Det krävs ett trendbrott i form av ökade resurser till den kommunala äldreomsorgen i Umeå. I ord håller alla med om att dagens trend måste stoppas. Trenden handlar om vanvård på särskilda boenden som inneburit dödsfall och sexuella övergrepp inom hemtjänsten där en misstänkt tillåtits arbeta vidare. Men ord är billiga.
Ska ett verkligt trendbrott ske, i äldreomsorgens verksamheter, krävs en kraftfull och långsiktig satsning på personalen. Detta kommer att kosta. Äldreomsorgen måste få kraftigt ökade ekonomiska anslag för att kunna:
- öka personaltätheten,
- öka andelen undersköterskor,
- utbilda alla till minst vårdbiträden,
- utbilda alla som behöver i svenska.
Men det är sällan enkelt att åstadkomma ett trendbrott. Idag krävs att tre villkor ska vara uppfyllda: 1) tillräckligt många partier, som tillsammans kan få ihop en majoritet i fullmäktige, måste enas om att göra en kraftfull och långsiktig satsning på personalen inom äldreomsorgen, 2) dessa partier måste även kunna enas om hur de ökade anslagen ska finansieras och då utgör skattefrågan ett svårt problem – V vill ofta höja skatten och M (eller fler borgerliga partier) vill sänka, 3) en annan omröstningsmetod måste användas, då budgeten för 2026 antas, som gör det möjligt för partier med olika budgetar att samarbeta för att öka anslagen till äldreomsorgen.
Det hela skulle vara enkelt om S+MP, vars budget idag är styrande för Umeå kommun, själva föreslog en kraftfull och långsiktig ökning av anslagen till äldreomsorgen. Detta skulle dock kräva en helomvändning från S sida. Ett exempel: Bara två månader efter att årets budget (den för 2025) antogs beslöt S+MP att skära ned ytterligare 60 miljoner på anslagen till äldreomsorgen. Alltså: så sent som i augusti tog dessa partier initiativ till att underminera den redan mycket utsatta äldreomsorgen.
Det hela vore också enkelt om Moderaterna föreslog en kraftfull och långsiktig ökning av anslagen till äldreomsorgen. Detta skulle dock kräva att M gav upp tanken på skattesänkningar. Men om M gav upp skattesänkningarna, och tog initiativ till ett trendbrott inom äldreomsorgen, skulle partiet få stöd av andra. Om S gick emot ett sådant initiativ skulle M vinna valet nästa år.
Men det måste till ett trendbrott. Då vi tog plats i fullmäktige på 1990-talet gick det ca nio heltidsanställda på tio äldre på kommunens särskilda boenden. Personaltätheten låg på 0,9. Sedan dess har personaltätheten nästan halverats. Även andelen utbildad personal har minskat kraftigt. År 2016 var uppåt 70 % utbildade undersköterskor. Idag har andelen krympt till 52 % – samtidigt som de med bristande kunskaper i svenska har ökat. Denna utveckling har bidragit till dagens vanvård och sexuella övergrepp. Självklart behövs det även ett ökat personalinflytande för att bekämpa tystnadskultur p g a rädsla och visselblåsarskandaler. Men viljan till förändring måste speglas i form av ökade anslag till fler och bättre utbildad personal.
Arbetarpartiet hoppas på ett samarbete om rejält ökade anslag till särskilda boenden och hemtjänst i den budget för kommunen som ska antas av fullmäktige den 16 juni. Vi räknar med att även andra partier strävar åt samma håll och att samarbete är möjligt – mot vanvård och övergrepp.
Jan Hägglund, ordförande
Davis Kaza, gruppledare fullmäktige
Patrik Brännberg, ledamot fullmäktige
Arbetarpartiet i Umeå
