Strax före jul skickades det ut två förslag till gruppledarna för partierna i Umeå kommunfullmäktige. De två förslagen syftade till att de nio partierna i Umeå kommunfullmäktige frivilligt skulle avstå från delar av sina grundlagsstadgade rättigheter att muntligt och skriftligt föra fram sin kritik bland annat mot de styrande politikerna och de höga cheferna för de övergrepp som har skett både mot brukare och visselblåsare exempelvis inom äldreomsorgen och socialtjänsten i Umeå kommun. Även om förslaget, formellt sett, kom från presidiets tre ledamöter var det i praktiken Socialdemokraterna som låg bakom de två skrivelserna genom sin ordförande i fullmäktige (och dess presidium) Marie-Louise Rönnmark (S).
Här nedan publicerar vi Arbetarpartiets svar och kommentarer till detta förslag.
Ingress
Presidiet har skickat ut två förslag till frivilliga överenskommelser mellan partierna. Det ena handlar om ”en frivillig överenskommelse om ordnings- och uppfaranderegler under fullmäktigesammanträdena”. Det andra handlar om ”partipolitisk information och politikers besök på arbetsplatser i Umeå kommun och i kommunens lokaler”.
Arbetarpartiet kommer inte att underteckna något av dessa förslag från presidiet.
Vi ska förklara varför. Presidiet bortser i sina förslag fullständigt från de sedan några år tillbaka pågående sammanbrotten av politisk, juridisk och moralisk karaktär inom vissa delar av Umeå kommuns verksamheter. Presidiet bortser också från de styrande politikernas och de höga chefernas ansvar för dessa sammanbrott och vad deras agerande eller brist på agerande betyder för debattklimatet i kommunen. Presidiet förnekar den delen av verkligheten. Istället lägger presidiet fram förslag som syftar till att dämpa kritiken mot kommunens makthavare. Vi ser förslagen till överenskommelser som fällor som syftar till att dämpa kritiken mot kommunens makthavare. Och AP tänker inte gå i någon fälla.
Låt oss börja med förslaget om regler för ”ordning och uppförande”
* Det enda som sätter gränser för hur en person får uttrycka sig ute på Rådhustorget eller inne i fullmäktige är Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) och Brottsbalken (BrB). AP:s representanter kommer inte att frivilligt begränsa sina rättigheter att – på starkast möjliga sätt, inom ramarna för YGL och BrB – uttrycka sin kritik mot det vi anser vara oacceptabla företeelser. Detta oavsett om vi befinner oss på Rådhustorget eller inne i fullmäktigesalen; oavsett om vi talar om Umeå kommun – eller Sverige och världen (då exempelvis regeringens budget, EU eller Nato berörs). Om presidiet menar att det finns ”förväntningar” på att presidiet ska ta ett längre gående ansvar och än vad som regleras i lag och arbetsordning när det gäller att begränsa vad en ledamot får ta upp och hur ledamoten får uttrycka sig måste detta bero på att ”förväntningarna” speglar en farlig okunskap om vad som gäller. Eller också döljer ”förväntningarna” ett angrepp på yttrandefriheten.
Förhoppningsvis finns det inte partier i fullmäktige som frivilligt vill begränsa sin egen yttrandefrihet i syfte att även försöka begränsa andra partiers yttrandefrihet. Men om så är fallet utgör detta ytterligare ett exempel på de pågående sammanbrotten inom Umeå kommun. Arbetarpartiet kommer även i fortsättningen att använda vår fulla yttrandefrihet och endast låta oss begränsas av YGL och BrB. Vi kommer inte att låta oss påverkas av några diffusa ”förväntningar”, förslag på regler för ordning och uppförande från presidiet eller andra partiers eventuella vilja till självcensur.
* Vi nämnde ovan att presidiets förslag fullständigt bortser från de politiska, juridiska och moraliska sammanbrott som just nu pågår inom Umeå kommun. Förslaget till överenskommelse innehåller bland annat formuleringen att man ska ”skilja på person, sakfråga och politiskt ställningstagande”. Detta har tidigare varit enkelt. Även om det inte alltid skett. Men idag uppstår situationer då detta är svårt – för att inte säga omöjligt – och skälet är de pågående sammanbrotten av politisk, juridisk och moralisk karaktär inom vissa delar av Umeå kommuns verksamheter.
I äldreomsorgen: vanvård till döds, försök att dölja dödsfall eller att skylla på dementa samt passivitet trots rapporter från anhöriga om sexuella övergrepp som våldtäkt.
I socialtjänsten: hetsjakt på visselblåsare (finns även inom äldreomsorgen), försök från höga tjänstemän att pressa gruppledarna så att partierna inte träffar missnöjda umebor.
På stadsledningskontoret: Den förra stadsdirektören rensade, utan grund, ut styrgruppen på fyra behöriga personer och lamslog därmed kommunens hela visselblåsarfunktion. De som beredde ärendet var kommunens chefsjurist och HR-direktör. Planen var att bland annat dessa två sedan skulle ersätta de fyra i styrgruppen som de själva varit med om att rensa ut! Ofattbart. Mot denna bakgrund har det vuxit fram en tystnadskultur – som beror på rädsla. Denna måste brytas. Men detta kräver konflikter med de som skapat och upprätthåller tystnadskulturen. Konflikter leder till ett högre tonläge än då alla är eniga. Ett högre tonläge tolkas alltid, av vissa, som motsatsen till ”god ton” (presidiets uttryck). Att skriva under på dessa förslag innebär självcensur. Vilket är en fälla.
* I en situation av politiskt, juridiskt och moraliskt sammanbrott är det viktigare än någonsin att ha en ordförande i Kommunstyrelsen – en KSO – som förmår att ”ta tag ” i situationen. Men Hans Lindberg använder sig, alltför ofta, av metoden att gömma sig bakom utredningar (som inte är klara) eller bakom höga chefers framtida klargöranden. Umeå kommuns KSO saknar alltför ofta egna åsikter – då det bränns. I ett läge då KSO-Lindberg borde ”step up” gömmer han sig istället. I den situation som råder i kommunen är det ett politiskt ställningstagande, en sakfråga, att kräva att vissa ansvariga personer ska avgå. Det gäller både styrande politiker och höga chefstjänstemän. Men då man kräver att ansvariga ska avgå, och även motiverar detta, är risken mycket stor att kraven och motiveringarna uppfattas som personliga. Ett krav på att en person ska avgå är nämligen personligt. Och motiveringarna riskerar att uppfattas som ”kränkande personangrepp, förtal eller förolämpningar [som ej är] acceptabla” (för att citera en annan formulering från presidiet). I samband med krav på att vissa personer ska avgå finns risken att det blir svårt, för att inte säga omöjligt, att hålla isär sak och person. Inte av illvilja, utan för att vissa makthavare står för vissa saker som andra anser vara oacceptabla.
Arbetarpartiet ansåg att Carin Nilsson kom att stå för status quo – och därför skyllde vanvården (till döds?) på en dement person – i stället för att själv ta på sig skulden och samtidigt ta strid för resurser i syfte att åstadkomma ett trendbrott inom äldreomsorgen. Då Nilsson skyllde på den avlidna dementa personen passerades en gräns och vi tillhörde de som krävde hennes avgång. Vi anser att även Hans Lindberg i sin roll som KSO står för en oacceptabel passivitet och därför ska avgå. Vi kräver även Pernilla Henrikssons avgång. Vi kommer att fortsätta att driva dessa avgångskrav inom ramen för YGL och BrB. Därför kommer vi inte att underteckna presidiets förslag.
Över till partipolitisk information och politikers besök på arbetsplatser
* Formuleringar. I detta förslag till överenskommelse finner vi under rubriken ”Spridning av partipolitisk information” bland annat följande formulering: ”Partipolitisk information i närheten av kommunens lokaler ska präglas av återhållsamhet, gott omdöme och hänsyn till ovanstående principer” (vi återkommer till ovanstående principer).
Arbetarpartiet vill börja med att fästa uppmärksamheten på att presidiet dels försöker lura partierna att införa självcensur när de utformar sina tryckta material. Presidiet försöker även koppla sitt påverkansförsök till närheten av kommunens lokaler. Presidiet uttrycker sig som om presidiet var en myndighet. Men inget kunde vara mer felaktigt. Vi ska inleda vår kritik i den något komiska änden. I sitt förslag till regler för ”ordning och uppförande” nämner presidiet bl a behovet av att minska risken för godtycke (då presidiets ordförande ska hantera en situation). Men hur skulle något kunna bli mer godtyckligt än att presidiet ska avgöra vad som präglas av återhållsamhet och gott omdöme när det gäller andra partiers material och man själv eventuellt är utsatt för kritik i sin egenskap av makthavare? Vi hoppas presidiet själva inser det komiska i detta.
AP kan naturligtvis inte underteckna ett så komiskt dokument.
* Upplysningsvis. När partierna utformar sina tryckta material är det Tryckfrihetsförordningen (TF) som gäller. Det är inte presidiets tyckande. Sverige var det första landet i världen som grundlagsfäste tryckfriheten 1766. Den senaste TF antogs 1949. Besluten från 1766 och 1949 gäller upplysningsvis även här i Umeå. TF är den grundlag som ger alla i Sverige, även umebor, rätt att skriva och trycka vad de vill (utan självcensur) samt att sprida det tryckta materialet utan föregående censur och andra hinder medföljande undantag: ingen får förtala eller kränka andra och inte heller trycka material som kan utgöra hets mot folkgrupp eller rasism. Detta är vad som gäller. Det som inte gäller är presidiets uppfattning om vad som präglas av återhållsamhet och gott omdöme.
Presidiet har ingen möjlighet att inskränka rättigheterna i Tryckfrihetsförordningen (TF). Men genom sitt tal om återhållsamhet och gott omdöme – på de nervösa makthavarnas vägnar – försöker presidiet lura partierna att införa självcensur (som alltid sker i förväg) vilket alltså TF är tänkt att utgöra ett skydd emot! För AP är det otänkbart att bidra till att legitimera en skrivelse som inskränker yttrande- och tryckfrihet.
* Vi lovade att återkomma till de ”ovanstående principer” som presidiet hänvisade till. Det handlar om att presidiet försöker införa ”andra hinder” – något som TF inte heller tillåter. Presidiet skriver bl a följande: ”partipolitisk information … ska inte förekomma inom de lokaler som Umeå kommun nyttjar” … eller ”i närheten av kommunens lokaler” (om de inte präglas av återhållsamhet och gott omdöme i de kritiserade makthavarnas ögon). Men låt oss klargöra följande: Presidiet kan inte hindra någon från att stå vid en arbetsplats och dela ut trycksaker med budskapet att vanvården inom äldreomsorgen inte är personalens fel utan att ansvaret ligger på de styrande politiker som anslagit för lite pengar till verksamheten, samt även på de höga chefer som inte vågar säga att det finns för lite pengar utan istället skrämmer sina underordnade till tystnad.
Om personalen gillar det tryckta budskapet, vilket detta budskap än må vara, och tar med sig detta in på arbetsplatsen för att visa sina arbetskamrater, finns det absolut ingenting som presidiet kan göra åt detta. Ingenting.
Socialdemokraterna har genom sin dominans av främst LO-facken under lång tid haft något av en monopolställning när det gäller att, på olika sätt, sprida sitt partipolitiska budskap till folk på arbetsplatserna. Partiet vill behålla denna monopolliknande ställning. Därför försöker Socialdemokraterna nu lura andra partier att frivilligt begränsa sina grundlagsskyddade rättigheter när det handlar om yttrande- och tryckfrihet och var i kommunen andra partier får verka rent geografiskt. AP tänker inte låta lura sig att gå i denna fälla.
Ska de som anser det vara rätt att döda homosexuella få tala i kommunens lokaler
* Presidiet talar mycket om lokaler och deras användning. Det har även Arbetarpartiet gjort sedan ett årtionde tillbaka. Vårt syfte har varit att fästa uppmärksamheten på det uppseendeväckande missbruk som har förekommit när det gäller kommunens lokaler. Nu skriver presidiet bl a följande: ”Lokaler får inte upplåtas om syftet med mötet, dess innehåll eller aktiviteter strider mot gällande lagar och regler eller på annat sätt kan förmodas leda till störning, hot eller skadegörelse för den ordinarie verksamheten”.
Men lokaler ägda av Umeå kommun har används för mycket olämpliga ändamål.
År 2016 talade en Hussein Halawa på Ersboda Folkets Hus. Halawa hyste vid denna tidpunkt bl a åsikten att det fanns tre typer av homosexuella. De som var födda homosexuella, de som blev homosexuella av politiska skäl och de som försökte påverka andra att också bli homosexuella. Halawa hyste åsikten att det kunde vara rätt att döda de sistnämnda. Dessa åsikter var kända då Hussein Halawa talade på Ersboda Folkets Hus. Vi försökte uppmärksamma ledande socialdemokrater som KSO Hans Lindberg på det ytterst olämpliga i att en person med Halawas åsikter tilläts tala i lokaler ägda av Umeå kommun. Tyvärr fick vi ingen respons från Hans Lindberg eller från någon annan inom S.
År 2018. Mönstret upprepade sig igen 2018 då Abu Muadh tilläts tala i Ålidhemsskolans matsal. Abu Muadh har bland annat uppmärksammats i Uppdrag Gransknings program ”Jihad i Göreborg” (från 2015) bl a på grund av att han har glorifierade martyrskap kopplat till jihad. Han ansågs tillhöra de som bland annat bidrog till att skapa den radikala miljö som underlättade rekrytering till organisationer som Islamiska Staten (IS). Det finns långt mer att säga när det gäller det olämpliga i att låta en person med dennes åsikter tala i lokaler ägda av Umeå kommun. Till dessa hör synen på kvinnan och månggifte – en syn som inte är förenlig med svensk lag.
År 2019. En person vid namn Hussein Al-Jibury var en av sex personer som greps i maj 2019. Han var då imam i en moské i Umeå och verkade i en lokal som Umeå kommun hade kontroll över via Bostaden. De sex personerna ansågs utgöra ett hot mot säkerheten i Sverige. Hussein Al-Jibury ansågs ha koppling till radikal islamism där han uppfattades vara en ledargestalt med sympatier för terrororganisationer som Islamiska Staten (IS). Hussein Al-Jibury blev utvisad både av regeringen och Migrationsverket (dock utan att utvisningen kunde verkställas). Han har sedan dess dömts för grovt bokföringsbrott kopplat förskolan Bilaal (som numera är nedlagd). Den verksamhet som Hussein Al-Jibury bedrev har haft kopplingar till – alternativt möjliggjorts av – en förening i Umeå kommun. Såvitt vi känner till har denna förenings tillgång till lokaler aldrig ifrågasatts av någon ledande instans eller ledande politiker i Umeå kommun. Det finns allvarliga brister i kommunen när det gäller vilka som får nyttja dess lokaler. Men inget i vad presidiet skriver tyder på någon djupare kunskap om detta.
Sammanfattningsvis
Vi inledde med att förklara varför vi inte kommer att skriva under något av de två dokument som presidiet lägger fram. Det handlar bland annat om att presidiet i sina förslag fullständigt bortser från de sedan några år tillbaka pågående sammanbrotten av politisk, juridisk och moralisk karaktär inom vissa delar av Umeå kommuns verksamheter. Presidiets bortser också från de styrande politikernas och de höga chefernas ansvar för dessa sammanbrott och vad deras agerande eller brist på agerande betyder för debattklimatet i kommunen. Presidiet förnekar den delen av verkligheten. Istället lägger presidiet fram förslag som syftar till att dämpa kritiken mot kommunens makthavare. Och AP tänker inte gå i någon fälla.
Vi hoppas att även andra partier än AP ser igenom detta försök att dämpa kritiken mot de styrande partierna S+MP och mot dessa partier närstående högre chefer.
Umeå, 21 december 2025
