”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet,”
Keith Richards
Stones
Idag diskuterade och antog Umeå kommun en ”Policy för jämställdhetsarbete i Umeå kommun”. Jag ska kommentera detta kommunala dokument. Det finns nämligen problem med kommunens policy för jämställdhetsarbete. Låt oss lyfta fram två av problemen:
* först: den ensidiga, ohistoriska och klasslösa betoningen på motsättningen mellan kvinnor och män. Det finns skillnader och orättvisor mellan könen. Men när det gäller tiden från slutet på Andra världskriget 1945 och fram till 2025 visar utvecklingen på att kvinnor och män har mer gemensamt idag än någonsin tidigare i den moderna historien. Detta döljs i dokumentet.
* sedan: den speciella vikten av klass och klassmotsättningar försvinner i en uppräkning av en rad förtryck som – på typiskt identitetspolitiskt manér – syftar till att tona ned klassmotsättningarna och samtidigt försöka splittra arbetarna/löntagarna. I detta avseende kan borgerligheten vara mycket nöjda med kommunens dokument – som spelar dem i händerna.
Svagheterna i kommunens policydokument kommer fram i bland annat de stycken som heter ”Förståelse av makt och motstånd” samt ”Jämställdhetsarbete är utvecklingsarbete och en del av omställning”. Jag vill stryka all text som kommunen har producerat till dessa två stycken och ersätta den med min egen text. Den följer här:
”Förståelse av makt och motstånd
Strävan efter jämställdhet mellan könen utgör ett nödvändigt inslag i ett samhälle präglat av demokratiska fri- och rättigheter. Men den nödvändiga strävan efter jämställdhet måste kombineras med kampen mot klassamhället. Kvinnornas största steg mot jämställdhet i modern tid sammanfaller med utbyggnaden av den offentliga sektorn, tillsammans med en förändring av skattesystemet som tidigare hade ”låst fast” kvinnorna vid rollen som hemmafruar. Utbyggnaden av offentliga sektorn skapade väldigt många jobb i sig, samtidigt som utbyggnaden av barnomsorgen underlättade för kvinnan att ta klivet från rollen som hemmafru till rollen som arbetare/löntagare. Till detta ska alltså läggas införandet av särbeskattningen 1971. Särbeskattningen innebar att kvinnan i en familj med två löneinkomster fick behålla mycket mer av sin lön än tidigare, då systemet med sambeskattning inneburit att kvinnans lön lagts ovanpå mannens och därför till stor del ”skattades bort” p g a progressiviteten i skattesystemet.
Kvinnans avgörande steg genom omvandling från hemmafru till arbetare/löntagare
Ett ökande antal kvinnor tog steget från rollen som hemmafru till rollen som arbetare/löntagare redan under 1950-talet. Det stora genombrottet skedde dock under 60- och 70-talen. Kvinnornas intåg på arbetsmarknaden fortsatte under de påföljande årtiondena. På 90-talet hade uppåt 75 procent av kvinnorna någon form av lönearbete. Idag arbetar ca 80 procent av kvinnorna minst halvtid. Motsvarande siffra för män ligger på ca 90 procent.
Detta kliv, från rollen som hemmafru till rollen som arbetare/löntagare, var det största steget mot jämställdhet som kvinnan tagit i modern tid. Detta helt avgörande steg mot jämställdhet mellan könen tog kvinnan till helt övervägande del genom sin omvandling från rollen som hemmafru till den kvalitativt nya rollen arbetare/löntagare – med egen inkomst och den ökande individuella självständighet som följde av detta. Men denna omvandling av kvinnans roll innebar också att kvinnorna intog sin plats i det växande kollektiv som producerade varor och tjänster. Väl ute i arbetslivet fick tidigare relativt sett isolerade kvinnor ett växande yrkeskunnande, arbetskamrater och kunde ansluta sig till facket där de idag innehar förtroendeuppdrag. Den beskrivna processen har inneburit att kvinnor och män fått alltmer lika intressen av höjda löner, trygga anställningar och en god fysisk och mental arbetsmiljö. Orättvisor dröjer sig kvar.
Kvinnor och män har alltmer gemensamt då skattekvot och löneandel sjunker
Idag är både kvinnor och män huvudsakligen lönearbetare. Detta innebär att deras intressen sannolikt aldrig har sammanfallit lika mycket som idag. Detta speciellt i en situation då både skattekvoten och lönernas andelens av förädlingsvärdet sjunker. (Skattekvoten är den andel av BNP som samhället tar in i skatt och som utgör ramen för finansieringen av den offentliga sektorn. Lönernas andel av förädlingsvärdet antyder hur fördelningen ser ut mellan löneinkomster och vinster. Vinsternas andel av förädlingsvärdet har ökat och löneandelen har minskat).
Detta innebär att det är av helt avgörande vikt att kvinnor och män, som är arbetare/löntagare, kämpar tillsammans mot de ökade klassklyftor som blir resultatet av att skattekvoten liksom löneandelen av förädlingsvärdet krymper.
Kampen för jämställdhet och kampen mot klassklyftor går hand i hand
Till de ökande klassklyftorna hör inflytandet på arbetsplatserna – inom både privat och offentlig sektor. Ta Umeå kommun som ett exempel. Här måste kvinnliga och manliga arbetare/löntagare ena sig mot de chefer som inte identifierar sig med sin roll som arbetare/löntagare. Dessa chefer strävar uppåt och slår nedåt – det är detta som orsakat den rädslans tystnadskultur som gör vissa arbetsplatser i Umeå kommun både otrivsamma och ineffektiva. Bland dessa destruktiva chefer finns – vilket är mycket tydligt i Umeå kommun – både män och kvinnor.
Utvecklingsarbete och omställning
För att klassamhället inte ska ifrågasättas försöker kapitalägare, styrande politiker och deras chefer medvetet splittra och därmed försvaga arbetarna/löntagarna. Genom abstrakta resonemang försöker de ställa arbetare/löntagare som är kvinnor mot arbetare/löntagare som är män i syfte att fördunkla insikten om deras gemensamma intressen. Men vi har visat att kvinnor och män sannolikt aldrig har haft mer gemensam i historien än idag – detta genom kvinnans omvandling från rollen som hemmafru till rollen som arbetare/löntagare. När det gäller arbetet för utveckling och omställning strävar Arbetarpartiet efter att personalen ska stå enade. Detta skapar den kraft som krävs för att personalen ska kunna tillkämpa sig ett avgörande inflytande när det gäller frågor rörande personaltäthet, behov av utbildning-vidareutbildning samt tillsättning av chefer (vi anser att chefer måste vara närvarande och ha en bakgrund inom branschen).
Enad kamp mot klassamhället
Arbetarpartiet bekämpar även det förtryck som drabbar människor av andra skäl än att de är arbetare/löntagare – eller kvinnor. Vi bekämpar förtryck baserat på etnicitet, sexuell läggning, könsöverskridande identitet, funktionsnedsättning, ålder för att ta några exempel. Men identitetspolitik används ibland, även den, för att splittra arbetarna/löntagarna. Därför understryka vi att kvinnor och män har samma grundläggande intressen av att gå emot en politik som sänker skattekvoten (vilket underminerar den offentliga sektorn) och en sjunkande löneandel (som ökar klassklyftorna). Vi strävar efter att ena alla förtryckta bakom den kollektiva styrka som kommer från de kvinnor och män som producerar varor och tjänster i sin egenskap av att vara arbetare/löntagare. Vi slår vakt om enigheten. Vi bekämpar borgerlighetens försök till splittring.
Det är på detta sätt som Arbetarpartiet förstår ”makt och motstånd”. Det är också på detta sätt som vi förstår”utvecklingsarbete” och ”omställning”.
