Det är främst socialarbetare som gör de utredningar som ligger till grund för besluten att omhänderta barn och ungdomar och därmed skilja dem från föräldrarna. Socialarbetarna kontrollerar därmed hur familjerna fungerar. Men vem kontrollerar kontrollanterna – är socialarbetarnas utredningar rättssäkra?
Frågan är viktigare än någonsin p g a trenden i de utredningar som nu genomförs i syfte att lägga grunden för nya lagar. Stockholms universitet skriver bl a följande om nämnda trend: ”Trenden är utan tvekan sammantaget att vi går från ett system som betonar frivillighet, förebyggande arbete och återförening till att nu prioritera mer tvång och kontroll genom större befogenhet för socialtjänsten att agera utan samtycke, liksom fler och längre placeringar utanför hemmet…”.
Målet måste vara färre omhändertaganden
Arbetarpartiets mål är att färre barn och unga ska omhändertas och placeras i familje- och HVB-hem. Detta oavsett om barnens familjer har sina rötter i Sverige, Europa, Mellanöstern, Afrika, o s v. Vi föreslår inte att målet om färre omhändertaganden ska vara ett resultat av att lagar och regler börjar tolkas annorlunda, eller ett resultat av att socialtjänsten ges minskade resurser. Vi vill att färre barn och unga omhändertas genom en satsning från samhällets sida på att minska skälen till omhändertagande.
I detta ingår ett medvetet agerande för att minska det utbredda utanförskapet. För att minska utanförskapet måste alla resurser mobiliseras. Det krävs en landsomfattande satsning på uppbygget av en kommunal kvarterspolis i samarbete med en socialtjänst som ansvarar för ungdomsgårdarna. Även de samhällssektorer som har med utbildning, arbets- och bostadsmarknaderna att göra måste mobiliseras. Vi vill särskilt betona betydelsen av en kommunal kvarterspolis.
Återförening och självständig utveckling
Då barn och unga omhändertas måste en utgångspunkt vara att kontakten mellan barnet och föräldrar/syskon ska bibehållas – med sikte på en återförening. Detta måste vara en uttalad målsättning för socialtjänsten. I vissa fall måste barn och unga, av olika skäl, hållas åtskilda från hela eller delar av den övriga familjen under en mer eller mindre lång tid. Detta kan vara nödvändigt för att en andra utgångspunkt ska kunna förverkligas: barnens och de ungas utveckling mot självständiga individer. Då barnen skiljs från sin familj måste hemkommunen ta ansvar för att familje- och HVB-hemmen håller hög standard. Dessa fall får inte innebära att den huvudsakliga inriktningen tappas bort – den som innebär en strävan efter en bibehållen kontakt under skilsmässan och med sikte på en framtida återförening av barnet med familjen.
