Vi här nere – och dom där uppe

Kriget i Ukraina måste användas till att understryka behovet
av att minska fossila utsläpp – angreppet på Ukraina
får inte leda till att klimatkrisen döljs.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

 

Lördagen den 7 maj arrangerade Arbetarpartiet, i samarbete med ABF, ett välbesökt möte med den tidigare Moskva-ambassadören Sven Hirdman. Drygt 110 personer hade slutit upp för att lyssna till ett samtal på ämnet ”Ryssland, Nato, Sverige och kriget”. Petterson-Berger-salen på Umeå Folkets Hus var fylld till bredden!

Mötet inleddes med ett samtal mellan mig själv och Sven Hirdman. Under samtalet förklarade Hirdman bland annat bakgrunden till konflikten mellan Ryssland och Ukraina. Han redogjorde även för varför han anser att det bör ske en folkomröstning för eller emot ett svenskt medlemskap i Nato.

Efter det inledande samtalet öppnade vi för skriftliga frågor från åhörarna. Ett drygt 20-tal frågor inkom från publiken och spände över en rad olika ämnen: Nato-frågan i Sverige, de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland, relationen mellan Kina och Ryssland samt om hur Hirdman såg på den kulturella bojkott som Ryssland utsätts för. Hirdman hann svara på ungefär hälften av frågorna innan mötestiden var slut.

Mötet avslutades med att jag ställde Hirdman frågan om vad som krävs för att uppnå en fredsuppgörelse: en träff mellan Ryssland och USA, mellan Ryssland och Ukraina eller mellan alla tre länder. På detta svarade Hirdman att han trodde att en fredsuppgörelse skulle kräva ett möte och en förhandling mellan ledarna för USA och Ryssland.

Ett stort tack till alla som slöt upp i lördags.

 

PS. I Youtubevideon nedan kan du se en inspelning av mötet med Sven Hirdman. DS

Kriget i Ukraina måste användas till att understryka behovet
av att minska fossila utsläpp – angreppet på Ukraina
får inte leda till att klimatkrisen döljs.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

 

Ingress
Sedan coronapandemins utbrott har nästan 19 000 svenskar avlidit i covid-19. De som har fått dra det tyngsta lasset i kampen mot covid-19 är personalen inom sjukvård och omsorger. Många har ansträngt sig nästan till bristningsgränsen. Men den nödvändiga upprustning av både sjukvård och äldreomsorg som erfarenheterna från coronapandemin borde ha gett upphov till har uteblivit.

 

Del ett
Inför årets sommarsemestrar är personalbristen akut. Som under så många tidigare somrar. Ett förslag – som det just nu talas om – är att infektionsavdelningen ska slås ihop med lung- och njuravdelningen under delar av sommaren. Dessa båda avdelningar har idag tillsammans 34 vårdplatser. Under en tillfällig sammanslagning under sommaren skulle antalet vårdplatser minskas till 19. Nästan en halvering!

Men sommaren innebär inte att människor behöver mindre vård. Minskas antalet vårdplatser måste personalen istället prioritera hårdare. Vilka patienter är så dåliga att de måste läggas in på avdelning? Vilka är tillräckligt friska – och kan skickas hem? Detta innebär stora risker för patienterna.

 

Del två
Dagens problem inom sjukvård och äldreomsorg beror på en mångårig negativ trend. Antalet vårdplatser per 1000 invånare i Sverige hade halverats mellan åren 1994 och 2017. Före pandemin hade Sverige lägst antal vårdplatser per capita inom hela EU!

Det minskade antalet vårdplatser beror delvis på att de medicinska landvinningarna inneburit att patienterna behöver kortare vårdtid. Men det andra stora skälet handlar om nedskärningar! Och nedskärningarna har fört med sig sämre arbetsvillkor och bristande löneutveckling – vilket inneburit att färre sökt sig till vårdyrkena.

 

Del tre
Tickande nedskärningsbomber. Under 2019 beslutade hela 17 av landets 21 regioner (landsting) att genomföra besparingar. När pandemin bröt ut sköt staten till extra pengar för att klara av själva pandemin. Men inom en rad regioner har nedskärningsbesluten legat och tickat, som bomber, under ytan.

Ett exempel: År 2019 beslutade de styrande politikerna i Region Västerbotten (landstinget) att spara 560 miljoner under de tre åren 2020-2021-2022. Sedan 2020 har budgeten stramats åt, i det tysta, med hela 370 miljoner. Och de styrandes ambition är att spara 190 miljoner till! Detta är inte acceptabelt.

 

Del fyra
Både sjukvården och äldreomsorgen har byggt upp en väldig ”vårdskuld” under pandemin. Många äldre, som i vanliga fall hade sökt hemtjänst eller plats på ett särskilt boende för äldre, gjorde inte detta under pandemin. När pandemin nu ser ut att ha ebbat ut kommer behovet av äldreomsorg att öka.

Inom sjukvården har tiotusentals operationer – även allvarligare ingrepp som canceroperationer eller hjärtoperationer – fått ställas in eller skjutas fram under pandemin. För många av dessa patienter kan vårdbehovet vara ännu större idag än då deras ursprungliga operation var inplanerad.

 

Avslutning
Idag talar många svenska politiker om upprustning. Då handlar det om att försvaret ska rustas upp. Men de verkligt stora behoven av upprustning och utbyggnad finns inom sjukvården och äldreomsorgen. Inom många av de 17 (av 21) regioner som beslutade om nedskärningar under 2019 har dessa tickat på under ytan. För varje extra krona som går till försvaret måste tre kronor gå till sjukvård och äldreomsorg.

Vi måste göra som Finland. Under april månad har 25 000 vårdanställda i Finland strejkat för bättre löner och villkor. Även vårdpersonalen i Danmark och Norge har strejkat. Det verkar som att det krävs en rejäl strejk även i Sverige för att frågan om upprustning av sjukvård och äldreomsorg ska komma upp på dagordningen.

Kriget i Ukraina måste användas till att understryka behovet
av att minska fossila utsläpp – angreppet på Ukraina
får inte leda till att klimatkrisen döljs.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

 

Jag höll ett filmat anförande i samband med årets 1 Maj igår, med anledning av det demokratiska underskott som omgärdar debatten om ett eventuellt svenskt Nato-medlemskap.

Klicka på play-knappen här nedan för att se mitt anförande.

 

 

PS. Ukraina är inte med i Nato. Men landet har fått fler vapen och bättre underrättelser om fiendens rörelser än nästan alla andra länder som befunnit sig i krig av just Nato. Är det någon som tror att Sverige skulle behandlas sämre än Ukraina? Även om Sverige fortsatte sin alliansfria politik. DS.

Kriget i Ukraina måste användas till att understryka behovet
av att minska fossila utsläpp – angreppet på Ukraina
får inte leda till att klimatkrisen döljs.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

De mest blodtörstiga är de som under lång tid ignorerat problemen med parallella samhällen och som därför inte förstår något, vaken om problemen med de parallellsamhällen som växer fram, eller när det gäller våldets inneboende dynamik. Plötsligt förvandlas dessa, djupt okunniga, till blodtörstiga skrivbordsgeneraler som hotar demokratin. Men polisen får aldrig sjunka till pöbelns nivå. Vi borde alla lära av Göteborg.

 

Ingress.
Redan i slutet på februari brände Rasmus Paludan koranen i Göteborg. När det gäller förekomsten av stadsdelar med parallella samhällsstrukturer baserade dels på islamister som vill införa sharia i Sverige, dels kriminella klaner, har sådana inslag visat sig finnas i Göteborg kanske i större utsträckning än i många andra städer i Sverige. En av klanerna har både satt upp vägspärrar, för att kolla in- och utpasserande, samt utlyst ett utegångsförbud som enligt media till stora delar följdes! När detta hände var det många som helt enkelt inte kunde tro att det var sant.

Allt ”brännbart” i samhällsstrukturen som Paludan räknade med skulle flamma upp i Göteborg fanns verkligen på plats. Ändå skedde inte detta! Glädjande nog. Så vad hade Göteborg som inte fanns i de andra städerna som drabbades av kombinationen av högerextremisten Rasmus Paludan och våldsverkarna?

Svaret är erfarenhet och kunskap.

 

Del ett
För det första fick Paludan inte tillstånd för sin sammankomst – för sin provokation mot islam – varken i Hjällbo eller Angered. I dessa delar av Göteborg hade det varit svårare för polisen att hindra Paludan från att uppnå sitt syfte – att trappa upp den redan existerande splittringen av samhället. Paludan fick därför syssla med olagliga bränder på Frölunda torg. Men det är väl lagligt att bränna koranen, kanske någon säger? Låt oss återkomma till detta. Det första som skedde i Göteborg var alltså att ”leda bort” extremisten Paludan från bostadsområden där polisen skulle ha haft det svårare att förhindra den upptrappning av motsättningarna som Paludan strävade efter.

 

Del två
I vissa situationer kan en enda persons agerande vara av, om inte avgörande, så av väldigt stor betydelse. I Göteborg har en person – en integrationspolis – ägnat snart 20 år av sitt arbete till att motverka segregering och okunskap. Två av hans honnörsord, när det gäller polisarbete, är kvarterspoliser och fotpatrullerande poliser.

Denne integrationspolis anser att polisen ska utgöra ett naturligt inslag i Sveriges bostadsområden. Speciellt i de stadsdelar där de behövs som mest. Exempelvis där de flesta restauranger och kaféer tvingas betala beskyddarpengar (om vi ska tro på tidningarnas reportage). Polisen ska, genom ständig närvaro, vinna befolkningens förtroende. Polisen ska inte bara dyka upp efter att, låt oss säga, en skjutning har ägt rum. För att sedan lämna brottsplatsen.

Polisen ska genom sin ständiga närvaro vinna ett sådant förtroende hos befolkningen att atmosfären blir annorlunda. Och detta är faktiskt möjligt. Om polisen samarbetar med de tongivande positiva krafterna inom en stadsdel. Ett förbättrat samarbete förebygger skjutningar. Det bidrar till att isolera de som förkastar lagar och normer, som vill trappa upp motsättningarna, och som vill splittra samhället.

 

Del tre
Ett nästan osannolikt stort nätverk är en annan bedrift som denne integrationspolis har lyckats skapa. Stort både på bredden och på djupet. Detta genom sitt outtröttliga arbete som, bland annat, har bestått i att tala med både vänligt sinnade imamer och inte lika vänligt sinnade imamer; med både religiösa ledare och vanliga moskébesökare; med olika riktningar inom islam. Egentligen handlar det om flera olika nätverk.

Inför Rasmus Paludans tänkta angrepp på Göteborg kom allt detta arbete till sin rätt. Integrationsspolisen fick tyvärr kännedom om Paludans tänkta angrepp väldigt sent. Men två parallella processer kom ändå igång. Dels integrationspolisens arbete, dels det mer traditionella polisarbetet. Integrationspolisen besökte så många imamer, i olika moskéer, han bara hann. Han använde även sitt breda kontaktnät, utgår jag ifrån, till att förklara varför Paludan borde bojkottas. Allt för att förebygga den upptrappning som Paludan, och andra, var ute efter. Samtidigt agerade även den övriga polisen för att förebygga en upptrappning. Det var exempelvis ett mycket bra drag att förpassa Paludan till Frölunda torg – istället för till Angered eller Hjällbo – där en upptrappning hade varit mer trolig.

 

Del fyra
Den dag Rasmus Paludan slog till var även integrationspolisen där. Han såg, och sökte upp, ungdomar som samlats med stenar i händerna. Och förklarade varför det vore oklokt att kasta. Detta lyckades på det stora hela taget väldigt bra. På grund av det förebyggande arbetet var det inte heller så många motdemonstranter på plats. Men det var tillräckligt många för att det skulle ha kunnat bli ett rejält bråk mellan de 40 – 50 kravallutrustade poliserna och de som ville stoppa Paludan med våld. Men genom att utnyttja sin, genom många år uppbyggda, auktoritet lyckades integrationspolisen även bidra till att trappa ned stämningarna på själva platsen för Paludans ”opinionsyttring”.

 

Om Göteborg V
För mig är denne integrationspolis en förebild. Hans arbete utgör den ena änden i en skala där upptrappning – den som Ebba Busch gett ansikte åt – utgör den andra änden. Båda metoderna har nu testats. Den förebyggande i Göteborg. Den mer traditionella i andra städer. Det är uppenbart vilken metod som fungerar bäst.

Detta handlar inte om de enskilda polisernas arbete. De enskilda poliserna har agerat föredömligt överlag. De måste hedras. Det jag vill lyfta fram är de arbetsmetoder som vi kan välja mellan. En enda person kan inte göra allt. Det jag vill fästa uppmärksamheten på är hur en enda person, som har ägnar ett par decennier åt förtroendeskapande arbete, har kunnat spela en oproportionerligt stor och positiv roll. Exempelvis när det gäller att avvärja ett angrepp av det slag som Paludan planerade på Göteborg. Det arbetssätt som denne integrationspolis har använt måste bli många polisers arbetssätt.

 

Upptrappning eller nedtrappning VI
Antingen en polisverksamhet som syftar till nedtrappning – eller upptrappning. Valet ligger hos riksdag och regering. Jag förespråkar ett långsiktigt förebyggande arbete genom en satsning på kvarterspoliser, fotpatrullerande poliser och fler integrationspoliser – som bygger nätverk.

I de akuta situationerna förordar jag naturligtvis inte ett nytt gigantiskt Ådalen ’31 – en inriktning som tyvärr Ebba Busch vill utreda. Det rätta är naturligtvis att isolera våldsverkarna – men detta kräver det politiska modet att erkänna förekomsten av parallella samhällsstrukturer. Detta mod saknar de flesta politiker i riksdag och regering.

I de akuta situationerna, när stenarna väl har börjar vina, måste polisen agera för att trappa ned stämningarna. Detta är inte liktydigt med att ”backa”. Är polisen tillräckligt många kan situationen trappas ned genom att polisen går ”framåt”. Men är polisen för få kan det vara helt rätt att trappa ned genom att backa. Valet står inte mellan att backa eller att skjuta – att ställa frågan så är typiskt för den ny-primitivism som uppstått i samhället.

 

Två metoder – två problem VII
Problemet med kvarterspoliser är att det tar tid att återetablera dessa på stadsdelar som hunnit omvandlas till utanförskapsområden sedan kvarterspoliserna avvecklades.

Problemet med att skjuta skarpt är att det endast kommer att fungera en (1) enda gång! Vid nästa sammanstötning kommer poliserna själva att mötas av kulor. Och inte av gummikulor. Vapnen finns redan. Ingen är mer medveten om detta än poliserna själva.

Som jag ser det måste valet bli ett förebyggande arbete genom kvarterspoliser, fotpatrullerande poliser och nya integrationspoliser – som bygger nätverk till de positiva krafterna främst i utanförskapsområden. Detta i syfte att skapa ett samarbete med den majoritet som inte kastar sten utan som vill hjälpa till med att förespråka en bojkott av Paludan. De arbetsmetoder som den integrationspolis har använt, som jag berättat om, manar till efterföljd.

 

Avslutning
Och om stenarna börjar flyga måste polisen försöka trappa ned situationen och mildra konfrontationen. De som nu skriker efter ännu ”hårdare tag” kommer inte enbart att leda till både döda poliser och döda stenkastare. De opinionsbildare som ställer frågan som om verkligheten kan reduceras till ”att backa eller att skjuta” – de hotar demokratin.

De mest blodtörstiga är de som under lång tid ignorerat problemen med parallella samhällen och som därför inte förstår något, vaken om problemen med de parallellsamhällen som växer fram, eller när det gäller våldets inneboende dynamik. Plötsligt förvandlas dessa, djupt okunniga, till blodtörstiga skrivbordsgeneraler som hotar demokratin. Men polisen får aldrig sjunka till pöbelns nivå.

Vi borde alla lära av Göteborg.

 

PS. Jag lovade återkomma till lagligheten i det Rasmus Paludan gör. Paludan kanske kan stoppas genom en ändring i den lokala ordningsstadgan. Denne högerextremist ansöker aldrig om tillstånd för att elda på allmän plats. Då Paludan eldade i Göteborg hade han inget tillstånd för detta. Då Paludan eldade gjorde han åverkan på underlaget. Slutligen tog högerextremisten endast upp delar av det han hade bränt. Genom att rikta fokus – inte på det Paludan har rätt till, utan på det han inte har rätt till – kan han stoppas. Det som krävs är ett tillägg i den lokala ordningsstadgan som kräver tillstånd att elda på allmän plats inom tätbebyggt område. Det kan verka som en anti-klimax. Men vill vi trappa ned måste alla metoder användas. Det vore bra om Paludan, om han kom hit, kunde hänvisas till en eldstad utanför centrala Umeå. Där kunde han genomföra sina lagliga opinionsyttringar – utan att kränka någon. Ett sådant förslag kommer att läggas i Göteborgs kommun. Av en integrationspolis. Det vore väldigt bra om ett sådant förslag kunde antas här i Umeå. I förebyggande syfte.

Huvudarbetet handlar, naturligtvis, om att isolera våldsverkarna. DS.

De åsikter som jag framför har två syften. Dels vill jag göra
Arbetarpartiets (AP) ståndpunkter kända i Umeå, dels
vill jag bidra till en höjd politisk allmänbildning.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

 

Jag hade tänkt berätta om min vän – integrationspolisen Ulf, från Göteborg – i detta blogginlägg. MEN, det får bli på onsdag. Idag skriver jag istället brev till den ytterst destruktiva Rasmus Paludan. Se nedan.

 

Till Rasmus Paludan
från Jan Hägglund

 

Ingress
Paludan, med ditt agerande har du bidragit till att skada hundra poliser i Sverige. Detta kommer aldrig att glömmas – eller förlåtas! Detsamma gäller även för de våldsverkare som (falskt) motiverar sina (som det ser ut) dråpförsök bakom dina koranbränningar. Dessa kommer inte heller att glömmas – eller förlåtas. Det är avskyvärt hur vissa lyckas utnyttja samhällets lagar och resurser till förmån för sin egen blodiga föreställning.

 

Del ett
Däremot har du inte vunnit, Paludan. Ditt mål var att provocera fram ett sådant svar från polismyndigheten, mot våldsverkarna, att det skulle ha spridit det inbördeskrigsliknande tillståndet från vissa platser och grupper till stora delar av den muslimska majoriteten i Sverige. Samt till stora delar av de etniska svenskarna.

Du är ingen pajas, även om vissa tycker att du ser ut så, i din hjälm och skottsäkra väst. Du är en sällsynt beräknande högerextremistisk provokatör som systematiskt och ondskefullt försöker förvärra de motsättningar som redan finns i Sverige. Motsättningarna beror bland annat på en naiv invandrarpolitik och en naiv och misslyckad integrationspolitik. Du försöker spela på dessa motsättningar – även till priset av att vissa riskerar att dö. I kommentarsfältet på min blogg ser jag att du genomskådas av de allra flesta. Men tyvärr har du också lyckats väcka de mest primitiva känslorna hos ett litet fåtal. Personligen anser jag att du är en farlig människa, Rasmus Paludan, och att det är ytterst beklagligt att du använder yttrande- och tryckfriheten på det sätt som du gör. I ditt blinda hat mot alla muslimer.

 

Del två
Du och Muslimska brödraskapet ger näring åt varandra.
Jag har själv fört en debatt mot islamister som Muslimska brödraskapet, och wahhabitiska salafister, ända sedan 2016. Men jag har alltid gjort en kraftfull markering. Dessa extrema riktningar utgör endast en minoritet av muslimerna i Sverige. I den kamp som bland annat jag och Arbetarpartiet bedriver, bland annat för mer resurser till sjukvård och omsorger, måste landets muslimer bjudas in att delta. Du, Rasmus Paludan, försöker sabotera allt vad enighet heter. I dagens Sverige finns bostadsområden som gått från att vara utanförskapsområden till att ha blivit parallella samhällen. Ditt agerande stärker de krafter i Sverige – exempelvis Muslimska brödraskapet – som vill cementera dessa parallella samhällsstrukturer. Än värre – som vill förstärka dessa parallella strukturer!
Du strävar efter att uppnå samma sak som Muslimska brödraskapet och vissa salafister. Tillsammans strävar du, brödraskaparna och vissa salafister efter att, ytterligare, vidga de stora sprickor som redan finns i det svenska samhället. Ni vill göra ont värre.

 

Del tre
Din högerextremism, och dessa islamistiska extremister, har samma mål för ögonen. Din högerextremism får näring av islamistiska extremister, samt av kriminella gäng, i parallellsamhället. Dessa grupper får näring av ditt extremistiska agerande. De är skyldiga dig ett stort tack. De kan nu skylla sitt agerande på att du brände Koranen. Utan dig hade de inte kunnat gömma sig bakom islam. I sämsta fall har du hjälpt dessa grupper att få vissa etniska svenskar att bli rädda för alla muslimer. Din högerextremism, och deras extremism, när verkligen varandra. Detta måste sägas igen.

 

Avslutning
Polismyndigheten gick inte i din fälla. Varken i Linköping, Norrköping, Örebro, Landskrona, Stockholm eller Malmö gick polismyndigheten i din fälla. De trappade inte upp konflikten – de trappade ned. Detta hedrar polisen. Den helt överväldigande delen av muslimerna i Sverige har inte heller gått i din fälla. Detsamma gäller för den överväldigande andelen av de etniska svenskarna. De har heller inte gått i din fälla.

Det som hände i Linköping, Norrköping, Örebro, Landskrona, Stockholm och Malmö var mer än skrämmande. Men du misslyckades alltså med att sprida det inbördeskrigsliknande tillståndet, som uppstod på vissa av dessa platser, till bredare kretsar i samhället. Tyvärr lyckades du lura en svensk partiledare i din fälla. Hon trappade upp. Och detta utnyttjas nu, självklart, av extremisterna och av de kriminella, bland annat i stadsdelar med parallella samhällsstrukturer. De kan nu befästa sin ställning och värva nya proselyter. Men polisen gick, tack och lov, inte i din fälla. Nedtrappning är vad som måste gälla. Nedtrappning och långsiktighet.

Till sist: Rasmus Paludan, du kommer att gå i din egen fälla. Du kommer att trappa upp och trappa upp tills du spricker.
Som en ballong på ett nöjesfält.

De åsikter som jag framför har två syften. Dels vill jag göra
Arbetarpartiets (AP) ståndpunkter kända i Umeå, dels
vill jag bidra till en höjd politisk allmänbildning.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

Till Ebba Busch
från Jan Hägglund

Ebba, jag tänker inte belasta dina partikamrater inom kristdemokraterna med det oerhört primitiva uttalande som du har gjort. Jag känner kunniga kd-politiker. Mer än en gång har det hänt att jag, efter en debatt i Umeå kommunfullmäktige, har tänkt att det var jag som hade fel och kd-politiker som Veronica Kerr och Anders Sellström som hade rätt. Ibland har jag till och med orkat erkänna det.

Men du, Ebba, har diskvalificerat dig i mina och i många andras ögon. Du får aldrig tillåtas sitta i en regering. Låt mig citera polisfackets (Polisförbundet) ordförande Lena Nits: ”Detta är ett oerhört uttalande. Att en svensk politiker närmast uppmanar svensk polis att skada ett hundratal personer genom att skjuta skarpt hör inte hemma i en rättsstat”. Nits fortsätter i sin skriftliga kommentar till TT ”Det finns inga ursäkter för de våldsverkare som agerade under helgen. De skyldiga måste lagföras, men det är polisen som har uppdraget, kompetensen och erfarenheten att hantera situationen, inte Ebba Busch” (VK 23/4-22).

 

Ebba, du frågar ”Varför sköts det inte skarpt?”
Svaret är bland annat detta:
– Då en yrkeskår, polisen, av samhället har anförtrotts våldsmonopolet kan inte denna utbildade yrkeskår bete sig på samma sätt som den pöbel som angrep poliserna!

– Ett annat skäl är att det inte skulle isolera våldsverkarna om polisen sköt hundra av dem!
Polisen måste arbeta långsiktigt för att skaffa sig ett förtroende i de utanförskapsområden (ibland parallella samhällen) där angrepp på polis, brandkår, ambulans och socialtjänst förekommer.
– Detta kräver långsiktighet.

Ditt uttalande är, jag vill understryka detta, ett av de mest primitiva som en svensk partiledare någonsin har gjort. Polisen ska inte behöva ”vända andra kinden till”. Men polisen ska inte heller agera efter principen ”öga för öga, tand för tand”. För då sjunker polisen ned till pöbelns nivå. Och då har vi inte längre något rättssamhälle kvar. Lena Nits har rätt. Det du säger hör inte hemma i en rättsstat!

 

Ebba, du har inte förklarat vad du menar med islamister? Men istället för att tala om att skjuta ”minst” hundra islamister måste alla ansvarsfulla opinionsbildare betona följande: Den absoluta majoriteten av muslimerna i Sverige tar avstånd ifrån det som har hänt – precis som kristna och ateister. Jag anser att ditt uttalande om att skjuta ”minst” hundra islamister är farligt nära hets mot muslimerna i Sverige!

Jag har själv ofta kritiserad islamister som det Muslimska brödraskapet och wahhabitiska salafister. Men jag har alltid förklarat vad jag menat med islamister och jag har ALLTID understrukit att dessa utgör en minoritet av alla muslimer. Och även de som jag kritiserar har jag alltid kritiserat med ORD.

Du utgår ifrån att de som kastade stenar är islamister – och frågar varför inte ”minst” hundra sköts?

Det är politiker, med ett så ofattbart dåligt omdöme som det du har visat, som kan få ett inbördeskrigsliknande tillstånd att övergå i verkliga lokala inbördeskrig. Du stärker de krafter som vill skapa parallella samhällsstrukturer! Ditt uttalande hör hemma hos pöbeln. Inte hos den grupp politiker som gör anspråk på att bilda regering efter den 11 september. Jag hoppas att de övriga politikerna i den gruppen förstår att du har diskvalificerat dig när det gäller framtida ministerposter.

 

Avrundning
Ebba, polisen i Linköping, Norrköping, Örebro, Landskrona, Stockholm och Malmö förtjänar vår djupa respekt för att de höll huvudet kallt trots allt de utsattes för. Det handlade om direkt livsfarlig stenkastning, många av deras bilar brändes och – värst av allt – hundra av deras kollegor skadades. Poliserna ska hedras för att de inte sjönk ned till pöbelns nivå. De förtjänar vår tacksamhet för detta – inte ifrågasättanden, om varför de inte sköt skarpt i avsikt att träffa personer, från någon skrivbordsgeneral till politiker.

// Hälsningar,
Jh

 

PS. På måndag ska jag berätta om min vän, polisen Ulf, och om varför det inte uppstod ett inbördeskrigsliknande tillstånd även i Göteborg i samband med att högerextremisten Rasmus Paludan brände Koranen där lördagen den 26 februari i år.

PPS. ”Polisen i Väst avslår den högerextremistiske Rasmus Paludans ansökan om tillstånd för allmänna sammankomster i Borås, något som Aftonbladet var först att rapportera om. Ansökan berörde ett valmöte nästa fredag, den 29 april” … Skriver Göteborgs-Posten i en nyhetsartikel, som fortsätter… ”Vi har sett hur allmänheten utsatts för allvarlig fara och att poliser har kommit till skada. Våld som uttryck för missnöje får aldrig accepteras. Polisens uppdrag är att trygga säkerheten och det ska vi göra, men alla goda krafter behöver hjälpas åt för att behålla lugn och ordning”, skriver Emelie Kullmyr, kommenderingschef i region Väst för den särskilda händelsen Val 2022, i ett pressmeddelande (GP 22/4-22). DS.

 

De åsikter som jag framför har två syften. Dels vill jag göra
Arbetarpartiets (AP) ståndpunkter kända i Umeå, dels
vill jag bidra till en höjd politisk allmänbildning.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

Ingress
Den 10 april  skrev jag bland annat följande:
Det har uppstått en fullständigt både orimlig och oacceptabel situation inom socialtjänsten i Umeå kommun. Jag tänker beskriva denna, orimliga och oacceptabla, situation utifrån både offentliga och skriftliga material.

Det är tre höga chefer inom socialtjänsten i Umeå kommun som har utlöst denna orimliga och oacceptabla situation. Det handlar om socialdirektören, en verksamhetschef och en biträdande verksamhetschef.

Socialdirektören skrev nämligen bland annat följande: ”Ordförandes agerande och styrning av nämnden i enskilda ärenden under myndighetsutövning medför rättsosäker handläggning och otillbörlig påverkan. Vilket påverkar möjligheten att fullfölja socialtjänstens uppdrag…”.
Socialdirektören skrev även att: ”Flera av riskerna har varit kända av kommunledningen, förvaltningen och huvudskyddsombud sedan 2019 kopplat till ordförandes ledarskap och har eskalerat under 2021. Detta och annat står att läsa i ett offentligt dokument daterat den 4 februari i år.
De andra två höga cheferna skrev att ordförandes agerande hade inneburit en rättsosäker handläggning och otillbörligt påverkan. Dessa två chefer utvidgade dessutom sina anklagelser mot den politiska nivån inom socialtjänsten till att inte endast gälla ordföranden utan även andra ledamöter som påstods ”agerar i individärenden utanför beslutsordning (delegation)… ”. Två av de tre chefernas formuleringar var i detta sammanhang helt identiska. Även detta står att läsa i offentliga dokument daterade 27/1 respektive 4/2.

 

Del ett
Den 10 april kommenterade jag även de tre chefernas offentliga dokument på ungefär följande sätt:
– Antingen är chefernas kritik riktig och då agerar en del av myndigheten (Individ- och familjenämnden) så illa att en annan del av samma myndighet (de handläggande tjänstemännen) känner sig tvingad att ifrågasätta om verksamheten – som bland annat handlar om tvångsomhändertaganden och placering av barn och unga, samt om tvångsvård av missbrukare – sker i enlighet med lagen.
– Är chefernas kritik riktig har även kommunstyrelsen, kommundirektören, kommunjuristerna, huvudskyddsombudet, m fl, känt till detta under tre år – utan att göra någonting åt saken!
Är chefernas kritik riktig måste Andreas Lundgren, och även andra ledamöter inom Individ- och familjenämnden, stå till svars även juridiskt.

Jag skrev även följande
– Men, är chefernas kritik felaktig… då slår de tre chefernas mycket, mycket allvarliga anklagelser tillbaka mot dem själva. Och har de tre cheferna fel måste frågan ställas: Vem kan då hysa förtroende för dessa?

Det är nämligen så här:
Det som kommer att underminera förtroendet för socialtjänsten, för både handläggande tjänstemän och för de politiskt ansvariga inom Individ- och familjenämnden, är om denna typ av extremt allvarliga anklagelser uttalas – utan att någon ställs till svars!

Del två
Antingen … eller
Antingen har ordföranden inom den politiska ”Individ- och familjenämnden” Andreas Lundgren, samt andra ledamöter i samma nämnd, begått felaktigheter som måste få juridiska påföljder.

Eller så är har de tre höga cheferna inom socialtjänsten fel i sina anklagelser. Och då måste detta leda till någon sorts påföljd – för dessa tre chefer. Detta understryks av att de tre cheferna inte endast har anklagat politikerna inom Individ- och familjenämnden. Socialdirektören har även anklagat ”kommunledning, förvaltning och huvudskyddsombud”.

Med detta syftas kommunstyrelsen, kommunens högsta tjänstemän som kommundirektören samt juristerna och huvudskyddsombudet.

Socialdirektören anklagar därmed, tillsammans med två andra chefer, både den politiska och administrativa ledningen i Umeå kommun för att ha känt till situationen ända sedan 2019 och ändå inte ingripit – trots att situationen har eskalerat (trappats upp/förvärrats).

 

Del tre
Vad är det som står på spel?
Och vad är det som har förvärrats och som politikerna och kommunens allra högsta tjänstemän har struntat i? Låt oss återigen citera socialdirektören:

”Ordförandes agerande och styrning av nämnden i enskilda ärenden under myndighetsutövning medför rättsosäker handläggning och otillbörlig påverkan. Vilket påverkar möjligheten att fullfölja socialtjänstens uppdrag…”.

Kommentar:
Om någon anklagar mig för att ha mordhotat någon, gång på gång sedan 2019, måste den som anklagar mig antingen bevisa att jag verkligen har begått detta upprepade ”hotbrott”. Steg ett är att personen vänder sig till polisen som får påbörja en förundersökning.
Eller, om personen bara fortsätter att påstå att jag har hotat personen i fråga till livet men inte agerar juridiskt, kommer naturligtvis jag att agera. Detta genom att anmäla denne spridare av rykten för förtal.

 

Del fyra
Det orimliga i de tre chefernas agerande
Om det tre cheferna verkligen menade allvar så borde de ha agerat helt annorlunda:

*Juridiskt sett borde cheferna ha inlämnat en JO-anmälan.
Denna anmälan skulle de ha riktat mot Andreas Lundgren (och andra politiker) som de, öppet, anklagar för att – i samband med myndighetsutövning – ha agerat på ett sådant sätt att verksamheten innebär ”rättsosäker handläggning och otillbörlig påverkan. Vilket påverkar möjligheten att fullfölja socialtjänstens uppdrag…”. Detta sedan åratal tillbaka.

*Moraliskt sett borde cheferna ha sagt upp sig.
Det borde inte gå att, under hela tre år, fortsätta att leda en verksamhet som inte är rättssäker, utifrån otillbörlig påverkan i enskilda ärenden, i samband med myndighetsutövning.
De tre cheferna verkar inte vara förmögna att förstå följande: om deras anklagelser skulle visa sig stämma så är de själva, efter tre hela år, medansvariga för all denna rättsosäkerhet och all denna otillbörliga påverkan!!
Varför blev de tre cheferna inte visselblåsare? Detta istället för att bara fortsätta att, år efter år, administrera allt de nu plötsligt påstår sig vara fruktansvärt kritiska emot?

*Istället frånsade sig cheferna arbetsmiljöansvaret!
Till vem. Efter att ha riktat fruktansvärt allvarliga anklagelser mot Andreas Lundgren (S), ordförande inom Individ- och familjenämnden, överlåter de tre cheferna ansvaret för arbetsmiljön på just honom! Detta är ett orimligt agerande.
Kom ihåg: En analys av hur någon agerar ska bestå både av vad någon GÖR – och vad någon INTE gör.
De tre cheferna agerar inte juridiskt genom att lämna in en JO-anmälan mot Andreas Lundgren, vilket de borde ha gjort utifrån sin kritik. Cheferna säger inte upp sig, vilket de borde ha gjort av moraliska skäl, utan fortsätter istället att leda en verksamhet som de inte anser är rättssäker.
Men de överlåter sitt eget arbetsmiljöansvar – samtidigt som de fortsätter som chefer – trots att de anser att Andreas Lundgrens ledarskap: ”skapar oförutsägbarhet, känsla av osäkerhet, oro och otillräcklighet hos medarbetare i förvaltningen”. Detta skrivet av socialdirektören den 4 februari 2022.

OM socialdirektören, och de två andra cheferna, verkligen menade allvar skulle de inte kasta arbetsmiljön för sin personal i gapet på den person som de skyller allt elände på.

 

Del fem
De tre cheferna har agerat oförsvarligt
Genom vad de har skrivit, offentligt, om den verksamhet som de har tagit ansvar för under alla år då de uppenbarligen ansett att verksamhet inte har varit rättssäker, utifrån otillbörlig påverkan i enskilda ärenden, i samband med myndighetsutövning, har de tre cheferna gjort något som är orimligt och oacceptabelt:

De tre cheferna har öppnat för nya överklaganden av beslut:
* från varje förälder som anser sig missgynnad i beslut rörande vårdnadstvister,
* från varje förälder som anser att barn/barnen omhändertagits och placerats på fosterhem på felaktig grund,
*från varje förälder, eller ungdom, som anser att det skett felaktiga tvångsomhändertaganden på grund av missbruk,
*Delvis gett vatten på kvarn till den internationella hatkampanjen, riktad mot socialtjänsten i Sveriges 290 kommuner samt mot alla varande och blivande socionomer, för att socialtjänsten skulle genomföra kidnappningar och hjärntvätt av barn till muslimska föräldrar.

De tre cheferna måste nu upp till bevis. Annars måste frågan ställas om de ska omplaceras?

 

Avslutning och återkomst
Jag vill avsluta med att säga följande: Det är uppenbart att det pågår en strid mellan åtminstone Andreas Lundgren (S) och dessa tre chefer. Och det är uppenbart att en del av striden handlar om politikernas rätt till insyn. Men detta är nog inte hela förklaringen. Jag tänker även ta upp behovet av visselblåsare i Umeå kommun. Jag vill avsluta detta blogginlägg med att säga följande: Om två sidor strider om principer kan inte båda ha rätt. Men båda kan ha fel.

Socialchefernas kritik, och agerande, är definitivt inte trovärdigt i mina ögon.

 

PS. Då jag gjorde lumpen lärde jag mig en hel del om mental ”krigföring”. Detta från det befäl som lärde ut närstrid. Befälet lärde även oss grabbar lite om hårda tag i det civila livet. Han sade bland annat följande: ”Dra aldrig kniv om ni inte är beredda att använda den!”. Skälet var att den vi (eventuellt) drog kniv emot tvingades utgå ifrån att vi var beredda att använda kniv – annars skulle vi inte ha dragit kniven. Och om då vår motståndare också hade kniv – och var beredd att använda kniven, samtidigt som vi inte var det – då låg vi verkligen illa till.

De tre cheferna inom socialtjänsten har, bildligt talat, dragit kniv. Detta i form av giftiga ord. De måste synas? DS.

De åsikter jag för fram har två syften. Jag vill bidra till en
ökad allmänbildning samt göra Arbetarpartiets (AP)
ståndpunkter kända. I övrigt:

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 

Ingress
Rysslands regim bär skulden för den ohyggliga tragedi som utspelas i Ukraina. Om detta råder ingen tvekan. Det borde inte heller råda någon tvekan om att de nödvändiga fredsförhandlingarna mellan Ukraina och Ryssland är Sveriges sak. Hittills har främst Israel och Turkiet agerat medlare. Men dessa båda länder är uppknutna till USA. Turkiet genom Nato, och Israel genom andra militära samarbeten. Sverige, däremot, är alliansfritt och bör så förbli. Sverige har även en tradition att vara stolt över när det gäller medlaruppdrag. Denna tradition bygger till stor del på just Sveriges alliansfrihet, det vill säga på att landet inte är medlem i Nato.

 

Del ett
Låt oss nämna två exempel där Sverige fyllt medlarens roll. I början av 80-talet medlade Olof Palme i kriget mellan Irak och Iran. Detta var ett verkligt regionalt storkrig. Under 90-talet medlade Carl Bildt i samband med de krig som följde på Jugoslaviens uppsplittring. Dessa resulterade i folkmord. Båda medlaruppdragen var av största vikt.
Det finns olika uppfattningar om hur framgångsrika Palme respektive Bildt var som medlare. Men poängen med att nämna deras medlaruppdrag är att dessa speglar det förtroende som Sverige åtnjöt internationellt. Detta bidrog till att Palme och Bildt fick ansvaret att medla mellan dödsfiender. Förtroendet byggde till stor del på Sveriges alliansfrihet. Sverige står nu inför ett val: antingen ett Nato-medlemskap, eller en medveten strävan efter en medlarroll. Vi anser att Sverige ska välja medlarrollen.

 

Del två
Tillfällig majoritet för ett svenskt Nato-medlemskap? Angreppet på Ukraina, i kombination med skrämselpropagandan om att även Sverige står på Putins matsedel, har skapat en (tillfällig?) majoritet för ett svenskt Nato-medlemskap. Efter att ha sneglat på opinionssiffrorna har moderatledaren Ulf Kristersson meddelat att han ska föra Sverige in i Nato om det finns en majoritet för detta i riksdagen efter valet.

Det var bra att Moderaterna tog bladet från munnen. Äntligen får den svenska utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken diskuteras öppet. Hittills har metoden varit att föra Sverige in i Nato via de små stegens tyranni. Vi tänker på Värdlandsavtalet och ständiga samövningar med Nato.

 

Del tre
Frågan om Nato är lika viktig som EU och EMU. Det enda sant demokratiska vore att genomföra en folkomröstning även när det gäller Nato – för eller emot ett svenskt medlemskap.

Det s.k. ”rådslag” som Socialdemokraterna nu ska genomföra utgör en varning för varje Nato-motståndare. Så kallade ”rådslag” är en klassisk metod för S-ledningen att köra över exempelvis tidigare kongressbeslut. ”Rådslag” inom S antyder att socialdemokraterna kan komma att lägga sig för Moderaterna – och det relativt snart. Jag har ingen kristallkula. Men jag upprepar: Rådslag är en klassisk metod för S-ledningen att svika tidigare kongressbeslut och köra över både medlemmar och väljare. 

 

Del fyra
Vi hävdar inte att ett land måste vara alliansfritt för att kunna medla. Men vi hävdar att alliansfriheten har spelat en viktig roll i att Sverige har fått viktiga medlaruppdrag. Sverige kommer inte att göra någon skillnad som Natos medlemsland nr 31. Sverige kan däremot göra en positiv skillnad, i strävan efter fred, som ett fortsatt alliansfritt land som medvetet söker medlaruppdrag i en situation där konflikterna i världen ökar. En framtida ödesfråga lyder: Vem ska medla mellan USA och Kina?

 

Avrundning
Ska Sverige välja medlarrollen krävs bland annat följande:
* en bibehållen alliansfrihet
* inga leveranser av pansarskott till krigförande parter
* en egen utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik
* ett fortsatt försvar av små staters oberoende som Ukraina
* idogt arbete mot den inledda kapprustningen

 

 

De åsikter som jag framför har två syften. Dels vill jag göra
Arbetarpartiets (AP) ståndpunkter kända i Umeå, dels
vill jag bidra till en höjd politisk allmänbildning.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

Ingress
Det har uppstått en fullständigt både orimlig och oacceptabel situation inom socialtjänsten inom Umeå kommun. Jag tänker beskriva denna, orimliga och oacceptabla, situation utifrån både offentliga och skriftliga material. Ni som läser vidare ska minnas en sak: Då två sidor strider om principer kan inte båda sidor ha rätt. Däremot kan båda sidor ha fel.

 

Del ett
Skälet till att det har uppstått en både orimlig och oacceptabel situation inom socialtjänsten är följande: Socialdirektören har, tillsammans med två andra av socialtjänstens högsta chefer, framfört en offentlig kritik riktad mot politikern Andreas Lundgren (S) – en kritik som är så fruktansvärt hård och så allvarlig att det nästan saknar motstycke. Andreas Lundgren är ordförande i Individ- och familjenämnden och därmed ytterst ansvarig för socialtjänsten i Umeå kommun.

 

Del två
De tre höga cheferna har alla samma uppfattning. Jag citerar socialdirektören: ”Ordförandes agerande och styrning av nämnden i enskilda ärenden under myndighetsutövning medför rättsosäker handläggning och otillbörlig påverkan. Vilket påverkar möjligheten att fullfölja socialtjänstens uppdrag…”.

Socialdirektören skriver även bland annat följande: ”Flera av riskerna har varit kända av kommunledning, förvaltning och huvudskyddsombud sedan 2019 kopplat till ordförandes ledarskap och har eskalerat under 2021 …”.

Även de andra två höga cheferna inom socialtjänsten skriver att ordförandens agerande och styrning av nämnden medför rättsosäker handläggning och otillbörlig påverkan. Men dessa två vidgar dessutom kritiken så att den drabbar fler politiker i Individ- och familjenämnden. Jag citerar en del av vad dessa båda chefer har skrivit: ”Ordförande och ledamöter i egna nämnden agerar i individärenden utanför beslutsordning (delegation). Ifrågasätter verksamhetens underlag och beslut …”

Här måste jag stanna upp och förklara varför denna kritik är så fruktansvärt hård och allvarlig så att den har lett till en situation som är både orimlig och oacceptabel.

Det har med myndighetsutövningen att göra.

 

Del tre
Vi i Arbetarpartiet kan ha en annan uppfattning än exempelvis Moderaterna när det gäller skatteuttaget. Vi anser att skattesänkningar skulle missgynna verksamheterna inom exempelvis skolan och omsorgerna samt när det gäller underhållet av gator och fastigheter. Därför säger vi att det vore oansvarigt att sänka skatten. Moderaterna, å sin sida, betonar att Umeå kommun har ett högt skatteuttag i jämförelse med andra kommuner. Därför säger de att det mest ansvarsfulla vore att låta umeborna behålla mer av varje intjänad hundring. Detta är ett exempel på den vanliga politiska-ideologiska debatten. De som får avgöra vem som har rätt och fel, vilka som är ansvarslösa eller ansvarsfulla, är väljarna. I kommande val. Skattedebatten handlar nämligen inte om myndighetsutövning! Den handlar om ideologi och politik. Partiernas uppfattningar och underlagen till dem är helt offentliga.

Individ- och familjenämnden har ”vanliga” politiska ärenden som handlar om att exempelvis beräkna behov och fördela pengar. Det sker i enlighet med olika politiska och ideologiska uppfattningar. Partiernas uppfattningar och underlagen till dem är helt offentliga. Precis som i skattefrågan.

Men när det gäller MYNDIGHETSUTÖVNING gäller helt andra regler. Då förvandlas den politiska nämnden, där debatten är offentlig och styrs av ideologiska samt politiska värderingar, till en myndighet. Som exempelvis polisen! Och då gäller naturligtvis sekretess. Och då ska beslut tas i enlighet med lagar som exempelvis LVU och LVM. Dessa beslut kan handla om omhändertagande av barn och unga och placering i fosterhem, eller om tvångsåtgärder riktade mot personer med missbruk.

Det är därför som kritiken från socialdirektören och de andra två höga cheferna på socialtjänsten blir så fruktansvärt hård och allvarlig; det är därför deras kritik har lett fram till en situation som är både orimlig och oacceptabel. För låt oss nu, med vår kunskap om myndighetsutövning i bagaget, återigen titta på kritiken från de tre höga cheferna. Tänk alltså på att kritiken från socialcheferna inte är någon kritik från en politiker riktad till en annan politiker. Istället handlar det om kritik från en lagstyrd verksamhet riktad mot en annan lagstyrd verksamhet. Allvaret i de tre socialchefernas kritik ska alltså jämföras med den extremt allvarliga situation som skulle uppstå ifall  ”Myndigheten för samhällsskydd och beredskap” (MSB) skulle rikta kritiken mot ”Polismyndigheten” för att polisen systematiskt agerar på ett sätt som skapar ”rättsosäkerhet” och som innebär ”otillbörlig påverkan”. Detta skulle också leda till en både orimlig och oacceptabel situation.

 

Del fyra
Låt oss citera socialdirektören igen:
”Ordförandes agerande och styrning av nämnden i enskilda ärenden under myndighetsutövning medför rättsosäker handläggning och otillbörlig påverkan. Vilket påverkar möjligheten att fullfölja socialtjänstens uppdrag…”.
”Flera av riskerna har varit kända av kommunledning, förvaltning och huvudskyddsombud sedan 2019 kopplat till ordförandes ledarskap och har eskalerat under 2021 …”.
Låt oss lägga till de andra två höga socialchefernas kritik:
”Ordförande och ledamöter i egna nämnden agerar i individärenden utanför beslutsordning (delegation). Ifrågasätter verksamhetens underlag och beslut …”

Innebörden i vad dessa tre höga chefer säger, tillsammans, är bland annat följande: Ordföranden och även andra ledamöter i Individ- och familjenämnden lägger sig i enskilda ärenden, som berör individer, på ett otillbörligt sätt vilket resulterar i att beslut och verkställande av beslut kanske inte sker i enlighet med lagen! Det är till och med så illa att hela socialtjänstens arbete (uppdrag) hotas. Dessutom säger de tre cheferna att risken för otillbörlig påverkan, som hotar rättssäkerheten, har varit känt av kommunledningen, förvaltningen och huvudskyddsombudet ända sedan 2019 (i tre år). Detta utan att något har hänt !!

 

Avslutning
Antingen är chefernas kritik riktig…
… och då agerar en myndighet (Individ- och familjenämnden) så illa att en annan myndighet (Socialtjänsten) känner sig tvingad att ifrågasätta om verksamheten, som bland annat handlar om tvångsomhändertaganden och placering samt tvångsvård, sker i enlighet med lagen.
Är chefernas kritik riktig har även kommunstyrelsen, kommundirektören, kommunjuristerna, huvudskyddsombudet, m fl, känt till detta under tre år – men inte gjort någonting åt saken!
Är chefernas kritik riktig måste Andreas Lundgren, och även andra ledamöter inom Individ- och familjenämnden, stå till svars även juridiskt.

Men, är chefernas kritik felaktig…
… då slår de tre chefernas mycket, mycket allvarliga anklagelser tillbaka mot dem själva. Och har de tre cheferna fel måste frågan ställas: Vem kan då hysa förtroende för dessa chefer?

Det är nämligen så här:
Det som underminerar förtroendet för både socialtjänst och politiskt ansvariga är om denna typ av extremt allvarliga anklagelser tillåts uttalas utan att någon ställs till svars: Varken bland de som indirekt anklagas för att bryta mot lagen (Individ- och familjenämnden, kommunstyrelsen, kommunens högsta tjänstemän samt huvudskyddsombudet), eller de som utslungar dessa extremt allvarliga anklagelser. I detta fall blir det både orimligt och oacceptabelt att låta den vanliga, förbannade, tystnaden sänka sig över den situation som skapats av de tre socialchefernas angrepp på hela den politiska och administrativa ledningen av Umeå kommun.

Jag hoppas att alla fullt ut förstår varför kritiken är så fruktansvärt hård och allvarlig och att det uteblivna svaret från de anklagade har lett till en situation som är både orimlig och oacceptabel.

Kom ihåg vad jag sade inledningsvis: Då två sidor strider om principer
kan inte båda sidor ha rätt. Däremot kan båda sidor ha fel.
I mitt nästa blogginlägg ska jag granska de tre
chefernas agerande. Och jag ska börja
med att de frånsade sig sitt 
arbetsmiljöansvar.

Kriget i Ukraina måste användas till att understryka behovet
av att minska fossila utsläpp – angreppet på Ukraina
får inte leda till att klimatkrisen döljs.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

Detta blogginlägg är baserat på en artikel ur NyA.nu

Ingress
Jag har sedan en tid tillbaka inlett varje blogginlägg med att betona att den ryska statsledningens angrepp på Ukraina inte får leda till att klimatkrisen döljs. Den senaste rapporten från FN:s klimatpanel IPCC varnar för de allvarliga konsekvenser som den stigande globala medeltemperaturen kommer att få för tillgången till mat och vatten. Uppvärmningen har redan påverkat jordbruksproduktionen. Oftare förekommande torka har inneburit sämre skördar för tre fjärdedelar av all åkermark i världen sedan 1980-talet.

 

Del ett
Tillgången till mat och vatten påverkas redan idag. Rapporten understryker att den höjning av den globala medeltemperaturen som hittills skett (1,1 grader jämfört med nivåerna 1850-1900) redan har påverkat tillgången till livsmedel. Över hälften av världens befolkning upplever vattenbrist under minst en månad om året. Extrema värmeböljor, torka och översvämningar har blivit vanligare. Detta har i sin tur bidragit till att det blivit vanligare att skördar slår fel. Storskaliga jordbruk kan lättare bemöta och kompensera för denna typ av händelser. Men uppåt en tredjedel av all matproduktion i världen sker i småskaliga jordbruk i Afrika, Asien och Latinamerika. För dessa kan en skörd som slår fel få katastrofala konsekvenser.

 

Del två
Även den storskaliga livsmedelsproduktionen har drabbats av klimatförändringarna.
* Uppvärmningen av haven har inneburit en minskad tillgång till matfisk. En forskningsstudie beräknar att mängden fisk som kan fiskas upp ur världshaven utan att rubba balansen i ekosystemen har minskat med 4,1 procent mellan åren 1930-2010.
* Jordbruket drabbas genom att skördarna håller lägre kvalitet. Detta leder, i sin tur, till en minskad effektivitet i jordbruksproduktionen. Varje odlad kvadratmeter ger helt enkelt mindre mat. Enligt IPCC har effektiviteten inom jordbruket minskat i stora delar av världen sedan 1970.
* Vattenbrist påverkar också jordbruket. I slutet av februari meddelade den federala regeringen i USA att den inte kommer att kunna leverera vatten till jordbruken i Central Valley i Kalifornien på grund av den extrema torkan. Om inte situationen förbättras innebär detta ett hårt slag mot en region som står för en fjärdedel av all matproduktion i USA.

 

Del tre
De problem som dagens uppvärmning har gett upphov till riskerar att förvärras ju större temperaturökningen blir. Redan vid det orealistiska målet på 1,5 graders uppvärmning beräknas mängden odlingsbar åkermark i världen minska med åtta procent! Visserligen innebär klimatförändringarna att länder med kallare klimat, som Sverige, kan komma att få större skördar och kan odla andra grödor. Men detta kan, enligt IPCC, inte kompensera för de minskade skördarna i andra delar av världen.

Klimatförändringarnas påverkan på tillgången till mat och vatten innebär stora hälsorisker. Det handlar dels om en ökad risk för undernäring och svält. Dels om att högre temperaturer och ökad luftfuktighet innebär en ökad risk för spridning av olika vattenburna sjukdomar samt förekomsten av hälsovådliga algblomningar.

IPCC-rapporten betonar att de negativa effekterna ökar ju större uppvärmningen blir och understryker därför vikten av att agera för att minska utsläppen av växthusgaser. Om IPCC:s värsta scenario när det gäller klimatuppvärmningen skulle bli verklighet innebär detta att en tredjedel av all odlingsbar jord på planeten skulle bli obrukbar.

 

Del fyra
Utsläppen måste minska – och samhället anpassas till nya förhållanden. IPCC understryker att det finns stora möjligheter att anpassa exempelvis jordbruksproduktionen till ett förändrat klimat. Det kan handla om att justera odlingssäsongerna för att, i möjligaste mån, undvika riskerna för exempelvis extrem torka. I andra fall kan bönder behöva byta från en gröda till en annan. IPCC betonar också vikten av att bygga mer effektiva och vattenbesparande bevattningssystem. Genmodifikation av grödor så att dessa tål mer extrema väderförhållanden är också en möjlighet, men detta innebär risker och kräver därför försiktighet.

 

Avslutningsvis
Möjligheterna att anpassa matproduktionen och vattentillgången är dock beroende av att höjningen av den globala medeltemperaturen begränsas i största möjligaste mån. Det är långt svårare att anpassa samhället till en tregradig temperaturökning än en tvågradig. Men IPCC understryker samtidigt att varje tiondels grad som uppvärmningen begränsas gör skillnad. Och detta är något att kämpa för.

Kriget i Ukraina måste användas till att understryka behovet
av att minska fossila utsläpp – angreppet på Ukraina
får inte leda till att klimatkrisen döljs.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

 

Ingress
Kriget i Ukraina har dominerat nyhetsrapporteringen i över en månads tid. Av förklarliga skäl. Tyvärr har detta inneburit att andra viktiga nyheter har kommit i skymundan. En sådan nyhet är Coronakommissionens slutbetänkande, som presenterades den 25 februari.

Här nedan publicerar jag en artikel ur NyA.nu som skrivits av en partikamrat till mig om just Coronakommissionens slutbetänkande.

 

Svidande kritik mot regeringen i Coronakommissionens slutbetänkande
”I juni 2020, ett knappt halvår in i pandemin, beslöt riksdagen att tillsätta en kommission som skulle utreda den svenska hanteringen av coronapandemin. Nu är kommissionens utredning klar och i slutbetänkandet riktas skarp kritik mot den svenska regeringens och dess myndigheters agerande. Kritiken gäller framför allt smittskyddsåtgärder under den första delen av pandemin.

En av huvudpunkterna i kritiken är att landets regering och myndigheter inte har använt sig av ”försiktighetsprincipen”. Den går ut på att landets ledning i en krissituation, i stället för att passivt invänta bättre kunskap, bör agera kraftfullt för att motverka ett potentiellt hot. Kommissionen menar att regeringen inte tillämpat den hållning som används i vardagen inom brandförsvar och räddningstjänst: ”Grundregeln där är att rycka ut med tillräckliga resurser för en relativt stor olycka och sedan återkalla en del av styrkan om den visar sig inte behövas, snarare än att skicka ett fordon och först därefter rekvirera fler om situationen kräver det”.

Kommissionen menar att Sverige i februari/mars 2020, när det var känt att smittan fått fäste i norra Italien, skulle ha agerat snabbare och kraftfullare.

* De anser att principen att restriktionerna i Sverige byggt på frivillighet varit bra – men de initiala restriktionerna skulle ha varit mycket hårdare. * Hemvändande sportlovsresenärer borde ha fått anvisning om hemkarantän och uppmaning om att testa sig för covid-19. * Kommissionen anser även att ett tidigt inreseförbud skulle ha stoppat en del av smittan från andra EU-länder. * I mitten av mars borde det ha skett en tillfällig stängning av inomhusverksamheter – exempelvis restauranger, kultur- och idrottsevenemang och simhallar. Kommissionen menar att det är ”anmärkningsvärt” att det dröjde till slutet av mars innan gränsen för större sammankomster sänktes till 50 deltagare.

Om kraftfulla åtgärder skulle ha vidtagits i början av pandemin så hade smittspridningen skjutits upp, menar kommissionen, vilket i sin tur hade kunnat ge mer tid för samhället att ställa om. Detta exempelvis genom att göra beredskapslager tillgängliga, förbättra skyddet för boende inom äldreomsorgen och förbereda smittspårning samt provtagning.

 

Regeringens bristande ledarskap
Kommissionen riktar också kritik mot regeringens ledarskap under pandemin. Precis som kommissionen påpekar är det en fråga om demokratiska principer att regeringen leder landet: ”I en demokrati kan medborgarna utkräva ansvar av sin regering, men inte av en myndighet”. Kommissionen pekar på att regeringen i högre grad hade kunnat ta befälet över olika myndigheter och att statsministern själv hade kunnat betona sin överhöghet över olika departement. Att regeringen lyckades samordna regionala och statliga resurser för storskalig provtagning först under sommaren 2020 kallar kommissionen, med rätta, för ett ”haveri”.

Kommissionen kritiserar också att Folkhälsomyndigheten (FHM) tilläts hålla i taktpinnen under pandemins första tio månader. Det var FHM:s övergripande förhållningssätt till pandemin som fick gälla och det var FHM:s ”förslag på åtgärder som fick styra”. Kommissionen menar att avvägningen mellan olika intressen i samhället (smittskyddsåtgärder, påverkan på folkhälsan och exempelvis ekonomiska effekter) i grunden är en politisk avvägning och därför bör göras av landets regering. Inte av chefen för FHM.

 

Skarp kritik mot Folkhälsomyndigheten
Kommissionen är skarp i sin kritik mot Folkhälsomyndigheten. De anser att FHM intog en ”…hållning präglad av krav på evidens – inte försiktighet – och hade defensiv syn på möjligheten att bromsa smittspridningen.” FHM vidtog ”få, sena och föga kraftfulla åtgärder”. Vidare anser kommissionen att FHM:s sätt att kommunicera var luddigt. Istället för att uppmana medborgarna att ”stanna hemma i påsk” gavs rådet att ”fundera på om ni kan spara en resa till nästa påsk”. I praktiken innebar detta att ansvaret för att bedöma en resa utifrån smittskyddssynpunkt lades på den enskilde medborgaren, som i de flesta fall saknar kunskaperna för att kunna göra en sådan bedömning. Rapporten understryker särskilt att medborgare som inte har svenska som modersmål hade behövt tydliga besked.

Rapporten tar också upp om FHM:s inställning till munskydd. Trots att WHO tidigt rekommenderade munskydd för att begränsa smittspridningen menade statsepidemiolog Anders Tegnell att munskydd till och med kunde öka risken för smitta! Några månader senare, i början av 2021, hade FHM plötsligt ändrat sig och rekommenderade munskydd i lokaltrafiken.

Kommissionen kritiserar regeringen och statsministern för att ”okritiskt ha godtagit sin expertmyndighets bedömningar”. Den anser att regeringen borde ha lyssnat på en bredare del av vetenskapssamhället – även kritiker till FHM:s linje. I slutänden är det dock regeringen som har det yttersta ansvaret för att alldeles för få och för försiktiga åtgärder vidtogs i pandemins inledning.

 

De ekonomiska åtgärderna var snabba och omfattande
Enligt Coronakommissionen var de ekonomiska åtgärder som vidtogs under pandemin motsatsen till smittskyddsåtgärderna – dvs snabba och omfattande (även om Nya Arbetartidningen tidigare kritiserat hur och till vem som stöden betalades ut). Redan den 11 mars 2020 offentliggjordes en kompletteringsbudget som skulle ge kommuner och regioner kostnadstäckning för utgifter under pandemin. Sedan lanserades flera stora stödpaket till företag och ersättningar till sjuka och arbetslösa förbättrades. Riksbanken förbättrade dessutom lånemöjligheterna för företagen. Och de tog i ordentligt. Endast hälften av de 300 miljarder som avsattes under 2020 var använda när året tagit slut.

 

Svidande kritik mot nuvarande och tidigare regeringar
Rapporten pekar ut både den nuvarande regeringen och tidigare regeringar som ansvariga för att inte ha åtgärdat de brister inom äldreomsorgen som varit kända länge. Kommissionen pekar också på att svininfluensan 2010 uppenbarade en rad brister i den svenska pandemiberedskapen, men som inte åtgärdades.

Totalt sett är corona-kommissionens slutbetänkande en svidande kritik mot den svenska regeringens och ansvariga myndigheters agerande under pandemin. Regeringen agerade snabbt och kraftfullt när det gällde att bemöta den ekonomiska krisen. Men bristerna när det gäller smittskyddsåtgärder, oförmågan att åtgärda tidigare kända brister inom äldreomsorg och beredskapslager samt regeringens oförmåga att visa ledarskap i en svår kris ger grund för kommissionens skrivning om att pandemin avslöjade ”både bristande materiell … och mental beredskap hos beslutsfattare”. Sannolikt har svenskar dött i onödan på grund av dessa brister.”

 

Avslutning
Jag återkommer när det gäller frågan om socialtjänsten i Umeå och kriget i Ukraina. Trevlig helg.

Kriget i Ukraina måste användas till att understryka behovet
av att minska fossila utsläpp – angreppet på Ukraina
får inte leda till att klimatkrisen döljs.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

 

Ingress
Detta blogginlägg har jag skrivit med anledning av Andreas Lundgrens angrepp på mig i Umeå kommunfullmäktige igår, måndag den 28/3. Jag sitter ju inte i fullmäktige längre. Därför tvingas jag svara här.
Jag vill också berätta att jag, sedan någon tid tillbaka, har blivit uppmärksammad på diverse häpnadsväckande dokument som har anknytning till Lundgrens sätt att sköta (eller inte sköta) sitt fögderi. Så även om detta inlägg är ett svar på ett angrepp kommer det att följas av fler blogginlägg. Detta i förhoppning om att kunna hjälpa Lundgren att förbättra förhållandena på socialtjänsten. Jag ser Lundgren som en utmaning …
Men låt oss återvända till det problem som Arbetarpartiet tog upp på fullmäktige igår.

Del ett
Jag har tidigare skrivit om den lögnaktiga internationella hetskampanj som hävdar att socialtjänsten i Sveriges alla 290 kommuner kidnappar och hjärntvättar barn till muslimska föräldrar. Hetskampanjen, i kombination med lanseringen av partiet Nyans, utgör den första öppna utmaningen av majoritets-Sveriges lagar och värderingar. Utmaningen kommer från islamister kopplade till främst Muslimska brödraskapet, dvs representanter för en minoritet av muslimerna i Sverige.

Hetskampanjen angriper socialtjänsten och LVU (lag med särskilda bestämmelser om vård av unga). Bland annat sprids lögner om att socialtjänsten hjärntvättar barn så att de inte växer upp som muslimer. Det förekommer också påståenden om att barnen utsätts för övergrepp.

 

Del två
Umeå utgör en av fyra orter i Sverige där jag vet att det under våren 2022 har genomförts offentliga manifestationer mot socialtjänsten och LVU. De andra tre orterna är Stockholm, Göteborg och Malmö. Här i Umeå genomfördes en manifestation den 20 februari. En av personerna som bjöd in till manifestationen i Umeå har under lång tid representerat en förening som både hyr lokaler av, och har tagit emot bidrag från, Umeå kommun. Denna förening har tidigare bjudit in talare som hetsat mot homosexuella och även förhärligat martyrdöden – under perioden då vissa lämnade Sverige för att ansluta sig Daesh / Islamiska Staten.

För mig finns det en kontinuitet i dessa anföranden.

De som hetsar mot homosexuella och, direkt eller indirekt, bidrar till att värva krigare åt Islamiska Staten, förkastar genom sitt budskap de mest grundläggande idéer som håller ihop dagens Sverige. Detsamma gäller för hetskampanjen mot socialtjänsten och påståendena om att denna skulle kidnappa och hjärntvätta barn till muslimer.

 

Del tre
En av talarna på manifestationen här i Umeå den 20 februari ropade bland annat följande:
”Socialtjänsten är en terroristgrupp som har lagens stöd”!

Samme talare ropade även hotfulla budskap riktade mot alla socionomer – både de som redan är anställda av socialtjänsten och de som utbildar sig till socionomer. Dessutom påstod talaren att svenskar inte älskar sina barn lika mycket som invandrare! Detta är en medveten provokation riktad inte endast mot socialtjänsten utan mot alla svenskar. Både mot de svenskar som är födda i Sverige och mot de svenskar som är födda utomlands.

Arbetarpartiet accepterar varken att Socialtjänsten kallas för ”terroristgrupp” eller att det riktas hotfulla budskap mot Sveriges alla socionomer. Det som behövs är alltså en motkampanj. Och Arbetarpartiet bedriver en sådan. Alla som vill delta är välkomna.

 

Del fyra
Mot bakgrund av hetskampanjen hade Arbetarpartiets representanter i Umeå kommunfullmäktige skrivit en interpellation med två frågor till Individ- och familjenämndens ordförande Andreas Lundgren (S). Dessa frågor debatterades på fullmäktiges möte igår (mån 28 mars). De frågor som vi hade ställt var följande:

1. Hur agerar Umeå kommun för att bemöta lögnerna om att socialtjänsten kidnappar och hjärntvättar barn till muslimska föräldrar?
2. Hur agerar Umeå kommun för att nå ut till nyanlända föräldrar med information om vilka lagar och bestämmelser som gäller, och inte gäller, i Sverige?

 

Del fem
Motkampanj. I debatten betonade Arbetarpartiets representanter behovet av att bemöta islamisternas (inte muslimernas) internationella kampanj, som syftar till att underminera svensk lagstiftning och splittra det svenska samhället, med en kraftfull motkampanj.

Andreas Lundgrens (S) svar lämnade mycket i övrigt att önska.

a) Svaret uppvisade en alarmerande underskattning av de krafter som är i rörelse. Lundgren sa bland annat att kommunen ”tagit del av information om kampanjen” via media (!) samt via Socialstyrelsen och Myndigheten för psykologiskt försvar. I praktiken visar denna passiva attityd endast en enda sak: Lundgren kan läsa!
b) Lundgren sa också att kommunen upprättat en ”stab” som ska ta fram en ”uppdaterad bild av läget” bland annat genom en ”aktiv mediebevakning”.

Kommentar: Detta vore riktigt komiskt om det inte vore så tragiskt. En aktiv mediebevakning. Till skillnad från vad då? En passiv mediebevakning?

c) Dessutom räknade Lundgren upp en rad verksamheter som kommunen bedrivit under en längre tid och som syftar till att nyanlända ska integreras i det svenska samhället.

Kommentar: Det är naturligtvis bra om Umeå kommun bidrar till att integrera invandrare. Men detta har förbanne mig inget alls med en internationell hatfylld kampanj riktad mot Sveriges alla socialtjänster och socionomer, samt synen på barns rättigheter i det svenska samhället, att göra. Kommunen ska bidra till att nyanlända integreras – under alla förhållanden!

 

Del sex
Det fanns absolut ingenting i Lundgrens svar visade att han förstått vidden, och djupet, av den internationella hetskampanj som pågår. Arbetarpartiets gruppledare Davis Kaza betonade att lögnerna om den svenska socialtjänsten bland annat sprids av TV-kanalen Al-Jazeera. Denna TV-kanal ses dagligen av tiotals miljoner människor såväl i den arabisktalande delen av världen som i exempelvis Europa – däribland Sverige!

Patrik Brännberg (AP) betonade att det är helt avgörande att förstå att det ligger en verklig, reell, motsättning bakom hetskampanjen. I Sverige går barnens behov främst. Barnen har egna rättigheter. Detta även i förhållande till sina föräldrar och övrig släkt. Om barnens rättigheter inte respekteras av familjen är det samhällets skyldigheter att träda in och föra barnens talan. I ett visst skede kan detta leda till att samhället tvingas att använda sig av LVU och omhänderta barn som far illa.

 

Del sju
Denna syn delas långtifrån av alla. I Sverige är exempelvis barnaga förbjuden sedan lång tid till tillbaka. Samtidigt växer cirka 80 procent barnen i världen upp i länder där barnaga är tillåtet. Dessa skilda synsätt är naturligtvis en källa till konflikter. Och dessa kan inte informeras bort. De som driver hetskampanjen riktad mot socialtjänsten i Sverige, bland annat Muslimska brödraskapet, är definitivt informerade om vad som gäller. Det är bland annat just därför som de driver denna kampanj.

Att i detta läge, som Andreas Lundgren, understryka sin passiva hållning är nästan provokativt otillräckligt.

 

Del åtta
När Lundgren, under mötet med Umeå kommunfullmäktige i måndags, inte längre kunde försvara sin position hemföll han åt att angripa mig – som alltså inte längre sitter i fullmäktige och därför inte kan försvara mig på plats – för att jag skrivit bloggar där jag bland annat har släppt fram hård kritik mot hur delar av socialtjänsten i Umeå fungerar. Detta var lågt.

Det som jag har bloggat om handlar huvudsakligen om Lundgrens roll i att, under en längre tid, försöka stoppa en utomstående revisionsbyrå från att granska arbetsmiljön inom den socialtjänst som Lundgren är ytterst ansvarig för. Se mitt svar till Lundgren om detta.

Lundgrens angrepp på mig i Umeå kommunfullmäktige i måndags utgjorde ett försök att slippa diskutera vad han borde göra: nämligen att ta initiativ till en motkampanj som understryker den svenska synen på barnens rättigheter samt samhällets ansvar att tillgodose dessa:
*Även i strid mot barnens egna föräldrar om detta, tragiskt nog, skulle behövas,
*Att det svenska samhället är skyldig att tillgodose barnens rättigheter OAVSETT var barnen, och föräldrarna, är födda.

Andreas Lundgren försöker blanda bort korten genom att angripa mig. Detta visar en alarmerande brist på förståelse för allvaret i, och djupet av, den islamistiska (Muslimska brödraskapet) hetskampanj mot socialtjänsten i hela Sverige. Samt angreppen på den lagstiftning på vilken socialtjänstens agerande bygger.

 

Avrundning
Till sist: lanseringen av Partiet Nyans, som har framträtt i samband med hetskampanjen mot socialtjänsten, kanske kan få Andreas Lundgren att vakna. I Malmö uppges, nyligen, ett tjugotal socialdemokrater ha hoppat av för att ansluta sig till Partiet Nyans. Dessa är inte de enda socialdemokrater som har, eller som kommer att, lämna (S) för Partiet Nyans. Detta parti ställer upp i alla tre val denna höst: riksdagen, regioner och många kommuner. Partiet Nyans uppger själva att de har 200 kandidater i 40 kommuner.

 

Kriget i Ukraina måste användas till att understryka behovet
av att minska fossila utsläpp – angreppet på Ukraina
får inte leda till att klimatkrisen döljs.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

 

Inledning
Bostadsbristen i Umeå är ett allvarligt problem. Det krävs att det byggs ca 850 bostäder per år bara för att klara befolkningstillväxten. Men så många byggs det inte. Idag byggs endast ca 400 bostäder årligen. Detta skapar köer och orättvisor. Situationen slår hårt mot ungdomar, nyanlända och övriga umebor.

De två partier som styr Umeå, S och MP, verkar sakna den handlingskraft som krävs för att lösa problemet med ett för lågt bostadsbyggande (för brist på bostäder är ett verkligt problem – inte någon ”utmaning”). Den bristande handlingskraften tar sig bland annat uttryck i att det inte färdigställs detaljplaner som kan bidra till att det byggs lite större bostadsområden.

 

Del ett
Under alltför lång tid har det ”duttats” i Umeå. Olika byggprojekt har sjösatts, runt om i Umeå, som endast resulterat i ett fåtal nya bostäder. Det är inte fel att säga att bostäderna ”duttats” ut. Några få här, några få där. Och förhållandevis ofta har detta ”duttande” dessutom skett på bekostnad av att större eller mindre grönområden byggts bort. Flera av dessa i mer centrala delar av Umeå. Låt oss nämna några exempel:

* Fridhemsskogen på Berghem.
* Mården, i folkmun ”Rosendalsparken” nedanför Östra Gymnasiet (Maja Beskow-skolan).
* Den gröna ytan mittemot Charlies Kiosk på Teg.

Fler exempel kan ges. Varje enskilt förlust av gröna ytor kanske inte framstår som någon jätteförlust. Men lägger man ihop förlusten av många små gröna lungor, i Umeås mer centrala delar, blir resultatet sammantaget en jätteförlust för stadsmiljön. Det handlar om de små stegens tyranni. Denna metod är för övrigt kännetecknande för den bristande stadsplaneringen i Umeå kommun.

 

Del två
Arbetarpartiet anser att kommunen måste sjösätta åtminstone några större bostadsprojekt. Vi vill speciellt rikta uppmärksamheten på dessa två:

* Tegelbruksberget: Här skulle ett nytt bostadsområde kunna dra nytta av befintlig service – som finns vid Strömpilen. Dessutom kan det försörjas av lokaltrafik från Holmsund samt 5:ans eller 9:ans busslinje. Området har under lång tid funnits med i kommunens översiktsplanering som ett kommande bostadsområde. De som bromsar bostadsbyggandet påstår att bostäder på detta område automatiskt skulle inkräkta på Grössjöns naturreservat. Detta är naturligtvis helt felaktigt. Någon sådan intention fanns inte då Översiktsplanen antogs. Däremot skulle bostadsbyggande på Tegelbruksberget sannolikt innebära att sträckningen av ett el-ljusspår behöver ändras. Men om den goda viljan finns är detta en lätt, snabb och billig affär. Även om ryktet skulle påstå något annat.

* Röbäcksliden: Kommunen presenterade nyligen mer konkreta planer kring detta bostadsområde. Genom att Röbäck ”byggs ihop” med Skravelsjö kan ca 1000 bostäder byggas. Området har planerats ända sedan 2017 – vilket understryker de styrandes uppenbara svårigheter att gå från ord till handling när det gäller nya, och litet större, bostadsprojekt. Att det äntligen börjar hända något konkreta här beror på ett initiativ i byggnadsnämnden. Från V och M!

 

Avrundning
Det finns fler områden där det är möjligt att bygga rejäla stadsdelar. Detta istället för att ”dutta” vidare. Men det kräver handlingskraft. Tyvärr saknar Socialdemokraterna och Miljöpartiet handlingskraft – bland annat då det gäller bostadsbyggandet i Umeå. De saknar den handlingskraft som krävs för att omvandla Översiktsplaner i Detaljplaner. De är däremot duktiga på ryktesspridning. Ett exempel på detta är ryktet att bostadsbyggande på Tegelbruksberget måste innebära att Grössjöns naturreservat hotas. Vilket alltså inte är fallet.

Unga, nyanlända och övriga umebor förtjänar en bättre bostadspolitik än den som S och MP står för.

Kriget i Ukraina måste användas till att understryka behovet
av att minska fossila utsläpp – angreppet på Ukraina
får inte leda till att klimatkrisen döljs.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

 

Inledning
Låt oss återigen slå fast: Skulden för det nu pågående kriget i Ukraina ligget på den ryska statsledningen. Denna ståndpunkt måste utgöra utgångspunkten för de beslut som bör tas av riksdag och regering. Arbetarpartiet anser att Sverige ska hålla fast vid tidigare ståndpunkter. En av dessa är att inte sända vapen till krigförande länder. Detta gäller även Ukraina. Vi har framfört denna ståndpunkt tidigare. Detta av två skäl.

 

Skäl ett
Livsmedel och sjukvårdsbistånd (samt observatörer av krigsbrott) måste kunna nå fram till de allra mest utsatta områdena i Ukraina. Detta innebär att kontakt måste upprättas med representanter för de ryska angriparna. Men detta kommer att försvåras extremt mycket – eller helt omöjliggöras – om Sverige samtidigt beväpnar Ukraina.

Vi vill också göra ett tillägg: Mellan 2014 och januari 2022 har USA sänt militärt bistånd i form av vapensystem och träning till en summa av 2,5 miljarder dollar till Ukraina. Idag sänder hela Europa militärt bistånd till Ukraina. Om något land i detta läge, med allra största beslutsamhet, riktar in sig på att bistå de mest utsatta förbättras balansen mellan humanitärt och militärt bistånd. Vi anser att Sverige ska ta på sig ansvaret att försöka nå fram till de mest utsatta.

 

Skäl två
De svenska vapen som skickats har nu hamnat i händerna på den av högerextremister och nazister dominerade Azov-bataljonen. Redan 2018 beslutade den amerikanska Kongressen att stoppa all form av militärt bistånd – vapen samt utbildning på dessa – till Azov-bataljonen. Ett av skälen var risken för att de högerextremister och nazister som, från USA och hela Europa, sökt sig till Azov-bataljonen skulle återvända hem både med militära erfarenheter, kunskaper om avancerade vapensystem och i värsta fall även med tillgång till själva vapensystemen! USA:s kongress beslöt alltså att skära av Azov-bataljonen från alla former av militärt bistånd och annat stöd redan 2018. Detta efter en debatt som varat under flera år. I USA var man både rädd och uppmärksam för faran av den värsta tänkbara form av högerterrorism!

I Sverige har varken regering, riksdag, militär, andra myndigheter eller tongivande media ens rest frågan om faran att svenska vapensystem ska hamna i händerna på den av högerextremister och nazister dominerade Azov-bataljonen. Detta är inte bara anmärkningsvärt utan riktigt ansvarslöst.

 

Del tre
Vad döljer sig bakom begreppet Azov-bataljonen?
Azov-bataljonen bildades 2014 i samband med utropandet av de två utbrytarrepublikerna Donetsk och Lugansk. Initiativtagarna hade alla bakgrund inom högerextrema och nazistiska grupper i Ukraina. Azov-bataljonen blev tidigt en magnet för högerextremister och nazister från USA och en rad europeiska länder, inklusive Sverige, som ville ”kriga på riktigt”. En av de svenskar som anslutit sig till Azov-bataljonen heter Mikael Skillt. Skillt har ett förflutet inom både Svenska Motståndsrörelsen (numera Nordiska Motståndsrörelsen) och Svenskarnas Parti (f.d. Nationalsocialistisk Front).

Redan 2014 blev Azov-bataljonen en officiell del av det ukrainska Nationalgardet. Detta förändrade dock inte bataljonens högerextrema karaktär. Det är bland annat mot denna bakgrund som beslutet i den amerikanska Kongressen 2018 måste ses.

Bataljonens symbol är en variant av den symbol som användes av ett av de stridande militära nazistiska förbanden under andra världskriget (Waffen-SS-divisionen ”Das Reich”). Se symbolernas uppenbara släktskap på bilderna nedan.

 

_     _     _

Runt Azovbataljonen har det vuxit fram en hel högerextrem subkultur, med musikkonserter, MMA-tävlingar, försäljning av kläder och andra modeartiklar, m.m. Kopplat till Azov-bataljonen finns också ett högerextremt parti kallat ”Nationella kåren” (Національний корпус) som leds av Andryj Biletskyj. Denne Biletskyj har en lång historia inom nazistiska grupper i Ukraina och var den mest tongivande av initiativtagarna till Azov-bataljonen.

Azov-bataljonens existens legitimerar på intet sätt den ryska statsledningens försök att framställa regeringen i Ukraina som nazistisk. Azov-bataljonen legitimerar inte heller Vladimir Putins lögnaktiga påståenden om att Ukraina måste ”avnazifieras”. Detta argument har den ryska statsledningen använt för att motivera den oförsvarliga invasionen. Till saken hör dessutom att högerextremister även stridit för de två, av Ryssland stödda, utbrytarrepublikerna i östra Ukraina.

 

Del fyra
Nu har de 5000 pansarskott som regering och riksdag beslutat sända till Ukraina kommit fram. De har bland annat hamnat exakt där vi varnade för att de riskerade att hamna. Nämligen i händerna på Azov-bataljonen. Här nedanför kan du se en video som lagts ut på ”Nationella kårens” Youtube-sida. Där syns en medlem ur Azov-bataljonen (detta framgår av videons beskrivning) som visar upp hur tre olika typer av pansarskott används. En instruktion rörande hur de svenska ”Pansarskott 86” ska användas börjar 1 minut och 45 sekunder in i videon. Det råder alltså inga som helst tvivel: den av högerextremister och nazister dominerade Azov-bataljonen har mottagit delar av den sändning på 5000 pansarskott som riksdagen beslutade om!

Efter att du tittat på videon nedan ska du även få se en bild.

I bilden nedan syns Azov-bataljonen få instruktioner om hur en mycket modernare typ av svenskt pansarskott ska användas. Detta pansarskott började inte tillverkas 1986 som de 5000 pansarskotten i videon ovan. Det pansarskott som du kan se på bilden nedan, kallat ”Robot 57”, började tillverkas 2009. Detta är ett mycket mer modernt och effektivt vapen. Detta gör det ännu mer skrämmande att högerextremister och nazister från bland annat Sverige, som anslutit sig till Azov-bataljonen, just nu får utbildning på detta vapen.

Det syns tydligt att det handlar om Azov-bataljonen. Se märket på vänster arm på soldaten längst ned till höger.

 

Avslutning
De som – i parlament, på torg och i bloggar – talar sig varma för svenska vapenleveranser till Ukraina bör tänka på det beslut som redan 2018 togs av Kongressen i USA.

Kriget i Ukraina måste användas till att understryka behovet
av att minska fossila utsläpp – angreppet på Ukraina
får inte leda till att klimatkrisen döljs.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

 

Ingress
Den gångna veckan har förändrat förutsättningarna för den svenska inrikespolitiken. Skälet är att Ulf Kristersson, och Moderaterna, har fattat beslutet att gå till val på ett svenskt medlemskap i Nato. Moderatledaren säger att om det finns en majoritet i riksdagen för ett svenskt medlemskap för Nato, efter valet, kommer han som statsminister att inlämna en ansökan för att Sverige ska bli anslutas till Nato.

 

Del ett
Idag råder ingen enighet om att Sverige ska bli en Nato-medlem. Men Moderaterna kastade snabbt ut den långvariga traditionen om att söka enighet i denna typ av frågor. Ulf Kristersson och övriga i moderatledningen tittade på opinionsmätningarna och såg det, för första gången, fanns en majoritet för ett svenskt Nato-medlemskap. Detta på grund av den ryska statsledningens angrepp på Ukraina och det nu pågående kriget.

Snabbt svängde då (M).

 

Del två
I början av förra veckan ville inte Ulf Kristersson köra över de som var emot ett Nato-medlemskap. I slutet av veckan förvandlade Moderaterna valrörelsen till en folkomröstning – för eller emot frågan om ett svenskt Nato-medlemskap. Detta kommer att bli följden:

Moderaterna kan nämligen inte plötsligt säga att de vill köra över motståndarna till ett Nato-medlemskap, och sedan låta bli att driva frågan i valrörelsen. Och motståndarna kan inte undvika att ta kamp mot ett svenskt Nato-medlemskap. Detta eftersom Nato-motståndarna vet att Moderaterna, om de vinner valet, kommer att lämna in en ansökan om att gå med i Nato.

Innebörden blir denna: Moderaterna måste söka stöd hos väljarna FÖR ett Nato-medlemskap. Detta sätter frågan om ett Nato-medlemskap i centrum.
Motståndarna måste också vända sig till väljarna. Och de måste då söka stöd för den nuvarande politiken vilken innebär att Sverige även i fortsättningen ska stå utanför Nato. Detta sätter naturligtvis också frågan om ett Nato-medlemskap i centrum.

Moderaterna har därmed, genom sin omsvängning under den gångna veckan, förvandlat valet till en folkomröstning för eller emot Nato.

 

Avslutning
Det som nu hotar är en ny kapprustning. Vi motståndare till en Nato-anslutning måste:

* Samlas bakom alliansfriheten,
* Slå vakt om Sveriges tidigare roll som medlare,
* Slå vakt om Sveriges tidigare roll som förespråkare för allmän nedrustning – och varna för att risken för ett storkrig kommer att öka genom en allmän kapprustning.

Du som vill hjälpa till i kampen mot Natoanslutning och mot kapprustning – hör av dig till oss!