Ska VK analysera partierna eller delta i deras inre strider: VK köper Edmans (V) NYA version om skälet till hennes avgång utan EN ENDA kritisk fråga

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

 

Ingress
Hur många olika roller är det lämpligt att Umeås och Västerbottens helt dominerande tidning tar på sig i förhållande till de politiska partierna? Frågan gäller, som rubriken visar, Västerbottens-Kuriren och partierna i Umeå kommunfullmäktige.

Jag bestämde mig för att skriva detta då jag läste den intervju med Ulrika Edman som VK publicerade som huvudnyhet på förstasidan i lördagens tidning (12 /12). Detta beroende på att VK, utan en enda kritisk fråga, köper Ulrika Edmans NYA version av varför hon lämnade rollen som gruppledare för Vänsterpartiet den 29 september i år.

 

Del ett
Den 29 september kunde bland annat följande läsas på Vänsterpartiets facebooksida i en text som var undertecknad av ”Ulrika Edman Fd. gruppledare Vänsterpartiet Umeå”. Texten var en förklaring till varför Edman avgick som gruppledare.

”Politiken har blivit en arena där mobbaren och kvinnohataren får verka fritt, vilket har utmattat mig. Umeå kommun styrs av en gubbklubb som har mer gemensamt med varandra än de partier de säger sig företräda.”

I denna text utsåg även Ulrika Edman sin egen efterträdare. Jag citerar igen:

”Det naturliga och minst dramatiska för partiet är att vice gruppledare Bore Sköld kliver in i rollen som gruppledare.”

Samma dag, den 29 september, skrev VK en artikel om Ulrika Edmans avgång. Denna byggde i huvudsak på den text som Ulrika Edman själv hade lagt ut på Vänsterpartiets facebooksida. Det som tillkom var ett par korta intervjuer med två av Edmans partikamrater.

Kommentarer:
Om ord har någon som helst betydelse så innebar Edmans ord den 29 september följande:
Det var den gubbklubb som styr Umeå kommun som bar ansvaret för att hon, Ulrika Edman, hade blivit så utmattad att hon kände att hon måste avgå. Av vilka kan då denna gubbklubb ha bestått? Edman besvarade själv denna fråga: Gubbklubben bestod av de som ”[styr] Umeå kommun” samt ”har mer gemensamt med varandra än de partier de säger sig företräda”. Vilka är det då som styr Umeå kommun, och som Edman pekade ut i slutet på september?

 

Del två
Låt oss börja med det mest ledande politiska organet i kommunen nämligen Kommunstyrelsens näringslivs- och arbetsutskott (KSnau). Här har vi de ordinarie ledamöterna i detta utskott:
Hans Lindberg, S, ordförande i Kommunstyrelsen och 1:e kommunalråd,
Anders Ågren, M, 1:e vice ordförande i Kommunstyrelsen och oppositionsråd,
Janet Ågren, S, 2:e vice ordförande i Kommunstyrelsen och 2:a kommunalråd,
Tomas Wennström, S,
Mattias Larsson, C,
Peder Westerberg, L,
Ulrika Edman, V,

Vi fortsätter med Kommunstyrelsens ordinarie ledamöter. Förutom de sju ovanstående innehåller Kommunstyrelsen följande ordinarie ledamöter:
Moa Brydsten, S,
Carin Nilsson, S,
Lena Riedl, M,
Gunilla Berglund, M,
Bore Sköld, V,
Nils Seye Larsen, MP,
Marcus Bornemisza, politisk vilde, tidigare SD,
Veronica Kerr, KD.

Kommunstyrelsen innehåller även ett planeringsutskott samt ett hållbarhetsutskott. De som tillkommer i dessa utskott, och som inte sitter i KSnau eller KS är följande:
Mikael Berglund, S,
Andreas Lundgren, S,
Åsa Bäckström, V,
Robert Axebro, C,
Björn Kjellsson, L.

Detta är alltså de som styr Umeå kommun. Alla kan själva gissa vilka ”gubbar” – i plural och i andra partier än i V – det var som Ulrika Edman syftade på den 29 september då hon skrev att kommunen styrs av en ”gubbklubb”. En gubbklubb som hon alltså pekade ut som orsaken till att hon då ansåg sig nödgad att avgå som gruppledare. I slutet av september.

 

Del tre
Fem dagar senare (4/10) gjorde Petter Bergner, som tillhör VK:s ledarsida, en analys. Analysen handlade om motsättningar inom Vänsterpartiet i Umeå, motsättningar som bland annat framgår av ett årsmötesprotokoll från mars månad. De motsättningar som Bergner beskriver i sin analys är bland annat följande:
* Hur stor partiskatt ska gruppledaren Ulrika Edman betala,
* Hur ska maktdelningen vara mellan styrelsen för V:s lokala partiförening, å ena sidan, och kommunfullmäktigegruppen å den andra.

Det intryck man får av Bergners analys är att styrelsen för partiföreningen ville begränsa fullmäktigegruppens möjligheter att agera fristående från medlemmarna i partiföreningen. Därför ville partiföreningens styrelse att det kommunalpolitiska handlingsprogrammet skulle beslutas av medlemmarna i partiföreningen samt att den politiska sekreteraren skulle rekryteras i samråd mellan styrelsen och fullmäktigegruppen.

Bergner avslutar analysen med reflektionen att många kommer att tolka de interna motsättningarna inom V i Umeå, som fullmäktigegruppens ledning inte varit speciellt öppen med, som huvudskälet bakom Ulrika Edmans avgång.

 

Del fyra
Jag repeterar: Hur många roller ska Umeås helt dominerande tidning ta på sig i förhållande till de politiska partierna? Ska VK analysera partierna – eller delta i deras inre strider? Petter Bergner gjorde en analys av de interna motsättningar som kan ha legat bakom Ulrika Edmans avgång som gruppledare. Jag tolkar detta som ett försök av Bergner att ge en alternativ förklaring till Ulrika Edmans egen förklaring om ”gubbklubben”. Det hör till en tidnings roll att analysera – kritisera och/eller berömma – de politiska partierna. Ibland det ena, ibland det andra.

Men är det verkligen VK:s uppgift att delta på den ena sidan i en intern politisk strid inom Vänsterpartiet? För detta är, enligt min uppfattning, exakt vad som sker i VK:s reportage den 12 december. Reportaget, som utgör lördagens huvudnyhet på tidningens förstasida, går ut på att Ulrika Edman ges möjligheten att föra fram en HELT NY version av skälen till sin ”avgång”. Utan en enda kritisk fråga.

 

Del fem
Jag utgår ifrån att det verkligen förekommer / förekommit en dragkamp inom V i Umeå. Detta framgår bland annat av det årsmötesprotokoll som Petter Bergner citerar ur i sin analys (4/10). I det reportage som VK gjorde den 12 december om skälen till Ulrika Edmans avgång som gruppledare – ett reportage som alltså slogs upp som huvudnyhet på tidningens förstasida samt på tre sidor inne i tidningen – förde alltså Edman själv fram en HELT NY version av skälen bakom sin avgång.

Den 12 december nämnde hon inte, med ett enda ord, något om att en ”gubbklubb” utgjort orsaken till att hon blivit så utmattad att hon tvingats avgå som gruppledare. I den NYA versionen från Edman pekas inget kollektiv, från andra partier, ut som orsak. Istället lägger Edman skulden på en enskild individ – som dessutom hör hemma i det egna Vänsterpartiet. I den nya versionen påstår Edman att det finns det en (1) man som är skyldig – tillsammans med de tysta partimedlemmarna. I den NYA versionen är det detta som har orsakat hennes avgång. Nu handlar det om singularis – i det egna partiet.

VK:s journalist – som för övrigt var densamma som refererade Edmans FÖRSTA och helt annorlunda version, den om ”gubbklubben” (29/9) – ställer inte en enda kritisk fråga! 

Det självklara hade varit att åtminstone ställa följande tre frågor till Edman:
* Har hon, under de 2,5 månaderna av tystnad, omvärderat skälen bakom sin avgång? Edman pekar ju NU ut en helt annan person som orsak till att hon kände sig tvungen att avgå. Det enda som ligger fast är att hon själv är utan skuld. Gubbklubben i andra partier har nu omvandlats till en (1) man i det egna partiet. Det borde vara självklart att fråga Edmans om denna påtagligt förändrade förklaring till varför hon avgick,

* I reportaget framträder två fränder till Edman. Den bild läsaren får är att Edman och hennes två fränder, trots de positioner dessa tillsammans besatt, ändå inte lyckades tygla en ensam man. Det kan tyckas självklart att fråga hur det kan komma sig att en (1) individ kunde besegra dem alla tre. Speciellt som denne varken var gruppledare som Edman, eller satt i kommunstyrelsen som den ena av Edmans fränder som framträdde i VK eller var politisk sekreterare som den andra av Edmans fränder. Frågan som hade varit självklar att ställa lyder: Vilket stöd hade den utpekade mannen inom V i Umeå?

* En tredje fråga som också kan tyckas självklar är följande: varför har Ulrika Edman inte lämnat Kommunstyrelsen och dess näringslivs- och arbetsutskott (KSnau) trots att det har gått 2,5 månader? Frågan blir extra självklar mot bakgrund av att Edman, sedan sin avgång som gruppledare, har skaffat sig ett ”civilt” jobb som kurator vid Region Västerbotten. Detta framkommer i reportaget från den 12 december!

Självklarheten i denna fråga understryks ytterligare av att alla partier, som är tillräckligt stora, alltid har placerat sin gruppledare i KSnau. Där sitter gruppledarna Hans Lindberg, Anders Ågren, Mattias Larsson, Peder Westerberg (och Ulrika Edman). Skälet är alltså att KSnau är Umeå kommuns viktigaste politiska organ. Kopplingen mellan gruppledarskapet och en plats i KSnau har alltid varit självklart. Det var den även för Ulrika Edman själv då hon blev gruppledare efter Tamara Spiric. Och då Spiric avgick överlämnade hon både gruppledarskap, och platsen i KSnau, till Edman. Detta var självklart även för Spiric.

Men VK:s journalist ställer inte en enda av dessa så självklara frågor till Edman. Och detta är bakgrunden till att jag ställer frågan om VK ska analysera partierna – eller om VK ska delta på den ena sidan i ett partis inre strider? Som det nu framstår gör VK både och. Neutraliteten upprätthålls på ledarsidan. Ställningstagandet sker på nyhetsplats. Detta anser jag vara helt upp-och-ned.

 

Del fem
Men frågorna till Edman behöver ställas – och besvaras. Alltså: Varför har Ulrika Edman helt plötsligt en NY version av skälen till sin avgång? Och varför har inte Ulrika Edman överlämnat de så viktiga platserna i KS och KSnau till sin efterträdare som gruppledare? Mina egna svar på dessa frågor är följande:

* Ulrika Edman avgick därför att de interna motsättningarna inom V, som Bergner beskrev, ledde fram till förändringar. Förändringarna var inte oacceptabla för hela fullmäktigegruppen. Men de var uppenbarligen oacceptabla för Ulrika Edman. Förändringarna begränsade sannolikt Edmans möjligheter att agera på egen hand. Det är endast hon, av Vänsterpartiets elva ordinarie ledamöter i kommunfullmäktige, som både har avgått och gett offentligt uttryck för sin bitterhet (som ibland har riktats hit, ibland dit).

* Skälet till att Ulrika Edman inte har lämnat kommunstyrelsen och KSnau till sin efterträdare som gruppledare – något som var självklart både för Lennart Holmlund (S) då han avgick och alltså även för Tamara Spiric (V) då hon avgick – är det frikostigt tilltagna årsarvodet för de som sitter i KSnau. Det handlar om ett årsarvode på 609 981 kr.

Ibland är sanningen smärtsam.

Vänsterpartiet i Umeå, och inte minst Ulrika Edman själv, har under många år profilerat sig som ett av de partier som anser att heltidspolitikerna har för mycket i arvode. Just detta gör det extra stötande att Ulrika Edman, fast det nu har gått hela 2,5 månader, hittills har vägrat att lämna sin plats som ledamot i KSnau. Det är extra stötande därför att Edman, trots att hon inte ens går på mötena med KSnau, fortsätter att uppbära ett årsarvode för sin plats i detta politiska fora på hela 609 981 kr per år.

Ulrika Edman bör tänka på sin heder och lämna poster och pengar. Annars blir hennes eftermäle inte bra alls.

 

Avslutning
Nu handlar denna blogg i första hand om VK:s roll i förhållande till de politiska partierna. Inte om Ulrika Edman. Som har framgått ovan anser jag att det är naturligt för en tidning att analysera – kritisera och/eller berömma – de politiska partierna. Men jag anser definitivt inte att det är naturligt för VK att ta ställning för den ena sidan i en intern dragkamp i Vänsterpartiet. Speciellt uppseendeväckande blir det då tidningens ställningstagande sker på första sidan och som huvudnyhet.

Men jag vill också rikta kritik mot Vänsterpartiet eftersom detta, precis som det parti jag själv tillhör, har profilerat sig såsom varande kritiskt mot de höga politikerarvodena. Detta går inte ihop med att Vänsterpartiet, samtidigt, tillåter en av sina egna medlemmar att inneha en position i KSnau – med ett årsarvode på hela 609 981 kr – utan att ens behöva besöka detta politiska organs möten.

Det hela blir ännu mer stötande då medlemmen i fråga samtidigt har skaffat sig ett ”civilt” arbete som kurator vid Region Västerbotten. Platsen i KSnau ska nämligen utgöra en heltidssyssla. (Det borde den vara för 609 981 kr / år). Detta är principiellt sett lika illa som då riksdagspolitiker, efter att ha suttit ett visst antal mandatperioder, kunde uppbära pension efter sin avgång. Detta oavsett om de fick ett nytt och väl avlönat arbete eller inte.

Vänsterpartiet i Umeå gör naturligtvis som det vill. Men om partiet inte kan ersätta Ulrika Edman i KSnau med den nye gruppledaren blir det väldigt svårt för detta parti att kritisera höga politikerarvoden inom andra partier. De ledamöter som uppbär dessa arvoden, i de andra partierna, går i alla fall på sina möten …