Vi här nere – och dom där uppe

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

____________________

Det första inlägget av tre om flyktingpolitik

Inledning

Sverige ska ta sin andel av det antal asylsökande som kommer till EU.

De fyra åren 2012-2015 utgör ett historiskt undantag i svensk flyktingpolitik. Speciellt tydligt blir detta under år 2015. I snitt tog EU-länderna emot 2,6 asylsökande per tusen invånare. Sverige tog emot 16,5 asylsökande per tusen invånare. Det är över sex gånger så många som EU-snittet.

Periodens karaktär av undantagstillstånd kan även beskrivas på andra sätt. Under de fyra åren 2012-2015 kom det nästan lika många flyktingar till Sverige som under de föregående 17 åren. Det handlar om nästan 350 000 personer. Det fanns ingen som helst beredskap för att ta emot så många flyktingar. Bristen på en genomtänkt plan för hur alla dessa människor skulle kunna tas om hand, och än mindre integreras, kunde iakttas på alla samhällslivets områden. Kommunerna hade inte förberetts ekonomiskt. Inte ens det akuta behovet av tak över huvudet kunde tillgodoses under hösten 2015. De ansvariga partiledarna, både i Alliansen och S+MP (plus V), verkade aldrig ens ha tänkt tanken att deras dramatiska omläggning av flyktingpolitiken – där Sverige avveck från alla jämförbara länder inom EU samt från sin egen historia – behövde förklaras. Det traditionella politiska etablissemanget begick alla fel som var möjligt att begå. Och Den Nya kompromisslösa Flyktingpolitiken genomfördes.

Samtidigt var debattklimatet sådant att det inte gick att påtala de ovan nämnda bristerna utan att bli stämplad som rasist eller SD-anhängare.

Och flyktingpolitikens kostnader sopas under mattan.

 

Stycke ett
Arbetarpartiet varnade för att denna nya, kompromisslösa, asylpolitik tvingade fram ett val mellan två alternativ: att slå vakt om välfärdssamhället eller att acceptera välfärdssamhällets upplösning.
Det förstnämnda alternativet krävde ett väldigt investeringsprogram. Annars riskerade den ansvarslösa flyktingpolitik som infördes under Reinfeldts år vid makten att skapa en ny arbetslös underklass i utanförskapsområden – identifierbar genom hudfärg. Uppdrag Gransknings reportage om situationen i Filipstad (28/8) visade på att en sådan situation redan hade börjat växa fram.

Idag är denna situation ett faktum

 

Stycke två
Reportaget från Filipstad visade på två skrämmande trender. Å ena sidan pågår en utflyttning från Filipstad, av inrikes födda personer i arbetsför ålder. Å andra sidan är arbetslösheten skyhög i den utrikesfödda delen av befolkningen.

Detta trots att det finns jobb att få i kommunen.

Enligt kommunchefen Claes Hultgren är problemet att många av de utrikesfödda helt saknar förutsättningar att kunna komma in på arbetsmarknaden. I kommunens ekonomirapport skriver Hultgren följande:
”I Filipstad bor cirka 750 vuxna individer med ursprung i Syrien, Somalia, Eritrea, Afghanistan och Irak. […] I denna grupp är arbetslösheten och bidragsberoendet mycket högt, samtidigt som utbildningsnivåerna är mycket låga. Denna grupp riskerar att hamna i ett evigt utanförskap som redan nu belastar den kommunala ekonomin tungt.”

Den situation som Uppdrag Gransknings reportage beskriver är inte unik för Filipstad. I juli var 47,4 procent av alla inskrivna hos Arbetsförmedlingen födda utanför Europa. Trots de senaste årens högkonjunktur tar det ca fem år innan hälften av de nyanlända, som kom till Sverige ett visst år, har etablerat sig på arbetsmarknaden (SCB). Svårast att komma ut i arbete har nyanlända kvinnor.

 

Stycke tre
Det tyngsta ansvaret för den uppkomna situationen ligger på de fyra borgerliga partierna. Regeringen Reinfeldt införde Europas mest liberala flyktingpolitik genom sin migrationspolitiska uppgörelse med Miljöpartiet. Detta skedde i mars 2011. Innebörden blev att en oproportionerligt stor andel av de asylsökande som kom till Europa sökte sig just till Sverige. Varken Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet hade något att invända mot denna politik.

Det var först i november 2015 som Stefan Löfven ”drog i nödbromsen” och återgick till en, för Sverige, mer normal asylpolitik.
Vänsterpartiet motsatte sig detta steg mot en återgång till en för Sverige mer normal flyktingpolitik. V är ett oseriöst politiskt parti som ingen bör ta på allvar.

Stycke fyra
Uppgörelsen mellan S, C, MP och L har nu, återigen, öppnat dörren för en asylpolitik som avviker från övriga EU. Detta genom en ökning av antalet asylsökande som Sverige inte kommer att klara.

En av de frågor som detta reser handlar om finansieringen.

Åren 2011 till 2017 femdubblades kostnaderna för svenskt flyktingmottagande. Från ca 12 miljarder 2011 till nästan 61 miljarder 2017. Se tabell nedan.

Att diskutera dessa kostnader är fortfarande tabu i den svenska politiska debatten. De skenande kostnaderna för flyktingmottagandet utgör troligen det tydligaste exemplet på att makthavarna hade tappade kontrollen över situationen 2015. De har aldrig återfått kontrollen. Och nu kommer denna brist på kontroll att göra sig ännu mer märkbar.

____________________

Detta var det första inlägget av tre om flyktingpolitiken. Fortsättning följer

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

____________________

 

Arbetarpartiets ordförandes far satt alltså med i den helikopter som filmade de två miljoner människorna från Estland, Lettland och Litauen som bildade en 600 km lång kedja genom alla tre länderna.
Detta videoklipp från 1989 är verkligen gripande.
Se de klippet nedan. Som straff blev han ”bannlyst” och fick inte besöka Sovjetunionen på fem år. Han svarade kaxigt att han inte trodde att Sovjet skulle hålla ihop i fem år. Och som bekant fick han rätt. 

Det har nog inte undgått någon att en väldig proteströrelse vuxit fram i Hongkong. Vad som började som protester mot en utlämningslag handlar idag om djupare frågor som rör demokrati. Dagens protester får mig att minnas händelserna i Kina för 30 år sedan. Dagens protester i Hongkong kan omöjligt förstås utan att känna till den fasansfulla massaker som ägde rum på Tiananmen Square – Himmelska fridens torg – under den 3-4 juni 1989. Kampmetoderna kan inte heller förstås utan att känna till balternas strid för nationellt självbestämmande och avskiljande från Sovjetunionen samma år. Detta understryks av att demonstranterna uppmärksammade 30-årsdagen för ”The Baltic Way” genom att bilda en mänsklig kedja med över 200 000 människor som de kallade ”The Hong Kong Way”. The Baltic Way var en 600 km lång mänsklig kedja med två miljoner deltagare som sträckte sig genom Estland, Lettland och Litauen den 23 augusti 1989.

* Här kan du se ett klipp från den enorma folkliga mobilisering som skedde i Estland, Lettland och Litauen. Filmat från nämnda helikopter.

* Här är ett nyhetsinslag från 1989 som i sin tur berättar om hur den då aktuella frihetskampen har sina rötter 50 år tillbaka i tiden – i Molotov-Ribbentropp-pakten mellan Stalin-Sovjet och Hitler-Tyskland:

 

Vi du veta mer om hur den fasansfulla massakern på Tiananmen Square bland annat speglades i här i Umeå?

Läs då min min föregående blogg.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

____________________

 

Ingress
Det har nog inte undgått någon att en väldig proteströrelse vuxit fram i Hongkong. Vad som började som protester mot en utlämningslag handlar idag om djupare frågor som rör demokrati. Dagens protester får mig att minnas händelserna i Kina för 30 år sedan. Dagens protester i Hongkong kan omöjligt förstås utan att känna till den fasansfulla massaker som ägde rum på Tiananmen Square – Himmelska fridens torg – under den 3-4 juni 1989. Kampmetoderna kan inte heller förstås utan att känna till balternas strid för nationellt självbestämmande och avskiljande från Sovjetunionen samma år. Detta understryks av att demonstranterna uppmärksammade 30-årsdagen för ”The Baltic Way” genom att bilda en mänsklig kedja med över 200 000 människor som de kallade ”The Hong Kong Way”. The Baltic Way var en 600 km lång mänsklig kedja med två miljoner deltagare som sträckte sig genom Estland, Lettland och Litauen den 23 augusti 1989.

* Här kan du se ett klipp från den enorma folkliga mobilisering som skedde i Estland, Lettland och Litauen. Filmat från nämnda helikopter.

* Här är ett nyhetsinslag från 1989 som i sin tur berättar om hur den då aktuella frihetskampen har sina rötter 50 år tillbaka i tiden – i Molotov-Ribbentropp-pakten mellan Stalin-Sovjet och Hitler-Tyskland:

 

Stycke ett
Tiananmen Square. Minnet av massakern på Tiananmen Square (Himmelska fridens torg) är i allra högsta grad levande hos hundratals miljoner kineser i Folkrepubliken Kina. Detsamma gäller för de boende i Hongkong. De hade tillgång till all medierapportering från ”väst” och samtidigt, p g a geografisk närhet samt via släkt och vänner, fick de direkt information från Kina.

Året 1989 var Hongkong fortfarande inte en del av Folkrepubliken utan var ”arrenderat” av United Kingdom. Så befolkningen hade tillgång till all medierapportering från ”väst”. Samtidigt, på grund av den geografiska närheten samt via släkt- och vänskapsförhållanden, hade Hongkongborna direkta informationskanaler med Folkrepubliken. Just därför var många av medias kinabevakare placerade i Hongkong. Och just därför måste dagens protester ses mot bakgrund av att det är 30 år sedan den ohyggliga massakern på Tiananmen Square 1989.

 

Stycke två
Kinesiska studenter i Umeå. När massakern ägde rum fanns det många kineser i Umeå för att plugga på universitetet. Trots att dessa studenter Vid denna tidpunkt var ofta studenterna var knutna till de styrande i Kina, antingen som medlemmar i KKP, eller genom att deras släkt kunde råka illa ut vid eventuella avhopp. Det cirkulerade också rykten om att studenterna tvingades spionera på varandra för att ingen skulle involvera sig i regimfientliga aktiviteter. Då kineserna organiserade en pick-nick slogs man av att de, trots sitt stora antal, nästan aldrig bjöd in någon icke-kines.

 

Stycke tre
Den bestialiska massakern på Tiananmen Square natten mellan den 3 och 4 juni 1989 chockade alla och naturligtvis även de kinesiska studenterna i Umeå. Umebor tog initiativ till att samla alla kineser som ville och kunde, tillsammans oss infödda umebor, till en sorts sorgens picknick på gräset vid Nydalabadet. Vi var många. Detta var ett sätt att stötta de sörjande, och alltmer chockade, kineserna. Ett tillstånd som tilltog i takt med att allt fler fasansfulla detaljer kom ut från vad som tilldragit sig på Tiananmen Square.

“But some of the workers and students stayed in the Square. And the troops just mowed them down. They shot them dead. They just shot them. There were dead and wounded lying in the square. Then the tanks came in and rolled over them, and flattened them. And then the soldiers got these bulldozers, and picked up all the bodies and the tents, and put them in a pile and burnt everybody and everything there. Some of the people were still alive I’m convinced when they were burnt, though I’ve got no proof of that of course. And all of these people are officially classified as missing, not dead.”

(Ur boken “Eyewitness in China”, av Stephen Jolly)

I samband med ett av mina besök i Kina träffade jag några diskussionslystna ungdomar. Då jag händelsevis råkade ha med mig boken ovan gav jag bort den till ungdomarna. Den första som läste pamfletten var en tjej som jag återsåg några dagar senare. Hon gav mig en kram och, med tårarna rinnande, viskade i mitt öra: ”thank you, thank you, you know, our government doesn’t tell us everything”.

 

Stycke fyra
Men åter till Umeå. Vår parti i Umeå ansåg att det varken var tillräckligt, politiskt sett, eller nyttigt på det personliga planet, att gång på gång samla folk enbart för att äta och sörja. Så till viss irritation för den umebo som ansåg sig ha monopol på de kinesiska studenterna i Umeå organiserade vi ett möte på kvällstid. Som jag minns det hölls mötet på Ålidhems Folkets Hus och var förhållandevis välbesökt. Trots ryktena om att vissa av studenterna tvingades spionera på andra.

Under mötet diskuterade bland annat KKP:s roll i Kina, bristen på demokratiska fri- och rättigheter, de ekonomiska reformernas effekter (skillnaden mellan fattiga och rika hade börjat öka). Alla var på mötet var, svensk eller kines, rörande eniga om att den kinesiska statsledningens påståenden om att demonstranterna på Himmelska fridens torg var kontrarevolutionärer influerade av imperialismen var en grov lögn. Det var ett mycket lyckat möte som jag än idag är stolt över att ha varit medarrangör till.

 

Stycke fem
På randen till inbördeskrig. Med tiden framkom det att det hade ägt rum protester i 400 städer runt om i Folkrepubliken Kina. Dessa hade hållits till stöd för demonstranterna på Tiananmen Square, men också mot bristen på yttrande- och tryckfrihet, de ökande skillnaderna mellan fattiga och rika samt mot det statsbärande kommunistpartiets oförmåga att leda landet framåt.

Missnöjet hade byggts upp under två stora satsningar som båda hade lett till katastrofer. Dels ”Det stora språnget” i slutet på 50- och början på 60-talet, dels på grund av ”Kulturrevolutionen” mellan 1966 och 1976. Det första var ett försök att industrialisera Kina och samtidigt effektivisera jordbruket. En satsning som ledde till en katastrofal hungersnöd, och som beräknas ha kostat tiotals miljoner liv, och ledde till att Mao i praktiken tappade makten. Kulturrevolutionen var ett fint sätt att beskriva Maos kamp för att återta makten genom att förtrycka kritiken underifrån, från arbetare och bönder, och återta makten inom partiet och statsapparaten.

Kina befann sig, i många avseenden, i en liknande situation som Östeuropa och Sovjetunionen befann sig i vid denna tidpunkt. Hela östblocket bröt samman under åren 1989-91. Oppositionen mot den kinesiska statsapparat som vuxit samman med KKP var så stark att marken darrade under deras fötter. Många hävdar att de första militära förband som fick order att krossa demokratirörelsen i Beijing, som spridit sig från studenterna på torget till arbetarna på fabrikerna, hade vägrat lyda order. Jag tillhör de som anser att Kina befann sig på randen till en politisk revolution, eller inbördeskrig, i april 1989. Det var därför den kinesiska ledningen använde så enormt brutala metoder.

 

Stycke sex
Kongressen som hölls av VPK:s ungdomsförbund. Fyra dagar före massakern höll dåvarande VPK:s ungdomsförbund Kommunistisk Ungdom (idag Ung Vänster) kongress. I ett referat från kongressen kan man läsa att KU hade bjudit in fyra representanter från den kinesiska ambassaden i Stockholm. Enligt referatet från kongressen kritiserade gästerna från ambassaden studenterna och demokratirörelsen. Hårt. De förklarade att den var ett resultat av påverkan, antingen av CIA eller imperialismen. I referatet, i en KU-tidning, stod det att dessa gäster fick kongressens varmaste applåd. Detta är en av många kopplingar till stalinistiska och maoistiska statsmaskinerier som det gamla VPK och dess ungdomsförbund Kommunistisk Ungdom aldrig har gjort upp med – fullt ut. Detsamma gäller för dagens Vänsterparti och Ung Vänster. Det handlar inte bara om Lars Ohly.

Det handlar även om senare partiledare.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

____________________

Ingress
Jag minns en av alla de gånger som frågan om en kartläggning av ett eventuellt hedersförtryck i Umeå var uppe till debatt i Umeå kommunfullmäktige. Det var under mandatperioden 2014-2018. Gudrun Nordborg – då ordförande för Vänsterpartiet i Umeå, ledamot i kommunfullmäktige och, enligt vissa fnittriga manliga ledamöter inom V, en ”feministisk ikon” inom Vänsterpartiet – var en av de som gick till angrepp på vår fråga om varför inte också Umeå kartlade ett eventuellt hedersförtryck. Så hade ju skett i Stockholm, Göteborg och Malmö (och skulle komma att ske även i Uppsala).

Jag ansåg att Gudrun Nordborg inte hade velat diskutera argumenten för eller emot en kartläggning av hedersförtryck. (Vilka argument kan för övrigt finnas emot en kartläggning?) Den, enligt vissa, ”feministiska ikonen” hade istället slagit ned mycket aggressivt på förslaget från en kvinnlig liberal, och oss, om att göra en kartläggning av hedersförtryck i Umeå.

Jag frågade därför den dåvarande ordföranden för V i Umeå om hon ansåg att jag var rasist? Skälet är att jag tillhör de ytterst få, som vid denna tidpunkt, aktivt drev frågan om att Umeå kommun borde göra en kartläggning av hedersförtrycket? På detta svarade Gudrun Nordborg nej. Och sedan fällde Nordborg följande, anmärkningsvärda, uttalande: ”men det gynnar rasisterna att vi bara talar om hedersförtryck”!

Stanna upp ett tag och fundera på denna formulering!

Skulle det verkligen gynna Sveriges rasister om partierna i kommunala församlingar, samt i riksdagen, diskuterar begreppet hedersförtryck (brukat av FN) i syfte att:
* kartlägga de begränsningar av ungdomars och kvinnors liv som förekommer,
* i syfte att kartlägga förtryck som kan ta sig uttryck i form barn- och tvångsäktenskap, månggifte och könsstympning,
* genom att kartlägga ett förtryck som i värsta fall kan ta sig formen av mord ?

Bara undersökningen UNGA 18 i Umeå, som omfattade 5700 elever i åldrarna 13-18 år, visade bland annat följande när det gällde frågan om självbestämmande: ”Nära 10 procent av ungdomarna födda utanför Europa får inte själva bestämma vilken religion eller livsåskådning de ska ha … För ungdomar födda i Sverige är andelen 2 procent”.

 

Stycke ett
Därför har uteslutningen av Amineh Kakabaveh en nationell betydelse

Vänsterpartiet i Umeå har visat upp en oförståelse för, och en aggressivitet mot, de som vill bekämpa hedersförtryck. Det är just denna oförståelse och aggressivitet inom Vänsterpartiet som helhet som har lett till att V har uteslutit Amineh Kakabaveh.

Detta riskerar att skapa en förvirring hos många som själva ser sig som feminister – men som anser det vara en självklarhet att bekämpa hedersförtrycket. Det är därför som uteslutningen av Amineh Kakabaveh inte endast är en fråga för Vänsterpartiet. Det är en fråga för alla oss som under åratal bekämpat mäns våld mot kvinnor och, samtidigt, hedersförtrycket. Detta förtryck som drabbar både mot kvinnor och män, både flickor och pojkar – men med betoning på flickor och kvinnor.

 

Stycke två
V ljuger om sin goda vilja att lösa motsättningarna med Kakabaveh
Vänsterpartiets partisekreterare Aron Etzler påstår att partiledningen gjort allt för att överbrygga motsättningarna med Amineh Kakabaveh. Och antyder att det är först nu, efter långt och moget övervägande, som partiet tvingats utesluta denna medlem. Men här ljuger Aron Etzler.

Partiledningens planer på att degradera Kakabaveh, genom att ställa henne utanför riksdagen, har funnits under lång tid. Det är bara att titta på hur valberedningen i Stor-Stockholm har agerat. Eller har försökt agera.

Inför riksdagsvalet 2014 hade V-valberedning i Stor-Stockholm föreslagit att Kakabaveh skulle stå på tredje plats på riksdagslistan. Så blev även fallet.

Men inför riksdagsvalet 2018 hade V-valberedningen i Stor-Stockholm ställt Amineh Kakabaveh utanför riksdagslistan! Då valberedningen i Stor-Stockholm står partiledningen nära visar detta tydligt på vilken lösning som partiledningen hade i tankarna. Kakabaveh skulle bort från offentligheten.

Men sedan hände något för Vänsterpartiets ledning ytterst genant. Den valkonferens som skulle fastställa valsedeln inför riksdagsvalet 2018 gjorde uppror mot att Amineh Kakabaveh ställts utanför. Medlemmarna stuvade om i den, partiledningen närstående, valberedningens förslag. Och placerade Kakabaveh på riksdagslistans plats 8 (av totalt 32) i Stor-Stockholm. När sedan personkryssen räknats visade det sig att Amineh Kakabaveh hade fått näst flest kryss av alla på riksdagslistan – slagen endast av partiledaren!

Detta visar att Aron Etzlers tal om en sorts uppgörelse i godo bara är snack. Då skulle inte Kakabaveh ha ställts utanför valsedeln till riksdagen. Det visar också på något mycket pinsamt för partiledningen. Medlemmarna i V stöder Kakabaveh. Dels genom att valkonferensen ”kör över” den partiledningen närstående valberedningen. Dels genom de många personkryssen. Kryss som kom hela Vänsterpartiet till godo.

I detta läge har Amineh Kakabaveh blivit ett hot. Hennes åsikter går på tvärs mot partiledningens. Och hon har ett stor stöd bland medlemmarna. Samtidigt har partiledningen velat göra det svårare för henne att agera offentligt – genom att peta henne från riksdagslistan. Men efter valet 2018 var hennes ställning starkare hos medlemmarna. Och ute i samhället håller vindarna på att vända. Allt fler tar hedersförtrycket på allvar. Och Vänsterpartiets officiella ståndpunkt, att angripa de som vill bekämpa hedersförtrycket, blir alltmer obegriplig. Kort sagt: både medlemmarna och tiden talar för Amineh Kakabaveh – inom V.

Detta beseglar hennes öde.

 

Stycke tre
En hel klan mot ett barn  – V försöker blanda bort korten
Till sist vill jag understryka hur Vänsterpartiet, ställda under galgen, erkänner förekomsten av hedersförtryck. Men bara för att i nästa sekund försöka blanda bort korten. De ”gör om” hedersförtrycket till en extrem form av individuellt manligt förtryck av kvinnan. Eventuellt med dödlig utgång. Och till denna analys har vissa, på min blogg ofta förekommande, representanter för Nya MP i Umeå självklart anslutit sig.

Men hedersförtryck handlar om ett kollektivt förtryck riktat mot en individ. Det handlar om familjens eller klanstrukturens förtryck av ett barn. Oftast drabbar klanstrukturens förtryck flickor och kvinnor. Men förtrycket drabbar även pojkar och män.

Så även när representanter för Vänsterpartiet låtsas erkänna hedersförtrycket så erkänner de inte detsamma. Skälet är att de förändrar dess innebörd. Detsamma gäller för vissa representanter inom Nya MP i Umeå.

 

Avrundning
Det politiska nyspråket i Umeå – Hägglund är en ”hund”
Islamisterna och/eller deras medlöpare har för övrigt, i sin kreativa strävan efter att förnya det svenska politiska språket, har börjat kalla mig för en ”hund”. Bland personer som kommer från arabiska länder utgör det en mycket, mycket grov förolämpning att kalla någon för en hund. Så den skyldiga skrev för säkerhets skull på arabiska.

Men då en majoritet av muslimerna både kan och vill skilja på politik och religion får jag naturligtvis veta detta. Jag ska återkomma till förråandet av det politiska språket i Umeå i blogginlägg framöver. Lita på det!

PS. Den 13 maj i år ifrågasatte jag första gången det lämpliga i att socialdemokraten Mahmoud Chninou är vän med den av Säpo gripne, och numera i två instanser utvisningsdömde, Raad Al-Duhan. Det har nu kommit till min kännedom att Chninou äntligen har tagit bort Raad Al-Duhan som vän på Facebook. Det har även kommit till min kännedom att samme Mahmoud Chninou ifrågasätter de tjejer och kvinnor på bl a Ersboda som kontaktat Centrum mot våld med anledning av förekomsten av ”moralpoliser”. Men mer om detta senare. DS.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

____________________

Politisk dödsdans för (S) i Umeå – eller dags för partnerbyte

 

Ingress
Då jag höll på att avsluta sommarens bloggserie, som hade namnet ”Politisk dödsdans för (S) i Umeå – eller dags för partnerbyte”, inträffade mötet med Umeå kommunfullmäktige den 26 augusti. Likt en trafikolycka. Och den ursprungliga planen på cirka tio blogginlägg måste överges.

Målsättning med artikelserien är följande: Vi i Arbetarpartiet vill förmå de traditionella socialdemokraterna i Umeå att ”göra upp” med islamisterna och deras medlöpare. Dels genom att bryta sitt nuvarande samarbete med Nya MP i Umeå, dels genom att göra slut på inflytandet från islamisterna och/eller deras medlöpare inom sina egna led (de egna, splittrade, socialdemokratiska leden).

Fullmäktigemötet i augusti kan alltså jämföras med en politisk trafikolycka.

Innan vi går vidare vill jag säga detta: Alla muslimer som skiljer på politik och religion är mina och Arbetarpartiets vänner. Dessa har inget ansvar för det som hände.

De angrepp som framfördes mot mig och på Arbetarpartiet  – före, under, och efter fullmäktigemötet i augusti – har tvingat mig att förlänga artikelserien. Angreppen var så fyllda av hat och lögner att vi måste intensifiera arbetet med att avslöja islamisterna och deras medlöpare. Det är ofta just medlöparna som sprider hatet och lögnerna vidare. Gruppledaren i Nya MP i Umeå, Nils Seye Larsen, slog an tonen vad gäller hatet. Mariam Salem (samma parti) slog an tonen när det gäller lögnerna. Låt oss börja med hatet.

 

1. Hatet
Nils Seye Larsen (Nya MP) försökte, från talarstolen i Umeå kommunfullmäktige, beskriva mig som sjuk. Nils Seye Larsen kopplade ihop mig med följande ord: ”…extremistiskt, islamofobiskt och sjukt konspiratoriskt..”.

De tre som leder fullmäktiges möten skulle ha stoppat alla som använt detta språkbruk – utom om talarna kommer från Nya MP i Umeå. Just dessa får uttrycka sig hur som helst.

Lina Farhat (S) var den som kallade mig för ”aset”.
Detta gjorde hon på facebook samma dag som fullmäktigemötet hölls den 26 augusti. Den välartikulerade Lina Farhat, med ett brett ordförråd, innehar kommunala uppdrag både i tekniska nämnden och i valnämnden. Hon representerar en helt ny typ av socialdemokrat. Detta gäller inte endast hennes språkbruk utan också hennes förmåga att, exempelvis, förringa Förintelsen!
Den som vill lära känna denna Farhat kan läsa mitt blogginlägg från den 3 maj i år. Hon förekommer i detta. Hon hade uppgiften att ”värma upp” publiken åt Stefan Löfven när han besökte Umeå på 1 Maj. Löfvens besök skedde uppenbarligen på grund av den nationella uppmärksamhet som Lina Farhats nya typ av socialdemokrater, och deras nyskapande politiska språkbruk, skapade i debatten kring hedersförtrycket på fullmäktige i mars. Den debatt som gav S negativ uppmärksamhet över hela Sverige och gjorde Löfvens besök i Umeå nödvändigt. Hon utgör ett exempel på varför jag skrev artikelserien.

Alejandro Caviedes (S) tillhör också en ny sorts av socialdemokrat. Men med en annan inriktning än Lina Farhat. Vi brukar kalla Caviedes, med flera, för ”Schwänstern”. De är socialdemokrater som försöker vara mer (V) än Vänsterpartiet själva. Läsare av denna blogg har stiftat bekantskap med Caviedes tidigare. Det var han som, i debatten om LOV kontra LOU, tolkade vad fackföreningen Kommunal ansåg i denna fråga. Då vi själva kollade vad som Kommunal egentligen hade sagt, och skrivit, visade det sig att Caviedes inte hade talat sanning! Men hans bristande känsla för sanningen hade lurat väldigt många: det handlade om medlemmar inom Kommunal, Socialdemokraterna och (som jag tror) även medlemmar i V. Hans bristande känsla för sanningen satte sin prägel på hela debatten och kunde ha fällt avgörandet då frågan avgjordes i kommunfullmäktige. Som tur var genomskådade vi denne Alejandro Caviedes. Men till all olycka är han nu ordförande för den socialdemokratiska partiorganisationen i Umeå (arbetarekommunen). Tyvärr leder alltså Caviedes ett organisatoriskt led som står över S-gruppen i fullmäktige som leds av Hans Lindberg. När det gällde frågan om LOV vs LOU kunde Caviedes agera från skuggorna. Han utgör ännu en politisk olycka för S i Umeå.

Om mig och Arbetarpartiet anser Caviedes följande: ”Jan Hägglund och hans parti beter sig ännu sämre än sd”. Det är ett intressant uttalande från en av ledarna för den tredje falangen inom den splittrade socialdemokratin i Umeå. Jag undrar om de traditionella socialdemokraterna, exempelvis Hans Lindberg och Mikael Berglund, håller med Alejandro Caviedes i detta. Lindberg och Berglund tillhörde nämligen de som var mycket ivriga när det gällde att få med oss i den valtekniska samverkan som upprättades efter fjolårets val. Det enda parti som helt ställdes utanför detta var SD.

Men nu har alltså Caviedes öppnat en dörr in i värmen för Jimmie Åkessons lokala avdelning i Umeå! Och efter som vi har lämnat ”våra” platser i nämnderna, i protest över att ha blivit dåligt behandlade, borde vägen in ligga öppen för SD.

Caviedes agerande kan få långt gående politiska effekter i framtiden. SD:s nya gruppledare hade kanske hoppats på att bli uppvaktad från ett helt annat håll. Men det vore både spännande och intressant med ett samarbete S+SD+MP. Men detta kanske aldrig förverkligas. Vi måste ju komma ihåg att Caviedes bara representerar EN (1) av Socialdemokraternas TRE (3) falanger.

Mariam Salem (Nya MP), som vi strax ska återkomma till i andra frågor, går längre än Caviedes när det gäller hyllningarna av SD. Och hyllningar är Åkessons lokala adepter inte vana vid, varken från Nya MP eller i allmänhet. Mariam Salem kommenterar Caviedes uttalande på följande sätt: ”Jag måste faktiskt säga att både SD och moderaterna håller god ton både i och utanför fullmäktige samt klarar av att göra skillnad på sak och person till skillnad från arbetarpartiet som har gjort detta till en personlig kamp och konstant spyr galla” (spyr utgör en ytterligare antydan till att vi skulle vara sjuka).

Den uppmärksamme läsaren lägger här märke till två saker:
* Mariam Salem verkar kunna byta sida i blockpolitikens Sverige. Detta är något vi i Arbetarpartiet har framhållit under mycket lång tid. Det är ett av flera skäl till att vi anser MP vara en så olämplig samarbetspartner för S.
* Sedan tar sig Salem rätt att recensera vilka som ”spyr galla” samt ”klarar av att göra skillnad på sak och person”. Men den enskilda ledamot i Umeå kommuns historia som har gått längst för att, medvetet, blanda ihop person och politik, är just Mariam Salem. Ni som läser min blogg vet vad jag syftar på.

 

2. Lögnerna
På augustifullmäktige sa Mariam Salem bland annat följande i talarstolen: ”…i somras höll Arbetarpartiet en föreläsning om slöja. Och efter det så kontaktade ganska många unga tjejer mig och berättade att de upplevde att de var rädda, oroliga och att de tyckte att det var väldigt obehagligt, för att den här typen av sammankomster och föreläsningar som Arbetarpartiet håller, upplevde de, gick ut på att stigmatisera dem och där det uttryckligen sas att de skulle marginaliseras i samhället.”

Här ljuger Mariam Salem.

Problemet för personer som ljuger, medvetet, i våra dagar är att både anföranden och föreläsningar spelas in. Det gäller inte bara i Umeå kommunfullmäktige – som läsare av denna blogg har kunnat konstatera (se blogginlägget från den 28 augusti). Även den föreläsning som Mariam Salem hänvisar till spelades in. Det är därför jag vågar kalla Mariam Salem för lögnare. De som förde fram åsikter under mötet var föreläsaren och publiken. Inte jag och min bisittare. Vi två, som representerade arrangörerna Arbetarpartiet, koncentrerade oss på att hålla i mötet. Rummet var så fullt att folk tyvärr fick vända i dörren.

Nåväl. Sa föreläsaren det Mariam Salem påstod i kommunfullmäktige, nämligen att slöjbärande kvinnor skulle ”…marginaliseras i samhället”? Svaret är ett entydigt Nej. Naturligtvis inte. Detta framgår inte bara av min minnesbild och mina anteckningar, av andras minnesbilder och anteckningar. Det framgår även vid en genomlyssning av varje ord från föreläsaren. Både i hans inledning och avrundning. Därför jag vågar säga att Mariam Salem ljuger. Salem talar inte ens sanning då hon talar om när föreläsningen skulle ha ägt rum. Hon påstår att den hölls i somras. I Umeå betyder detta juni, juli och augusti. Om vi ska vara generösa. Men föreläsningen hölls dagen efter Valborgsmässoafton. Salem har ingen koll på någonting.

 

3. Sanningen
Vad sa då föreläsaren? Föreläsaren, som talade om många saker, var bland annat kritisk till att barn idag kan pressas till att ta på sig slöjan mot sin vilja. Detta då de uppenbart befinner sig i ett beroendeförhållande till bland annat sina vuxna föräldrar. Men när det gäller trygghet har jag aldrig hört någon föreläsare vara så noga med att skapa ett tryggt samtalsklimat. Låt mig citera, ord för ord, från den inspelning vi har från föreläsningen:

”Det jag kan göra och det jag uppmuntrar alla inklusive ni som sitter i det här rummet att göra, det är att man inte ska acceptera, och inte bara det, utan man ska aktivt ingripa om man ser en slöjbärande flicka, kvinna, som blir trakasserad, som blir förnedrad, förminskad, i det offentliga rummet av andra. Då måste man som medmänniska ingripa. Att jag är kritisk till slöjan betyder inte att jag förespråkar att man ska kränka – fysiskt, verbalt – de som bär slöja.”

Föreläsaren sade alltså att alla, inklusive de som lyssnade på föreläsningen, aktivt ska försvara slöjbärande kvinnor och flickor om de blir trakasserade. Jag håller med föreläsaren om detta – till 100 procent. Under mötet var min roll att få alla närvarande att diskutera just slöjan, i sig, och inte för eller emot ett slöjförbud. Detta var min uppgift och den lyckades jag med.

 

4. Ny polisanmälning
Det finns två helt skilda bilder av vad som sades under Arbetarpartiets föreläsning. Både av föreläsningens innehåll och under vilken årstid den hölls. Vi har dels den bild som Mariam Salem, som inte var närvarande, förde fram i Umeå kommunfullmäktige. Vi har dels den bild som jag för fram här, om föreläsningens innehåll och under vilken årstid den hölls. Och jag var där. Jag höll nämligen i själva mötet. Den bild som jag och Mariam Salem ger är oförenliga. Det är precis som med sharia och folkstyre.

Och nu påstår jag helt öppet att Mariam Salem ljuger då hon påstår att det ska ha sagts att slöjbärande kvinnor ska ”…marginaliseras i samhället…” under vår föreläsning. Som ska ha hållits i somras. Istället påstår jag att föreläsaren förde fram åsikten att ”… man ska aktivt ingripa om man ser en slöjbärande flicka, kvinna, som blir trakasserad, som blir förnedrad, förminskad, i det offentliga rummet av andra. Då måste man som medmänniska ingripa…”. Detta under vår föreläsning, på 1 Maj, som jag och en person till höll i.

Vem tror läsaren ljuger?

Och vem tror polisen ljuger? Om Salem anser att den bild hon ger av föreläsningen är sann, och att min är falsk, borde Salem återigen polisanmäla mig. Jag säger nämligen att hon ljuger. Så om Salem vet med sig att hon talar sanningen och tror att jag hittar på det jag säger så borde hon återigen polisanmäla mig för förtal. Detta vore intressant. Då kommer både inspelningen i fullmäktige, och den under föreläsningen, att granskas av polis. Och ett utslag kommer att fällas. Tidigare har Salems anmälningar hamnat i papperskorgen. Detta är ett utslag när det gäller trovärdigheten i Salems anmälningar. Men om hon anser sig stå för sanningen uppmanar jag henne att försöka igen. Kanske kan hon, åtminstone, återigen få VK att koppla ihop mitt namn med hennes anmälningar. Det är så ”lawfare” fungerar.

 

5. Välkomna till verkligheten
* Det finnas de som anser att det är fel att arrangera föreläsningar om slöjan och dess effekter på individer och på samhället,
* Det finns de som anser att det är fel att offentligt diskutera Muslimska brödraskapet och wahhabitisk salafism. Speciellt om diskussionerna bygger på rapporterna från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) samt Försvarshögskolan,
* Det finns de som kraftigt ogillar den uppfattning som jag ofta för fram: nämligen att de flesta muslimer vill skilja på politik och religion och att de accepterar de lagar som stiftas av en folkvald riksdag, medan en minoritet sätter idén om guds lag, tolkad av präster (sharia), högre än människans lag och som därför aldrig kommer att acceptera de demokratiska fri- och rättigheterna,
* Det finns även de, exempelvis på bibliotek, som ogillar böcker som kritiserar islamisterna.

Men det kommer att hållas allt fler föredrag, och skrivas allt fler artiklar och böcker
-om slöjan,
-om islamisterna i Muslimska brödraskapet och i ”wahhabia salafia”,
-om att en majoritet av muslimer vill och kan skilja på politik och religion,
-om att det finns en minoritet som verkligen vill ersätta  demokratin med sharia.

Till de som påstår att detta gör dem kränkta, otrygga, ifrågasatta, otrygga, kränkta och till och med arga vill jag säga: det är så här demokratins fundament, yttrande- och tryckfrihet, fungerar.

Välkomna till verkligheten i Sverige.

 

Avslutning
Debatten har nu nått en nivån som gör att jag aldrig skulle våga vistas ensam i ett rum med vissa kvinnliga politiska motståndare. Jag kommer aldrig att åka i en hiss, eller gå in i något av de rum som gränsar till fullmäktige, tillsammans representanter från partier som innehåller islamister, eller deras medlöpare.

När metoden att ”tiga ihjäl” oss inte fungerade; när lawfare via polisanmälningar som VK hjälpsamt skrivit om inte tystade oss; när lögner om vår föreläsning inte kommer att tysta oss finns det endast två metoder kvar. Den första består i att anklaga mig för någon form av övergrepp.

Vi kommer inte att retirera när det gäller försvaret av yttrande- och tryckfriheten – demokratins fundament.
Jag kommer därför att tvingas gå runt med vittnen.

Jag saknar de muslimer som vill och kan skilja politik från religion.

_________________________

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och regionen.
”Politisk dödsdans för S i Umeå – eller dags för partnerbyte” har publicerats
9/7, 13/7, 16/7, 19/7, 23/7, 27/7, 30/7, 3/8, 6/8, 11/8, 13/8,16/8, 21/8, 23/8, 25/8, 26/8, 28/8, 2/9 och 4/9.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

____________________

Ingress

Den kompromisslösa typ av konfrontation som idag sker mellan bland annat oss i Arbetarpartiet å ena sidan, och islamisterna samt deras medlöpare inom vissa politiska partier, studieförbund och andra institutioner å den andra, är något som de flesta människor i Sverige har mycket, mycket svårt att förstå.

Detta har många orsaker. Låt mig nämna några:
* sättet på vilket den allmänna rösträtten infördes i Sverige – ett ömkligt kompromissande som resulterade i att feodala kvarlevor som kungahus och statskyrka behölls vissa funktioner och (begränsad) makt,
* eftergiftspolitiken mot Nazityskland under andra världskriget,
* det medvetna beslutet att inte göra upp med hemmanazisterna efter Nazitysklands nederlag – ett beslut taget i samförstånd av S, M, L och C (varav vissa sedan dess bytt partinamn),
* socialdemokraternas metoder att skaffa sig en politisk monopolställning inom fackföreningarna var brutala och bidrog till att den naturliga debatten på arbetsplatserna fick föras viskande, eller inte alls, samt att initiativ underifrån kom att betraktas som närmast kriminella.

Dessa, och andra faktorer, har inneburit att nästan alla som aktiverar sig i partier, media och i övrig samhällsdebatt idag är inställda på att en kompromiss är den naturliga avslutningen på en motsättning.

 

Stycke ett
Men så är det inte i exempelvis Norge och Finland, Tyskland eller Frankrike.
Detta beror också på en rad olika skäl. Men vi ska nämna ett skäl som alla dessa länder har gemensamt. De deltog alla i andra världskriget! Detta innebar att befolkningen fick lära sig två saker. Den hårda vägen. Dels att de ofta blev förrådda av sina landsmän om de tillhörde motståndsrörelsen. Detta kunde leda till fängelse, tortyr och avrättning. Ibland angavs folk av tidigare grannar! Dels blev de dödade och skadade under militära fältslag då vissa stred på den sida som försökte erövra och, både bildligt och bokstavligt, våldta ett annat land, medan de som blev angripna också blev dödade eller skadade då de försvarade sig mot den angripare som ville våldta deras land (bildligt och bokstavligt).

Hela folk, med flera generationer, gjorde dessa erfarenheter. Det fanns inga kompromisser i Auschwitz!

 

Stycke två
Men i Sverige tror många fortfarande på att desto mer av ”demokrati, eftergifter och snällhet” som islamisterna och deras medlöpare (ibland även återvändande IS-krigare) möts av, desto mer kompromissvilliga kommer de att bli.
Men precis som när det gällde Frankrikes, Englands (och en rad andra europeiska länders) eftergiftspolitik mot Nazityskland under 1930-talet är sanningen den absolut motsatta.

Det enda språk som islamisterna – både de ”fredliga” i Muslimska brödraskapet och de wahhabitiska salafisterna – förstår är styrka! Vid minsta tecken på svaghet flyttar de fram sina positioner i sin strävan efter att skapa parallella samhällen. Detta genom att kräva separata badtider för män och kvinnor, böneutrop (vilket innebär ett intrång för andra) eller att misshagliga böcker plockas bort från biblioteken. Exempel på detta finns här i Umeå.

Mariam Salems politiska karriär beror på det samarbete som skedde inför valet mellan Islamiska Föreningen i Västerbotten – basen för den imam som utgjorde en del av det wahhabitiska-salafistiska nätverket (med samma tolkning av islam som IS, al-Qaida, Boko Haram, m fl) – och Miljöpartiet.

Det var Islamiska Föreningen (med en wahhabia-salafia tolkare av islam i ledningen) som uppmanade medlemmarna i församlingen att personrösta på henne – och därmed även på Nya MP i Umeå. Det var MP centralt som ingick uppgörelsen med Islamiska Föreningen i Västerbotten. Och det var även MP centralt som gav bland annat Nils Seye Larsen och Mariam Salem deras positioner i Nya MP i Umeå.

 

Stycke tre
Mariam Salem är den som personifierar denna överenskommelse mellan de wahhabitiska salafisterna och MP. Detta utgör bakgrunden till den kompromisslöshet som Salem, och hennes sympatisörer, står för, då det gäller hennes vägran att ta avstånd från sharia. Oresonligheten visas dels av att hon, under denna långa debatt, aldrig tagit avstånd från sharia. Den speglar sig också i försöken att underminera min trovärdighet (och Arbetarpartiets) genom att vid ett par tillfällen försöka göra politik av en familjetragedi.

Detta försök har verkligen chockat många. Det märks på alla som kontaktat mig på en rad olika sätt.

Men det handlar inte endast om Mariam Salem. Låt oss titta på den typ av argumentation som hennes sympatisörer för fram. För även om försöket att använder IS mord, på en politisk motståndares barn, utgör det absolut värsta exemplet på denna brutala kompromisslöshet som jag talat om så finns fler exempel på en ny och icke-faktabaserad debattmetod. Låt oss se på några av de tillmälen som Salems sympatisörer använder. Fyra exempel:

* Lina Farhat (S): som på Facebook använde av uttrycket ”aset” om mig,
* Alejandro Caviedes (S): som, också på Facebook, skrivit att ”Jan Hägglund och hans parti beter sig ännu sämre än sd” – intressant uttalande från Umeås S-ledare. Jag undrar om han har stöd för denna uppfattning av alla inom S i Umeå?
* Mariam Salem (Nya MP i Umeå) höll med om och vidareutvecklade genom att tala om sd:s goda uppträdande! Jag undrar om hon har stöd för detta hos alla i MP?
* Nils Seye Larsen: som i talarstolen kopplade ihop mig med ord som ”…extremistiskt, islamofobiskt och sjukt konspiratoriskt..”.

Men det jag och Arbetarpartiet sysslar med är religionskritik. Densamma som de myndigheter som gripit och beslutat utvisa (i två instanser) imamen i Islamiska Föreningen i Västerbotten.

 

Stycke fyra
Skälet till denna hårda konfrontation är å ena sidan att islamisternas tolkning av islam – vare sig de är ”fredliga” brödraskapare eller av jihadist-typ som stöder IS – inte medger något utrymme för eftergifter. Skälet är att sharia innebär föreställningen om en gudomlig rätt (gudomliga lagar) som alltid står över människans lag!

Sedan spelar det ingen som helst roll om människans lag är beslutad av en demokratiskt folkvald församling som riksdagen, eller av en diktatur som den i Kina. Detta eftersom det, i båda fallen, handlar om att sätta människans lag över Allahs!

Jag och Arbetarpartiet, å andra sidan, är också kompromisslösa i vårt försvar av rätten att använda yttrande- och tryckfriheten – demokratins grundval. Till denna demokratiska grundval hör rätten att syssla med religionskritik. Detta borde vara speciellt självklart efter myndigheternas ingripande under våren och sommaren mot det wahhabitiska-salafistiska nätverket.

Det hårda debattklimatet handlar om att jag / vi försvarar demokratin. Och våra motståndare vägrar ta avstånd från sharia. Och ett demokratiskt styre och sharia är oförenliga. Det är inte Hägglund mot Salem, inte Arbetarpartiet mot Nya MP i Umeå. Det handlar om att försvara demokratin, inklusive rätten att idka religionskritik, mot de anhängare av sharia som definitionsmässigt inte kan acceptera att en folkvald riksdag står över sharia.

Därför blir denna debatt så hård. Det är ingen av parterna som kan ge upp sin tro. Vi tänker inte ge upp demokratin. Våra motståndare tänker inte ta avstånd från sharia.

Därför dras min familj in. Därför blir jag kallad för ”aset” av en socialdemokrat. Utan att Hans Lindberg tar avstånd från detta.

 

Avslutning

Jag saknar verkligen de muslimer som kan skilja på religion och politik. Dessa muslimer är våra allierade.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

____________________

Detta blogginlägg fick hela 1021 sidvisningar i går – nästa inlägg senast på torsdag

Ingress
För andra gången har en individ försökt använda det faktum att min frus dotter dödades av Islamiska Staten som ett politiskt vapen mot mig
Men det finns en stor skillnad.
Den förste som försökte använda denna tragedi, för min familj, som ett politiskt vapen mot mig kände inte till det jag nu måste tvinga mig till att skriva. Men Mariam Salem känner till det som kommer här nedan.

Hon vet att jag kommer att avslöja hennes lögner.
Ändå försöker hon använda denna personliga tragedi, för mina allra närmaste, och för mig, som ett politiskt vapen mot mig
(jag ska redovisa hennes långsökta amatörpsykologi genom att citera henne längst ned i detta blogginlägg – för den som är intresserad – i Bilaga 1).
Salems lögner om vad som driver mig och Arbetarpartiet i min/vår kamp mot islamism och terrorism, och i försvaret av yttrande- och tryckfrihet, står att läsa på hennes facebook.

Salem vet att det inte är mig hon skadar.

Hon vet att hon skadar skadar personer som aldrig sökt offentligheten. Jag har sökt offentligheten genom att, som ledamot i fullmäktige, ta på mig rollen som en av frontfigurerna i Arbetarpartiet. Mariam Salem har också sökt offentligheten. Detta genom att också hon tog plats i fullmäktige och även tog på sig rollen som en av Nya Miljöpartiets (i Umeå) lokala frontfigurer.

Första stycket
Det skadade inte min trovärdighet på något sätt förra gången som en MP:are försökte koppla ihop mitt engagemang mot islamism och terrorism med den sorg som Islamiska Staten gav upphov till i vår familj.
Och även Mariam Salems försök att göra vår familjs tragedi, till ett politiskt vapen mot mig, kommer att misslyckas.
Av flera skäl.

a) De allra, allra flesta som står upp mot islamism och terrorism har inte drabbats personligt. De forskare som utarbetar rapporterna åt ”Myndigheten för samhällsskydd och beredskap” (MSB) och Försvarshögskolan har, såvitt jag vet, inte drabbats personligt. Detta visar, tydligt, att man inte behöver ha drabbats personligt för att försvara demokratin mot terrorism. Jag är en av dessa.

b) Jag ska även visa att Arbetarpartiet tog ställning i dessa frågor – innan min familj drabbades. Men jag ska inte sticka under stol med att det innebär en djup förnedring att känna sig tvingad att göra detta.

c) Om jag drevs av personliga skäl, blind för argument och logik, hade jag chansen att visa min sanna natur i samband med massakern på Drottninggatan i april 2017. Detta dåd som Islamiska Staten är moraliskt ansvarig för. Händelserna på Drottninggatan utgjorde ett sanningens ögonblick. För mig och för andra aktiva motståndare till militanta jihadister som exempelvis Islamiska Staten, al-Qaida, Boko Haram.

Vi ska läsa vad jag skrev efter att Islamiska Staten genomfört den massaker på Drottninggatan som dödade fem personer och som fysiskt skadade femton. Och självklart var de som drabbades mentalt många, många, många fler.

Läs här.

 

Andra stycket
Som alla kan se ovan bestod ingressen till vår artikel, om IS-massakern på Drottninggatan av följande rader:

”Det som skedde på Drottninggatan den 7 april var en fruktansvärd våldshandling riktad mot civila. Däribland barn. Våra tankar går till offrens anhöriga och de överlevande med den djupaste medkänsla.

Vi vill understryka att hat mot en viss religion inte ger offren livet åter, att hat inte läker de skadade och att hat inte hjälper anhöriga att återvinna ett fotfäste som kanske gått förlorat på grund av sorg och saknad över förlorade nära och kära”.

Naturligtvis påverkas alla av att förlora en familjemedlem på det sätt som vi gjorde. Men hur?
Som alla själva kan läsa här ovan så påverkades varken jag, som representant för vår familj, eller Arbetarpartiet via Nya Arbetartidningen, på det sätt som våra politiska motståndare med Mariam Salem i spetsen hänsynslöst påstår. Mariam Salem kallar det till och med för ”besatthet” på sin facebook.
Jag ska återkomma till hennes lögner.

Det som alla, själva, kan läsa är hur jag reagerade på massakern på Drottninggatan. Det var jag som skrev förordet ovan. Det som händer då du förlorat någon, på det sätt som vår familj gjort, är dels att vi känner extra djupt för de överlevande. Dels att vi varnar för att rikta hat mot en viss religion. Jag ber återigen alla att läsa vad jag skrev.

Varken jag eller någon annan i familjen, eller i Arbetarpartiet, har någonsin lastat religionen islam för det som hände. Varken det som hände i Paris på tidningsredaktionen Charlie Hebdo eller på nattklubben, eller för det som hände i Bryssel på tunnelbanan eller på flygplatsen. Och inte heller för det som hände på Drottninggatan. Och där skiljer vi oss från många andra.

Vi vet att dessa massakrer genomfördes av medlemmar i Islamiska Staten, eller av sympatisörer till Islamiska Staten som inspirerades av denna organisation, med sin wahhabitiska-salafistiska tolkning av islam.

Vi vet också att en majoritet av muslimerna, bland annat i Sverige, tog starkt avstånd från dessa dåd. Oavsett om de skedde i Paris, Bryssel eller på Drottninggatan i Stockholm. Varken min, eller Arbetarpartiets, kamp mot islamism och jihadistisk terrorism har något med min familjs tragedi att göra. Lika litet som de forskares rapporter, som sannolikt ligger till grund för myndigheternas ingripande mot det wahhabitiska-salafitiska nätverket, har med en personlig tragedi att göra.

Det handlar istället om att våga se det som sker. Och det som sker att de demokratiska fri- och rättigheterna i Sveriges hotas genom infiltration uppbackat av våld.

Tredje avsnittet
Salems plan, liksom Nils Seye Larsens, och troligen MP:s Partistyrelsen, har varit att underminera min och Arbetarpartiets trovärdighet. Denna plan har, återigen med lögnens hjälp, varit att framställa mitt och Arbetarpartiets engagemang mot islamism och jihadistisk terrorism som ett personligt korståg – grundat på ett hat och hämndbegär mot alla som tror på islam. Eller på en ”besatthet” som Mariam Salem skriver på sin facebook.

Alla som följt mina blogginlägg vet att ingenting kunde vara mer felaktigt.

OCH  DESPERATIONEN  HOS LARSEN OCH SALEM  LYSER  IGENOM

Det som är fördelen med att vara ansvarig utgivare, och redaktör, för en tidning är att man kan bevisa vad man skrev – och när! Det finns nämligen i tryck. Både innehållet i artiklarna och datum för publiceringen. Det är ju bara att läsa.

Jag ska visa alla läsare av denna blogg när vi publicerade våra principiella ståndpunkter i förhållande till islamister, som Muslimska brödraskapet och wahhabitiska-salafister, samt dess brutala statliga uttryck i form av styret i Saudi-arabien. När det gäller sunni-islam. Och den likaså brutala statliga tolkningen av shiitisk islam. I Iran.

Det ÄR både smärtsamt, och det känns som att smutsa ned en älskad familjemedlems minne, att känna sig tvingad att bevisa när man tyckte vad. Men för andra, och för sista, gången ska jag visa när Arbetarpartiet intog den beskrivna positionen till militant islamism (exempelvis till IS, al-Qaida och Boko Haram) som vi har idag. Det framgår nämligen av vår tidnings temanummer.

Min frus dotter dödades av Islamiska Statens självmordsbombare den 22 mars 2016.

Vår tidning, där våra ståndpunkter i dessa frågor redovisade, publicerades den 29 februari.

Arbetarpartiets medlemmar hade då diskuterat islamism, och jihadistisk terrorism, samt statliga varianter av desamma, under en tid. Detta nummer av Nya Arbetartidningen innehåller den grundläggande position som vi står på idag. Och återigen: Som alla som vill se, och som är intresserad av Sanningen, hade vi redan formulerat de slutsatser som vi står på idag innan den svarta dag som drabbade min familj.

Precis som forskarna som gjort rapporterna åt MSB och Försvarshögskolan, och många andra, förstod vi i Arbetarpartiet behovet av att bekämpa islamism, exempelvis i dess wahhabitiska-salafistiska form, den tolkning av islam som imamen i ”Islamiska Föreningen i Västerbotten” står för, innan terrorattentatet i tunnelbanan i Bryssel.

Vi var alltså fullt kapabla, inom Arbetarpartiet, att ta detta ställningstagande utan att ha drabbats av personliga tragedier. Vi insåg, som många andra, att det var dags att ta strid mot islamisterna. Både långt borta och på hemmaplan. Det handlade om en nödvändig religionskritik.

En religionskritik mot de som anser att sharia, föreställningen om att det finns en gudomlig rätt (gudomliga lagar) som står över de lagar som stiftats i den folkvalda riksdagen. Och redan från dag ett insåg vi att våra viktigaste allierade, i denna strid, skulle bli de muslimer som kan skilja på religion och politik.

Som många kunde i Gamla Miljöpartiet i Umeå.

Alla som kan läsa, och som är intresserad av Sanningen, kan själva se när vi gav ut vårt temanummer om islamism och jihadistisk terrorism. Tidningen, som var resultatet av Arbetarpartiet diskussioner i dessa frågor, kom alltså före den svarta dagen för min familj.

De som vill se sanningen kan endast se att varken mitt, eller Arbetarpartiets övriga medlemmars, engagemang föddes med döden. Den föddes tidigare – och publicerades tidigare.

Återigen: Datumet på denna tidning är 29 februari 2016.

Fortsättning nedan

Avsnitt fyra
Under tisdagen denna vecka, under tisdag den 3 september, ska jag fortsätta att besvara Mariam Salems lögner.
Jag ska ta upp hennes påstående om att jag försökte skrämma henne, under senaste fullmäktige, genom att böja mig mot henne, och med ansiktet nära henne säga att jag kommer att avslöja hennes lögner om vårt offentliga möte på 1 Maj. Det kan nämligen vara så att alla, som inte vill störa debatten, alltid böjer sig fram för att kunna tala lägre och därför inte störa hela fullmäktigemötet där det brukar finnas mellan 75-80 personer inne i salen.

Det kan vara så att detta är det brukliga. Det kan vara så att Mariam Salem, helt frivilligt, ställde sig nära mig, under lunchen då ingen debatt förekom och ingen var inne i fullmäktigesalen, och gjorde mot mig exakt vad hon  påstår att jag försökte göra mot henne. Och det kan vara så att det finns vittnen till hennes beteende.

Jag har redan avslöjat vissa av Mariam Salems lögner i mitt förra blogginlägg. Men det finns tydligen nya lögner att avslöja. Och det ska jag göra. Mariam Salems metoder, uppbackade av Nils Seye Larsen – och med största sannolikhet även av Ulrika Edman i Vänsterpartiet – är sådana att de förtjänar uppmärksamhet.

Och uppmärksamhet ska dessa metoder få i en nytt blogginlägg – senast på torsdag denna vecka.

 

___________________

 

Bilaga 1. Mariam Salems långsökta amatörpsykologi
”…För er som har sett den norska serien ”frikänd” så påminner arbetarpartiets besatthet av att svartmåla muslimer om Evas besatthet av att svartmåla och straffa Aksel för mordet på hennes dotter även efter att hon blivit varse hans oskuld. Men det kanske är mer än besattheten som är gemensam för arbetarpartiets Hägglund och ”frikänds” Eva. Båda förlorade ett barn vilket i båda fallen verkar ha lett till att de anser sig har rätt att låta sin sorg gå ut över den eller de som de utsett till ansvariga för deras sorg och i båda fallen verkar de ha lett till att de tappat greppet om vad som är rimligt.”

_________________________

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och regionen.
”Politisk dödsdans för S i Umeå – eller dags för partnerbyte” har publicerats
97/, 13/7, 16/7, 19/7, 23/7, 27/7, 30/7, 3/8, 6/8, 11/8, 13/8,16/8 A, 21/8B och 23/8C.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

____________________

 

I. Nya MP:s två mest framträdande representanter klarar inte av att debattera, diskutera eller samtala om de frågor som – självklart – ställer sig själva på dagordningen här i Umeå. Detta då landets myndigheter har agerat resolut:

a) Myndigheterna har gripit sex personer från det nätverk som har samma wahhabitiska-salafistiska tolkning av islam som bland annat terrororganisationerna Islamiska Staten, al-Qaida och Boko Haram,

b) Migrationsverket att beslutat utvisa minst fem av dessa sex – de ansågs utgöra en fara för rikets säkerhet,

c) Två av de som gripits och vars utvisning nu fastställts har varit aktiva i Umeå och på olika sätt stötts via umebornas skattepengar. En av dessa är imam i ”Islamiska Föreningen i Västerbotten” och har varit drivande i Bilaalförskolorna, dels i egenskap av kassör, dels som den som hållit i den religiösa undervisning som inte få förekomma enligt skollagen. Imamen är alltså både knuten till de frågetecken som finns kring två miljoner kronor som utgör en del av de skattepengar som förskolorna har fått av samhällets skattepengar och som skolorna och deras ekonomiska förening inte kan redovisa och till den Koranskola som inte får läggas in i undervisningen.

d) En annan av de gripna vars utvisning nu fastställts är den, för mina läsare bekante, Raad Al-Duhan. Han var en gång socialdemokraternas ”golden boy”, som gavs möjlighet att bygga upp ett kontaktnät mot ungdomar här i Umeå. Detta använde han bland annat till att tala väl om al-Qaidas dåvarande ledare Usama bin Laden samt visa filmer med jihadistkrigare. Dessa aktiviteter riktade han enbart till invandrarungdomar som han inte trodde skulle reagera negativt. Men han hade fel. Efter det han flyttade från Umeå hann denne Raad Al-Duhan dödshota dåvarande chefredaktören på Gefle Dagblad för tidningens kritiska granskning av den verksamhet som pågick i Gävlemosken – centrum för det wahhabitiska-salafistiska nätverket i Sverige. Raad Al-Duhan har dömts för detta dödshot både av Tingsrätt och Hovrätt.

e) Migrationsöverdomstolen har, hittills, fastställt utvisningarna för fyra av de fem – som alla hade överklagat sitt utvisningsbeslut,

f) Både imamen i ”Islamiska Föreningen i Västerbotten” och Raad Al-Duhan (som gavs möjlighet att bygga upp ett kontaktnät mot ungdomar i Umeå under åren 2006-2014) finns bland de fyra som nu har blivit dömda till utvisning i två instanser. De frågor som ställde sig själva på dagordningen var, som jag tidigare skrivit om, dels frågan om att försäkra sig (så långt som det är möjligt) att Umeå kommuns skattepengar inte går till kriminella eller extremister. Dels att det inte förekommer religiös undervisning på Bilaalförskolorna då detta bryter mot skollagen. Religiös påverkan i samband med undervisning strider mot skollagen. Den första frågan togs upp av Peder Westerberg, Liberalerna. Den andra av oss i Arbetarpartiet.

 

II. Jag och en annan representant för Arbetarpartiet i Umeå kommunfullmäktige ansåg inte att det svar som gavs när det gällde bidragen till föreningarna var tillfredsställande.
Skälet till detta är den passivitet som vi anser att Socialdemokraterna har visat mot just den umebaserade ”Islamiska Föreningen i Västerbotten”. Trots att Islamiska Föreningen exempelvis har bjudit in predikanter som Hussein Halawa och Abu Muadh – som bland annat anser att homosexuella kan dödas under vissa omständigheter respektive hyllat jihadistkrigare som dör martyrdöden – har Umeå kommun inte agerat mot denna förening/församling. Motivet har uppgetts vara att Umeå kommun saknar lagliga ”verktyg”. Men enligt de uppgifter vi har fått har ett kommunalt bolag som AB Bostaden, vilka tillhandahåller ”Islamiska Föreningens” lokal, större möjligheter att agera då en förening gång på gång bjuder in denna typ av predikanter.

Vi i Arbetarpartiet anser att detta tveklöst pekar ut ”Islamiska Föreningen i Västerbotten” som varande en förening ledd av extrema krafter. Detta understryks naturligtvis av att imamen i denna förening nu har dömts till utvisning i två instanser!

Dessa åsikter blev för mycket för de två ledande representanterna för Nya MP i Umeå: Nils Seye Larsen och Mariam Salem.

 

III. I måndags kunde ni själva se och höra Nils Seye Larsens angrepp på mig då han kopplade ihop mig med orden ”…extremistiskt, islamofobiskt och sjukt konspiratoriskt…”. Idag vill jag låta alla följare av denna blogg se och höra Mariam Salems angrepp på Arbetarpartiet i allmänhet och på mig i synnerhet. Hennes filmade inlägg är på cirka två minuter. Så även mitt svar.

Jag förutspår att mitt namn, som hämnd, kommer att smutskastas på ett allt grövre sätt – men jag kommer inte att retirera från yttrande- och tryckfriheten – demokratins fundament

Så har bland annat representanter för Nya Miljöpartiet i Umeå tidigare försökt tysta mig. Skälet är att de starkt ogillar det jag skriver på denna blogg. De har använt sig av polisanmälningar som aldrig ens lett till förundersökningar. Nu har de gått in i en fast då de, i desperation, försöker utmåla mig som ”sjuk” genom att använda lögner.

Nils Seye Larsen kopplar bland annat samman mig med orden ”islamo-fobi” (fobi är en sjukdom) samt ”sjukt konspiratoriskt”.

Det dessa personer, och deras allierade, håller på med kallas för LAWFARE (krigföring med hjälp av lagen). Detta genom polisanmälningar – som de vet kommer att misslyckas men som, med medias hjälp – kopplar samman mitt namn med påstådda brott. Syftet är naturligtvis att minska min trovärdighet.

Och detta kan fungera. Skälet är att media (läs Västerbottens-Kuriren) skriver om polisanmälningarna mot mig med stora bokstäver. Men tidningen använder mycket små, eller inga bokstäver alls, om det faktum att polisanmälningarna lagts ned. Snabbt. VK skriver inte heller om själva metoden LAWFARE som är mycket vanlig exempelvis i USA och innebär ett missbruk av rättssystemets knappa resurser – något som borde slå tillbaka på de som, i okynne, använder polisanmälningar som en politisk metod. LAWFARE är ofta effektivt och innebär att kritiker av exempelvis Muslimska brödraskapet eller wahhabiterna-salafiterna skräms till tystnad.

Skillnaden är att jag inte står ensam. Jag är en del av Arbetarpartiet. Jag samarbetar med andra, mer erfarna, på riksplanet. Och de senare har förberett mig på att det var oundvikligt att jag skulle utsättas LAWFARE. Antingen från islamister, deras medlöpare eller medlöparnas medlöpare. Det jag nu tror återstår för exempelvis representanterna i Nya MP i Umeå är att gå ut till media och påstå att de känner sig rent fysiskt hotade av mig.

Det ni som följer denna strid bevittnar är något helt nytt: det ni ser är hur gränslösa metoder som islamisterna – eller deras medlöpare, eller medlöparnas medlöpare – är beredda att använda. De är vana vid att ”etniska svenskar” viker ned sig, vid att landets partier viker ned sig och med att myndigheter samt kulturinrättningar som bibliotek viker ned sig. Nu ställs de inför några som inte viker ned sig. Jag / vi står fast vid grundlagarna om yttrande och tryckfrihet – även om våra motståndare kommer att mobilisera tusen ”gråterskor” – av båda könen. Kära läsare, förbered er på hårda tag från mina motståndare – och på allt värre anklagelser mot min person.

 

IV. Några korta ord om vad Mariam Salem kommer att säga innan ni trycker på Play-knappen:

* Lägg noga märke till hur Salem börjar sitt inlägg i fullmäktige. Det som får henne att gå upp i talarstolen är att vi pekar ut den förening som måste pekas ut nämligen ”Islamiska Föreningen i Västerbotten”.
* Lägg även märke till hur Salem avslutar sitt inlägg: hon ifrågasätter Arbetarpartiets rätt till det partistöd som väljarna gett oss,
* Salems logik är denna: bestraffa dem som utnyttjar grundlagarna till att tala och skriva om vad myndigheterna redan har verkställt, nämligen gripit och beslutat utvisa ett antal personer, varav en är den imam som haft just ”Islamiska Föreningen i Västerbotten” som bas,
* Det offentliga möte som Salem hänvisar till, för att i alla hast kunna hitta något att slå med mot oss med, var en föreläsning som vi anordnade för fyra månader sedan – på 1 maj. Inte ”i somras”,
* Föreläsningen hade rubriken ”Hijab – religionsfrihet – sekularism – jämställdhet”,
* Den inbjudne föreläsaren var en forskare och författare som bland annat varit anlitad av Länsstyrelsen i Östergötland. Den har fått ett särskilt ansvar av Sveriges regering för att arbeta mot hedersrelaterat våld och förtryck,
* Både före och efter föreläsningen betonade jag att Arbetarpartiet, som arrangörer, inte ville ha en diskussion för eller emot ett slöjförbud. Tanken med föreläsningen och mötet var att diskutera bland annat slöjans inverkan på de barn som bär slöjan i en ålder då de i praktiken inte själva har möjlighet att välja,
* Mariam Salem var varken närvarande på föreläsningen eller den efterföljande diskussionen. Hade hon haft någon som helst koll hade hon inte påstått att föreläsningen hölls i somras. Och hon skulle heller aldrig ha ljugit på ett så klumpigt sätt som hon gjorde då hon påstod att ”…det uttryckligen sas att de [slöjbärande kvinnor] skulle marginaliseras i samhället…”. Detta är ett fullständigt makabert påstående – speciellt mot bakgrund av att hela föreläsningen finns inspelad…,
* Avslutningsvis vill jag understryka att jag, som konferencier, såg till att de kvinnor och män som frivilligt sökt sig till föreläsningen för att försvara slöjan, fick en oproportionerligt stor talartid under diskussionen i förhållande till deras antal i publiken. Skälet till detta var att vi, som arrangörer, såg deras närvaro och deltagande i diskussionen som något mycket positivt.

 

V. Nu kommer ni först att få se och höra Mariam Salem ljuga på mötet med Umeå kommunfullmäktige i måndags – om den föreläsning som Arbetarpartiet organiserade på 1 maj. Bara det att hon talar om att föreläsningen som ”i somras” visar hur lite hon vet och hur mycket hon hittar på.

Sedan kommer ni att få höra mitt svar på dessa lögner – även det på fullmäktige i måndags. Först ut är alltså Mariam Salem. Sedan kommer mitt svar. Tillsammans handlar det om cirka fyra minuter. Dessa minuter är värda att se och höra.

 

Mariam Salem

https://www.youtube.com/watch?v=72s_tYGiZhM&t=35m53s

Mitt svar

https://www.youtube.com/watch?v=72s_tYGiZhM&t=47m51s

 

PS. Nedan kan ni se den serie blogginlägg i dessa frågor som jag har skrivit under sommaren. DS.

_________________________

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och regionen.
”Politisk dödsdans för S i Umeå – eller dags för partnerbyte” har publicerats
97/, 13/7, 16/7, 19/7, 23/7, 27/7, 30/7, 3/8, 6/8, 11/8, 13/8,16/8 A, 21/8B och 23/8C.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

____________________

Ingress
Den utlovade ”sista delen” av avslutningen på sommarens bloggserie får stå tillbaka.

Det som hände under dagens möte med Umeå kommunfullmäktige bekräftar allt jag bloggat om. Låt oss beskriva hur Nya MP i Umeå agerar. Partiets främsta företrädare klarar inte av att kritik riktas mot islamister och deras medlöpare. Så dessa spårade ur, helt, i samband med en interpellation skriven av Peder Westerberg, Liberalerna. Men Nya MP:s huvudmåltavla var Arbetarpartiet i allmänhet och undertecknad i synnerhet.

Men denna gång lyckades våra motståndare inte uppamma samma hets som blev riksbekant då Arbetarpartiet, i slutet av mars, tog upp frågan om behovet att kartlägga hedersförtrycket i Umeå. I mars steg nämligen islamister, eller deras medlöpare, fram till talarstolen från hela tre partier: Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Nya Miljöpartiet i Umeå.
Denna gång fick dock Nya MP i Umeå försöka hetsa själva. Och detta gick inte bra. Inte bra alls. För Nya MP. I mars fick Arbetarpartiet stöd av andra partier. Bland annat av M och KD. Även denna gång fick vi i Arbetarpartiet stöd av andra partier.
Men idag stod Nya MP i Umeå ensamma.
I detta läge hemföll deras två ledande representanter till direkta lögner (Mariam Salem) och trump-twitter-liknande utfall (Nils Seye Larsen). Larsen kopplade ihop mig med ord som ”…extremistiskt, islamofobiskt och sjukt konspiratoriskt…”.

Ingen av dessa två klarade av att resonera, diskutera eller debattera. Och detta bidrog till att de förblev ensamma – med undantag för någon vilsen vänsterpartist som inte verkade representera någon annan än sig själv i debatten.

”Livehändelserna” får gå före analyserna i den tänkta avslutande delen av bloggserien. Istället kan du, i slutet av detta blogginlägg, både se och höra Nils Seye Larsens utfall.

På ONSDAG kommer du att, i ett nytt blogginlägg, både kunna se och höra Mariam Salem. Du kommer även att kunna se och höra mitt svar. Det är utmärkt att kommunen spelar in våra ”uppträdanden”.

 

”Direktrapport från ett just nu (12.32) pågående möte med de 65 ledamöterna i Umeå kommunfullmäktige

1. Då Peder Westerberg, L, tog upp en interpellation som gick ut på att de pengar som Umeå kommuns skattebetalare står för, inte ska gå till kriminella eller extremistiska föreningar och verksamheter fick han att lugnande svar från den socialdemokratiske ordföranden i Fritidsnämnden. Med sikte på framtiden.

Men vår (Arbetarpartiets) tilltro till den översyn som kommunen kommer att göra undermineras av vad kommunen inte har gjort under ett antal år. Den ”Islamiska Föreningen i Västerbotten” har haft en imam som myndigheterna gripit och beslutat utvisa. Beslutet är överklagat och kommer troligen att avgöras av regeringen – men detta visar på frågans allvar. Samma islamiska förening har, gång på gång, inbjudit minst sagt extrema föreläsare.
Två exempel:
* en av ”föreläsarna” anser att det under vissa omständigheter är rätt att döda homosexuella,
* en annan av ”föreläsarna” förhärligar jihadistkrigare som dör martyrdöden – vilket exempelvis kan betyda att dö för terrororganisationer som Islamiska Staten, al-Qaida eller Boko Haram.

Trots att Islamiska Föreningen i Västerbotten har detta på sitt samvete, och trots att de styrande Socialdemokraterna uppmärksammats på detta, händer ingenting. Detta trots att det, enligt SKL, kan vara möjligt att agera mot exempelvis Islamiska Föreningen via Bostaden AB (som de hyr sin lokal av). Ett kommunalt bolag har nämligen större frihet att agera mot hyresgäster än vad en kommun har.

Men inga åtgärder har vidtagits mot Islamiska Föreningen på lokal nivå här i Umeå. Hans Lindberg skrev, för ett-två år sedan, till regeringen för att få en bättre lagstiftning. Vi har inget emot detta. Tvärtom. Men vi vill att Umeås Socialdemokraterna ska göra något nu – genom att pröva den befintliga lagstiftningen. Speciellt som detta inte handlar om vad Umeå kommuns styre kan göra som kommun. Det handlar om vad styret kan göra via Bostaden AB.

Vi anser att Islamiska Föreningen i Västerbotten, via dessa imam och dennes roll och agerande även i samband med Bilaal-förskolorna både i Umeå och annorstädes. Vi anser självklart inte att Islamiska Föreningen ska få hyra lokal av Umeå kommun eller av något av kommunens helägda bolag. Och det handlar konkret om att det ska prövas om Bostaden AB kan låta bli att hålla denna förening med lokaler.

Detta borde vara självklart.

 

2. Krigföring via polisanmälningar och media kallad för LAWFARE  –
enligt en sammansättning av orden krigföring och lag

Jag tog alltså upp att Umeå kommun, via Bostaden AB, inte borde hålla ”Islamiska Föreningen i Västerbotten” med lokaler. Utifrån deras upprepade agerande. Det var vad jag sade. Och då försökte åter Nya MP i Umeå att få helvetet att bryta lös. De ville försöka locka fram samma typ av stämning som jag / vi blev utsatta för då vi försökte diskuterade hedersförtryck i mars. Dessa påhopp blev rikskända.En rad kända personer gick. Bland annat terrorforskaren Magnus Ranstorp.

Vi ska redovisa två av påhoppen från idag. De kom från Mariam Salem – som ljög rakt ut. Henne ska jag återkomma till. Hennes påhopp ska vi också lägga ut på nätet. Men inte idag, måndag.

Mariam Salem påstod att saker sagts på ett offentligt möte som Arbetarpartiet hade arrangerat. Vi hade bjudit in en forskare knuten till Östergötlands län, som har regeringens uppdrag att arbeta med frågor som har med hedersrelaterat förtryck att göra. Mariam Salem ljög rakt ut om vad som sagts om de som bär slöjor. Som den demokrat Salem är (obs ironi) avslutade hon med att ifrågasätta att Arbetarpartiet fick partistöd.

Och allt detta gick ut på att försvara ”Islamiska Föreningen i Västerbotten”.

Mariam Salems påståenden var kanske det grövsta påhopp jag varit utsatt för sedan jag tog plats i fullmäktige 1991. Detta om vi kombinerar det lögnaktiga innehållet i det hon påstod sagts på vårt möte (som hon inte närvarade på) och den absurda idén att ett parti som inte delar Mariam Salems åsikter ska bestraffas genom att bli av med sitt partistöd (jag tror, oss emellan, inte att Mariam Salem vet hur det går till att beröva ett parti dess partistöd).

Allt detta visar på den rädsla – eller desperation – som finns hos Mariam Salem och Nils Seye Larsen på grund av vår kritik mot detta parti som inte valts underifrån, av medlemmarna, utan tillsatts ovanifrån. Av partitoppen.

Lawfare – lögner – idén att beröva Arbetarpartiet sitt, på väljarstödet baserade, partistöd uttrycker alltså Nya MP:s växande desperation. Kanske var Mariam Salems tanke att jämföra Arbetarpartiet ORD med Islamisk Staten HANDLINGAR. Det är svårt att veta. Desperation leder ibland till uttalanden som brister vad gäller logik.

Just nu pågår fullmäktige för fullt.

Jag redovisar därför endast det ena påhoppet. Just nu. Denna ”drapa” kommer från Nils Seye Larsen, gruppledare, och utvald av Miljöpartiets centrala Partistyrelse – sedan denna Partistyrelse avsatt den av medlemmarna valda ledningen. I Umeå.

3. Innan ni läser vad gruppledaren i Nya MP i Umeå säger ska ni veta följande:

* Det Nya MP i Umeå har försökt tysta mig, och Arbetarpartiet, har genom två polisanmälningar riktade mot mig för förtal – som givetvis lades ned,
* Det Nya MP i Umeå har försökt tysta mig genom att hota med ytterligare en polisanmälning (som jag känner till) och fick VK att skriva om denna ”tanke”. Denna metod att koppla ihop mitt namn med ”polisanmälningar” kallas för Lawfare – krigföring via lagar – som blir omnämnda i media (även om de som anmäler VET att deras anmälningar kommer att läggas ned,
* Direkta lögner från Nya MP:s Mariam Salem om vad som sades på vårt möte, där en forskare knuten Östergötlands län, som har regeringens uppdrag att upplysa om hedersrelaterat våld och förtryck.

 

Här nere kommer inlägget från gruppledaren för Nya MP i Umeå. Lägg märke till hans förkärlek för två saker:
a) att INTE bemöta vad jag sagt om Islamiska Föreningen, vars imam tillhör det wahhabitiska salafistiska nätverket, som myndigheterna gripit och beslutat utvisa,
b) att iställe kalla mig och mina åsikter för sjuka. Som gruppledare för Nya MP i Umeå debatterar han aldrig lokala kopplingar till islamism, jihadism, terrorism. Han deltar i metoden att polisanmäla, ljuga och tala om andras sjuka åsikter.

Här kommer Nils Seye Larsen (mina undersökningar):

”Det är som sagt en debatt som kräver att vi håller oss på en seriös nivå.

Och det är en debatt som kräver också att partier går in med intentionen att värna vår demokrati och att jobba mot extremism, och inte missbruka det. Och just var går gränsdragningen för vad man kan anse vara extremistisk, det tycker jag ändå är en relevant sak. Det Mariam lyfter upp är ju ändå relevant.

Nu har jag ju suttit och matat igenom de närmare 70 bloggartiklar som en partiledare här har publicerat på sin blogg. Närmare 400 sidor.

Och i detta framstår det väldigt mycket material som jag skulle säga är både extremistiskt, islamofobiskt och sjukt konspiratoriskt.

När man har den ingångsvinkeln så blir det inte seriöst.

Då underminerar man möjligheterna för att ha en seriös debatt om hur vi kan göra för att försvara vårt samhälle, vårt föreningsliv, hur vi försvarar detta mot våldsbejakande extrema rörelser.

Så att jag vill bara återkoppla till att vi tar gärna en seriös debatt om detta. Miljöpartiet deltar väldigt gärna, precis som många andra partier.

Men då är det så viktigt att vi gör detta genuint, seriöst och utan att ha sjukliga baktankar som vissa faktiskt har. Tyvärr.

 

Kommentar:

Mina argument bygger på de två rapporterna från MSB, Försvarshögskolan samt på arbeten från de forskare som medverkat i dessa rapporter. Om detta gör mig och mina åsikter ”extremistiskt, islamofobiskt och sjukt konspiratoriskt” – som Nils Sey Larsen påstår så befinner jag mig i gott sällskap.

Frågan är: i vilket sällskap befinner sig Nils Seye Larsen och Nya MP i Umeå?”

 

Här kan du själv se Seye Larsens inlägg på Youtube:

https://youtube.com/watch?v=72s_tYGiZhM&t=3087s

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

________________________

Ingress

Jag kommer att lägga ut den andra delen av detta avslutande blogginlägg 20.30 ikväll. Strävan efter att det hela ska bli en bra avslutning vilar tung.
Det nya är att vi har insett att Socialdemokraternas val att stödja islamisterna, och inte de muslimer som är beredda att skilja på religion och politik, utgör ett av de avgörande skälen bakom den katastrofalt misslyckade integrationen av invandrare från olika länder.

 

Stycke ett
S hade chansen att skapa ett tryggt sekulärt alternativ för muslimerna – men de böjde sig för islamisterna
Socialdemokraterna i Sverige kunde ha tagit fasta på de förhoppningar som hundratusentals av de människor hade, då de kom till Sverige från länder som domineras av islam, om att bli kvitt det religiösa förtrycket i hemlandet.
– Socialdemokraterna hade kunnat ta fasta både på den längtan som fanns efter frihet, och den önskan som fanns att kunna leva sida vid sida med svenskar och andra icke-muslimer, hos alla de som såg religionen som en privatsak.

För uppfattningen att religionen ska vara en privatsak fanns (och finns) både hos icke troende, såväl som hos troende, människor som kommer från muslimska länder. Dessa båda riktningar utgör, tillsammans, den största gruppen av de 100 000-tals som har kommit till Sverige från muslimska länder. Och alla dessa hade inte haft några större problem med att leva efter svenska lagar, samt efter de sedvänjor som bygger på svenska lagar, om dessa hundratusentals människor hade uppfattat att de kommit till ett tryggt sekulärt samhälle.

Socialdemokraterna hade kunnat stå för väldigt positiv handling. En handling som påverkat både väldigt många människor och som hade haft en långtgående betydelse för deras liv.

S var stort nog för att skapa ett tryggt sekulärt alternativ för de 100 000-tals människor som kommit hit från muslimskt dominerade länder. För alla dessa människor behövde verkligen veta, och bokstavligen känna, att Sverige var ett tryggt sekulärt samhälle. Ett samhälle vars organisationer och institutioner ställde upp på alla de som ville separera religion från politik.

För att göra detta, skilja på religion och politik, är en jättefråga i den muslimska världen.
Förmågan att skapa ett tolerant, och därför tryggt, sekulärt samhälle är också en av tre förutsättningar för varje regering som vill lägga grunden till en framgångsrik integration av invandrare från olika länder.

Men främst för de som kommer från muslimskt dominerade länder.

 

Stycke två
Den sekulära staten är förutsättningen för att religioner ska kunna samexistera
Det hade inte krävt några nya religiösa, juridiska eller sociala förändringar av Socialdemokraterna. Det enda partiet hade behövt göra var att slå vakt om vad de svenska grundlagarna har att säga i de frågor som berör religionen!

Jag tröttnar aldrig på att betona att det endast är en sekulär stat, i ett samhälle präglat av demokratiska fri- och rättigheter, som kan vara tolerant. Bland annat i trosfrågor.

Skapandet av detta trygga sekulärt alternativ hade kunnat ske tillsammans med alla andra partier inom riksdagen. Och faktiskt även tillsammans med, nästan, alla mindre politiska riktningar utanför riksdagen. Bakgrunden till detta är att Sverige sedan länge ÄR ett sekulärt samhälle. Detta framgår bland annat av grundlagarna. Sverige har sedan länge haft en sekulär stat och en tolerant befolkning. Just därför hade det inte varit svårt alls att skapa en enighet för att slå vakt om det sekulära – grunden för det toleranta och trygga – och grunden för en framgångsrik integrationspolitik.

 

Stycke tre
Återigen – vad innebär en sekulär stat
I ett samhälle präglat av demokratiska fri- och rättigheter, med en sekulär stat, får du vara troende eller icke troende (ateist). Du som är troende har rätt att bekänna dig till islam, kristendom, judendom, hinduism, buddism. För att nämna några världsreligioner. Den sekulära staten ska vara neutral i trosfrågor. Staten ska inte ha rätt att förtrycka – eller gynna – någon religion. Detta lägger grunden för ett  pluralistiskt samhälle i trosfrågor.

Detsamma gäller för religionerna själva. Ingen av religionerna har rätt att förtrycka någon annan religion eller de som inte är troende (ateisterna). Det som alltså gäller för det politiska livets olika ideologier gäller alltså även för det religiösa livet. Människor kan rösta på, och gå med i, olika politiska partier. Och sedan byta parti. Eller stå utanför partipolitiken. I en sekulär stat kan människor också fritt välja mellan religionerna, byta religion, eller vara ateist.

Detta ska staten garantera. Och det är den enda metoden som har någon chans att lyckas få utövare av olika religiösa riktningar att vara toleranta mot varandra. Tyvärr upprätthöll inte Socialdemokraterna Sveriges sekulära tradition. Partiet gjorde det till formen men inte till innehållet.

Ett av skälen var att Socialdemokraterna inte fattade (och fortfarande inte fattar) vilka problem som islam brottas med. Ett annat skäl är att S ville köpslå om röster – något som nu hela Sverige får betala priset för, inklusive Socialdemokraterna själva.

 

Stycke fyra
Muslimer som lever ett fromt liv, men anpassar sig till Sverige, tvingas till en extremt svår balansgång. Dessa hedervärda människor förtjänar allt stöd.

Väldigt många människor från muslimska länder, främst för de troende men även för många icke troende, vill leva ett fromt liv. Detta i bemärkelsen att de önskar be mot Mekka fem gånger om dagen, avstå ifrån alkohol och griskött och fira Ramadan. Väldigt många av dessa vill också anpassa sig till det svenska samhället. Detta innebär att skilja politiken från religionen, och religionen från politiken.

Det är detta som krävs för att kunna anpassa sig till det svenska samhällssystemet.

Men de muslimer som vill leva på detta sätt, vilket innebär att skilja på religion och politik, måste genomföra en extremt svår balansgång. De måste nämligen, på ett individuellt plan, ”anpassa” den mest avgörande delen av islam till svenska förhållanden.
De måste anpassa sharia till svenska förhållanden.
Och det går inte.
I alla fall inte utan hjälp av samhället – som måste stötta reformvänliga imamer och deras församlingar – genom att understryka vad som gäller, och vad som inte gäller, i Sverige.

Den grundläggande motsättningen kan formuleras på följande sätt:
kan människan forma sitt eget öde genom att besluta sina egna lagar – eller ska människan underställas guds rätt, tolkad av människan, i form av präster? Detta är ett antingen eller!

 I Sverige beslutas lagarna av en folkvald riksdag – lagar som sedan tillämpas av myndigheter, rättssystemet och av regeringen – en regering som även ska se till så att lagarna upprätthålls.
Det viktigaste är att upprätthålla att de lagar som garanterar allmänna och fria val, för män och kvinnor, hålls regelbundet. Detta innebär att regeringen måste slå vakt om organisationsfriheten. Och om yttrande- och tryckfriheten – demokratins fundament. I denna demokratiska process, hur den lagstiftande församlingen (riksdagen) utses, och hur lagarna utformas och antas, saknar tron på gud betydelse.

I de kristna länder har tron på gud och lagstiftningen, kyrkan och staten, skilts åt. Detta strider mot sharia. I islam har inte kyrkan skilts från staten, och lagstiftningen har inte skilts från islam.

Inom islam lever nämligen föreställningen om en gudomlig rätt. Denna rätt baserar sig på delar av Koranen, profeten Muhammeds sunna (uttalanden och gärningar) samt på tolkningar av dessa (fiqh).
Denna gudomliga rätt står över de lagar som stiftats av människan i allmänna och fria val. Det handlar nämligen om en gudomlig rätt! Enligt islam. Och denna gudomliga rätt upprätthålls av ett självutnämnt prästerskap. Detta är sharia.

Därför går sharia går inte att förena med den rätt som följer av att människan skapar sig egna lagar, via en folkvalda lagstiftande församlingar som riksdagen, förbundsdagen eller parlamentet. Dessa lagstiftande församlingar må sedan vara hur demokratiskt utsedda som helst. Det är nämligen inte det som det handlar om. För islam handlar det om att den gudomliga rätten står över den mänskliga.

Och detta fattade inte Socialdemokraterna när de gjorde sin överenskommelse med islamisterna i Muslimska brödraskapet. Och därmed gav islamisterna makt att förtrycka de muslimer som ville leva ett fromt liv – men samtidigt anpassa sitt fromma liv till det svenska samhället. Socialdemokraterna svek, på ett fruktansvärt sätt de muslimer som var beredda att skilja på religion och politik, på det sätt som bland annat skett inom kristendomen.

Därmed slog Socialdemokraterna sönder en av grundvalarna till en framgångsrik integration. Istället lade (S) en av grundstenarna till utanförskap och de parallella samhällen som idag existerar runt Stockholm, Göteborg, Malmö, Örebro och som kan anas även i Umeå.

forts i morgon – det blir för långt annars!

 

 

_________________________

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och regionen.
”Politisk dödsdans för S i Umeå – eller dags för partnerbyte” har publicerats
97/, 13/7, 16/7, 19/7, 23/7, 27/7, 30/7, 3/8, 6/8, 11/8, 13/8,16/8 A, 21/8B och 23/8C.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

________________________

Ingress
Avslutningen av bloggserien publiceras ikväll 18.00

 

* Ursäkta! Tanken var att avsluta fredagens blogginlägg, senare, under under fredagen eller tidigt igår lördag.

Men Arbetarpartiets ”politiska turné” längst Norrlandskusten gjorde tyvärr detta omöjligt. Jag ber om ursäkt. Efter allt arbete – inbjudningar till politiska BBQ´s via utdelning av flygblad, en rad torgmöten, genomförandet av våra politiska BBQ´s (folk kom verkligen för att ”grilla korv och en politiker” nämligen mig) var jag för utmattad för att kunna avsluta det sista inlägget i bloggserien.

Då vi återkom till Umeå, i går kväll, var det enda som gällde sömn, sömn och åter sömn.

Men idag avslutar jag alltså bloggserien. Jag lägger ut denna förklaring till förseningen nu, och publicerar själva blogginlägget kl 18.00 i kväll, och jobbar med inlägget under mellantiden. Det krävs finslipning. Det är ju det sista inlägget i en serie av .bloggar. Det känns som om detta måste bli extra bra.

 

* I morgon, måndag 26 augusti, är det möte med Umeå kommunfullmäktige.

Vi har sänt in två interpellationer (= frågor som alla i fullmäktige får vara med och debattera) till socialdemokrater som innehar ordförandeposter i kommunens styrelse och en av dess nämnder).
a) den första interpellationen utgår ifrån de uppgifter som VK publicerade, tidigare under sommaren, om att Bilaalförskolorna i Umeå bröt mot skollagen genom att ha undervisning om islam. Detta brott mot skollagen har skett tidigare. Vi vill veta hur För- och grundskolenämnden gjorde för att det tidigare brottet mot skollagen skulle upphöra på Bilaalförskolorna. Vi vill även veta vad samma nämnd tänker göra denna gång. Detta är nämligen en mycket viktig principfråga. Uppgifterna säger att den som höll i ”koranskolan” var den imam, här i Umeå, som myndigheterna har gripit och beslutat utvisa?
b) den andra interpellationen handlar om ifall det är vanligt, i Umeå kommun, att chefer (i samband med lönesamtal !) meddelar anställda att deras fackliga medlemskap utgör ett problem. Ett sådant både häpnadsväckande och skrämmande, odemokratiskt och troligen även olagligt, uttalande från en chef måste spegla en djupare röta. Jag tror att detta uttalande speglar en fackföreningsfientlig jargong som har utvecklats, vissa chefer emellan, och som råkade bubbla upp till ytan i detta samtal mellan chef – anställd. Jag vill verkligen tacka den anställde som gjorde att detta kom till allmän kännedom.

Den första interpellationen har vi ställt till Moa Brydsten, S, ordförande i För- och grundskolenämnden. Den andra till Hans Lindberg, ordförande i Umeås Kommunstyrelsen, efter som frågan om den kommunala chefens uttalande har ett mycket stort allmänintresse.

Vi får se om de båda interpellationerna hinner komma upp under morgondagen. Kommunfullmäktige startar 09.00. Våra interpellationer kan antingen komma upp mellan 09.15 och 10.15. Eller sent på eftermiddagen.

 

Vi ses 18.00 ikväll.
Hoppas jag.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

________________________

Ingress
Den STORA positiva insats som Socialdemokraterna i Sverige kunde ha gjort för alla de människor som har kommit till Sverige, från muslimskt dominerade länder, hade varit att skapa ett sekulärt alternativ för dem.

Stycke ett
Ett tryggt sekulärt alternativ
Detta hade inte krävt några nya religiösa, juridiska eller sociala förändringar. Det enda Socialdemokraterna hade behövt göra var att slå vakt om vad de svenska grundlagarna, och andra väsentliga lagar, har att säga i de frågor som berör religionen!

Skapandet av ett tryggt sekulärt alternativ hade kunnat ske tillsammans med alla andra partier i riksdagen. Och faktiskt även tillsammans med, nästan, politiska riktningar utanför riksdagen. Skälet är att Sverige ÄR ett sekulärt samhälle. Detta framgår just av bland annat grundlagarna.

Stycke två
Det sekulära är det toleranta
Jag tröttnar aldrig på att betona att det endast är en sekulär stat, i ett samhälle präglat av demokratiska fri- och rättigheter, som kan vara tolerant i trosfrågor.

I ett sekulärt samhälle får du vara troende eller icke troende (ateist). De som är troende har rätt att bekänna sig till islam, kristendom, judendom, hinduism, buddism. Staten ska vara neutral i trosfrågor. Den ska inte gynna eller missgynna. Detsamma gäller de troende och de icke troende. Ingen av dessa livsåskådningar har rätt att förtrycka de andra genom att sträva efter att dessa ska förbjudas.

Det sekulära samhället är alltså ett pluralistiskt samhälle – när det gäller trosfrågor. Det är detsamma som det politiskt, pluralistiska, samhället när det gäller politiska ideologier. Människor kan rösta på, och gå med i, olika politiska partier som bygger på skilda politiska ideologier.

Stycke tre
Grundlagarna i Sverige tillåter en debatt mellan politiska partier
Denna debatt går ut på att vinna över själarna, från ett parti, till ett annat. Och de människor som lyssnar har rätt att byta parti. Byter tillräckligt många människor parti, eller partiblock, sker ett regeringsskifte. Det är detta de demokratiska fri- och rättigheterna går ut på. Det finns yttrande- och tryckfrihet, det finns organisationsfrihet så att nya partier kan bildas och det hålls regelbundet allmänna och fria val, för kvinnor och män. Syftet är bland annat att en riksdag ska kunna väljas samt att denna riksdag ska kunna bilda en regering. Som beroende på sina prestationer, eller brist på prestationer, och på den debatt som garanteras genom yttrande- och tryckfriheten, både kan leda till omval av den sittande regeringen eller till bildandet av en ny regering.

Stycke fyra
Denna frihet och öppenhet har dock sina begränsningar
Självklart. Partier, eller andra politiska organisationer, som försöker stoppa sina motståndare genom våld eller olika former av hot, kommer staten att stoppa. Detta genom rättsväsendet i form av polis, åklagare och domstolar.

Jag blev dödshotad förra våren av en person i Umeå i samband med ett offentligt möte på torget. Hotet gick ut på att om jag fortsatte tala i mikrofonen skulle han döda mig. För första gången sedan 1975 ringde jag polisen på grund av en akut situation som denna. Personen greps, en rättegång hölls med åklagare, försvar och vittnen. Personen som dödshotat mig fälldes. Demokratin fungerade. Min rätt att bedriva valrörelse, och därmed försöka påverka andra umebor att byta uppfattning, bekräftades. Och alla fick veta att den som försökte förhindra denna demokratiska process genom (mycket allvarliga) hot stoppades av staten. Alla har alltså inte rätt att göra vad de vill.

Stycke fem
Det är skillnad på rätt och rätt
Det är skillnad på rätten att försöka påverka andra att byta politisk åsikt genom att tala sig varm för hur bra samhället kommer att bli med ”mitt” alternativ, i förhållande till andra partiers, med hjälp av de talade och skrivna orden. Å ena sida. Och att, genom att dödshot, försöka hindra mig från att försöka få folk att byta åsikt.

Yttrande- och tryckfriheten har sina gränser. Självklart är gränsen ännu skarpare om personen verkligen hade försökt döda mig. Rätten att agera fysiskt har, naturligtvis, också sina gränser.

Detsamma gäller i förhållandet mellan ateism och troende, och mellan olika religioner.

 

Fortsättning följer – i kväll.

_________________________

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och regionen.
”Politisk dödsdans för S i Umeå – eller dags för partnerbyte” har publicerats
97/, 13/7, 16/7, 19/7, 23/7, 27/7, 30/7, 3/8, 6/8, 11/8, 13/8,16/8 och 21/8.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

________________________

Ingress

Jag ber mina läsare om ursäkt.
Jag hade lovat att bloggseriens del 10B skulle komma sent på söndag kväll. Skälet till att det inte blev så är att jag hastigt blev tvungen att förbereda mig gör för en hastig resa, trots sommarförkylningen, och idag befinner jag mig i Sundsvall tillsammans med andra medlemmar i Arbetarpartiet. Så avslutningen på bloggserien fortsätter inte förrän i morgon.

När det gäller resan. Vi i Arbetarpartiet genomför just nu en politisk turné efter Norrlandskusten. Vi började i Ö-vik och idag har vi anländ till Sundsvall. Det är mycket kul. Men krävande. Själv får jag se upp så att ansträngningarna inte leder att den sommarförkylning som jag drabbades av återkommer. Under vår politiska sommarturné använder vi en metod som går ut på dela ut inbjudningar till alla som bor i en stadsdel. På inbjudningen står det ”Kom och grilla korv och en politiker” samt tid och plats plus ett par-tre politiska punkter som visar vad vi står för. Denna typ av inbjudan är mycket mindre högtidligt för folk som saknar mötesvana. Och innehåller lite humor. Men grundbudskapet är detta: här ser vi vad Vi anser – kom nu till oss och berätta vad Du tycker.

Jag återkommer med ett antal berättelser från Arbetarpartiets Norrlandsturné.

Men åter till de avslutande inläggen på den bloggserier som inleddes strax efter midsommarhelgen. Nästan blogginlägg kommer att innehålla nya slutsatser som rör Umeås islamister och deras medlöpare. Dels om deras fäste i partier som S, MP och V. Dels om deras fäste i andra institutioner. Den verksamhet som bedrivs av Umeås bibliotek utgör en av dessa institutioner. Men det finns fler.

Stycke ett
Utvisningsbeslutet fastställs av Migrationsöverdomstolen
Men innan jag återkommer till de avslutningen av bloggserien vill jag helt kort säga ett par saker rörande det wahhabitiska nätverk vars centralfigur finns i Gävle och som har haft olika förgreningar till Umeå. En förgrening heter Raad Al-Duhan – som är son till ledaren för det Wahhabitiska nätverket (alltså imamen Abo Raad  som har / hade sin bas i moskén i Gävle).

Som alla minns så grep myndigheterna sex personer och beslutade att utvisa fem av dessa.

Dessa beslut överklagades till Migrationsöverdomstolen. Överdomstolen utslag kom igår. Som jag förstår utslaget innebär detta att utvisningarna, hittills, står fast i tre fall. Läget är, om jag förstått det hela rätt, oklart vad gäller de två övriga. Det är också oklart vem den tredje personen är som Migrationsöverdomstolen fastställt utvisningsbeslutet på. Men vi känner identiteten på två av de tre som först Migrationsverket, och nu även Migrationsöverdomstolen, beslutat utvisa. Dessa två är nätverkets centralfigur Abo Raad och hans son Raad Al-Duhan.

stycke två
Socialdemokraternas ”golden boy”
Som alla mina läsare minns bedrev Raad Al-Duhan sin verksamhet i Umeå under de åtta åren 2006-2014. Under sex av dessa år innehade Raad Al-Duhan olika anställningar inom ramen för Umeå kommun – finansierade med skattepengar.

Raad Al-Duhan var en socialdemokratins golden boy.

Misstag kan alla göra. Och desto större misstag desto sörre anledning att lägga korten på bordet och erkänna sitt misstag. Men detta är svårt för (S) i Umeå. Deras metod är tystnad. De tror, utifrån deras gång-på-gång-på-gång återkommande agerande, att bara de inte kommenterar sina misstag så kommer ingen annan att komma ihåg dem.

Men så är det inte. Allt fler umebor inser både vilka misstag som har begåtts och genomskådar även metoden att försöka begrava misstagen i tystnad.

När allt fler förstod att Raad Al-Duhan inte var någon golden boy – utan snarare motsatsen – har både politiker, rektorer och andra – börjat dra åt sig öronen. Och det borde inte ha varit lika populärt att ha Raad Al-Duhan som vän, exempelvis på Facebook, efter att det följande framkommit:
a) Raad Al-Duhan är dömd av både tings- och hovrätt för att ha dödshotat Gefle Dagblads tidigare chefredaktör,
b) han tillhör en av de sex som greps och en av de fem av dessa som Migrationsverket beslutade att utvisa,
c) Al-Duhan talade väl om Usama bin Laden samt visade filmer med jihadistkrigare för invandrarungdomar i Umeå – i vad som verkar ha varit syfte att ”radikalisera” dessa,

Och nu har alltså Migrationsöverdomstolen fastställt utvisningsbeslutet för bland annat Raad Al-Duhan – son till nätverkets huvudperson och fälld i två instanser för dödshot mot en tidigare chefredaktör som ansvarat för kritiskt granskade artiklar mot Al-Duhans far.

stycke tre
Den tappre soldaten Svejk
Mariam Salem (Nya MP i Umeå) behöll länge Raad Al-Duhan som vän på Facebook. Men efter att jag (och andra) uppmärksammat umeborna på detta i en rad blogginlägg tog Salem slutligen bort Al-Duhan som vän på Facebook.

Antagligen i ren självbevarelsedrift.

Men detta gällde inte socialdemokraten Mahmoud Chninou – ordförande för Ersboda S-förening och styrelseordförande i det av Umeå kommun ägda bolaget UPAB.

Likt den tappre soldaten Svejk fortsätter Mahmoud Chninou att ignorera allt:
* de två fällande domarna för dödshot mot en chefredaktör;
* hans försök att påverka invandrarungdomar i Umeå genom att tala gott om Usama bin Laden och visa film med jihadistkrigare,
* myndigheternas gripande av honom och de (nu två) olika utvisningsbesluten.

Trots allt detta så behåller Mahmoud Chninou (S) alltså Raad Al-Duhan som vän på Facebook.

Det borde vara naturligt att säga upp sin vänskap på Facebook, och distansera sig ifrån en person som tillhör ett wahhabitiskt nätverk; att distansera sig ifrån ett nätverk av människor som har samma tolkning av islam som bland annat Islamiska Staten, Al-Qaida och Boko Haram; att distansera sig från en person som ska utvisas (efter beslut i två instanser) då han anses utgöra ett hot mot rikets säkerhet. Men detta betyder uppenbarligen ingenting för Mahmoud Chninou (S).

Stycke fyra
Det borde räcka för Mahmoud Chninou (S) att Raad Al-Duhan har fällts för dödshot mot en chefredaktören, både i tingsrätt och hovrätt, för att en ledande socialdemokrat som Chninou ska bryta sin vänskap med denne person på Facebook.

Mahmoud Chninou är en annorlunda socialdemokrat.

Han bryr sig inte om några myndigheter. Det spelar ingen roll om det handlar om säkerhetspolisen, Migrationsverket, Migrationsöverdomstolen. Det spelar ingen roll om det handlar om Tingsrätt eller Hovrätt. Det spelar ingen roll att han skadar ”sitt” parti Socialdemokraterna.

Det enda som spelar någon roll för Mahmoud Chninou är hans lojalitet med Raad Al-Duhan. Al-Duhan som ska utvisas ur Sverige, efter beslut i två instanser, på grund av att han – som en del av det wahhabitiska nätverket – utgör ett hot mot säkerheten.

Stycke fem
Drygt 2½ år har Chninou satt en person ur det wahhabitiska nätverket för ”sitt” parti (S)

Mahmoud Chninou har nu haft drygt 2,5 år på sig att stryka Raad Al-Duhan som vän på facebook. Det var den 7 februari 2017 som en juridisk instans (tingsrätträtten) fastställde att Al-Duhan hade dödshotat Gefle Dagblads chefredaktör.

Det har gått lika lång tid, drygt 2½ år, utan att Socialdemokraterna i Umeå har satt hårt mot hårt mot Mahmoud Chninou. Det har gått drygt 2½ år utan att Socialdemokraterna har sagt att Chninou får välja: antingen måste han vara lojal mot ”sitt” parti.

Eller får han fortsätta att vara lojal mot representanter för det wahhabitiska nätverket – utanför det socialdemokratiska partiet.

Uppenbart tror Socialdemokraterna att de kan fortsätta att tiga ihjäl denna situation. Men, som jag skrivit tidigare i detta blogginlägg, allt fler ser igenom denna metod.Det som Socialdemokraterna i Umeå kommun nu sysslar med, att låta en av de ”sina” demonstrativt fortsätta och visa sin lojalitet med en representant för wahhabiterna är helt enkelt inte acceptabelt.

Antingen måste de traditionella socialdemokraterna ställa ultimatum. Eller så kommer (S) i Umeå att förlora den lokala ”regeringsmakten”.

Jag vänder mig direkt till (S) i Umeå med dessa ord:

”Ni håller på att förlora den lojalitet som ni byggt upp under lång tid. Ni legitimerar sedan 2½ år (indirekt – men tydligt) wahhabiternas tolkning av islam. Detta genom att tillåta Mahmoud Chninou att visa sig lojal med en representant för detta wahhabitiska nätverk.

Därmed förlorar ni, socialdemokrater i Umeå, er egen legitimitet!”

I förra riksdagsvalet erhöll Socialdemokraterna de lägsta siffrorna sedan 1911. Med sådana som Mahmoud Chninou i partiet kommer ni inte att gå framåt i valet 2022. Ni kommer sannolikt att fortsätta er tillbakagång.

_________________________

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och regionen.
”Politisk dödsdans för S i Umeå – eller dags för partnerbyte” har publicerats
97/, 13/7, 16/7, 19/7, 23/7, 27/7, 30/7, 3/8, 6/8, 11/8, 13/8 och 16/8.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

________________________

Ingress
Det tionde och avslutande blogginlägget kommer att handla om de slutsatser som jag, partiet jag tillhör och många av de vi samarbetar med har dragit. Det kommer inte att vara möjligt att redovisa dessa slutsatser i ett enda blogginlägg. Jag kommer att redovisa Arbetarpartiets slutsatser steg för steg i ett par-tre blogginlägg. Detta blir alltså det första av det sista.

 

I.  En avgörande slutsats
Det finns ett enormt uppdämt behov att visa de människor som kommer från muslimska länder till Sverige – varav en majoritet vill skilja på politik och religion – på ett ”sekulärt alternativ”. Det finns likaså ett enormt uppdämt behov för de som vill frigöra sig från islamisternas förtryck i ursprungslandet – det kan handla om bristen på yttrande- och tryckfrihet, månggifte och barnäktenskap – att de har lagen på sin sida här i Sverige. Men detta har de svenska makthavarna misslyckats med. Flera av dem har till och med ställt sig på fel sida!

För att visa att de som har förtryckts av islamister, i sina hemländer, har lagen på sin sida, här i Sverige, krävs nämligen två saker. Dels en verbal konfrontation med islamister, som också de, har kommit till Sverige. Dels att alla som kommer hit får lära sig vad som gäller. Dels att de får höra vad som inte gäller. Folk som kommer ska få höra vad som gäller – och inte gäller. Det handlar om de svenska grundlagarna, och de övriga lagar som bygger på dessa, vilket jag fortsättningsvis kommer att kalla för den svenska konstitutionen.

Och det är konstitutionen som talar om vad som gäller – och vad som inte gäller. För alla.

Men. Varken de styrande politiska partikoalitionerna eller lokalpolitikerna, myndigheterna eller rättsväsendet, har hittills klarat av det som exempelvis Finlands styrande har klarar av. Och det är att, med eftertryck, säga till de som kommer till Finland att där gäller endast finska lagar och myndigheter – och inga andra lagar eller myndigheter!

Översatt till svenska skulle detta låta så här:

”Vi vill berätta något självklart för er som kommer hit och det är att i Sverige gäller endast svenska lagar och myndigheter – och inga andra lagar eller myndigheter. Av detta följer att exempelvis sharia, med sina lagar och prästerskap, inte gäller i Sverige. I Sverige är bland annat månggifte och barnäktenskap lagbrott; i Sverige har homosexuella rättigheter som att gifta sig; här råder yttrande- och tryckfrihet. Detta även om en person anser sig bli ”kränkt” när den konfronteras med motsatta åsikter. Den som vill etablera sig i Sverige måste acceptera att detta, och inget annat, är vad som gäller!

Och vi kompromissar inte!

Vidare: I Sverige bestäms de lagar som gäller av en lagstiftande, folkvald, församling kallad riksdag. Därefter åligger det regeringen och lokalpolitikerna, myndigheterna samt rättsväsendet, att upprätthålla dessa lagar. Och återigen – med detta kompromissar vi inte”.

Men detta har inte de svenska regeringarna och lokalpolitikerna, myndigheterna och rättsväsendet, förmått att, med nödvändigt eftertryck, framföra. Varken till de som kommer till Sverige eller de som är födda här.

 

II. Försvaret av demokratin och välfärden handlar inte endast om det militära försvaret vid landets gränser.
Försvaret av demokratin och välfärden handlar ibland även om att be falska människor som klagar – då de påstår sig bli ”kränkta” av tvingas lyssna på, eller läsa, andra åsikter än sina egna – att dra åt helvete. Ja, du läste rätt. Försvaret av demokratin kan, i vardagssituationer, betyda att be någon falsk individ fara åt helvete. Vissa fattar omedelbart andemeningen i vad jag skriver – och er andra bryr jag mig helt enkelt inte om.

Om någon klagar över att Thilo Sarrazins bok står i stadsbibliotekets hylla och, exempelvis, någon påstår sig vara kränkt av detta så ska svaret vara att Thilo Sarrazins bok skyddas både av grundlagarna och av bibliotekslagen. Och den som klagar får försöka genomleva det ”trauma” som det innebär att ta del av motsatta åsikter. Detta trauma är priset personen får betala för de demokratiska fri- och rättigheterna.

Denna typ av konfrontationer är priset för att få behålla yttrande- och tryckfrihet. Som utgör demokratins grundval. Den som plockar bort boken, på grund av någon ”kränkt” islamist bryter sig mot lagarna. Och jag är absolut inte främmande att testa om det går att ställa sådana personer inför rätta.

De personer som inte klarar av denna typ av vardagskonfrontationer, som inte klarar av denna typ av bagateller, i förhållande till vad som står på spel (demokratin), har samma ryggradslösa karaktär som springpojkarna- eller springflickorna åt nazisterna. De har medlöparnas karaktär. Men idag springer dessa ryggradslösa medlöpare ärenden åt exempelvis de islamisterna som stöder de wahhabitiska salafisternas tolkning av islam. Och det är på just denna tolkning av islam som terrororganisationer som Islamiska Staten, al-Qaida och Boko Haram baserar sig på.

Det fanns nazistiska medlöpare i Umeå under andra världskriget. Det finns wahhabitiska medlöpare i Umeå idag. Det finns de som orkar ta in detta intellektuellt. Och som bekämpa deras inflytande. På en rad olika sätt. Och det finns de som blundar för både islamister och medlöpare.

Det finns de som blundar och vägrar välja sida, mellan de som försvarar demokratins grundvalar som yttrande- och tryckfrihet, å ena sidan, och de som kämpar för en barbarisk teokratisk diktatur å den andra. Det är för dessa, för de som blundar och vägrar välja sida, som de varmaste platserna i helvetet är reserverade för.    

 

III. Vi kompromissar inte med demokratin
Det finns ett enorm uppdämt behov av att säga följande: Vi kompromissar inte med demokratin. Och av att detta även hörs. Men framförallt – att det efterlevs.

För idag är det tyvärr inte så.

Hur kan exempelvis biblioteket i kommunen Falköping bryta både mot grundlagarna om yttrande- och tryckfriheten och mot bibliotekslagen genom att hänvisa till en – egenhändigt ihopsnickrad – s.k. medieplan? Medieplanen är denna kommuns namn för begreppet ”värdegrund”. Är det någon i Sverige som är så dum att han eller hon tror att både grundlagar och andra lagar kan sättas ur spel genom metoden att själv skriva ihop några rader (som dessutom i sig är bland det dummaste jag läst). Skulle hårdföra shariaanhängare bry sig om svensk lagstiftning när exempelvis Sveriges största kulturinrättning (biblioteken) inte gör det.

Naturligtvis inte.

De politiska partierna kompromissar med de lagar de själva röstat igenom i riksdagen. Sedan kompromissar vissa myndigheter vidare. Detsamma gäller för delar av rättssystemet. Ett, av flera, skäl är att partierna, myndigheterna och rättssystemet har blivit tillhåll för sharia-anhängare. Och för deras ryggradslösa medlöpare. Men det övergripande problemet är den politiska feghet som är institutionaliserad i Sverige. Efter slutet på andra världskriget var ”samlingsregeringens” partier (S, M, L och C) för fega för att göra upp med de cirka 50 000 hemmanazisterna. Det är samma institutionaliserade feghet som idag – nästan 80 år senare – gör det möjligt för IS-krigare, och deras hantlangare, att återvända till Sverige. Ostraffade. Det är samma institutionaliserade feghet som gör det möjligt med moralpoliser på Ersboda och religiös undervisning i Bilaalförskolorna.

Dessa feghetens förbannade kompromisser.

 

IV. En annan avgörande slutsats
Det mest centrala i islam är sharia. Sharia är ”lagen av gud”. Islam bygger på föreställningen om en gudomlig rätt. Det gudomliga är baserat på delar av Koranen. Men till detta kommer sunna (berättelser om profeten Muhammeds handlingar och uttalanden) samt tidigare tolkningar (fiqh) av Koranen och Sunna – som blivit till lagar och normer. Dessa källor utgör basen för ett självutnämnt prästerskap (imamer) som är de som beslutar om ifall, och hur, gamla lagar ska tillämpas i en ny tid. Och när, och hur, en ny tid kräver utformandet av nya lagar och regler.

Föreställning om en gudomlig rätt innebär att det inte går att skilja kyrkan från staten. Det går inte att låta religionen vara en privatsak – och acceptera att lagarna beslutas av människan. Detta omöjliggörs av föreställningen om en gudomlig rätt. Det gudomliga i rätten gör det oacceptabelt att överlåta lagstiftningen till en – genom regelbundna, allmänna och fria val – utsett parlament. Detta vore att sätta människan, i form av en folkvald församling, över gud.

Denna uppfattning är definitivt den rådande bland islamisterna, både inom det Muslimska brödraskapet och bland de salafistiska Wahhabiter, för att nämna de två idag troligen mest betydelsefulla islamistiska rörelserna i Sverige och Europa.

Föreställningen om en gudomlig rätt i kombination med fördröjningen vad gäller att skilja kyrka från stat – eller prästerskapet från lagstiftningen – skiljer islam från bland annat kristendom, judendom, hinduism och buddism. Inte bara från ateismen.

 

V. Frågor med talande svar
Fråga A:
Vad innebär då detta ”sekulära alternativ” som vi i Arbetarpartiet – och andra med oss – uppfattar som en avgörande slutsats, baserad på ett enormt uppdämt behov, för de muslimer som vill skilja politiken från religionen.

Svar:
Det är väldigt enkelt. Det sekulära alternativet innebär helt enkelt ett försvar av att de grundlagsfästa rättigheter som är självklara för den absoluta merparten i Sverige  – ett försvar av rättigheter som har varit självklara under drygt hundra år – ska fortsätta att vara självklara. Detta både för ateister, kristna, judar, buddister, hinduer – och även för muslimer som accepterar att lagarna stiftas av en folkvald riksdag och tillämpas av regeringen och rättsväsendet! Inte av ett självutnämnt prästerskap som baserar sig på Koranen, Muhammeds sunna och tidigare tolkningar.

Fråga B:
Men hur har det som borde vara en absolut självklarhet i Sverige – att försvara grundlagarna, andra lagar och de sedvänjor som bygger på dessa lagar – blivit till ”ett enormt uppdämt behov”?

Svar:
Jag ska göra mitt yttersta för att förklara detta, förhoppningsvis både utförligare och mer pedagogiskt, än tidigare. Och jag ska börja med den första delen av det dubbla hotet mot det demokratiska och sekulära samhället – nämligen sveket. Sveket från det politiska systemet riktat mot de muslimer som vill hålla politiken borta från religionen, och religionen borta från politiken. Detta katastrofala svek.

 

VI. Vad är ett sekulärt samhälle – kort version
Men innan vi går in på sveket måste vi kort-kort klargöra vad ett sekulärt samhälle är. De som läst min blogg kontinuerligt vet vad som menas med ett sekulärt samhälle – eller stat. Men för dig som läser min blogg, kanske för första gången, kommer en kort-kort version.

Ett sekulärt samhälle accepterar både ateister och troende. Det sekulära samhället accepterar att de troende kan vara kristna eller judar eller muslimer eller hinduer eller buddister. Detta är möjligt då lagar och/eller sedvänjor innebär att en persons religion och livsåskådning – eller brist på religion – är individens privatsak. Staten har inte med detta att göra – dessa frågor är alltså individens privatsak.

Staten blir endast inblandad om någon trosinriktning skulle börja förtrycka andra trosinriktningar eller ateister. Då går staten in och sätter stopp för den trosinriktning som strävar efter ett ”trosmonopol”. Därigenom de övrigas rättigheter. Det sekulära samhället accepterar alltså både ateism och olika religioner. Och denna, toleranta, ordning försvaras och upprätthålls oftast av en stat. Åtminstone i dagens samhällen.

 

VII. Det politiska systemet sviker sina egna strukturer
Men de som ska försvara det sekulära – och toleranta – samhället kan svika. Ett lands politiska system kan exempelvis börja svika sin egen lagstiftning och de på lagstiftningen grundade sedvänjorna. Det är just detta som har pågått under mer än 20 år i Sverige.

Som alla förstår anser vi inte att så är fallet.
* När det gäller Miljöpartiet anser jag, och det parti jag tillhör, att MP domineras av personer som mer eller mindre aktivt stöttar islamisterna, inklusive deras försök att förtrycka andra muslimer. Det är vår uppfattning att MP alltså inte försvarar det sekulära samhället och därmed bidrar till islamisterna har kunnat hindra andra muslimer från att ta del av de rättigheter som varit självklara för andra i hundra år eller mer. Vårt mål är att isolera  regeringspartiet MP och beröva det all makt och så många väljare som möjligt.
* Inom Socialdemokraterna pågår en strid mellan islamister och deras medlöpare, å ena sidan, och de som inte vill ge efter för islamisternas strävan att beröva övriga muslimer deras rättigheter – enligt lagar och sedvänjor. (Detsamma gäller för Vänsterpartiet).
* Om de traditionella socialdemokraterna inte tar strid och försvarar det sekulära samhället, eller tar strid men misslyckas med att återta kontrollen över partiet i denna fråga, så kommer detta att bidra till att (S) tappar sin dominerande roll i svensk politik. Men även mer än så. Om (S) inte tar strid för det sekulära samhället kommer partiet, trots sin historia från 1889 och fram till idag, även att tappa den förmåga att göra ”come back” som (S) fortfarande har. Inte minst genom kontroll av de flesta, eller alla, fackförbund inom LO och starka ställning inom många TCO-förbunden.
* Det är svårt att säga vad Centerpartiet står. Vi anser att C är det minst tydliga, av de tidigare allianspartierna, då det gäller att ta avstånd från, och aktivt motarbeta, islamisterna – som förtrycker övriga muslimer.
* De övriga tre partierna i den tidigare av Moderaterna ledda, Alliansen har tidigare blundat ”aktivt” för islamisternas förtryck av andra muslimer. Det har visserligen länge funnits modiga Liberaler som tagit strid, såväl mot hedersförtryck som mot islamism, men det har handlat om beundransvärda individer – precis som det funnits beundransvärda individer inom både (S) och (V). Däremot har Liberalerna, som parti, tillhört de som ”aktivt” slutit   ögonen. * Men nu finns det tecken på att inte endast Liberalerna utan även Moderaterna och har öppnat ögonen och stegvis tar strid mot islamisterna – som förtrycker övriga muslimer.
* Och den utveckling som pågår inom L och M pågår även inom Kristdemokraterna

Här stannar vi för denna gång.

 

I nästa del av detta tionde och sista blogginlägg kommer vi att presentera fler slutsatser. Dessa kommer att kretsa kring följande frågor:

a) hur vi, i Arbetarpartiet, kommer att försöka bidra till att skapa ”ett sekulärt alternativ” för den majoritet som kommit till Sverige från de muslimska länderna;
b) visa på den sekulära statens starka och svaga sidor – i Sverige,
c) förklara hur den sekulära staten hänger samman med det demokratiska, folkstyrda, samhället – och varför de som sviker det sekulära även sviker demokratin,
d) hur stoppa den redan pågående framväxten av parallella samhällen – eller tillväxten av de enklaver av parallella samhällen som redan existerar.
e) hur skapa ett brett folkligt motstånd mot islamisterna – det Muslimska brödraskapet och de salafistiska Wahhabiterna (wahhabia salafia) – för deras förtryck av övriga muslimer.

Det folkliga engagemanget avgörande
Det går inte att överlåta allt åt myndigheternas gripanden, och utvisningsbeslut, av det wahhabitiska nätverket. Detta är, trots allt, inte är lika starkt som det Muslimska brödraskapet. Och inte heller inte lika farligt. Det är det folkliga engagemanget som kommer att vara avgörande. Både för att skapa ett ”sekulärt alternativ” och för att stoppa den redan pågående framväxten av parallella samhällen. Eller tillväxten av de enklaver av parallella samhällen som redan existerar.

Denna del kommer nu på söndag – sent på söndag kväll.

_________________________

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och regionen.
”Politisk dödsdans för S i Umeå – eller dags för partnerbyte ”har publicerats
97/, 13/7, 16/7, 19/7, 23/7, 27/7, 30/7, 3/8, 6/8, 11/8 och 13/8.

 

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig

_________________________

INGRESS # 1.

Skälet till det UPPSKJUTNA avslutande inlägget i bloggserien ”Politisk dödsdans för (S) i Umeå – eller dags för partnerbyte” beror inte på min vanliga tidsoptimism.
Ni som följt mina blogginlägg vet att jag är en störande tidsoptimist. Jag klarar inte ens de deadlines som jag har satt själv. För detta har jag blivit utskälld. Av tidigare flickvänner, partikamrater och tryckare (av vår tidning). Men det har runnit av mig.

Utom när det gäller de utskällningar som jag har fått av min dotter!
Hon har liksom alltid haft vetorätt i olika sammanhang. Och har vetat om det. Hon gav min fru (med beröm) godkänt. Det handlar som alla förstår inte om hennes mamma. tidigare hade hon varnat mig för att ens fundera på vissa andra.
Det är makt när man är 14-15 år.

Dottern ”pensionerade” även mina t-shirts som jag ansåg var i sin ”bästa ålder”. Detta genom att spraya dom med vad som hade kunnat bli en graffiti-målning. Hon klippte även sönder skjortor som jag, också, ansåg var i sin ”bästa ålder”. Men både mina partikamrater och dottern ansåg att de hade tjänat ut. Fem år tidigare. Skillnaden var att ingen i partiet vågade vare sig spraya mina t-shirts eller klippa sönder mina skjortor. Jag minns när min dotter räckte över den, en gång svarta, nu mjuka och sköna fast grå, FÖRE DETTA jeans-skjortan med följande ord (och en sax i handen): ”Den är död nu, pappa”.

Det är också makt. Över sin stackars lilla pappa.

* Så smugglar du in din 13-åring på förbjudna zombiefilmer
Min dottern uppskattade inte att vi (nästan) alltid missade all rolig reklam när vi gick på bio. Och istället trampade folk på tårna då vi, sist av alla, trängde oss fram på jakt efter våra platser i biosalongen. I mörkret.

Platser, ja. Min dotter ville se skräck serverat med blod till. Kort sagt zombiefilmer. Bland annat. Och det fick hon. Givetvis. Med en pappa som själv älskar skräckfilm. Snabbt avverkade vi George A. Romeros klassiska zombie-triologi. Ni som kan denna genre vet att triologin består av:

* Night of the living dead, 1968,
* Dawn of the Dead, 1978
* Day of the Dead, 1985.

Det kom även en fjärde film. Men den tror vi experter inte att Romero har gjort själv utan bara har lånat ut sitt namn till. Hur som helst: den hör inte till de tre klassikerna. Men självklart såg vi även denna film som kom 2005. På biograf. Något som vi strax ska återkomma till.

Min dotter fick den klassiska zombie-triologin som födelsedagspresent. Då hon fyllde tolv.

Hon förstod nämligen skillnad på dikt och verklighet. Och zombiefilmer var dikt. Men det fanns ett problem. Och det var STORT problem. Hur skulle vi göra för att komma in på barnförbjudna skräckfilmer, på biografer som på Royal och på Filmstaden, för att exempelvis se den fjärde Romero-filmen ”Land of the Dead”?

Här kunde jag återbetala lite av min skuld till dottern, på grund av alla mina sena ankomster, för vilka jag hade dåligt samvete.

Jag räknade nämligen ut hur dottern – som fyllt tretton och som såg ut som tretton, men inte som femton, en ålder som krävdes för att få gå på exempelvis zombiefilmer – skulle ta sig förbi biljett-och-ålderskontrollanterna?

Det är sådant som en pappa är till för!

Det är egentligen mycket enkelt. Och har inte med smink och högklackade skor att göra. Nej, nej. Så här gör man:
Köp tre biobiljetter – inte två. Två av biobiljetterna ska vara till den skräckfilm ni ska gå på. Den tredje biljetten är själva tricket. Den ska köpas till en snäll Disney-film – som ni naturligtvis inte ska gå på. Passera sedan, glatt, biljett- och ålderskontrollanterna med en skräckfilmsbiljett i din hand. Och låt dottern, ännu gladare, vifta sig igenom kontrollen med hjälp av biljetten till Disney-filmen.
Släng sedan denna biljett i närmaste papperskorg.
Gå sedan, med triumferande och spänstiga, steg till de bokade och snällt väntande platserna i den biosalong som visar skräckfilm. Sedan är det bara att bänka sig med popcorn och Coca-Cola i väntan på den roligt ruskiga, eller ruskigt roliga, skräckfilmen. Inte svårt alls. Det bästa var att den oanvända biljetten alltid kostade mindre än de ”riktiga”.

När dottern blev lite äldre började hon återgälda min kreativitet, när det gällde att komma in på barnförbjudna och blodiga filmer, genom att rekommenderade bra ”skräckisar” till sin pappa. Som nu köpt nya, och godkända, skjortor. Det var filmer som hon sett tillsammans med sina kompisar. Eller med någon mesigt lagd pojkvän som höll för ögonen under halva filmen. Dottern kunde gå på samma film två gånger för att  få se, och höra, sin pappa skratta, hysteriskt, åt vissa scener.

En alldeles speciell scen fanns i filmen ”Frostbiten” med Petra Nielsen i en av huvudrollerna. Dottern visste att jag skulle skratta mig fördärvad åt en ”dubbel-scen” där vampyren bet, och sög ut blodet, ur den lilla söta kaninen (tror jag det var) för att sedan kasta iväg den som en tom vante – på ett riktigt ruskigt sätt.
Som filmvampyrer gör! Hemskt. Men bättre en kanin än en ett antal människor. Det var för att inte bita sin flickvän, och hela hennes familj, som vampyren/pojkvännen gav sig på den lilla söta kaninen då blodtörsten satte in.

Scenen följdes av en chockad tystnad i filmsalongen. Den var ju alldeles förbannat rolig – men fick man skratta åt en sådan brutal och hemskt vampyr. Den lilla kaninen var inte liten och söt längre utan lite ”förändrad”. Men publiken var ju ändå där för att se skräck – och visste om att det var en (svensk) vampyrfilm.

Försiktiga skratt hördes i mörkret. Utom mitt. Jag brölade av skratt. Och just DÅ, när jag hade skrattat så jag var helt utmattad åt denna scen, kommer en mycket ful liten hund framrusande på filmduken och ropar uppmuntrande till vampyren: ”Bra gjort, jag har alltid hatat den där kaninen”! (Vampyrer kan nämligen höra vad djur säger och tvärtom). Och då fick jag ett nytt skrattanfall som gav mig kramper i magmusklerna. Jag liksom ”råmade” fram mitt skratt. Medan tårarna rann. Halva biosalongen (som var halvtom ) vände sig om och tittade, förmanande och avståndstagande, på vem det nu än var som hade en sååå avskyvärd uppfattning om vad som var vansinnigt roligt (själv hade de endast småfnissat). ”Tyst pappa” viskade dottern. Med ett nöjt leende. Hon visste att jag nästan skulle skratta ihjäl mig åt just denna ”dubbel-scen”.

Tyvärr fick filmen inte alls den uppskattning den förtjänade!

Sorgligt nog förstår inte alla föräldrar att barn måste få lite svängrum när det gäller bra och/eller roliga, samt härdande,  skräckfilmer. Det är inte heller alla föräldrar som aktivt bidrar till att hjälpa sina barn att få se uppbyggliga filmer – genom att hjälpa dem förbi ålderskontrollanterna.

Men jag säger ”Ned med åldersgränserna för skräckfilm”.
Åtminstone för tjejer.

INGRESS # 2.

Skälet till att jag inte har kunnat skriva det avslutande blogginlägget beror, eventuellt, på att jag har blivit tuggad på av en zombie. Eller biten av en vampyr.

Men det troligaste alternativet är att jag tränat alltför hårt i helgen och blivit rejält sjuk.

Därför har jag tyvärr inte orkat formulera slutet på serien av blogginlägg om islamisternas ökande makt i Sverige och Umeå – och om sveket mot alla de muslimer som kan skilja på politik och religion.

För jag vill verkligen presentera några viktiga slutsatser. Och detta gör man inte med feber, frossa och en hals som gör ont varje gång som jag sväljer.

* Träning – inte alltid nyttigt.
Det är bevisat att motion är nyttigt. Det är exempelvis nyttigt att gå en rask promenad på 25-30 minuter om dagen med svängande armar. Sätt gärna 0,25 kilos viktmanschetter runt handlederna. Men det finns inga bevis för att mer avancerad idrott skulle vara nyttigt i bemärkelsen att du lever bättre och längre.

Trots att jag känt till detta i cirka 40 år har jag tränat hela mitt liv. Jag har tränat sedan jag var 6 år och fick följa med pappa ut och springa i skogen. Då jag var sju började jag åka el-ljusspåret i Gammliaskogen. I nian prövade jag på boxning under bland annat duktiga pugilister som Lars Dahlkar och Kenneth Israelsson (den senare 5 svenska mästerskap och ett nordiskt). Det gick inget vidare. Jag var varken någon Sonny Liston, Muhammed Ali eller Kenneth Israelsson.

Vid 18-års ålder stegade jag så in på Sporthallens gym – och sedan dess har jag lyft skrot. OCH sprungit. Så länge knäna höll.

De tre moment som ingår då du tävlar i styrkelyft är:
a) benböj eller knäböj,
b) bänkpress,
c) marklyft.
Jag har aldrig någonsin tävlat – annat än med mig själv – men de tre momenten utgör basen i mitt träningsprogram. Dessa tre övningar aktiverar väldigt stora och många muskler i  kroppen. Därför vill jag avråda ifrån är att köra två, av dessa tre, övningar i samma träningspass. Speciellt om du både kör hårt och även lägger in rodd- och latsövningar, plus övningar för mage och ländrygg, i träningspasset. Det kan bli för mycket för kroppens immunförsvar.

Men hög lyftfuktighet, en rejäl middag plus en kort ”powernap” gav mig en ovanlig energi i helgen. Och jag kunde inte låta bli att köra följande idiotpass:

* Benböj (knäböj) 3 set a 20 reps – varierande vikt och mellan-högt tempo,
Effekt: Första sitta-ned pausen (av utmattning) för att inta dryck med kolhydrater och proteiner.
Det kändes tungt.

* Bänkpress: 9 set med allt från 12 reps till 1, från 40 kilo till 90 kilo med ett antal set med latsdrag och rotator-kuff mellan de olika set:en med bänkpress. Mellan-till- högt tempo,
Effekt: Andra sitta-ned pausen (av utmattning) för inta flytande kolhydrater och proteiner.
Det kändes utmärkt – kroppens egna anabola ämnen lösgjorda liksom kroppens endorfiner. En mycket falsk känsla av o-övervinnerlighet infann sig. Falsk, alltså!!

Därför avslutade jag i stor stil med följande:
* Framfälld rodd i olika vinklar – tung belastning, högt tempo, 6 set a 15 reps,
* Drag mot hakan med skivstång, axelpress och en gammaldags övning med en spiralfjäder – alla övningar för att motverka framåt-roterade axlar på grund av all bänkpress,
* Avslutande övningar för mage och ländrygg – kämpade mot egen vikt (tungt). Många reps och mycket högt tempo.
Effekt: Tredje sitta-ned pausen (extra utmattad). Flytande igen, i form av måltidsdricka med druvsocker och salt.
Det kändes mycket, mycket tungt. Verkligheten hade hunnit ifatt mig. Troligen var det då, eller en stund senare, som jag blev sjuk.

Det som alltid förundrar mig är det som förändras, och det som inte förändras, när åren går.

Skillnaden idag och för 30 år sedan är förvånande liten när det gäller styrkan. Skillnaden är däremot stor när det gäller behovet av återhämtning. Det var, faktiskt, lättare att återhämta sig från ett verkligt hårt träningspass – för hela kroppen – år 1989 än idag! Men rent styrkemässigt är skillnaden förvånande liten. Även om den finns.

Jag började inte att träna för att det var nyttigt.

Jag började träna för att bli stark. Ju starkare desto bättre klarade man sig i slagsmål. Och ju bättre man klarade sig i slagsmål desto värre rykte fick man. Ju värre rykte man hade desto mindre behövde man slåss. Detta var en viktig insikt och efter den levde jag, så gott som jag kunde, under hela mellan- och högstadiet. Speciellt under högstadiet. Min tid där påminde om filmen ”Ondskan”. Byggd på boken. Jag har aldrig riktigt lämnat grusgården på Mimerskolan. Det var där som jag gick högstadiet.

Jag började blogga för att berätta om min denna tid. En tid som satt spår som aldrig går ur. Det var på grund av högstadiet på Mimer som jag började träna mer styrketräning. Och prövade på boxning. Det var på grund av högstadiet på Mimer som jag aldrig slutat träna styrketräning. Och jag har aldrig tränat för att det skulle vara nyttigt. Jag har alltid tränat för att vara stark och vara redo att slåss. Även om jag inte vill slåss. Men det är så livet är. Du måste slåss. Fast kanske inte fysiskt.

Men vill du träna för att få ett bättre och längre liv så behöver du inga stora vikter. Eller kunskaper i boxning eller i någon annan kampsport. Det är bara att promenera raskt i 25-30 minuter och, som sagt, gärna med ”viktmanchetter” runt handlederna. Och tränar du för att bli stark så ska du inte träna så att du blir sjuk, svag och missar nästa träningstillfälle. Och det är inte nyttigt.

För då kan du nämligen åka på stryk.

 Jag återkommer

____________________________

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och landstinget (regionen).
”Politisk dödsdans för S i Umeå – eller dags för partnerbyte ”har publicerats
9 juli, 13 juli, 16 juli, 19 juli, 23 juli, 27 juli, 30 juli, 3 aug, 6 aug och 11augusti.