ord från den 8 mars: ”Om Sverige skulle välja att skicka in en Nato-ansökan i det här läget skulle vi ytterligare destabilisera läget i Europa”!

18 maj 2022, Sverige lämnar in sin ansökan om Nato-medlemskap
Beslutet hyllas av samma media som bedrivit den massiva och FRAMGÅNGSRIKA skrämselkampanjen. Den demokratiska processen har körts över. Skälet till att inga partier velat att frågan om ett Nato-medlemskap skulle debatteras, varken i valet eller i en folkomröstning, är att argumenten för ett svenskt Nato-medlemskap är så svaga. Och detta tyckte även Magdalena Andersson och Socialdemokratin så sent som den 8 mars!

 

Avslutning
Segrarna är media som, genom sin massiva kampanj, har drivit riksdagspartierna framför sig likt röstboskap. Dynamiken blev sedan denna. Moderaterna, som ville ”slå mynt” av en förändrad opinion, beslutade sig för att göra Nato till en valfråga. Detta resulterade i att både S och SD på mindre än två månader övergav sin tidigare avvisande syn på ett svenskt Nato-medlemskap. Hade inte Moderaterna gjort sitt utspel hade inte heller Socialdemokraterna och SD ändrat sig. Därmed har två hundra år av alliansfrihet offrats för ytlig, simpel, valtaktik.

Men frågan är inte diskuterad – varken i val eller i en folkomröstning som frågan om EU och euron. Medlemskapet i Nato blir därför inte legitimt, d.v.s. folkligt förankrat. Arbetarpartiet kommer att fortsätta kampen mot ett svenskt Nato-medlemskap och för en folkomröstning.

Denna kamp måste nu vidgas till att även handla om behovet av att slå vakt om de demokratiska processerna i samhället, processer som körts över av, främst, massmedias skrämselkampanj och deras medlöpare inom de större partierna.

De som förlorat på sveken från S och SD är befolkningen i Sverige. Jag hoppas att väljarna inte glömmer dessa två partiers svek.

_     _     _     _     _

Till mina kära läsare. Just nu klarar jag inte av att publicera och ha synpunkter på era kommentarer på det sätt som jag brukar ha. Detta beror på att jag genomgick en allvarlig operation för tre veckor sedan. I takt med att jag tillfrisknar kommer det stegvis att bli full fart på kommentarerna igen.

 

Kriget i Ukraina måste användas till att understryka behovet
av att minska fossila utsläpp – angreppet på Ukraina
får inte leda till att klimatkrisen döljs.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

_________________

 

Till mina kära läsare. Som ni märkt har jag inte varit lika på hugget när det gäller att publicera och kommentera era kommentarer som jag brukar vara. Detta beror på att jag genomgick en allvarlig operation för två veckor sedan. I takt med att jag tillfrisknar kommer det att bli full fart på kommentarerna igen.

_     _     _     _     _

 

Angående Sveriges väg in i Nato
Nu är det ett faktum: Sossarna har lagt sig platt för borgarna även i Nato-frågan! Så sent som i mars ansåg Magdalena Andersson att ett svenskt medlemskap i Nato ytterligare skulle destabilisera säkerhetsläget i norra Europa. Nu ansöker partiet om medlemskap i Nato. För sosseledningen handlar detta inte om utrikespolitik. Det handlar om inrikespolitik – om att neutralisera Moderaterna. Men priset kan komma att bli oerhört högt. För svenskarna.

Och Sverigedemokraterna … de överlät detta avgörande beslut till Finland!

Jag hoppas att dessa båda partiers väljare inte glömmer detta svek. Social-demokraternas och Sverige-demokraternas svek.

 

Arbetarpartiet kommer att fortsätta kampen mot en svensk anslutning till Nato. Då Sveriges väg in i Nato varken har diskuterats i någon valrörelse eller i en folkomröstning kommer beslutet inte att vara legitimt (folkligt förankrat). Kampen mot en svensk Nato-anslutning är en kamp för de demokratiska fri- och rättigheterna som nu körs över.

I grunden är Socialdemokraternas extremt snabba omsvängning i denna, oerhört viktiga, fråga endast ett försök att ”positionerna” sig i förhållande till Moderaterna inför valet. Så ytligt är det. Bakom alla stora och allvarliga ord. Detsamma gäller för Sverige-demokraterna. Ska SD accepteras av det borgerliga etablissemanget måste även Jimmie Åkesson och den övriga SD-ledningen också de lägga sig platt – för Moderaterna.

Befolkningen i Sverige är förlorare. Men återigen: Jag hoppas att väljarna inte glömmer dessa två partiers svek.

_     _     _     _     _

 

Till mina kära läsare. Som ni märkt har jag inte varit lika på hugget när det gäller att publicera och kommentera era kommentarer som jag brukar vara. Detta beror på att jag genomgick en allvarlig operation för två veckor sedan. I takt med att jag tillfrisknar kommer det att bli full fart på kommentarerna igen.

Kriget i Ukraina måste användas till att understryka behovet
av att minska fossila utsläpp – angreppet på Ukraina
får inte leda till att klimatkrisen döljs.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

_     _     _     _     _     _     _     _

 

Till mina kära läsare. Som ni märkt har jag inte varit lika på hugget när det gäller att publicera och kommentera era kommentarer som jag brukar vara. Detta beror på att jag genomgick en allvarlig operation för två veckor sedan. I takt med att jag tillfrisknar kommer det att bli full fart på kommentarerna igen.

 

Ingress
Detta måste stoppas. Balticgruppen har under lång tid fått göra nästan som de vill. I Umeå. Men deras planer på att radera ut Hamrinsbergets historiska miljöer och möjligheter att tjäna som rekreationsplats för umeborna får inte bli verklighet. Balticgruppens förslag går ut på att skapa en verklig gräddhylla. Gräddhyllan kommer att bestå av bostäder, kontor och en stor kongressanläggning (VK 11/5-22). I planen ingår till och med att Balticgruppen vill ianspråkta ett, i omedelbar anslutning till berget liggande, område som parkeringshus!

Balticgruppens plan tar inte, på det allra minsta sätt, tillvara Hamrinsbergets historia och väldiga potential som rekreationsområde. Det är ett rakt igenom brutalt förslag. Balticgruppen försöker släta över detta angrepp på centrala Umeås mest fantastiska naturliga utsiktspunkt genom att säga att det kommer att ingå ”en utsiktsplats” i deras förslag. Ursäkta kära läsare men nu måste jag svära. Hela Hamrinsberget är ju för helvete en enda fantastisk utsiktsplats idag… men om Balticgruppens förslag kommer denna utsiktsplats att bli mycket liten – och på nåder.

 

Del ett
Balticgruppens förslag måste stoppas. Jag kan lova följande:
a) Arbetarpartiet kommer att driva frågan i valrörelsen – förhoppningsvis tillsammans med andra partier som också är intresserade av stadsplanering,
b) Vi kommer att ta utomparlamentariska initiativ för att stoppa förslaget – till att börja med kommer vi att ta initiativ till torgmöten och namninsamlingar,
c) Arbetarpartiet kommer att ta upp frågan i kommunfullmäktige IGEN bland annat i samband med budgeten för år 2023.

Som tidigare sagts: Balticgruppen har fått göra nästan vad som helst i Umeå under en väldigt lång tid. Men till och med de partier som ständigt bugat och bockat och bjudit på (för Balticgruppen) sådana fantastiska ekonomiska uppgörelser som kulturhuset Väven måste säga nej till detta kompromisslösa förslag.

 

Del två
Det är ju inte så att det saknas alternativ. Läs förslaget från Arbetarpartiet om hur Hamrinsberget skulle kunna användas istället. Vårt förslag ger faktiskt Balticgruppen, och andra, en möjlighet att bygga på den sida av berget som är vänd mot NUS medan den orörda sidan av berget, som är vänd mot älven, reserveras för umebornas rekreationsbehov. Läs även om bergets historia.

 

Avrundning
”Motion till Umeå kommunfullmäktige
Vi vill att den sida av Hamrinsberget som är vänd mot älven ska ställas i ordning som ett besöks- och utflyktsmål som kan användas av alla umebor. Hamrinsberget har tidigare fyllt den funktionen. Går vi längre tillbaka i tiden har det, på berget, både funnits en hoppbacke samt tre stycken dansbanor. Berget har också en historisk betydelse ur försvarssynpunkt. Vi tänker då inte på de anläggningar av modern typ som inryms i berget idag. Vi tänker tillbaka på 1800-talet! Så sent som på 1950-talet fanns det lämningar av träbefästningar högst upp på berget med synliga kanonportar. Även dessa av trä. Tanken var att kunna beskjuta eventuella ryska skepp som kom seglandes upp efter Umeälven.

Vi vill ta tillvara på Hamrinsbergets historia. Både dess historia som försvarsverk från 1800-talet. Och dess mer moderna historia som hoppbacke och plats för dansbanor. Nu är det inte en ny hoppbacke och nya dansbanor som vi låser oss fast vid. Naturligtvis. Utan som vi skrev inledningsvis: vi vill att den sida av Hamrinsberget som är vänd mot älven ställs i ordning som ett besöks- och utflyktsmål för umeborna utifrån den moderna tidens krav. Det vi inte vill är att älvssidan av berget används till bostads- eller konferensändamål. Sådana byggnader passar mer åt ”lasarettshållet” till.

 

Mot denna bakgrund föreslår vi:

att  Hamrinsberget iordningsställs som ett besöks- och utflyktsmål för umeborna samt turister,

att  exploateringen av Hamrinsbergets ”lasarettssida” hålls öppen.”

 

PS. Till mina kära läsare. Som ni märkt har jag inte varit lika på hugget när det gäller att publicera och kommentera era kommentarer som jag brukar vara. Detta beror på att jag genomgick en allvarlig operation för två veckor sedan. I takt med att jag tillfrisknar kommer det att bli full fart på kommentarerna igen. DS