Vi här nere – och dom där uppe

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:
Public service oberoende i förhållande till politiska partier.

__________________________

 

Sveriges Television har reagerat mycket starkt på motionen till Miljöpartiets kongress.Citat från Svt Nyheter:

[Publicerat 8 okt, uppdaterat 9 okt].

 

En av motionens undertecknare är umebo och heter Lennart Frostesjö (se bild nedan). Denne är ledamot i styrelsen för Miljöpartiet i Västerbotten. Lennart Frostesjö sitter även i nämnden för Miljö- och hälsoskydd i Umeå kommun. I går morse (11 okt) försvarade umebon Frostesjö motionen till Miljöpartiets kongress i radions P1.

Svt Nyheter fortsätter sin kraftfulla kommentar på följande sätt:

 

”Politiker ska respektera systemet”
SVT:s vd Hanna Stjärne skriver i ett blogginlägg att hon är kritisk till förslaget, som hon menar är ”häpnadsväckande”.

”De senaste åren har vi sett flera exempel på hur politiska partier velat påverka journalistiken i public service. Det är förstås fritt att debattera, berömma eller kritisera SVT:s bevakning, men politiker ska respektera systemet och inte lägga förslag som syftar till att påverka innehållet.”

Läs hela Hanna Stjärnes kommentar här.

https://omoss.svt.se/arkiv/bloggarkiv/2021-10-09-politiker-ska-halla-fingrarna-borta-fran-svts-journalistik.html

 

_     _     _     _     _

 

          Lennart Frostesjö

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:
Den andra delen av Umeå kommuns galopperande låneskuld

__________________________

Detta är del II om Umeå kommuns skenande låneskuld. Del I publicerades den 4 oktober.

Låt oss repetera:
Låneskulden är tänkt att ökar med uppåt 60 procent – på bara fem (5) år! Detta framgår av Umeå kommuns budget för 2022.

 

Se den beslutade ökningen av låneskulden nedan.

 

 

Umeå kommuns totala låneskuld låg på ca 9 800 miljoner i slutet av 2020. Låt oss avrunda till tio miljarder. Av dessa skulder belastade 2 137 miljoner kommunens förvaltningar och 7 655 miljoner kommunens bolag (som AB Bostaden, Umeå Energi AB och UMEVA/Vakin, m fl). Detta är den totala skulden som Umeå kommun har lånat upp till sedan staden grundades år 1622.

Detta kräver ett ytterligare trendbrott
Det är dags att börja betala av på skulden. Men istället planerar den politiska ledningen att öka skuldsättningen ännu mer – och detta i svindlande takt. Hans Lindberg, m fl, har tänkt öka skuldsättningen med mellan 55-60 procent – och det under endast fem år! För att få lite perspektiv på hastigheten i skuldtillväxten vill vi påminna om att det har tagit Umeå stad/kommun 400 år att ackumulera dagens skuld på 9 800 miljoner. Kommunens ledning bör anmälas till TV-programmet Lyxfällan.

Hur kan trendbrottet skapas. Det är egentligen väldigt enkelt att inleda trendbrottet.

 

Överskottet måste användas till att minska låneskulden
I lokala media rapporteras att Umeå kommun går mot ett stort överskott för 2021. Till största delen beror detta på tillfälliga intäkter utanför kommunens kontroll. Exempel:
* Det höga elpriset innebär att kommunens överskott från vattenkraften beräknas bli 75 miljoner större än förväntat.
* Extra statsbidrag under pandemin innebar ett tillfälligt tillskott på nästan 200 miljoner i år.
* Överskottet från försäljning av mark väntas bli 70 miljoner. Andra år köper kommunen in mark. Sett över några år ska budgeten för mark och exploatering (MEX) ligga på plus/minus noll.

Kommande år kommer alltså att bli svårare för Umeå kommun. Men inte desto mindre är detta ett tillfälle då trendbrottet – då kommunen börjar betala av på låneskulden – kan inledas. Detta istället för att fortsätta att öka låneskulden – i  galopperande takt.

Vi har redovisat behovet av en rad trendbrott. Dessa berör exempelvis arbetsorganisation, ledarskapskultur samt behovet av prioriteringar – där det inte finns plats för skrytprojekt som kulturhuset Väven och det överdrivet kostsamma badhuset Navet. Det finns inte heller plats för misslyckade upphandlingar som Lundabron – ett projekt som en gång var tänkt att kosta 43 miljoner kronor men som slutade på skamliga 159 miljoner!

När det gäller framtiden för Umeå kommun har Arbetarpartiet, bland annat genom att lyfta fram behovet av ett antal trendbrott, visat hur vi vill prioritera bland verksamheterna. Den som vill läsa mer om vad vi står för när det gäller den lokala politiken i Umeå kan dels titta på tidigare blogginlägg om behovet av trendbrott, dels läsa vår Alternativbudget (se länk nedan).

_     _     _     _     _

Arbetarpartiets Alternativbudget: https://nya.nu/2021/06/11/arbetarpartiets-alternativbudget-for-umea-2022/

 

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:
Etablissemangets svek mot yttrandefriheten då Lars Vilks övergavs
____________________________

 

Ingress: förklaring.
Vissa av mina blogginlägg är väldigt personliga. Exempelvis de som handlar om tarmvred. I andra inlägg representerar jag definitivt Arbetarpartiet. Vår politik syftar till att är att ena olika delar av befolkningen i försvaret av bland annat sjukvård, äldreomsorg och anställningstrygghet. Denna strävan efter enighet omfattar både:
a) löntagare och pensionärer;
b) knegare inom privat som offentlig sektor;
c) etniska svenskar och invandrare.

Mot denna bakgrund är det Arbetarpartiet främmande att agera i syfte att häda och förnedra religioner som exempelvis den kristna, judiska eller muslimska. Men Arbetarpartiet försvarar samtidigt de svenska grundlagarna.

De svenska grundlagarna står i skarp konflikt med de rättigheter som sharia (lagarna) ger sina anhängare. En hel värld upprörs idag över hur talibanerna kastar Afghanistan tillbaka i tiden genom att just hänvisa till sharia. Sharia innebär tron på en gudomlig rättsskipning som alltid står över människans lagstiftning – däribland de svenska grundlagarna.

Sharia ger mannen rätt till fyra fruar, att ingå barnäktenskap och innebär även att kvinnans ord endast väger hälften så mycket vid en rättegång. Vid en konflikt mellan grundlagen och sharia är det grundlagen som gäller i Sverige. Men många anhängare av sharia accepterar inte detta. I konflikten mellan de svenska grundlagarna och sharia tar Arbetarpartiet självklart ställning för grundlagarna.

Den grundlagsstadgade yttrande- och tryckfriheten innebär att jag och du har rätt att häda. Denna rätt är ett resultat av yttrande- och tryckfriheten. Dessa lagar gör det helt lagligt att bränna heliga böcker som bibeln och att rita karikatyrer av profeten Muhammed som en rondellhund. Arbetarpartiet försvarar alltså den rätt som grundlagen ger att häda. Samtidigt kommer vi i Arbetarpartiet inte att bränna bibeln eller att rita av profeten Muhammed som en rondellhund. Detta går helt emot vår strävan efter enighet när det exempelvis gäller försvaret av välfärden. Det är med detta i bakhuvudet som du, käre läsare, bör läsa nedanstående text.

 

*Del ett: Vilks hyllas nu av det etablissemang som svek både yttrandefriheten och honom.
Konstnären Lars Vilks dog tillsammans med två poliser i en trafikolycka under söndagen. Media har sedan dess varit fulla av artiklar och inslag där Lars Vilks nu (efter sin tragiska död) lyfts fram som en person som stod upp för yttrandefriheten via sin konst. Detta är osmakligt. Sanningen är att Vilks var ”persona non grata” (en icke önskvärd person) för nästan hela det etablerade Sverige. Lars Vilks var icke önskvärd för andra kulturarbetare, för media, för riksdagspartierna. Och det under många och långa och svåra år.

Vilks blev mest känd för att han ritade en karikatyr av profeten Muhammed som en rondellhund i tidningen Nerikes Allehanda år 2007. Detta skedde alltså för 14 år sedan. Publiceringen ledde till en våg av protester från islamister – runt om i hela världen. I Pakistan förekom exempelvis demonstrationer där islamister brände den svenska flaggan tillsammans med en docka som föreställande den dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt. Även Irans dåvarande president kritiserade Lars Vilks rondellhund.

Vilks kom att utsattas för mordförsök.

Och han fick motta långt fler mordhot. Liksom Salman Rushdie tvingades Vilks att leva under ständigt polisbeskydd under resten av sitt liv. En irakisk organisation som stod terrornätverket Al-Qaida nära utlovade en belöning på 100 000 dollar till den som dödade Lars Vilks. Belöningen skulle stiga till 150 000 dollar om Vilks ”slaktades som ett lamm”. Innebörden i denna formulering är att Vilks borde få halsen avskuren.

Det fanns många som var beredda att verkställa denna uppmaning. I mars 2010 greps sju personer på Irland som planerade att mörda Lars Vilks. Samma år utsattes även Vilks hem för mordbrand. Planen var att Vilks skulle komma ut, från sitt brinnande hus, och att han då skulle slaktas med kniv. Men Vilks var inte hemma. År 2015 avlossades 30-40 skott mot ett möte i Köpenhamn där Vilks deltog. Vid detta tillfälle dog en person och två skadades. Trots att Lars Vilks utsattes för mordhot och mordförsök, samt fick sitt liv extremt begränsat, fick han alltså väldigt sällan någon uppbackning: varken av kulturetablissemanget, av media eller av ledande politiker.

 

*Del två: Yttrandefriheten sattes ur spel då etablissemanget la sig platt för våldsbejakande islamister.
Debatten kring Lars Vilks borde ha handlat om de rättigheter som svenskar har, både som medborgare och konstnärer, enligt de svenska grundlagarna. Dessa är regeringsformen, tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen och successionsordningen. Grundlagarna innebär att Lars Vilks hade rätt att avbilda profeten Muhammed som en rondellhund. Denna rätt kunde inte tas ifrån Vilks (och kan inte tas ifrån någon svensk medborgare) även om du och jag anser att det handlar om dålig och provokativ konst (eller politik). Grundlagarna om yttrande- och tryckfrihet tillerkänner oss bland annat rättigheten att avbilda profeten Muhammed som en rondellhund och att bränna bibeln. De svenska lagarna ger absolut ingen rätten att döda Lars Vilks för hans avbildning.

Men istället för att ställa upp för Lars Vilks och den yttrandefrihet som, bland annat, kulturarbetare ska garanteras genom grundlagarna angreps yttrandefriheten. Ett av de absolut mest aggressiva angreppen kom från den populäre radioprataren Täppas Fogelberg. Denne ansåg att ”Lars Vilks får skylla sig själv” (Svt 5 okt 2012). Trots att Lars Vilks hade ett pris på sitt huvud på upp till 150 000 dollar, och att försök verkligen gjordes att mörda Vilks trots att han höll sig inom lagen, ansåg Fogelberg att ”Lars Vilks får skylla sig själv”. Fogelberg gick faktiskt ännu längre. Trots att alla då visste att det handlade om liv eller död reducerade Fogelberg de våldsbejakande islamisternas försök att döda Vilks till ”Dumskallar som retar sig på en annan dumskalle” (se länken nedan). Andra var inte lika öppet föraktfulla som Täppas, men de teg och samtyckte med honom istället för att försvara Vilks och yttrandefriheten.

Detta intellektuella och moraliska haveri – där Lars Vilks grundlagsstadgade rättigheter kunde glömmas bort av de som ”tyckte” att han gjorde fel skedde i ett Sverige där främst de frikyrkliga upprördes av utställningen Ecce Homo (där Jesus kopplas samman med homosexualitet). Denna utställning fick till och med visas i Uppsala Domkyrka – Svenska kyrkans högborg.
Ja, kanske någon då säger, men var inte Ecce Homo lagligt? Jovisst, och så var även Vilks rondellhund. I båda fallen fanns det folk som ansåg att konstnärens verk innebar hädelse, eller var väldigt-väldigt provokativ. På så sätt fanns en likhet. Men när det gäller konsekvenserna för de båda konstnärerna blev dessa oerhört annorlunda. Ingen har, som tur är, försökt mörda Elisabeth Ohlson Wallin.

 

*Del tre: som under andra världskriget – fast ömkligare.
Den konstnärliga friheten, och allas yttrandefrihet, handlar inte om vad någon eller några anser vara bra eller dålig konst alternativt vara bra eller dålig politik (eller religion). Lars Vilks konstnärliga frihet, och allas yttrandefrihet, handlade om ifall hans rondellhund var tillåten. Lars Vilks konstnärliga frihet handlade om ifall det han gjorde (inom ramen för yttrandefriheten) skulle leda hans död – eller inte. Det som skedde var att större delen av det svenska etablissemanget svek Lars Vilks och därmed den yttrandefrihet som ska garanteras alla av grundlagen. Och etablissemanget begick detta svek på grund av att de våldsbejakande islamisterna var beredda att döda Lars Vilks för hans rondellhund. Lagens upprätthållare retirerade för hotet.

Större delen av det etablerade Sverige gjorde alltså precis som under andra världskriget. De gav efter för hot. Fast denna gång var eftergiften bara så in i helvete mycket ömkligare. Det hade nämligen kostat oändligt mycket mindre att stå upp för Lars Vilks, mot de våldsbejakande islamister som hotade honom, än vad det hade kunnat komma att kosta att stå upp mot Nazityskland under andra världskriget.

 

*Del fyra: Kom ihåg morden på och stödet för Charlie Hebdos redaktion.
Behandlingen av Lars Vilks kan jämföras med reaktionerna efter terrordådet mot satirtidningen Charlie Hebdo i Paris 2015. Även Charlie Hebdo hade publicerat karikatyrer av profeten Muhammed. Bara långt fler och långt grövre än Lars Vilks. Men bakom Charlie Hebdo slöt både hela det franska samhället samt politiska ledare och medier från hela världen upp. Inklusive från Sverige. Nästan ”alla” använde sig plötsligt av parollen ”Je suis Charlie” (Jag är Charlie) under en tid. Men då det gällde ”Lars Vilks” svek samma etablissemang. Det var ingen rörelse alls för ”Je suis Lars”.

Men om alla medier hade publicerat hans rondellhund hade fötterna slagits undan för de som försökte döda honom! De hade tvingats att ge upp. Och då hade både Vilks och den grundlagsstadgade yttrandefriheten stärkts.

Debatten efter dådet mot Charlie Hebdo kom att präglas av en rad manifestationer till stöd för yttrandefriheten. Men den oförlåtliga fegheten från etablissemangets sida – som inte stod upp för Lars Vilks yttrandefrihet, utan genom sin tystnad sade att Vilks fick skylla sig själv – har spelat de våldsbenägna islamister i händerna.

Islamisterna vill nämligen ha en debatt om ifall det är rätt eller fel att häda en viss religion. Det sista islamisterna vill ha är en debatt om ifall det är rätt eller fel att hota, misshandla och mörda i religionens namn. Islamisternas, och deras svenska medlöpares, metod går ut på att skylla på offren. Inte på dem som dödar eller försöker döda. De våldsbejakande islamisterna vill att deras offer ska få höra samma sak som kvinnor som utsatts för övergrepp ofta får höra: att de får skylla sig själva!

Avslutning: Självcensur bland media och politiker sedan 1989.
Islamistiska riktningar bland muslimerna – riktningar som Muslimska brödraskapet och de wahhabitiska salafisterna – har, genom våld och genom hot om våld, framtvingat en självcensur bland oändligt många journalister, författare, politiker och andra samhällsdebattörer.

Det går idag att utnyttja den grundlagsskyddade yttrandefriheten till att driva med exempelvis kristendom och judendom. Det finns inga världsomspännande organiserade riktningar med hundratusentals anhängare inom dessa religioner som systematiskt sysslar med hot, våld och folkmord på det sätt som Daesh/ IS och al-Qaida gör. Och på grund av de handlingar som denna typ av organisationer begår upphör yttrandefriheten.

Sedan måste man alltid understryka, igen och igen, att en stor majoritet av muslimerna i Sverige och Europa tar avstånd från Daesh/ IS och al-Qaida. Men den våldsbenägna minoriteten (inom minoriteten) besatt ändå ett tillräckligt stort våldskapital för att etablissemanget i Sverige skulle överge Lars Vilks – och yttrandefriheten.

Processen av självcensur har pågått även i exempelvis övriga Europa och USA ända sedan 1989 då ayatollah Khomeini, Irans dåvarande religiöse diktator, utfärdade en fatwa (religiöst påbud) som uppmanade alla rättroende muslimer i hela världen att döda författaren Salman Rushdie. Detta på grund av dennes bok Satansverserna.

I praktiken har alltså islamistiska extremister lyckats inskränka yttrande- och tryckfriheten även i länder där dessa rättigheter är grundlagsstadgade. Detta har de islamistiska extremisterna uppnått genom att hota, döda och förfölja personer vars åsikter och handlingar (bland annat konstnärliga) de ogillar. I Sverige var det Lars Vilks som fick betala det högsta priset för detta.

_     _     _     _     _

 

https://www.svt.se/opinion/jag-har-trottnat-pa-att-betala-for-lars-vilks-polisskydd

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.
Idag fortsätter samtalet med läsarna om behovet av trendbrott.

________________

Som jag tidigare har skrivit söker vi i Arbetarpartiet (AP) umebornas förtroende för att genomföra ett antal trendbrott i Umeå kommun.
I detta blogginlägg handlar det om låneskulden. Det krävs två blogginlägg rörande låneskulden för att vi ska kunna beskriva utvecklingen av denna samt vad som bör göras, respektive inte bör göras, på ett någorlunda utförligt sätt.

Här kommer det första inlägget när det gäller behovet av ett trendbrott när det gäller Umeå kommuns låneskuld.

 

*Ingress
Varje ansvarstagande familjeförsörjare, som inte vill hamna i lyxfällan på grund av för stora lån, vet att vissa kostnader måste minskas för att det ska vara möjligt att öka andra. Detsamma gäller i en kommun. En ansvarsfull politisk ledning som vill investera i det som hör framtiden till måste samtidigt klara av att spara på det som inte håller måttet. Det går illa för den som inte kan prioritera och därför lånar för mycket. Tyvärr är detta vad som kännetecknar ledningen för Umeå kommun. Utvecklingen av låneskulden är beviset. Vi ska visa detta.

Framtidens stora investeringar kan bland annat kopplas till befolkningsutvecklingen och behovet av en omställning av industrin till grön produktion. Arbetarpartiets (AP) politik går till stor del ut på att skapa utrymme för dessa framtidsinriktade investeringar. Samtidigt förstår vi att detta kräver ett sparande på andra sektorer. Till dessa hör kostsamma skrytprojekt samt en auktoritär och ineffektiv arbetsorganisation och ledarskapskultur.

För oss går sparande och satsningar, satsningar och sparande, hand i hand.

 

* Trendbrott – eller ytterligare skuldsättning. Vår uppfattning är alltså att Umeå kommuns låneskuld kommer att ökar oacceptabelt snabbt (se figur nedan). Detta visar på kommunledningens oförmåga att prioritera. Ett av de nödvändiga trendbrott som vi i Arbetarpartiet (AP) vill åstadkomma, och det snarast, är att börja betala av på Umeå kommuns stora låneskuld – som uppstått på grund av verksamheterna i förvaltningar och bolag. Vi anser att det är helt rätt att ta upp lån till vissa investeringar. Men vi anser att andra investeringar – exempelvis till ett antal skrytbyggen/projekt – inte borde ha skett alls (eller varit mycket mindre) samt att den samlade låneskulden i förvaltningar och bolag kommer att öka oacceptabelt snabbt. Detta i ett läge när låneskulden borde minska.

Vår viljeinriktning står i skarp kontrast till agerandet hos den nuvarande kommunledningen. Denna har har valt att skjuta det väldiga problemet med låneskulden framför sig – genom att fortsätta att öka på låneskulden! Kommunens ledning verkar inte förstå att problemen blir svårare att lösa ju större de (problemen) tillåts bli.

Bakgrunden till det som sker beror delvis på att kommunens politiska ledning saknar förmåga att prioritera. Detta beror i sin tur på att kommunens politiska ledning är så splittrad.

 

* Det handlar inte endast om S och MP – där det finns många viljor bara inom det Socialdemokratiska partiet. Det finns även fler partier än S+MP som, i praktiken, är med och ”lägger budget” i Umeå kommun. Detta gäller definitivt för den galopperande ökningen av låneskulden. Det blir ofta en galopp när det handlar om många viljor – som alla måste ”få sitt” för att hålla sams. Men de som kommer att få betala för galoppen är umeborna. Detta genom följande kombination: en snabbt ökande låneskulden – uteblivna förbättringar av kommunens service.

Se den beslutade ökningen av låneskulden nedan.

 

 

Låneskulden är tänkt att ökar med uppåt 60 procent – på bara fem (5) år! Detta framgår av Umeå kommuns budget för 2022.

Hur lång tid tog det då att bygga upp dagens låneskuld, undrar du då, käre läsare? Svaret är 400 år! Nästan år (2022) är det exakt 400 år sedan Umeå fick sina stadsprivilegier. Av Gustaf II Adolf. Det är därför hans byst finns framför Rådhusets älvssida.

Dagens låneskuld är alltså ett resultat av olika lån – av bra lån, av dåliga lån. – men oavsett vilket: ett resultat av 400 års lånande. Här krävs ett rejält trendbrott. Det trendbrott som Arbetarpartiet (AP) anser är nödvändigt, när det gäller Umeå kommuns ekonomi, betyder att vi ska börja betala av på lånen. Alternativt uttryckt: att minska låneskulden. MEN den glada, och ansvarslösa, majoriteten i Umeå kommuns fullmäktige tänker alltså först öka låneskulden med uppåt 60 procent, på endast fem (5) år, och SEDAN börja betala av på låneskulden. Påstår de.
Jag repeterar: FÖRST öka låneskulden med mellan 5 500-6 000 miljoner under de fem åren 2021-2025 för att SEDAN börja betala av.

Kommunens ledningen klarar alltså inte av att prioritera. Och den som inte tror det kan läsa Västerbottens-Kuriren av idag (lördag). På sidan 8 beskrivs hur en gång- och cykelbro över Umeälven (Lundabron) gick från att kosta 43 miljoner till en slutnota på … 159 miljoner!

Det ni. Lyxfällan nästa för de ansvariga.

 

Fortsättning på måndag.

Då ska vi, tillsammans och mer noggrant, gå igenom hur Umeå kommuns låneskuld är fördelad. Och hur låneskulden OMEDELBART skulle kunna minskas.

 

PS.
Vi i Arbetarpartiet har den politiska beslutsamhet som krävs för att dela ”regeringsansvaret” i Umeå kommun tillsammans med andra partier som vill åstadkomma samma nödvändiga trendbrott som vi vill. Det är bråttom. Umeå kommun håller på att missa tåget.

 

 

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.
______________________________________

 

HEJ.
Jag har inte kunnat skriva om de nödvändiga trendbrotten i Umeå kommun under ett par dagar. Klockan 03.00 på torsdagens morgon vaknade jag av helvetiska plågor. Det visade sig sedan vara tarmvred. Under torsdagens kväll fick jag vara med om två av de mest smärtsamma upplevelserna i mitt liv.

Den första handlade om att stoppa ned ett rör i matstrupen. För vissa människor är detta ingen sak. Alls. För andra, som mig, är det bland det värsta tänkbara. Kräkreflexer är inget som du kan råda över. Och ska röret ned, medan hela kroppen vrålar UPP, blir det en kollision. Denna är smärtsam. Fruktansvärt smärtsam.

Sedan kommer kramperna. De kan dövas med exempelvis morfin. Men det går inte att ta hur mycket som helst. Och jag skulle röntgas för att problemet, och behandlingen, skulle kartläggas. Detta sammanföll med en av de svåraste kramperna i tarmpaketet. Kombinerat med ett kraftigt illamående. Det blev för mycket. Det har väl hänt någon gång att jag haft så ont att jag bara ”stängt av”. Det här var en sådan gång. Jag krampade, hade ett illamående som jag måste kontrollera (ingen vill kräkas under röntgen) och samtidigt frös jag som en hund  (skakade i hela kroppen). Jag kände hur jag bara inte orkade mer. Jag tänkte ”jag ger upp”.

 

Det är här personalen kommer in.
Men små klappar på axeln och en vänlig stämning i grunden. Med stort kunnande och en strävan efter att åtgärda allt som bara kan åtgärdas fick de mig att ”vakna upp” ur mitt mycket nedslagna tillstånd.

Jag tänker också på allt som jag fick:
* hämtning via ambulans och inskrivning samt en första besiktning (skiktröntgen) och analys via akuten,
* sedan vidare Buk- och kärlkirurgen – D 21. Där fick jag i mig kontrastvätska vars vandring genom kroppen de sedan följde och analyserade via fem (5) ytterligare röntgenbesök samtidigt som de tog hand om det innehåll i min kropp som orsakat stoppet i tunntarmen.

Jag vill tacka all fantastisk personal på denna avdelning.

Jag kommer inte ihåg alla era namn, på alla skift, på grund av smärtdimman. Men jag minns namnen Bitte, Erik, Madelene, Anette, Riita och Isabell. De av er vars namn som jag har glömt har jag inte glömt rösten på eller hur mycket som jag uppskattade det som ni gjorde för mig. Det var så mycket. Era ansikten är svåra att minnas på grund av ansiktsskydden – som jag uppskattade. Men jag minns att alla gjorde sitt yttersta. Och jag är väldigt, väldigt tacksam. Även mot er vars namn jag inte kommer ihåg. Det var många som hjälpte mig igenom detta smärtsamma helvete. Inte minst grabbarna på ambulansen och den turkiske läkaren på akuten.

Ett väldigt stort Tack.

Jag vill avsluta med en hälsning till min rumskompis som har ännu värre smärtor än vad jag hade. Jag håller tummarna för dig, Rickard och Rhea.

 

PS. Det är en skandal att Regionens politiker år 2019 beslutade att skära en halv miljard på regionens resurser i Västerbotten under åren 2020-2021-2022. En stor del av dessa nedskärningar siktar in sig på personalen inom sjukvården. Här behövs ett rejält trendbrott. För om pandemin visat något är det att sjukvården behöver mer resurser. Inte mindre. DS.

 

 

Jag har två syften med min blogg: att motverka en
sjunkande allmänbildning i samhällsfrågor; att väcka intresse
för AP. Idag samtalar jag med mina läsare om behovet av trendbrott.

________________

 

Arbetarpartiet (AP) strävar alltså efter umebornas mandat när det gäller att få genomföra ett antal trendbrott. Detta är det fjärde blogginlägget i serien om nödvändiga trendbrott. Ett av dessa har med miljö och klimat att göra. Under den rubriken brukar AP betona två saker. Dels kvaliteten på luften i Umeås centrala delar samt kvaliteten på vattnet i Nydalasjön. Dels handlar det om stadsplaneringen – som vi anser utgör en del av miljön (stadsmiljön).

I samband med kommunfullmäktige nu i måndags (27 sept) diskuterades en av våra motioner (vi återkommer när det gäller kvaliteten på luft och vatten). Motionen handlade om Hamrinsberget. Som vanligt argumenterade vi med hjälp av fakta och logiska resonemang. Men jag ska inte sticka under stol med att för mig, som är född i Umeå och tillbringade min barndom på Hamrinsberget, handlar denna motion om ovanligt mycket känslor. Jag brukar än i dag titta på de filmer som min farsa spelade in någon gång på 50-talet, då hoppbacken fortfarande stod kvar längst upp på Hamrinsberget.

Responsen var ovanligt positiv för att handla om miljö och klimat. Vi har under mer än ett årtionde tvingats stå ensamma i dessa frågor bland de partier som sitter i Umeå kommunfullmäktige. Därför var det positiva mottagandet från övriga partier en trevlig överraskning. Tyvärr antogs inte vår motion. Den avslogs inte heller. Motionen från AP ansågs vara ”besvarad”. Det betyder att de dominerande partierna i fullmäktige förbehåller sig rätten att, i slutänden, göra precis som de vill. Detta trots det positiva tonfallet med vilket vi bemöttes. Men ett positivt tonfall är bättre än ett negativt. Det är ju kul att vara optimist – inom vissa rimliga gränser. Man har lärt sig att inte ta ut segrar i förskott efter 29 år i fullmäktige.

Nåväl. Nedan följer vår motion om att ta tillvara Hamrinsberget. Förutom att detta utgör en av Umeås gröna lungor är berget även den högsta obebyggda punkten i Umeås centrala delar.

 

”Motion till Umeå kommunfullmäktige
Vi vill att den sida av Hamrinsberget som är vänd mot älven ska ställas i ordning som ett besöks- och utflyktsmål som kan användas av alla umebor. Hamrinsberget har tidigare fyllt den funktionen. Går vi längre tillbaka i tiden har det, på berget, både funnits en hoppbacke samt tre stycken dansbanor. Berget har också en historisk betydelse ur försvarssynpunkt. Vi tänker då inte på de anläggningar av modern typ som inryms i berget idag. Vi tänker tillbaka på 1800-talet! Så sent som på 1950-talet fanns det lämningar av träbefästningar högst upp på berget med synliga kanonportar. Även dessa av trä. Tanken var att kunna beskjuta eventuella ryska skepp som kom seglandes upp efter Umeälven.

Vi vill ta tillvara på Hamrinsbergets historia. Både dess historia som försvarsverk från 1800-talet. Och dess mer moderna historia som hoppbacke och plats för dansbanor. Nu är det inte en ny hoppbacke och nya dansbanor som vi låser oss fast vid. Naturligtvis. Utan som vi skrev inledningsvis: vi vill att den sida av Hamrinsberget som är vänd mot älven ställs i ordning som ett besöks- och utflyktsmål för umeborna utifrån den moderna tidens krav. Det vi inte vill är att älvssidan av berget används till bostads- eller konferensändamål. Sådana byggnader passar mer åt ”lasarettshållet” till.

Mot denna bakgrund föreslår vi:
att  Hamrinsberget iordningsställs som ett besöks- och utflyktsmål för umeborna samt turister,
att  exploateringen av Hamrinsbergets ”lasarettssida” hålls öppen.

Jan Hägglund
Davis Kaza
Arbetarpartiet”

 

Formuleringen nedan blev vad en majoritet av ledamöterna i kommunfullmäktige kom att rösta för efter en ovanligt vänlig debatt:
”Hamrinsberget är utpekat för utveckling av stadsbebyggelse med blandat innehåll med tydliga kvartersgränser (STADBLA) i den fördjupade översiktsplanen för universitetsområdet som antogs av kommunfullmäktige 2013 och som aktualiserades 2016.

Med stöd av den fördjupade översiktsplanen för universitetsområdet pågår en detaljplaneprocess i syfte att tillskapa planmässiga förutsättningar för bostäder, verksamheter, kontor, handel, skola samt områden för allmän plats för gator och utsiktsplats. Ytterligare syften i detaljplanen är att säkerställa befintliga anläggningar för Umeås och Norrlands universitetssjukhus (NUS) vattenförsörjning, säkerställa en god hantering av dagvatten samt att säkerställa områdets kulturmiljövärden.

Som framgår i detaljplanens syfte är tillskapandet av en allmänt tillgänglig utsiktsplats samt säkerställande av områdets kulturmiljö två viktiga utgångspunkter, vilket bedöms ligga i linje med åtminstone delar av motionen.

Det går inte att föregå detaljplaneprocessen genom att nu svara på vilka delar av området som kommer bedömas lämpliga att bebygga eller hur det kan ske. Hur området ska disponeras och planeras kommer att studeras närmare och hanteras i planprocessen, där samtliga berörda verksamheter inom Umeå kommun deltar. Möjlighet att yttra sig ges i detaljplanens samråds- och granskningsskede innan detaljplanen kan godkännas av byggnadsnämnden och slutligen antas av kommunfullmäktige.

Med grund i ovanstående resonemang yrkar Mark och exploatering att motionen ska anses besvarad.

Yttrandet har tagits fram av Mark och exploatering, Detaljplanering, Fritid och Gator och parker tillsammans.”

 

 

Jag har två syften med min blogg: att motverka en
sjunkande allmänbildning i samhällsfrågor; att väcka intresse
för AP. Idag samtalar jag med mina läsare om behovet av trendbrott.

 

Ingress
Inför valet till Umeå kommunfullmäktige strävar Arbetarpartiet (AP) efter umebornas förtroende. Detta i syfte att få starkast möjliga politiska  mandat av väljarna för att kunna genomföra ett antal trendbrott i Umeå kommuns olika verksamheter – både i förvaltningarna och i bolagen – som vi anser vara extra viktiga för kommunen. Jag har tidigare hunnit med att skrivia två blogginlägg om nödvändiga trendbrott. Dessa är:
* behovet av en förbättrad arbetsorganisation inom kommunens förvaltningar (23 sept),
* behovet att kommunledningen tar vara på Umeås stora möjligheter att bli en viktig del i försvaret, och omvandlingen, av dagens industri till framtidens gröna industriella produktion (25 sept).

Så har ej hittills varit fallet. Kommunledningens oförmåga att erbjuda mark till batterifabriken Northvolt avskräcker. Men en förbättring verkar glädjande nog vara på gång. Vi får bara hoppas att denna inte kommer för sent.

Nedanför ska jag förklara varför Umeå kommuns förvaltningar behöver en helt ny ledarskapskultur – om om varför en miljard inte alltid är en miljard. Detta är det tredje exemplet på vad vi i AP anser vara ett absolut nödvändigt trendbrott – i syfte att lyfta Umeå in i framtiden.

 

Trendbrott tre

 

Del ett
Det finns en verklig styrka på golvet bland den personal som utför förvaltningarnas verksamheter i Umeå kommun. Men om ”styrkan från golvet” ska kunna släppas lös och komma förvaltningarnas verksamheter tillgodo krävs det ett trendbrott när det gäller ledarskapskulturen. Detta oavsett hur många förvaltningar som Umeå kommun håller sig med.

Dagens auktoritära och passiviserande ledarskapskultur måste ersättas med vad som kallas för ett processorienterat arbetssätt. Kärnan i detta (processorienterade) arbetssätt är att chefen ska se till att de anställda har de förutsättningar som krävs, bland annat i form av personaltäthet, utbildning och arbetsredskap, och sedan ta ett steg tillbaka för att överlåta problemlösningarna till de närmast berörda. De ”på golvet”. Det är ju dessa som är specialisterna eftersom de utför själva jobbet = processen.

Detta överlåtande av ansvar innebär en helt ny ledarskapskultur.

Om styrkan från golvet kan tas till vara kommer detta, i ett första steg, att leda till ökad arbetsglädje och kreativitet. Men även till färre långtidssjuka och lägre personalomsättning. Ett processorienterat arbetssätt kommer att innebära mer ”produktion” per timme. Alternativt uttryckt. Varje inbetald skattekrona kommer att resultera i bättre omsorg för de äldre, bättre undervisning för eleverna samt i ökad trygghet och trivsel för de anställda – samt för umeborna i allmänhet.

 

Del två
Debatten handlar alltför ofta om marknadskrafterna eller politikerna ska topp- eller detaljstyra verksamheterna. Detta både i och utanför Umeå kommunfullmäktige. AP står för en tredje ståndpunkt. Detta just i form av ett processorienterat arbetssätt där chefen ska se till att de anställda har de förutsättningar som krävs, bland annat i form av personaltäthet, utbildning och arbetsredskap, och sedan tar ett steg tillbaka för att överlåta problemlösningarna till de närmast berörda. De ”på golvet”. Återigen: Det är ju dessa som är specialisterna eftersom de utför själva jobbet = processen.

 

Del tre
En konsekvens av förbättringar vad gäller arbetsorganisation och ledarskapskultur är att en miljard inte alltid är en miljard. Låt oss, som ett exempel bland många, ta den verksamhet som ligger under Individ- och familjenämnden. Nämndens verksamheter tilldelas idag, ungefär, en och en halv miljard kronor om året för att utföra sina uppgifter. Med rätt arbetsorganisation och ledarskapskultur – i form av ett gemensamt ansvarstagande för helheten och ett processorienterat arbetssätt med ökat ansvar och inflytande för de anställda – kommer produktivitet och trivsel att öka samtidigt som sjukskrivningar och personalomsättning kommer att minska.

Det är därför vår fasta övertygelse att en miljard inte alltid är en miljard.

Med rätt arbetsorganisation och ledarskapskultur kan en budget på en miljard innebära en ”produktion” av omsorg som motsvarar 1,25 miljarder! Alltså 25 procent mer. Men detsamma gäller tyvärr även i motsatt riktning. Men ett mindre bra arbetssätt – där toppstyrning och rädsla leder till få egna initiativ, motsättningar mellan personal, hög sjukfrånvaro och personalomsättning – är risken stor att en satsad miljard skattekronor riskerar att endast ”producera” omsorg för 750 miljoner. Alltså 25 procent mindre verksamhet för pengarna!

 

Avslutning
AP anser att det krävs ett kraftfullt trendbrott när det gäller arbetsorganisation och ledarskapskultur. Umeå kommunen måste åter ta steg mot ett färre antal förvaltningar med en uttalad strävan efter ett ökat samarbete över verksamhetsgränserna som mål och samtidigt kombinera detta med ett processorienterat arbetssätt.

Till min stora glädje har även andra kommunpolitiker tagit upp detta tema. Detta ger mig anledning att återkomma till frågan om arbetsorganisationen och klargöra vår position ytterligare. AP tror inte att det är realistiskt att återigen göra om hela resan till en enda stor kommungemensam förvaltningsorganisation.

Men ”produktionen” skulle tjäna på ett färre antal förvaltningar. Vi ska redogöra för hur vi vill minska på dessa.

Till sist: ett ytterligare trendbrott handlar om utvecklingen av den totala låneskulden för Umeå kommuns verksamheter i förvaltningar och bolag. Det tog 400 år att ackumulera en skuld på uppåt tio miljarder (9800 miljoner). Nu tänker kommunledningen öka denna skuld med mellan 55 – 60 procent. Och detta på endast fem år (2021 – 2025).

Här krävs ett omedelbart trendbrott!

Jag för fram vår problembeskrivning och lösning i nästa eller i näst-nästa blogginlägg. Och du, käre läsare, är välkommen att även inkomma med synpunkter på den mer konkreta lokalpolitiken i Umeå kommun.

Just nu pågår Umeå kommunfullmäktige. Det utspelas en debatt om ifall Umeå kommun ska subventionera el-sanering. Det råder ingen tvekan om att de personer som uppger sig ha el-allergi är utsatta för ett lidande. Detta lidande är ofta stort.

Men el-allergi finns inte som en diagnos. Detta innebär att en person som anser sig lida av el-allergi inte kan bli, exempelvis, förtidspensionerad på grund av detta. Och det borde i sin tur innebära att Umeå kommun inte kan subventionera el-sanering. Jag understryker åter: detta är inte att förneka lidandet hos de personer som anser sig ha el-allergi

I denna fråga har Mattias Sehlstedt V-Umeå och Lasse Jacobsson V-Umeå olika åsikter – inför öppen ridå. Skillnaden är att Sehlsted har sitt partis partikongress bakom sig.

Jag håller på Sehlstedt.

 

PS. Även inom Centerpartiet sprack i denna fråga. Den myndige doktor S-O Edvinsson ”gav inte mycket” för ett beslutet i kammarrätten vars andemening var att kommuner inte ska el-sanera bostäder. Mot detta invände piggt Maja Westling. Hon tyckte det var konstigt att hennes partikollega (S-OE) inte ansåg att fullmäktige inte skulle bry sig om juridiska beslut.  DS.

 

Jag bloggar av två skäl. Precis som andra vill jag påverka.
Men jag vill också motverka en sjunkande politisk allmänbildning.
Min förhoppning är att läsare från alla läger ska få ut något av det jag skriver.

__________________________

 

Jag hade utlovat att skriva om det andra trendbrottet som vi söker väljarnas förtroende för i kommunvalet den 11 september nästa år. Detta kommer i början på nästa vecka. Istället vill jag erbjuda mina läsare en något redigerad variant av en debattartikel som jag och en av mina partikamrater fick publicerad i VK i torsdags.

 

Arbetarpartiet (AP) strävar efter att delta i styret av Umeå kommun efter valet 2022. Vi är ännu inte spridda över hela landet. Däremot har vi, sedan 2010, utvecklat ett Handlingsprogram för att ta hela Sverige framåt. Och Umeå utgör en del av Sverige.

Ryggraden i Handlingsprogrammet har varit det dramatiskt växande behovet av investeringar i grön industriell produktion. Under tio år har vi dels försvarat industrin mot dess fiender, dels argumenterat för industriproduktionens omvandling i linje med de allt djupare insikterna om hoten mot klimat och miljö. Om vi i AP deltog i styret av Umeå skulle kommunen spela en avgörande roll i norra Sverige när det gäller utvecklingen av grön industriell produktion. Mer om detta senare.

Till vår stora glädje ser vi nu en återindustrialisering av Norrland. Detta just i form av grön industriell produktion. Vi tänker på de gigantiska satsningarna på fossilfri stålproduktion i Norrbotten. Statliga LKAB och Vattenfall driver sedan 2016 på för att omvandla SSAB:s stålproduktion. Privata investerare planerar nu att bygga ett helt nytt fossilfritt stålverk i Boden! AP:s analys byggde på att hänsyn måste tas till klimat och miljö. Samtidigt måste också industrin överleva. Lösningen blir att hänsynen tas redan i utformningen av själva industriprocessen. De väldiga satsningarna i Norrbotten har bekräftat detta.

Därför tog vi med stor entusiasm del av Northvolts planer på att bygga en batterifabrik i norra Sverige år 2017. Batterier är ett lysande exempel på grön industriell produktion. En utveckling av batterierna ökar möjligheten att lagra energin från de alltmer omfattande vindkraftsparkerna och påskyndar omvandlingen av fordonsparken mot elbilar och elbussar.

Entusiasm var däremot inte något som präglade kommunledningen i Umeå. Då SVT i maj 2017 avslöjade att Northvolt valt bort Umeå angavs skälet vara att Umeå kommun inte hade mark nog för Northvolts fabrik. Hans Lindberg citerades på följande sätt i SVT: ”- Northvolt har haft ett intresse att etablera sig i många kommuner i Sverige och den frågan fick även Umeå. Vi svarade och erbjöd olika områden, bland annat Holmsund. Men vi har inte sådana planlagda områden för industri.”
Men det har aldrig saknats mark för externa köpcentra…

Batterifabriken hamnade alltså i Skellefteå. Men inte bara det. Så fort det var klart med batterifabriken ville en återvinningsfabrik för gamla batterier etablera sig strax intill. Tala om en win-win-situation. Och Umeå var inte ens med på banan. Succén för batterifabriken har varit så stor att Northvolt, tillsammans med Volvo Cars, nu planerar en ytterligare batterifabrik. Vi hoppas självklart att denna hamnar i Umeå. Men kommunens tidigare agerande har definitivt inte ökat chanserna, även om en attitydförändring har kunnat skönjas – under galgen.

Det som hände är ett fruktansvärt misslyckande för Umeå. Dess politiska ledning visade att den inte alls förstod framtidens krav – och möjligheter. Här finns två universitet och därmed stora forskningsresurser. Kommunen äger 25 procent av Stornorrfors – det vattenkraftverk som producerar mest el i hela Sverige. Här finns också kapitalstarka aktörer. Med dessa resurser hade det varit naturligt att Umeå blivit ett nav för den gröna återindustrialiseringen i norra Sverige. Men den nuvarande ledningen saknar industriell tradition och kan därför inte mobilisera resurserna. De lever på gamla meriter.

Här krävs ett tredje trendbrott. Vi har framhållit kommunens industriella förutsättningar i över tio år. Detta är en sak vi kan bidra med till ett ”regeringssamarbete” i Umeå kommun efter nästa val.

Jag bloggar av två skäl. Precis som andra vill jag påverka.
Men jag vill också motverka en sjunkande politisk allmänbildning.
Min förhoppning är att läsare från alla läger ska få ut något av det jag skriver.

__________________________

 

Arbetarpartiet (AP) söker umebornas förtroende för att kunna genomföra fyra nödvändiga trendbrott som kan ta Umeå in i framtiden. I denna blogg presenterar jag det första nödvändiga trendbrottet. Det handlar om arbetsorganisationen.

Det finns ett väldigt behov att öka effektiviteten hos förvaltningarna i Umeå kommun utan att pressa de anställda ytterligare. Pressen är redan alltför hård. I mitten på 1990-talet gick det 0,9 årsarbetare på varje brukare i kommunens särskilda boenden. Sedan dess har personaltätheten minskat dramatiskt. Idag så ligger antalet årsarbetare per brukar runt 0,5. Det innebär att varje anställd tvingas göra nästan dubbelt så mycket som i mitten på 90-talet! Men det finns en väg framåt som inte bara går ut på att pressa personalen ännu hårdare.

Redan 2008/2009 inleddes diskussionen om att utveckla en enda kommungemensam förvaltningsorganisation istället för de cirka tio mindre förvaltningar som då fanns – förvaltningar vars chefer ofta drog åt olika håll.

Efter nästan tio år, och ett enormt slit, var den kommungemensamma förvaltningen på plats och började visa sin kapacitet. Och den var stor. Kommunen och Umeås skattebetalare tjänade då mellan 300 – 500 miljoner, om året, i form av uteblivna kostnadsökningar! Den kommungemensamma förvaltningen byggde nämligen på en uttalad strävan efter ett gemensamt ansvarstagande för helheten, genom samarbete över verksamhetsgränserna, vilket var kärnan i dess överlägsna effektivitet. Och allt tydde på att vinsten bara hade blivit större med tiden. Om den kommungemensamma förvaltningen hade fått fortsätta att utvecklas och finslipas hade den säkert kunnat spara in kostnadsökningar på mellan 400 – 600 miljoner per år. Jag vill understryka följande: Uteblivna kostnadsökningar – trots att kommunen gör mer – är detsamma som en vinst. Den kommungemensamma förvaltningen gav alltså Umeå kommun en årlig vinst på mellan 300 – 500 kronor år 2017.

I detta läge skedde något ofattbart!

Helt plötsligt gjorde Vänsterpartiet gemensam sak med de borgerliga partierna (M, C, L och KD), varvid en majoritet uppstod för att snabbavveckla det lyckade resultatet av ca tio års hårt arbete. S och MP, som egentligen ville behålla den kommungemensamma förvaltningen, la sig efter endast en veckas motstånd. Ofattbart. Helt plötsligt stod AP ensamt kvar som försvarare av den kommungemensamma förvaltningen. I ärlighetens namn ska sägas att vi i början hade varit motståndare till denna modell. Men fakta talade sitt tydliga språk. Den kommungemensamma förvaltningen gav alltså kommunen en vinst på 300 – 500 miljoner per år. Det vore väl f-n om vi inte skulle ändra oss för detta argument. Men tyvärr struntade övriga partier i de argument som 300 – 500 miljoner kr per år – i vinst – utgjorde.

Beslutet att avveckla den kommungemensamma förvaltningen är ett av de mest ansvarslösa som någonsin tagits i kommunen. Och minst kända!

Idag står kommunen åter med ca tio förvaltningar. Vi är alltså tillbaka i samma situation som vi var 2008/2009. Inför valet 2022 vill AP nu ta steg i riktning mot att återinföra det tänkande som låg bakom den kommungemensamma förvaltningen. Låt oss upprepa vad detta bestod i: en uttalad strävan efter ett gemensamt ansvarstagande för helheten, genom samarbete över verksamhetsgränserna.

Att minska antalet förvaltningar och öka dess effektivitet behöver inte ta nästan tio år denna gång. Erfarenheterna finns redan. Detta är något som vi vill ta fasta på. Det vi också vill ta fasta på är naturligtvis möjligheten att minska kommunens utgiftsökningar med hundratals miljoner varje år. Skam de kommunpolitiker som kastar sådana, nästan ofattbara, summor i Umeälven.

 

På lördag kommer det andra trendbrottet som vi söker väljarnas förtroende för.
Det kommer att handla om behovet av en ny ledarskapskultur i form
av vad som brukar kallas ett processorienterat arbetssätt.

Jag bloggar av två skäl. Precis som andra vill jag påverka.
Men jag vill också motverka en sjunkande politisk allmänbildning.
Min förhoppning är att läsare från alla läger ska få ut något av det jag skriver.

__________________________

 

Ingress
Socialdemokraterna kommer snart att välja Magdalena Andersson till ny partiledare. S har haft en kvinnlig partiledare tidigare, nämligen Mona Sahlin, under åren 2007 och 2011. Däremot har Sverige aldrig haft en kvinnlig statsminister. Magdalena Andersson kan bli statsminister i november – men då ”bara” i sin egenskap av att ha efterträtt Stefan Löfvén.

Den stora frågan är naturligtvis om Magdalena Andersson kommer att bli statsminister ”på riktigt”. Detta kräver att Andersson först förmår öka partiets stöd bland väljarna och sedan också förmår jämka samma Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet med sitt eget parti. Om Magdalena Andersson ska bli statsminister, eller inte, beror naturligtvis på hur det går för Socialdemokraterna i valet. Låt oss därför titta på vad Socialdemokraterna står för idag – när det gäller frågorna skatter, offentliga verksamhet och trygghetssystem. Låt oss fokusera på vad som skiljer de två politiska konstellationer som redan har börjat tävla om väljarnas gunst inför valdagen den 11 september nästa år. Det handlar, som alla vet, om de båda regeringspartierna S+MP tillsammans med Centerpartiet (och kanske även Vänsterpartiet) kontra M+KD+ SD (och kanske även L).

Jag har alltså inte ambitionen att titta på alla frågor. Men jag ska försöka redogöra för vad som har hänt med just skatterna efter valet 2018 och jämföra Socialdemokraternas skattepolitik med samma partis löften. Skattepolitiken har, som de som följer politiken i Sverige vet, varit Socialdemokratins överlägset viktigaste redskap, historiskt sett, när det gäller samhällsbygget.

 

Del ett
Låt oss se vad Socialdemokraterna skrev rörande skattepolitiken inför förra valet.

* Kongressen 2017. Dokumentet ”Trygghet i en ny tid – politiska riktlinjer” antogs på Socialdemokraternas partikongress som hölls den 8-12 april 2017. Några citat ur detta grundläggande dokumentet:

”I den ekonomiska utvecklingen finns en kraft. Den kraften ska inte gå till skattesänkningar för rika eller en nedmontering av vår gemensamma välfärd – den ska gå till att hålla ihop Sverige.”
”I denna oroliga tid behöver vi en starkare sammanhållning än någonsin förut. Den går aldrig att skapa genom skattesänkningar, nedskärningar och sänkta löner, eller genom att peka ut syndabockar och att elda på hatet mellan människor.”
”Behoven de kommande åren är mycket stora både för att befolkningen växer och för att vi blir äldre. Det finns inget utrymme för stora, ofinansierade skattesänkningar. Skattesänkar-eran i svensk politik är över. Nu prioriterar vi istället att öka de statliga resurserna till vår gemensamma välfärd.” (min boldning)

* 2018-års Valmanifest. I sitt valmanifest inför riksdagsvalet 2018 beskriver Socialdemokraterna valet som en ”folkomröstning” om välfärden. Denna folkomröstning beskriver Socialdemokraterna på följande sätt:

”Ska vi genomföra detta massiva trygghetsprogram? Eller ska vi göra som Moderaterna och Sverigedemo­kraterna föreslår och ge stora skattesänkningar till landets rikaste”.

Kommentar:
I samband med sin partikongress i april 2017 underströk alltså Socialdemokraterna inte bara att de var motståndare mot skattesänkningar. De slog dessutom fast att ”skattesänkar-eran” i svensk politik var över. Alla potentiella väljare som läste Socialdemokraternas valmanifest inför förra valet fick dessutom klart för sig att de väljare som ansåg att satsningar på välfärden var viktigare än skattesänkningar skulle rösta på Socialdemokraterna!

Låt oss nu se vilken politik som Socialdemokraterna verkligen kom att bedriva, när det gäller skatterna, efter valet 2018.

 

Del två
M/KD-budgeten. Då budgeten för år 2019 skulle antas i riksdagen i december 2018 var det ännu inte klart hur Sveriges nya regering skulle se ut. Den budget som fick majoritet i riksdagen var utformad av Moderaterna och Kristdemokraterna och röstades igenom med hjälp av SD. När Stefan Löfvén blev statsminister i januari 2019 innebar detta att han accepterade att styra landet under hela året 2019 med en M+KD-politik. När det gäller skattepolitiken innebar detta följande:

– Ett sjätte jobbskatteavdrag,
– Sänkta arbetsgivaravgifter,
– Sänkt skatt för pensionärer,
– Dessutom fick färre betala statlig skatt.

Den totala kostnaden för dessa skattesänkningar uppgick till 21 miljarder.

Kommentar: Detta stämde definitivt inte med vad S sagt före valet

 

Del tre
Januariavtalet. Detta avtal i 73 punkter var förutsättningen för att Centerpartiet och Liberalerna skulle släppa fram Stefan Löfvén som statsminister i januari 2019. Januariavtalet innehåller en rad olika skattesänkningar. Dessa finns under punkterna 3, 4, 5, 7 och 16 i Januariavtalet:
Punkt 3: beskattningen av företag ska ”bli mer gynnsam” och arbetsgivaravgifterna ska sänkas,
Punkt 4: en omfattande skattereform ska genomföras som innebär sänkta skatter för ”jobb och företagande”,
Punkt 5: även här nämns ”sänkt skatt på jobb och företagande”,
Punkt 7: skatten ska sänkas för pensionärer,
Punkt 16: en rad skattelättnader för företag, inklusive sänkt arbetsgivaravgift.

Kommentar: Januariavtalet innebar dessutom att Socialdemokraterna bland annat gick med på att försämra anställningstryggheten, försvaga kollektivavtalen samt att öppna för fri hyressättning för nyproducerade hyreslägenheter (som alla vet föll den fria hyressättningen tillsammans med regeringen i juni).

 

Del fyra
Värnskatten. Under år 2020 tog Löfvéns regering bort den s.k. värnskatten. Denna skattesänkning gynnade just de ca 500 000 svenskar med högst inkomster (över 703 000 kr per år). Två exempel:
*Volvochefen Martin Lundstedt fick en skattesänkning på 2,5 miljoner per år,
*Magdalena Andersson själv fick sin skatt sänkt med 45 000 kr per år.

Den totala kostnaden för denna skattesänkning för de rikaste uppgick till 6 miljarder.

Kommentar: Att ta bort värnskatten rimmar verkligen illa med vad Socialdemokraterna skrev i sitt valmanifest före valet 2018, där de målade upp bilden av att M och SD ville ”ge stora skattesänkningar till landets rikaste”. Att ta bort värnskatten ville faktiskt inte ens Moderaterna göra!

 

Del fem
Budgeten för 2021. I denna budget presenterade Socialdemokraterna sina största skattesänkningar hittills. Budgeten innehöll bland annat sänkt inkomstskatt, sänkt skatt för företag, sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar och sänkt skatt för pensionärer.

Den totala kostnaden för dessa skattesänkningar uppgick till nästan 30 miljarder.

Kommentar: Budgeten innehöll även att kommuner och regioner fick extra stödpengar för hanteringen av coronapandemin. Men dessa uppgick endast till ca 26 miljarder och bestod till absolut största delen av tillfälliga pengar. Skattesänkningarna på 30 miljarder innebär däremot en permanent urholkning av de skatteintäkter som ska finansiera bland annat sjukvård, skola, polis och trygghetssystem som a-kassa, sjukersättning  och pensioner, m.m.

 

Del sex
Förslag inför budgeten för 2022. Regeringen har ännu inte presenterat sin budget för år 2022. Däremot har de presenterat tre förslag som kommer att ingå i budgeten. Dessa innebär – just det – nya skattesänkningar …

Den totala kostnaden för dessa skattesänkningar beräknas uppgå till ca 10,5 miljarder.

Kommentar: Det börjar bli tröttsamt att påpeka men det måste göras: S-politiken har inte inneburit att skattesänkar-eran i svensk politik tagit slut. Inte alls.

 

Del sju
Låt oss nu göra oss besväret och summera Socialdemokraternas skattesänkningar under de fyra åren 2018-2022 och jämföra dessa med de skattesänkningar som Fredrik Reinfeldts alliansregering genomförde under sina åtta år vid makten.

Totalsumma skattesänkningar Alliansen: 140 miljarder
Totalsumma skattesänkningar (S): ca 68 miljarder

Kommentar:
Socialdemokraterna har alltså, tillsammans med MP, ansvarat för skattesänkningar på cirka 70 miljarder kronor under perioden 2018-2022! Detta är hälften av vad Alliansen åstadkom på åtta år. I snitt alltså lika mycket per år.

Arbetarpartiet har varit emot skattesänkningarna både under Alliansen och S. Coronapandemin har stärkt oss i vår uppfattning om att samhället behöver mer resurser och inte mindre (exempelvis inom sjukvård och äldreomsorg).

 

Avrundning
Politiskt finns det en väsentlig skillnad mellan Alliansens skattesänkarpolitik och S skattesänkarpolitik. Alliansen gick till val år 2006 med parollen ”det ska löna sig att arbeta” och lovade att genomföra stora skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare. När de sedan vann valet genomförde alliansregeringen exakt vad de lovat. Man kan gilla vad de gjorde. Eller inte. Men Alliansen gjorde vad det lovat.

Socialdemokraterna har, däremot, lovat motsatsen till skattesänkningar. De har, högtidligt, fastslagit att ”skattesänkar-eran i svensk politik är över”. De kallade till och med valet 2018 för en folkomröstning mellan välfärdssatsningar och skattesänkningar. När de nu själva har genomfört skattesänkningar – inklusive för de absolut rikaste – innebär detta ett gigantiskt svek mot anställda, brukare och elever inom hemtjänst och skola.

Genom sina egna skattesänkningar har S dessutom, i efterhand, legitimerat Alliansens skattesänkningar.

Frågan om Magdalena Andersson kommer att kunna bilda regering efter valet nästa år är mycket öppen. Minst sagt. Mitt råd till henne och S: Angrip inte motståndarna för a) deras skattesänkarpolitik, b) svikna löften, c) försök inte heller diskutera ideologi överhuvudtaget. Detta är tre debatter som S bör undvika. Oavsett vem som leder partiet!

Till sist: Läs själv Socialdemokraternas valmanifest från 2018 här nedan.

 

Jag bloggar av två skäl. Precis som andra vill jag påverka.
Men jag vill också motverka en sjunkande politisk allmänbildning.
Min förhoppning är att läsare från alla läger ska få ut något av det jag skriver.

__________________________

Hej,
Ni som läser min blogg vet att jag ibland lägger ut saker som andra har skrivit – både inom och utanför Arbetarpartiet. Den text som kommer nedan är ett sådant exempel.

 

”Liberalernas opinionssiffror har dalat sedan partiet ingick Januariavtalet med Stefan Löfven. Nyamko Sabunis blockbyte gav inget trendbrott i opinionen. Däremot ledde blockbytet till hårda motsättningar inom L. Nu kan läget förvärras ytterligare genom en splittring som kan leda till ett nytt liberalt parti.

Ibland säger man att partier ”åker berg-och-dalbana” i opinionen. Men Liberalernas väljarstöd i Sifos väljarbarometer de senaste åren liknar mer en sluttande rutschkana med stadig utförsbacke. I juni 2017 fick partiet 6,2 procent i Sifos mätning. I juni 2021 låg väljarstödet på historiskt låga 2,3 procent (Sifo).

I detta läge har ett antal missnöjda medlemmar, som lämnat Liberalerna till följd av att partiet beslutat att ingå i en borgerlig regering tillsammans med SD, tagit initiativ till vad som kan bli ett nytt parti. Projektet lanserades den 21 juni och går under arbetsnamnet ”Folkliberalerna”. Folkliberalerna säger att de är ”en grupp för socialliberaler som inom föreningen Folkliberalerna vill starta upp och/eller stötta ett nytt socialliberalt parti som tar avstånd från all form av extremism och utgör en motvikt till nationalorienterade partier”.

Föreningen har redan lockat till sig en rad profiler inom Liberalerna. I styrelsen för Folkliberalerna återfinns Abdukadir Salad Ali. Han är en lokal kändis som drar mycket röster i vissa av Stockholms förorter och som även utsågs till ”årets liberal” år 2020. Även tidigare partiledaren Maria Leissner är aktiv inom utbrytargruppen.

Folkliberalerna har dessutom potential att locka till sig fler. En rad fullmäktigeledamöter har redan lämnat L på grund av det annonserade samarbetet med SD. Dessutom har den tidigare partiledaren Bengt Westerberg uppgett att han inte kan stödja L i valet som läget är idag. Detta välkomnas av representanter för Folkliberalerna, som hoppas att Westerberg ska ansluta sig till deras framtida parti.

Fullföljer Folkliberalerna sina planer på att bilda ett nytt parti kan detta mycket väl innebära dödsstöten för Liberalerna som riksdagsparti. Speciellt så om Folkliberalerna skulle besluta att ställa upp i riksdagsvalet redan 2022 – med Bengt Westerberg i spetsen!”

Jag bloggar av två skäl. Precis som andra vill jag påverka.
Men jag vill också motverka en sjunkande politisk allmänbildning.
Min förhoppning är att läsare från alla läger ska få ut något av det jag skriver.

__________________________

 

Lördag den 11 september

* Många av oss tänker bakåt idag.
På den 11 september 2001. Vi minns alla bilderna som visades om och om igen: på de kapade planen som flyger in i World Trade Centers båda torn, på människorna som hoppade – många hand i hand – för att dö av fallet istället för att bli lågornas rov och slutligen kollapsen för de båda tornen samt den oerhörda rökpelaren efteråt. Detta var första gången som en icke-stat hade riktat en krigshandling mot en stat. Och inte mot vilken stat som helst.

En av mina vänner, Margaret Collins, såg människorna hoppa och torn två rasa inför sina ögon. Hon bor på Manhattan. Margaret hade gått ut på Madison Avenue för att hand om en man som kom gående mitt på avenyn. Bort från World Trade Center. Han befann sig i ett chocktillstånd och visste inte vad han gjorde eller var han befann sig. Mannen hade överlevt raset av det första tornet i WTC. Skälet var att han hade kommit sent till jobbet just den dagen. Det framkom, berättade Margaret, att alla hans arbetskamrater var borta liksom hans arbetsplats.

Då Margaret hälsade på, här i Umeå, tre år senare berättade hon om den dagen och om tiden efter den 11 september. Hon berättade om vad som hände med människorna och med samhället. Det gjorde hon, bland annat, på ett mycket välbesökt medlemsmöte som vi arrangerade. Jag frågade om jag fick spela in hennes berättelse och det fick jag. Jag minns hur Margaret började gråta under berättelsen – som jag åter ska lyssna på. Idag. Hon hade då, 2004, fortfarande svårt att sova. Hon såg för sin inre syn vad som hände – gång på gång. Många som bor på, eller i närheten av, Manhattan har fortfarande svårt att sova. De som ser Manhattans förändrade skyline påminns om vad som hände varje dag.

Den 11 september, för tjugo år sedan, förändrade världen. En av de första och mest påtagliga förändringarna var de dramatiskt skärpta säkerhetsrutinerna på alla flygplatser. Det blev plötsligt väldigt mycket mer omständligt att flyga. Men ingen sade emot. Många av oss var, om inte rädda så i alla fall nervösa, i samband med flygresor under en lång tid efter september 11.

 

* USA angrep Afghanistan en mycket kort tid därefter.
De första bomberna började falla redan den 7 oktober – efter bara tre veckor och två dagar! Detta innebär att själva beslutet att anfalla Afghanistan måste ha tagits bara några dagar efter den 11 september. Tyvärr utan eftertanke. Detta var en tid då eftertanke inte stod högt i kurs. Och därmed inte på dagordningen. Däremot hade USA:s styrande ett väldigt stort behov av att visa styrka. Och av att visa sin egen befolkning att de skyldiga skulle bestraffas.

Som jag skrev tidigare: Detta var ingen terroristattack. Inte i mina ögon. Det var den första krigshandling som en icke-stat (al-Qaida) riktat mot en stat – den enda kvarvarande supermakten USA. Det som gjorde att jag skrev om angreppen på kvällen den 11 september som en krigshandling var kombinationen av tre saker:
1. antalet döda och skadade: Det dog och skadades fler den 11 september än vid Japans angrepp på USA:s flottbas Pearl Harbor i december 1941.
Antalet som dödades på grund av al-Qaidas attack för tjugo år sedan var 3000 (2996). Antalet skadade var det dubbla. Men det kunde ha dödats många gånger fler människor. Jag har varit på tunnelbanestationen / köpcentrat under WTC ett antal gånger och jag vet hur många människor som brukar vara där bara några timmar senare.
2. målen för angreppen: Förutom finansdistriktet angreps även USA:s försvarshögkvarter av al-Qaida. Terrorgruppen lyckades få ett tredje flygplan att krascha in i Pentagon varvid 125 personer dog. Ett fjärde flygplan var på väg mot Vita huset eller Kapitolium. Detta flygplan kom inte fram. Passagerarna hade lyckats övermanna flygkaparna och försökte övermanna piloten för att återta planet då det kraschade. Alla ombord dog även i detta plan.
3. De avancerade förberedelserna: Dittills hade terroristhandlingar oftast bestått av att placera ut bomber (IRA), kidnappningar av enskilda personer (Bader-Meinhof) eller av självmordsbombare (bland annat i Libanon). Men det som hände den 11 september 2001 var något helt annat. Förberedelserna i form av ekonomiska kostnader, logistik och metodik som gjorde det möjligt att ta kontroll över fyra passagerarplan inom loppet av 1 timme och 14 minuter, tillsammans med flygkunskaperna, mm, gjorde detta till en verklig krigshandling.

 

* ”War on terrorism”
Jag tror att det var den 14 september som USA:s dåvarande president George W Bush Jr. förklarade ”War on Terrorism”. Detta i samband med ett besök vid ground zero (platsen där de två tornen i WTC hade stått). Och sedan följde invasionen av Afghanistan en mycket kort tid därefter. År 2003 invaderade USA även Irak.

USA:s president hade även varit snabb med att förklara att de som inte tog USA:s sida i kriget riskerade att ses som en motståndare. Attityden var att den som inte var med USA var emot supermakten. Detta var det helt övervägande skälet till att exempelvis Sverige sände militär trupp till Afghanistan.

 

* Konspirationsteoretikerna fick luft under vingarna
Jag hade aldrig uppfattat konspirationsteoretikerna som ett politiskt problem tidigare. Men på olika håll, inte minst bland de som kallade sig för socialister och kommunister, blev politiskt aktiva mer eller mindre uppslukade av idén att USA:s ledning självt låg bakom attackerna den 11 september. Detta var företrädelsevis människor för vilket USA var en ond abstraktion. De kunde inte se skillnaden mellan befolkningen och etablissemanget i USA. Konspirationsteoretikerna har vuxit i omfattning sedan dess. Jag har själv känt mig tvingad att säga upp bekantskapen med ett par personer som jag anser har tappat kontakten med verkligheten p g a att de har vandrat vidare in i  konspirationsteoriernas fördomsfulla, och mycket ofta anti-semitiska, värld.

Ett tips: de mer drivna konspirationsteoretikerna försöker ofta tvinga dig att besvara deras frågor genom att hänvisa till fakta från mycket tvivelaktiga källor. De vill ha problemformuleringsinitiativet. Acceptera aldrig detta:
a) kräv att få veta från vilken tidning/podd/blogg de läst sina påståenden (acceptera inte att de nämner namnet på en person med en imponerande titel. Fråga efter VAR denne ”expert” har uttalat sig. Detta kommer att driva många på defensiven då deras källor ofta är extremistiska media – och konspirationsteoretikerna vill inte tala om detta för dig,
b) se till att det är DU som ställer frågorna,
c) det bästa är att inte alls ägna tid åt konspirationsteoretiker – om denna ”sjukdom” inte har drabbat medlemmar i din egen familj.

 

* Vi känner till vad som hände sedan.
Efter tjugo år av krig hade USA tänkt lämna Afghanistan, symboliskt, just den 11 september. Men sammanbrottet för den regering, armé och övriga strukturer som främst USA hade skapat gick så snabbt att kaos utbröt. Detta tvingade USA att påskynda tillbakadragandet. USA:s sista stridande soldater lämnade Afghanistan tisdagen den 31 augusti.

Därmed var ”Operation Enduring Freedom” (operation uthållig frihet) över. Namnet framstår som både smärtsamt och ironiskt.

Talibanernas styre av Afghanistan under åren 1996-2001 – som invasionen och ockupation från USA och andra ”västmakter” sida avbröt  under två decennier – är idag återupprättat. Idag heter därför landet återigen Islamiska emiratet Afghanistan.

 

* Frågorna om den 11 september och Afghanistan är ”gifta”
I USA är händelserna den 11 september för tjugo år sedan, och det lika långa kriget i Afghanistan, helt sammankopplade. Eller, som en kvinna som blev intervjuad i radions P1 ”they are married”. Idag präglas både det amerikanska samhället, och det afghanska, av smärta. På olika sätt. Och i Afghanistan kommer sannolikt denna smärta att bli bestående. Det har rått ett tillstånd av krig, eller icke-fred, där under mer än 42 år. Den insikt som invasionen, och den långvariga ockupationen, förhoppningsvis har gett olika stats- och regeringschefer är att det inte går att bomba fram de förändringar som man vill. Inte ens USA kan det.

 

*Samtidigt har rättegången mot terroristerna börjat i Frankrike.
Det kommer att bli fler rättegångar mot terrorister. Bland annat i Belgien. Kampen mot terrorismen är berättigad och måste fortsätta. Vad frågan handlar om är inte om kampen mot terrorismen ska föras eller inte. Det handlar om hur den kampen ska föras. I Sverige finns fortfarande våldsbejakande islamistiska extremister. En av de många frågor som tränger på extra starkt just idag är vilken effekt som USA:s och ”Västs” nederlag efter 20 års strider mot talibanerna kommer få på de som lever i dessa miljöer.

 

*Slå vakt om den nationella självständigheten
Kommer segern för talibanerna att öka risken för att bland annat Sverige drabbas av fler terrorattacker som den på Drottninggatan i april 2017? Denna attack tog fem människors liv. Fysiskt skadades 15 personer. Många fler psykiskt. Jag anser att ett land som Sverige kan påverka sitt eget öde i denna, och i de flesta andra, frågor. Men en av förutsättningarna är att landet slår vakt om den nationella självständigheten.

Den nationella självständigheten är något helt annat än nationalism.
Att slå vakt om den nationella självständigheten innebär att Sverige inte ska gå med i Nato – och tvingas gå i krig då andra stater så kräver. Att slå vakt om den nationella självständigheten innebär att inte ge efter för EU:s överstatlighet.
Nationalism, däremot, ligger idag nära rasismen.
Nationalism, däremot, ligger idag nära uppfattningen att vissa människor står över andra.

Jag kommer att fortsätta att skriva i syfte att bekämpa terrorism. Och fortsätta att argumentera för försvaret av den nationella självständigheten. Frågorna hänger ihop. Både idag och i framtiden. Den stat som inte står fri att, i praktiken, ens besluta självständigt i frågor som krig eller fred tappar sin moraliska kompass. Om inte Sveriges ledning, i praktiken, kan säga Nej till en stormakts krig kan denna ledning inte vinna den egna befolkningens lojalitet.

Om inte Sveriges ledning kan ena, utan istället bidrar till att splittra, den egna befolkningen kommer detta att öka utvecklingen mot parallella samhällen inom landet. Och ur denna spricka (eller sår) kommer extremismen att hämta näring. Detta kommer i sin tur att minska möjligheten att skapa en bred lojalitet mot det svenska samhället och dess institutioner. Därmed minskar även möjligheten att skapa en gemensam identitet för alla som bor i Sverige.

Detta borde vara självklart.

_     _     _     _     _

Femton år efter attacken den 11 september 2001 rapporterade tidningen The Guardian att antalet som dött, efteråt, på grund av det giftiga dammet och askan som spreds över Manhattan efter att de båda tornen rasat samman då var minst 1000 (år 2016). Dessa människor har dött av utdragna och plågsamma sjukdomar. Antalet som officiellt hade förklarats sjuka på grund av attacken var vid denna tid över 37 000. The Guardian skrev vid detta tillfälle att många som skadats den 11 september förväntades att dö under de fem åren som skulle komma.

 

 

Jag bloggar av två skäl. Precis som andra vill jag påverka.
Men jag vill också motverka en sjunkande politisk allmänbildning.
Min förhoppning är att läsare från alla läger ska få ut något av det jag skriver.

__________________________

 

Ingress.
I min förra blogg skrev jag att mitt namn och min bild hade blivit ”kidnappade” av en person vid namn Fritjof Persson som lämnat det nazistiska NMR. Inte på grund av att mognat ideologiskt eller personligt och därför lämnat nazismen. Nej. Persson lämnade NMR för att deras ordförande har ett förnamn (Simon) som är ”judiskt”. Min slutsats var att NMR inte var nazistiskt nog åt Persson.

_     _     _     _     _

I söndags skrev Dagens Nyheter om antivaccinrörelsen. Rubriken var ”Forskare varnar: Risk för radikalisering bland vaccinmotståndare”. De gav några exempel på hur antivaccinrörelsen agerar idag.

* Antivaccinrörelsen (som inte ska blandas samman med en förälder som är orolig för eventuella biverkningar för sitt barn) uttrycker sig inte som om befolkningen blivit vaccinerade. De säger istället att folk har fått en ”injektion”. Tanken är att försöka skrämma folk till att tro att de utsätts för ett experiment som, underförstått, kan sluta illa. Ordet injektion kan även associeras med avrättningar. I vissa delstater i USA avrättas folk med just gift-injektioner!

* I Rom finns det invånare som har tagit på sig gula judestjärnor i protest mot vaccinpass. De anser sig vara lika utsatta som judarna under Förintelsen!
Kommentar: en mer grotesk förminskning av nazisternas försök att utrota Europas alla judar och romer är svår att tänka sig.

* Här i Umeå gjorde jag själv den tråkiga erfarenheten att handla av en butiksägare som jämförde tanken på vaccinpass med apartheid. Även detta en grotesk förminskning. I detta fall av det oerhörda lidande som apartheidsystemet medförde för de svarta i Sydafrika och Rhodesia under så många årtionden.

* Det mest anmärkningsvärda uttalandet som DN lyfte fram gjordes just av ovan nämnde Fritjof Persson (som ”kidnappade” mitt namn och bild). Denne Persson har sagt att när svenskarna börjar fatta att folk börjar dö av vaccinet, då ska älgstudsaren fram så att vi kan skjuta hela bunten i riksdagen och Folkhälsomyndigheten. Forskaren Andreas Önnerfors underströk att detta är en öppen våldsretorik. Persson har blivit polisanmäld för detta uttalande.
Kommentar: Denna typ av uttalanden – där både typen av vapen och exempel på vilka som förtjänar att skjutas nämns vid namn – riskerar att tas på allvar av labila personer som uppfattar sig ha fått ett uppdrag från någon sorts ”auktoritet”!

Det ovan sagda gör det ännu mer osmakligt, för mig, att denne Persson ”kidnappade” mitt namn och min bild till vad han kallade för en ”demokratifest”. Här på Rådhustorget i Umeå. ”Demokratifest”. Någon mer bisarr benämning på vad denne Persson (som talar om att plocka fram älgstudsaren för att använda denna mot riksdagens ledamöter och även mot Folkhälsomyndigheten) vill skapa är det svårt att tänka sig.

Mycket svårt.

 

Möjliga förklaringar till bisarra beteenden.
Du som läser detta undrar nog vad som får individer att jämföra ett vaccinpass med Förintelsen eller med apartheid i Sydafrika och dåtidens Rhodesia. Eller vad som får en person att tala om att det är dags att ta fram älgstudsaren för att gå lös på ”hela bunten i riksdagen och Folkhälsomyndigheten”. En del av svaret är naturligtvis att denne Persson tidigare var medlem i våldsbenägna NMR och lämnade denna organisation för att NMR inte var nazistisk nog. Perssons världsåskådning och människosyn kanske gör det naturligt för honom att hantera motståndare med hjälp av älgstudsare.
Men en annan del i svaret kan bero på Perssons personlighet.

Det finns långa människor, och korta. Det finns magra människor och runda. Det finns friska människor – och sjuka. Lyssna i några sekunder på Fritjof Persson i ljudfilen nedan och dra sedan dina egna slutsatser. Detta var en del av det han vräkte ur sig, här i Umeå, lördagen den 4 september. På sin egen ”demokratifest”.

Övrig information för att analysera Fritjof Perssons personlighet kan med fördel inhämtas från följande twitter-inlägg. Skrivet av Persson den 27 juli i år. Se nedan.

Jag bloggar av två skäl. Precis som andra vill jag påverka.
Men jag vill också motverka en sjunkande politisk allmänbildning
Min förhoppning är att läsare från alla läger ska få ut något av det jag skriver.

 

Ingress
Den som har ”kidnappat” mitt namn och min bild höll ett möte på Rådhustorget igår lördag den 4 september. Han heter Persson och är med i något som han kallar ”Partiet Populisterna”.

Perssons budskap är – på fullaste allvar – följande: Vaccinationerna mot coronaviruset kommer att leda till ett ”gigantiskt folkmord i Sverige och övriga världen” eftersom ”den som har tagit covidsprutan kommer att dö inom 1 – 4 år”.
Persson påstår att de som står bakom detta ”iskallt kalkylerade … Massmord” är grupper som ”svensk polis, SÄPO, åklagarmyndigheten, landstingen och riksdagen” samt ”Den Globala Kommunismen” plus ”Bankmaffian”. Dessa ”massavrättar” idag sina slavar … ty vi befinner oss i slutet på nuvarande monetära cykel”

De flesta som lämnar organisationer som nazistiska ”Nordiska Motståndsrörelsen” (NMR) på grund av att de mognar politiskt. Och personligt. Nämnde Persson lämnade nazistiska NMR på grund av att deras ledare heter ”Simon” i förnamn. Detta klingar för judiskt i öronen på Persson!

Min egen slutsats är att NMR inte är tillräckligt nazistiskt för Persson.

 

Bakgrund till ”kidnappningen”.
Persson hade tid på Rådhustorget mellan 11.00 – 15.00. Vi frågade en representant för populisternas parti om de kunde packa ihop 30 minuter tidigare eftersom fyra timmar är en lång tid. Denna fråga var tillräcklig för att Persson skulle kidnappa mitt namn och min bild och framställa det som om jag (på något sätt) var en del av deras osmakliga utfall mot alla hjältar och hjältinnor som dagligen arbetar för att besegra coronapandemin. Dessa blir ju logiskt sett verkställare av ett iskallt massmord i huvudet på Persson och Co.

Jag ska undersöka om jag kan vidta rättsliga åtgärder mot denne Persson för att han har använt mitt namn och min bild för sina extremistiska syften. Detta är inte första gången som jag har haft problem med nazister, eller med personer som har haft knytningar till nazismen. Tyvärr.

 

Del ett
Den första gången som jag antecknade ett mordhot var 1989. Jag har kvar den anteckning som jag gjorde. Rösten i telefonen utstötte följande ord: ”Jag ska mörda er. Den här gången ska ni dö”.

Den här gången… Detta bekräftade våra misstankar om att det rörde sig om samma person som hade hotat oss tidigare under året. Hoten mot mig och en partikamrat hade börjat i samband med en valkampanj på Umeå universitet. Vi kontaktade slutligen polisen och fick en inspelningsapparatur. Jag tror det var på denna som hotet fastnade. Jag sökte upp personen i fråga, ringde på hans dörr och förklarade att det var bäst för honom att upphöra med hotelserna. En oskyldig hade givetvis protesterat högljutt mot att jag anklagade honom för att ha mordhotat mig och min partikamrat. Men denna person – som jag gissade hade föräldrar eller farföräldrar som tillhört Lapporörelsen (som var inspirerad av fascistiska tankegångar med Mussolinis Italien som förebild) – tittade endast nervöst i golvet. Han förnekade inte min anklagelse. Efter mitt goda råd upphörde hoten. För denna gång.

Sedan dess har jag blivit hotad och mordhotad vid en rad tillfällen. Då syndikalisten Björn Söderberg sköts till döds i Stockholm den 1 oktober 1999 (efter att han hade haft modet att avslöja att en nazistledare hade blivit vald till ett fackligt förtroendeuppdrag) föranledde polisen att göra en husrannsakan. I datorn som polisen gick igenom fanns listor på icke-önskvärda personer. Jag var med på vad media kallade för en ”dödslista”. Det var polisen som informerade mig om detta. Det var tredje gången jag fick denna form av information från polisen. Jag hade alltså tidigare stått på två andra liknande listor.

Det senaste tillfället då jag blev dödshotad var i samband med valrörelsen 2018. Det var mitt under ett torgmöte. Det var den första gången som jag uppfattade att hotet var så omedelbart och påtagligt att jag ringde polisen. Personen greps efter en väldigt snabb och effektiv insats av polisen i Umeå. TV4 flög ned mig till Stockholm för att jag skulle berätta vad förtroendevalda utsattes för.

Jag vet inte om den kille som stod för hotet för tre år sedan var nazist. Men dessa, och deras sympatisörer, har hotat och dödshotat mig och mina partikamrater sedan 1989. Det handlar om över 30 år. Men det är många fler som tagit sig friheten att rikta andra typer av uttalade hot, eller att ringa upp mig alla tider på dygnet, och bara vara tysta. Vid vissa tillfällen svarade mitt då mycket lilla barn.

Sedan finns det andra olägenheter med att vara offentlig.

Vissa anser att förtroendevalda ska vara måltavla för deras aggressivitet i de flesta frågor. Det sistnämnda är jag absolut inte ensam om att ha råkat ut för. Hoten från nazister under åren beror på att jag har hållit en hög profil i kampen mot dessa grupper och deras åsikter under alla årtionden. Jag har själv valt att ta risken att bli hotad och ”kidnappad”. Men det betyder ju inte att det är roligt att bli mordhotad – eller utsatt för det som denne Persson har utsatt mig för. Ett resultat är att man slutar att svara i telefon om numren inte känns igen, o s v.

Därför blir jag å ena sidan förbannad över Perssons agerande. Om det är några som jag inte vill bli förknippad med är det sådana som denne. Å andra sidan är jag inte förvånad. Den hänsynslöshet som kan förväntas från personer av denna typ är obeskrivlig. Det är bara att läsa om deras försök att, med hänvisningar till massmord, hänsynslöst skrämma folk till att inte vaccinera sig. Förhoppningsvis är Perssons budskap så groteskt att det får motsatt effekt. Det vill säga att fler människor vaccinerar sig.

 

Del två
Nordiska Motståndsrörelsens angrep Umeå och umeborna 2013. De var farliga på allvar. Medlemmarna i NMR stötte  sina käppar (på vilka de hade sina SS-symboler) in i kroppen på umebor. De slängde glasflaskor rakt in i grupper med umebor varvid flaskorna splittrades och en kvinna fick sina underben uppskurna via glassplittret. Det stod människor med barn i barnvagnar i de grupper som blev angripna med flaskor från luften den där höstdagen 2013. Om dessa glasflaskor hade träffat maximalt illa hade de kunnat stympa, förlama och till och med döda. Både barnen i barnvagnar och vuxna hade kunnat drabbas. Umeborna ”stängde in” nazisterna på gågatan mellan Rådhustorget och Vasagatan till dess polisen i Umeå hade samlat sina resurser och kunde ta hand om det tjugotal våldsverkare som då kallade sig ”Svenska” motståndsrörelsen.

Några medlemmar i Arbetarpartiet tog initiativ till en demonstration två dagar senare. Uppåt 3000 umebor samlades på Rådhustorget. Alla partier i Umeå kommunfullmäktige som kunde delta höll ett anförande. De som inte kunde delta sände en hälsning. I båda lokalstidningarna fanns stora helsidesannonser med texten ”VI ÄR UMEBOR, VI TAR INGEN SKIT”. Denna dag, i början av september 2013, var vi många som var stolta över att vara umebor.

 

Del tre
Nazister har alltid på ett, för många, obegripligt sätt kopplat samma storbanker och kapitalister å ena sidan, och kommunister och socialister å den andra sidan. Detta går inte ihop för alla den kan det allra minsta om historien. Men Hitlers och nazisternas lösning på denna uppenbara motsägelse var denna: både USA:s kapitalister och Rysslands kommunister var nämligen styrda av ”Judebolsjevismen”.

Det var alltså judarnas fel.

Och populist- Persson använder samma metod. Läs gärna igenom Ingressen ovan en gång till.

 

Avslutning
Idag har de som är nazister (och/eller förnekare av Förintelsen av 6 miljoner judar och romer) även lagt sig till med en annan favoritgren. Detta är att försöka utnyttja den tveksamhet mot att vaccinera sig mot coronaviruset som finns hos vissa. Populist-Persson har knutit an till denna tradition. Det är bara att läsa mitt referat av vad Persson skriver och säger. Han gör detta på ett extremt primitivt och brutalt sätt.

Det finns en berättigad kritik mot samhället och mot dess makthavare i många frågor. Men den/de som för fram kritik bör samtidigt balansera detta med större, eller mindre, förslag på förbättringar av samhället.

Och kraven ökar naturligtvis på den/de som påstår sig tillhöra ett ”parti”. Att kalla sig för ”parti” förpliktigar. Men nazister brukar inte anse sig behöva presentera några andra förslag än sitt eget styre. Deras kritik går sällan eller aldrig ut på att  föra fram seriösa förslag. Det ligger i sakens natur. Nazisternas syfte är att skapa största möjliga kaos. Detta gör att nazisterna försöker utnyttja den tveksamhet vissa känner mot att vaccinera sig. Ofta på ett extremt osmakligt sätt.

Jag menar naturligtvis inte att alla som är osäkra på om de ska vaccinera sig eller inte är nazister. Det är de inte. Men det finns en tydlig koppling mellan nazister och de som förnekar Förintelsen och den extremt osmakliga propaganda som framförs mot vaccinationer mot coronaviruset. Det går faktiskt att identifiera vissa nazister, eller nazisterna närstående, genom att leta efter de mest osmakliga konspirationsteorierna rörande coronavaccinerna.

 

Till sist: De hjältinnor och hjältar inom sjukvården som bland annat arbetar med vaccinationer i syfte att bekämpa coronapandemin blir alltså massmördare i den propaganda som nazisterna för fram i syfte att försöka skapa kaos i samhället utifrån den normala tveksamhet som normala människor kan känna för att vaccinera sig.

Populist- Persson använder just denna metod när han talar om att alla som vaccinerat sig mot coronaviruset kommer att dö inom fyra år i ett av världens alla regeringar organiserat massmord.

Det är inte roligt alls att få sitt namn och bild
”kidnappad” av en sådan.