”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________

Ingress
Socialtjänstens verksamhet bygger på förtroende – inte på juridiska finter. Andreas Lundgren, Hanna Lundin Jernberg och cheferna inom socialtjänsten i Umeå kan själva begära att JO eller IVO utför en oberoende granskning. Men detta faller dem inte in. De är helt inställda på att göra allt för att slippa en oberoende granskning av sin verksamhet. De kämpar närmast ursinnigt för att nå detta mål. Det är i detta ljus som den inlämnade överklagan ska ses.

 

Del ett
Den överklagan som en Mikael Mähler har undertecknat speglar den önskan – om att slippa en oberoende granskning – som finns hos Andreas Lundgren, Hanna Lundin Jernberg och vissa chefer inom socialtjänsten. Överklagan har blivit en del av den pågående maktkampen mellan Andreas Lundgren, Hanna Lundin Jernberg och vissa chefer inom socialtjänsten å ena sidan, och de 64 ledamöter inom kommunfullmäktige som röstade för en oberoende granskning å den andra. På de 64 ledamöternas sida står även väldigt många umebor. Men en del av de 64 som röstade för en oberoende granskning menade, tyvärr, inte allvar. Vi ska återkomma till detta.

 

Del två
Fullmäktiges beslut den 25 september handlade alltså om att en, av Umeå kommun oberoende, granskning skulle göras av de umgängesbegränsningar mellan föräldrar och barn som socialtjänst och IFN i Umeå har bestämt. Beslutet var formulerat på följande sätt och i tre delar.

Det tredelade beslutet
– om utredningarna säkerställer att barnets bästa tillgodoses, utredningarna är adekvata i förhållande till omständigheterna i dom enskilda fallen, utredningarna uppfyller formella krav.
– att utgående från ovanstående granskning ska förslag tas fram om vad som bör göras för att förbättra framtida handläggning.
– att den oberoende granskningen genomförs på ett sätt som säkerställer att sekretesskyddet för de enskilda som omfattas av socialtjänstens handläggning upprätthålls, samt att granskningen rör ärenden om umgängesbegränsning enligt LVU.

 

Del tre
Väldigt många känner idag till att beslutet från september har överklagats. Men denna kännedom var ingen självklarhet. Överklagan blev känd på grund av att Arbetarpartiet (AP) skrev en interpellation till oktobermötet med Umeå kommunfullmäktige. I interpellationen frågade vi vad som gjordes för att verkställa fullmäktiges beslut från september. Vi fick ett skriftligt svar fredagen den 27 oktober. Detta löd som följer: ”Kommunfullmäktiges beslut … har överklagats. I avvaktan på domstols beslut i frågan … vidtas inga vidare åtgärder av nämnden i nuläget”.

Men överklagan hade inlämnats exakt tio dagar tidigare (den 17 oktober). Hade inte AP ställt frågan till kommunfullmäktige är det mycket möjligt att överklagan hade varit okänd än idag. Åtminstone för de som inte tillhörde kretsarna runt Mikael Mähler. Då hade det också varit okänt att all aktivitet kring fullmäktiges beslut i september hade avstannat.

 

Del fyra
Det var 23 socialdemokrater som ursprungligen röstade för de tre delarna i beslutet ovan. Det var enbart Andreas Lundgren som lade ned sin röst. I september. Men efter kommunfullmäktige i oktober framstår agerandet från de 23 socialdemokraternas endast som ett spel – som ett falskt spel. OM Socialdemokraterna verkligen hade önskat att motionen skulle verkställas borde de, då överklagan blev känd, omedelbart ha lämnat in en begäran till JO, eller till IVO, om att någon av dessa instanser skulle granska de umgängesbegränsningar mellan föräldrar och barn som motionen, och 64 ledamöter i fullmäktige, ville granska.
De socialdemokrater jag talar om är bland annat de som sitter i Individ- och familjenämnden (IFN) och de socialdemokrater som sitter i Kommunstyrelsen (KS). Om dessa socialdemokrater hade gått före med en sådan begäran riktad till JO och IVO skulle alla andra partiers ledamöter ha följt dem:
– i Kommunfullmäktige,
– i Kommunstyrelsen,
– i Individ- och familjenämnden (IFN).

 

Del fem
JO och IVO avgör själv om beslut tagna av socialtjänst / IFN ska granskas. Politiker i Umeå kan inte beställa en granskning av sig själv från dessa två instanser. MEN, en sådan begäran hos JO eller IVO – från de 23 socialdemokraternas sida – skulle ha visat att partiet verkligen ville verkställa kommunfullmäktiges beslut från september. Men socialdemokraterna agerade tyvärr på ett rakt motsatt sätt.

 

Del sex
Vem bestämmer inom S? På fullmäktige i september framstod Andreas Lundgren som helt isolerad. Inte endast inom fullmäktige utan även inom (S). Då var det 23 socialdemokrater som röstade för en oberoende granskning, och endast Lundgren röstade annorlunda. Men i oktober var det Lundgren som anförde alla de 24 socialdemokraterna! Detta parti hade alltså gjort en helomvändning. Lundgren är både ordförande för (S) i Umeå och ordförande för IFN. Uppenbarligen har han vunnit en maktkamp inom (S) – i denna fråga. Och resultatet av att Lundgren har vunnit maktkampen är alltså följande: ”Kommunfullmäktiges beslut … har överklagats. I avvaktan på domstols beslut i frågan … vidtas inga vidare åtgärder av nämnden i nuläget”.

Inga vidare åtgärder av nämnden i nuläget. Detsamma gällde även för två år sedan. Detta måste bli till bevingade ord: INGA VIDARE ÅTGÄRDER AV NÄMNDEN.

Men socialtjänstens verksamhet bygger på förtroende – inte på juridiska finter. Uppenbarligen är detta väldigt svårt att begripa?

 

Del sju
I ett kommande blogginlägg ska jag göra en analys av Andreas Lundgrens avslutande inlägg i debatten på kommunfullmäktige i oktober i denna fråga. Han har varit vänlig nog att lägga ut detta sitt inlägg i fullmäktige på sin blogg. Otroligt nog verkar Lundgren stolt över det han sade. Jag kommer också att lägga ut Lundgrens inlägg. För dissekering. I sitt fullmäktigeinlägg smutskastar Lundgren alla sina motståndare bland annat genom följande uppenbara lögner:
– ”Man vill in och titta på sina grannars uppgifter … för att man fått lite feeling”.
Titta på sina grannars uppgifter! Lite feeling?
– Lundgren påstår även att fullmäktige vill att ”ta över” från JO och IVO.
Men var någonstans står det så i det tredelade beslut som du, käre läsare, själv kan läsa här ovan, ord-för-ord.

Gå tillbaka och läs beslutet – och avgör sedan själv sanningshalten i det Lundgren påstår.

 

Avrundning
Andreas Lundgrens inlägg tillhör bottennappen. Eftersom Lundgren var sist vilket han visste kunde ingen bemöta hans övertramp.
Det han gjorde var så in i helvete fräckt.
Och falskt.

Men. Fortsättning följer…

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________

 

Ingress
Den 26 september satte jag följande rubrik på ett blogginlägg:
”Socialtjänstens handläggning av umgängesbegränsningar ska utredas av en oberoende instans. Men beslutet kommer att motarbetas”. Detta är exakt vad som har hänt. En viss Mikael Mähler har satt sitt namn under en paragrafrik överklagan (Mål nr 1682 – 23). Denna överklagan kan, ska och måste ses mot den bakgrund som jag ska beskriva nedan.

Denna överklagan kan vara riktig – eller felaktig. Mina kunskaper i juridik räcker inte till för att avgöra detta. Men nu handlar det inte om juridik. Förtroendet för socialtjänsten i Umeå kräver en oberoende granskning. Det handlar alltså inte om juridik – det handlar om förtroende.

 

Del ett
För två år sedan uppmanade gruppledarna i åtta partier de politiker som ansvarar för socialtjänsten i Umeå att acceptera en oberoende granskning av socialtjänsten. De åtta partierna var Socialdemokraterna, Moderaterna, Arbetarpartiet, Liberalerna, Vänsterpartiet, Centerpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna. Men de ansvariga politikerna i Individ- och familjenämnden (IFN) vägrade tyvärr att gå med på en oberoende granskning.

Till saken hör att Hanna Lundin Jernberg (numera känd för att uppmana alla Sveriges socialtjänster till domstolstrots) först var ute i VK – på ett helt uppslag – och berättade hur mycket hon var för en oberoende granskning av socialtjänsten i Umeå. Men efter endast en (1) vecka var Hanna Lundin Jernberg återigen ute i VK. Nu hade hon ändrat sig. Efter en vecka (som i sju dagar) hade Lundin Jernberg alltså tagit ställning emot en oberoende granskning. Och det har hon, minsann, varit sedan dess. Principfast som hon är. Lundin Jernberg är vice-ordförande i IFN.

 

Del två
När frågan återigen kom upp, nu i Umeå kommunfullmäktige, den 25 september i år röstade alla utom Andreas Lundberg (S) för en oberoende granskning av den del av socialtjänstens verksamhet som handlar om umgängesbegränsningar mellan föräldrar och barn i samband med att barn omhändertas för vård enligt LVU (lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga). Det som skulle granskas var formulerat på följande sätt:

– om utredningarna säkerställer att barnets bästa tillgodoses, utredningarna är adekvata i förhållande till omständigheterna i dom enskilda fallen, utredningarna uppfyller formella krav.
– att utgående från ovanstående granskning ska förslag tas fram om vad som bör göras för att förbättra framtida handläggning.
– att den oberoende granskningen genomförs på ett sätt som säkerställer att sekretessyddet för de enskilda som omfattas av socialtjänstens handläggning upprätthålls, samt att granskningen rör ärenden om umgängesbegränsning enligt LVU.

Andreas Lundgren är ordförande i IFN. Han lade ned sin röst i protest mot en oberoende granskning. Lundgren har länge motarbetat en oberoende granskning av sitt fögderi. Hans inlägg i kommunfullmäktige, den 25 september i år, inför omröstningen för eller emot en oberoende granskning präglades av aggressivitet, desperation och trots. Vissa andra socialdemokrater stödde Lundgren. Men, i slutänden, röstade de socialdemokrater som stött Lundgren i debatten ändå för en oberoende granskning. Men alltså inte ordförande Lundgren.

Del tre
Hur röstade då vice ordföranden i IFN – Hanna Lundin Jernberg? Hon gjorde ingen besviken. Visserligen var hon inte med på detta kommunfullmäktigemöte. Däremot uppmanade hon sina partikamrater att rösta emot en oberoende granskning. Klokt nog lyssnade inte hennes partikamrater på Lundin Jernberg. De röstade alla för en oberoende utredning (även Lundin Jernbergs ersättare röstade för).

 

Del fyra
Varför skrev jag att beslutet kommer att motarbetas. Beslutet den 25 september var en glädjens dag för många. Äntligen en oberoende utredning. Men jag skrev alltså följande den 26 september: ”Socialtjänstens handläggning av umgängesbegränsningar ska utredas av en oberoende instans. Men beslutet kommer att motarbetas”.
Varför?

Dels på grund av det motstånd som visade sig redan för två år sedan då gruppledarna för åtta partier i fullmäktige uttalade sig för en oberoende granskning – ett budskap som Andreas Lundgren, m fl, vägrade att ta till sig.

Dels på grund av det fortsatt kompakta motståndet inom IFN och bland cheferna inom socialtjänsten. Då motionen om en oberoende granskning, som senare antogs av Umeå kommunfullmäktige, var uppe i IFN för behandling av de politiker som ansvarar för socialtjänsten var motståndet mer än kompakt. ALLA ELVA (11) politiker med rösträtt röstade Nej till en oberoende granskning.

Närvarande vid detta tillfälle var ytterligare fem politiker utan rösträtt och hela 16 tjänstepersoner med socialdirektören i spetsen. Hela 32 personer var alltså närvarande då IFN (Individ- och familjenämnden) enhälligt sade Nej till en oberoende granskning. Jag vill understryka att det inte är på alla möten med IFN som det deltar hela 16 tjänstepersoner. Mobiliseringen från chefshåll var alltså stor.

Av de politiker i IFN som även sitter i kommunfullmäktige var det endast en enda som hade modet att gå upp i talarstolen för att säga att han hade ändrat ståndpunkt och numera var för en oberoende granskning. Denne modige politiker är moderat och heter Igor Hell. Men motståndet mot en oberoende granskning bland socialtjänstens högsta chefer och hos vissa politiker, bland annat ordföranden i IFN Andreas Lundgren (S) och vice ordföranden i IFN Hanna Lundin Jernberg (L) är lika starkt som någonsin förr. Det var bland annat därför som jag skrev att beslutet om en oberoende granskning ”kommer att motarbetas”.

 

Avrundning
Ansvaret för juridiken ligger på kommunens jurister. Om beslutet som togs av Umeå kommunfullmäktige den 25 september i år, om en oberoende granskning, på något sätt var felaktigt formulerat skulle kommunens jurister ha stoppat fullmäktige från att ens behandla förslaget till beslut. Anna-Karin Sjölander (C), som skrev den viktiga motionen med förslaget, skulle ha informerats om att hennes att-satser kanske bröt mot någon lag (om juristerna misstänkte att så var fallet). Juristerna skulle även ha informerat Marie-Louise Rönnmark, kommunfullmäktiges ordförande (S), om att beslutet eventuellt stred mot någon lag. Hon skulle då ha stoppat motionen från att behandlas.

Ansvaret för förtroendet ligger hos ledamöterna i IFN. Om nämndens ledamöter ställer upp på behovet av en oberoende utredning motsvarande JO:s utredning – när det gäller beslutade umgängesbegränsningar mellan föräldrar och barn (som omhändertagits i enlighet med LVU) – kan dessa ledamöter själva se till att bli granskade av en oberoende instans som motsvarar en JO-utredning. Ledamöterna i IFN kan både formulera och agera så att fullmäktiges beslut, eller andan i fullmäktiges beslut, förverkligas.

Denna överklagan, som en viss Mikael Mähler har undertecknat, bör inte förvåna någon. Överklagan speglar den rädsla som vissa politiker och tjänstepersoner inom socialtjänsten känner inför tanken på att en oberoende instans ska granska deras verksamhet. 

Till sist
Överklagan kan vara riktig – eller felaktig. Men förtroendet för socialtjänsten i Umeå kräver en oberoende granskning. Det handlar inte om juridik – det handlar om förtroende.

 

 

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________

 

Hans Lindberg, ”regeringschef” i kommun, säger i dagens VK (19 okt) att han vill ha ett NATO-center i Umeå. Naturligtvis utan att först ha frågat umeborna. Med anledning av detta kommer Arbetarpartiet att arbeta för en kommunal folkomröstning i denna fråga – senast i valet 2026. Frågan i en folkomröstning 2026 skulle kunna lyda på följande sätt: ”Ja eller Nej till ett NATO-center i Umeå kommun”.

Den som inte vill ha ett kärnvapen riktat mot Rådhustorget, eller mot Stadshuset, bör rösta Nej.

De politiker som styr Umeå kommun har gjort många utspel som varit extremt långtgående – utspel som saknat all förankring hos umeborna – och även inom det egna partiet. Den brist på balans som då uppstår kan endast beskrivas som HYSTERISK.

Här följer tre exempel på hysteriska (extremt långtgående och samtidigt icke förankrade) utspel från just Socialdemokraterna i Umeå.

1. Inför valet 1976
De två ledande socialdemokraterna i Umeå gick ut och erbjöd att HOLMSUND skulle kunna bli en slutstation för utbränt kärnbränsle! Detta utan att först ha tillfrågat umeborna, holmsundsborna eller sitt eget parti i Umeå kommun. Året 1976 väckte detta, fortfarande, både ilska och opposition inom (S). Särskilt ursinniga var, naturligtvis, socialdemokraterna i Holmsund. Men även många umebor som inte var socialdemokrater var upprörda.

Kommentar: Den fråga som helt dominerade valdebatten 1976 var händelsevis kärnkraften. Socialdemokraterna förlorade regeringsmakten för första gången på 44 år. Bristen på fingertoppskänsla hos de ledande socialdemokraterna i Umeå var monumental.

 

2. I anslutning till kulturhuvudstadsår och olympiska spel 2014
En lika känd som (just då) euforisk socialdemokrat gjorde ett utspel om att Umeå, tillsamman med två-tre andra Norrlandskommuner, borde ansöka om att få arrangera Vinter-OS! Detta efter att media berättat att de olympiska vinterspelen i Sotji, i Ryssland, kostade mellan 300 och 400 miljarder svenska kronor. Ja, miljarder, inte miljoner.

Kommentar: Utspelet föll. Ingen annan socialdemokrat ville driva frågan. Kostnaderna i samband med kulturhuvudstadsåret 2014 var uppenbarligen tillräckliga även för övriga inom (S). Bristen på fingertoppskänsla var monumental även i detta fall.

 

3. Hans Lindberg 2023
Debatten om en svensk NATO-ansökan kom helt av sig inför valet i fjol. Detta berodde i första hand på att Hans Lindbergs socialdemokrater svängde ”förrädiskt” i denna fråga en kort tid före valet. Men (S) var inte ensamt ansvarigt för att debatten uteblev. Den uteblivna debatten berodde även på (det bristande) agerandet från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Dessa partier balanserade sina medlemmars ömma NATO-samveten mot behovet att hålla sig väl med socialdemokraterna och Magdalena Andersson. De ville ju, för död och pina, inte missa chansen att få vara stödparti om (S) vann valet. Lösningen för (V) och (MP) blev att ta ställning mot NATO – fast så tyst att ingen utom de egna medlemmarna hörde det.

Hade (V) och (MP) gjort sin politiska plikt och ropat ut sitt, dåvarande, NATO-motstånd från hustaken genom att organiserat landsomfattande demonstrationer mot en NATO-anslutning hade det garanterat blivit en rejäl NATO-debatt i Sverige. Men bristen på agerande från vänster- och miljöpartierna utgjorde spiken i kistan för chansen till en NATO-debatt.

Kommentar: Men nu ska vi, djävlar anamma, ta revansch för detta. Jag hoppas att det visar sig att Hans Lindbergs brist på fingertoppskänsla är lika monumental som hans partikamraters brist på fingertoppskänsla har varit tidigare. Jag tänker på kärnkraftsvalet 1976 och snacket i samband med Vinter-OS 2014.

Umeborna ska tillfrågas. I en lokal folkomröstning.

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________

 

Palestinierna har rättfärdiga anspråk på frihet och rättvisa – men Hamas kämpar inte för dessa anspråk.

No to Collective Punishment Against Gaza  (Haaretz | Opinion, 13 oktober)
Haaretz är en israelisk tidning

 

Syftet med Hamas angrepp på Israel lördagen den 7 oktober var definitivt inte att förbättra situationen för palestinierna på Gaza-remsan eller på Västbanken,
Syftet med Hamas angrepp var inte att slå broar till den kanske största proteströrelsen i Israels historia riktad mot ett lagpaket som demonstranterna anser hotar demokratin i landet,
Syftet med Hamas angrepp var inte att öka det antal på 19 000 palestinska arbetare som varje dag kunde röra sig mellan Gaza-remsan och Israel och som innebar inkomster både för enskilda palestinier och skatter för styret i Gaza,
Syftet med Hamas angrepp var inte att stärka den israeliska massrörelse som kanske hade kunnat fälla den mest högerinriktade regeringen i landets historia,
Syftet med Hamas angrepp var inte heller att stötta de palestinska ungdomarna på Västbanken. Eller på Gaza-remsan.

Hamas massmord på över tusen människor, varav 260 ungdomar på en ravefestival, och kidnappning av 130 personer hade andra syften. Hamas ville döda judar. Genom att visa att man kunde döda judar ville Hamas förnedra Israels politiker och militärer. Hamas visste, naturligtvis, att Israel skulle slå tillbaka hårdare än någonsin förr. Och speciellt hårt mot Gazaborna. Dessa drabbas nu av våldsamma bombangrepp. Men också av att tillförseln av el, gas, mat och vatten har stoppats.

Israels svar på Hamas attack kommer att leda till ”en omfattande humanitär katastrof”, och det enda som kan stoppa katastrofen är om Hamas släpper gisslan, sade en israelisk general under torsdagskvällen. Sedan dess har den israeliska staten beordrat en miljon människor att lämna Gaza City på 24 timmar, vilket är omöjligt.

För Hamas fyller även denna katastrof ett syfte. Hamas räknar med att den inledda humanitära katastrofen kommer att stoppa en normalisering av relationerna mellan Israel och Saudiarabien.

Det Hamas verkligen har lyckats med är att även ta död på den kanske största proteströrelsen någonsin i Israel; en proteströrelse som hann hålla möten under nästan 40 veckor i rad och som samlade 200 000 deltagare bara den 30 juli i år – till försvar för demokratin i Israel. Det Hamas verkligen har lyckats med är också att rädda Benjamin Netanyahus regering (den mest högerinriktade regeringen i Israels historia) – åtminstone för en tid. Dessa bedrifter kan också Hamas ta åt sig ”äran” för.

Hamas angrepp på Israel lördagen den 7 oktober hade många syften. Men inget av dessa syften gick ut på att förbättra livet för palestinierna på Gazaremsan eller på Västbanken. För Hamas är de palestinska ungdomarnas liv, i slutänden, lika lite värda som de israeliska ungdomarnas liv. Hamas har återigen visat på terrorismens vansinne och hopplösa återvändsgränd.

Detta är en första blogg om det som nu händer i Israel-Palestina.

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________

 

Ingress
Arbetarpartiet försökte ställa frågor rörande kommunens ansvar gentemot hyresgästerna hos det krisande bostadsbolaget Heimstaden i form av en Interpellation på kommunfullmäktiges möte den 25 september. Bakgrunden är att kommunen har sålt 1601 lägenheter till Heimstaden. Vår fråga om kommunens ansvar har naturligtvis ett stort intresse för de boende. Men frågorna har också ett mycket stort allmänintresse.

 

Del ett
Men kommunens två maktpartierna – Socialdemokraterna och Moderaterna – satte stopp för debatten! Detta sätt att tysta en debatt om kommunens ansvar var, och är, en verklig skandal!

S och M påstod att en debatt om Heimstadens ekonomiska situation inte höll sig inom ”den kommunala kompetensen”. Men kärnan i våra frågor handlade ju just om att ta reda på var gränserna går för den kommunala kompetensen – detta genom att klargöra vilket ansvar som Umeå kommun har gentemot hyresgästerna!

 

Del två
Bakgrunden till våra frågor är att kommunen 2017 sålde ut åtta procent av lägenhetsbeståndet inom AB Bostaden, motsvarande 1601 lägenheter, till Heimstaden Bostad. Beslutet föregicks av stort hemlighetsmakeri. Trots att beslutet handlade om nästan tio procent av Bostadens lägenhetsbestånd fick ledamöterna i kommunstyrelsen handlingarna bara 10-15 minuter före sammanträdet. Handlingarna var på uppåt 30 sidor! Beslutet överklagades dock, och fick tas om, då kammarrätten ansåg att kommunen hade brutit mot lagen. Just det – brutit mot lagen!

 

Del tre
Många, inte minst de som bodde i lägenheterna, var oroliga över vad som skulle hända i samband med försäljningen. Kommunledningen lugnade dock hyresgästerna genom att gå i god för Heimstaden – som sades vara en långsiktig ägare och hyresvärd. De styrande hänvisade bland annat till att tjänstepensionsföretaget Alecta var en av storägarna i Heimstaden. Detta ansågs innebära en trygghet. Och det kanske också verkligen var så – år 2017.

Men idag är situationen en helt annan.

 

Del fyra
Heimstaden har gjort en rad riskabla fastighetsaffärer – med lånade pengar. Det handlar bland annat om ett köp av Akelius fastigheter i Sverige och Tyskland under 2021 – för totalt 93 miljarder kronor. Finanstidningen Realtid ansåg redan i våras att den affären ”har alla förutsättningar att kvala in på prispallen för de sämsta svenska affärerna någonsin”.
Idag har Heimstaden skulder på över 200 miljarder kronor!
De stigande räntorna innebär att företaget måste få in nya pengar i bolaget. Det är akut. Enligt bedömare på finansmarknaden handlar det om hela 30 miljarder kronor. Kanske mer! Storägarna inom Heimstaden Bostad strider just nu om hur de ska få in dessa pengar.

* Ett alternativ som diskuteras är att Heimstaden kan komma att sälja vissa fastigheter. När kommunledningen i Umeå argumenterade för att sälja de 1601 bostäderna till Heimstaden var ett av argumenten att företaget sågs som en långsiktig ägare som inte skulle sälja vidare lägenheterna. Men i den ekonomiska kris som Heimstaden befinner sig i finns det inga garantier för att lägenheterna i Umeå inte läggs ut till försäljning.

Umeborna – i synnerhet de boende hos Heimstaden – förtjänar att veta om kommunledningen anser sig ha något ansvar i ett sådant läge.

* Ett annat alternativ är att Heimstaden tar in pengar genom att höja hyrorna. I Malmö har Heimstaden, och tre andra privata hyresvärdar, nyligen höjt hyrorna med 1,75 procent utöver de ursprungligen förhandlade hyreshöjningarna på fem procent. Detta helt på eget bevåg och utan någon som helst förhandling!

Umeborna – i synnerhet de boende hos Heimstaden – förtjänar att veta om kommunledningen har någon beredskap för en situation där liknande hyreshöjningar tvingas igenom i Umeå.

 

Del fem
Eländet slutar inte med Heimstaden utan berör även pensionsföretaget Alecta – som äger nästan 40 procent av Heimstaden Bostad. Alecta befinner sig i rejält blåsväder. I våras förlorade Alecta 20 miljarder kronor på grund av sina spekulativa investeringar i nischbanker som Silicon Valley Bank, då bland annat denna nischbank gick i konkurs. En rad höga chefer inom företaget fick gå.

Alectas nye VD anser att investeringarna i Heimstaden inte borde ha skett – och han utesluter inte ytterligare stora förluster för pensionsspararna på grund av Alectas storköp av aktier i Heimstaden. Som om inte detta räckte har Finansinspektionen inlett en utredning rörande Alectas investeringar i Heimstaden. Det handlar om hur pensionsföretaget Alecta har hanterat riskerna med sina spekulativa investeringar utifrån de regelverk som finns för förvaltande av pensionspengar.

 

Del sex
De partier som drev på försäljningen av 1601 lägenheter till Heimstaden ville inte ha en demokratisk debatt om ansvaret som, eventuellt, skulle följa av detta. Detta visades redan av hemlighetsmakeriet då beslutet togs 2017 – ett hemlighetsmakeri som gjorde att beslutet fick tas om på grund av lagbrott!
Det visas också av att S och M fortfarande idag – året 2023 – hade fräckheten att stoppa möjligheten för Arbetarpartiet och för andra partier att reda ut frågorna om kommunens eventuella ansvar (och kompetens) på fullmäktige den 25 september. De partier som röstade för försäljningen försöker, uppenbarligen, smita undan sitt moraliska (och eventuellt juridiska) ansvar.

 

Avrundning
Arbetarpartiet återkommer med frågor om kommunens ansvar i samband med en ny interpellation på kommunfullmäktiges möte den 30 oktober. Försöker kommunledningen åter stoppa debatten tvingas vi att överklaga ett sådant beslut.

Hyresgästerna hos Heimstaden förtjänar att frågorna om kommunens ansvar och kompetens diskuteras och reds ut offentligt.

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________

Uppdaterat 1 oktober.

Jag måste publicera en kommentar med anledning av att M, S och SD numera är överens om att kalla in militären för att bistå polisen i arbetet mot gängkriminaliteten. Därmed kommer blogginlägget om det skandalösa beslutet att vägra Arbetarpartiet att ta upp frågan om kommunens ansvar för de hyresgäster som bor i krisdrabbade Heimstadens lägenheter senare.

 

Ingress
Problem som byggts upp under två årtionden kan inte förväntas lösas, på kort tid, genom en historisk upptrappning av ”hårda tag”. Jag syftar naturligtvis på det politiska etablissemangets beslut att kalla in militären som ett svar på den upplösning av samhällets strukturer som gängvåldet är det hittills värsta – men inte enda – uttrycket för.

 

Del ett
Under torsdagskvällen gick Ulf Kristersson ut i ett ”tal till nationen”. Han talade om att han kallat till sig Rikspolischefen och Överbefälhavaren med målsättningen att ”se hur Försvarsmakten kan hjälpa Polisen i arbetet mot de kriminella gängen”. Jimmie Åkesson har uttalat sitt stöd för att ta hjälp av militären. Och socialdemokraternas partiledare lyckades till och med gå ut före Kristersson med samma budskap. Detta efter att (S) hade fått nys om Kristerssons utspel. De tre största partierna tävlar nu ni om att vara bäst på ”hårda tag”. Sanningen är att M, S och SD har i praktiken bildat en AUKTORITÄR ALLIANS baserad på okunskap och opportunism.

 

Del två
Det finns få eller inga röster som klarar av att framhålla behovet att återuppbygga förtroendet för samhället i utanförskapsområden där det redan har hunnit växa fram parallella samhällsstrukturer. Vi som ville se, vi kunde också se, vad som hände under påsken 2022. På fyra dagar skedde nio upplopp i sju städer. Det kanske värsta i Örebro. Angreppen på polisen och på annan blåljuspersonal kom inte endast från våldsverkare. Även farmödrar med barnbarn deltog i stenkastningen mot polisen. Det som hände påsken 2022 visar hur lätt dagens situation kan växa över till ett lågintensivt – men dock – Krig mellan Staten och Förorten. Fattar inte företrädarna för M, S och SD detta?

Påsken 2022 var det polisens beskydd av Rasmus Paludans koranbränningar som var den utlösande faktorn. Den ständiga upptrappningen av hårda tag, exempelvis i form av ökade militära ingrepp i de civila livet, kan komma att bli den faktor som utlöser ett nytt lågintensivt krig i morgon.

Någon kanske invänder att det endast har talats om att militären ska användas till bevakning, utredning och transporter. Men när tabut att använda militären till civila uppgifter väl är brutet finns det väldigt litet som hindrar M, S och SD att fatta beslut om att utöka militärens uppgifter. Kanske till bevakningsuppdrag som berör utsatta områden?
Sedan när blev militären utbildad för att utreda brott?

Det är en sak att upprörda individer vill trappa upp våldsspiralen utan närmare eftertanke. Men det krävs mer av statsbärande partier. Socialdemokraterna har nu visat att de inte står högre än M och SD.

 

Del tre
Men alla underliggande problem i utsatta områden finns kvar. Varken arbets- eller bostadsmarknaderna har kunnat spela den roll som de har kunnat göra tidigare när det gäller integrationen. Under lång tid har det varit politiskt tabu att diskutera en rad frågor, Kombinationen av faktorer som a) en misslyckad invandrings- och b) integrationspolitik, c) de smala åsiktskorridorerna samt d) nedskärningarna i välfärden har tillsammans bidragit till att åtgärder som borde ha vidtagits snabbt och med kraft istället har kommit alltför sent – eller i för liten omfattning.

 

Del fyra
De tre stora och tongivande partierna M, S och SD verkar endast kunna tänka på hur de ska bidra till att trappa upp våldsspiralen – tillsammans med berörda statliga myndigheter – och därmed driva samhället i alltmer auktoritär riktning. Den AUKTORITÄRA ALLIANSEN M, S och SD framstår som helt oförmögna att ställa sig frågan hur förtroendet för myndigheterna ska kunna byggas upp, och återuppbyggas, i vissa utanförskapsförorter.

De tre partierna M, S och SD och cheferna för berörda statliga myndigheter har tidigare kunnat ta förtroendet för samhällets olika institutioner för given. Men så är det inte idag.

Denna auktoritära allians verkar inte förstå den katastrof som REDAN HAR inträffat i och med att förtroendet inte existerar hos många människor i alltför många av Sveriges utsatta områden.

 

Avslutning
Ska det var möjligt att stävja gängkriminaliteten måste förtroendet för myndigheterna och för det politiska systemet byggas upp hos vissa, och åter-uppbyggas hos andra, i de miljöer som omger gängen – alltså i de allt fler utsatta områden som växer fram i Sverige. Det historiska ställningstagandet att beordra in militären för att ta över civila uppgifter innebär ett väldigt steg i auktoritär riktning. Detta steg går i motsatt riktning mot det nödvändiga projektet att bygga upp, och återuppbygga, förtroendet för samhället.

Det handlar verkligen om ett projekt. Och detta projekt kräver ett krisprogram.

Det behövs ”hårda tag” mot ledarna för knarklangargängen. Men det pågår, sedan länge, en kraftfull upprustning av polisen – både vad gäller antalet polisen och vad gäller lagstiftningen. Beslutet om att kalla in militären för att utföra civila uppgifter riktar uppmärksamheten åt helt fel håll. Militären leder tankarna mot krig – inte i riktning mot projektet att bygga upp, och återuppbygga, förtroendet för samhället och dess myndigheter.

Ådalen – 31 riskerar att bli Rosengård -24.

– – – – – – – – – –

Jag vill avsluta med att publicera ett avsnitt ur Arbetarpartiets Handlingsprogram från 2022 som berör dessa frågor:

 

Militarisering av polisen eller kvarterspolis och nattvandrare

En sida av att det har etablerats parallella samhällsstrukturer är framväxten av kriminella nätverk och klaner. En skrämmande rapport från Göteborg (2021) visade att kriminella nätverk och hederskulturella normer äter sig in i de kommunala verksamheterna. Rapporten beskrev hot mot anställda, chefer som tystar de som slår larm samt anställda som tvekar att polisanmäla hot. I Göteborg har det också rapporterats om en kriminell klan som både hade satt upp vägspärrar, för att kolla in- och utpasserande, samt utlyst ett utegångsförbud i två områden i Angered.

En av de mest skrämmande effekterna av framväxten av kriminella nätverk och klaner är det ökande antalet skjutningar. Antalet skjutningar har ökat under ett drygt årtionde och stabiliserat sig på en mycket hög nivå (se tabell nedan). Sverige ligger numera i topp, i hela Europa, när det gäller dödligt våld med skjutvapen.

 

År	Antal skjutningar	Antal döda	Antal skadade
2018	325	43	140
2019	360	45	126
2020	379	47	119
2021	344	45	115
2022	391	62	107

Källa: Polisen

 

De parallella samhällsstrukturerna och skjutningarna är mest allvarliga i och omkring Stockholm, Göteborg och Malmö. Men problemen återfinns idag på en rad orter runt om i landet. Denna skrämmande utveckling måste brytas. Frågan är hur. Debatten domineras av de som vill ”amerikanisera” både polisen och lagstiftningen. Många förslag lägger tonvikten på tyngre beväpning, visitationszoner, mer avlyssning och en europeisk motsvarighet till FBI.

Samtidigt präglas utvecklingen av att polisen i alltför många, ofta segregerade, stadsdelar betraktas med växande misstänksamhet eller öppen fientlighet. Bland vissa grupper ses polisen närmast som en ockupationsmakt. Detta riskerar att leda till en kapprustning mellan en alltmer militariserad polis och representanter för parallella samhällsstrukturer – islamistiska eller kriminella. Arbetarpartiet vill bryta detta mönster.

Vi anser att det är riktigt att polisen fått ökade resurser. Men det är avgörande att dessa ökade resurser huvudsakligen används för att bredda och fördjupa kontaktytan mellan ordningsmakten och det omgivande samhället. Förtroendet för polisen måste vara större än förtroendet för representanterna för de parallella samhällsstrukturerna. Polisen måste medvetet sträva efter att utgöra navet i ett större kontaktnät som når så många medborgare som möjligt även i de mest utsatta områdena. För att konkretisera detta resonemang för Arbetarpartiet fram följande förslag:

* Kvarterspoliser och fotpatrullerande poliser
Det är helt avgörande att polisen har en ständig närvaro, i form av kvarterspoliser med lokala kontor, speciellt i segregerade områden. Detta om ordningsmakten ska kunna bredda och fördjupa kontaktytan med de boende. Av samma skäl måste polisen patrullera till fots i lång högre utsträckning än idag exempelvis i städernas centrala delar.

* Integrationspoliser
I många områden blandas boende från många länder. Dessa kan ha olika språk, religion, kultur och syn på ordningsmakten. Detta kräver bland annat kunskaper om invandrarnas hemländer, och om motsättningar invandrare emellan, som inte ingår i den vanliga polisutbildningen. För att överbrygga motsättningar och skapa nätverk finns ett behov av särskilda integrationspoliser.

* Nattvandrare
I samband de uppmärksammade bilbränderna i Husby 2013 var det ett antal ”eldsjälar” bland husbyborna själva som var avgörande för att lugna ned situationen. Många av dessa var ute redan den första natten för att stoppa bränder och skadegörelse. Under de följande veckorna ställde hundratals människor upp som nattvandrare. Den kraft dessa besatt bestod dels i deras eget agerande, dels i att de stöddes av en överväldigande del av de boende i Husby. Siktet måste ställas in på att skapa ett samarbete mellan en lokalt förankrad kvarterspolis, integrationspolis och lokalt förankrade nattvandrare.

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________

NU på fredag kommer att jag att publicera ett nytt blogginlägg.
Det handlar om det skandalösa beslutet att vägra Arbetarpartiet att ta upp de frågor som måste ställas om kommunens ansvar för de hyresgäster som bor i krisdrabbade Heimstadens lägenheter – lägenheter som Umeå kommun sålt till Heimstaden. 

 

Ingress
På kommunfullmäktige den 25 september antogs en angelägen motion från Centerpartiet. Motionen innebär bland annat
att en oberoende utredning motsvarande JO:s utredning genomförs i Umeå kommun. Den oberoende utredningen ska ge svar på, respektive säkerställa, följande:
– ”om utredningarna säkerställer att barnets bästa tillgodoses, utredningarna är adekvata i förhållande till omständigheterna i dom enskilda fallen, utredningarna uppfyller formella krav.”

– ”att utgående från ovanstående granskning ska förslag tas fram om vad som bör göras för att förbättra framtida handläggning”.

Kommentar
Det som ska utredas är alltså hur socialtjänsten i Umeå kommun handlägger ärenden som handlar om umgängesbegränsningar mellan föräldrar och barn, i samband med att barn omhändertas för vård enligt LVU (lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga). Denna lag innebär att barnet omhändertas för att antingen placeras i ett familjehem eller på en institution kallad ”hem för vård eller boende” (HVB).

Då barn omhändertas av socialtjänsten väcker detta ofta starka känslor – särskilt sedan det uppdagades att barnen ofta far illa på HVB-hemmen. Motionen är därför mycket angelägen.

 

Del ett
Varför en oberoende utredning? Den som skrivit motionen heter Anna-Karin Sjölander. I VK 25 september svarar hon, bland annat, på varför en oberoende utredning ska genomföras. Jag citerar Sjölanders svar:
”En oberoende utredning säger mycket mer och ger helt andra infallsvinklar än en intern [utredning/Jh]. De som jobbar inom socialtjänsten ska inte styra frågeställningarna eller vara de som drar slutsatser av det som kommer fram.”

Arbetarpartiet tillhörde de partier som både argumenterade, och röstade, för att denna motion skulle antas. Till vår stora glädje blev motionen också antagen av Umeå kommunfullmäktige.

 

Del två
En person som inte röstade för motionen var Andreas Lundgren, ordförande i Individ- och familjenämnden (IFN), den nämnd vars verksamhet motionen riktar in sig på. Till skillnad från alla övriga socialdemokrater – som röstade för motionen – lade Lundgren ned sin röst. Detta som en tydlig protest både emot beslutet i fullmäktige och mot de inom sitt eget parti (S) som röstade för motionen.

Andreas Lundgren argumenterade även emot motionen. Detta agerande från Lundgrens sida – att han både argumenterade emot motionen och inte röstade för densamma – förvånade ingen. Lundgren har nämligen, under åratal, gjort sitt yttersta för att hindra oberoende granskningar av den socialtjänst som IFN ansvarar för. Lundgren vill inte att hans eget fögderi ska granskas av en instans som han inte kan kontrollera. Detta framgick även under debatten.

Det som var mer förvånande, och illavarslande, var att även flera andra socialdemokrater argumenterade emot motionens krav på en oberoende granskning, även om dessa i slutänden föll för partipiskan och röstade för motionen. Nämnas kan Tomas Wennström och Helena Smith. Båda har höga uppdrag inom Umeå kommun för (S).

 

Del tre
Kommer Hanna Lundin Jernberg att avgå? En person som också, med all kraft, har gått emot motionen är vice ordföranden i Individ- och familjenämnden (IFN) – Andreas Lundgrens parhäst – nämligen liberalen Hanna Lundin Jernberg (HLJ).

HLJ sade, i VK måndagen den 25 september, att hon upplever att ett bifall till motionen vore ett misstroendevotum mot hela nämnden (IFN). Och nu bifölls alltså motionen.

Jag, och andra med mig, undrar därför om Hanna Lundin Jernberg kommer att dra konsekvenserna av sitt uttalande i VK och avgå? Bifallet till motionen var ju, enligt hennes eget sätt att se saken, ett misstroendevotum mot bland annat henne själv.

Apropå att avgå:
HLJ håller, helt på egen hand, på med att bygga upp ett misstroendevotum riktat mot sig själv. Alla som läser lokalpressen och min blogg känner naturligtvis till HLJ:s uppmaning till socialtjänsterna i Sveriges 290 kommuner att utöva domstolstrots. Detta har kritiserats hårt av mig. Men HLJ:s uppmaning till domstolstrots var inte heller populärt bland jurister. Det vet alla som läste Folkbladet i lördags.

Apropå misstroendevotum: HLJ röstade NEJ till motionen då den behandlades i IFN. Trots detta röstade alla hennes partikamrater i kommunfullmäktige JA till samma motion, då den behandlades där, i måndags. Till och med hennes ersättare.

 

Del fyra
Farhågor inför framtiden. Socialdemokraterna förstod, inför omröstningen i fullmäktige, att de skulle lida ett voteringsnederlag om de yrkade avslag på motionen. Därför försökte de istället ”erövra” motionen – alltså göra den till sin egen. Detta genom att själva lägga till en extra att-sats rörande sekretess. Och denna att-sats fick socialdemokraterna igenom.

Men sekretess är självklar, när det handlar om att utreda umgängesbegränsningar mellan barn och föräldrar med hjälp av LVU.  Denna manöver handlade, endast, om prestige från Socialdemokraternas sida. Hoppas jag

Eller var det mer än så?

Det som väcker farhågor är följande:
a) att flera socialdemokrater argumenterade emot motionen,
b) att socialdemokraterna försökte – med hjälp av V och MP – ”erövra” motionen från Centerpartiet,
c) att Andreas Lundgren agerade som han gjorde – han både argumenterade emot motionen och lade ned sin röst.

Kommentar: Tillsammans ger detta upphov till farhågor inför framtiden.

 

Avslutning
Andreas Lundgren har tidigare gjort allt han kan för att förhindra oberoende granskningar. Och om det är något som jag är säker på är det följande: Lundgren kommer – med hjälp av Hanna Lundin Jernberg och vissa chefer inom socialtjänsten – att försöka förhindra en oberoende granskning. Detta även denna gång. Om Lundgren och kompani lyckas beror delvis på oss andra. Det är alltså en öppen fråga.

Det avgörande för granskningen är vem som får uppdraget att genomföra denna. Det krävs en oberoende instans som har sitt huvudkontor långt borta. Det är endast en oberoende instans som kan göra en oberoende granskning. Den instans som granskar får därför inte, på något som helst sätt, vara ekonomiskt beroende av uppdrag från Umeå kommun, av något av dess kommunala bolag eller av Region Västerbotten.

 

Till sist
Motionen är antagen men striden om en oberoende granskning har, enligt mina erfarenheter, endast börjat. Ingen ska alltså tro att kampen är över – för och emot en oberoende granskning – bara för att motionen antogs av fullmäktige. Återigen: det är nu kampen börjar på allvar. Det handlar om kampen att förverkliga motionens bokstav och anda.

Motståndaren är välorganiserad.

Det handlar om tongivande politiker och om höga chefer inom socialtjänsten. De har makt och de kommer att använda denna makt för att obstruera = medvetet försvåra en verkligt oberoende utredning.

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________

Lästips!
I dagens Folkblad kan du bland annat läsa om hur en jurist ser på Hanna Lundin Jernberg – liberal socialpolitiker i Individ- och familjenämnden – och hennes uppmaning till domstolstrots. Gör det – läs om hur en jurist ser på HLJ:s  uppmaning till domstolstrots. Jag kommer själv att återvända till detta tema. Efter måndagens kommunfullmäktige.

 

Ingress
NU på måndag kommer Umeå kommunfullmäktige att diskutera kommunpolitikernas fallskärmar – eller det omställningsstöd som dessa politiker får sedan de har avgått. En förtroendevald politiker är nämligen inte anställd. Förtroendevalda politiker kan antingen avgå frivilligt eller att tvingas att avgå. Tvånget att avgå kan dels bero på ett valnederlag, dels på att en politiker har förlorat förtroendet (eller en maktkamp) inom sitt eget parti. Detta var vad som hände både före, och efter, valet 2018 för åtminstone tre heltidsarvoderade politiker från olika partier i Umeå kommun. Du kan läsa om två av dessa i denna blogg.

Jag hamnade i kommunfullmäktige för första gången efter valet 1991. Frågan om de förtroendevalda politikernas olika ersättningar har kommit upp, gång på gång, under de 32 år som jag har deltagit i Umeås lokalpolitik (för närvarande som ordförande för Arbetarpartiet).

På måndag är det Vänsterpartiet som tar upp frågan och då kommer fokus att ligga på fallskärmarna – eller på omställningsstödet (som är det formella namnet).

Efter valet 2018 uppstod det alltså en situation då det fanns anledning att diskutera frågan om politikernas fallskärmar. För snart 2½ år sedan skrev jag, på Arbetarpartiets vägnar, ett debattinlägg i Västerbottens-Kuriren (VK). Inför debatten i kommunfullmäktige nu på måndag 25 september – en debatt jag förväntar mig blir hård – återpublicerar jag debattartikeln från den 9 maj 2021. Den skrevs för AP:s räkning och vårt parti har inte ändrat inställning sedan dess.

___          ___          ___

Inkastare från VK i maj 2021

Det behövs ett fungerande omställningsstöd i politiken. En arvoderad heltidspolitiker som varit borta länge från den ordinarie arbetsmarknaden kan ha svårt att snabbt hitta en annan sysselsättning den dag en avgång, av någon anledning, blir nödvändig. Men stödet måste vara rimligt och fungera under en omställningsperiod. Det skriver Jan Hägglund.

Mitt debattinlägg

”Debatt: Omställningsstödet missgynnar arbetare och invandrare

Publicerad 09 maj 2021

 

Alla svenskar borde ha samma politiska möjligheter. Tyvärr är det inte så.

I takt med ökande långtidsarbetslöshet, inkomstklyftor samt segregering försvåras möjligheterna för arbetare och invandrare. Historien om omställningsstöden, tänkta att utgöra en sorts a-kassa för politiker som tvingas avgå efter ett valnederlag eller maktkamp inom sitt eget parti, visar på detta.

Det finns två typer av politiker. Fritidspolitiker har vanliga jobb de tar ledigt från då kommunfullmäktige har möten. Arvoderade politiker har höga inkomster finansierade av skattebetalarna. Vi talar om kommunalråd och nämndordförande för äldreomsorg, skola med mera.

En politiker som vill försöka påverka utvecklingen i Umeå på allvar måste sätta sig in i många komplicerade frågor. Detta kräver att den folkvalde tar ett ”arvoderat” uppdrag. Om chansen uppstår. Men den som gör det kan riskera sin framtid. För vad händer ifall en arvoderad heltidspolitiker tvingas avgå efter ett valnederlag eller maktkamp i sitt eget parti? Den som inte ingår i maktens nätverk, som sörjer för ”de sina” oavsett parti, riskerar en personlig katastrof.

De flesta arbetare och invandrare som tar ett arvoderat uppdrag, exempelvis då de fyllt 43, och sedan förlorar uppdraget tolv år senare, riskerar mycket stora problem.

Vid 55 års ålder, efter tolv års frånvaro, är många chanslösa på arbetsmarknaden. I alla fall den som inte tillhör maktens nätverk med kontakter som kan ordna en reträttpost inom till exempel folkrörelser eller näringsliv.

Detta kommer obönhörligen reducera antalet arbetare och invandrare, som inte tillhör maktpartierna, som vågar satsa på arvoderade uppdrag. Riskerna är för stora.

Tre år med ett omställningsstöd, även om stödet är högt, väger lätt mot 15 års arbetslöshet. Och arbetslöshet för resten av livet är vad knegare, som inte tillhör maktens nätverk, riskerar.

För dessa skulle det bästa omställningsstödet inte vara pengar. Det bäste vore ofta en utbildning och ett garanterat knegarjobb som någon som fyllt 55 år, och varit borta från arbetsmarknaden i tolv år, klarar av. Vi talar om arbetslinjen även för tidigare politiker.

I dag utgår omställningsstöd under tre år. De två första ger 80 procent av det tidigare arvodet och det tredje året ger stödet 60 procent. Teoretiskt skulle den högst arvoderade politikern i kommunen kunna få ut uppåt 2,5 miljoner före skatt! På tok för mycket.

Men det värsta återstår. Räknar vi om detta visar det sig att den högst arvoderade kan få ut nästan 75 000 kr/mån i omställningsstöd. Skulle denne, tack vare sitt kontaktnät, få ett välbetalt jobb inom en folkrörelse eller näringslivet på 74 000 kr/mån – alltså tusen kronor lägre än omställningsstödet – blir det verkligen stötande.

Omställningsstödet är konstruerat så att den tidigare politikern, ifall det nya jobbet bara ger en aning lägre lön än själva stödet, får behålla hela omställningsstödet! Låt mig visa detta i siffror: 74 000 + 75 000 = 149 000 kr/mån. Vissa journalister har beskrivit konstruktionen som om stödet endast höjer lönen med tusen kronor så att politikern inte skulle förlorar på att arbeta. Detta är alltså helt fel.

Låt oss nu gå från detta tänkta exempel till verkligheten i Umeå. Den tidigare gruppledaren för V fick ett nytt jobb direkt. Heltidslönen var 33 500 brutto. Då den tidigare V-ledaren lagt till omställningsstödet, i detta fall på 45 269, blev bruttoinkomsten cirka 80 000 kr /mån (frånsett andra inkomster och nedgång i arbetstid).

Den tidigare V-ledaren borde därför aldrig ha tagit ut en enda krona i omställningsstöd. Personen gick ju aldrig arbetslös! Omställningsstödet ska vara en ”a-kassa” under omställningen från arvoderad politiker till vanlig löntagare. Inte en jättebonus ovanpå den nya lönen.

Men så skedde. Priset blev att den tidigare V-ledaren hamnade på en lista över 20 politiker i Sverige som hade dubbla inkomster.

Jämför detta med den tidigare gruppledare för MP. Denne har efter 2,5 år inte fått något jobb. Den som står utanför maktens nätverk och saknar (som utlandsfödd) personliga kontaktnät, samt har uppnått en viss ålder, löper risken att landa mycket hårt efter att ha förlorat sitt arvoderade uppdrag. Den tidigare MP-ledaren har behövt stödet – och det har inte handlat om att fuska sig till dubbla inkomster.

Omställningsstödets utformning driver bort arbetare och invandrare från politiken.

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________

 

Svar på Hanna Lundin Jernbergs inlägg 3 september

Inledning
Anser Hanna Lundin Jernberg (L) att socialtjänsten står över lagen? I sitt blogginlägg den 28 augusti skriver hon bland annat följande: ”Jag vill tro och hoppas att socialnämnder runtom i Sverige trotsar domar [och] ser till barnets/barnens bästa och kan trotsa domar om umgängesrätt om det är det bästa för barnets skydd och säkerhet”.

Jag inledde debatten med Hanna Lundin Jernberg (HLJ) av följande skäl:
a) hon behöver lära sig att det faktiskt går att förena socialtjänstens oro för barns säkerhet med juridiska principer,
b) det går även att förena socialtjänstens oro med hänsyn till föräldrar,
c) som vice ordförande i i Individ- och familjenämnden (IFN), och därmed en makthavare i bland annat LVU-ärenden, är det inte acceptabelt att hon uppmanar till Domstolstrots.

Hennes svar har endast stärkt mig i dessa uppfattningar.

 

Del ett
HLJ började sitt blogginlägg med att referera en VK-artikel. Denna artikel handlade om en dom i Kammarrätten i vilken domstolen återgav en förälder umgängesrätt med sina barn – en umgängesrätt som tidigare hade begränsats av socialtjänst och IFN i Umeå kommun. Eftersom domen i Kammarrätten inte överklagades av politikerna i IFN vann beslutet i Kammarrätten laga kraft. Detta innebär alltså att socialtjänstens och IFN:s tidigare beslut att begränsa förälderns umgängesrätt undanröjs och att föräldern därmed har rätt att träffa sina barn. Men trots att det hade gått nästan en månad sedan beslutet vunnit laga kraft hade föräldern ännu inte fått träffa sina barn. Det är mot denna bakgrund som debatten mellan mig och HLJ ska ses. HLJ uppmanar socialtjänsterna ”runtom” i Sverige till Domstolstrots då juridiska instanser som exempelvis Kammarrätten ”dömer fel”. HLJ försvarar socialtjänstens metod att inte låta föräldern träffa sina barn trots att Kammarrättens beslut ger föräldern denna rätt.

Här uppstår frågan om socialtjänst och IFN – utan att hemfalla till Domstolstrots – kan förhindra att föräldern återfår sin umgängesrätt. Detta ifall socialtjänsten anser att en fortsatt inskränkning av förälderns umgänge är ”det bästa för barnets skydd säkerhet” (för att citera HLJ)?

Svaret på detta är JA! Men bara under vissa förutsättningar. Vi har formulerat dessa förutsättningar efter att ha talat med en jurist på SKR (Sveriges kommuner och regioner). Se nedan.

 

Del två
Om socialtjänsten anser att en domstol har fattat ett felaktigt beslut måste socialtjänsten fatta ett nytt beslut – som då inte får vara detsamma som det beslut domstolen har upphävt. Vill socialtjänsten stoppa en förälder från umgänge kan den, exempelvis, i sitt nya beslut fastställa att föräldern får träffa sitt barn – i närvaro av en stödperson! Detta beslut kan då föräldern antingen acceptera eller, återigen, överklaga.

Denna metod står i samklang med rättsstatens principer. Redan i mitt första blogginlägg berättade jag om att socialtjänsten och IFN kunde agera enligt ovanstående. Tyvärr tog HLJ inte till sig den kunskap som Arbetarpartiet fick från juristen på SKR. Istället fortsätter HLJ att försvara ett tillvägagångssätt som innebär följande:
* föräldern blir rättslös,
* en uppmaning till Domstolstrots.

Detta innebär att HLJ öppet förespråkar att socialtjänsten ska ställa sig över lagen. Detta är verkligt farligt för en person som sysslar med myndighetsutövning. Använder man sig av LVU – för att hämta barn ur hemmen och placera dessa på SiS-boenden eller i HVB- och familjehem – bör man akta sig väldigt noga för att hävda att socialtjänsten ska ställa sig över lagen. Bland annat genom att uppmana till Domstolstrots. Genom att inte retirera lyckas HLJ ytterligare undergräva förtroendet för socialtjänst och IFN – i Umeå kommun.

 

Del tre
Tror HLJ själv på att alla Sveriges socialtjänster, hur länge som helst, kan strunta i alla domstolsbeslut? I sitt svar den 3 september fortsätter hon nämligen att hävda att socialtjänsten kan trotsa beslut från exempelvis Kammarrätten. Hennes nya argument för denna metod är att det finns ett ”kryphål i lagen”.

Låt mig upprepa den väsentliga delen av det HLJ skrev i det blogginlägg som jag angriper. Hon skrev så här: ”… Jag vill tro och hoppas att socialnämnder runtom i Sverige trotsar domar …”. Det verkar som om Hanna Lundin Jernberg, genom att hon vänder sig till socialtjänster runtom i hela Sverige, på allvar tror att socialtjänsten i Sveriges 290 kommuner verkligen skulle kunna bygga sitt framtida agerande på Domstolstrots – att alla socialtjänster skulle kunna sätta i system att trotsa domstolsbeslut de inte gillar.

Har HLJ tänkt på hur stort antalet Domstolstrots då skulle hinna bli på ett år? På två år, på tre?

Hanna Lundin Jernberg verkar också, på allvar, tro att exempelvis den jurist på SKR som vi talat med – och tusen andra jurister inklusive de högre rättsliga instanserna – inte skulle lägga märke till ett sådant agerande från socialtjänsterna ”runtom” i Sveriges många kommuner. HLJ tror uppenbarligen inte heller att det skulle bli några reaktioner på ett sådant systematiskt Domstolstrots.

 

Del fyra
Hanna Lundin Jernberg försöker dra bort uppmärksamheten från den principiella frågan: kan socialtjänsten fortsätta att uttrycka sin oro för barns säkerhet även efter ett domstolsbeslut som socialtjänsten anser vara felaktigt – och samtidigt agera i enlighet med rättsstatens principer och utan att göra föräldrar rättslösa? Jag svarar JA på denna fråga. Och har redan visat hur. Men tillåt mig ändå att repetera:

”Om socialtjänsten anser att en domstol har fattat ett felaktigt beslut måste socialtjänsten fatta ett nytt beslut – som då inte får vara detsamma som det beslut domstolen har upphävt. Vill socialtjänsten stoppa en förälder från umgänge kan den, exempelvis, i sitt nya beslut fastställa att föräldern får träffa sitt barn – i närvaro av en stödperson! Detta beslut kan då föräldern antingen acceptera eller, återigen, överklaga”.

Men HLJ vill inte ta till sig något. Hon skriver istället att hon inte vill ha något barns allvarliga skador eller död på sitt samvete. Sedan skriver hon: ”Det tror jag inte Hägglund skulle vilja heller”. Det har hon naturligtvis rätt i. Det är bra att HLJ har förstått detta. Däremot är det mindre bra att HLJ inte förstår att hela utgångspunkten i hennes i blogginlägg den 28 augusti är fel. Hon har fel då hon uppmanar till Domstolstrots; hon har fel då hon försvarar ett agerande som gör föräldrar rättslösa.

 

Avslutning
Debatten handlar nu om socialtjänsten ska stå över lagen eller inte. Kammarrättens beslut att återge en förälder umgängesrätt med sina barn måste antingen leda till att socialtjänsten och IFN fattar ett nytt, ej likalydande, beslut som inskränker umgängesrätten men som föräldern kan överklaga. Eller så ska dessa myndighetsutövare (socialtjänst och IFN) se till att föräldern får träffa sina barn.

I slutet på augusti hade varken det ena eller det andra inträffat i det ärende som VK skrev om. Nu har det gått ytterligare en halv månad sedan beslutet trädde i laga kraft. OM socialtjänsten fortfarande varken har fattat ett nytt beslut, som kan överklagas av föräldern, eller låtit föräldern träffa sina barn, visar detta att socialtjänsten och IFN anser sig stå över lagen. Jag hoppas verkligen att så inte är fallet.

Till sist: När det gäller Hanna Lundin Jernberg har hon, i samband med denna debatt, visat att hon personligen anser att socialtjänsten verkligen står över lagen (förhoppningsvis delar de övriga inom IFN inte hennes åsikter). I mina ögon agerar HLJ som en rättshaverist. Jag anser att Hanna Lundin Jernberg bör avgå och JO-anmälas (som representant för en nämnd).

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________

Ebba Bush: Vice statsminister i varje tum – för stormakten Sverige
I går sade Ebba Bush (KD), mycket karskt, att Sveriges bistånd inte ska gå till länder som vägrar ta ansvar för sina medborgare, som utsätter svenska folket för för terrorliknande handlingar och som försätter Sverige i ett otryggt läge. Detta enligt Aftonbladet Hon – just hon, Ebba – övervägde därför att dra in biståndet till Turkiet. Minsann.

Det var ”ord och inga visor” som Eddie Meduza skulle ha sagt, från vice statsminister Ebba Bush som, för en (1) dag, var vice statsminister i stormakten Sverige. Vice statsminister i varje tum.

 

Förnedrande reträtt
Idag ”förtydligar” sig Ebba Bush när det gäller hennes karska uttalande riktat mot Turkiet. Hon säger till Ekot att det hela var en ”felsägning”. Tänka sig så fel det kan gå. Betydligt mindre karskt säger nu Ebba Bush att det hon sade igår ingick i ett resonemang om att de båda länderna, Sverige och Turkiet, ska kunna samarbeta med varandra även i rättsliga frågor. Så sade nu energi- och näringsminister Ebba Bush – efter att ha gjort en hårdlandning på planeten jorden.

Ebba Bush glömde att Sverige i två års tid har krupit för Turkiet. Inte krupit på golvet – utan under golvet. Inte kysst president Erdogans skor – utan kysst Erdogans nakna fötter. Allt för att få bli medlem i den USA-ledda militäralliansen NATO. Ebba Bush glömde, för en olycklig liten stund, att det just därför var mindre lämpligt att hota Turkiet. Därför påmindes Ebba Bush om detta. De som kan tänkas ha påmint Ebba är följande politiska och diplomatiska armé:

*alla riksdagspartier som är för Sveriges NATO-anslutning,
*alla ambassadörer som arbetar för Sveriges NATO-medlemskap,
*Jens ”NATO” Stoltenberg,
*USA:s ambassadör i Sverige,
*Finlands regering,
*alla ministerkollegorna i regeringen,
*alla ledande KD:are i Sverige,
*Duon Kristersson och Billström
*Samt Turkiet.

Jag gissar att Ebba tvingas avstå från egna utspel ett tag. Kanske slipper hon munkavle efter nyår. Kanske.

 

Ebba Bush 2022: ”Varför inte över hundra skadade islamister”
Det var just denna minister – Ebba Bush- som blev ö-känd för att hon, i samband med påskkravallerna 2022, fråga sig varför det inte var ”över hundra skadade islamister”. Detta gjorde att hon lyckades förolämpade oändligt många vanliga muslimer – precis som Richard Jomshof (ordförande i justitieutskottet och ledande Sverigedemokrat), vilken ständigt sysslar med att förolämpa alla muslimer i Sverige. Men Ebba ligger inte långt efter när det gäller att ge Ulf Kristersson huvudvärk. Med sådana ministrar (och ordföranden i justitieutskottet) behöver Kristersson inga politiska motståndare – och det har han ju inte heller, lyssna på Magda (S) – han har nog med ”sina egna”.

 

Ebba är bäst – för oss NATO-motståndare
Jag är emot att Sverige ansluts till det NATO – som för övrigt håller på att byta namn till NA IP TO (där IP står för Indo Pacific). Detta beroende på att NATO håller på att expandera till både Indiska oceanen och Stilla havet i syfte att även nya länder som Australien, Nya Zeeland, Sydkorea och Japan (som alla ligger i Indiska oceanen och Stilla havet) ska delta i USA:s politik av aktiv inringning (containment) av Kina. Detta tillsammans med de tidigare NATO-länderna. Och stormakten Sverige.

För mig är Ebba Bush helt enkelt bäst. Hennes tuffa ”oneliners”, i komplicerade frågor, skapar precis det kaos för M+SD-regeringen som jag önskar. Ebba is the gift that keeps on giving.

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________

 

Uppdaterad 10/9-23

 

Ibland blir det inte som man tänkt sig.

Jag hade tänkt svara på Hanna Lundin Jernbergs blogginlägg – där hon försökte förklara sin uppmaning till Domstolstrots – i torsdags. Men jag har dels deltagit i förberedelserna inför en konferens, dels har jag blivit kontaktad av många personer som haft saker att säga rörande socialtjänsten och deras agerande – både i Umeå och på andra platser. Båda dessa inslag har varit av karaktären ”nu eller aldrig”. Mitt svar kommer därför under helgen. Men jag kan i alla fall upprepa min syn på Hanna Lundin Jernbergs agerande – och lite till.

Jag har alltså, sällan eller aldrig, blivit kontaktad av så många människor som har velat tala med mig om sina erfarenheter av socialtjänsten. Både i Umeå och på andra ställen. Vissa en bra bit bort.

Tillbaka till Umeå.
Kärnan i det jag skrev, med anledning av Hanna Lundin Jernbergs blogginlägg den 28 augusti, handlade om två saker:

1. Vice ordföranden (HLJ) i IFN i Umeå uppmanar socialtjänsterna ”runtom i Sverige” att trotsa domar!
Eftersom Hanna Lundin Jernbergs utgångspunkt var den artikel i VK som handlade om att Kammarrätten upphävt ett beslut som HLJ själv varit med om att fatta så handlade hennes uppmaning bland annat om att rättfärdiga sitt eget agerande. I sitt blogginlägg den 28 augusti talar HLJ både i egen sak samt uttalar sig generellt.

2. En socialförvaltning, och/eller politisk nämnd, som fått sitt beslut om att inskränka en förälders umgängesrätt upphävt kan fortsätta att begränsa förälderns umgängesrätt med sitt barn – under förutsättning att:
a) socialtjänsten / politikerna i nämnden fattar ett nytt beslut – som föräldern i sin tur ska kunna ta strid emot genom att överklaga,
b) det nya beslutet inte är likalydande som det beslut som, exempelvis, Kammarrätten har upphävt.

Om socialtjänsten / IFN  inte fattar ett nytt beslut blir föräldern rättslös.

I sitt inlägg den 28 augusti visar HLJ ingen som helst förståelse för det brutala i sin uppmaning till Domstolstrots.
HLJ förstår inte …
a) det övergrepp mot lagen,
b) det övergrepp mot lagens andemening,
c) det övergrepp mot enskilda

… som hennes uppmaning till Domstolstrots innebär.

HLJ identifierar sig uppenbart, helt och hållet och med hull och hår, med socialtjänsten = med institutionen.

Hanna Lundby Jernberg bryr sig alltså inte om det limbo som föräldern hamnar i då en socialtjänst DRAR  UT  PÅ  TIDEN  med att fatta ett nytt beslut. För detta är exakt vad socialtjänsten kan göra i syfte att knäcka en förälder.

Det är svårt att fatta beslut när det gäller utövandet av makt. Det är svårt att klara av att hitta rätt balans mellan vad som är förenligt med en rättsstat och vad som utgör rättslöshet. Det är svårt att hamna rätt då man kläms mellan (ibland) bristfälliga föräldrars strävan efter umgänge med sina barn och samhällets skyldighet att försöka garantera barns säkerhet. Detta är verkligen svårt för både socialsekreterare och för socialpolitiker.

Men det är inte svårt för just Hanna Lundby Jernberg (L).
Hon strävar inte efter rätt balans. Hon har löst det hela genom att, helt och hållet, identifiera sig med INSTITUTIONEN.

 

 

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________

Politiker kan inte använda lagen då det passar, och sedan uppmana till Domstolstrots då det inte passar

 

Ingress
I ett blogginlägg uppmanar Hanna Lundin Jernberg (L) socialtjänsterna ”runtom” i Sverige till Domstolstrots! Hanna Lundin Jernberg inleder sitt blogginlägg med att referera en artikel i Västerbottens-Kuriren rörande en dom i Kammarrätten. Artikeln i VK handlar om en förälder som, bland annat, fått sin umgängesrätt med sina barn begränsad. Detta efter beslut av socialtjänsten, samt av socialpolitikerna i Individ- och familjenämnden (IFN), i Umeå kommun. Beslutet att begränsa förälderns umgängesrätt till sina barn har dock hävts efter ett beslut av Kammarrätten. Domen i Kammarrätten om att ge föräldern rätt att träffa sina barn har inte överklagats av socialpolitikerna i IFN och har därför vunnit laga kraft. Trots det hade föräldern, vid tidpunkten för nätartikeln i VK (27/8), ännu inte fått träffa sina barn. Detta trots att det då hade gått nästan en hel månad sedan domen vunnit laga kraft.

Det är mot bakgrund av att socialtjänsten i Umeå (vid tidpunkten för Hanna Lundin Jernbergs blogginlägg) ännu inte hade efterföljt Kammarrättens beslut att låta föräldern träffa sina barn som Lundin Jernbergs uppmaning till Domstolstrots ska bedömas. Lundin Jernbergs uppmaning till Domstolstrots påminner inte endast om rättshaveri. Det är även ett försvar av hennes eget agerande och av socialtjänstens agerande.

 

Del ett
Vem är Hanna Lundin Jernberg (L)? Hon är vice ordförande i IFN i Umeå (en nämnd som tidigare kallades Socialnämnden). IFN har både rätt och skyldighet att, med stöd av lagen, bland annat genomföra tvångsomhändertaganden av barn. Detta innebär att vårdnaden fråntas föräldrarna och övertas av samhället, exempelvis genom placering i SiS ungdomshem eller i HVB-boenden. Och ett sådant tvångsomhändertagande hade skett, med hjälp av LVU (Lagen om vård av unga), i den artikel i VK som föranledde Hanna Lundin Jernberg att uppmana Sveriges socialtjänster till Domstolstrots.

Hanna Lundin Jernberg är en verklig makthavare. Hon tillhör ett fåtal politiker som sysslar med myndighetsutövning. Lundin Jernberg är en del av det myndighets-Sverige som socialtjänsten och socialpolitikerna i IFN tillhör när de, med lagens hjälp, genomför tvångsomhändertaganden.

Det är unikt att en person, i hennes position, uppmanar Sveriges socialtjänster att syssla med Domstolstrots. Och det dessutom offentligt.

Hanna Lundin Jernberg har, genom sin offentliga uppmaning till Domstolstrots, mer än de flesta enskilda individer bidragit till att undergräva förtroendet för socialtjänsten – i Umeå och på andra ställen i Sverige. Risken är att många nu ställer sig följande frågor:
a) är Hanna Lundin Jernberg en rättshaverist?
b) består hela IFN i Umeå av rättshaverister?

 

Del två
Vad ska en socialtjänst göra om den inte håller med om en dom (i exempelvis Kammarrätten) som återger föräldrar umgängesrätten till sina barn? Det finns naturligtvis andra vägar än rättshaveristens uppmaning till Domstolstrots.

Om socialtjänsten anser att en domstol har fattat ett felaktigt beslut måste socialtjänsten fatta ett nytt beslut – som då inte får vara detsamma som det beslut domstolen har upphävt. Vill socialtjänsten stoppa en förälder från umgänge kan den, exempelvis, i sitt nya beslut fastställa att föräldern får träffa sitt barn – i närvaro av en stödperson! Detta beslut kan då föräldern antingen acceptera eller, återigen, överklaga.

Ett sådant tillvägagångssätt följer rättsstatens principer.

 

Del tre
Det agerande som Hanna Lundin Jernberg säger sig stödja lämnar föräldern fullständigt rättslös. Det agerande hon säger sig stödja är inte förenligt med de principer som ska gälla i en rättsstat. Jag vet inte, i skrivande stund, om socialtjänsten i Umeå har fattat ett nytt beslut, efter att Kammarrätten upphävde det tidigare beslutet, och därmed agerat i enlighet med rättsstatens principer. Så kan ju vara fället.

Det jag däremot vet är att Hanna Lundin Jernberg bland annat skriver följande i sitt blogginlägg (28/8): ”… För uppenbart kan socialtjänsten trotsa domar om umgängesrätt…” och sedan fortsätter hon ”om barnet är i fara”.

Detta sätt att resonera lämnar föräldern fullständigt rättslös.

Hanna Lundin Jernberg stöder en ordning som gör det möjligt för socialtjänsten, och för socialpolitikerna i IFN, att agera som om de var enväldiga. I hennes värld behöver endast den myndighet hon själv är en del av påstå ”barnet är i fara” och sedan kan de strunta i lagen.

 

Avrundning
Håller övriga ledamöter i IFN i Umeå med Hanna Lundin Jernberg? Frågan måste få ett svar. Om exempelvis ordförande Andreas Lundgren och moderaten Igor Hell, tillsammans med socialtjänstens chefer och handläggare, håller med Lundin Jernberg innebär detta inget mindre än en sorts krigsförklaring riktad både mot föräldrar och mot rättsstaten. Om övriga ledamöter i IFN inte håller med måste detta komma fram – och det mycket snart.
Det går inte att tiga sig ur detta. Skulle övriga ledamöter i IFN, och socialtjänstens chefer och handläggare, försöka tiga sig ur det dilemma som Lundin Jernberg försatt dem i innebär detta att de sluter upp bakom sin vice ordförande. Jag hoppas dock att den attityd som Lundin Jernberg uppvisar inte speglar attityden hos alla partier i IFN och hos alla chefer inom socialtjänsten

Till sist: Hanna Lundin Jernberg (L) har inte de politiska insikter som krävs för myndighetsutövning. Hon bör avgå. Hon bör även JO-anmälas.

 

 

 

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________

Detta blogginlägg baserar sig på insatserna från Davis Kaza, Patrik Brännberg – och även Janet Ågren (S) – i måndagens interpellationsdebatt.
Äras de som äras bör.   

 

Ingress
Översvämningar. På mötet med Umeå kommunfullmäktige måndag 28 september hade Arbetarpartiet ställt en interpellation (fråga) rörande Umeå kommuns åtgärder mot översvämningar. Vi är många som minns de väldiga översvämningar som drabbade Umeå under hösten 2020. Då rasade vägar, bilar dränktes och källare översvämmades då Tvärån och Djupbäcken steg långt över sina bräddar. Bland de stadsdelar som som drabbades hårdast var Rödäng, Västerslätt och Haga. Vi är många som minns bilden på han som paddlade kajak på Rödäng.

 

Del ett
Det har nu gått hela tre (3) år sedan hösten 2020. Under denna tid har Umeå kommun, klokt, genomfört en rad utredningar rörande de höga vattenflödena i Tvärån och i Djupbäcken. Vi i Arbetarpartiet ställde därför frågor om kommunen hade lyckats ta fram några åtgärder för att motverka framtida översvämningar av samma förödande karaktär som för tre år sedan. Klimatförändringar pågår. Och dessa riskerar att leda både till kraftigare regn- och snöfall samt till ofta förekommande regn- och snöfall. Detta även i norra Sverige. Mot denna bakgrund ställde vi följande frågor:

1. Har kommunen tagit fram några konkreta åtgärder för att motverka översvämningar bland annat i Tvärån och Djupbäcken?
2. Om ja: Vilka åtgärder rör det sig om?
3. När väntas dessa nödvändiga åtgärder för att motverka översvämningar bland annat i Tvärån och Djupbäcken finnas på plats?
4. Varför stoppar inte kommunen planeringen av nya bostäder i de översvämningsdrabbade områdena tills dess att de nödvändiga åtgärderna för att motverka översvämningar finns på plats?

 

Del två
Det slog slint. Den som svarade på våra frågor var kommunalrådet Janet Ågren (S). Frågorna 1-3 kunde Janet Å besvara – utan större besvär. Men när Janet Å skulle svara på frågan om nya bostäder i översvämningshotade bostadsområden slog det slint för kommunalrådet. Förvirring uppstod.

* Förvirring nr 1. Janet Ågren inledde sitt svar med påståendet att nya bostadsområden i närheten av Tvärån inte kommer att öka risken för översvämningar! Men vem har påstått detta. Ingen. Låt mig, för Janet Ågrens skull, förtydliga frågan. Alltså: Varför planerar kommunen att bygga nya bostäder på Rödäng innan åtgärderna för att förhindra nya översvämningar är verkställda? Detta innebär ju att ytterligare bostäder – nämligen både nya OCH gamla – kan bli översvämmade!
Vår fråga blev aldrig besvarad.

* Förvirring nr 2. Sedan gjorde Janet Ågren, till synes, helt om, och sa att kommunens byggnadsnämnd arbetar utifrån Boverkets råd som innebär att ”ny sammanhållen bebyggelse” bör lokaliseras till områden som inte hotas av översvämning! Här blir förvirringen total. För OM kommunen verkligen skulle arbeta utifrån att “ny sammanhållen bebyggelse” inte ska lokaliseras till områden som hotas av översvämning – varför planerar då kommunen att bygga nya bostäder på Rödäng utan att åtgärder för att motverka översvämningar finns på plats? Något svar på denna fråga lyckades Ågren heller aldrig klämma ur sig.

 

Del tre
Detta är inte första gången som frågor rörande klimat och nederbörd ställer till det för Janet Ågren. När vi debatterade snöröjningens problem i januari i år fällde Ågren följande uttalande apropå den ökande mängden nederbörd i norra Sverige: ”Det är inte säkert att nederbörden kommer som snö”. Ågren hade då inte förstått att regn, och även snöblandat regn, som fryser till is under natten utgör ett av snöröjarnas allra största problem. Vi kan nu tillägga att nederbörd i form av regn – speciellt mycket regn på kort tid – innebär en ökad risk för översvämningar. Detta är också ett problem.

 

Avslutning
Vad Janet Ågrens förvirring, och debatten i övrigt, visade var att kommunen inte hänger med i klimatutvecklingen. Ökad nederbörd leder till ökad risk för översvämningar. Detta måste märkas även i stadsplaneringen. Bostadsområden får inte planeras, i områden som har en hög risk för översvämningar, innan rejäla åtgärder vidtagits för att förhindra sådana.

Eller, som Boverkets råd lyder: ”ny sammanhållen bebyggelse” bör lokaliseras till områden som inte hotas av översvämning!
En sista fråga till Janet Ågren. Varför följer inte Umeå kommun Boverkets kloka råd – när det gäller Rödäng?

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________

 

Till mina kära läsare,
Ursäkta uppehållet. Det beror på sommaren och på mitt dramatiska besök på vårdinrättningarna som jag skrev om i mitt senaste blogginlägg.

 

Sverige är inne i en lågkonjunktur. Detta riskerar att få dramatiskt negativa effekter för Sveriges 290 kommuner och 21 regioner. I en rapport från SKR – arbetsgivarorganisationen för landets alla kommuner och regioner – som släpptes i maj framhålls bland annat följande:

1. Nästan alla regioner och många kommuner förväntas göra ett ”historiskt lågt resultat” och gå med förlust både i år och 2024,

2. Orsakerna är främst hög inflation, stigande räntekostnader och ökade pensionskostnader,

3. Om inga åtgärder vidtas förväntas de ekonomiska resultaten falla med nära 50 miljarder kr innevarande år (till minus 6 miljarder) och sedan med ytterligare 28 miljarder 2024,

4. För att undvika en sådan negativ ekonomisk utveckling ”krävs mycket stora nedskärningar och / eller skattehöjningar ” – och SKR förutsätter att åtgärder av denna karaktär vidtas av regioner och kommuner,

5. Men även om resultaten skulle bli bättre under åren 2025 och 2026, något som även beror på om inflationen går ned tillräckligt snabbt, ökar dock de långsiktiga kostnaderna för bland annat sjukvård och äldreomsorg eftersom en allt större andel av befolkningen kommer att uppnå åldern 80 år eller mer,

6. Över 80 procent av regionerna och 17 procent av kommunerna har antagit budgetar med minusresultat för innevarande år,

7. Trots detta har verksamheternas ramar inte kunnat räknas upp tillräckligt mycket för att budgeterna för nästa år ska motsvara pris- och löneutvecklingen – vilket i verkligheten innebär nya nedskärningar.

 

Umeå kommun utgör ett av många exempel på denna dramatiska utveckling. Den budget som antogs i juni för nästa år var en nedskärningsbudget. Arbetarpartiet kommer att följa upp denna budgets effekter på kommunens verksamheter.

Du som vill veta mer om nästa års budget för Umeå kommun – se mitt blogginlägg den 23 juni. Blogginlägget har följande rubrik:

Nedskärningar på totalt 149 miljoner nästa år – detta drabbar de fem största nämnderna sedan fullmäktige antagit S+MP:s budgetförslag

I söndags kväll jobbade jag och kvinnan jag är gift med väldigt hårt med att sortera och flytta väldigt många flyttkartonger – i extrem värme. Då kvällspasset var slut började jag ”se konstigt” på ena ögat. Jag har varit med om detta förut, i samband med extrem stress, år 1995. Jag gick alltså och lade mig. Utan oro.
* Men på morgonen ringde jag till Dragonens vårdcentral 07.50. Och de ville att jag skulle komma dit, akut, 11.15.
* En första undersökning gav anledning till oro. Vidare till Ögonkliniken 14.40 och en ny undersökning. Däremellan hann vi dock köra bort en del saker, av bättre kvalitet, till en organisation på Björnvägen / Mariedal.
* En ny undersökning på Ögon ökade på oron och jag vidarebefordrades direkt till Akuten och fler undersökningar – och stegrad oro. Kvinnan i mitt liv anslöt.
* Därifrån rullades jag till Strokeenheten som kollade upp mig och skickade mig till …
* … Röntgen. Där fick jag kontrastvätska och undersöktes sedan med datortomografi. Noggrannare kan man inte bli undersökt. Och jag skulle sova över på NUS för att möjliggöra bl a kontroll av hjärtrytmen. Jag var nu mycket orolig. Därför började jag plåga min omgivning med, mer eller mindre, djupsinniga politiska analyser medelst långa sms – detta i syfte att göra andra oroliga. Ha, ha. Innan jag somnade fick jag ett första, preliminärt och lugnande, besked rörande DT-röntgen av en sjuksköterska.
* I morse kom en arbetsterapeut tillsammans med (vad som förr kallades för) en sjukgymnast (nu fysioterapeut) och kollade mina kroppsliga och mentala funktioner ännu noggrannare.
* Sedan fick jag träffa en läkare. Hon hade fullständig koll på bilderna från datortomografin och på det mesta i övrigt. Efter ett ”godkänt” EKG skrevs jag ut. Men med löfte om ett medicinbyte och uppföljning på olika sätt.

Jag hade inte skadat hjärnan. Men symptomen var sådana att detta kunde ha varit fallet. Därför denna växande oro och vandringen genom sjukvårdssystemet.

Det hela fungerade fantastiskt. Från samtalet med Dragonens vårdcentral 07.50 måndag morgon – via denna vårdcentral, ögonkliniken, akutmottagningen, strokeenheten, röntgen, tillbaka till strokeenheten – till utskrivningen (med löfte om uppföljning) vid lunchtid idag, tisdag.
Personalen var fantastisk hela vägen: alla undersköterskor, röntgensköterskor, sjuksköterskor, arbets- och fysioterapeuter samt läkare plus den kringpersonal som skötte transporter, städ och matlagning.
Jag vill ödmjukt tacka er alla – ni är mina hjältinnor och hjältar.

Jag undrar vad ALLA dessa AVANCERADE undersökningar, utförd av all VÄLUTBILDAD och KUNNIG, samt TREVLIG, personal skulle ha kostat om jag hade varit tvungen att betala själv? Kampen för mer resurser till sjukvården måste intensifieras.

Jan Hägglund

PS. Nu ska jag, och kvinnan i mitt liv, fortsätta att sortera och flytta grejor. I extrem hetta. Så det så. DS.