Vi här nere – och dom där uppe

Verkligheten kommer att hinna ikapp upp Umeå, sade en klok person.
Nu har detta skett. Det märks både på det skenande budgetunderskottet.
Och på de alltför höga investeringskostnaderna.

_________________________________________

 

* BESKRIVNING AV KRISEN INOM ÄLDREOMSORGEN I UMEÅ
Krisen består av tre delar.

 

Del I. Minskad grundbemanning.
Den långsiktiga delen av krisen består i att grundbemanningen har minskat dramatiskt sedan första halvan av 1990-talet. Då gick det 0,9 årsarbetare på varje brukare inom kommunens särskilda boenden. Idag är denna siffra nere på ca 0,5 årsarbetare per brukare. Det betyder att ett arbetslag som tidigare bestod av nio personer idag är nere på fem personer. Men ändå ska arbetslaget ta hand om lika många brukare, plus att brukarna idag är äldre och därför ofta multisjuka.

 

Del II. Ofinansierad heltidsmodell.
Den kortsiktiga delen av krisen inom äldreomsorgen består av det rent otroliga politiska misstaget att genomföra heltidsmodellen utan finansiering! Detta har skapat följande underskott:

 

År	Totalt underskott	Varav äldreomsorgen
2017	33,3 milj	20,4 milj
2018	50,6 milj	28,7 milj

Umeå kommun: Vård och omsorg

 

Det är främst personalen som har fått betala priset för vad heltidsmodellen kostade

Personalen har tvingats betala priset för heltidsmodellen i form av:
a) ytterligare sänkt grundbemanning,
b) tätare helgtjänstgöring,
c) fler delade turer.

Så här kan det naturligtvis inte fortsätta!

Den yrkeskunniga och engagerade personal som burit upp äldreomsorgen har börjat söka sig därifrån. Samtidigt ökar svårigheterna när det gäller att värva ny personal till äldreomsorgen – personal som har tänkt stanna kvar och inte bara ser äldreomsorgen som ett genomgångsyrke.

 

Del III. ökningen av antalet äldre.
Den tredje delen av krisen består i att antalet umebor som är 80 år och äldre nu befinner sig i en snabb ökning. Detta är något som absolut inte kommer som en överraskning. Detta har kunnat förutses, och det har också påtalats av tidigare kommunala ekonomer i Umeå kommun, dock utan respons.

De äldre faktiskt har rätt att bli äldre. De styrande politikerna har endast rätt att be om ursäkt till personalen, brukarna och de anhöriga.

De styrande politikerna har nämligen medvetet och mot bättre vetande, valt att dels bortse ifrån de ekonomiska effekterna av att antalet äldre, skolelever och barn skulle komma att öka kraftigt i Umeå kommun (i förhållande till befolkningen i dess helhet), dels valt att bortse ifrån kostnaden för heltidsreformens införande. De valda att tro att heltidsreformen skulle finansiera sig själv – och har nu under ett antal år förolämpat personalen genom att säga att den är för dyr och inte håller budget. Men vem kan hålla budget om man för alldeles för lite pengar av de styrande politikerna?

Tillsammans utgör dessa tre faktorer krisen inom äldreomsorgen.

 

* ARBETARPARTIETS ÅTGÄRDSPROGRAM – den korta versionen

 

A. Ökat personalinflytande – eller ”styrkan från golvet”
De två överlägset viktigaste åtgärderna består av ett ökat personalinflytande och en mer demokratisk ledarskapskultur. Det finns en väldig ”styrka på golvet”. Men för att frigöra denna krävs ett ökat personalinflytande och en mer demokratisk ledarskapskultur. Dessa två faktorer tillsammans skulle ge öka trivsel, skapa större trygghet, minska sjukfrånvaron och ge upphov till fler initiativ från golvet. Ett större personalinflytande och en mer demokratisk ledarskapskultur kommer både att resultera i fler arbetade omsorgstimmar och högre kvalitet per arbetad timme. Detta gäller inte endast för äldreomsorgen utan i alla kommunens verksamheter.

Rent konkret handlar det om att ge personalen ett ökat inflytande över personaltäthet, schemaläggning och arbetsmiljö.

 

B. Fullt finansierad heltidsmodell
Heltidsmodellen måste finansieras fullt ut. Det är orimligt att de styrande politikerna hänger fast vid den helt orealistiska uppfattningen att heltidsmodellen skulle finansiera sig själv genom att exempelvis behovet av sjukvikarier skulle försvinna.
Mer pengar – se tabellen ovan – måste till för att finansiera heltidsmodellen. De anställa ska inte behöva finansiera heltidsmodellen genom ytterligare sänkt grundbemanning, tätare helgtjänstgöring och fler delade turer.

 

C. Karriärstege
För att behålla den kunniga och engagerade personal som bär upp äldreomsorgen, och för att kunna värva nya anställda som vill stanna inom yrket, måste det finnas en ”karriärstege” även inom äldreomsorgen. En karriärstege skulle bland annat kunna bestå av följande inslag:

1) Ökad satsning på utbildning. Alla ska ha minst vårdbiträdesutbildning. Idag tvingas kommunen anställa outbildad personal. Detta är ohållbart. Och bidrar till att skapa en känsla av ”genomgångsyrke”,
2) Undersköterskorna som utgör ryggraden inom äldreomsorgen måste få mer tid till vård och omsorg. Detta kräver i sin tur att fler personer anställs inom ”vårdnära service”, exempelvis lokalvård. Dessa, som blir en del av omsorgen, bör sedan erbjudas någon form av vårdutbildning.
3) Det måste bli lättare för undersköterskor att specialisera sig, t ex inom demensvård, psykiatri eller handikapp. Kommunen måste bidra med lön under utbildning.
4) Personalen måste få besluta om ifall systemet med individuella löner ska avskaffas.
5) De anställda måste även diskutera vikariebehovet – med sikte på att avskaffa resurspassen.

 

                                                     Desperata tider kräver ovanliga åtgärder.

D. Kommunen måste pröva att dra sig ur ett eller flera skrytprojekt
Under det senaste decenniet har kommunen satsat på en hel rad skrytprojekt. Dessa dränerar driftbudgeten på pengar varje år. Stora pengar. Långt över hundra miljoner. En del av lösning skulle kunna vara att dra sig ur ett, eller flera, av de större skrytprojekten.

Exempel på skrytprojekt:
– Ett av de dyraste var kulturhuvudstadsåret som krävde att både kulturväven och äventyrsbadet byggdes. Dessa två skrytprojekt innebär en kostnadsökning som varje år tar ca 100 miljoner från bland annat förskola och skola, äldre-, individ- och familjeomsorger,

– Den nya och exklusiva färjan mellan Umeå och Vasa. ”Järngänget” bakom färjan var helt låsta vid just en DYR variant. Vi anser att det varit nästan omöjligt att få insyn i projektet. Vi är övertygade om att det hade gått att köpa in en färja som varit billigare. Vi tror inte på beskedet att ”det finns inget annat alternativ i hela världen”. Den första finansieringsmodellen förutsatte att den finska staten, den svenska staten samt EU skulle ställa upp med 1100 miljarder. Då detta stöd torkade inne borde naturligtvis projektet ha omprövats. Men så skedde inte.

Här måste följande sägas: Arbetarpartiet är också för en färjeförbindelse Umeå-Vasa. Men i form av en ”billigare båt”. Detta med tanke på det ekonomiska läge som kommunen befinner sig i – med ett skenande budgetunderskott vad gäller driftsbudgeten och med för stora investeringsbehov (med tanke på kommunens ekonomi).

– Gång- och cykelbron från umesidan av älven till Bölesholmarna. I detta läge – vem känner att detta var rätt prioritering. Dessutom: projektet var beräknat att kosta cirka 40 miljoner. Men det kommer att kosta minst dubbelt så mycket.

 

E. Lagstadgade verksamheter vs icke-lagstadgade

Det måste till en diskussion om prioriteringarna i kommunen. Det finns både verksamheter som är lagstadgade och icke-lagstadgade. Självklart måste de lagstadgade verksamheterna komma först.

Vi återkommer om detta.

 

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om behovet att försvara yttrande- och tryckfriheten

 

 Försvara yttrande- och tryckfriheten

_________________________________

 

INGRESS

Du ska strax få se ett youtube-klipp från TV.

Men först:
Det borde inte vara svårt att ta avstånd ifrån terror-organisationen ISIS (Islamiska Staten i Irak och Syrien). Islamiska Staten började som en utbrytning ur al-Qaida, vilket speglas i TV-programmet, då namnet al-Qaida även används på IS (eller ISIS). Då TV-programmet spelades in hade också IS (ISIS) hunnit presentera sig för världen genom att ha utfört några av de blodigaste och grymmaste terrordåden efter andra världskrigets slut.

Men Rashid Musa, ordförande för en organisation som anspråksfullt kallar sig för ”Sveriges Unga Muslimer” (SUM), slingrar sig på ett sällan skådat sätt. Han vill undvika att, på ett klart och entydigt sätt, ta avstånd från Islamiska Staten. En terrororganisation med mycket, mycket blod på sina händer.

Rashid Musas namn är känt för många umebor. Det fanns planer på att denne Musa skulle få delge unga muslimer i Umeå sina uppfattningar på ett möte i Ersboda Folkets Hus ifjol. Men Rashid Musa fick inte tala på Ersboda Folkets Hus. Föreningen ingår nämligen i ”Riksorganisationen Folkets Hus och Parker”. Och denna har en policy som går ut på att inte hyra ut sina mötesplatser till ”rasistiska, främlingsfientliga, icke-demokratiska och exkluderande rörelser”. Därför fick inte Rashid Musa tala.

Det var ett bra beslut av Folkets Hus.

Jag vill även understryka att SUM, och dess ordförande Rashid Musa, inte representerar Sveriges alla unga muslimer. Detta trots organisationens anspråksfulla namn.

 

I YOUTUBE-KLIPPET BÖR DU SPECIELLT LÄGG MÄRKE TILL FÖLJANDE TRE SAKER:

 

1.  Bristen på ett rakt och redigt avståndstagande.
Istället för att säga ungefär så här: ”Jag tar självklart avstånd från IS [ISIS] och från de som ansluter sig till IS” säger istället Rashid Musa följande: Det är alltid tragiskt när unga människor åker till konfliktområdet och stupar när de är så pass unga…!

 

Min (JH) kommentar är denna:
Rashid Musa säger alltså att det är tragiskt att unga människor (som anslutit sig till IS) har stupat ! Det vi andra sörjer över är att människor ansluter sig till IS och därmed ger sitt stöd till bland annat folkmord !

FN:s utredningskommission anser att Islamiska Staten har begått ett folkmord mot folkgruppen yazidier. Men FN:s utredningskommission anser även att IS har begått folkmord både mot kristna minoriteter och mot icke-sunnimuslimska minoritetsgrupper. Detta i form av massmord, sexslaveri, hjärntvätt, gruppvåldtäkter och andra brott mot mänskligheten.

När det gäller yazidierna har Islamiska Statens syfte varit att utplåna denna folkgrupps liv och identitet. FN:s kommission anser att folkmordet på yazidierna påminner om Förintelsen!

Jag (JH) sörjer INTE att de som frivilligt anslöt sig till IS stupade i de strider som de själva valt att delta i. Jag sörjer heller inte att de svenskar som under andra världskriget frivilligt anslöt sig till nazisternas väpnade styrkor (Waffen SS) stupade.

Vilket är alternativet. Vilket var alternativet.

Alternativet är att det var motståndarna till IS som stupade. Vi talar om kurderna. Det var dessa som offrade mest blod för att besegra IS-styrkorna i striderna på marken. Om IS hade besegrat kurderna hade IS kunnat fortsätta att halshugga fångar och sälja kvinnor och barn som sexslavar på slavmarknader. Samt fortsätta folkmorden. Jag gläds åt att kurderna segrade och jag sörjer inte att IS-anhängarna som valt kriget stupade. Jag ger mitt moraliska stöd till kurderna.
Går vi bakåt i historien var alternativet till att de svenska SS-soldaterna stupade att soldaterna från den allierade sida stupade (Storbritannien, USA, Sovjet och Frankrike). Om inte de allierade hade segrat skulle Nazityskland ha fortsatt förintelsen av judar, romer, slaver och alla deras politiska motståndare. Nazityskland skulle även ha strävat vidare i syfte att lägga under sig hela Europa, Nordafrika, och Sovjetunionen.

Ibland måste Du ta ställning.
Att inte ta ställning mot barbariet är att svika alla de som bekämpar barbariet – och att svika alla de som blir barbariets offer. Under andra världskriget gällde det för svenskarna att ta ställning mot nazismen i Tyskland. Men det var inte alla som gjorde detta.
Idag gäller det bland annat att ta ställning mot IS. Men återigen är det inte alla svenska medborgare som tar ställning mot IS. Det fanns medlöpare till nazismen. Det finns medlöpare till IS.

Rashid Musa måste acceptera att besvara samma, för honom obekväma, frågor som alla andra politiker och offentliga debattörer måste besvara. Musa har ingen rätt till ett undantag – även om han kämpar med näbbar och klor för att skaffa sig ett undantag som gör att han ska slippa besvara obekväma frågor.

_     _     _     _     _

 

2. Försöket att dribbla bort den egentliga frågeställningen
Rashid Musa kunde alltså ha sagt: ”Jag tar självklart avstånd från IS (eller ISIS) och från de som ansluter sig till IS”. Men istället  säger Rashid Musa följande:”Människor har ju åkt i alla tider till olika konfliktområden och det här är ju liksom inte så ovanligt att människor gör det …”

 

Min (JH) kommentar är denna:
Det finns mycket att protestera emot. Det har även tidigare funnits mycket att protestera emot. Själv har jag deltagit i väldigt många protester riktade mot en rad invasioner och övergrepp, från USA och Europas gamla kolonialmakter, riktade mot exempelvis Vietnam och Gaza.

Men denna gång, just denna gång, handlade det om att kraftfullt ta avstånd ifrån den Islamiska Staten. Eller att inte ta avstånd ifrån IS. Det handlar – återigen – om ett antingen eller.

Det som Rashid Musa gör, istället för att ta ett tydligt avståndstagande från IS, kallas för att RELATIVISERA.
Som tur var påpekade Per Gudmundson detta i TV-programmet du ska få se.

Att relativisera går ut på att förminska de ohyggliga brott som nazismen och Islamiska Staten har begått. Förutom att förminska folkmord och andra brott mot mänskligheten fyller även metoden att RELATIVISERA syftet att leda uppmärksamheten bort, från ämnet, till något annat ämne.
De som vill avleda kritiken från nazisternas brott före och under andra världskriget börjar gärna tala om de europeiska kolonialmakternas brott i exempelvis Afrika. Men att lyfta fram dessa (fruktansvärda) brott, just då nazismens brott ska diskuteras, fyller endast syftet att mildra kritiken mot – och därmed indirekt försvara – nazismen! Så fungerar metoden att RELATIVISERA.

Detta är exakt den metod som Rashid Musa använder sig av i det TV-program som Du strax ska få se. Musa gör detta genom att börja tala om att även andra har rest till olika konflikthärdar. På så sätt försöker Musa dels förminska IS brott, dels leda uppmärksamheten bort från IS. Detta utgör, indirekt, ett försök att försvara IS och de som rest ned för att med bland annat vapen i hand stötta den Islamiska Staten och det kalifat som IS utropade!

Som tur var angrep Per Gudmundson den metod som Rashid Musa använde.

Låt oss återvända till det som Rashid Musa sade: ”Människor har ju åkt i alla tider till olika konfliktområden och det här är ju liksom inte så ovanligt att människor gör det …”.
Detta är ett glasklart exempel på RELATIVISERING.

Istället för att säga att han självklart tar avstånd från IS slaktande av människor via flera folkmord, massvåldtäkter, slavmarknader och andra brott mot verkligheten säger Musa alltså följande: Det här är ju liksom inte så ovanligt att människor gör det … ”
Och sedan vill han byta ämne.

Ställ dig själv frågan: vilken budskap skulle Rashid Musa sända till unga muslimer om han hade tagit ett klart och tydligt avståndstagande från IS-barbariet?
Jämför sedan med det budskap som Rashid Musa sänder till unga muslimer då han säger: ”Det här är ju liksom inte så ovanligt att människor gör det … ”
Du som förstår skillnaden mellan dessa två budskap förstår också vad RELATIVISERINGENS effekter blir när det gäller hur många som kommer att lämna Sverige för att ansluta sig till ISIS (IS i Irak och Syrien). 

Personer som inte frivilligt, klart och entydigt, fördömer IS måste själva fördömas. Därför att deras agerande i praktiken utgör ett stöd till förövarna av folkmord på yazidierna, på kristna minoriteter och på muslimska minoriteter som inte tillhör sunni.

Rashid Musa måste acceptera att besvara samma, för honom obekväma, frågor som alla andra politiker och offentliga debattörer måste besvara. Musa har ingen rätt till ett undantag – även om han kämpar med näbbar och klor för att skaffa sig ett undantag som gör att han ska slippa besvara obekväma frågor.

Det är tur att Rashid Musa inte representerar Sveriges unga muslimer.

_    _    _    _    _

3. Rashid Musa försökte att göra frågan om ett avståndstagande till ”islamofobi”
Under det korta TV-inslaget försöker även Rashid Musa stämpla själva frågan om ifall han tar avstånd ifrån de som åker till Irak och Syrien för att ansluta sig till IS som ”islamofobisk”. Därmed antyder han att de båda kvinnorna i TV-inslaget – journalisten och debattören – är ”islamofober”.

Rashid Musa sade nämligen så här: Du måste förstå att ”frågan är väldigt islamofobisk”.

 

Min (JH) kommentar är denna:
Metoden att stämpla personer, eller frågeställningar, som ”islamofobiska” går naturligtvis ut på att slippa debattera eller besvara obekväma frågor. Den metod som Rashid Musa använder sig av har blivit mycket vanlig. Då vi diskuterade frågan om hedersförtryck i Umeå kommunfullmäktige i mars i år blev jag kallad ”islamofobisk”. Påståendet kom från en socialdemokratisk ledamot i kommunfullmäktige.

Metoden utgör ytterligare ett exempel på hur vissa, politiker och andra offentliga debattörer, genom att missbruka religionen försöker slippa besvara frågor som andra, politiskt aktiva eller debattörer, självklart måste besvara.

Fobi (som i ”Islamo-fobi”) är ett sjukdomstillstånd. Om någon kallar dig för ”islamo-fob” kallar den personen dig för ”sjuk”. Fobi-tillstånd behandlas ofta med kognitiv beteendeterapi (KBT). OM någon kallar dig för ”islamofob” bör du känna efter ifall du har ett behov av KBT.

Rashid Musa måste acceptera att besvara samma, för honom obekväma, frågor som alla andra politiker och offentliga debattörer måste besvara. Musa har ingen rätt till ett undantag – även om han kämpar med näbbar och klor för att skaffa sig ett undantag som gör att han ska slippa besvara obekväma frågor.

_     _     _     _     _

 

Nu till TV.
Hur svårt kan det vara att ta avstånd ifrån de som anslutit sig till IS / Daesh?

Se videon: https://www.youtube.com/watch?v=onNZyxWqpVc

PS. Det kan följa andra youtube-klipp efter det klipp som jag har länkat till. Dessa kan vara relaterade vad gäller ämnet, men skilja från person till person, och jag kan varken veta vilka klipp som följer, bedöma eller rekommendera dessa klipp. DS.

__________________________

Du som inte accepterar påståendet att det skulle saknas lagstiftning i Sverige
som innebär att de återvändande IS-anhängarna kan ställas inför rätta. Du måste läsa ett tidigare blogginlägg
som jag varit med om att författa. Detta visar att det finns lagstiftning – men att det som saknas är det politiska modet.
Klicka här för att läsa detta blogginlägg.

Det kommer även fler blogginlägg om den svenska politiska fegheten.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

_________________________________

 

INGRESS

Till de umebor som undrar varför debatten måste fortsätta vill jag säga: den är av fundamental betydelse för hela samhället i minst två avseenden.

För det första:
Religion och politik ska inte blandas samman. Det svenska samhällslivet (eller enklaver av samhället) ska inte öppnas för shariastyre, utan Sverige – och jag menar hela landet – ska även fortsättningsvis styras av de lagar som beslutas av den folkvalda riksdagen?

För det andra:
En politisk makthavare ska inte kunna slippa att få sina värderingar granskade – när det kommer till helt avgörande frågor om de demokratiska fri- och rättigheterna – genom att helt enkelt vägra svara på för makthavaren besvärliga frågor?

 

DEL ETT
Det finns andra representanter för muslimerna i Umeå än Salem
Många i det Gamla MP i Umeå, både de i ledningen och väljarna, var muslimer. Dessa blandade inte ihop religion och politik. Vi i Arbetarpartiet kunde därför samarbeta med Gamla MP i Umeå, bl a genom att skriva gemensamma debattartiklar i syfte att åstadkomma  miljöförbättringar lokalt.

Mariam Salem representerar Nya MP i Umeå – hon har inte samma inställning som ledningen i Gamla MP.

Salem har nämligen aldrig, på ett klart och entydigt sätt, tagit avstånd ifrån tanken på att anpassa Sverige (eller enklaver av Sverige) till ett präststyrt shariasystem. Detta trots att hon har haft över sju månader på sig att ta avstånd från ett Sverige präglat av ett präststyrt shariasystem sedan vi uppmärksammade hennes kommentarer till debatten på Ersboda Folkets Hus den 1 september ifjol.

Denna vägran att, klart och entydigt, klargöra sina ståndpunkter när det gäller samhällsutvecklingen är inte något som accepteras när det gäller andra politiska makthavare. Kom ihåg hur Vänsterpartiets tidigare ledare, Lars Ohly, pressades att både lämna den svensk-kubanska föreningen och att ta avstånd från sitt tidigare stöd till de forna öststaterna. För att ta ett exempel.

 

DEL TVÅ
Nya MP i Umeå tillsattes ovanifrån – och behövde desperat en symbol
Mariam Salem, Nils Seye Larsen och de övriga i Nya MP i Umeå är alla tillsatta ovanifrån – av den centrala partiledningen i Stockholm.

Det Gamla MP i Umeå hade som tidigare sagts stöd av många muslimer – muslimer som inte blandade ihop religion och politik. Och dessa kunde vi i Arbetarpartiet samarbeta med politiskt. Men muslimerna, och naturligtvis även andra i Gamla MP, rensades ut av den centrala partiledningen i Stockholm. Det var så det Nya MP i Umeå uppstod (dagens MP). Och detta Nya MP behövde, desperat, en symbol. En symbol för att Nya MP i Umeå skulle kunna behålla de muslimska väljare som tidigare röstat på det Gamla MP i Umeå.

Denna symbol blev Mariam Salem.

Hon värvades till MP så sent som i november 2017. Och precis som Nils Seye Larsen utsågs hon, ovanifrån, av den centrala partiledningen i Stockholm. Deras karriärer gick med blixtens hastighet. Och de har alla samma centrala partiledning i Stockholm att tacka för sina karriärer. Men detta tvingar dem även att hålla ihop – om detta är vad den centrala partiledningen vill.

Vår insikt i den politiska kampen mellan det Gamla MP i Umeå och den centrala partiledningen i Stockholm – och hur det Nya MP i Umeå (dagens MP) har växt fram som ett resultat av denna kamp – utgör en del av förklaringen till detta Nya MP:s aggressiva hållning mot oss. De agerar inte endast på basis av egna lokala beslut. Dagens MP i Umeå (Nya MP) har knappast mandat att agera helt självständigt. Vi i Arbetarpartiet kan gratulera oss till att även befinna oss i konflikt med MP:s centrala ledning i Stockholm.

Skälet till att vi har varit så ensamma med att kunna analysera maktspelet inom MP beror på att vi inte har ingått i någon av alla olika politiska allianser på riksplanet. Det mesta av våra kunskaper om MP har vi fått genom att läsa tidningarna. Som alla andra. Miljöpartiet har inte så många hemligheter kvar.

 

DEL TRE
Att vi publicerar vad som har ägt rum inom MP i Umeå är naturligtvis besvärande för Nya MP i Umeå. Men även för de partier som försöker skapa allianser med Nya MP i Umeå. Exempelvis Vänsterpartiet. Men varken polisanmälningar från Nya MP eller glåpord från Vänsterpartiet kommer inte att tysta vare sig mig eller övriga i Arbetarpartiet.

Vi kommer aldrig att släppa kravet på att Mariam Salem ska ge klara och entydiga besked om var hon står i konflikten mellan en folkstyrd riksdag och ett präststyrt shariasystem.

Det är inte acceptabelt att Salem tillåts tiga sig ur detta.

Hon måste acceptera samma krav som andra politiska makthavare  – exempelvis den tidigare nämnde Lars Ohly. Vi kommer inte att gå med på det politiska tricket att Nils Seye Larsen skriver i Salems ställe, i syfte att få makthavaren Salem att framstå som ett offer för efterhängsna frågor, och därmed slippa besvara frågor som alla andra makthavare får acceptera att besvara.

 

DEL FYRA
Salem – en politisk makthavare
Vi ska redogöra för Salems metod att undvika ett klart och entydigt svar när det handlar om att ta ställning mellan dagens system i Sverige med en folkvald riksdag – och ett präststyrt shariasystem. Men först ska vi visa att Salem verkligen är en politisk makthavare. Detta innebär att vi måste redogöra för hennes många politiska uppdrag.

Salems positioner i Umeå kommun:
* Andre vice ordförande i Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden,
* Ledamot i Äldrenämnden,
* Ledamot i Kommunfullmäktige,
* Ersättare i Personalnämnden.

Salems positioner i Region Västerbotten (f.d landstinget):
* Andre vice ordförande i Beredning folkhälsa & demokrati Umeå-regionen,
* Ersättare i Regionfullmäktige (motsvarar kommunfullmäktige).

Kommentar:
De flesta politiker brukar koncentrera sig på kommunen eller på landstinget (idag Region Västerbotten). Detta speciellt om man har arvoderade politiska positioner i olika nämnder och därför förväntas bidra till att leda nämndernas verksamhet. Salem har arvoderade uppdrag inom både kommunen och Region Västerbotten (tidigare landstinget). Till detta kommer att hon även har andra tunga politiska uppdrag, främst inom Umeå kommun. Uppdragen visar Salem som den politisk makthavare hon är.

 

DEL FEM
Metoden att medvetet undvika tydliga besked
Det är tre saker som utmärker Salems metod att undvika klara och entydliga besked om vad hon anser ska gälla i Sverige: dagens system med en folkvald riksdag eller ett präststyrt shariasystem.

1. Salem uttalar sig sällan offentligt i dessa frågor. Då hon gör detta, den 13 september och den 13 oktober ifjol, säger hon sig vilja upprätthålla de svenska lagarna och rättssystemet. Men samtidigt tar Salem aldrig avstånd från systemet med ett präststyrt shariasystem. Hon låtsas att det inte finns någon motsättning mellan dessa två samhällssystem. Men det finns en avgörande motsättning mellan en folkvald riksdag och ett präststyre.

2. Ett av de mest utmärkande grepp som Salem använder för att slippa ge klara och entydiga besked består i att undvika varje debatt som tar upp motsättningen mellan en folkvald riksdag och ett präststyrt shariasystem.
För att slippa debatt kring denna uppenbara motsättning gör Salem, uppbackad av Nya MP i Umeå, upprepade polisanmälningar för att försöka tysta vår kritik. För att tysta vår kritik används metoden att låta gruppledaren i Nya MP i Umeå, Nils Seye Larsen, föra Salems talan. Detta i ett försök att framställa Salem som ett ”offer”. Men denna ”offer-roll” passar inte ihop med Salems många politiska uppdrag  – både i kommunen och i regionen,

3. Men det allra tydligaste inslaget i Salems metod är att aldrig ta avstånd ifrån den strävan som finns att etablera systemet med sharia i Sverige – eller i enklaver av Sverige!

Och det är här som det verkligen börjar brännas för ledningen i Nya MP i Umeå.

 

DEL SEX
Religion och politik ska inte blandas samman
Sharia innebär att ett självutnämnt prästerskap bestämmer samhällsutvecklingen genom att tolka olika verser i Koranen och berättelser om profeten Muhammeds handlingar och uttalanden (sunna). Sharia är inte förenligt med ett system bestående av en folkvald riksdag som beslutar om de lagar som förutsätts styra samhällsutvecklingen. Den som stöder sharia – eller vägrar ta avstånd från detta system när det gäller politik och samhällsutveckling – saknar all trovärdighet när det gäller viljan att upprätthålla de svenska lagarna och rättssystemet.

Det går alltså inte att blanda samman religion och politik på detta sätt.

Det Salem, och hennes medlöpare, vill få umeborna att tro är att det skulle vara möjligt att sluta upp bakom ett system med lagar stiftade av en folkvald riksdag, utan att samtidigt ta avstånd från ett präststyrt shariasystem.

Men detta är omöjligt.

Riksdagen utses nämligen via allmänna och fria val – för både kvinnor och män. Dessa allmänna och fria val har ingen plats i ett system där ett självutnämnt prästerskap har makten att bestämma samhällsutvecklingen baserade på beslut grundade på ett antal verser ur Koran och berättelser om profeten Muhammeds gärningar och uttalanden.

Eller uttryckt på annat sätt

Systemet med en folkvald riksdag bygger på uppfattningen att det är människor som ska välja sina lagstiftare och att det är dessa som ska fatta besluten om samhällsutvecklingen. Sharia bygger på uppfattningen att samhällsutvecklingen ska styras via ett gudomligt rättssystem. Dessa två uppfattningar går INTE att kombinera.

 

 

DEL SJU
Religionen ska vara en privatsak.
Detta oavsett ifall det handlar om kristendom, islam, judendom, buddism eller hinduism.

Men i ett präststyrt shariasystem är religionen inte en privatsak. Jag vill upprepa att ett präststyrt shariasystem bygger på  föreställningen om ett gudomligt rättssystem som ska styra samhällsutvecklingen. Systemet med en folkvald riksdag bygger på att människor, som vunnit andra människors förtroende, ska fatta de politiska beslut som syftar till att styra samhällsutvecklingen.

Jag upprepar: en folkvald riksdag och ett präststyrt shariasystem utgör två fullständigt oförenliga system.
Detta har inte gått upp för riktigt alla. Det finns olika skäl till att alla inte har insett det oförenliga mellan ett präststyrt shariasystem och en folkstyrd riksdag. Denna brist på kunskap beror på att flera riksdagspartier inte har vågat diskutera frågan av rädsla för att tappa väljare.

Och det är denna brist på insikt som Mariam Salem, Nils Seye Larsen och övriga i ledningen för Nya MP i Umeå – samt MP:s centrala ledning i Stockholm – försöker att utnyttja. Dels lokalt i Umeå för att Salem ska slippa ta avstånd ifrån ett präststyrt shariasystem. Dels på en rad andra ställen där representanter för MP har agerat på ett liknande sätt som Salem. Jag har beskrivit en rad sådana MP-politiker i tidigare bloggar och debattartiklar.

Men att det finns fler MP-politiker som försöker slippa tala om var de står, i konflikten mellan en folkstyrd riksdag och ett präststyrt shariasystem, minskar inte behovet av att få ett klart och entydigt svar av Salem.

 

AVSLUTNINGSVIS:
Varför tar Salem inte avstånd från ett präststyrt shariasystem som metod att styra samhällsutvecklingen?
Utan att känna till spelet om muslimernas röster här i Umeå, och Mariam Salems roll i detta spel, blir det obegripligt varför Nya MP i Umeå fortsätter att försvara Mariam Salem trots att hon har vägrat att ta avstånd ifrån ett präststyrt shariasystem – som ett sätt att styra hela eller delar av det svenska samhället – under hela 7½ månader.

Men maktspelet är endast en del av förklaringen till att Salem inte avslutade debatten för fem månader sedan (30 oktober ifjol). Hon hade endast behövs göra det vi bad om, nämligen att säga att ”… i Sverige gäller inte sharia…”.

Men Mariam Salem fortsätter sin vägran att redovisa var hon står.

Hon bedyrar sitt stöd för de svenska lagarna och rättssystemet – men utan att ta avstånd från det präststyrda shariasystemet. Och detta är varken möjligt eller trovärdigt. Låt mig säga det igen: när det gäller de lagar som ska styra den politiska samhällsutvecklingen är det endast möjligt att sluta upp bakom en folkvald riksdag – om man samtidigt tar avstånd ifrån präststyre och shariasystem.

Och Salem har aldrig tagit avstånd från det präststyrda shariasystemet – som politisk metod att styra samhället.

Jag upprepar: det enda Salem behöver göra för att avsluta denna debatt är göra det som så många andra muslimer i Sverige och i Umeå gör nämligen att skilja på religion och politik.
Salem behöver bara säga att samhällsutvecklingen i Sverige inte ska präglas av värderingarna i ett präststyrt shariasystem – och att samhällsutvecklingen i Sverige även i fortsättningen ska präglas av de lagar som beslutas av den folkvalda riksdagen.

Men Salem vägrar att göra detta.

Det har naturligtvis med hennes värderingar att göra. Det kan handla om två saker:
a) antingen tar Salem inte avstånd ifrån ett präststyrt shariasystem eftersom hon tror att detta är förenligt med en folkstyrd riksdag,
b) eller så tar Salem inte avstånd ifrån ett präststyrt samhällssystem eftersom detta system är just vad hon stöder !

Du som läsare avgör själv vad du tror.

En sak är absolut säker:
Varje gång som Mariam Salem vägrar att ta ställning mot ett präststyrt shariasystem som metod att styra samhället – och istället klart och entydigt tar ställning för en folkvald riksdag – skapar hon en allt djupare misstro mot sig själv, Nya MP i Umeå och mot MP:s centrala ledning.

 

BONUS:
Hur svårt kan det vara att ta avstånd ifrån de som anslutit sig till IS / Daesh?
Se videon: https://www.youtube.com/watch?v=onNZyxWqpVc

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

_________________________________

 

Ingress: Värderingar – inte person
Representanter för Arbetarpartiet har, både under valrörelsen i samband med en debatt på Ersboda Folkets Hus och via olika blogginlägg efter valet, försökt erhålla klara besked när det gäller åsikterna hos en av Umeås nya makthavare i en helt avgörande fråga. Denna avgörande fråga, som vi alltså har försökt få besvarad ända sedan den 1 september i fjol, är inte vilken fråga som helst. Frågan handlar om vilka lagar som ska styra det svenska samhället.

Ska religion och politik blandas ihop så att sharia ska styra det svenska samhället – eller delar av samhället. Eller ska Sverige, hela landet, även fortsättningsvis styras av de lagar som beslutats av den folkvalda riksdagen?

Här handlar det om ett antingen eller.

Men istället för ett svar på våra frågor har vi fått följande:
a) En sju månaders lång tystnad från denna nya makthavare i Umeå när det gäller frågan om vilka lagar som ska styra det svenska samhället – de som stiftats av den folkvalda riksdagen eller sharia,
b) Upprepade polisanmälningar riktade mot mig – och därmed mot hela Arbetarpartiet, vars åsikter jag för fram – istället för en debatt om MP-makthavarens uttalanden och agerande.

För oss i Arbetarpartiet handlar detta om olika lagsystem samt om de värderingar som dessa lagsystem är bärare av. Det handlar inte om person. För oss handlar det inte om ifall makthavaren är född utomlands eller i Sverige, är ung eller gammal, kvinna eller man. Det handlar om politiska makthavares syn på frågor som berör avgörande demokratiska fri- och rättigheter som yttrande- och tryckfrihet. Den person som söker makt eller en annan offentlig plattform måste, undantagslöst, finna sig i att bli granskad när det gäller sina värderingar. De som nu argumenterar för att vissa makthavare ska undantas från granskning bidrar till att urholka de demokratiska traditionerna.

 

Del 1
MP centralt rensade ut lokala muslimer
Den makthavare det handlar om heter Mariam Salem och återfinns i Nya Miljöpartiet i Umeå. Vi använder begreppet ”Nya MP i Umeå”. Skälet är att MP:s centrala ledning i Stockholm rensade ut de som tidigare utgjorde ledningen för MP i Umeå, personer som till stor del utgjordes av muslimer, muslimer som inte blandade ihop religion och politik. Det är de som blev utrensade som vi kallar för Gamla MP i Umeå.

Det var även den centrala partiledning inom MP som fastställde de lokala valsedlarna för MP i Umeå – de valsedlar på vilken dagens uppsättning miljöpartister valdes in i Umeå kommunfullmäktige. Denna toppstyrning är unik i umepolitikens historia och drabbade, bland annat, muslimer som höll isär religion och politik.

Men låt oss återgå till frågan om vilka lagar som ska råda. Är det de lagar som stiftas av den riksdag som utses i allmänna och fria val – av både kvinnor och män – sedan över 100 år tillbaka? Eller är det sharia i form av ett självutnämnt prästerskap som – på den bas som utgörs av olika verser i Koranen samt berättelser om profeten Muhammeds gärningar och uttalanden (sunna) – ska fatta beslut om hur samhället ska styras?

 

Den som inte tar AVSTÅND ifrån detta präststyrda shariasystem kan inte ansluta sig till systemet med lagar stiftade av en folkvald riksdag. Det handlar nämligen om två oförenliga system.

 

Del 2
Hur kommer det sig att frågan måste ställas till MP-makthavaren?
Det finns åtminstone tre skäl.

A. Efter debatten på Ersboda Folkets Hus skrev Salem ett långt inlägg på Facebook. I sitt referat av debatten ondgjorde hon sig över Arbetarpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna. En av de saker hon nämnde var att vår representant på debatten bl a sagt att Sveriges lagar står över muslimska lagar, att KD:s representant sagt att skollagen ska följas även i religiösa friskolor och att Moderaternas representant betonat jämställdheten mellan könen. Salem sammanfattade debatten med följande ord: ”En klassisk uppvisning av fördomar, stereotyper och strukturell rasism där vi alltid måste bli uppläxade i vad svenskhet innebär av människor som ser sig själva som mer svenskar än oss muslimer…”.

Vi i Arbetarpartiet förväntar oss inte att alla ska gilla våra politiska prioriteringar. Däremot blev vi förvånade över att någon kunde bli så upprörd över för oss självklara ståndpunkter som att svensk lag gäller i Sverige samt vikten av jämställdhet mellan könen.

B. Salem gavs chansen att hålla i Morgonandakten i P1 under en vecka i oktober. Vi talar alltså om riksradion. Den 1 oktober fällde Salem bl a följande uttalande i Morgonandakten: ”Vi människor aldrig är så jämlika som när vi står i bön inför Gud och vi kan aldrig uppleva en mer konkret handling av jämlikhet än när vi befinner oss i Mecka under vallfärden”.

Vi anser att detta uttalande var en ren kupp. Att tala om jämlikhet då man besöker Mecka, som ligger i Saudiarabien, är absurt. Den tolkning av islam som utgör statsreligion i Saudiarabien är wahhabismen. Detta är samma tolkning av islam som utgjorde grunden för den Islamiska Staten / Daesh. Det är därför som rättsskipningen inom IS-kalifatet i många stycken var identisk med rättsskipningen i Saudiarabien. Där riskerar exempelvis de som överger islam för kristendomen eller judendomen att avrättas.

Mot denna bakgrund anser vi det vara orimligt att tala om jämlikhet i Mecka. Staden är endast tillåten att besöka för de som kan bevisa att de är muslimer för de saudiska myndigheterna. En kvinna som är 45 år eller yngre, och som ska göra vallfärden till Mecka, måste ha en manlig följeslagare med sig (mahram). För en kvinna över 45 krävs att hon har ett intyg från sin man eller en manlig släkting samt att hon ingår i ett sällskap (som mannen eller släktingen har godkänt).

Efter kritik, bl a från oss, har Salem tagit avstånd från regimen i Saudiarabien. Däremot vidhåller hon att människor är jämlikar under vallfärden. Men mot detta talar även att #MeToo-kampanjen gav massor av kvinnor styrkan att berätta om hur de blivit utsatta för sexuella trakasserier i Mecka under själva vallfärden.

Salems fasthållande vid jämlikheten i samband med vallfärden till Mecka underströk de frågetecken kring hennes värderingar som vi burit på sedan debatten på Ersboda Folkets Hus.

C. Denna text och bild har förekommit på sociala medier. En muslimsk kvinna har lagt in en text ovanpå ett av Nya MP i Umeås valmaterial. Texten talar för sig själv.

Två veckor efter Morgonandakten (den 13 oktober) kände sig Salem pressad att kommentera text och bild i ett längre Facebookinlägg. Hon förnekar inte att hon sagt de saker som står i bilden. Men Salem försöker att förringa det sagda på två sätt. Först uppger hon att detta skedde för minst åtta år sedan. Sedan skriver Salem att händelsen utspelade sig inom ramen för en förening där ”islamisk klädsel” gällde och att om detta inte passar så står det var och en fritt att välja en annan förening eller badtid.

Under lång tid och på många platser i Sverige pågår det en intensiv debatt om badhusen ska införa separata badtider för män och kvinnor. Det vi vill peka på är följande: det som texten på bilden visar, tillsammans med Salems kommentar till texten, är att Salem verkligen anser att en kvinna som är iklädd baddräkt är naken. Och att detta är haram (förbjudet enligt islam) även om det endast är andra kvinnor närvarande. Salem anser alltså att det, förutom separata badtider, dessutom ska finnas en klädkod för de kvinnor som badar tillsammans.

Salem skriver i sin kommentar på Facebook att meningsutbytet i badhuset inte har något samband med hennes värderingar. Den andra kvinnan, också hon muslim, hade uppenbarligen en annan uppfattning.

 

Del 3
Salem är fortfarande svaret skyldig när det gäller lagarna
Låt oss gå tillbaka till huvudfrågan. Är det de lagar som stiftas av den riksdag som utses i allmänna och fria val – av både kvinnor och män – sedan över 100 år tillbaka? Eller är det sharia i form av ett självutnämnt prästerskap – på den bas som utgörs av ett antal verser ur Koranen samt berättelser om profeten Muhammeds gärningar och uttalanden (sunna) – som fattar beslut om hur samhället ska styras?

Salem har nämligen aldrig, på ett sätt som kommit till vår kännedom, tagit AVSTÅND ifrån det präststyrda shariasystemet. Hon kan därmed inte ansluta sig till ett system med lagar stiftade av en folkvald riksdag. För här handlar det om två oförenliga system. Skälet till att vi vill ha tydliga besked från Salem är följande: hon är en makthavare i både Umeå kommun och i landstinget (Region AC) samtidigt som hennes uttalanden skapat stora frågetecken rörande hennes värderingar.

Dessutom finns det ingen politisk makthavare i Umeå som på samma tydliga sätt har blandat samman religion och politik.

Salem svarar däremot gärna på sina egna frågor. Ett typiskt exempel är frågan om terrorism. Den 13 oktober ifjol skrev hon följande: ”Att ständigt måsta ta avstånd från terror, något det aldrig skulle finnas en tanke på att be andra i samhället göra, är både kränkande och ett utanförskap. Kränkande därför att jag avhumaniseras då jag förväntas sympatisera med terrorister snarare än utsatta offer vilket ju är en självklarhet beträffande andra människor”.

Men vem har anklagat Mariam Salem för att vara eller sympatisera med terrorister?

Definitivt inte någon som deltog i debatten på Ersboda Folkets Hus. Definitivt inte jag i något av mina blogginlägg. Definitivt inte någon annan inom Arbetarpartiet. Definitivt ingen representant för något annat parti i Umeå kommunfullmäktige. Finns det något exempel på att Salem blivit offentligt anklagad för att sympatisera med terrorism – exempelvis i någon insändare eller i någon blogg?

 

Del 4
Debatten kunde ha varit slut för fem månader sedan
Redan den 30 oktober ifjol, i samband med den första debatten kring MP-makthavaren, skrev jag följande: ”…Salem kan bilägga den konflikt som råder genom att säga att i Sverige gäller inte sharia baserad på 350 verser ur Koranen, profeten Muhammeds Sunna och prästerskapets tolkningar av det som skapades på 600-talet…”.

Detta skrev jag alltså redan för fem månader sedan i förhoppning om att Salem skulle svara ungefär så här: ”Självklart gäller inte sharia i Sverige, utan de lagar som stiftas av den folkvalda riksdagen”.

Problemet här är att MP-makthavaren aldrig (till vår kännedom) har uttalat att sharia inte gäller i Sverige, att här gäller de lagar som stiftats av den folkvalda riksdagen. Detta trots att det nu faktiskt har gått över sju (7) månader sedan debatten på Ersboda Folkets Hus!

Istället har hela det Nya MP i Umeå, understödda av Vänsterpartiet i Umeå och även av vissa socialdemokrater, gång på gång försökt tysta den kritik som Salems uteblivna svar har gett upphov till från Arbetarpartiets sida.

Det senaste i raden av avledningsförsök stod Nils Seye Larsen, Nya MP:s gruppledare i Umeå kommunfullmäktige, för i sin blogg (4/4). Där skriver han följande:
”…i fem månader har Jan Hägglund publicerat grova och fullständigt grundlösa angrepp på en av våra politiker. Påståenden om att denne antingen arbetar aktivt för eller sympatiserar med följande åsikter:
1. Barnäktenskap
2. Tvångsäktenskap
3. Månggifte
4. Ändra våra grundlagar
5. Motarbeta vår demokrati
6. Införa präststyre och sharialagar
7. Motverka integration genom att ”isolera” sin grupp för att skydda dem mot svenska värderingar”.

 

Kommentar:
Det stämmer inte att jag skulle ha slagit fast att Mariam Salem hyser dessa åsikter. Det Seye Larsen har gjort är att redogöra för vad jag och Arbetarpartiet, tillsammans med många andra, har skrivit om åsikterna hos islamister – de som använder religionen som politisk ideologi. Det Seye Larsen, medvetet, glömmer är att jag samtidigt – redan för fem månader sedan – strävade efter att avsluta debatten. Det enda som jag bad Salem om var att säga att sharia inte gäller i Sverige.

Seye Larsen använder uppräkningen ovan istället för att själv, offentligt, kommentera Salems uttalanden och kommentarer rörande debatten på Ersboda Folkets Hus, i Morgonandakten i P1 och att kvinnor som bär baddräkt är ”nakna” samt att detta är haram (förbjudet enligt islam). I grunden använder Seye Larsen samma debattmetod som Salem. Båda undviker ständigt att kommentera de konkreta frågorna om de oförenliga politiska systemen – detta genom att fly till andra frågor.

 

Del 5
Tvingade att hålla ihop för att få muslimernas röster
Seye Larsen, Salem och de övriga i Nya MP i Umeå är alla tillsatta ovanifrån av den centrala partiledningen i Stockholm. De tillsattes efter att ledningen för Gamla MP i Umeå – som till stor del utgjordes av muslimer som inte blandade ihop religion och politik – hade rensats ut. Nils Seye Larsen är själv tillsatt av den centrala partiledningen. Han befinner sig i en situation där han är mer eller mindre tvingad att försvara alla andra som också är tillsatta ”centralt”. Jag och övriga Arbetarpartiet anser att detta bidrar till det både aggressiva och desperata sätt på vilket Seye Larsen agerar och argumenterar.

De två mest utmärkande dragen för det aggressiva och desperata agerandet från Nya MP i Umeå är följande:
a) Den sju månader långa tystnaden från Mariam Salem när det gäller frågan om vilka lagar som gäller i Sverige – riksdagens eller sharia,
b) Metoden med upprepade polisanmälningar – istället för en debatt om de frågetecken vi anser Salem har skapat genom sina uttalanden och agerande.

 

Slutord
Avslutningsvis vill jag säga följande till Nils Seye Larsen
Jag vill upprepa att jag redan den 30 oktober ifjol försökte avsluta denna debatt genom att be Mariam Salem att göra något så enkelt som att säga ”… att i Sverige gäller inte sharia…” utan de lagar som stiftas av den folkvalda riksdagen.

Vi i Arbetarpartiet skulle gärna avsluta denna debatt för att koncentrera oss på den förestående budgeten i syfte att få fram mer pengar till bl a äldreomsorgen. Därför hoppas vi att du kan förmå Salem att, sju månader efter debatten på Ersboda Folkets Hus, göra klart att det är självklart för henne att sharia inte gäller i Sverige – utan att den enda lag som gäller är den som stiftats av den folkvalda riksdagen.

Då skulle debatten kunna avslutas.

Men om inget sådant uttalande kommer måste debatten att fortsätta. Vissa frågor är nämligen så viktiga att det krävs ett tydligt ställningstagande. Det duger inte med en snäll och överslätande attityd. Alltså: antingen systemet med en folkvald riksdag eller ett präststyrt shariasystem.

Det handlar inte om person. Det handlar om olika lagsystem och om de värderingar som dessa olika lagsystem är bärare av. Det som ställs mot varandra är uppfattningen att människan förmår att ta sitt öde i egna händer kontra uppfattningen att det finns en gudomlig lagstiftning som står över den människan har skapat.

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

Idag går våra tankar till offren och deras anhöriga för terrordådet på Drottninggatan

Det var idag för två år sedan som terrordådet skedde på Drottninggatan. Fem människor dog, 15 skadades fysiskt. Men så många fler drabbades i egenskap av att vara släkt och vänner till offren.

Idag går våra tankar till alla som drabbades – de som dog, de som skadades och alla de som sörjer.

 

Vi vill också sälla oss till de som skäms över beslutet att varken den svenska staten eller Stockholms stad bjuder in de överlevande, de anhöriga och alla som vill visa sitt deltagande till en officiell ceremoni på tvåårsdagen av terrordådet. I ett land som Belgien skulle detta vara otänkbart. Vi förstår den chock och besvikelse som den belgiske pappan till ett av offren på Drottninggatan visar över den uteblivna officiella ceremonin. För många anhöriga innebär det en ovärderlig hjälp i den oändliga sorgen om det officiella Sverige visar sitt stöd på ett tveklöst och bestående sätt.

Därför är det inte acceptabelt att den svenska staten och Stockholms stad avsäger sig detta stöd till de efterlevande med följande ord: ”fjolårets minnesceremoni var ett avslut och ett avstamp mot framtiden…”.
Med vilken rätt uttalar sig en anonym källa på Stockholms stads presstjänst på detta sätt?

Det finns heller ännu inget officiellt minnesmärke över offren. Det är svårt att föreställa sig att något annat annat land i Europa skulle agera så här. Detta kan endast hända i ett land utan identitet.

Då det officiella samhället medvetet väljer att svika sina skyldigheter hoppas vi istället att civilsamhället, de många medmänniskorna, sluter upp på olika sätt.

 

 

Marika

Janne

 

PS. Länk till artikeln med den belgiske pappan: https://www.expressen.se/nyheter/dottern-dog-i-terrordadet-vi-kanner-oss-overgivna/  DS.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

_________________________________

 

INGRESS

Ibland ersätts den politiska debatten med något som bara kan betecknas som politiskt rättshaveri!
Bokstavligt rätts-haveri.

Den 21 mars skrev Anders Wynne en bra artikel i Västerbottens-Kuriren. Artikeln var saklig och båda sidor fick komma till tals. Jag kunde säga att den politiska mångsysslaren Mariam Salem, som bland mycket annat även är ledamot i Umeå kommunfullmäktige, tillsammans med sitt parti (Nya MP i Umeå) har:

* misslyckats med att tysta mig genom sin anmälan till JK – en anmälan mot mig för förtal som inte ens ledde till att en förundersökning inleddes,

* Mariam Salem har även, med Nya MP i Umeå bakom ryggen, misslyckats med att tysta mig en andra gång genom en ny anmälan mot mig för förtal, denna gång lämnad till åklagarkammaren i Umeå – en anmälan som inte heller den ledde att någon förundersökning inleddes baserad på Salems anmälan.

 

A. Vad betyder en förundersökning
För er som inte vet vad en förundersökning betyder vill jag berätta detta: då någon påstår sig har blivit utsatt för exempelvis förtal (som Mariam Salem i Nya MP i Umeå) kan en förundersökning inledas. Men om en förundersökning inleds innebär detta inte att något brott har begåtts. En förundersökning innebär en undersökning OM ifall ett brott har begåtts.

Varken mer eller mindre.

Men om en förundersökning inte ens inleds, på grund av den inlämnade polisanmälan, betyder detta att den som påstår sig ha blivit utsatt för (i detta fall) förtal inte har speciellt torrt på fötterna …

 

B. Det finns två märkliga förhållanden i detta fall
Det första är att Mariam Salem, med Nya MP i Umeå i ryggen, systematiskt, använder sig av det juridiska systemet för att försöka tysta mig.

Själv anser jag att Mariam Salem, med Nya MP i Umeå i ryggen, missbrukar det hårt ansträngda juridiska systemet. Istället borde de ta en politisk debatt. Men det vill de inte. Deras taktik är alltså att använda det juridiska systemet. Och denna taktik har nu misslyckats två gånger. Men ändå annonserar Mariam Salem, glatt, att hon funderar på att använda sig av det juridiska systemet för ett tredje angrepp på mig genom ett påstått förtal. Sannolikheten att hon, och Nya MP i Umeå, kommer att lyckas den tredje gången är mikroskopisk. Men de fortsätter att bedriva politik via det juridiska systemet – något som jag och många med mig anser vara ett missbruk av det juridiska systemet.

 

C. Det andra som är märkligt är VK:s rubriksättning – som jag anser vara partiskt
När det gäller rubriksättningen har Västerbottens-Kuriren uppenbarligen tagit ställning för Mariam Salem, och för hennes Nya MP i Umeå, mot mig och Arbetarpartiet.

Åtminstone i denna debatt.

Jag vill understryka att det inte handlar om en enskild rubrik från VK:s sida. Det handlar om hela sex (6) rubriker. Det är svårt att inte se den journalistiska – politiska tendensen i VK:s rubriksättning.

Tillåt mig fästa uppmärksamheten på denna:

1.  2018, 31 oktober pappers-VK, sid 12   HÄGGLUND ANMÄLS FÖR FÖRTAL
2.  2018, 31 oktober (troligen), nätet         JAN HÄGGLUND POLISANMÄLS
3.  2018, 1 november pappers-VK             HÄGGLUND UTE PÅ HAL IS
4.  2018,  1-3 nov (troligen), nätet              HÄGGLUND UTE PÅ HAL IS

 

Detta är de rubriker som VK har använt till de artiklar som beskrivit försöken att tysta mig. VK har även kallat in ”experter” som med stora ord har påstått att jag har fel. Eller att jag kanske hade fel. Allt för att få mig att framstå som någon okunnig som bara kastar ur sig förolämpningar. VK bedrev en offensiv mot mig – och jag kände mig därför föranledd att kontakta andra experter. Detta om VK skulle driva kampanjen vidare mot mig.

 

D. VK:s rubriker fokuserar på anmälningar – inte på att anmälningarna läggs ned
Och därefter har alltså först JK och sedan en kammaråklagare kommit fram till att Mariam Salems anklagelser mot mig, för förtal, inte ens föranleder en förundersökning. Och, som jag sagt tidigare, även OM en förundersökning hade inletts betyder detta inte att något förtal har skett. En förundersökning innebär att frågan om ifall ett förtal har skett undersöks.

Men både JK och en kammaråklagare har alltså bedömt att det inte ens ska inledas en förundersökning mot mig baserat på det Mariam Salem anför.

Mot denna bakgrund skulle det inte vara helt orimligt om VK:s rubriksättningen hade tagit fasta på vad JK och kammaråklagaren kommit fram till.

 

E. I vad består nyheten – och hur skulle en rättvis rubrik kunna se ut?
* I mina ögon består inte nyheten i att Mariam Salem, med Nya MP i Umeå bak ryggen, forsätter att bedriva politik genom det juridiska systemet – istället för att ta en politisk debatt.
* I mina ögon består inte nyheten i att Salem tänker belasta rättssystemet en tredje gång.
* I mina ögon består NYHETEN i att både JK och en kammaråklagare inte ens vill inleda en förundersökning mot mig baserad på Mariam Salems anklagelser!

Du får naturligtvis som läsare själv avgöra i vad nyheten består.

Själv anser jag att det skulle vara både rimligt och rättvist med en rubrik som löd något i stil med:
Även kammaråklagaren avstår från förundersökning mot Hägglund
eller
Ingen förundersökning mot Jan Hägglund för förtal.

 

F. VK fortsätter att koppla ihop mitt namn med påstådda förtalsbrott
Men istället har alltså VK:s rubriksättning fortsatt att utgå ifrån Mariam Salems, och Nya MP i Umeå, ståndpunkt. Detta genom att fortsätta att koppla ihop mitt namn med antydda brott för förtal.

Därför pryddes Anders Wynnes rediga text med följande, mot mig riktade, rubrik i pappers-VK:
5. Politiker överväger väcka enskilt åtal mot Jan Hägglund för förtal
6. Rubriken i VK:s nätbilaga var liknande

En gång är ingen gång.
Två gånger är ett sammanträffande.
Men sex (6) gånger uttrycker en politisk – journalistisk viljeinriktning.

 

G. Det är noga med rubrikerna då VK friats juridiskt – men inte lika noga då detta gäller andra
Det är tråkigt att inte VK är lika noga när det gäller att understryka, även i rubrikens form, att det nu hunnit bli två anmälningar mot mig som inte ens lett till en förundersökning.

Jag vill dock, för balansens skull, understryka att jag inte har något att klaga på i allmänhet när det gäller VK:
* Wynnes text var alltså helt korrekt i mina ögon,
* Jag har under årtionden blivit mycket juste behandlad vad gäller både debatt- och insändarsidorna.

Men inte när det gäller rubriksättningen i denna, så viktiga, fråga.
För viktig är den.

 

H. Alla läser inte hela artiklarna
Många läsare ”skummar” tidningen och tittar mest på rubrikerna. Och om mitt namn, gång på gång, i rubrikens form, kopplas samman med påstådda brott – men aldrig med de snöpliga sluten för de anmälningar som innebär ett missbruk (i mina ögon) av det juridiska systemet – så kommer detta till slut att drabba mig negativt. Naturligtvis.

Detta vet VK.

Ursprungligen var detta ett mail, skrivet av mig till endast två medarbetare på VK, med tanken att det skulle stanna vid detta. Men tanken var även att jag skulle få någon form av svar.
Någon form av respons.

Mitt mail sändes den 21 mars. Och då jag inte ens fått en bekräftelse från VK:s medarbetare att de har mottagit mitt mail, än mindre givit mig något svar, så väljer jag att publicera detta. Jag anser nämligen att jag, förutom en partisk rubriksättning, även har blivit nonchalant behandlad. I just denna fråga.

Någon form av svar är nämligen inte mycket begärt.

 

I. Jag låter mig inte skrämmas till tystnad

Jag kommer aldrig att låta mig skrämmas till tystnad när det gäller min kritik mot de islamister som, tillsammans med sina medlöpare, har infiltrerat det politiska och juridiska systemen (exempelvis Tingsrätten i Solna). Jag har endast inlett min kritik mot det sätt på vilket det redan överansträngda juridiska systemet missbrukas. I syfte att tysta kritiker som mig.

Det juridiska systemet borde användas för att stötta brottsoffer, och stoppa kriminella ”karriärer”, istället för att utnyttjas i politiska syften.

 

 

AVSLUTNINGSVIS: Jag försvarar rätten att vara muslim, kristen, jude eller ateist.

Jag vet att det sprids rykten kring min person för att framställa mig i dålig dager hos Umeås muslimer.

Men sanningen är denna: Jag försvarar rätten  att vara både ateist och troende. Jag försvarar rätten för de troende att vara kristna, judar, muslimer, hinduer och buddister, e t c. Men religionen måste vara en privatsak – åt två håll. En trosriktning får inte förtryckas varken av riksdag eller regering å ena sidan.

Å andra sidan får en trosriktning inte heller göra anspråk på att sätta sig över riksdagen som lagstiftare eller förtrycka andra trosriktningar eller ateister. Då måste samhället agera.

Det Gamla MP i Umeå innehöll många muslimer som ansåg att tron var just en privatsak. Dessa blandade aldrig ihop religion och politik. Därför kunde vi underteckna insändare tillsammans.

Alla muslimer som ser religionen som en privatsak är mina, och Arbetarpartiets, vänner.

 

 

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

_________________________________

Förord

Denna blogg publicerades även som debattartikel i VK den 27 mars i år. Jag anser att innehållet är så pass viktigt att jag väljer att publicera artikeln även här.

 

De återvändande IS-anhängarna kan ställas inför rätta för folkmord

En rättsstat kräver att brottslingar ställs inför rätta. Oavsett om det gäller Sverige eller Nya Zeeland. Vissa EU-länder utreder alla IS-anhängare som återvänder från Syrien och Irak. Åklagare Hans Ihrman vid Riksenheten för säkerhetsmål uppger att vissa länder tagit ett principiellt beslut där alla som uppehållit sig i ett geografiskt område som har kontrollerats av IS under en period misstänkts för någon form brottslighet. Men Sverige utreder ingen. Motivet uppges vara att lagstiftning saknas. Vi håller inte med om detta.

 

Låt oss utgå ifrån det prejudikat som skapades av den lagstiftning som Nürnbergrättegångarna mot nazistiska förbrytare grundades på. Denna lagstiftning, som bl a handlade om folkmord och brott mot mänskligheten, kom senare att återspeglas i Sveriges nationella lagstiftning. Vi tänker på lagen om straff för folkmord (1964:169) som uppdaterades 2014.

Denna svenska lagstiftning byggde på en vidareutveckling av Nürnbergrättegångarnas praxis som sammanfattades i Konventionen om förebyggande och bestraffning av folkmord och antogs av FN:s generalförsamling 1948. De stater som anslöt sig till denna konvention åtog sig alltså att förebygga och bestraffa brottet folkmord.

 

Det var även denna Folkmordskonvention från 1948 som utgjorde grunden för de två krigsförbrytartribunaler som FN:s säkerhetsråd inrättade åren 1993 och 1994. Detta med anledning av de folkmord och brott mot mänskligheten som ägde rum i Jugoslavien respektive Rwanda. Även den internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag grundas på samma lagstiftning. Sverige undertecknade Folkmordskonventionen från 1948 och ställde sig även bakom den internationella brottmålsdomstolen (ICC) som etablerades 2002.

Genom att ställa sig bakom internationell lagstiftning, och dessutom följa upp denna i sin nationella lagstiftning, har Sverige förbundit sig att förebygga och bestraffa folkmord och andra brott mot mänskligheten.

 

Vi anser därför att det är möjligt att inleda förundersökningar mot återvändande svenska medborgare i syfte att ställa dessa inför rätta under följande förutsättningar:
1. De har deltagit i IS / Daesh aktiviteter i det av denna organisation behärskade territoriet i Irak och Syrien,
2. De svenska medborgarnas aktiviteter har ägt rum under den tidsperiod då IS / Daesh har genomfört ett folkmord inom ”sitt” territorium,
3. Det begångna brottet folkmord har inte preskriberats.

 

Det är fullt möjligt att [tidsmässigt] placera många av de 150 IS-anhängare som har återvänt till Sverige på IS / Daesh territorium vid den tidpunkt då ett folkmord mot folkgruppen yazidier har begåtts. Det är också så att brottet folkmord, tillsammans med bl a mord och terroristbrott, sedan 2010 inte preskriberas i Sverige! Enligt vår uppfattning är därför det absolut enda som står mellan möjligheten att inleda förundersökningar, både mot de 150 IS-anhängare som har återvänt och mot de ca 100 som ännu ej återvänt, att Sverige inte har erkänt att IS har begått folkmord! Detta är obegripligt.

 

FN:s utredningskommission anser nämligen att IS / Daesh har begått ett folkmord mot folkgruppen yazidier, men även mot kristna minoriteter och icke-sunnimuslimska minoritetsgrupper. Detta i form av massmord, sexslaveri, hjärntvätt, gruppvåldtäkter och andra brott mot mänskligheten. När det gäller yazidierna har syftet varit att utplåna folkgruppens liv och identitet. FN:s kommission anser att detta folkmord påminner om Förintelsen!

 

Även Europarådet, en sammanslutning av 47 stater med syfte att värna de mänskliga rättigheterna, har uppmanat sina medlemsstater att slå fast att IS / Daesh har begått ett folkmord på yazidierna. Uppmaningen har hörsammats av bl a Österrike, Frankrike och Storbritannien samt av EU-parlamentet, Australien, Kanada och USA. Plus FN.

Men Sverige har varken hörsammat uppmaningen från FN eller Europarådet. Då Sverige i nästan alla sammanhang brukar framhålla FN, och även satsade stort på att självt få sitta i säkerhetsrådet, är det uppseendeväckande att regeringen varken följt rekommendationerna från FN eller Europarådet och inte erkänt folkmordet på bl a yazidierna.

 

Vår slutsats blir därför att det inte är bristfälliga juridiska instrument som står i vägen för att inleda förundersökningar mot de IS-anhängare som återvänder. Vår slutsats är att regeringen och en riksdagsmajoritet inte vill åtala de svenska medborgare som återvänder från IS / Daesh.

Detta innebär ett svek mot rättsstaten.
Men också mot yazidierna och alla andra som drabbats av IS brott mot mänskligheten.

 

Länk till debattartikeln på VK.se: https://www.vk.se/2721337/debatt-stall-de-atervandande-infor-ratta-for-folkmord

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

_________________________________

 

Ingress
Ett av de största politiska slagen kring hedersförtrycket, på de svenska sociala medierna, utkämpades under måndag kväll, tisdag och onsdag. Och stridens efterdyningar har ännu inte sjunkit undan.

För er som undrar hur det hela började ska vi berätta detta. Vi i Arbetarpartiet hade tagit upp frågan om att kartlägga hedersförtrycket i Umeå. Detta var fjärde gången som frågan restes i Umeå kommunfullmäktige. Men det var första gången frågan  restes i form av en interpellationsdebatt (som innebär att alla i fullmäktige kan delta) efter valet 2018.

Annorlunda uttryckt: Det var första gången som hela Umeå kommunfullmäktige kunde diskutera frågan om hedersförtryck – med den nya sammansättningen av ledamöter!

 

Del 1: Tidigare försök att förhindra debatt
Även tidigare har de som är emot att frågan om hedersförtryck diskuteras försökt förstöra debatten. Detta genom att försöka tysta oss som anser att frågan är viktig. Ett exempel var då Vänsterpartiets dåvarande ordförande i Umeå påstod att rasisterna gynnades om denna fråga överhuvudtaget diskuterades.
Även tidigare har det funnits ett starkt motstånd mot att kartlägga hedersförtrycket i Umeå – trots att kartläggningar av hedersförtrycket har skett i bland annat Sveriges fyra största kommuner: Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala.
Även tidigare har socialdemokraterna utgjort en stark del i motståndet mot att kartlägga hedersförtrycket i Umeå – trots att initiativet till kartläggningarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala togs då Socialdemokraterna styrde dessa kommuner.

Men denna gång, då frågan om att kartlägga hedersförtrycket i Umeå kom upp (för första gången med den nya sammansättningen) av ledamöter i kommunfullmäktige, urartade diskussionen till rena pöbelfasonerna.

 

Del 2: Uppror mot S-kongressen
En rad socialdemokratiska ledamöter, vänsterpartister, miljöpartister – och t.o.m. en ledamot från Centern – vräkte osakligheter över oss. Men glädjande nog skedde detta inte ostraffat.

Socialdemokraternas partiledare, Stefan Löfven, hade bara två dagar tidigare uttalat sig i frågan om hedersförtryck på den socialdemokratiska partikongressen. Där sa han att S tidigare hade gjort alltför lite i denna fråga, men att partiet nu skulle ta täten i kampen mot hedersförtrycket, och Löfven förväntade sig att ALLA socialdemokrater skulle ställa upp. Låt oss citera Stefan Löfven: ”Därför, kamrater, förväntar jag mig det av er: I varje landsting. I varje kommun. I varje skola. I varje läge. Se det. Hata det. Befria dessa unga”.

Dessa starka ord hade alltså Löfven sagt på S-kongressen bara 48 timmar före debatten i Umeå kommunfullmäktige.

Min uppfattning är att pöbelfasonerna, som riktade sig mot alla oss som anser att hedersförtrycket ska kartläggas även i Umeå,  även utgjorde en protest mot budskapet från S-kongressen. Att det förhåller sig på detta sätt antyds av följande uttalande från Mohammed Kharraki (tidigare ordförande i den självutnämnda organisationen ”Sveriges Unga Muslimer”): ”Jag är glad att S i Umeå klarar av att hantera det bättre än S på riks och stå upp emot de som driver den islamofobiska diskursen likt den där liraren i panelsamtalet från arbetarpartiet. Däremot är jag inte ett dugg förvånad att media tar på sig manteln att driva den islamofobiska diskursen vidare när vissa politiker misslyckas. Vi har sett det ett flertal gånger i Stockholm/riks politiken. Där media genom sina drev supportar islamofober samtidigt som de skrämmer motståndare till tystnad”.

Kan det sägas tydligare?

Den växande kunskapen och opinionen mot hedersförtrycket – bland allmänheten, partierna och media – skapar panik bland de kretsar som inte vågar diskutera frågan om hedersförtrycket. Men frågan kommer att diskuteras – oavsett hur många gånger motståndarna till diskussionen kastar ur sig orden islamofob, diskurs och narrativ …

 

Del 3: Kampen mot hedersförtrycket central för S inför valet 2022
Stefan Löfvens ord om hedersförtrycket var väldigt genomtänkta. Hans ord fick dessutom S-kongressens starkaste applåd. Löfvens uttalande var ett budskap till socialdemokrater i hela Sverige. Budskapet löd: det är denna hållning, när det gäller hedersförtrycket, som från och med nu gäller för alla socialdemokrater i detta land.

Socialdemokraterna har gått kraftigt bakåt och fick färre än 30 procent av rösterna i senaste riksdagsvalet. Tittar vi på utvecklingen sedan riksdagsvalet 1994 har Socialdemokraterna tappat nästan fyra av tio väljare! Detta är varken mer eller mindre en katastrof.

Det skulle också kunna beskrivas som en långsam partisplittring.

Läget är väldigt allvarligt för Socialdemokraterna. Partiet behöver frågor som dels stoppar ett fortsatt tapp till exempelvis Sverigedemokraterna, dels återerövrar väljare från Vänsterpartiet.

En av de frågor som kan åstadkomma detta är att verkligen ta ledningen i den nödvändiga striden mot hedersförtrycket. Det borde ha varit självklart för Socialdemokraterna att gå i spetsen för den nödvändiga kampen mot hedersförtrycket redan för över 15 år sedan. Fadime Sahindal – som mördades i hederns namn för 17 år sedan – var nämligen medlem i det socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU. Och en av de första modiga personerna, i hela Sverige, som varnade för hedersförtrycket var dåvarande ordföranden för S-kvinnorna i Sverige Nalin Pekgul.

Socialdemokraterna har alltför länge nonchalerat denna så viktiga fråga. När nu Socialdemokraterna, sent omsider, tar tag i frågan om hedersförtrycket handlar detta om en långsiktig satsning inför valet 2022. Även om det kan verka som en omvändelse under galgen är omvändelsen efterlängtad.

Enligt docent Astrid Schlytter kan så många som hela 240 000 unga i Sverige leva under hedersförtryck – ett förtryck som i värsta fall leder till mord.

Men ett chockerande stort antal socialdemokrater i Umeå kommunfullmäktige gjorde alltså, i praktiken, uppror mot S-kongressens budskap. Detta genom sin extrema fientlighet mot att kartlägga hedersförtrycket i Umeå. Och personer som Mohammed Kharraki hyllar nu de socialdemokrater i Umeå som, i praktisk handling, går emot Stefan Löfvens och S-kongressens budskap.

 

Del 4: Inget vanligt våld
Det som förenar motståndarna till att kartlägga, eller ens diskutera, hedersförtrycket är uppfattningen att det inte existerar något specifikt hedersförtryck eller hedersvåld. I måndags försökte de förklara bort frågan om hedersrelaterat förtryck och våld genom att hävda att det i grunden alltid handlar om samma sorts våld – mäns våld mot kvinnor – över hela världen.

Men detta är fel.

Hedersförtryck och hedersvåld handlar om en familjs, eller en hel släkts, förtryck av barn!

Detta våld är sanktionerat av familjen och ofta även av hela släkten. I vissa länder av hela samhället. Vi tar det igen: Vuxna familjemedlemmars sanktionerade våld, beslutat och ibland utövat, av en hel släkt och vanligen riktat mot ett barn, utgör en väldigt specifik typ av förtryck – inklusive våld. Det är denna specifika typ av förtryck som kallas för hedersförtryck – eller hedersvåld om exempelvis hotet om våld övergår i våld.

De socialdemokrater som, likt de i Umeå, förnekar förekomsten av hedersförtryck- och våld riskerar sitt partis hela framtid. Detta då Stefan Löfven, stödd av S-kongressen, planerar att göra denna fråga till en av de bärande inför valet 2022.

Stefan Löfven må vara sent ute. Men bättre sent än aldrig.

 

Till sist: Lycka till
Att erkänna förekomsten av hedersförtryck och hedersvåld innebär inte, som många i pöbeln antydde, att någon skulle blunda för det övriga våldet som utövas mot kvinnor – av män. Det går att bekämpa två typer av förtryck, och två typer av våld, samtidigt. Om den politiska viljan finns.

Det är trots allt med tillfredsställelse som jag, och övriga medlemmar i Arbetarpartiet, konstaterar att socialdemokrater på andra håll i landet hörsammat S-kongressens beslut och, i många fall, reagerat mycket starkt på sina partikamraters åsikter och uppträdande i Umeå.

Vi vill också understryka att det inte var alla S-ledamöter i Umeå kommunfullmäktige som deltog i måndagens pöbel.
Det hedrar er.
Lycka till.

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

_________________________________

INGRESS
Ett av Stefan Löfvens viktigaste löften i samband med helgens socialdemokratiska partikongress var att ta krafttag mot hedersförtrycket. ”Socialdemokraterna ska vara den ledande kraften i Sverige för det här arbetet” var Löfvens budskap, samtidigt som han erkände att ”vi har gjort för lite över tid, bevisligen”. Löfven riktade även en uppmaning till socialdemokrater runt om i Sverige: ”Därför, kamrater, förväntar jag mig det av er: I varje landsting. I varje kommun. I varje skola. I varje läge. Se det. Hata det. Befria dessa unga”.

Två dygn senare testades den socialdemokratiske partiledarens nya hållning i Umeå kommunfullmäktige. Och Stefan Löfvens ”partikamrater” svek sin partiledare på ett både upprörande och förnedrande sätt.

Del I
Vi i Arbetarpartiet hade återigen tagit upp behovet av att kartlägga hedersförtrycket bland skolelever i Umeå kommun. Detta mot bakgrund av de nyligen presenterade resultaten av undersökningen UNGA18 som kartlägger ungdomars hälsa i Umeå. Undersökningen omfattar ca 5 700 elever i åldrarna 13-18. Undersökningen visade bland annat följande: ”Det är en stor skillnad mellan ungdomar födda i Sverige och ungdomar födda utanför Eu­ropa, där den sistnämnda gruppen har betydligt lägre grad av självbestämmande”. Det är fem gånger så vanligt att ungdomar födda utanför Europa inte får bestämma vilken religion eller livsåskådning de ska ha än svenskfödda ungdomar.

Resultaten i UNGA18 antyder förekomsten av hedersförtryck även i Umeå. Existensen av hedersförtryck har bevisats gång på gång i undersökningar som bland annat har genomförts i Sveriges fyra största kommuner: Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala. Initiativet till kartläggningen av hedersförtrycket i dessa fyra kommuner, som tillsammans har en femtedel av Sveriges befolkning, togs då Socialdemokraterna styrde med bl a MP och V.

Det var mot denna bakgrund vi bl a ville veta vilka åtgärder Umeå kommun planerar för att motverka skillnaden i självbestämmande mellan svenskfödda och utomeuropeiskt födda ungdomar.

 

Del II
Det var alltså i den debatt som följde på denna vår frågeställning som Stefan Löfvens partikamrater svek sin partiledare på ett både upprörande och förnedrande sätt. Först: De traditionella socialdemokraterna, bland annat kommunalråden, lämnade walkover. Sedan: De som fått i uppgift att svara på våra frågeställningar gick, för fjärde gången, emot kravet om att kartlägga hedersförtrycket – för att möjliggöra att ett handlingsprogram utarbetas mot det hedersförtryck som Stefan Löfven dagen innan uppmanat sina partikamrater att hata. Men Löfven hade talat för döva öron. I Umeå. Men inte bara det.

I debatten uppträdde en tredje grupp av påstådda socialdemokrater. Det förnedrande bestod i hur denna falang handskades med sin partiledares uppmaning om att ta strid mot hedersförtrycket ”I varje landsting. I varje kommun. I varje skola. I varje läge…”. Under debattens gång blev denna falang alltmer primitiv. I allians med V och MP förde dessa fram följande anklagelser mot oss: vi var islamofober, främlingsfientliga, ville demonisera, stigmatisera och alienera vissa grupper samt hade någon form av dunkel dagordning. Till vår förvåning slöt även en representant för C upp i denna allians – vi är övertygade om att hon saknar stöd för detta inom sitt parti.

 

Del III
Arbetarpartiet stod dock inte ensamma i debatten.

Vi fick understöd, både av Moderaterna och KD, som gjorde skarpa och kunniga inlägg i debatten. Anders Ågren, M, påpekade att det var tur för Stefan Löfven att han höll sitt tal på S-kongressen och inte i Umeå kommunfullmäktige. Här hade han riskerat att bli anklagad för att ha en mörk agenda. Tveklöst var det Arbetarpartiet som agerade i Löfvens anda, i denna fråga, med stöd av M och KD. Ingen av de tre schatteringarna inom Socialdemokraterna i Umeå försvarade sin partiledares budskap under debatten i går.

Denna debatt kan sammanfattas på följande sätt:
* Vissa partier i fullmäktige erkänner att hedersförtryck existerar, andra partier tillåter sina ledamöter att förneka detta – däribland S,
* Vissa partier i fullmäktige menar att svensk lag visar var gränserna går när det gäller vilka åsiktsskillnader som är acceptabla, andra partier tillåter sina representanter att förneka att lagen sätter gränser – däribland S.

 

Del IV
Speciellt socialdemokraternas agerande under debatten om hedersförtrycket i Umeå kommunfullmäktige 25/3 var så häpnadsväckande, speciellt mot bakgrund av Stefan Löfvens budskap på S-kongressen, att det som utspelade sig har blivit en riksnyhet på sociala medier. Glädjande nog har en rad aktivister i kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck uppmärksammat det enorma gapet mellan Löfvens ord på S-kongressen och S agerande i Umeå. Några exempel:

* Maria Alias, som är ordförande i den nystartade S-föreningen ”För jämställdhet emot hedersförtryck / våldsbejakande extremism” skrev följande på Twitter – syftande på en av S-ledamöterna i Umeå: ”Min reaktion är att jag blir förbannad. Min kommentar är – jag tar på mig att ringa honom personligen imorgon. Jag återkommer med vart vi landar.”

* Faw Azzat, som är en av 2019 års goodwillambassadörer för riksföreningen Glöm aldig Pela och Fadime (GAPF), skriver följande: ”Har precis sett debatten i Umeå kommunfullmäktige gällande kartläggning av hederskultur. Jag är mållös. En @socialdemokrat kallar Jan Hägglund, som skrivit interpellationen, för islamofob. DAGEN EFTER LÖFVENS ”KRAFTTAG” mot HRV. Dela denna tweet. Jag vill hjälpa Umeå.”

* Forskaren och terrorexperten Magnus Ranstorp skriver: ”Det är verkligen upprörande hur @socialdemokrat och även MP/V i Umeå kommunfullmäktige hellre vill etikettera de som lyfter hedersförtryck än ge konkreta svar på hur man ska konkreta arbeta mot detta problem.”

* Den moderata fullmäktigeledamoten Alexandra Hedborg i Järfälla skriver följande: ”Ännu ett tydligt exempel på att S inte tar hedersrelaterat våld och förtryck på allvar. Här i Järfälla avslog de varenda motion vi skrev om ämnet förra mandatperioden. Låt er inte luras av Löfvens ord, de betyder ingenting i praktiken.”

* Journalisten Sofie Löwenmark, som skrivit mycket om våldsbejakande extremism, skriver följande: ”Vad är det för galningar i Umeås kommunfullmäktige? Centerpartisten är så upprörd så hon skakar. Inte över tvångsgifta småflickor, utan för att frågan lyfts. Totalt mörker.”

Detta är bara några av reaktionerna på sociala medier. Vi hoppas att reaktionerna följs upp av traditionella medier.

 

DEL V
De socialdemokrater som inte känner igen sitt parti är välkomna till Arbetarpartiet.

 

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

_________________________________

 

Referat av kartläggning av hedersförtrycket bland unga i Sverige – publicerad i slutet av 2018

 

Vad är hedersrelaterat förtryck?

Begreppet heder brukar ju förknippas med något positivt – inte med förtryck. Men begreppet används av bland annat FN och även Sverige använder detta begrepp. Därför använder även Arbetarpartiet begreppet hedersförtryck.

Studien definierar hedersförtryck som våld, hot och andra former av förtryck riktat mot ungdomar med syften som:

A. hedersförtrycket handlar om att utöva kontroll,

B. detta förtryck riktas mor en enskild individ av ett kollektiv – ofta av en eller flera familjemedlemmar eller av släkten i bredare bemärkelse,

C. hedersförtrycket betraktas som ett legitimt medel inom den egna gruppen,

D. detta förtryck är ett medel att avskräcka vissa och uppmuntra andra beteenden – ofta kretsar det om begränsningar och kontroll avseende sexualitet, relationer och kroppsliga uttryck.

 

I.  Barn och ungdomar som lever med hedersnormer är mycket mer utsatta för våld inom familjen än andra.
Av de niondeklassare som inte lever med hedersnormer hade en av tio någon gång utsatts för våld, kränkningar eller kontroll. Bland de som lever under hedersrelaterade våldsnormer var resultatet det omvända – endast tio procent hade inte utsatts för dessa övergrepp.

Detta är en av slutsatserna som kan dras av studien ”Det hedersrelaterade våldets och förtryckets uttryck och samhällets utmaningar” som publicerades i november.

Över 6 000 elever i årskurs 9 från Malmö, Göteborg och Stockholm har deltagit i undersökningen. Dessutom har man intervjuat 235 personer som antingen arbetat mot hedersvåld eller som själva har blivit utsatta. I Malmö, där studien avslöjat att de största problemen finns, lever var femte niondeklassare under någon form av hedersförtryck – och var tionde utsätts för våld eller hot – i hederns namn.

 

II. Studien har kartlagt två olika nivåer av hedersförtryck.
Den första nivån handlar om familjer där man lever efter så kallade oskuldsnormer. Det handlar om olika regler och krav som är kopplade främst till döttrarnas sexualitet och ”renhet”. Den andra nivån handlar om familjer där det dessutom anses legitimt att använda våld, eller hot om våld, för att upprätthålla dessa oskuldsnormer.

Studien visar att flickor utsätts för fler och hårdare krav än pojkar. Det handlar om en rad inskränkningar i vardagen. Det handlar om allt, från att inte få välja vilka kläder man vill bära eller vilka fritidsaktiviteter som man vill syssla med, till krav på deltagande i religiösa aktiviteter eller scheman med hushållssysslor som gör att ingen fritid finns kvar.

Socialsekreterare som intervjuats i studien berättar om hur flickor har blivit klockade för att föräldrarna ska veta hur lång tid det tar att gå från skolan och hem. Den som inte lever upp till familjens krav kan drabbas av isolering. Resten av familjen kan låtsas som om personen inte existerar. Ett annat sätt att bestraffa barn som bryter mot normerna är nedsättande ord som ”hora”. En ytterligare metod för kontroll kan bestå av ryktesspridning inom den egna etniska gruppen.

 

III. Även våldet och hoten om våld tar sig olika uttryck.
Det kan handla om rena hot om våld och t.o.m. mord. Men det kan även handla om hot om påtvingade oskuldskontroller, resor till hemlandet eller tvångsäktenskap. Studien visar att det är just bland de ungdomar som lever under hot om våld som de flesta fallen av tvångsäktenskap förekommer. De som begår tydliga brott mot normerna, exempelvis i form av homosexualitet, riskerar att drabbas av de grövsta övergreppen.

De som växer upp under hedersnormer hanterar det på olika sätt. Många tar avstånd och skapar sig egna liv – även om många vittnar om att den kringskurna tillvaron gör att man senare i livet kan få svårt med nära relationer. De blir föräldrar som gör allt för att deras barn ska få en barndom fri från hedersnormer.

 

IV. Andra blir själva en del av hedersförtrycket.
I studien är detta speciellt tydligt bland pojkarna. Över hälften av de pojkar som utsatts för hedersförtryck hade själva, någon eller flera gånger, hotat eller skadat någons pojkvän eller flickvän på grund av deras relation. Var femte av dessa pojkar var också negativa till förbud mot könsstympning och stödde idén om tvångsäktenskap.

Ungefär samma andel ansåg att det var fel att lagstiftningen i Sverige ger samma rättigheter till män och kvinnor.

 

V. Studien visar på stora skillnader mellan de tre städerna.
Det är exempelvis en dubbelt så stor andel av ungdomarna i Malmö som lever under oskuldsnormer jämfört med i Stockholm. Men gemensamt är att personer med utomeuropeisk bakgrund, och de som bor i socialt utsatta förorter, är särskilt utsatta. Ungdomarna själva anger kultur, religion eller rykte som förklaring till att de utsätts för hedersförtryck.

 

VI. Studien visar också på en koppling mellan hedersförtryck och religion.
Ett vanligt krav är att man ska gifta sig med någon från samma religion. Två tredjedelar av de som utsattes för oskuldsnormer i Malmö kom från muslimska familjer, en femtedel från kristna familjer. Men det fanns också svarande som uppgav att deras familj inte var religiös. Bland de som utsattes för våld var andelen religiösa mindre. Risken att utsättas ökar också om mamman eller pappan är arbetslös.

Detta betyder inte att alla muslimer utövar hedersförtryck – detta är viktigt och måste understrykas.

 

VII. De fakta som studien visar är skrämmande.
De understryker behovet av att samhället tar dessa problem på allvar. Samtidigt visar studien på att det finns hopp.
a) en överväldigande majoritet av de ungdomar som utsätts för hedersförtryck är själva motståndare till tvångs- och barnäktenskap,
b) nio av tio flickor som utsätts för oskuldsnormer stöder uppfattningen att män och kvinnor ska ha samma rättigheter,
c) hela 80 procent stöder lagstiftningen om samkönade äktenskap.

Här finns en verklig potential för förändring.

 

VIII. Att det finns hopp är även det intryck som Arbetarpartiet fick då vi bedrev en kampanj mot hedersförtrycket under 2017.
Hela 2 600 umebor skrev under vår namninsamling med krav på att kommunen ska kartlägga hedersförtryckets utbredning i Umeå samt att det krävs ett kommunalt handlingsprogram mot hedersförtrycket.

Dessa krav var inspirerade av en modig kvinnlig liberal som hade krävt att Umeå kommunfullmäktige skulle besluta att kartlägga hedersförtrycket och även utarbeta ett handlingsprogram mot förtryck i hederns namn.

—–     —–     —–     —–     —–

Studiens grundläggande faktainsamling bland de 6 000 eleverna har på ett förtjänstfullt sätt genomförts av Astrid Schlytter, Devin Rexvid och Mariet Ghadimi.
De sammanfattande politiska slutsatserna i studien har sedan gjorts av bland annat Rúna i Baianstovu och Sofia Strid. Dessa slutsatser är inte Arbetarpartiets slutsatser.

 

 Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Nu på måndag är det möte med Umeå kommunfullmäktige. IGEN.

Mellan kl 09.00 och 10.00 behandlas interpellationer. För fjärde gången kommer frågan om behovet att kartlägga hedersrelaterat förtryck i Umeå upp. Den förste som tog upp denna fråga var en modig kvinna från Liberalerna. Sedan har vi i Arbetarpartiet följt upp behovet att kartlägga hedersförtrycket i Umeå. Tyvärr har stödet varit väldigt litet. Däremot har vi mötts av ett aktivt motstånd bland annat från representanter för Vänstern och (S)chwänstern (vårt namn på de socialdemokrater som försöker vara mer ”vänster” än Vänsterpartiet).

Denna fråga tas upp i städer som Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala. Och med tiden kommer den att tas upp i Sveriges alla kommuner, om vi är korrekt informerade. Så det är inte en fråga om ifall en kartläggning kommer att göras, utan bara när. Ska Umeå tillhöra de första kommunerna i Sverige att vidta åtgärder för att skydda de mest utsatta eller ska Umeå tillhöra de sista. Det är vad det hela handlar om. Och för de enskilda, företrädelsevis flickorna och unga kvinnorna, är detta en fråga av yttersta vikt. Ibland är det en fråga på liv och död.

Här nedan följer den interpellation vi hoppas ska hinna tas upp nu på måndag mellan kl 09.00 och 10.00.

 

Interpellation till skolnämndernas ordföranden Moa Brydsten och Peter Vigren

Nyligen presenterades resultaten av undersökningen UNGA18 som kartlägger ungas hälsa i Umeå. Undersökningen omfattar ca 5 700 elever i åldrarna 13-18. Under avsnittet ”Viktiga slutsatser” står följande att läsa:
”Det är en stor skillnad mellan ungdomar födda i Sverige och ungdomar födda utanför Eu­ropa, där den sistnämnda gruppen har betydligt lägre grad av självbestämmande. Nära 10 procent av ungdomarna födda utanför Europa får inte själva bestämma vilken religion eller livsåskådning de ska ha. Detta motsvarar cirka 40 ungdomar. För ungdomar födda i Sverige är andelen 2 procent.”

Denna skillnad i graden av självbestämmande mellan svenskfödda och utomeuropeiskt födda ungdomar är oroväckande. Att utomeuropeiskt födda ungdomar får sitt självbestämmande begränsat tyder på förekomsten av hederskulturella normer. Denna koppling mellan begränsat självbestämmande och hederskultur har påvisats i en rad kartläggningar av hedersförtrycket som genomförts de senaste åren – bland annat i Stockholm, Malmö, Göteborg och Uppsala.

Kartläggningen i Uppsala, som omfattade 1 063 elever i åk 9, visade på följande:
* Bland flickor med två föräldrar födda utanför Norden uppgav hela 39 procent att deras val av partner är villkorat – exempelvis att de bara får välja partner ur samma religion eller etnicitet som de själva, eller en partner som deras familj presenterat för dem. 22 procent uppgav att det helt och hållet är familjen som väljer deras partner. Omvänt var det alltså endast 4 av 10 som själva fick välja partner!
* Bland flickor med en förälder född utanför Norden uppgav 17 procent att deras val av partner var villkorat.
* Bland flickor med båda föräldrarna födda i Norden uppgav endast fem procent att deras val av partner var villkorat.

Resultaten från UNGA18 i Umeå understryker att det finns ett behov av att närmare kartlägga förekomsten av hedersrelaterat förtryck och våld även bland ungdomar i Umeå. I alla fyra kommuner vi nämnt – som utgör Sveriges fyra största – är det Socialdemokraterna med olika stödpartier som genomfört kartläggningarna. I Umeå har istället Socialdemokraterna, med flera, blockerat en kartläggning.

Mot denna bakgrund ställer vi följande frågor:
1. Vilka åtgärder planerar Umeå kommun för att motverka skillnaden i självbestämmande mellan svenskfödda och utomeuropeiskt födda ungdomar?
2. Är Umeås skolnämnder – mot bakgrund av de oroväckande resultaten från UNGA18-undersökningen – beredda att ompröva sin negativa inställning och istället genomföra en kartläggning av det hedersrelaterade förtrycket, likt den i Uppsala, bland Umeås skolelever?

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

INGRESS

I en rad europeiska länder har organisationer, opinionsbildare och privatpersoner ställt krav på sina regeringar att agera för att ställa återvändande IS-krigare inför rätta. Ett av de mest kända ansiktena i kampen för att alla offer för IS / Daesh övergrepp ska få rättvisa är den yazidiska kvinnan Nadia Murad.

Hon har även fått Nobelpriset för sin kamp.

 

* I Sverige har en privatperson tagit initiativet till en namninsamling på nätet för att svenska IS-krigare ska ställas inför rätta.
I skrivande stund har över 17 000 människor skrivit under namninsamlingen! Namninsamlingens skapare, som under en längre tid engagerat sig i denna fråga, är av uppfattningen att de återvändande IS-krigarna ska ställas inför rätta enligt exempelvis ”lagen om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser”.

Du finner namninsamlingen på följande webbadress: https://www.change.org/p/the-swedish-state-swedish-is-members-must-be-brought-to-justice. 

Jag vill uppmana läsare av bloggen att dels skriva på namninsamlingen själv, dels att sprida den till vänner och bekanta – exempelvis via sociala medier. Detta är ett typexempel på ett insiktsfullt gräsrotsinitiativ.

 

BAKGRUND

* Extremt skilda straffskalor – liv eller död
Regeringens vägran att ställa individer med svenskt medborgarskap, som anslutit sig till Islamiska Staten, inför rätta leder till extremt skilda straffskalor för samma handlingar. Vissa riskerar att avrättas. Detta gäller för de som tagits tillfånga i Irak och Syrien. Samtidigt har redan andra IS-anhängare återkommit till Sverige utan att behöva besvara en enda fråga från polisen och kan idag skryta med eventuella brott inför en utvald publik och även värva nya IS-anhängare! Detta gäller för de som åkte hem i tid. När samma handling leder till så diametralt skilda konsekvenser, liv eller död, undermineras befolkningens tro på en rättsstat.

* Varför riskerar vissa att avrättas medan andra kan komma hem och göra ”karriär” som IS-krigare?
Därför att det skulle leda till för svåra interna konvulsioner, bland annat inom regeringspartierna S+MP med kringorganisationer, om de återvändande IS-anhängarna ställdes inför rätta. Precis så illa är det. Och nu sänker sig den Stora Tystnaden över detta faktum.

Ett av skälen till denna tystnad är att alltför många medier, om än inte alla, också de vägrar att göra sin plikt och ställa regeringen mot väggen. Detta för att vissa IS-anhängare som återvänt från stridszonerna i Irak och Syrien inte ens har behövt svara på polisens frågor, samtidigt som andra riskerar att avrättas sedan de tagits tillfånga, eftersom regeringen vägrar att ta sitt ansvar och ställa de IS-anhängare som återvänt inför rätta.

* Rättegångar mot återvändande IS-anhängare skulle stärka positionen för muslimer som accepterar att religionen är en privatsak och som stöder allmänna och fria val – för både män och kvinnor.
Detta i förhållande till de islamister som arbetar för parallella samhällen och som stöder tanken på ett nytt kalifat. Det är nämligen inte endast de som åkt ned till Irak och Syrien för att, med vapen i hand, kämpa för Islamiska Staten som stöder tanken på ett nytt kalifat. Även Muslimska brödraskapet här i Sverige arbetar för ett nytt kalifat – fast på längre sikt. Just därför skulle rättegångar som blottlade IS-anhängarnas kopplingar till övriga islamister kunna stärka ställningen för de muslimer som betraktar religionen som en privatsak.

 

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

 

Arbetarpartiet har hållit sin femte Kongress här i Umeå under den helg som varit.

Som så många andra har vi berörts starkt av den ohyggliga tragedi som drabbat de muslimer som besökte moskén i Christchurch på Nya Zeeland. Kongressen uttalade en hälsning i solidaritet med offren och offrens anhöriga.

Bland gästerna på vår kongress fanns en aktivist från Momentum boende i London. Momentum är en rörelse av aktivister, bestående av medlemmar och sympatisörer till det brittiska Labourpartiet, som arbetar för en valseger för Labour och för ett demokratiskt socialistiskt Storbritannien. Rörelsen utgör också ett stöd till Labours partiledare Jeremy Corbyn mot de högervridna riksdagsledamöter som ständigt försöker underminera sin partiledares position.

Under helgen genomförde Momentum en manifestation i London i solidaritet med offren och offrens anhöriga i Christchurch.

Vår kongresshälsning var ett uttryck för Arbetarpartiets egen solidaritet med offren och deras anhöriga. Vi ville koppla samman vår hälsning med Momentums manifestation i London, via vår kongressgäst, för att öka chansen att nå fram till de som drabbats i Christchurch. Vi är djupt berörda av den sorg och förtvivlan som drabbat muslimerna.

 

Bilden du ser ovan innebär ett hot mot förskola, skola, äldre- och handikappomsorg, underhåll av gator och fastigheter.

Krokodilgapet visar vad hela fjolårets valrörelse i Umeå borde ha handlat om: Hur de folkvalda ska kunna ta kontrollen över det skenande ekonomiska underskott som blir resultatet då kostnaderna ökar mer än intäkterna varje år! Bara året 2028 är prognosen att underskottet blir 1,7 miljarder. Lägger vi ihop underskotten för hela tioårsperioden hamnar det på mellan 7½ – 10 miljarder.

Arbetarpartiet stred för att valdebatten skulle ägnas åt att lösa detta väldiga problem. Men Umeås tre största partier – Socialdemokraterna, Moderaterna och Vänsterpartiet – var överens: håll umeborna ovetande till efter valet. De ville kunna utfärda nya vallöften, omöjliga att infria, utan att störas av sanningen. Det handlade om skattesänkningar, nya skrytbyggen eller stora satsningar på välfärd. Men Arbetarpartiet berättade sanningen – både i ord och i bild.

Nu är valrörelsen över. Och istället för satsningar på skola, äldreomsorg och förskola så hotar nya nedskärningar. VK beskrev det skrämmande hotet mot äldreomsorgen (1/3). Får inte äldreomsorgen ekonomiska tillskott kan det bli sänkt grundbemanning, fler delade turer och helgtjänstgöring oftare än varannan helg!

Det krävs kraftfulla åtgärder för att återta kontrollen över kommunens ekonomi. Medan de andra partierna lockade röster med tomma löften gick vi i Arbetarpartiet fram ett åtgärdsprogram för att klara ekonomin.

 

Början till ett handlingsprogram för att styra Umeå ur krisen

 

1. Släpp lös ”styrkan från golvet” genom ökat personalinflytande
En mer demokratisk ledarskapskultur och ökat personalinflytande kommer att frigöra styrkan på golvet. Detta skulle ge mer trivsel, större trygghet, mindre sjukfrånvaro och därför öka produktionen. Personalen måste alltså få större inflytande över personaltäthet, schemaläggning och arbetsmiljö. Äldrenämnden behöver idag en miljard årligen för att klara sina uppgifter. Med en ny ledarskapskultur och personalpolitik som släpper lös styrkan från golvet skulle en miljard kunna innebära äldreomsorg till ett värde av 1,25 miljarder. På samma sätt kan sämre ledarskap och personalpolitik, präglad av toppstyrning och hot, minska trivseln och leda till uppsägningar. Då riskerar den satsade miljarden att motsvara omsorg, eller utbildning, till ett värde av endast 750 miljoner. På sikt utgör därför ett ökat personalinflytande och ett mer demokratiskt ledarskap våra viktigaste åtgärder mot underskottet.

2. Karriärstege inom äldreomsorgen
Äldreomsorgen kommer att drabbas av personalbrist. En åtgärd för att hjälpa upp situationen är att införa en ”karriärstege” med följande inslag:
a) Fler anställda inom vårdnära service så att undersköterskorna får mer tid till vård och omsorg.
b) Alla ska ha minst vårdbiträdesutbildning. Det är ohållbart att kommunen anställer outbildad personal. Lokalvårdare inom omsorgen måste erbjudas detta.
c) Det måste bli lättare för undersköterskor att specialisera sig inom t ex demensvård, psykiatri eller handikapp.
d) Samtidigt måste personalen få bestämma om systemet med individuella löner ska avskaffas.
e) En diskussion behövs om vikariebehovet med sikte på att avskaffa resurspassen.

3. Stopp för skrytprojekt
Sedan 2010 har en rad skrytprojekt sett dagens ljus. De dyraste var kulturhuvudstadsåret som krävde att kulturväven och äventyrsbadet byggdes. Dessa innebär en kostnadsökning som varje år tar ca 100 miljoner från bl a skola och omsorger. Nu har makthavarna ett nytt skrytprojekt i sikte. Det rör sig om en ny och exklusiv färja mellan Umeå och Vasa. ”Järngänget” bakom färjan är helt låsta vid en exklusiv lösning som kommer att kosta över en miljard. Vi är naturligtvis för en färjeförbindelse Umeå-Vasa. Men sedan svenska staten och EU sagt nej till medfinansiering måste kommunen pröva billigare alternativ. Speciellt i det ekonomiska läge som kommunen befinner sig i.
4. Handlingsprogram för grön industriell produktion
På sikt är det inte möjligt för kommunen att komma tillrätta med de ekonomiska problemen enbart genom att spara. Det krävs också ökade skatteintäkter. Steg ett är att slå vakt om den industri som finns. Steg två är en en satsning på grön industriell produktion – inte minst i norra Sverige. Ett exempel på detta är batterifabriken som ska byggas i Skellefteå. Batterier kommer att behövas i framtidens bilar, men också för att kunna lösa vindkraftens problem med att lagra energi. En annan satsning handlar om syntetisk diesel, baserad på biomassa, som kan minska utsläppen av koldioxid från dieselmotorer med hela 80 %. Förutsättningarna för sådan produktion är goda i norra Sverige. Umeå skulle kunna bidra med de stora forskningsresurser som finns på de två universiteten. I kranskommunerna finns industriellt kunnande i form av ett skogstekniskt kluster. Det finns även mängder av skogsråvara och nedlagd åkermark som också skulle kunna användas för framställning av biomassa. Arbetarpartiets uppfattning är att den typ av livsnödvändiga projekt som grön industriell produktion innebär kommer att kräva en samhällsdominans när det gäller kapital och inflytande. Men det kommer även att kräva en mobilisering av privata åkerier, privat jordbruksmark och privata minoritetsandelar i bildade aktiebolag. Detta säger något om projektets storlek.

 

Avrundning
Detta kommer inte att lösa alla problem. Men, vi erkänner att budgetunderskottet i Umeå kommun skenar. Och vi erkänner behovet av ett handlingsprogram för att återta kontrollen. Vi har också början på ett sådant handlingsprogram. Vi vill samarbeta med andra som också har modet att erkänna hur allvarligt läget är. Arbetet med Umeå kommuns budget för 2020 börjar nu. Kanske förstår vissa socialdemokrater, och centerpartister, allvaret i situationen. Och kanske förstår de också behovet av att återta kontrollen. Det är bråttom.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

INGRESS

Umeå kommunfullmäktige har ett enormt ekonomiskt problem framför sig under de kommande tio åren. Eller mer.

Därför är det väldigt viktigt att de resurser kommunen har används på rätt sätt. Och i detta ingår att gymnastiksalar är till för alla – även gymnastiksalarnas omklädningsrum och duschar.

Jag har ofta försökt att förflytta fokus, då nya djärva satsningar ska göras på idrottsanläggningar, till skolidrotten. Jag tycker att vi borde diskutera hur denna fungerar – och inte fungerar:
-Ska barn känna rädsla i omklädningsrummet?
-Vem bestämmer om ett barn ska tvingas klä av sig naken inför andra och duscha?
– Varför är så många rädda att duscha?
Jag vet att det ofta händer att barn känner rädsla i omklädningsrummen.
Och att denna rädsla innebär att alltför många därför struntar i att duscha efter gymnastiklektionen. Jag vet däremot inte om barn som deltar i skolgymnastik har rätt att själva bestämma om de ska duscha eller inte – eller om de måste ”fuska” för att slippa duscha. Men frågan är principiell: vem är det som bestämmer över barnets kropp – barnet eller någon annan?

Jag växte upp under en tid, och gick på skolor, där våld hörde till vardagen. Och det var om detta som mitt ursprungliga, regelbundna, bloggande handlade om. Och då jag gick på mellan- och högstadierna förekom det mycket våld. Väldigt ofta i omklädningsrummen. Så det fanns en stark olust förknippad med att duscha.

Jag vet att mycket olust fortfarande finns kvar bland skolelever när det gäller att vistas i den miljö som utgörs av omklädningsrummen. Och när det gäller att stå naken i en dusch. Men det behöver ju inte ha något med våld att göra. Inte med fysiskt våld i alla fall. Men många  vägrar att duscha tillsammans med andra. Inte för att de skulle vara mer ohygieniska utan på grund av en stark känsla av olust. Eller på grund av rädsla.

Jag anser själv att det är barnet (eleven) som måste få bestämma om det ska klä av sig naken inför sina klasskamrater. Eller inte. Det barn som känner rädsla för omklädningsrum, och dusch, eftersom situationen är så utelämnande, måste själv få bestämma. Jag vet inte om detta skulle bryta mot några regler, som jag bryter emot då jag säger detta, men jag säger det ändå. Det kan nämligen vara avgörande för om ett barn vill delta i skolgymnastiken. Eller inte delta.

 

Jag var privilegierad
Mina föräldrar var med i vad jag tror hette (på den tiden) ”Skid- och friluftsfrämjandet”. Och de gick på långa skidturer i bland annat Kirunafjällen, redan i slutet på 40- och början av 50-talet. Mamma var ofta den enda kvinnan. Pappa hade tidigare spelat fotboll i UIK:s herrlag (som inte var lika framgångsrika som damerna blev 40 år senare). Och mina föräldrar tänkte inte ändra på sina skid- och friluftsvanor bara för att jag föddes. Så då andra ungar fick tjata sig till skridskor fick jag skridskor vare sig jag ville det eller inte. För jag skulle med ut och åka skridskor på Nydalasjön (som hette Tavlesjön) innan snön hade lagt sig på isen.

Detsamma gällde för skidor längd och skidor utför. Då jag var tio år hade jag tre par uppsättningar: ett par för längdlöpning, ett par för slalom och ett par för turåkning på fjället. Vi började åka till Joesjö, som ligger strax före Tärna, då jag var liten. Jag blev bra på en rad idrotter och sporter. Utan att egentligen fundera på det. Familjen åkte alltid skidor eller skridskor, så länge det fanns snö och is, och jag fick alla träningsredskap som jag ville. Och jag fick givetvis låna pappas.

Jag hade det därför mycket lättare att tillgodogöra mig undervisningen på skolgymnastiken. Att ta i och bli svettig var redan min ”hemmamiljö”. Och vi som var duktiga dominerade också i omklädningsrummet. Eller i duschen. Andra elever hade det svårare. Jag har insett, efteråt, att vissa var rädda för skolgymnastiken. Under högstadiet var även jag rädd för att duscha och såg mig ofta om, över axeln, i omklädningsrummet. Men detta under hela skoldagen, och överallt på skolan, så det hade inget med gymnastiken att göra. Sammanfattningsvis: Jag hade fördelar med mig hemifrån, vilket gav mig fördelar i skolan som inspirerade till att fortsätta att träna på fritiden. I en uppåtgående cirkel.
Men de som inte hade föräldrar som mina, de kom lätt in i en nedåtgående cirkel
Om du är rädd för omklädningsrummet, och speciellt för duschen då du tvingas klä av dig inför andra, som djävlas, eftersom de är starkare, så är det inte underligt om du blir negativ inte endast till omklädningsrummet utan till hela skolgymnastiken. Det är inte svårt att förstå. Du är aldrig är du så utsatt som barn som då du är naken.

Till saken hör naturligtvis att vi utvecklas olika. Vissa kommer in i puberteten tidigare. Och detta kan vara negativt i en situation då du tvingas vara naken inför andra. Detsamma gäller för de som utvecklas senare. I en viss ålder tittar alla särskilt mycket efter sådant. Inte nödvändigtvis av elakhet. Det händer saker som både kan vara spännande och skrämmande. Men i omklädningsrummet, och särskilt i duschen, förstärks allt som är negativt. Som kan inleda en nedåtgående cirkel när det gäller intresset för att ”röra på sig”.

Det kan bli så negativt att det tar död på ett intresse av att delta i gymnastikaktiviteterna där man tvingas svettas. Och jag tror att många missar chansen att grundlägga ett sunt intresse för att ”röra på sig” på grund av kulturen i skolans omklädningsrum. Och detta är tragiskt. Det kan nämligen vara väldigt kul att ”röra på sig”. Bara på lek. Utan ambition att bli någon ny Zlatan eller Kalla.

 

Vi måste ta ”kulturen” i omklädningsrum och duschar på allvar
Det bästa vore om det fanns en extra lång rast efter gymnastiklektionen och att alla som vill, eller behöver det, då kunde duscha i ett sorts ”eget” duschutrymme. Det kommer inte att gälla för alla. Men det kommer att gälla för några. Jag skulle gärna se en sådan satsning inför framtiden. Detta istället för ytterligare satsningar på nya specialhallar.

En sådan satsning behövs. Målet för skolgymnastiken måste vara att lägga en bra och TRYGG grund till det som en gång i tiden kallades för ”lek och idrott”.

Vi måste erkänna att det finns en hel del att göra när det gäller dessa frågor.

Vissa är ekonomiska och handlar om rätten att få vara trygg och slippa andras blickar på sig då man duschar. Genom ett ”eget” duschutrymme. Detta kommer att kosta pengar i ett läge då Umeå kommun kommer att tvingas att både spara och prioritera för att klara ens de lagstadgade uppgifterna inom områden som äldreomsorg, individ- och familjeomsorg, för – och grundskola, med mer. Och för att skaffa och behålla personal.

 

Andra saker har med rättigheter att göra
Det handlar alltså dels om ekonomiska satsningar vad gäller ”eget” duschutrymme. Dels om beslutanderätten. Vem har egentligen beslutanderätten över barnets kropp – om vi ställer det på sin spets? Har eleven rätt att säga NEJ – jag vill INTE klä av mig naken och duscha inför andra. Eller saknar eleven denna rättighet – om eleven inte beslutar sig för att skolka?

Själv vill jag slå ett slag för barnets eller elevens rättigheter i denna fråga. Det handlar om att förhindra rädsla. Skolgymnastiken kan vara något väldigt positivt.

Men den kan också vara ett helvete.

 

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.